|
15 Oktober
Så var den stora dagen kommen - valparna är åtta
veckor och gamla nog att flytta till sina nya hem! Det här brukar
vara en sorglig dag, men det gick så fort att jag inte hann märka
hur sorgligt det var. Både Lovas och Malvas valpar skulle åka, alla
papper skulle göras i ordning och valparnas väskor packas. Jag kände
mig rätt snurrig under dagen, det ena besöket avlöstes av det andra.
Plötsligt var det kväll och alla Lovas valpar hade flyttat. Som tur
var blir en valp kvar i min närhet, valp 4 stannar hos mina
föräldrar så jag har allt nån att gulla med när andan faller på!
Valparnas vecko-porträtt är tagna "under flykt" när valparna
springer lösa på tomten, att få dem att sitta stilla på filten i
stolen som jag gjort tidigare gick inte längre. De har fått sina
stamtavlenamn, det gemensamma kullnamnet är "Sveakung" efter deras
föräldrars bröllopsdag då det samtidigt var prinsessbröllop hemma i
Sverige. Valparna kommer få sina egna sidor, de finns då att nå via kullsidan,
men dagboken uppdateras inte mer efter idag.
Trygve Sveakung, väger idag 5450
gr
|
Eldfrid Sveakung, väger idag
5300 gr |
Torgrim Sveakung, väger idag
5825 gr |
Järnsaxa Sveakung, väger idag
5000 gr |
13 Oktober
Min snälla veterinär, Helen Alm, var här för att
besiktiga, id-märka och vaccinera valparna. Det är skönt att det
sker på hemmaplan, jag vill inte gärna åka bil med alla valpar, än
mindre ta dem till en klinik där det har varit sjuka djur. Det var
ett sjå att hålla koll så allt blev rätt, det är mycket papper som
ska fyllas i och varje valp ska bara ha en spruta vaccin, vi fick
verkligen passa så det inte blev någon valp som vaccinerades två
gånger. Alla valpar skötte sig fint och var friska, förstås. Förra gången vi träffades var när Balder avlivades och togs
härifrån. Den gången när Helen kom till oss var alla hundar glada
och hälsade igenkännande på henne. Men nu idag när Helen kom så
ville Venus inte hälsa och hon skällde surt på Helen, trots att hon
försökte fjäska och bjuda på godis. Venus var riktigt upprörd och
det var helt tydligt att hon inte ville ha Helen inne på tomten. Kände
hon igen Helen från förra besöket och var hon rädd att Helen skulle ta någon annan hund med sig, eller
kände och mindes Venus att jag var ledsen förra gången veterinären var här?
Venus var ju med hela tiden när Helen tog hand om Balder, han dog
stilla och efter en stund bar vi honom till hennes bil nedbäddad i
sin korg. Då verkade allt lugnt, men Venus är en känslig hund. Jag
tolkade det som att Venus kände igen Helen från förra besöket och
inte gillade det, andra har fått besöka valparna utan problem, så
det var nog inte att Venus skulle vakta valparna. Stackars Helen som är så snäll, hon fick åka hem
utan att få klappa om Venus, som skällde efter henne och tycktes säga: Ja, nu kan du allt
köra härifrån, åk hem till dig! Valparna verkade inte alls påverkade
av vaccination eller märkning, det var skönt.
8 Oktober
Valparna fyller sju veckor idag och mår fint. Nu
börjar det däremot att krisa med min egen tid. När du läser det här
är det inte längre den 8 oktober, men bilderna är från den dagen!
Valp 1: hane, väger idag 4500
gram |
Valp 2: tik, väger idag 4600
gram
|
Valp 3: hane, väger idag 4950
gram |
Valp 4: tik, väger idag 4250
gram |
1 Oktober
Så har Lovas valpar fyllt sex veckor, otroligt
hur fort det går. Valparna växer och frodas, de är SÅ fina! Lova
håller koll på sina valpar, men överlåter en hel del åt Malva. Lova
matar alla valpar då och då, men hon leker inte så mycket med dem
och ligger oftast bekvämt och mjukt i vaggan på trappen och spanar
över valphagen. Händer det något eller om hon hör något ljud
springer hon genast dit, men Malva är inne hos valparna hela
dagarna, så Lova känner väl att hon kan slappna av. De är olika som
mammor. Hade de varit människor hade nog Malva varit au pair och
Lova en sån som lämnade sina barn på dagis. Jag har fått frågan om vad jag ger för foder till
mamman och valparna och det kan jag ju berätta om. Eftersom jag
jobbar med foder och är intresserad av det, och är övertygad om att
fodret spelar en avgörande roll för hundens uppväxt, så jag vill göra
det på det sätt jag tror är bäst. Och det är inte det billigaste
eller det bekvämaste kanske, men svårt är det inte! När tikarna
börjar bli högdräktiga och otympliga så ger jag dem ett högenergifoder för att
kunna ge små portioner. Det är valpfoder för små raser, det heter
Eukanuba Puppy Junior Small Breed. Det är ett av de mest energitäta
och lättsmälta fodret som finns. Från slutet av dräktigheten till
digivningens höjdpunkt äter mammorna det här. När valparna diar
mindre och mest äter hundmat så drar jag ned på mammornas foder så
de ska få mindre mjölk, de kan gå tillbaks till sitt vanliga foder
