Gustavas valpdagbok finns här.

21 November
När jag rotade i datorn råkade jag hitta en sån söt bild på Majken som tigger kaffe. Alla hundarna gillar kaffe och är vana att få slicka ur koppen när vi druckit upp. Ibland tycker de att det tar för långt tid att vänta på en tom kopp.

10 November
Thoka ligger i mitt knä och hoppas få smaka på mitt morgonkaffe.

28 Oktober
Sent igår kväll kom Gustava och Arves valpar! Det blev en överraskningskull: två dagar för tidigt och en bonusvalp!

21 Oktober
Vi har röntgat Gustavas mage och fått en förhandstitt på vad som finns där inne. Läs mer i Gustavas dagbok.

29 September
Gustava hälsar på några dagar, vi vill att hon ska få känna sig lite mer hemmastadd innan hon ska flytta hit inför valpningen.

17 September
Vi sitter i soffan efter middagen, Hans och jag i ena hörnet, Thoka ligger i det andra medan vi slötittar på TV. Majken kommer och ser uppfordrande på oss, jag klappar på den lediga platsen mellan mig och Thoka och säger att hon ryms här, men Majken vänder och springer iväg. Efter en stund kommer hon tillbaks, jag lockar och vill ha upp henne i mitt knä, men hon springer undan. Tredje gången hon kommer och tittar på oss säger Hans att hon vill nåt, gå och se vad det är! Såklart! Jag känner mig dum som fattade så trögt! Jag reser mig och ber Majken visa vad det är hon vill. Hon springer före mig in i sovrummet och visar:

-Ragnar har kvar sin tuggpinne, han vill inte ha den, men han ger den inte till mig! Säg till honom!

-Ragnar vill inte ha den, men han ger den inte till mig!

-Men säg till honom då! Han ska ge den till mig!

8 September
Majkens födelsedag! Äntligen är det Majkens tur att fylla år och få all uppmärksamhet - hela dagen!

Både Hans och jag är lediga från jobbet och det är ett härligt högsommarväder, fastän det är september. Vi bestämmer att åka till Björnö naturreservat för att komma till klippor och hav, sen äta på Bistro Björkvik som välkomnar gäster med hund. Det blev en heldagsutflykt med massor av bilder, så det fick bli en egen sida som du kan se här.

Majken Åskvigg, vår fina lilla hundflicka - tänk att hon redan fyller fyra år!

2 September
Äntligen kan jag berätta om Gustava Höstglöd och Arve Järnvilje: de har träffats och om allt går som vi vill föds deras valpar i slutet av oktober!

Läs allt om kullen här, Gustavas dagbok finns här.

18 Augusti
Jag är så valpsjuk nu, men har inget sånt att berätta. Ville bara visa min nya valpleksak jag köpt.

När man längtar så är det ju extra roligt att köpa nya saker. Det kanske inte var så att det verkligen behövdes en gunga till valpar, men jag har tittat efter en sån här att köpa begagnad sen ett ganska bra tag tillbaks. Både på second hand-butiken vi har i Tyresö och på annonssidor, men om de har sålts så har de varit ganska dyra eller funnits för långt bort. Nu råkade jag se att ett sportvaruhus sålde just sån gunga jag ville ha till ett jättebra kampanjpris - så det var bara att åka dit och handla! Sen behövs förstås en valpkull som kan leka med den, men det blir när det blir.

Gungan kom i en kartong och måste byggas ihop, det var ganska tålamodsprövande, men gick tillslut!

Bara valparna som fattas nu då! Gungan ska sväva lågt över marken och jag tror den kommer vara jätterolig för valparna att klänga på.

31 Juli
Idag har vi ett födelsedagsbarn att fira: Thoka Järnvilje fyller åtta år!

Det blev först en tur till slottsparken så Thoka fick bada i havet, havet här är bara Kalvfjärden, en djup vik innanför skärgården i Östersjön, men ändå lite skillnad mot hemma i sjön. Vi åt lunch på Notholmen, av deras räkmacka blev vi så mätta att vi inte behövde äta något mer den dagen.

