17 December
Minna Makalös är tillbaks hemma på kenneln igen. Hon är en enormt charmig liten tös som pga sin mattes hälsa inte kunde stanna i sitt nya hem. Att få hem en sån här rar liten hund är inget problem för min del, men förstås sorgligt för hennes tidigare ägare. Minna är väldigt glad, orädd och framåt. Hon är en valp som man måste uppleva för att förstå värdet av. I annonser kan man ibland läsa "måste ses" och först nu förstår jag poängen med det, det stämmer verkligen på Minna, hon är en valp man måste uppleva. Jag söker ett nytt hem till henne, helst en utställningsintresserad halvfodervärd som bor i Stockholmstrakten, men rätt hem är viktigast så alla svar beaktas. Minna Makalös är dotter till Malva Mirakel och Dante, läs mer om kullen här. Hon är född 18 Augusti, förstås registrerad, idmärkt, försäkrad och vaccinerad.

Minna Makalös är en fartig valp som gärna leker i snön. Bilderna är tagna en mörk vinterkväll.

4 December Grattis till Lova och Tylers valpar Björk, Enja, Ylvi, Askild och Alve i kull Stormfare som fyller två år idag! Jag hoppas valparna får en speciell dag med både skoj och paket. Stolta mamma Lova samt resten av familjen skickar en kram. Läs mer om kullen från 2008 här.

28 November
För ett par veckor sen var jag och Eva Ohlsson på en avelsrådskonferens i Nyköping. Vi åkte hemifrån jättetidigt och var borta hela dagen för att diskutera RAS, våra avelsstrategier som varje rasklubb har skrivit för sin ras fortsatta avel. Det blev en lång dag med en hel del intressanta diskussioner och funderingar. På konferensen var andra avelsråd från rasklubbar inom Spets- och urhundklubben. Vi fick också lyssna till Per Arvelius från SLU som berättade om "Avel för mentala egenskaper". Han berättade om vikten av att välja avelsdjur noga och vara medveten om vad som finns i hundarna, saker som just nu inte är ett problem i rasen kan snabbt bli det om man inte är försiktig. Han ansåg att alla hundar har alla egenskaper, egenskaperna visas bara olika mycket. Rädsla är en egenskap som har hög arvbarhet och det betyder att en sån egenskap snabbt kan sprida sig inom en ras. Han berättade om MH och varför man tagit fram ett nytt test för att mäta hundarnas mentalitet. Det nya testet är inte utformat för brukshundar utan passar "våra vanliga sällskapshundar" bättre. Han nämnde också att MH inte mäter allt, man får aldrig bortse från sin egen uppfattning om hunden när man väljer avelsdjur. Prover och test kan aldrig ersätta kunskap och erfarenhet hos duktiga uppfödare. Han bekräftade också att trots olika valptester är det svårt att förutsäga valpars beteenden som vuxna. Vi fick se bilder och filmklipp från det nya testet och det blir spännande att se när det kommer att kunna användas. Jag tror att det passar våra hundar bra och det är inte lika komplicerat att arrangera som ett MH, då kan fler hundar testas på kortare tid.

27 November
Så har ännu en kanin flyttat till Nyfors. Det är en ganska sorglig historia som håller på att få ett bra slut. Det här var inte alls planerat, jag har faktiskt bokat en kanin i England, en speciell förstås. Efter att Majalis kom hit väcktes min lust efter fina kaniner igen. Som gammal utställare och uppfödare ligger ju såna lustar grunt under ytan och är lätta att väcka till liv igen. Sen jag flyttade till Nyfors har jag bara haft kaniner som jag "blivit med", såna som andra har ledsnat på och som behövt ett hem. Även på det sättet kom Majalis hit, men till skillnad från mina tidigare kaniner var hon en renrasig och fin utställningskanin. Så söt och fin! Jag tänkte mig en till sån fin kanin och beställde en särskild från England, en som jag fått välja själv. Men så kom den här kaninen i min väg. Det började i somras när hon lämnades in för semesterpassning i djuraffären där jag jobbar. Hon var i förfärligt dåligt skick, vanvårdad, rent ut sagt. Jag har bilder på hur hon såg ut, men de är så otrevliga att jag inte vill visa dem här. Hon hade kraftigt angrepp av skabb, så illa att huden lossnade i sjok och lämnade röda sår. Hennes tassar var inflammerade och hårlösa eftersom hon haft så smutsigt i sin bur. Klorna långa och förvridna. Hon hade fått fel kost och var konstant dålig i magen och inflammerad i baken eftersom huden ständigt var nedkletad med diarré. Hon var mycket överviktig och kunde därför inte hålla sig ren undertill, hon var så fet att huden veckade sig och var svullen av inflammation och svampangrepp. Pälsen var smutsig och tovig och lossande i tussar. När ägarna hämtade ut henne efter semestern fick de med sig ganska stränga skötselråd och jag var tydlig med att det inte kunde fortsätta på det här sättet. Senare under hösten lämnades hon in för passning igen men hämtades aldrig ut. Det visade sig att de bestämt sig för att hon kunde stanna hos mig. Jag har skött henne på jobbet så hon har blivit väldigt mycket bättre, men hon är ännu inte i toppkondition. Hon är snäll, orädd och väldigt tålmodig, en luxfärgad dvärgvädur med lite lejonman. Ägarna mindes inte säkert, men de trodde hon var mellan fem och sex år gammal. Jag kan verkligen inte förstå varför man har djur i sitt hem som man inte längre bryr sig om och inte vill ge den vård man är skyldig att ge. Enligt svensk lag måste levande djur skötas så de inte far illa. Om man inte gör det begår man ett lagbrott och gör sig skyldig till djurplågeri. När jag frågade hur det kunde fått bli så illa försvarade sig mamman med att kaninen tillhörde hennes son. En vuxen kvinna som gjort sig skyldig till djurplågeri skyller ifrån sig på sitt barn! Så länge barnet inte är myndigt är det ju fortfarande hennes ansvar. Alla föräldrar vet att barn kan ledsna på sina djur, men vill ingen i hemmet sköta om det så gör man sig av med djuret. Varför behåller man sitt vanvårdade djur, dag efter dag?
Hon har fått namnet Mayday som är en internationell nödsignal och betyder "rädda mig". Hon bor nu ihop med Isidor ute i kaninhagens ena avdelning. Hon är ingen skönhet, men hon är en snäll kanin i stort behov av ett hem - så den vackra kaninen från England får jag väl avboka.