ett tag. När valparna ska börja äta själva, hundmat brukar de börja
få vid två veckors ålder, så ger jag Eukanuba Starter Puppy som är
väldigt lättsmält och jag riskerar inte att valparna blir dåliga i
magen. När en sån säck är slut, efter ett par veckor, så börjar jag
ge Eukanuba Puppy Junior Medium Breed. Det är inte lika energitätt
som Small Breed, som mammorna fått. Det här äter valparna tills de
flyttar, jag brukar rekommendera att man ger en 15 kilos säck Medium
Breed och efter den går över till Puppy Junior Large Breed som man
ger tills hunden är ungefär ett och ett halv år. Det
fodret är gjort för växande hundar av större raser, de som har stor
tillväxt men inte får bli för tunga. Såna hundar är ofta känsliga
och jag vet att just Large Breed är lite lyxigare och innehåller
lite extra saker. En envis gammal myt säger att
"valpar får höftledsfel av valpfoder" men det stämmer inte! Detta
kommer av en misstolkad forskningsrapport från Åke Hedhammars foderförsök
med grand danois på 60-talet. Problemet för valpar är om de blir för
feta och därför för tunga för sina kroppar. Om de dessutom får leka
vilda lekar med andra hundar så sliter det enormt på deras unga,
ömtåliga skelett, leder, brosk och senor. Sen är det också väldigt
viktigt att man inte tillsätter kalk eller andra mineraler efter
eget recept, för då blir hela kosten feljusterad. För att göra maten
smakligare tillsätter jag Klass färskfoder som jag köper i frysta
halvkiloskorvar. Det är fullfoder gjort på rått kött och det tror
jag är bra för hundarnas magar. Torrfodet är optimalt för näringen,
men det är sterilt, därför vill jag ha på lite "levande" mat som
rått kött. Valparna får också surkål för att få mjölksyrabakterier
som man vet är bra för kroppen samt lite olika "matrester" för att
vänja dem vid det ena och det andra. De kan få fil eller yoghurt,
små smakbitar av varmkorv, lite knäckebröd, ost, fisk eller vad som finns
hemma. Torrfodertillverkarna påstår att hundar inte uppskattar olika
smak, men kasta in en korv i valphagen och se vad som händer! Så här ser valparna ut idag,
jag gjorde om taktiken med Malvas valpar, lät dem leka och springa
sig trötta innan jag fotograferade dem och det gick rätt så bra.
Valp 1: hane, väger idag 3900
gram
|
Valp 2: tik, väger idag 3950
gram |
Valp 3: hane, väger idag 4250
gram |
Valp 4: tik, väger idag 3650
gram |
27 September
Nu har det gått mer än en vecka... Valparna
fyllde fem veckor i fredags, jag fyllde 40 år i lördags och hade
därför stort kalas. I flera dagar har jag först förberett inför och
sen röjt undan efter kalaset, så tiden har inte räckt för att
sitta framför datorn. Vi har också haft besök från Finland! Det är
valparnas "farmor och farfar", Aksus matte och husse som kommit för
att träffa de små. Just den här dagen de var på besök var det uppehåll i regnandet
och solen sken, så vi kunde vara ute med valparna hela dagen. Och
ja, valparna liknar sin far! Valparna har varit ute i stora hagen i
trädgården varje dag, ibland flera gånger under dagen, beroende på
vädret. Jag bär dem ut och in i en banankartong, där ryms flera
valpar åt gången. När jag lyfter ned dem i kartongen sitter de
stilla och väntar på att lasset ska bli fullt, innan vi går ut och
tömmer lådan i hagen. Ingen valp försöker hoppa ur, de vet att sitta stilla!
När de kommit in i hagen skyndar de sig att bajsa och sen springer
de runt tills benen inte bär dem längre! Är det bra väder får de
sova ute på madrassen på altanen, annars bär jag in dem igen för att
sova. Efter ett tag är det full fart igen. För att fotografera dem
för veckans porträtt skulle jag behöva hjälp, det är sån fart på dem
nu att det inte går att sätta dem på filten i soffan längre. Innan
jag har tag i kameran är valpen på väg ur soffan. Jag tog ut dem en
och en i hagen, men är de på marken så springer de bara runt mina
fötter och vill busa. Sätter jag upp dem på något så kastar de sig
handlöst ned igen, höjden skrämmer dem inte, men deras kroppar tål
inte att falla i backen så det kan bli farligt. Bilderna för den
här veckan "blir som de blir". Tillslut lyckades jag fånga dem på
bild. Idag är valparna fem veckor
och tre dagar gamla och finare än någonsin. Jag har många söta
bilder i kameran, men har kommit efter i dagboken. Här är bilder
från Tomi och Jennis besök samt dagens porträtt.
Valp 1: hane, väger idag 3460
gram
Valp 3: hane, väger idag 3840
gram
-Sitt still nu då, annars går det
ju inte att ta nya bilder, förmanar Lova sin busiga son
|
Valp 2: tik, väger idag 3560
gram
Valp 4: tik, väger idag 3270
gram |
Valparnas "farmor och farfar" är
på besök från Finland.
-Hej mormor, jag kommer upp till
dig!
 |
Nu får Tomi sitta still, valpen
sover sött
Jenni tittar på Tomi och undrar om inte...