När vi kom hem fick hundarna varsin överaskningstallrik som jag förberett och haft i frysen. Meningen var att tallrikarna skulle få tina lite lagom innan hundarna skulle få dem, men Thoka var så ivrig att jag inte kunde låta henne vänta. I skålarna hade jag lagt lite olika godsaker, för variation i smak och struktur. Idag blev det leverpastej, blodpudding med baconmjukost ovanpå, färskost med köttgodisar nedstuckna, ny sorts burkmat med anka och grönsaker toppade med ny smak på torrfoderkulor. Remsor av laxskin från den rökta lax vi åt tidigare och några hela färska sardiner, färsk vom (såna Mush-bullar) och så nykokta nudlar med biffsmak och ett väldigt knaprigt majskex. Mat är inte så viktigt för Ragnar, så han får en lättare skål att äta från, han började på ena sidan och jobbade sig över tallriken, åt bara det han gillade. Thoka började med nudlarna som fortfarande var varma, sen slickade och gnagde hon sig över hela tallriken. När hon var klar tömde hon resterna på Ragnars tallrik. Majken slickade och slickade, till slut hade hon också tömt sin tallrik.

Sen blev det ny leksak för Thoka. Jag har fått inspiration från etolog Emma Almquist och har sen en tid tillbaks samlat spolar från toarullar. Nu ställde jag spolarna i en trälåda och la godis i botten. Tanken är att Thoka, som är stillsam i sin lek, ska få jobba lite mer aktivit. Vi börjar lätt, sen ska vi göra det svårare. Planen är att lägga ihopvikta rullar i en papplåda som är stängd, så hon får riva och slita lite. Inte för att hon är en sån som så gärna river och sliter, men jag tänker att hon kanske skulle tycka det var lite spännande ändå? Vi tar det långsiktigt och gör det långsamt svårare. Idag var det premiär, Thka såg att jag laddade lådan med favoritgodiset som doftar starkt och smakar gott, sen fick hon börja. Majken satt intill och tyckte det var orättvist, som vanligt när någon annan får något. Det blev nosande och plockande i lådan, Thoka kom på att lyfta ur rullarna för att komma åt. En ny typ av aktivering på ett lätt sätt som inte krävde mycket. Vi ska jobba vidare på den här!

Promenad i Tyresö Slottspark på födelsedagen.

Vi går ut på Notholmen och äter lunch.

Vi köper en räkmacka till lunch och blir så mätta att vi inte äter mer den dagen.

Vi tittar på båtarna i gästhamnen, bara två segelbåter idag.

Thoka går genast i vattnet för ett dopp. Det är tydligt bräckt vatten här, trots att det är djupt inne i viken och långt till öppet hav.

-Njaa, klipporna är lite för branta för mig, säger Majken.

Efter klippbad går vi tillbaks till parken och testar stranden istället.

Thoka och Ragnar går genast ut i vattnet, sandstrand är bra tycker Ragnar.

-Jag vill inte blöta ned mig!

Thoka gillar att bada!

Tyresö slott, det byggdes 1630 men har sen dess byggts om i omgångar. Så som det ser ut nu blev det i början av 1900-talet. De har visning inne i slottet som är inrett och möblerat sen markis Claes Lagergren bodde där till 1930.

I parken växer jättevädd, nästan två meter hög.

När vi kommer hem blir det överaskningstallrik!

Nyss tagna ur frysen, planen var att de skulle få tina lite, men hundarna var så ivriga och ville inte vänta.

Mat är inte så viktigt för Ragnar, så han får en mer lättäten skål. Han börjar på ena sidan och äter det han gillar.

Thoka börjar med de nykokta nudlarna.

Majken nosar på allt innan hon börjar slicka på den frysta vomen.

Thoka ska få prova en ny leksak: Godis i tomma toarullar. Vi tar det godaste, så hon blir riktigt ivrig.

Thoka väntar på -Varsågod att börja.

-Hmm, hur ska jag komma åt godiset?

Thoka plockar upp en rulle och kommer åt godiset.

Hon bökar och sniffar, blir ivrig när hon fått upp snitsen.

Majken vill också!

Tillslut var lådan tömd! Efter några gånger ska jag göra det lite svårare och stänga rullarna, med tiden lägga i en stängd papplåda att riva upp.

29 Juli
En solskenshistoria värd att återberätta är den här:

Larmet gick, en eurasier, omhändertagen av Länsstyrelsen i ett djurskyddsärende, fanns på Hundstallet! En tio år gammal tik, har haft valpar hos uppfödaren, men nu behövde tas om hand akut. Hundens uppfödare agerade inte, men andra gjorde det. För riktiga eurasiervänner spelar det ingen roll var en hund är född, en eurasier ska inte hamna på Hundstallet. De är inte en hund för vem som helst, de trivs inte heller i stökig miljö med många olika människor. Hon måste fort därifrån till nån som känner rasen.