Majalis gav mig sug efter ännu en fin kanin, men det blev en som verkligen behövde ett hem istället

21 November
Allt är bra, men det är så mycket jag ska göra att jag inte hinner med att uppdatera hemsidan. Alla valpar har det bra, jag får bilder på dem och vill så gärna göra klart deras egna sidor för att visa hur fina de är. Det kommer! Inför hösten är det mycket att ordna i huset, ny tv-antenn så jag kan se alla kanaler oavsett väder, är uppsatt, över 40 blommor i krukor är placerade under huset för vinterförvaring, nästan 300 blomlökar är planterade, båten är på land och bilen har både vinterdäck på och är besiktigad. Det är mörkt och det regnar mest hela tiden, så det är svårt att få energi till så mycket mer än det mest nödvändiga. Golden retrivern Milda har bott här ett tag. Hon är en söt och rar hund som jag tycker mycket om, men hon är krävande! Det är verkligen skillnad på arbetshundar och sällskapshundar. Jag har konstant dåligt samvete när Milda är här, för att hon inte får jobba och att hon därför har långtråkigt. Så är inte alls mina eurasier, de är med mig och nöjda, men Milda vill GÖRA saker hela tiden och jag hittar på vad jag kan åt henne. En kväll hade jag ätit sushi och tappade pinnen på golvet. Milda for upp och tittade på den. Hämta den, sa jag och pekade. Milda tog den genast i munnen och gav den till mig! Jag blev imponerad och undrade om hon kunde ta andra saker, så jag provade mig fram för att roa både mig och henne. Tillslut provade jag med ett spagetti-strå som jag släppte på golvet. Milda hämtade! Hon skulle kunna bli en servicehund, hon som inte ens är tränad på just det här. Hon är en jakthund som tränas för att bli en duktig apportör, men hon kan andra saker med. Det är roligt när det går så bra att göra saker i full fart, så är inte mina hundar. Men efter en vecka så känner jag mig så glad över mina lugna och nöjda eurasier. Milda vill jobba hårt hela tiden, hon blir aldrig trött eller nöjd, helt olik mina hundar. Jag försökte ta kort på Milda när hon hämtar spagettin, det blev så här:

Milda plockar upp ett spagettistrå...

...och bär det till mig!

Mildas servicehund-anlag för mig in på Sandra och Lucy. Jag känner en tjej som har en annan arbetshund, en tollare. Eftersom Sandra sitter i rullstol så ska Lucy bli hennes servicehund och jag vet att de har tränat hårt för att klara proven. Nu har Lucy blivit antagen och ska snart påbörja sin utbildning. Det som är så imponerande är att Sandra har sån koll på Lucy, trots att hon är ganska begränsad i sin rörelsefrihet. Men vill man så kan man, Sandra har tränat hårt och det har verkligen givit resultat! Om ni vill läsa mer om Lucy och hennes utbildning så kan jag rekommendera hennes blogg som matte Sandra skriver. Den finns här. Om du läser tidningen Härliga Hund så var det en artikel om Sandra och Lucy i den i senaste numret.

7 November
Arttu har fått ett nytt hem! Det gick fort, men jag är väldigt glad över att han kom rätt så snart. När Ylva fick höra att en valp var hemma på kenneln igen tog det inte många minuter innan de hörde sig för om vem det var. De har varit här och hälsat på flera gånger medan valparna var små, så när de träffade Arttu bestämde de sig genast. Han har varit hos dem på prov ett par dagar och vi har hållit kontakt på telefon flera gånger om dagen. Nu ringde jag nyss och frågade om han skulle komma tillbaks hit men det skulle han inte! Jag är bara nöjd och glad och vet att han har kommit till en bra familj och får ju dessutom fortsätta att träffa honom då Ylva och Mårten tillhör mina bästa vänner.

5 November
Malva och Dantes valp Arttu Makalös är hemma på kenneln igen. Ett mycket sorgligt och tragiskt beslut, men hans ägare och jag är överens om att det här är bäst för honom då hans familj drabbats av svår sorg i samband med mycket olyckliga omständigheter i hemmet. Han har bott hos en riktig hundmänniska som ser till det bästa för sin valp, han har fått en bra och trygg start i livet. Han är mycket gladlynt, framåt och orädd. Enbart för att han inte ska få negativa upplevelser av det som nu hänt hans ägare är han tillbaks på kenneln och letar ett nytt hem. Han är 11 veckor gammal, avmaskad, vaccinerad, försäkrad, id-märkt och omskött på bästa sätt. Läs mer om hans kull och föräldrar här.

24 Oktober Nu har det varit stiltje på hemsidan ett bra tag. Jag får mail med frågan "hur mår du, har det hänt något?". Jag mår bra och hundarna mår bra, men det har varit otroligt intensiva veckor fram tills nu. Nu när jag skriver det här håller jag på att ladda ur kamerorna, det är över 600 bilder som ska tas om hand. Jag har fotat "som jag ska" men inte haft tid att tömma kamerorna och än mindre sitta framför datorn. Att vara hemma med 12 valpar är mer än heltidssysselsättning, man passar på dem bokstavligt talat dag som natt. Sen har det varit andra saker här också, Disa har bott här ett par veckor eftersom hon löpte. Hon bor i vanliga fall med sin pappa så därför kommer hon hit när det är löpning, vi vill inte riskera någon tjuvparning. Min syster har varit här en vecka på semester

1 Oktober

En kväll när jag satt framför datorn knackade det på dörren. Utanför i mörkret står Eva, matte till Lovas valp Amina/Henna Gyllenfäll. Man kan bokstavligt säga att Eva kom med ljus i mörkret. Hon gav mig en lykta med ljus att låta brinna för Balder. Eva kommer med ljus bara genom sin uppenbarelse, ni som träffat henne förstår vad jag menar. Men nu hade jag ljus kvar efter Eva, fastän hon gått igen. Det brinner fint och jag flyttar med mig lyktan där jag är för stunden. Den är så fin och det var en sån fin gest, så jag måste berätta om det här på hemsidan. På bilden står lyktan vid den cementplatta jag gjorde i somras med Balders tassavtryck. Den ligger på gången upp till grillplatsen, den plats som är vackrast i trädgården och där vi oftast är.

