24 September
Dagarna går fort nu, de är fulla av valpskötsel och jag hinner inte sitta framför datorn, jag startar den på morgonen när jag dricker morgonkaffe, sen hinner jag inte mer. Just nu upptäckte jag en sak som jag känner att jag måste få förklara:

En av valparna avbokades ganska sent så därför skickade jag in uppgifter om valphänvisning till Eurasierklubbens hemsida. Det tog ett tag innan annonsen lades ut, under tiden hann valpen bli bortlovad. Eftersom bilderna jag skickat till annonsen kom bort på vägen, frågade webmaster mig om nya bilder. Jag bad då att annonsen inte skulle läggas ut eftersom valpen redan var bortlovad och sen tänkte jag inte mer på det. Dock kommer det fortfarande förfrågningar om valp så jag gick idag in på klubbens hemsida och tittade och ser att annonsen ändå är utlagd. Jag ser också att där står att kullen inte följer RAS och det gör mig ganska upprörd eftersom det är fel.

Jag har lagt ned mycket jobb och haft stora kostnader för att allt ska bli rätt och bra. Jag tycker det är viktigt att man gör allt man kan för att föda upp bra hundar och blir inte alls glad över ett sånt här fel. Kullen följer RAS och valparnas mor har gjort BPH och har därmed känd mental status. Personligen tycker jag att en mentalbeskrivning säger väldigt mycket mer om en hund än vad en utställning gör, men både MH, BPH och utställning räknas som merit. Det grämer mig att det fått stå fel om en sådan här sak på klubbens hemsida, många har ju läst annonsen och fått felaktiga uppgifter och kanske därmed fel uppfattning om kullen, om valparna och om mig som uppfödare. Ju mer jag tänker på det, ju ledsnare blir jag. Att skriva om det på min sida är enda sättet jag kan nå ut, men jag vet att alla som läst på klubbens sida inte kommer att läsa det här. Det grämer mig mycket!

Så här sen plantan ut, en ganska hög och gänglig växt med spretande grenar som famlar efter förbipasserande.

 

Nejlikrotens blad och lilla blomma. Den mogna frökapseln ser ut som en taggboll, men är frön som sitter tätt ihop.

Fröna sitter långt ute på spretande armar. På varje frö finns en gadd och letar sig ned genom pälsen och sticker hunden i huden. Den fastnar på kläder också, gadden är vass och sticks illa. Antagligen växtens plan eftersom man vill krafsa bort fröet och därmed gjort växten en tjänst och spritt dess frön för vidare fortplantning.

 

17 Juli En hälsning från Ystra Vidfamne som är ute i skogen och äter blåbär med matte och husse.

24 Juni
Nu blir det oordning bland inläggen här - jag höll ju på att glömma att berätta om kull Kämpeglöds födelsedagskalas! Det var Atlas familj Nadia och Lasse som ordnade kalaset hemma hos sig utanför Åkersberga när valparna i kullen fyllde ett år för två veckor sen. Jag jobbade och kom lite senare än de andra som redan hade gått en promenad tillsammans när jag kom med Lova och Malva. Mamma Gunhild/Mini var där med dotter Hekla/Meja, sen bröderna Grimsnes/Atlas, Laki/Frasse och Eldfell/Hampus. Jolnir/Jack var inte med idag. Det var full fart på hundarna och verkligen roligt att se deras lek. Tänk att det gick vägen med hela familjen ändå. När valparna var ett par dagar gamla blev mamma Mini sjuk och lades in på sjukhusets intensivvårdsavdelning. Valparna fick födas upp med flaska och fick inte dia mer på Mini, inte ens när hon kom hem efter en vecka eller när hon slutat med sina mediciner. Men alla överlevde, även jag. Nu är de ett år fyllda och halvvuxna. Pappa Buddy i Tyskland hade skickat födelsedagspaket till alla valparna och jag hade med mig godispåsar - däremot åkte jag ifrån k så bilderna är tagna med telefonen som fick batteritorsk efter en stund. Nadia hade lagat kycklingsallad och fika, hon hade godispåsar till hundarna och hade gjort en glasstårta till dem. Men den glömde hon i frysen och kom på just när vi åkte på kvällen, så synd. Tack för en jättetrevlig dag! Vill du läsa om kull Kämpeglöd kan du göra det här.