Eurasiervänner frågade varandra, fanns det någon som kände någon som kunde ge den här äldre hunden några sista fina år av de hon hade kvar i livet? Problemet är väl att de flesta man känner redan har hundar så det räcker. Ska man ta en äldre hund som man inte vet hur den har levt på sistone så krävs det ju också en del extra av den nya familjen. Jag funderade på vilka jag kände som var utan hund just nu, men de jag frågade hade inte möjlighet. Det slog mig att en av de familjerna jag känner, som redan har två hundar från mig, berättat att en bekant till dem förlorat sin hund, ville de kanske ta hand om den här? Jag frågade Diana, matte till Lova-Li och Tyra om de visste nån som kunde tänka sig? Det tog bara några minuter innan Diana frågade mer om hunden och sen svarade att hon redan skrivit till Hundstallet att de funderat klart och bestämt sig, de ville adoptera henne! En äldre hund i nöd, dessutom en släkting till en av deras, såklart att de ställde upp!

Fastän det här hände innan hunden lades ut för adoption, så var de väldigt noga på Hundstallet. De lämnade inte ut någon hund som inte var redo och noga utvärderad först. Den som skulle få adoptera måste också noga utvärderas med både frågeformulär, personligt brev och två utomstående referenspersoner som intervjuvades. Jag var den ena av dem, när de ringde från Hundstallet kunde jag inte annat än lovorda Diana och Daniel som ny familj, bättre människor och hundägare går bara inte att finna! Några veckor senare fick de åka och hämta henne. En lite blyg och något ängslig hund togs emot med öppen famn. Hon behövde en del specialvård och medicinering, var på prov och Hundstallet stod kvar som ägare så länge.

Jag fick hela tiden rapporter om hennes vardag. Första kvällen låg hon i soffan bredvid sin nya husse i två timmar, han satt kvar så, för hunden behövde trygghet. Snart började hon göra sig hemmastadd, husets andra två hundar tog emot den nya och hon blev mer och mer som en vanlig hund. Snart började hon sova i matte och husses säng med de andra, äta bra och leka, kunde följa med på längre och längre promenader. Ganska snart blev hon som en i familjen!

Innan allt det här hade dock matte och husse bokat en resa, hur skulle det gå nu när de hastigt hade blivit med en till hund? Jag fick frågan om vi kunde ha hand om de tre hundarna medan de var borta, bara två nätter? Lova-Li och Tyra har varit här tidigare, så det var ju inget problem, men hur skulle det gå med den nya? Hon hade redan varit med om så mycket på kort tid, skulle hon klara det här? Vi resonerade som så, att eftersom hon blivit så god vän med Tyra och Lova-Li och de skulle vara med, så skulle det nog gå bra, våra hundar känner ju också både Lova-Li och Tyra sen innan.

Och om det gjorde! Det var en glad och trevlig hund vi mötte, man kunde inte ana det sorgliga hon varit med om för så kort tid sen. Hon och Tyra hade verkligen funnit varandra och Tyra passade noga på sin nya vän. När hon ville flörta och busa med Ragnar så kom Tyra och gick emellan som för att påminna om att det faktiskt var hon och Tyra som var bästisar nu och ingen annan. När Diana och Daniel kom för att hämta hundarna var de nyfikna på hur deras nya hund skulle reagera, skulle hon bli glad eller inte bry sig? Hon hade bara bott hos dem i tre och en halv vecka, men när hon fick se sin nya matte och husse blev hon precis lika glad som de andra två! Det var verkligen värmande att se henne så glad! Hundar lever verkligen i nuet, har de det bra så är det bra. Om hennes tidigare ägare av någon anledning skulle läsa det här, så kan jag intyga att hon har det bra nu. Hon bor som i paradiset!

Det ordnade sig för den här fina hunden. Vi vet inte så mycket om senaste bakgrunden, bara att hon omhändertogs av Länsstyrelsen från sitt förra hem. Nu har hon en ny familj som redan älskar henne och där hon trivs! Här ska hon stanna i resten av sitt liv.

17 Juli
Man vet att en sak som skiljer hunden från vargen är att hunden ber människan om hjälp. Vargar gör inte det, inte ens tama vargar som vuxit upp med människor. Det visste jag sen innan, men jag blev ändå imponerad av Majken här om kvällen och det vill jag berätta om.