Valparna har bara varit ute
några gånger, eftersom det har regnat så mycket. Idag är det
sol så efter lek kan valparna sova ute |
17 September
Lovas valpar är fyra veckor idag! Allt går som
det ska, de växer och blir mer och mer lekfulla. De sista dagarna
har de börjat röra sig runt mer och rör sig som små valpar. Vill
busa, brottas och leka - för att plötsligt falla i sömn. Jag försöker bära
omkring på dem så mycket som möjligt, så de ska vänja sig vid att
vara med. Och på kvällen när jag ser på TV så sitter jag - förstås -
med en hundvalp i famnen. Dagarna går så fort, jag vet inte vart de
tar vägen. En hel del tid går åt att byta tidningar, diska
matskålar, väga valpar, fotografera och bara gosa. Men sen är det
massor av tid som jag inte förstår varför det går åt så mycket - som
när man sitter framför datorn eller i telefon, massor med timmar
bara rusar iväg. Och ändå har jag inte skrivit något om Lovas valpar
sen förra veckan. När de är så här gamla börjar jag ta
emot besök för en första titt, fast än bestäms inte vem som får
vilken valp. När valparna vuxit på sig mer och man börjar se hur de
är som personer får man önska ett första och ett andrahandsval, men
jag är med och rekommenderar vad jag tror passar. Oftast är vi
överens och det blir inte svårt att välja, men om det blir "krock"
om en valp så får den som väntat längst välja först. Den här veckan
ser de ut så här:
Valp 1: hane, väger idag 2550
gram |
Valp 2: tik, väger idag 2700
gram
|
Valp 3: hane, väger idag 2900
gram |
Valp 4: tik, väger idag 2520
gram |
10 September
Jag kan inte skriva "valparna är REDAN så här
gamla..." varje vecka, men det är vad jag känner varje gång det är
dags att lägga ut en ny veckorapport. Och idag är Lovas valpar REDAN
tre veckor gamla, det är inte klokt vad tiden går! Lovas och Malvas
valpar utvecklas på samma sätt, men Lovas är fortfarande större och
framför allt fetare än Malvas valpar som är dubbelt så många. Malvas
valpar är rörligare, men de är ju lättare än Lovas tjockisar som
fortfarande kravlar runt eller ligger på rygg och sprattlar med
benen. Lova ligger inte så mycket med sina valpar, men hon har
stenkoll, så fort någon valp piper olyckligt så rusar hon dit för
att kontrollera. Igår flyttade jag ut Malvas valpbassäng ur
sovrummet och in i vardagsrummet där Lovas valpar är. Under tiden så
låg Malvas valpar i en korg i sovrummet. När jag gjorde i ordning
bassängen på nya platsen pep valparna besvärat och missnöjt från sin
korg och Lova blev väldigt stressad över det. Malva låg hos dem, så
det gick ingen nöd på dem, men när Lova hörde dem skrika så rann
hennes mjölk i strilar på golvet. Eftersom hon vankade fram och
tillbaks mellan sovrum och vardagsrum så rann mjölken tillslut i
rännilar på golven. Den där modersinstinkten, det är starka grejer
det! Nu är alla valpar på plats i vardagsrummet och jag får sova
bättre på nätterna, det blir skönt. Nu är det Lovas och hennes
valpars tur att gå igenom en avmaskning. Jag klipper klorna på
valparna regelbundet, de växer fort och blir vassa. Jag tycker
klorna på mammorna också växer fort när de har valpar, men det är
väl tänkt att de ska gräva bohålor och då behövs klorna. Det var
likadant med kaninhonorna när de var dräktiga, då växte klorna fort.
Valparnas tänder börjar komma ut, framför allt hörntänderna men även
småtänderna fram. Idag fotograferade jag valparna på förmiddagen när
det var bra ljus och skippade blixten, så nu blev det lite bättre
bilder, men färgerna är svåra att få rättvisa. Lovas tjockisar
sitter mer still än Malvas, så det var inte allt för svårt att få
bra bilder på dem.
Så här ser valparna
ut nu:
4 September
Det här borde jag kanske skriva i Malvas dagbok,
men Lova hade huvudrollen så jag skriver det här. Det handlar om
modersinstinkt och hur klok min fina Lova är. Lova är ju lite bekväm
och vill inte sova i vardagsrummet i redet med sina valpar utan i sängen med mig
som hon är van. Inatt
väckte hon mig för att något var fel. Jag är van att vakna på
nätterna, Balder har ju velat gå ut varje natt och ibland behöver
någon av mammorna gå och kissa. Vid dessa tillfällen går jag bara
upp och släpper ut dem, men nu var det något annat. Jag brukar
aldrig tända lampan på natten, men nu gjorde jag det eftersom jag
förstod på Lova att något var fel. Lova sitter på golvet och bredvid henne
ligger en valp! Det visade sig att benställningen i Malvas nya
valpbassäng hade glidit isär så kanten på bassängen låg på golvet
och en av valparna hade trillat ur. Malva låg inne hos valparna och
var olycklig, ville inte lämna dem, men tittade på valpen som
kravlade på golvet. Jag kunde sätta ihop metallrören igen så
bassängen återfick formen och lägga in den lilla valpen, alla nöjda
och glada igen! Duktiga, kloka Lova. 3 September
Valparna är nu två veckor och blir bara finare
och fetare. Alla utom en har redan tredubblat sin födelsevikt! Det är lite orättvist att Malva har dubbelt så många
valpar som Lova, inte undra på att Lova kan ta det lugnt och tycka
att "vara mamma är väl ingen konst". Det händer inte så värst mycket
i redet, valparna ligger där och växer bara. Nu i dagarna börjar det
glimta lite i deras ögon och snart öppnas de upp, sen brukar det bli
mer fart. Eftersom Malva fick sina valpar först fick hon det enda
valpredet jag har. Men var skulle Lova ligga med sina valpar? Jag
fick snabbt göra ett rede till, jag vill att de ska ha ett runt rede
med skålad botten så valparna hålls ihop på ett naturligt sätt. I
den mer vanliga, klassiska fyrkantiga valplådan med platt botten kan
valparna kasa iväg åt alla håll, de kan bli kalla men också råka bli
klämda av mamman när hon ska lägga sig hos sina små. Jag köpte fyra
block frigolit och skar ur en ganska djup skålning ur dem, lade på
en Biamadrass för att få det mjukt och så en vanlig uppblåsbar
barnbadbassäng ovanpå. Jag hade inget fint överdrag till bassängen,
men det får bli ett framtida projekt att sy. Till Malvas rede har
jag sytt ett i konstläder och det är väldigt slitstarkt och lätt att
hålla rent.