 

br Frasses matte gosar med Lova Eurasiervimmel

Dags att få godispåse! Malva och Altas Mini kastar en uppfostrande blick på Frasse och han vet vem som bestämmer

23 Juni
Idag är det Malva Mirakels födelsedag! Hon fyller tio år och det känns helt overkligt. Jag tänker fortfarande på henne som "valpen" och minns det som helt nyligt som hon blev till. Hennes andranamn Mirakel kommer av att hennes pappa Balder fick testikelcancer och måste kastreras. Innan operationen frystes sperma in och lades på spermabank, ett par år senare tinades spermierna upp och Malva blev till. Malva Mirakel! Hon föddes tidigt på natten till Midsommarafton och därför ville jag att hon skulle få ett namn efter en blomma. Hon har verkligen levt upp till sitt namn och jag är så glad över att ha henne i mitt liv. Läs om när hon blev till här och se hennes egen sida här.

Baby-Malva, sötaste lilla prinsessan!

18 Juni
Nu får jag äntligen berätta att vi hoppas på smått! Tredje gången gillt, i dubbel bemärkelse. Det här blev min tredje resa med förhoppning om parning denna försommar och det blev tredje gången tillbaks till Pate i Finland. Jag hade inte hunnit ladda om i energi och entusiasm, men visste ändå att det är "nu eller aldrig" så det var bara att packa väskan och sticka. Tyvärr skickade ett missvisande blodprov oss iväg några dagar för tidigt så det blev åter igen en längre vistelse borta än planerat. Vi hoppas att resan bär frukt, i så fall föds valpar sista dagarna i vecka 31, vilket är början av augusti. Om där finns valpar är det Turi Kjempefin som blir mamma och min favorit i repris, Pate i Finland, som blir pappa. Han är pappa till valparna i kull Björnfot och eftersom jag kände att jag gärna skulle ha honom som pappa till fler av mina valpar var jag hos honom med Ystra Vidfamne år 2014, men det visade sig efteråt att hon inte ville bli parad förens efter tre veckors löp. Det här var innan jag tog blodprov utan bara räknade dagar och åkte. Så i våras var jag än en gång hos Pate, då med Litla Systir som inte haft valpar tidigare. Jag vet inte varför, men hon ville bara inte bli parad. Jag började känna att jag kanske borde välja en annan hane, en på närmare håll. Men fina och passande hanhundar växer inte på träd. Så när jag var på en föreläsningskväll om avel och föreläsaren där menade att man måste följa sitt hjärta och magkänsla när man ska välja ut lämpliga avelsdjur så bestämde jag mig för att inte ge upp om Pate. Och nu är jag väldigt glad att jag resonerade så!

Mer information om kommande kull finns under knappen "Kommande valpkull". Turis dagbok med massor av bilder finns här. Dagboken börjar längst ned, så scrolla till botten på sidan och läs från början så blir det lättast att följa vår resa.

15 Juni
Kvällspromenaden i Rålambshovsparken samlade tio hundar med ägare samt några familjer som var intresserade av rasen. Det blev en trevlig kväll mitt i Stockholms City - fast i oasen Rålis. De som var nyfikna på rasen fick klappa hundar och prata med ägarna, se hur hundarna betedde sig "live" och se hur mycket olika färger och utseenden som finns i rasen. Nu råkade vi hamna mitt i en löpartävling, det visade sig vara SM i att springa 10 kilometer, 3000 löpare och massor av publik. Ändå hittade vi härliga omgivningar att gå i. Som vanligt väckte hundarna stor uppmärksamhet, många kom fram och ville veta mer om hundarna, klappa och fotografera dem.

Mitt i Stockholm City? Javisst, Rålambshovsparken är en pärla!