Vanligtvis har vi ytterdörren öppen när vi är hemma, så hundarna får gå ut och in som de vill, men är det kallt ute eller dåligt väder är dörren stängd och hundarna har en klocka som de ringer på när de vill komma in. Här om kvällen, fastän det är sommar, så tyckte jag det blev kallt i huset och skulle stänga ytterdörren. Ragnar och Majken var ute på trappan och jag frågade om de skulle vara kvar eller komma in innan jag stängde dörren. De hade fått sina efter-middagen-tuggisar och ville vara kvar ute.

Efter en stund ringer det på dörren och jag reser mig från soffan för att gå och öppna för den som ville in. Det var Majken som stod utanför och ringde på, så jag öppnade dörren för att släppa in henne. Men hon ville inte in, så fort hon såg mig vid dörren vände hon och sprang ut på altanen. Hon stod där och tittade på mig. Jag frågade om hon inte skulle in, men hon tittade stint på mig och sen ned på altanen, sen på mig igen. Jag undrade vad det var hon ville och gick ut till henne på altanen för att se vad det var hon ville visa mig. Då ser jag att hennes tuggpinne har trillat ned i springan mellan trallplankorna på altanen. Hon har krafsat och slickat för att själv försöka få upp den så mycket att det blivit märken i brädorna. Tillslut gav hon upp och bestämde sig för att hämta hjälp! När jag såg vad det var hon ville så sa jag åt henne att vänta, gick in i huset och hämtade den långa kökspincetten och lyckades fiska upp tuggpinnen till henne.

När jag kom in till Hans måste jag ju berätta för honom vad som hänt, hur himla smart vår lilla vovve är. Fastän jag vet att hundar är supersmarta och duktiga blev jag imponerad av hennes viljestyrka och handlingskraft. Hon behövde inte bara hjälp att få fram tuggisen, hon måste hämta hjälpen först och hon gjorde det!

Bilderna är en efterhandskonstruktion, jag fotade inte den kväll det här hände. Därför är ingen bild på henne när hon står på altanen och kallar ut mig dit för att jag skulle se vad som hänt och vad hon behövde hjälp med. Men vi har lärt oss att vi måste lyssna väldigt noga på Majken när hon har något att säga. Nu har hon än en gång visat att hon  verkligen kommunicerar med oss!

När dörren är stängd och nån vill in så ringer de på klockan som hänger utanför. Jag hör klockan och går för att öppna.

Majken är otålig, hon behöver hjälp! När hon ser mig komma till dörren vänder hon och springer fort ut på altanen där hon ömsom tittar på mig, ömsom ned på trallen. Jag förstår att hon vill visa mig något.

Majken har kämpat ett tag, hon har slickat och krafsat för att komma åt tuggisen som har trillat ned i springan. När jag såg att det var något där och tittade ned, förstod jag att jag måste hämta långa pincetten i köket och försöka fiska upp tuggisen. Det lyckades och Majken blev nöjd!

29 Juni
En härlig sommardag, vi går till stranden och badar med hundarna. Thoka älskar vatten och går alltid i, men hon brukar inte simma. Det är när det blir så djupt att hon håller på att tappa fotfästet som hon tycker det känns läskigt och backar in på grunadare vatten igen. Men idag såg hon beslutsam ut och tog prövande några simtag med ena framtassen medan den andra stod på botten, så sparakde hon ifrån och simmade! Innan vi visste ordet av hade både Ragnar och badkrukan Majken också simmat, det var verkligen skönt i vattnet. När vi fått nog gick vi hemmåt, på vägen passade vi på att snacka lite med grannhunden Saffran.

När vi kommit hem blev det lördagstuggis och den här gången provade hundarna nya tugg från svenska tillverkaren Njord. Det är råhudstugg med betoning på rå, för det är både päls och doft kvar från kossan och ett rejält tuggmotstånd. Eftersom hundarna varit mycket i vattnet idag var de ganska blöta i pälsen, så jag tog fram trimbord och fön, alla tre blev genomblåsta och kardade så att de skulle torka ordentligt. Sen ville alla vila efter en rolig baddag.

Thoka går alltid i vatten när hon kan.

Majken och Ragnar har varit i sjön.

Thoka bestämmer sig plötsligt för att hon vill simma. Tar först prövande några simmtag med ena frambenet men med det andra på botten, innan hon sparkar ifrån och först plaskande sen får till bra och riktiga simtag. Badkrukan Majken har varit i vattnet på riktigt och skakar sig noga i strandkanten.