Valp 1: hane, väger idag 1320
gram
Valp 3: hane, väger idag 1560
gram
Snart kan vi sitta upp! |
Valp 2: tik, väger idag 1500
gram
Valp 4: tik, väger idag 1270
gram
Valparna vägs varje dag, fast
det syns att de mår bra och växer som de ska |
31 Augusti
Ett litet hemma-hos-repotage hos Lova med sina
små. Allt går bra, de växer så det knakar och är så fina!
 |
 |
27 Augusti
Idag är Lovas valpar en vecka gamla. De växer så
det knakar, de är feta som troll och ser ut som sälar i redet, de
låter lite som sälar också, ibland som kajor fast med söta
babyröster. Lova matar och matar, hon har aptit som en häst så jag
förstår att det blir mycket mjölk. I jämförelse med Malva är Lova en
mer avspänd mamma som inte är hos sina valpar hela tiden. Men hon gillar inte att Venus kommer in till
henne för att titta till valparna, de ska få vara ifred, det märks
tydligt. Fast annars vill inte Lova så gärna vara i vardagsrummet, hon vill sova i
sängen som hon är van. När vi går och lägger oss på kvällen kommer
alla hundar in i sovrummet med mig. Jag säger åt Lova att gå till
sina ungar och sova, hon ser lite besviken ut, svansen rullar ned
från ryggen och så lommar iväg till dem. Men när hon har nattat sina
valpar smyger hon tillbaks och sover med mig i sängen som hon
brukar i alla fall. Valparna sover gott i vardagsrummet, de är tysta och nöjda
ända till morgonen så den här lösningen passar väl dem också. Det gick
lätt att fota valparna, antagligen för att de är så feta att de
ligger still, men också för att jag har ett bra ställe i
vardagsrummet att fotografera dem på. Nästa vecka ska jag lägga
Malvas valpar där också och inte försöka fota dem i sovrummet som
jag gjort hittills.
Valp 1: hane väger idag 800gram
Valp 3: hane väger idag
885gram och har därmed fördubblat sin födelsevikt |
Valp 2: tik väger idag 940gram
och har därmed fördubblat sin födelsevikt
Valp 4: tik väger idag
810gram |
21 Augusti
Lördag morgon och 16 hundar i huset! Efter
frukost och koll av alla nya små hundar kan jag slappna av och nöjt
se att alla mår bra. Varje dag väger jag valparna för att se att
alla växer som de ska och inte halkar efter eller på annat sätt
avviker från det normala. Jag passar på att fotografera Lovas valpar
och ser att den valp som igår såg ut som ett svart lakritstroll inte
alls är svart utan bara väldigt mörk. Han blir kanske som sin pappa,
röd i botten med svarta hårtoppar. Hanarna behöver jag inte märka,
den ena är ljusare och den andra är mörk. Tikarna mer mer lika, så
den märks med tipp-ex på baktassarna. Här är en presentation av kullen:
Valp 1: hane, föddes kl 12:40,
vägde 440gram
Valp 3: hane, föddes kl 13:52,
vägde 440gram |
Valp 2: tik, föddes kl 12:58,
vägde 445gram, märkt med tipp-ex: vänster bak
Valp 4: tik, föddes kl 14:40,
vägde 440gram, märkt med tipp-ex: höger bak |
20 Augusti
Balder och jag hade tid hos veterinären för en
koll på morgonen, men min mamma kom hit och passade Lova och Malva
med medan vi var borta. På hemvägen passade jag på att handla lite
mat, men det gick fort, jag var hemma igen inom en och en halv
timme. Lova var glad när jag kom, men det är hon ju alltid. Jag satt
framför datorn i sovrummet med Malva och valparna, Lova låg i korgen
bredvid mig. Efter
bara en timme eller så märkte jag att det var dags för henne! Hon
låg i hundkorgen och flämtade, rätt som det var fick hon en värk! Ops, full fart ut i vardagsrummet där hon skulle få hålla till,
hennes rede var där, likaså handdukarna som mamma tvättat igen.
Tjocka madrassen lades fram och bäddades med rent lakan och
praktiska absorberande underlag, tack för dem, Pia! Lova har ju
varit med några gånger förut, det här blir hennes tredje kull. Hon
flämtade och krystade och rätt som det var kom den första valpen
utan problem eller ens ett jämmer från Lova. Första valpen var en
hane, han var stor och kraftig. Strax kom nästa valp, en tik. Hon
var lika stor. Efter en timmes paus kom nästa valp, en hane och så
småningom kom den sista tiken, alla lika stora. Strax efter att valp
fyra var född lade Lova ned huvudet och vilade sig en stund, trött
efter ansträngningen. Jag
förstod på hennes lugn att alla valpar hade kommit utan att jag behövde
klämma och känna på hennes mage. Det var rofullt och stilla, jag
kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre så lade mig tillrätta
med Lova på tjocka madrassen och sov en stund med en
fostervattenfuktig handduk som huvudkudde. Tanken var att Lova
skulle få vara ifred med sina valpar i vardagsrummet och Malva med
sina valpar i sovrummet, men när den ena mamman hörde små valpar
pipa i det andra rummet sprang hon dit för att se vem som tagit
hennes valp. Och så pep valparna i det första rummet och då sprang
alla mammor dit istället. Lova sover vanligtvis med mig i sängen och
det ville hon göra nu med, fast nu
skulle hon ligga med sina valpar i vardagsrummet - och det gillade
hon inte riktigt, för hon ville ju inte lämna valparna utan uppsikt
heller. Första natten blev lite rörig helt enkelt.