 

Stockholm10 hette tävlingen vi hamnade i, där vi gick passerade hela tätklungan. Han som vann, han har sprungit i mål för länge sen när den här bilden togs, han svävade över marken och bara flög förbi oss. Det var som att hans fötter inte ens nuddade asfalten. De som kom bakom såg mer slitna ut. Framförallt hördes deras fotsteg som smällar i marken, väldig skillnad mot vinnarens eleganta stil.

Tack för en trevlig kväll!

4 Juni
Stort grattis till Karin och Balder-Balder Saunamaija Makalös som idag inte bara blev Bäst i Rasen, Bäst i Gruppen utan också 3:a Best in Show på Svenska Parson Russelklubbens inofficiella utställning i Hågelbyparken.

BIS-3 på Hågelby idag!

20 Maj
Stort grattis till min fina, fina Lova Bifrost som fyller tolv år idag! Hon har gått igenom en del, jag var inte alls säker på att hon skulle få uppleva sin 12-årsdag, men Lova är i gott skick igen. I tisdags var Lova hos sin veterinär i Västerås för att göra sin sista cancerkontroll, det har nu gått ett år sen hon opererade bort tumören i magen. Och glädjande så syntes inte ett spår av några nya tumörer, vilken lättnad!

 

Efter glädjande besked hos veterinären i Västerås firar vi med hamburgare på Max innan vi åker hem till Stockholm igen.

16 Maj
Jag har just varit i Småland och lämnat tillbaks Lovis till sin familj. Vi har varit på resa och jag hoppades på att få berätta att vi väntar valpar. Men så blir det tyvärr inte. Än en gång får jag istället berätta att det inte blev någon parning mellan de två hundarna jag så gärna ville ha valpar efter. Det känns som att vi gjort allt rätt - men ändå ville det sig inte. Det känns förstås väldigt tungt och kanske inte något man gärna vill berätta - men jag känner ändå att det är bra att tala om hur "lätt" det är att vara hunduppfödare. Det är inte bara så att man släpper ihop hundar och sen säljer man valpar och blir rik. Jag planerar bara parning mellan hundar där jag vill spara valpar till mig själv eller min avel, aldrig bara för att få valpar att sälja. Därför blir det ibland långa resor till hanhunden jag sett ut till tiken. Den här gången var vi i Skellefteå, 800 kilometer hemifrån. Till en tik som aldrig haft valpar innan borde jag kanske välja en hane som bor närmare, men det är ju inte så att man kan välja och vraka bland passande hanhundar precis. Hade det funnits en lika fin hane nära hade jag förstås valt honom, men det här var den kombination jag trodde mest på. Och då råkade han bo i Skellefteå. Bara att gilla läget, bryta ihop och komma igen - eller vad säger man? Jag har knappt hämtat mig från min förra fruktlösa parningsresa, såklart är jag besviken, men man får öva sig på att aldrig gå händelserna i förväg och aldrig ta något för givet. Lovis och jag hade i alla fall en trevlig tid ihop, vill du läsa om vår resa i dagboken finns den här.

Nästa tik jag planerar att para beräknas löpa i juni.