Efter plask och plums vågar Thoka simma på riktigt. Majken skakar sig ännu. Hon är inte van att blöta ned sig självmant.

Ragnar lurar i vassen.

Flera gånger var hundarna ute på bryggan, men de vågade inte hoppa i från den.

Man behöver få godis också!

-Hallå Saffran, är du hemma? undrar Majken.

Vi stannar och pratar en stund med grannhunden.

Hemma igen efter badet får hundarna tuggisar från Njord, de tillverkas i Bålsta utanför Stockholm av hud från svenska kossor som bott i närheten. Dessa tuggisar var en hit!

Nöthuden har både päls och lukt kvar från kossan, det ger hunden ytterligare dimentioner i sitt tuggnde. Dessutom var huden seg så de räckte länge.

Efter bad, tugg och torkning måste alla hundar vila.

16 Juni
Jag har ledigt från jobbet tre dagar i rad så vi passar på att ta en minisemester och åka till Helena på Fridlyckans kennel i Onsala för att hälsa på Ragnar och Hollys valpar som nu blivit två år gamla.

Vi hyr en stuga i Fjärås och får en jättefin helg med många härliga minnen. Läs om resan och se massor av bilder på alla hundarna här.

Hans vet inte vem han ska klappa först, Maiya, Glimma eller Nova? Ragnars valp Omma står bakom och väntar på sin tur.

10 Juni
Tillslut blev bildsidan från 30-års promenaden klar! Vi hade en fantastisk fin promenad med fina hundar och trevliga människor med oss på rundan. Verkligen en fin dag att fira 30 år med eurasier. Jag har ju varit med sen början, så jag känner mig både stolt och delaktig till eurasier i Sverige.

Vi blev 37 personer och 25 hundar, svårt att få med alla på bild, men jag försökte få med så många bilder som möjligt för att visa vår dag. Läs om promenaden och se många bilder här.

17 Maj
Idag har Hulme Höstglöd flyttat hem till Britt. De träffades tidigare i veckan och tycke uppstod, idag var stora dagen inne och han fick flytta till sitt nya hem med Britt ute på en ö i skärgården. Britt hade tidigare Liv Kjempefin, Humles mammas kusin, så vi vet var han tar vägen. Det kommer bli så bra!

På väg till sitt nya hem, efter biltur får man åka båt. Humle verkar inte ha gjort annat.

5 Maj
När jag säljer mina valpar säger jag till deras nya familjer att hundarna alltid är välkomna hem igen om det händer något som gör att man inte kan ha sin hund kvar och att jag vill ha första tjing att köpa tillbaks dem. Det är därför Humle Höstglöd har flyttat hem till kenneln.

Hans familj kunde pga nya familjesituationen inte längre ha honom kvar och de är jätteledsna för det. Det är ändå starkt gjort att tänka på hunden i första hand och göra det som blir bäst för honom, även om det är smärtsamt för familjen.

26 April
Nu måste jag få berätta om Majken som är nattens hjälte!

När jag kommer till hallen och tittar ut genom fönstret ser jag ett orange sken och ropar  till Hans att det brinner, det slår höga lågor ur grannens bil. Jag skyndar att få fatt på telefonen i mörkret och ringer räddningstjänsten. Majken fortsätter att gå runt mig och skälla, fastän jag är vaken och uppe. Under tiden jag pratar med SOS börjar bilen intill också att brinna, men brandkåren var på plats bara tio minuter senare. Två brandbilar och två polisbilar kom, de höll på i en timme med släckningen. Ingen person kom till skada, inget hus heller och branden hann inte sprida sig till träden eller terrängen, men två jättefina bilar blev helt förstörda. När allt var stilla igen gick vi och la oss, men jag kunde såklart inte somna. Hela dagen idag har jag tänkt på hur klok Majken var som så beslutsamt väckte oss och hur stolt jag är över henne för det.

Majken Åskvigg, nattens hjälte!

Den ena bilen är helt övertänd, strax börjar bilen intill också att brinna.

Brandkåren är på plats bara tio minuter efter att jag ringt efter hjälp, men det tar en timme innan de kunde lämna platsen.

När det ljusnat morgonen efter ser man förödelsen, det är bara vrak kvar. Träden intill är svedda, men branden hann inte sprida sig. Tänk att Majken förstod att något var fel och väckte oss.