Första valpen på väg, man ser en
liten tass vinka inne i fosterblåsan!
Genast slickar Lova av hinnorna
och äter upp dem, då tuggar hon också av navelsträngen
 |
Lova krystar ut valpen som är
innesluten i sina fosterhinnor
Tre valpar, tre kulörer
Nöjd Lova, mamma till fyra fina
valpar! |
19 Augusti
Malva fick sina valpar igår, Lova ville vara med
och var väldigt nyfiken och närgången. Så fort valparna gjorde ljud
gnällde Lova och ville komma in till oss, men hon och Venus fick
vänta utanför sovrummet. Båda var så nyfikna och närgångna att de
nosade på Malva och trampade runt i födelsesängen, de var helt
enkelt i vägen. Lova bör inte få sina valpar förens till
helgen, men jag misstänker att de kommer tidigare. Ofta är mina
tikar bara dräktiga 61 dygn och inte de 63 som vanligen anges i
böckerna. Jag har fått förklaringen att en normal dräktighet
egentligen inte är längre än 61 dygn, men om man parar tidigt i
löpet känns ju dräktigheten längre än om man parar sent i löpet.
Oavsett när hundarna parar sig så befruktas äggen när de är mogna,
och de är de i slutet av löpperioden.
Hanens spermier kan leva i tikens äggledare i flera dagar i väntan
på mogna ägg. Just nu ligger Malva med sina valpar i redet och Lova
ligger på golvet utanför och pustar lite grann. När ska hennes
valpar komma tro? Hon är nyschamponerad och kammad, så gott som all
ull trillade av efter badet. Det är skönt att få dem rena innan
valparna kommer, hundarna har varit med mig inne i stan och de har
gått i den lilla parken som är överfull med rastande hundar.
 |
Lova vet vad som väntar. Hon
ligger i bädden under skrivbordet och pustar. |
14 Augusti
Nu har Lova varit dräktig i åtta veckor och det
är bara en enda vecka kvar! Hon beter sig ungefär som vanligt men är
hungrigare. Hennes dotter Björk Stormfare bor här under veckan, men
det bekymrar inte någon av de dräktiga tikarna. Lova har inte vuxit så mycket om magen, de nya måtten är
om bröstkorgen 74cm (mot 70cm), om magen 77cm (mot 62cm) och om
midjan 70cm (mot 56cm). Hon väger enligt den gamla balansvågen 30,5
kilo vilket förvånade mig. Hon ser inte alls så tjock ut så jag har
bara förväntat mig en eller ett par valpar i hennes kull, men hennes
höga vikt ger mig ett nytt hopp om en aningen större kull. Jag har
varit väldigt upptagen den senaste tiden och inte haft tid att oroa
mig så mycket inför förlossningen, men nu har jag bestämt att inte
ta emot några fler besökare och bara ta det lugnt för att komma i
ro. Det är mycket som behöver ordnas inför hennes och Malvas
valpningar. Jag måste ställa fram valpreden, fylla frys och
skafferier med mat, städa hemma och schamponera hundar. Sen har jag
drabbats av en mindre katastrof: Min tvättmaskin har gått sönder!
Det kunde inte komma olägligare, just när min städnoja börjar nå sin
kulmen. Tvättmaskinen är ju min viktigaste städhjälp! Jag får packa
tvätten i påsar och åka hem till mamma istället, hon har en
fungerade tvättmaskin. 7 Augusti
Sju
veckor avklarade och bara två kvar! Lova tar det med ro, är
hungrig och törstig men annars ungefär som vanligt. Hon känns
inte så tjock som Malva gör, men hennes mått ökar. Idag är hon
om bröstkorgen 73cm (mot 70cm), om magen 76cm (mot 62cm) och om midjan
68cm (mot 56cm). Hela torrfodergivan är utbytt mot valpfoder nu.
Själv börjar jag känna mig rätt sliten och längtar tills
valparna ska födas och min semester börjar, jag har jobbat hela
sommaren för att kunna vara ledig. Hunduppfödare har en lite
udda syn på innebörden av "semester". Vissa
föreställer sig det som att ligga på stranden och läsa en bok,
åka till Grekland eller segla i skärgården. Jag matar valpar,
torkar kisspölar och bygger valphagar. Och njuter av livet!
31 Juli
Jösses,
nu har det redan gått sex veckor av de nio som dräktigheten varar.