17 September
Jag har hittat en get! När jag ringde till polisen och anmälde det, tog det en stund innan de fattade trots att jag sa att det inte var ett skämt. Hon stod utanför mitt stängsel och ville komma in, mhäähäähää, sa hon, och tittade stint på mig. Jag och hundarna skulle just åka iväg, hade ett ärende och en tid att passa, så när jag öppnade grindarna för att köra ut bilen klev hon snällt in på tomten. Jag har ju högt stängsel för att inte få in rådjur i min trädgård, alla som känner till getter vet att de äter värre än vad rådjur gör. Jag ville inte gärna låta henne traska runt och mumsa men jag måste ju åka iväg, så vad skulle jag göra? Kunde ju inte låta geten vara kvar ute på vägen. Medan jag ringde till polisen för att få råd, kom en svampplockare förbi, hon stannade och tittade på mig där jag stod och kelade med geten med ena handen och höll telefonen i andra. Hon frågade mig vad det var för något. -En get, sa jag. -Jag trodde det var ett rådjur, svarade svampplockaren. Ja, så är det i Stockholm, inte så ofta man ser "bondgårdens djur" på så nära håll, fast ett djur med brunaktig päls, fyra ben, en svansstump och horn, klart det var ett rådjur, det här är ju i skogen! Hon borde kanske reagera över det otroligt tama "rådjuret" som jag kliade mellan hornen, fast hon hade väl hört om hur tama rådjuren blivit som ostört äter inne i folks trädgårdar... Polisen hade inte fått in någon anmälan om en bortsprungen get, så jag knöt henne med hundkoppel inne på tomten, skrev en lapp med mitt telefonnummer och åkte iväg för mitt ärende. Jag kom fram lite sent, men ursäktade mig med "Förlåt att jag är sen, men jag hittade en get". Veckans bästa bortförklaring! När jag kom hem stod hon kvar, bräkte högt och glatt över att få sällskap igen. Geten var helt tam, så söt och snäll och lyssnade på vad jag sa, jag förstod att någon saknade sin fina get! Hon hade öronlappar med nummer på, så jag ringde till jordbruksverket och frågade om de hade något register över öronmärkta getter. De lät inte så förvånade över att jag hittat en get och gav mig namnet på ägaren, en 4H-gård flera mil bort. Samtidigt som jag ska ringa dit, ser jag en person komma skyndande från skogen med en getabock i koppel i ena handen och en hund i andra. En joggare, som nog trodde han drabbats av syrebrist och fått hallucinationer, hade stött på henne i skogen. När han såg hennes getabock förstod han att geten han tidigare sett bunden i min trädgård nog hörde ihop med hennes getabock. Det visade sig att hon köpt geten dagen innan, men geten längtade hem, så under natten smet den från torpet i skogen, gick tillbaks till parkeringen där tidigare ägaren lämnat den, en promenad genom skogen på nån kilometer. Fast när hon kom fram till parkeringen så fanns ju inte bilen där och varför hon valde att komma in till mig vet jag ju inte. Jag hoppas på att hon kände att jag älskar den här typen av djur, men det var kanske mitt höga staket som kändes bekant? Trots att man bor som jag gör får man inte ha getter på tomten, så det var tur att hon hade en ägare som saknade henne. Hon var så fin, jag hade så gärna behållit henne!

Oväntat besök! Den snälla, söta lilla geten stannade bara några timmar, men hon hade gärna fått stanna för gott!

16 September
Jag har gjort i ordning en sammanställning av mina kullars röntgen- och hälsoresultat baserat på de undersökningar som gjorts av veterinär, den länken finns här. Den ligger på sidan "Tidigare kullar".

Kaninernas sida har också blivit lite uppdaterad med nya bilder, se här.

15 September
Livet går vidare utan Balder. Nya händelser och glädjeämnen tränger sig på. Idag har jag fått röntgenresultaten på kull Stormfare. Vi var och röntgade tre av dem i förra veckan, två Stockholmshundar och så Linda som kom upp ända från Småland med sin Enja. I Österrike röntgades Ylvi så på tur är nu bara Alve i Skåne, sen är hela kullen röntgad. När jag säljer valparna står det i köpekontraktet att köparna ska låta röntga sina hundar, det är viktigt för mig att få veta resultatet. Det är även viktigt för hundägaren att veta hur hunden är skapt, så man inte låter den ha ont utan att man förstår. För att röntgen verkligen ska bli gjord så betalar jag den (för hundar röntgade i Sverige) och bor man i Stockholm vill jag att hunden röntgas hos Lars Audell som är en skicklig veterinär, han vet hur man tar bra bilder. Bra röntgenbilder är förstås A och O, sen är det veterinärerna på kennelklubben som läser resultatet. Det var en nervös dag för mig och mycket som stod på spel. Valparna har visat sig bli väldigt fina eurasier och om de dessutom skulle ha friska leder så är det flera av dem som vi hoppas kan bli avelshundar. Jag tänkte på allt planerande innan kullen blev till, när jag letade efter en passande hane och när jag reste till Tyskland för att träffa pappa Tyler innan jag hade bestämt mig. Och på den förfärliga resan till Berlin genom höststormen, skulle allt vara förgäves? Nädå, det här blev en lättnadens stund. De fyra valpar som nu är röntgade är alla fria, på alla leder: höfter, armbågar och knän! Bara en annan uppfödare kan förstå min lättnad! Det jag är mest rädd för inför röntgen är förstås att det ska visa sig att någon valp har jättedåliga leder, så dåliga att den kanske inte kan leva. Sen vill man ju att resultatet ska vara så bra som möjligt, helst över rasens genomsnitt och hittills ligger det till så.

Träff innan röntgen av kull Stormfare. Från vänster ses Linda och Linus med Celda och Enja Stormfare, Adelina med Björk Stormfare, Malva Mirakel och mamma Lova Bifrost, mormor Venus samt Gunnar med Askild Stormfare.

