31 December
Årets sista dag - jag har hunnit ikapp en hel del på hemsidan. Det finns så mycket jag vill berätta om mina hundar, men det är så mycket man ska hinna med. Nu har jag haft några lediga dagar i jul och därför tid att skriva. Nu kan man läsa om Malvas valpar och titta i hennes dagbok som är uppdaterad. Valparna har fått egna sidor med bilder, du når dem från kullsidan Yggdrasil här och dagboken här.

 

23 December Ystras och Azlans valpar i kull Skallagrim fyller ett år idag! Ett stort grattis till Gry/Solfrid, Svarri och Maja/Signhild. Nu har dessa små "sorkar" vuxit upp till stora fina eurasier! Läs mer om dem på deras egen sida kull Skallagrim här.

 

15 December Venus von Vipfel fyller nio år idag! Självklart firar vi henne med tårta.  Det är när hundarna fyller år som man förstår att tiden går. När jag satte ljusen i tårtan frågade min mamma varför jag tog så många ljus, fyller hon verkligen så många år? Tänk att min lilla Puff är nio år gammal! Läs mer om Venus här.

Birka, Balder, Venus, Lova och Malva väntar ivrigt på varsin tårtbit! Venus tar det med stort allvar, Balder vet vad som vankas.

 

12 December Hund 09 Årets största utställning är avklarad, i år med drygt 6500 hundar varav 26 eurasier. Tre Balder-Balderhundar ställdes ut för den danska domaren Marianne Baden. Askild Stormfare fick 1:a med HP och blev 2:a i juniorklassen, slagen av den hane som senare blev BIR. Syster Enja Stormfare fick en 1:a och kom också på 2:a plats i juniorklassen bland tikarna. Idun Godmode fick 1:a med CK, vann öppen klass och blev bästa tik med certifikat och CACIB. Hon slutade som BIM. Fodervärd Anna stod vid ringside med glädjetårar i ögonen. Disa, alltså Idun, har bott hos mig ett par veckor eftersom hon har löpt. Nu var det dags för henne att flytta hem igen och det blev ett kärt återseende. I bilen på väg hem funderade på vilka jag hade träffat idag och vad jag hade sagt till dem. En sån här dag vimlar det av bekanta ansikten och många att träffa, men när jag ska ställa ut en hund måste jag koncentrera mig på den och då blir det så svårt att hinna prata med alla som man skulle vilja prata med!

Disa, alltså Idun Godmode, kan du läsa mer om här.

 

4 December Ett stort grattis till Lova och Tylers valpar som idag fyller ett år! Kull Stormfare består av Enja, Björk, Ylvi, Askild och Alve och alla fem har vuxit upp till imponerande hundar - det känns som alldeles nyss de var små valptroll här hemma i mitt vardagsrum! Läs mer om dem på Stormfares egen sida här. Vi har ännu en födelsedag att fira idag - det är Balder som fyller 14,5 år! Med gamla hundar får man passa på att fira så mycket man kan. Balder gillar gräddtårta, så vi firar hans dag med det!

Stolta mor Lova Bifrost med kull Stormfare, födda 4 December 2008, de fyller ett år idag!

24-25 Oktober
I helgen var det möte i Degerfors/Karlskoga för eurasieruppfödare. Det blev en väldigt intensiv men givande helg. Det var ganska långt att åka, men Kicki på kennel Hanstad och jag samåkte dit tidigt på lördag morgon, så de 25 milen kändes inte så jobbiga. Mötet gick ut på att diskutera uppdateringarna i vår RAS, den nuvarande avelsstrategin sammanställdes under 2004 så nu börjar det bli dags att uppdatera den. Vi pratade om vad som hänt under de här åren och hur vi vill gå vidare med aveln. När det gäller avel så handlar det om VI, VÅR avel i VÅR hundras, inte JAG och MIN avel i MIN ras, det är inte alltid uppfödare tänker på det. Eurasier är en liten ras men den ökar snabbt i antal. Är man inte noga i sitt avelsarbete utan avlar "på vad som helst" är det stor risk för att dåliga gener och egenskaper sprids i rasen. Därför är det av största vikt att uppfödare träffas och pratar om sina mål, åsikter och idéer tillsammans.  Och jag kan lova att det pratades! Alla frågetecken rätades inte ut, alla enades inte om allt, nya funderingar väcktes och gamla frågor finns fortfarande kvar, men uppfödarna som var där visade med sin närvaro på ett intresse och engagemang för rasen och för sitt ansvar i aveln. Vi hade hjälp från SSUK och vi hade en veterinär som pratade om sköldkörtelproblem, bukspottkörtelproblem och om magomvridning som är tre åkommor som finns i vår ras.  På kvällen åt vi middag tillsammans på restaurangen men diskussionerna fortsatte några timmar efter det. Ja, när vi hade pratat "klart" och gått till våra stugor för att sova så fortsatte vi ändå ännu längre med vårat prat. I stugan Kicki och jag delade med Eva på Lejonbols kennel var det sex kennlar som satt och trängdes innan vi var så trötta att vi gick och la oss, då hade det redan blivit söndag. Nästa morgon började precis där vi slutade kvällen innan, full fart i flera timmar och många nya idéer tog form till vår uppdatering av RAS. Det är viktigt att ses och att ha tid att prata så här, jag hoppas att fler än jag var nöjda att få ses. När man är på utställning hinner man inte prata ostört om viktiga saker. Det var väldigt bra att så många kom och att vi fick så mycket tid ihop. Jag hoppas att detta möte följs av fler möten som leder till ett större ansvarstagande i aveln och en bättre sammanhållning mellan uppfödare. Eurasier är VÅR ras och den ska VI vara rädda om!