Det är ingen som helst tvekan om att Lova är dräktig, magen
börjar redan att växa. Det är först nu som de små fostren i
magen börjar bli stora, tidigare har de varit ganska små och inte
tagit så stor plats i magen. Jag ger nu en del valpfoder i hennes
kost, för att på så sätt kunna öka mängden kalorier utan att
öka mängden foder för mycket. Det blir ju trångt i magen med
valpar som trängs, då ryms inte samtidigt en massa extra mat i
tarmarna. I alla fall inte om man vill att det ska vara bekvämt
för henne. Lovas mage har inte ökat lika mycket som Malvas mage
har gjort på den senaste veckan, men så här är hennes mått
idag: om bröstkorgen 73cm (mot 70cm), om magen 70cm (mot 62cm) och
om midjan 64cm (mot 56cm). Det är svårt att mäta exakt, men det
är helt klart att hon ökar! Tänk att Sveriges prinsessa ska få
valpar snart!
23 Juli
Fem
veckor sen parning och Lova måste vara dräktig! Hon har det lite
jobbigt i värmen, faktiskt, tur att hon inte är så tjock än. Hon
äter det hon kommer över och trots att jag inte ökat på
fodergivan än så har hon ökat i omfång om kroppen. Så här är
hennes nya mått: Om bröstkorgen 70cm, om magen 66cm och om midjan
60cm.
16 Juli
Nu
har det gått fyra veckor sen parningen och jag undrar förstås
spänt om det finns valpar i Lovas mage. Om aptit är ett tecken på
dräktighet så är hon dräktig - allt går ned, trots
högsommarvärmen. Hennes spenar börjar också bli lite
"puffiga" och mjuka, så jag är inte orolig. Hennes mått om kroppen är: runt bröstkorgen:
70cm, runt magen: 62cm och runt midjan: 56cm. Enligt den gamla
balansvågen väger hon 26,5kg. 20 Juni
Lova
och jag väcks av att en pojke öppnar dörren och tittar in - Oj,
fel stuga! Jag har en ovana att lämna nyckeln i låset, då vet man
var man har den och man riskerar inte att bli utelåst. Fast
istället kan man bli väckt av nyfikna barn. Solen sken och det var
härligt att få se sig omkring i solsken istället för regnblöta
dimmor. Jag tömde och städade stugan och åkte ned till
receptionen för att lämna nyckeln och frågade om man kunde köpa
kaffe där. Föreståndaren tog nyckeln och sa "Kiitos"
och stängde fort luckan, medan jag försökte fråga efter kaffe.
Han såg förskräckt ut och ropade med gäll röst "Marja,
Marja, Marja, ulkomaalainen!". Marja kom skyndande med frågande min och han
pekade på mig, hon öppnade luckan och jag frågade igen efter
kaffe - kahvi. Då sken hon upp och pekade på nästa dörr. Efter
frukost körde vi till Tomi och Jennis sommarstuga vid havet, vilket
vackert ställe! Här släppte vi hundarna och solen sken - perfekt
fotoväder! Igår tog jag ingen enda bild pga det myckna regnandet,
men det tog jag igen idag! Det blir många bilder, men jag måste få
visa de fina bilderna på bröllopsparet här i dagboken. Vi drack kaffe och vi tittade på
hundarnas uppvaktning och kärleksfulla lekar. Vi grillade till
lunch och drack mera kaffe. Vad gör hundägare som träffas? Jo,
pratar hund och dricker mängder av kaffe. Vi kokade kaffe tills
allt kaffe var slut, även det som jag hade med mig från Sverige.
Jag höll koll på bilen och flyttade den så att den skulle stå i
skuggan, mina fina växter fick ju inte komma till skada av
överhettad bil. Framåt sena eftermiddagen börjar det bli dags att packa ihop och
ge sig av hemåt. Vi körde hem till Aksu och tog avsked där. Lova
satt i bilen med huvudet ut genom nedvevade fönster och Aksu stod utanför och
tittade på henne, de gnällde båda efter varann. Åh, det är jobbigt med avsked och hundarna hade
verkligen funnit varann, så sött! Med hjälp av en förvirrad tant
i GPS:en som bara ropar "Sväng höger, sväng höger" lyckas
jag ändå hitta till hamnen och i kön till färjan kan jag
äntligen pusta ut: Uppdraget utfört!
Båtresan hem sker på samma
sätt som hitresan, in i hytten och sen upp till restaurangen. När
jag får sitta ned känner jag hur trött jag är. Flera gånger
kommer kyparen och frågar om jag bestämt mig för vad jag vill
äta, jag beställer "något" och äter med tunga tuggor.
Tittar på den vackra utsikten av den finska skärgården som glider
förbi fönstret i
solnedgång och drömmer mig bort, känner att jag är så trött.
Jag blir väckt av frågan om maten inte smakade och om jag ville ha
efterrätt, jag rycker till och säger att jag vill betala och
räcker fram mitt kontokort. Vill
lägga till "Skynda dig", men han var ganska snabb ändå.
Lova och jag avslutar dagen med en runda på däck. Det är massor av hundar av
ovanliga raser på båten, alla på väg till världsutställningen
i Danmark. Vi somnar fort och sover gott men väcks tidigt av en glad steward som
bultar på dörren och ropar "Gåmårron,
vii är snaart i Ståkhålm". Jag
bor inte så långt från hamnen, så vi åker hem och äter frukost
innan vi åker till jobbet för att jobba en hel dag. På måndag kväll
hämtar jag hem mina hundar och får äntligen sova i min egen säng med mina
hundar omkring mig igen.