21 April
Söndag och ledig dag, men det är bara en grad varmt och snö flyger i luften, så vi får klä på oss ordentligt för dagens promenad. Vi bestämmer oss för att gå till Uddby gård och titta på de nya små ungarna som fötts nu i vår. Där finns får och getter som fått smått. Det får bli en lång radda bilder igen, jag kan inte låta bli. Jag gillar både får och getter och önskar att jag bodde så att jag kunde ha egna. Vi får nöja oss med att titta, men jag skulle så gärna vilja kela med, få borsta och ta hand om dem på riktigt.

Efter titten på djuren kände vi oss frusna så vi gick in på Café Rödkullan för en fika. Ett litet ställe, men hundarna fick komma med in och innan vi ens satt oss fick vi frågan om hundarna ville ha vatten. I sommar kan vi sitta på uteserveringen, vi kommer gå dit då också. När vi kom hem på eftermiddagen ville de flesta vila sig, alla utom jag sover nu.

Vi tar vägen genom skogen till Alby, på badplatsen har de satt upp stora skyltar föreställande gäss. Kanske för att de ska skrämma bort gässen från stranden, det vet jag inte. Men Majken såg dem på långt håll och ville gå fram för att titta på de stora fåglarna. När hon kom närmare såg hon att de inte var på riktigt.

Först tittade vi på gettterna, de är mina favoriter. Om jag kunde skulle jag så himla gärna vilja ha egna.

Vilken stilig getabock! Rasen är den skånska göingegeten.

Stolt mamma med sina små otroligt fina lamm.

Vilken sötnos!

Modigaste lilla bagglammet kom för att titta närmare på våra hundar.

Thoka och Majken tycker djuren på gården var väldigt spännande.

De hade fått massor av lamm den här våren. Rasen är svenska värmlandsfår.

Fåret var modigare än Majken.

Vi ville aldrig gå där i från, så otroligt söta små lammungar.

-Hej Får! säger Thoka. -Hej Hund! säger mamma fåret.

Alltså va? Den sötaste av bilder!

Oj, en gräddvisp föll i golvet! Det var väl synd att torka upp med papper, tycker både Majken och Ragnar.

Större än så här är det inte inne på caféet, det finns fyra bord med fyra stolar till varje, på sommaren kan man sitta utomhus också. Man ser ännu spåren av den spillda grädden på golvet.

Jag valde en våffla med hjortronsylt och vispgrädde.

I den här lilla gaveln ryms Café Rödkullan på Uddby gård vid Alby friluftsgård.

Hemma igen efter dagens äventyr, alla vill vila på soffan.

6 April
Viktigt att få slicka ren gräddvispen.

24 Mars
För en gångs skull så var jag ledig när det ordnades en eurasierträff i hundrastgården vid Fågelö udde på Lidingö. Med kort varsel bestämde vi oss att åka dit och det var roligt! Rastgården är stor, mest gräsbevuxen äng men såklart också en del upptrampat med gegga och en del av skogsdungen ingick också i hagen, dock vet jag inte hur mycket skog det var.

Det blev hela 15 eurasier som sprang runt och lekte, några andra hundar var också där, rastgården är ju öppen för alla. En liten sheltie hängde hela tiden med eurasierna, jag vet inte om ägaren till den också hade en eurasier eller bara gillade våra hundar. Jag vet dock att den hunden behövde ett bad när den kom hem, haha. Det är svårt att fota vid såna här träffar, men jag slängde upp telefonen och tog en massa bilder ändå. Alla hundar kom inte med, särskilt inte de eurasier som inte var från min kennel, jag blev lite för uppspelt att få träffa "mina egna" så jag glömde fota de andra. Och så som det blir när man ser hundar att fota, man siktar dem och får inte med huvudet på dess människor. Men bättre än inget.

Gustava Höstglöd/ Mira med husse och matte.

Gustava Höstglöd/ Mira ser ut som en kopia på sin mormor Gunhild Godmode!

Litla Systir Solfagur/ Uma och Einar Viljestark/ Ghibli ses i vimlet.

Malvas dotter Litla Systir Solfagur/ Uma fyller 12 år i sommar.

Gustava Höstglöd/ Mira, dotter till Hekla Kämpeglöd och därmed Majken Åskviggs lillasyster.

Thoka Järnvilje och en av få bilder det blev på Einar Viljestark/ Ghibli. Han är son till Vera Järnvilje, Thokas syster. Ragnar Snöstorm tittar på, men bara hans öron kom med på bild.

Ragnar Snöstorm, Sot Stordåd och en annan hund från hagen.