11 April
Äntligen kan jag berätta om mina senaste familjemedlemmar. Sen ett år tillbaks bor det en liten flock hönor här hos oss. Jag har längtat efter egna hönor i hela mitt vuxna liv men det har inte funnits tid och råd att ha några. Förens nu. Jag har bott i Nyfors i snart 12 år och redan när jag flyttade in planerade jag var hönshuset skulle bli byggt. Men tiden gick och annat kom hela tiden emellan. Jag var medlem i rasfjäderfäförbundet (hönornas Kennelklubb) och hängde i flera hönsgrupper på Facebook. Men bara för att läsa och titta på bilder. Så plötsligt hade jag råkat köpa ägg och det blev kycklingar så då blev det bråttom att bygga ett hönshus. Min pappa hjälpte mig, vi byggde varenda lediga dag från mars och blev färdiga i augusti. Det blev ett jättefint hönshus och i det bor just nu 18 hönor. Det är huvudrollsinnehavarna Bodil och Klara, drottningen och drottningen skulle man kunna kalla dem. Vi har ingen kung, tupp alltså, och kommer inte heller att ha. Näst i tronföljden kommer "storkycklingarna" Sonja, Frida och Josefin, tre svarta Jersey Giant och sen kommer "småkycklingarna" som är sju svartsilverrandade Wyandotter. Bara en har fått ett eget namn än, det är Lily, ett namn helt i min smak som min femåriga systerdotter valde. Sist kommer "babykycklingarna" som är sex svarta kopparmaraner. Planen var att behålla två av maranerna, men av de 14 ägg jag köpte blev sex av kycklingarna hönor och de är ännu på tillväxt. Det är dags att sluta kalla dem för kycklingar, både Jersey Giant och Wyandotterna värper nu och är därmed hönor, men de är kläckta ur olika kullar och grupperna fick därför olika namn. För en tid sen blev vi rejält uppskrämda, då kom nämligen höken och slog på en höna. Jag var ute då, bara några meter ifrån och hann rusa fram och rädda henne. Hon blev av med ett moln av fjädrar men verkade annars oskadd. Efter det har jag inte vågat ha hönorna lösa utanför sin takförsedda rastgård förens jag ordnat med hökskrämmor. Mer om dem senare. I alla fall insåg jag att jag inte ska ha för bråttom att sälja någon av de hönorna jag hade tänkt, risken är ju att höken faktiskt lyckas ta någon för mig. Om du vill läsa mer om hönorna finns deras egen sida här och om du vill följa bygget av hönshuset i bilder finns den sidan här.

Här är hönornas hus, just färdigt men ännu inte inflyttat. Klara sitter gärna på mina axel eller i min famn, en höna i famnen gör underverk om du känner dig stressad eller ledsen.

Mina "småkycklingar" av rasen stor Wyandotte, på bilden ännu unga.

8 April

Här om kvällen var jag på Häringe Slott för att lyssna på föredrag arrangerat för SveLands uppfödare. Kvällens inspirerande föredragshållare var Morten Nilsen, veterinär, exteriördomare och uppfödare, samt Åke Cronander, exteriördomare och uppfödare. Som alltid snappar jag upp nya saker, även om det ibland känns som att man har gått på många liknande föreläsningar av det här slaget. Morten pratade främst om parning och allt möjligt som rör området runtomkring den viktiga delen om avel. Jag förstod på honom att det var väldigt vanligt att uppfödare ville inseminera hundar som inte ville para sig. Och att det gjordes. Även om jag fortfarande är ledsen över att Litla Systir inte ville bli parad med Pate i Finland är jag glad över mitt beslut att inte låta henne insemineras så som de föreslog på djursjukhuset i Helsingfors.

Åke Cronander berättar bla om avelsurval.

Åke pratade om avelsurval och hur man väljer vilka hundar man ska använda i avel. Han var väldigt rak och tydlig. Jag tror att man kan prata så när man har hållt på länge och kan mycket, det kändes uppfriskande att höra hans "rakt-på-sak-tal". Han pratade mycket om vad som var bäst för hundarna och bäst för rasen man arbetade med. Han var inte imponerad av dem som till varje pris vill rädda en sjuk eller ynklig nyfödd hundvalp till livet utan menade att en sån skulle avlivas för att den skulle slippa må dåligt och också för att inte riskera att användas i avel om den mot alla odds skulle överleva. I naturen är det bara de starkaste som överlever och det är så en art hålls livskraftig, det borde vi tänka på lite oftare menade han. Han tyckte också att det var bra att låta en tik få en valpkull ganska tidigt i livet, då hann man utvärdera kullen innan man sen bestämde sig för om tiken skulle användas igen. Trots att han själv var domare tyckte han att uppfödare måste se mer till de blivande avelshundarnas rastyp och inte bli allt för imponerade av utställningsmeriter. Han ansåg att uppfödaren som säljer en valp bara säljer ett råmaterial, ungefär 50% var uppfödarens arbete och 50% hundägarens. En liten valp är ju ändå bara ett litet knytte och för att det ska växa upp till en bra hund krävs en bra uppväxt. Själv brukar jag jämföra en levererad hundvalp med en liten planta. Sen är det upp till nya ägaren att vårda plantan så den växer upp till en vacker blomma, alltså helt i stil med Åkes resonemang. Han berättade också att uppfödare måste ha långsiktiga mål, för att nå ett bra avelsresultat bör man ha en plan på ungefär fyra generationer framåt. Att bara para två hundar och sälja valparna är inte avel, det är förökning. Åke poängterade att det sällan föds stjärnor, man skulle vara glad om avkommorna i en kull blev lika fina som sina föräldrar. Tillslut avbröt Åke sig själv och sa att nu fick det vara nog, vi hade dragit över kvällens program med över en timme, det var dags att avsluta. Det känns alltid trist att bryta när man får lyssna till intressanta ämnen, men det gör å andra sidan att jag ser fram emot nya föredrag. Jag skulle väldigt gärna vilja höra mer av båda dessa föredragshållare, det kändes som att det fanns hur mycket kunskap som helst inne i de här två som bara bubblade för att få komma ut.