En intensiv helg, men två tikar parade med varsin
utländsk hanhund, det är inte illa!
|
|
Grannens taxpojke kom på
besök, ville se den svenska prinsessan förstås. Aksu sa vänligt: Du
får titta, men hon är min. Matte hämtar hem taxen som inte
lämnar oss frivilligt.
|
Här kommer fartyget som ska ta
oss hem efter en lyckad och trevlig helg i Finland
|
19 Juni
Klockan
fem bultade det på dörren och en glad steward ropade "Gåmårron,
vii är snaart i Åbo". Jag visste först inte var jag var, men
strax kom jag på att vi var på en viktigt resa! Efter en lång
promenad i vindlande gångar och trappor lyckades vi hitta rätt
dörr till bildäck och min bil. Vi körde snart av färjan och kom
till en mörkgrått Åbo i hällande regn. Regnet vräkte ned och jag var
glad över mina gummistövlar och regnställ. Lova fick göra en
snabb toalett på parkeringen, sen åkte jag mot Aksus adress. Vi
stannade till på vägen och åt frukost på en morgonöppen
servering. Min finska är verkligen inte så bra, men går det inte
med engelska kan man peka på det man vill ha och säga "Kiitos",
det går fint. Efter frukost stillade sig regnet en aning och jag
gick en ordentligare morgonrunda med Lova, sen ringde vi vill Askus
husse och berättade att vi var där. Vi gick till ett skogsparti i
närheten av där de bodde och släppte ihop hundarna. Det blev
kärlek vid första ögonkastet och hundarna dansade runt en stund.
De var som skapta för varann, så vackra ihop! Lova har ju haft valpar förut och vet precis vad som väntar, Aksu
har inte parat tidigare men en duktig hane vet hur man gör ändå.
Efter en stunds dans och lek inför oss går hundarna bakom ett buskage och
där parar de sig på egen hand. Jag går dit för att stötta under
hängningen, Aksu har ju inte varit med förut - fast jag tror att
det var husse som blev mest förvånad över hur det gick till. Aksu
hade långlina på sig och husse trodde att hundarna hade trasslat
ihop sig och därför att fast.
Ja,
så var det ju den svenska prinsessans bröllop, just som hundarna
var "vigda" bröt solen igenom regnmolnen och lyste på
dem med guldglittrande strålar! Som om inte det var nog, så
klingade kyrkan i närheten sitt klockspel för oss. På en lördag!
Så sker ett prinsessbröllop!
När hundarna var klara så vänslades de en stund, men båda viste
att uppdraget var utfört och de var inte intresserade av mer lek.
Vi gick hem till Aksu och drack kaffe, Lova lade sig under bordet
och somnade. Tänk att det skulle gå så här lätt och snabbt, det
hade jag inte räknat med. Jag skulle ju stanna till söndag kväll
för att hundarna skulle få ordentligt med tid ihop, men nu var de
båda trötta och ville vila sig. Aksu delade lägenhet med Tomi och
Jenni samt deras två marsvin, men vare sig Aksu eller Lova var
särskilt intresserade av marsvinen.
Vi kom överens om att ses senare
på eftermiddagen igen, jag skulle åka till campingen och göra mig
hemmastadd så länge. Jag hade frågat husse Tomi om det
kanske fanns en plantskola i närheten, för jag letade efter en
särskild bärbuske som inte är så vanlig i Sverige, men jag vet
att den finns i Finland. Jag fick
adressen till en handelsträdgård bara någon km bort och åkte dit
för att titta. Oj, vilken vinstlott! Det var som att komma till
paradiset - alla möjliga växter trängdes där. Jag tittade och
tittade, där fanns flera av de ovanligare växterna jag letade till
min trädgård. Bärbusken heter på finska Marjatuomipihlja och det
var väldigt bra att jag kunde de latinska namnen på växterna så bra som jag
kan, för de är ju samma namn som vi använder här, de finska
namnen kunde jag inte tyda. Jag frågade en av trädgårdsmästarna
efter busken och han visade avdelningen där de fanns - i många
olika sorter. Han blev förvånad att en utlänning kom för att
köpa såna buskar, så han blev intresserad och ville hjälpa mig.
Åh, vi fann varann, Daniel och jag! Det slutade med att jag fick en
guidad tur genom sortimentet, han blev lika entusiastisk som jag och
ville visa sina favoritväxter, vi hade andra gemensamma intressen
också: akvariefiskar! Innan jag var färdig hade jag köpt en hel
kärra med växter, vissa utplockade av honom och vissa valda
"på impuls" och vissa efter min önskelista. När han
ville visa mig ett fint körsbärsträd fick jag hejda mig, jag
skulle ju få hem allt också. -Men åh, det där lät spännande,
så hade jag köpt en självpollinerande körsbärsbuske istället. Medan jag handlade
låg Lova i bilen och sov. På vägen mot Naantali där vi skulle
övernatta passerade jag ännu en handelsträdgård, det var Daniel
som tipsat om den, och jag gick in för att titta efter den ovanligt
goda blåbärssorten som de skulle ha där, fast den fanns inte för
tillfället. Som tur var, bilen var full. När vi kom till campingen
regnade det igen, efter en promenad i regnet lade både Lova och jag
oss tillrätta för att vila. Vi vaknade till sent på eftermiddagen
och snart var det dags att träffa Aksus matte och husse igen, vi
hade bestämt att ses på kvällen för att grilla. Jag bad dem att
inte ta med Aksu, för på campingen sprang det två lösa
hanhundar, båda ville fram till Lova och jag hade ett sjå att
hålla dem på avstånd. Lova och Aksu skulle få träffas under
söndagen istället, och få vara ifred. Det blev en trevlig
och ganska sen kväll vid grillen i regnet. Det fanns tak över
grillplatsen, så vi höll oss torra, men när det började bli
mörkt bestämde vi att bryta upp och ses nästa morgon i stället.