Skogspromenad följdes av grillning i Nyfors. Mycket prat och fotograferande blev det under den här trevliga dagen

14 September
Det tar emot att skriva om Balder. Först nu börjar jag förstå att han faktiskt inte finns mer. Hjärnan vet men kroppen vill inte lära sig. När man gör saker på rutin, som öppnar bakluckan på bilen eller tar fram matskålarna så räknar jag fortfarande med att Balder är här. Ytterdörren står på glänt för att Balder är ute. Sen kommer jag på att han inte ska komma in mer. Balder var frisk och klar i huvudet, han var fortfarande Balder. Han hörde inte så bra och han såg inte så bra, han sov mycket men han var fortfarande sig själv. Däremot var hans kropp gammal och sliten, han hade ont i benen och särskilt i ett framben. Han fick smärtlindrande medicin men fick ont i magen av den. Balder har varit en sån stark, en sån snäll och sån fantastisk vän i livet. Nu var jag skyldig att göra det bästa för honom. Och det bästa var inte längre att ge massage, att simträna, att ge kosttillskott eller medicin. Det enda som fanns kvar att göra var att låta honom slippa ha ont, och då fanns inget annat att göra än låta honom dö. Så komplext att man ska låta den som man är mest rädd om och den som man vill skydda mot allt farligt, dö. Det är ju just det man har försökt skydda honom emot hela livet. Men när det är åldern som är problemet kan man till slut inte göra mer, oavsett hur mycket man vill. Balder var 15 år och tre månader. När veterinären kom hit mötte Balder henne med viftande svans och ville få kel. Han rotade nyfiket bland hennes prylar, blev inte rädd för sprutan. Venus var med oss, hon satt nära och spred sin energi, sitt lugn och sin styrka över oss. Balders hjärta slutade slå och han låg tung i min famn. Han såg ut som när han sov, fast nu rörde sig inte bröstkorgen mer. Jag tittade noga, så som jag gjort så många gånger det senaste året. Men nu var han helt stilla, inga mer andetag som visade att han sov. Balder var död.

Jag vet att Balder varit en fantastisk ambassadör för sin ras och att han var en hund som imponerade på många människor. Han var inte bara min hund, han var en egen person. Jag har fått många brev efter hans död som vittnar om det, och det är en glimt av glädje i saknaden och sorgen att läsa dem. Jag vet att jag inte besvarat alla, man jag uppskattar enormt det jag fått läsa. Här är några exempel som tröstat lite extra mycket:

Kommer aldrig att glömma min första träff med er och Balder med hans granskande men godkännande blick som  jag fick av honom när jag träffade Toke första gången. Ett annat minne som etsat sig fast är hans blick och tass på armen när ville dela fikat med mig när vi hälsade på hos er senare en gång. Annat minne är bara det lilla morrandet och lyftning av mungiporna och så var Toke satt på plats och visste hierarkin hos er, detta gör bara en hund med pondus och självförtroende, detta var Balder såsom jag kände honom. Kent

Balder var en av de finaste! Verkade alltid så tillfreds, lycklig och harmonisk. Hans anda och fina sätt lever vidare i allas våra Balder-Balder valpar. Vi tänker på er! Linda och Tuva

Jag såg på hemsidan att Balder är i hundhimlen nu och jag tänker på hur stor saknaden måste vara för dig. Men jag tänker också på alla fantastiska minnen du har tillsammans med honom och hur otroligt fint hans liv har varit. Han kommer alltid att finnas hos dig, fast nu lever han vidare i ditt minne. Femton år, det är en otroligt lång tid som ni haft tillsammans. Som du sa, betydligt längre än de flesta relationer mellan människor. Linde

3 September

Balder finns inte mer. Vi fick över 15 år ihop, jag är tacksam över det - men hur ska jag kunna vänja mig vid att leva utan honom vid min sida? I 15 år fanns han nära mig, dygnet runt, natt som dag, på jobb som på kalas. Han har frid nu.

2 September
Nu är äntligen kaninhagen klar! För att visa hur den blev så kommer det en stor bild här, jag är så nöjd med resultatet. Det ser kanske inte så mycket ut, men det har varit mycket jobb som började med att få upp rötter och stubbar från tidigare buskage. Nu är det galler och stenplattor i hela hagen så ingen kan gräva sig ut eller in. Husen, kojorna och "källarvåningen" är fixade och klara inför vintern.  Jag ser hagen fint från min arbetsplats vid datorn och har belysning i kojorna så det är mysigt även på kvällen.

1 September Nu har jag äntligen gjort i ordning alla bilder från vår eurasierpromenad i Tyresö Slottspark vi hade för ett par veckor sedan. Det blev många fina bilder, men jag vet att jag inte lyckades fotografera alla hundar som kom, även om jag försökte göra det. Läs om promenaden och se bilderna här.

23 Augusti
OK, nu ska här uppdateras! Som jag redan berättat har det varit en stor operation i min dator. Att få liv i den igen tog längre tid än först beräknat, hela datorn tömdes och allt som kom in var nytt. Då det var en massa saker som inte ville fungera, framför allt är det bilderna som bråkar. Och mitt i allt detta kom det valpar. Jag vet inte hur coola andra uppfödare är då, men för mig är det ett livets mirakel varje gång det är dags för födsel. För att inte stressa tikarna måste jag ha allt klart innan, så jag bara kan sitta där på golvet och vara med när valparna kommer, ha allt ordnat i förväg så jag har all tid i världen för att bara njuta när undret sker. Men det betyder förstås att tiden innan valpningen har varit väldigt rörig och jag har känt mig som en huvudlös höna som ska hinna ordna med allt. Det finns en hjälpramsa för den som är vilse på fjället, den ramsan har jag rabblat under den här tiden: Är du vilse, tänk STOP! Det betyder: S= Stanna upp, T= Tänk efter, O=Orientera dig och P= Planera! Det var så jag fick ihop det hela.

Nu är valparna här, datorn är ganska samarbetsvillig och jag har ledigt från jobbet. Nu kan jag hinna ifatt en del, men jag ska också ha semester och jag ska njuta av valparna. Att hålla hemsidan uppdaterad tar enormt lång tid, särskilt nu när allt är nytt. Det kan utan problem gå fem timmar framför datorn och då är det bara "det vanliga" på hemsidan som ska göras. Datorn slukar otroligt mycket tid!Tack snälla Mattias för att du har ordnat så mycket och för att du har sånt tålamod med mig. Jag är verkligen ingen datamänniska, det där med operativ-system, mjukvaror, fjärrwebbplatser och sånt gör mig galen, likaså när jag måste lära mig allt nytt för att få det att fungera!

Datadoktor Mattias sliter med min dator. Och ja, det är kolsvart utanför fönstren och mitt i natten.

20 Augusti
Lova och Aksus valpar har kommit! Under eftermiddagen födde Lova fyra stora fina valpar. Läs mer om dem i Lovas dagbok här.