4 April
Jag har varit hemma några dagar men inte kommit mig för att skriva här på sidan än. Men idag är jag ledig och det är inget att dra på längre, dags att berätta. Jag och Litla Systir har varit hos Pate i Finland, trots att vi stannade jättemycket längre än planerat blev det ändå ingen parning. Besvikelsen är stor, jag har planerat för de här två sen länge och hade så stora förväntningar på dem. Jag hade hoppats på att få en valp till mig själv ur den här kombinationen och ville så förtvivlat gärna se dem para sig. Men det blev inte så och det måste jag bara acceptera. På sjukhuset i Helsingfors föreslog de insemination och en annan föreslog att vi bara skulle hålla fast tiken för parning, men så vill inte jag göra hundvalpar. Om hundar inte vill para sig så ska det inte bli valpar, det är min övertygelse. Vi kanske inte kan se eller förstå varför, men jag måste lita på hundarna som ju drivs av sina instinkter och sin natur. Vi människor har en förmåga att tro att vi alltid vet bäst, men jag tror naturen vet bättre. Det känns som att vi gjorde allt rätt, hundarna är friska och starka, de fick tid ihop och de uppskattade varandras sällskap, båda betedde sig fint mot varandra och Pate uppvaktade Litla Systir efter konstens alla regler. Hon besvarade Pates flört men hon lät sig inte paras. Tillslut var det bara att inse att löpet var över och någon parning skulle det inte bli, hur mycket jag än önskade det.

Vi är många som önskade valp ur den här kullen och många som undrar om de får "beställa en valp". Det är inte alltid så lätt att vara hunduppfödare och valpar kommer inte på beställning, även om det hade passat fint i tid just nu. För att ge en inblick i mina våndor som hunduppfödare vill jag dela min och Litla Systirs dagbok där du kan följa oss dag för dag. Jag vet att jag  brukar säga att hunduppfödare måste ha is i magen och nerver av stål, det är verkligen ett uttryck som håller. Tyvärr börjar mina nerver bli lite slitna, jag tycker det är jobbigt och nervöst och mår dåligt av stressen. En annan sak som också känns jobbigt är att såna här utflykter blir väldigt dyra. Jag har hunduppfödningen som hobby och jobbar heltid i butik för min försörjning. Jag reser på min fritid och allt bekostas av sparpengar. Bara själva resan och dagarna borta har kostat mig runt 13.000 kronor. Visst kan jag välja en hanhund på närmare håll om jag vill vara sparsam, men så vill jag inte planera min avel. Jag vill ha de föräldrar som jag tror blir de bästa föräldrarna till de kommande valparna och då får hanen bo var han vill. Vågar man inte kan man inte vinna. Om du vill läsa dagboken med mina förhoppningar och mina våndor finns den här.

Nu får jag läka mina nerver och vänja mig vid tanken på att det inte blir några valpar mellan Litla Systir och Pate den här sommaren. Nästa tik som jag planerar att para beräknas löpa i slutet av maj. Då börjar allt om, förhoppningsvis får jag komma med bättre nyheter efter den resan.

Så underbart fina ihop, två fantastiska hundar på alla sätt. Tyvärr fann de inte varandra och det blir inga valpar mellan dem.