Det var inte svårt att somna efter den här långa dagen!
18 Juni
Malva
och Dante parade sig imorse och på förmiddagen vinkade vi av honom
och hans familj. Malva låg på gräsmattan och sov medan jag
packade bilen med mina och Lovas saker. Det var svårt att
koncentrera mig på vad jag skulle packa, men Lovas pass och pengar, lite
kläder och gummistövlar lade jag in i bilen. Så åkte jag hem
till mina föräldrar och lämnade Malva, plockade upp Lova
istället och körde mot hamnen. Stan var pyntad inför den svenska
prinsessans bröllop på lördagen, det var roligt att de gjort så
fint för min Lova, hon är ju verkligen Sveriges prinsessa! Först
när jag satt i bilkön på kajen började jag förstå att det här
verkligen höll på att gå i lås. Tänk att vi hann para Malva och
nu skulle till nästa hanhund! Så fort vi fått vår hytt öppnade
jag min väska och spred ut mina kläder över hytten. Jag måste
lämna Lova ensam i den för att äta på restaurangen. Jag ska
erkänna - jag är dålig på att lämna hundarna. Det är något
jag borde öva mer på, något jag påminner alla valpköpare om att
göra, men inte gör själv... Eftersom jag lever mitt liv så att
hundarna alltid är vid min sida, på jobbet som på natten, så
blir det inte så många tillfällen då de måste vara ensamma.
Nå, jag spred ut mig i hytten, låg en stund på sängen och läste
innan jag måste gå iväg för att inte missa min bokade plats i
restaurangen. Så
bet jag ihop, reste mig och stängde dörren mellan mig och Lova.
Hon pep lite, men jag skyndade mig upp till restaurangen, åt och
var snart tillbaks hos henne igen. Allt hade gått fint, men jag sa
till mig själv med bestämd min att "Anna - du måste skärpa
dig!". En kvällspromenad tillsammans på färjans däck hann
vi med innan vi somnade i vår koj, långt nere i båtens skrov.
Stockholm är pyntat inför
prinsessans bröllop |
 |
9 Juni
Nu var
det bokat, betalt och klart! Lova och jag har plats på båten till
Finland på fredag kväll och vi ska åka hem på söndag kväll. Vi
ska övernatta i en campingstuga en bit ifrån där Aksu bor. Det
är inte jättelätt att hitta övernattning när man har med sig
hund, men Aksus familj hjälpte mig att leta. Trots att jag har valt
det billigaste alternativen både på båten och för övernattning
så har jag redan gjort av med 5000:- och än har hundarna inte ens
träffats. Jag hoppas verkligen att de gillar varann, men sånt vet
man inte och det är bara att ta med i beräkningarna.
Hunduppfödning är inte bara min hobby, det är mitt liv och man
måste våga chansa för att vinna. Men nerver av stål är bra att
ha i denna bransch! 7 Juni
Lova
löper! Himmel och pannkaka - båda på en och samma gång. Jag hade
trott att både Lova och Malva skulle löpa ungefär samtidigt, för
jag hade tänkt para dem båda, men så här tätt? Nu blir det verkligen samtidigt! Det
var planerat att de skulle till varsin hane på varsin sida i Finland,
men det kommer ju inte att gå. Nu började Malva löpa igår, så
jag har redan hunnit räkna ut att hennes make Dante är här i
landet när hon har sitt höglöp. Men till Lova vill jag ha en
annan hanhund och han bor i Finland. Jag skulle kunna välja den
enkla vägen och låta Dante para båda tikarna, då skulle vi ha
gott om tid eftersom Dante ska stanna i landet i nästan en vecka.
Men enkla lösningar är inte samma sak som välplanerad avel.
Planen var ju att Lova skulle träffa Aksu, den planen håller jag
mig till! Det kan gå, ifall Malva
och Dante hinner para sig på torsdag kväll till fredag morgon.
För då kan jag åka med Lova på fredag kväll och komma fram till
hennes make på lördag morgon. 13
Maj
Jag har varit i Finland för att träffa
en hanhund som jag hoppas kunde passa till Lova. Jag hittade honom
med hjälp av internet men hade inte sett honom i verkligheten. Han
verkade perfekt, jag gillade hans bakgrund med kända gamla linjer,
hans föräldrar var fina och både de och deras andra avkommor var
friska. Men bilder och statistik i all ära, jag vill gärna träffa
hundarna innan jag bestämmer mig. Först då kan man få en rättvis
bild av hunden och sen fundera på hur det känns i magen. Per-Erik
Sundgren kallade magkänslan för "det stora förnuftet"
och pappersbiten för "det lilla förnuftet". Och han
varnade för att hunduppfödare lyssnade alldeles för lite på det
stora förnuftet och lade allt för mycket värde i det lilla förnuftet,
"pappersaveln". Det har jag tagit med mig och aldrig glömt.
Det här är nog något vi människor borde tänka på i många
andra situationer också: Glöm inte magkänslan! Med mig på resan
hade jag Ylva och Pia som trevligt sällskap. Efter att vi träffat
hanhunden och hans ägare var vi alla överens om att han var den rätta.
Jag var så bubblande glad att vi måste fria med champagne till
middagen! Nu återstår bara att han blir friröntgad, det är inte
klart än. Jag är inte orolig, enligt mina beräkningar,
"pappersaveln", bör han vara helt OK. Och när Lova börjar
löpa så åker vi till honom igen.
Lovas blivande make: Lumikedon Akira,
"Aksu" |
 |
tillbaks till Lovas kull
|
|