18 Augusti
Malva och Dante har blivit föräldrar till åtta makalöst fina valpar! Allt har gått bra och alla mår bra. Läs mer om valpningen i Malvas dagbok här.

15 Augusti
Det verkar som att det går att uppdatera hemsidan igen, trots att datorn inte är riktigt återställd ännu. Bilder går inte att få in och allt tar enormt lång tid, men mer arbetsminne ska installeras samt ytterligare några program, sen hoppas jag att allt är normalt igen. Här har det varit ganska mycket på gång sen sist. Honey, som är Lovas kullsyster,  flyttade aldrig till sin nya familj utan kom hem till kenneln istället. Kunde inte hon få stanna där, undrade hennes gamla familj. Hade det inte varit så att jag redan hade fyra hundar hade det nog varit svårt att säga nej, men varje hund kräver mycket uppmärksamhet, tid, vård och fostran. Det är viktigt att varje hund får allt det den behöver, har man för många blir alla lidande. Att man VILL är inte samma sak som att man KAN. Men det tog inte lång tid innan Honey fick en egen familj att ty sig till, nu bor hon på prov i tre månader hos Mona och Stig i Uddevalla. Där bor hon med sin halvbror Egil och jag kan inte tänka mig en bättre familj till henne! Vi har Lovas valp Björk Stormfare på besök under veckan medan hennes matte och husse är på semester. I går kom Malvas valp Darko/ Tore Yggdrasil med matte, husse och eurasiertiken Dani från Holland för att stanna över helgen. Och så hade vi eurasierpromenad i Tyresö dit 19 eurasier med familjer kom, den här gången i stekande sol! Eftersom jag inte kan lägga ut några bilder från träffen så skriver jag mer om den senare. Dagen blev i alla fall jättetrevlig!

7 Augusti
Nu blir det lite spännande igen, min dator ska utsättas för en stor operation i helgen, en hjärntransplantation! Jag är så glad att min dators läkare kommer hit och hjälper mig med daton, doktor Mattias, eftersom jag själv inte är särskilt kunnig om hur man fixar i datorer. Jag vill bara starta den och sen skriva, det ska bara fungera. Blir det problem ringer jag Mattias och han fixar. Nu är det stort jobb på gång och jag vill för säkerhets skull gardera mig: Om det blir tyst härifrån ett tag så lyckades inte operationen. Jag kan inte uppdatera hemsidan från någon annan dator och har svårt att besvara mejl. Förhoppningsvis går allt utan problem - men med datorer vet man aldrig innan, tänk bara på våndorna innan millennieskiftet. Jag tror allt går bra, annars vet ni varför det är tyst och stilla på hemsidan ett tag. 

1 Augusti
Vi hälsar en ny kanin välkommen till Nyfors. Så som det brukar vara med mina kaniner så "råkar" de komma i min väg. Jag blev tillfrågad om jag inte kunde ta emot en dvärgvädur som behövde ett hem. Det kunde jag, och så kom Majalis till oss. Hon är en siamesfärgad dvärgvädur, min favoritfärg, född i Göteborg. Hon är en renrasig och fin kanin, skulle bli avelskanin efter sin utställningskarriär men eftersom hon bara fått dödfödda ungar gick hon tidigt i pension. Jag gav henne namnet Majalis vilket är det latinska namnet på Liljekonvalje, vilket passar henne fint med tanke på hennes vita färg och söta uppsyn. Hon bor ihop med gamle Ullvide och de fann genast varann. Han var för ett par dagar sen allvarligt sjuk, så nära döden en levande kanin kan bli. Han hade kolik och han var SÅ dålig. Jag förstod det i tid och intensivvård räddade hans liv. Han var så sjuk att jag tänkte att det var för sent, att jag måste låta honom få dö, men jag kunde inte ge upp, jag ville att han skulle leva! När Majalis kom hade han klarat krisen men var fortfarande svag, så jag var osäker på om han skulle orka med en ny fru. Men han och Majalis fann genast varann! De är så söta ihop, man kan inte tro det om man inte får se det själv! Hon var nog just vad han behövde, han har verkligen kryat på sig igen. Kaninhagen håller på att byggas om, jag fick riva den gamla när jag planterade en ny häck längsmed staketet. Den nya häcken är tänkt att hålla grannens lösspringande (och kanindödande) hundar på lite avstånd. När valparna kommer och jag har min semester ska kaninernas nya hage göras i ordning.

24 Juli "Valpveckan" avslutas med Lova och Jeppes valpar i kull Gyllenfäll som fyller tre år idag. Grattis till Lovisa, Henna, Helmi, Elmeri, Jalmari, Aarre och Jalo Gyllenfäll.  Jag måste berätta att jag träffade Elmeri - Heike som bor i Norge. Han var på semester i Sverige med sin familj och de passade på att komma förbi i Stockholm och hälsa på, vilket jag är väldigt glad över.  Läs mer om kullen från 2007 här.

23 Juli "Valpveckan" fortsätter med Venus och Aslas valpar i kull Asagård som fyller fem år idag! Ett stort grattis till deras valpar! Läs mer om kullen från 2005 här.

21 Juli Så är vi inne i "valpveckan" som inleds med Malva Mirakel och Faldos valpar i kull Yggdrasil som fyller ett år idag! Ett stort grattis till Kraka, Saga, Tore, Arvid och Emund Yggdrasil på deras ettårsdag!  Läs mer om kullen från 2009 här.

19 Juli
Nu måste jag berätta vad som hände på väg hem från jobbet, lite vardagsdramatik som hade kunnat sluta i tragedi. Jag hade varit i ett ärende hos mina föräldrar och var på väg hem till mig. När jag kör ut från området på väg mot stora vägen blixtrar det till i ögonvrån och en vit liten hund springer ut framför bilen. Jag kör inte fort, men allt händer så fort! Jag hinner också se en människa komma springandes på vägen med fäktande armar och hör henne skrika. Hunden springer framför mig på vägen, jag ser kopplet som slänger efter hunden när den springer i full fart mot korsningen, jag förstår ögonblickligen att det här inte var bra! Jag stannar bilen mitt på vägen, hoppar ur och springer emot hunden och ropar glatt: Men HEJ, vi har inte hälsat! Kom och hälsa! Jag ser att hunden stannar, bara ett tiotal meter från stora vägen, vänder och kommer emot mig. Jag sätter mig på vägen och lockar, men hunden kommer inte ända fram, den tvekar och springer hemåt igen. Jag går efter för att mota den från vägen. Så kommer den andra personen ifatt och tillsammans lyckas vi fånga in hunden. Det visade sig att det här var hundvakten, den lilla japanska spetsens ägare är bortresta och kommer hem imorgon. När jag går tillbaks till bilen känner jag hur verkligheten kommer ifatt mig och jag ryser till. Bilen står mitt på vägen, motorn är fortfarande igång. Bara en bit från stora vägen. Jag har vuxit upp i området och vet hur många av grannarnas hundar som har blivit överkörda ute på Myggdalsvägen, det är ofattbart många, ikväll hade det kunnat bli ännu en. Tack och lov slutade det här bra, nåt som hade kunnat sluta i tragedi slutade med "ingenting".