 

17 Mars På kvällen efter jobbet åker jag till Djursjukhuset Albano. Den här gången inte med något sjukt djur, utan för att lyssna på veterinärerna Åsa Wolf och Charlotte Harlos som föreläser om gastrointestinala sjukdomar, alltså problem i matsmältningskanalen. Det här är ett ämne som intresserar mig, det blir en spännande kväll!

16 Mars
Svaret på Jonna Krutröks röntgen har redan kommit och vi blir inte glada. Hon har höftledsfel, grad D eller måttlig dysplasi. Man undrar förstås varför och tänker på hur det ska gå för henne, kommer hon få problem senare i livet? Varför blev det så här? Är det fel föräldrar eller har hon blivit utsatt för något under sin uppväxt? Eller är det bara otur och slumpen som gjorde att hon ärvde fel gener? Jag hade hoppats så på att Jonna skulle kunna bli en avelstik. När hon blev till var jag först en hel vecka i Finland för att hennes mamma skulle paras där men mamman ville inte ha den hanen, vi åkte till fina pappa Blix istället hemma i Sverige och de parade sig. Sen föddes valparna och de var bara två, en hane och en tik. Jag var så glad eftersom jag så gärna ville ha kvar mamma Ystras blodslinje och det ihop med Blix som var en sån härlig hund. För ett par månader sedan omkom pappa Blix tragiskt i en trafikolycka så någon mer kull efter honom kunde jag inte få, vilket jag hade hoppats på. Jag var glad över att jag hade Jonna Krutrök. Men nu visar det sig att hon inte ska gå i avel. Jonnas familj är förstås orolig över hur det ska gå, kommer hon få problem?

Det här är den trista biten av att vara hunduppfödare. När det inte går som man trott. Vad kunde jag ha gjort annat? Mamma Ystra har A på sina höfter, båda hennes föräldrar har också A. Pappa Blix har A på sina höfter, båda hans föräldrar har också A. Vad kunde hennes familj ha gjort annat? Hon var en väldigt livlig valp men fick bra vård och uppväxt. Har hon fått gå för mycket i trappor? Nej, jag tror inte att sånt ger höftledsfel, fastän jag vet att det finns uppfödare som tror det. Däremot vet jag att det är svårt att avla bort höftledsfel och vi får nog bara finna oss i att naturen tar sina egna vägar. Man kan inte styra allt, även om man gärna tror det. Här ser man ju också vikten av att verkligen låta undersöka hunden. Jag som uppfödare måste veta och utvärdera. Hennes familj måste veta och vara uppmärksam på henne. Nu får vi bara smälta det här och hoppas att hon ändå får ett bra liv.

Nu är vi hemma efter röntgen och som jag hoppades ser det bättre ut med en snyggare röntgenplåt. Nu väntar några spännande dagar innan kennelklubben har avläst den nya plåten. Oavsett om hennes tidigare resultat ändras eller inte så vet vi att hennes höfter i alla fall inte är särskilt dåliga och det känns skönt.

Jag är inte helt säker, men jag tror att jag varit med på alla årsmöten sen klubben bildades i Västerås 1997. Vissa gånger jag jag rest långt, ibland kört bil ensam, ibland samåkt med andra medlemmar, övernattat, behövt äta på restaurang och avboka andra aktiviteter som inträffat vid samma tidpunkt som mötet. Men i år kommer jag inte att kunna delta, vilket förstås grämer mig mycket. Jag jobbar den dagen då årsmötet är och eftersom jag hoppas åka för att para en av tikarna nu snart framöver behöver jag kunna ta ledigt till det. Mitt eget intresse går före klubbens den här gången. Jag har läst årsmöteshandlingarna och valberedningens förslag och tycker det ser bra ut. Jag tror att årsmötet avlöper fint utan min närvaro detta år. Om du som läser det här är medlem i Eurasierklubben tycker jag att du ska åka till Södertälje nästa söndag. Det kanske inte är världens mest spännande tillställning, men man träffar i alla fall andra eurasiervänner, man fikar och det brukar alltid finnas ett par hundar att klappa på. Om du kan, var inte rädd att delta på Eurasierklubbens årsmöte!