Gustava Höstglöd/ Mira, Thoka Järnvilje, Litla Systir Solfagur/ Uma och Birgitta, matte till Uma och en av initiativtagarna till träffen. Sheltien skymtar också.

Vilhelmina Snörök/ Aika med vem jag tror är Balto, en av de få bilderna på annan eurasier än min egen.

Thoka Järnvilje, Vilhelmina Snörök och Ragnar Snöstorm snackar lite med den glada sheltien.

Det lilla gråa djuret i bakgrunden var den glada sheltien, den som behöver få ett bad innan den får somna gott på soffan i eftermiddag.

Vilhelmina Snörök/ Aika, dotter till Vera Järnvilje.

Vilhelmina Snörök/ Aika med husse och matte.

Vimmel: Thoka snackar med Ozzy, tror jag han hette, Sot Stordåd och Majken Åskvigg som kikar fram.

Det är ju ännu mars och inte vår på riktigt, det föll lite snö över oss och hundarna.

Saunamaija Makalös/ Alba och Sot Stordåd med husse Lee. Albas bror Finnvid Makalös är Sots pappa.

Vilhelmina Snörök/  Aika, dotter till Vera Järnvilje.

Sot Stordåd.

Sot Stordåd, Thokas son som bott i Spanien men äntligen flyttat hem så vi fick träffas igen.

Majken Åskvigg och storebror Sot Stordåd, de har olika mammor men samma pappa, Finnvid Makalös.

En del av skogen var också inhägnad, jag gick dock inte där och vet inte hur mycket skog det var. Hundarna hade roligt där uppe bland stock och sten.

Malvas dotter Saunamaija Makalös/ Alba fyller 14 år i sommar.

Thoka Järnvilje, Saunamaija Makalös/ Alba och Thokas son Sot Stordåd. Foto: Karin Jonsson

21 Mars
För ett par helger sen var vi några Balder-Balder-hundar som träffades i slottsparken och tog en promenad tillsammans. Det var lite ruggigt väder, men vi hade bra kläder och gick ut till Notholmen för att fika efter promenaden. De brukar ha ett tält ute, men nyss hade det varit stormoväder, så tältduken var nedtagen, vi fick dock filtar att svepa om oss. Här är många bilder från den dagen. När det blir lite mer vår i luften tar vi en ny promenad.

Vi stöter på en annan eurasier i parken! Det är Viggo från kennel Risan gården som var på tillfälligt besök i Tyresö.

Det enda tråkiga med slottsparken är att man måste ha hundarna i koppel, det blir ett trassel.

Majken Åskvigg träffar sin halvbror Eldbjörn Höstglöd, båda barn till Hekla Kämpeglöd.

Där ute på holmen ligger caféet vi har som slutmål.

Vi passerar ceféet och går vidare ut på udden för att se på utsikten.

Våris på fjärden, det har varit varmt men vi ser ändå några isfiskare som inte var rädda för svag is.

Notholmens gästhamn är tom på båtar så här års.

Halvbröderna Bruno Åskvigg och Eldbjörn Höstglöd, båda söner till Hekla Kämpeglöd.

Bruno Åskvigg, kullbror med Majken.

Kolglöd Viljestarks dotter Rakel Rödull, halvsyster till Eldbjörn och Sture, båda har Fridlyckans Kazper till far.

Sture Höstglöd, kullbror med Eldbjörn.

Thoka Järnvilje och Majken Åskvigg.

Halvbröderna Eldbjörn Höstglöd och Bruno Åskvigg.

Ibland äter vi lunch här, idag blev det biskvi och varm choklad.

Husets privata flock: Majken Åskvigg, Thoka Järnvilje och Ragnar Snöstorm.

Thoka Järnvilje.

Rakel Rödull är sugen på fika.

Majken Åskvigg.

Busungen Raken Rödull får gos.

Rakel Rödull, 7 månader gammal, dotter till Fridlyckans Kazper.

Eldbjörn Höstglöd, kullbror med Sture, halvbror till Rakel Rödull eftersom han också har Fridlyckans Kazper till pappa.

Busungen Rakel Rödull vill busa med sin storebror Sture Höstglöd, båda barn till Fridlyckans Kazper.

Om jag hade kunnat lägga in en film här hade det varit roligare att se på, för lilla Rakel fick fart på sin storebror.