18 Juli
Honey har en ny familj att flytta till, det blir till en hästgård i Värmland och familjen är redan bekant med henne sen tidigare. Om det inte skulle "klicka" mellan henne och nya familjen så finns det två familjer i kö som är intresserade. Båda har en Balder-Balder-hund sen tidigare, det är roligt och smickrande att de vill utöka sina familjer med ännu en hund härifrån. Vi önskar Honey lycka till på nya stället.

 

6 Juli Mitt i sommaren och semestertider. Själv jobbar jag tills de planerade valparna ska komma i augusti. Det har varit lite hundar på besök här, först Ebony några dagar när matte och husse flyttade till ny lägenhet. Dagen efter hon åkt hem kom golden retrivern Milda istället. Hon är söt och rar, väldigt väluppfostrad - men en helt annan hund i jämförelse med eurasier. Att Milda är en arbetshund, en golden av jaktmodell, märks tydligt. Vilken arbetslust och energi! När jag gräver i min trädgård ligger mina hundar och tittar på, men Milda hjälper till, övervakar varje spadtag. Hon vill jobba och lyda, få arbetsuppgifter och kommandon. Det är roligt med en sån kapacitet, fast jag känner att jag inte hinner sysselsätta henne. Det är skönt med mina eurasier med sin mera avspända attityd, att få vara med och hålla koll räcker. De måste inte arbeta för att vara nöjda. Milda vill simma och helst apportera. Lova och Venus har svalkat sig, nu vill de titta på när Milda jobbar och har roligt i vattnet. Man kastar inte pinne till en golden, men bara EN gång för att det är så roligt att se henne kasta sig i vattnet. Hon ber genast om mer...

Midsommarafton Malva Mirakel fyller fyra år idag! När Malva föddes visste jag att jag ville ha henne, fast det skulle ju bli lite mycket med fyra hundar. Hon är Balders mirakeldotter och om jag inte tog henne skulle jag ångra mig i hela livet. Balder var 11 år då och jag trodde att det inte skulle vara fyra hundar så värst länge. Nu är Balder 15 år och de är fortfarande fyra hundar. Fast jag ångrar aldrig att Malva fick flytta hem till mig, hon är verkligen en solstråle i mitt liv! Midsommar och Malvas födelsedag firade vi med vänner på Blidö i Stockholms skärgård. Bilden visar Ebony, Lova och Malva som delar på en skål med vispgrädde.

19 Juni Lova är parad! Hon har träffat Aksu i Finland. Mer information finns i Lovas dagbok här.

18 Juni Malva Mirakel har träffat Dante och går allt som planerat föds valpar om nio veckor! Mer information om kullen finns i Malvas dagbok här.

 

4 Juni Så har det otroliga inträffat: Balder fyller 15 år! Jag minns det som igår, dagen då Susanne ringde och berättade att Balder var född. Det känns helt overkligt att det var 15 år sedan - tänk vad mycket vi har hunnit gå igenom sen den dagen. För en människa är 15 år en lång tid. För en hund är det en nästan overkligt långt tid. Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om vad Balder och jag har varit med om i livet, men jag ska bara fatta mig kort: Jag vet att Balder varit en fantastisk förebild för rasen, han har inspirerat många andra att själv vilja leva med eurasier. Han har varit en fantastisk följeslagare i livet och han har givit mig sina underbara valpar Venus och Malva. Genom sina avkommor lever han vidare. För trots allt, när en hund fyller 15 år vet man att tiden tillsammans snart kommer ta slut. Balder får följa mig i livet ett tag till, han själv avgör när det är dags att vandra vidare utan oss. Balder bjöd sina närmsta vänner på kalaset, här kan du ser fler bilder.

15 ljus på tårtan, det är inte många som får ha det

26 Maj
Venus är dagbarn hos mina föräldrar just nu. De byter stammar i huset där vi jobbar och det väsnas förfärligt. Venus slipper lyssna på oljudet och lever pensionärsliv med mormor och morfar - hon verkar rätt nöjd med det! Venus har inte åkt cab förut, men det är inga problem. Hon sitter fint med säkerhetsbälte på i baksätet. Birka älskade att åka på utflykt, hon var med på bilsemester runt i Europa och hade många stämplar i sitt pass.

Venus på vårutflykt med mormor och morfar, bättre än att vara på jobbet med oväsen hela dagarna

 

23 Maj Den här helgen var det eurasier för hela slanten i Degernäs utanför Karlskoga, det var den årliga eurasierspecialen. Hundra eurasier ställdes ut och dömdes av två mycket trevliga och skickliga domare som inte hade några problem att handskas med våra hundar. Tänk att det kan vara så olika, vissa domare tycker eurasier är svårtillgängliga medan andra inte har några som helst problem. Hundhand, tror jag det handlar om. Tack till Nina Karlsdotter och Ingmarie Hagelin för erat trevliga bemötande. Ett stort grattis till Kraka Yggdrasil, Malva och Faldos valp, som vann juniorklassen på sin utställningsdebut och blev juniorklubbvinnare 2010. De andra Balder-Balderhundarna som ställdes ut var Askild Stormfare och Idun Godmode som båda fick en etta men blev oplacerade. Sen var det Birk Godmode.

Kraka Yggdrasil vann och blev juniorklubbvinnare

Vad kallar man honom? En spelevik. En hussegris. Han är lite busig så jag skulle visa honom. Domaren tyckte att han "behövde mogna" och att hans rörelser var "ostabila". Ja, alltså, ni som var där såg ju hur det gick till. Birk ville till husse! När Birk sprang i ringen från husse så fick jag släpa honom med mig - när vi sen sprang mot husse så släpade han mig istället. Där emellan hoppade och studsade han som en boll. Han fick en tvåa, domaren hälsade att han måste nog bli lite äldre - och få lite träning... Det är inte så lätt att ställa ut andras hundar, i själva verket är Birk en ovanligt fin hund med ett ovanligt bra rörelsemönster, men det syns ju inte när han hoppar jämfota för att komma till husse. Vi får väl se, kanske blir det revansch för Birk någon gång i framtiden.  

20 Maj
Ett stort grattis till Venus och Arras valpar i kull Bifrost som fyller sex år idag. Vi hoppas att Lova, Ragna, Torun, Nora och Eldgrim har fått en fin födelsedag. Läs mer om kullen från 2004 här.

13 Maj
Jag har varit i Finland för att träffa en hanhund som jag hoppas kunde passa till Lova. Jag hittade honom med hjälp av internet men hade inte sett honom i verkligheten. Han verkade perfekt, jag gillade hans bakgrund med kända gamla linjer, hans föräldrar var fina och både de och deras andra avkommor var friska. Men bilder och statistik i all ära, jag vill gärna träffa hundarna innan jag bestämmer mig. Först då kan man få en rättvis bild av hunden och sen fundera på hur det känns i magen. Per-Erik Sundgren kallade magkänslan för "det stora förnuftet" och pappersbiten för "det lilla förnuftet". Och han varnade för att hunduppfödare lyssnade alldeles för lite på det stora förnuftet och lade allt för mycket värde i det lilla förnuftet, "pappersaveln". Det har jag tagit med mig och aldrig glömt. Det här är nog något vi människor borde tänka på i många andra situationer också: Glöm inte magkänslan! Med mig på resan hade jag Ylva och Pia som trevligt sällskap. Efter att vi träffat hanhunden och hans ägare var vi alla överens om att han var den rätta. Jag var så bubblande glad att vi måste fria med champagne till middagen! Nu återstår bara att han blir friröntgad, det är inte klart än. Jag är inte orolig, enligt mina beräkningar, "pappersaveln", bör han vara helt OK. Och när Lova börjar löpa så åker vi till honom igen.

9 Maj
Cockerspanielklubben arrangerade inofficiell utställning i Gubbängen där Dodo Sandahl dömde med mjuk hand och ett trevligt sätt. Kasper - Arvid Yggdrasil och Björk Stormfare ställdes ut och det gick bra! Jag och stolta mammorna Malva och Lova peppade våra valpar. Kasper, som är Malvas valp, visades för första gången och han blev BIR och BIG-2 valp 6-9 månader. Björk, Lovas valp, gick i öppen klass där hon blev BIR och BIG-3 av vuxna hundar! Ett stort grattis till er alla! Vem var stoltast? Jag som uppfödare, mammahundarna Malva och Lova, Alma och Adelina som sprang i ringen eller familjerna som stod utanför ringen och höll tummarna? Tja, vi var nog lika stolta allihopa! 

Björk Stormfare BIR och BIG-3, Arvid Yggrasil BIR-valp och BIG-2valp!

20 April Som en solstråle i mörkret kommer Birk Godmode och bor här ett tag. Han är en glad pojkvasker som muntrar upp efter det tråkiga som hänt på sistone. Han är Birka och Douglas son och är en riktig nallebjörn. Förra gången han bodde här var han ganska livlig, men nu har han fyllt tre år och man märker en stor skillnad när en eurasier blir vuxen. Birk är nog lika go som Gry och gör sig lika lätt hemmastadd som henne, bara smälter in i flocken som om han bodde här jämt och ständigt. Han är också med på jobbet i butiken i stan och det är inga problem alls. Han har en lustig egenhet och det är att han ylar när han hör sirener - och det gör han rätt ofta i stan eftersom det är Stockholm city. Ingen annan förstår varför han plötsligt spetsar ögonen, ser sig förvånat omkring och sen sträcker huvudet bakåt och ylar långsamt och utdraget. Sirener ingår i vår vardag, så vi lägger inte längre märke till dem, fast det gör Birk! Läs mer om Birk här.

13 April
Atle har lämnat oss. Är det möjligt? Jag var hos Ylva och Mårten över påskhelgen med mina hundar. På söndagen hjälptes Ylva och jag åt att kamma Atles omfångsrika päls, han blev så fin och han såg så nöjd ut. Senare på kvällen tycker Ylva att hans ena öga ser större ut och åker akut till sjukhus. Flera undersökningar och sjukhusbesök senare hamnar de på Strömsholm där de konstaterar att han har en hjärntumör och det enda riktiga är att låta honom somna in. Det känns förfärligt. Inte nog med att jag har förlorat en av mina valpar, Atle var en högt älskad hund och jag förstår hur mycket hans familj saknar honom. Att något sånt här skulle hända en av Ylvas hundar är en mardröm för både henne och för mig. Det är inte lätt att se sina bästa vänner må så dåligt och känna att det är jag som orsakat dem smärtan eftersom det är hos mig Atle är född. Jag vet att det inte ÄR så, men det känns så. Som uppfödare har man ett stort ansvar, inte bara när det går bra - utan främst när det går dåligt. Jag önskar att det hade gått att göra något annat för Atle, men jag har inte sån makt över livets krokiga vägar. Mina tankar är ständigt hos Ylva och Mårten med familj. 

10 April Gry är här under veckan och hon är ju så söt! Trots att vi inte ses jätteofta smälter hon lätt in i flocken och det känns som att hon bott här jämt. Det blir jättetomt när hon åker hem, det kommer jag ihåg från förra gången hon bodde här. Jag förstår att jag är partisk, men jag måste ändå nämna att hon har en fantastisk personlighet och ett underbart temperament. Hon är så lätt, så lyhörd och så trevlig. Jag har alla hundar med mig på jobbet och det går så bra. Gry väcker uppmärksamhet både i butiken och på promenaderna i parken. Läs mer om Gry här.

Läs mer om kullen från 2006 här.

27 Mars Idag fick vi besök av Gry, Solfrid Skallagrim, med familj. Hon är dotter till Ystra och Azlan. Det var roligt att träffas igen, Gry är så söt och fin! Hennes familj är med all rätt så stolta över henne. Gry är Birkas barnbarn, det här är verkligen ett sätt att se hur Birka lever vidare i sina valpar. Samma goda lynne och vänliga personlighet.  Efter att ha varit ute en stund gick vi in, alla hundarna låg runt soffbordet medan vi drack kaffe och åt nybakt bulla som Grys matte hade med sig.  Läs mer om Gry här.