17 Mars
Vi har haft söta flickorna Lova-Li Snöstorm och Tyra Snörök på besök några dagar. Ragnars syster Lova-Li har vi ju haft hand om flera  gånger tidigare och vi visste att hon var gosig, men ettåriga Tyra har vi inte varit här sen hon flyttade som liten valp. Det visade sig att hon var ännu gosigare och närhetssökande än Lova-Li och hon ville absolut sitta i knäet mest hela tiden. Hon visade sig också vara en baddare på att bada, precis som mamma Vera. Flera gånger var hon och gick på trädgårdsdamens is och flera gånger brast isen och hon plaskade glatt runt i det ganska sunkiga dammvattnet. Sen ville hon sitta i knäet, haha.

Tjejernas husse Daniel kommer för att lämna dem, han har med sig min favoritlunch som vi äter innan han åker hem igen.

Vi går en sväng, till Tyras lycka är isen borta vid forsen och hon tar sig ett dopp.

Husse har åkt, det är första gången Tyra ska sova borta och de var lite oroliga för hur Tyra skulle ta det. Men hon och Lova-Li tar det med ro.

Hans kommer hem från jobbet och får vara husse-stand in för Lova-Li och Tyra i några dagar.

Tyra Snörök, dotter till Vera Järmvilje och Sigge.

Många som väntar på middag på kvällen.

Tyra ser till att hon får så mycket gos som hon tycker att hon behöver.

Får Lova-Li sitta nära och få gos så ser Tyra till att hon också får det.

Alltid nära.

Vi är på jobbet och matte och husse har kommit för att hämta hem tjejerna igen. Matte ska välja tuggisar.

-Ser bra ut, säger Tyra.

-Mums!

6 Mars
Vintern börjar släppa sitt grepp och ena dagen är det fint väder, nästa dag oväder. Hundarna tål väta, men det blir smutsigt inomhus och i bilen, så därför får de på sig regntäta overaller när det är ruskväder. Dock tycker jag att overallerna tätar dåligt undertill, de ska ju passa på hanhundar som har annan anatomi än tikar. Efter att ha funderat lite på saken bestämde jag mig för att sy om tikarnas overaller och det blev så bra att jag vill visa hur jag gjorde. Det var inte jättesvårt så har man tålamod och en symaskin kan nog fler tikar få sina overaller omsydda. Det blev många bilder, du kan se dem här.

4 Februari
Vad köper du för hundens veckopeng? Genom mitt jobb i djuraffär har jag länge förundrats över hundägares val när de köper godis och tugg till sina hundar. Jag är på hundarnas sida och försöker få deras mattar och hussar att köpa bra saker till dem, men en sak är svår att påverka: ägarna vill gärna köpa flera påsar smågodis och bara någon liten tuggis som de tycker är för dyr och inte räcker så länge. Jag önskar att de istället ville välja bättre tugg och mindre mängd smågodis. Det behöver inte kosta mer, men ge hunden så himla mycket mer för pengarna i form av sysselsättning och nytta. I min frustration skrev jag den här artikeln med hopp om att hjälpa hundägarna att göra bättre val när de handlar för hundens veckopeng - för att på så sätt hjälpa hundarna att få det lite roligare. Läs artikeln om hundens veckopeng här.

20 Januari
Jag låter bilderna från här om kvällen tala för sig själva. Himlen är magisk! Ljuset svagt, så bildernas kvalité blev därefter.

6 Januari
En gnistrande och isande kall vinterdag att minnas. Det blev så många bilder, så det fick bli en egen sida. Om du vill titta finns den här.

1 Januari 2024
Året inleds med en bild från arkivet, en bild som får mina ögon att tåras och klumpen i magen att genast växa. Bilden föreställer min käraste, min Malva Mirakel, Balders mirakeldotter, Majkens farmor. En otroligt högt älskad hund som inte fick leva i evighet. Det gör ännu så ont. Jag kan aldrig sluta sakna henne. Vi delade våra liv i fjorton år, i snart fyra år har jag saknat henne.

Varför inleder jag det nya året med något så sorgligt? Vad jag vill visa är en bild på kärlek. Jag vill påminna om att du inte har din hund för evigt. Njut av varje dag ni får vara tillsammans. Skjut inte upp den där långpromenaden eller mysstunden till sen. Lev varje dag som om det var den sista ni har tillsammans och ta inte framtiden för given. Njut av livet med din hund, låt den veta hur mycket du älskar den, ta vara på varje dag. Unna er att umgås och var rädd om din käraste. Dagarna går så fort, en dag står du ensam kvar.

tillbaks till Välkommen