Gry, alltså Solfrid Skallagrim, var på besök idag.

21 Mars Birkas och Douglas valpar i kull Godmode fyller tre år idag. Grattis till Idun, Sigrid, Gunhild, Birk och Torulv på er födelsedag. Er mamma finns inte längre här, men jag är säker på att hon vinkar till er därifrån hon är idag. Läs mer om kull Godmode från 2007 här.

17 Mars Idag fyller min första valpkull sju år! Det är Ymer, Atle, Vidar och Svea i kull Breidablick som har födelsedag idag. Birka finns inte här längre, men hon är med oss i våra tankar.  Lär mer om kull Breidablick född 2003 här.

10 Mars
Tiden går - men läker den alla sår? Vi har ännu inte vant oss vid att Birka inte finns mer. Det känns fortfarande helt overkligt. Det går några dagar, man tror det känns lite bättre, men så hittar jag en bild eller tänker på något särskilt tillfälle, så kommer tårarna. Jag lyssnar gärna på Mark Levengood, han säger så bra saker och har så förnuftiga tankar. Så här säger han på frågan om det inte finns någonstans man kan fly undan sorgen: Nej, det går inte att fly från sorg. Försöker man att låtsas att den inte fanns så blir den en evig följeslagare i ens liv. Det finns bara en väg genom sorgen och det är rakt igenom den. Mot sorg hjälper bara sorg.

Hans ord känns som en tröst och låter helt rimliga. All gråt som bara kommer, är väl kanske ändå ett tecken på att man är på väg igenom sorgen. När man är på väg rakt igenom den, så måste man väl så småningom få komma ut ur den? Vi har fått så många tröstande ord från vänner runt oss, det har varit en stor tröst. Jag har sparat alla hälsningar, vi är glada för dem. Jag tror att jag har svarat på alla, men har jag glömt någon så ska du veta att jag har sparat dina ord! En dag hoppas jag att vi tänker på Birka och blir glada, men det känns som att det kommer ta en tid innan vi är där. Det är så jobbigt att lämna ifrån sig någon som man inte är färdig med, vi hade velat ha Birka kvar i många år.

Jag måste också nämna att det nu är två år sedan min väninna Milla dog. Hon lämnade vänner, familj och sina hundar kvar. Hon hade kanske kunnat leva idag, hon hade behövt få ett nytt hjärta. Det fanns inget. Jag vill be dig som läser det här om en tjänst: Ta dig tid att fundera i några minuter på hur du vill göra med din kropp när du inte längre behöver den själv. Det finns andra som kan få låna lite av dig och leva vidare i livet tack vare ditt beslut. Men då måste du bestämma dig innan du dör. Om du är osäker eller vill veta mer så klicka på denna länk Livsviktigt. Har du redan tagit ställning tar det bara en minut att registrera sig i donationsregistret här. Gör det på en gång, man vet aldrig om man har tid att göra det sen.

20 Februari
När det ofattbara ändå händer. Birka finns inte mer. 
Det går inte att beskriva. Den bottenlösa tomheten. Chocken. Smärtan och tårarna. Krampen i magen. Känslan av maktlöshet. Birka är död! I måndags sprang hon i skogen, hoppade i snön och lekte med hundar hon mötte. Igår säger veterinären att hon har cancer och inte kan leva en dag till. Hennes lever var förvriden av cancertumörer till oigenkännlighet och det fanns inte en chans att hon skulle kunna leva mer.

Birka, vi älskade dig så mycket. Du var den snällaste och finaste av hundar. Saknaden är gränslös och smärtan ofattbar. Det går inte att förstå. Vår älskade lilla Birka.

24 Januari
Askild Stormfare är här på besök ett par veckor medan hans familj är på semester. Han är Lovas son och lika rar som hon, men han är ung och det är livat i huset. De andra hundarna är vana vid besök och tar väl hand om Askild som är en snäll liten kille. Hans familj kan inte hålla sig till solen dit de rest, de skickar email och berättar att de saknar sin vovve. Askild har också fått vykort från matte och husse men det verkar inte finnas någon vittring kvar på kortet, för han reagerade inte när han fick nosa på det. Däremot är han glad i kudden han fick med sig från mattes säng. Nu är det inte så många dagar kvar innan de förenas och jag är säker på att det blir ett kärt återseende!

Askild Stormfare bor på kenneln ett par veckor, men snart kommer hans familj hem igen! Läs mer om honom på hans sida här.

19 Januari
Vi har röntgat Disas armbåge igen. När hon röntgades första gången för drygt ett år sedan sa Lars Audell som röntgade att "om hon får en anmärkning på den här armbågen ska ni röntga om henne, för det är inget fel i den. Man ser båda benkammarna i överarmen och det ger en ovanlig skuggning, men det är inget skav i leden". Den gången fick Disa en anmärkning från SKKs avläsare, en lindrig pålagring i ena armbågen. För övrigt den enda anmärkningen i hela kullen på alla undersökta leder. Nu när Lars tog upp den förra plåten utbrast han "Fick hon en anmärkning på den här?!" Och så röntgade han henne noga, tog flera bilder ur olika vinklar och sa att han inte kunde se någon försämring och att det inte är någon artros i leden. Den nya plåten skickades till SKK och vi hoppades förstås på ett glädjande besked. Men icke, hennes resultat blir inte ändrat! Varför vet jag inte, men jag väljer att lita på Lars Audell som ju har jobbat på SKK som avläsare tidigare och läst av ungefär en miljon röntgenplåtar sen han började 1973. Hade han däremot sagt att det faktiskt var ett fel i leden, så hade jag fortfarande litat på hans erfarenhet, han är ju en av landets mest erfarna veterinärer på leder, skelett och röntgen av både hästar och hundar. Med det menar jag att jag inte självklart avskriver Disa som en blivande avelshund på grund av den här anmärkningen. Hon har för många fördelar för det. Men framtiden får utvisa hur det blir med den saken.

17 Januari Eurasierpromenaden i Tyresö Slottspark lockade hela nitton hundar med familjer! Dagen kan inte annat än sammanfattas på annat sätt än LYCKAD!  Det var verkligen roligt att så många ville komma trots det lite tråkiga vädret. Men vadå, lite mulet stoppar inte en eurasierpromenad! Läs mer och titta på många bilder här.