23 Oktober
Oj, vad tiden går! Jag har så mycket att berätta om, men det har varit ont både om tid och energi för att skriva här på hemsidan. Allt är bra, men det är stor skillnad att vara hemma hela dagarna med valpar mot att komma hem trött och hungrig från jobbet sent på kvällen. Helgerna har gått åt att gräva i trädgården, förbereda den inför vintern och framför allt få upp viltstängslet som är ett stort jobb. Jag vill förstås berätta hur det gått med valparna i deras nya familjer, men jag ska försöka komma ifatt och berätta allt i rätt ordning i Malvas dagbok. Igår kväll var jag hos Arthur och hans nya familj och hälsade på. Han har bott där i tre månader nu så prövotiden har gått ut. De har fortfarande inte ångrat sig och allt går fint, så han ska stanna hos dem för gott. Under den här prövotiden har det aldrig varit några tvivel om det, men en vuxen hund, särskilt en eurasier, visar inte alltid sitt rätta jag från första stund. Ofta tar det några veckor att göra sig hemmastadd, fast Arthur var nog sig själv redan när han bestämde sig för att charma Tina och Erik den där dagen när de kom på besök för första gången. Mellan dem sa det helt enkelt bara klick! Nu är de sista pappren påskrivna, han har fått sin permanenta hemadress skickad till de olika hundägarregistren och försäkringsbolag.

21 September
Semestern slutade alldeles förfärligt sorgligt på Bagarmossens djursjukhus. Idag är det måndag och dagen efter. Jag har jobbat igen efter två månaders valpledighet. Sista valpen åkte igår förmiddag med sin nya familj till Holland. På eftermiddagen satt jag håglöst på altanen och tittade på den tomma valphagen som ska plockas bort nu. Då hör jag springande men samtidigt stapplande steg på grusvägen. Det låter märkligt, så jag tittar upp och ser en gestalt komma springandes, men jag förstår inte vad jag ser. En person bär på något stort och vitt, är det ett täcke, tänker jag. Sekunden efter förstår jag att personen bär på en hund, när hon ser mig så ropar hon på hjälp. Jag känner med ens igen henne, hon bor i närheten och går alltid med sina hundar i området. Jag förstår att något är väldigt fel och springer över tomten för att möta henne på vägen. I famnen bär hon sin hund, en fullvuxen borzoi. Jag hjälper henne att lägga ned hunden på marken, den är helt lealös och väldigt tung. I panik berättar hon att det hänt en olycka i skogen, hunden sprang över en äng i vild lek, försvann i gräset med ett skrik. Hon rusade fram till henne men hunden var redan medvetslös. Hon försökte ge hjärtlungräddning, men det gav inte resultat, så hon tog hunden i famnen och sprang med henne hemåt för att få hjälp. När jag mötte henne på vägen hade hon sprungit genom skogen med hunden i famnen i flera kilometer, kanske en halvmil. Jag kan för mitt liv inte förstå hur hon orkade lyfta upp sin hund och bära henne så länge. Ägaren är inte storvuxen och hennes borzoi är stor, tung och har långa ben. Den synen när jag såg henne på vägen, den är förfärlig. Jag ser henne framför mig med den stora vita hunden lealös i hennes famn, paniken och de stapplande stegen. Jag undersökte snabbt hunden, men jag kände ingen puls, vi lyssnade båda med stetoskop, men några hjärtljud eller andetag hördes inte. Alla tecken visade att det var för sent. Vid det här laget hade det gått ganska länge sen olyckan, hundens liv gick inte att rädda. Vi svepte in hunden i en filt och hjälptes åt att lägga in henne i min bil, hon var så tung! Hon låg i bilen och såg ut som om hon sov, men ögonen var halvöppna och tungan hängde slappt, trots det var hon vacker med sin långa hals, sitt kilformade huvud och vitlockiga päls. Det var helt overkligt att hon var död! Att den unga ägaren klarade att bära henne så långt genom skogen, det är ett mysterium! Jag körde dem hem och lämnade den andra hunden, och hämtade hennes chockade mamma. Vi åkte till Bargarmossens djursjukhus för att lämna hunden där och för att få veta vad som hänt. Alla var vi förstås chockade i bilen och grät. Jag trodde det blivit fel på bilen, för den gick bara i femtio trots att jag gasade hårt. Efter ett tag inser jag att jag tittar på bensinmätaren och inte på hastighetsmätaren, vi kör över hundra men jag märker det inte. På sjukhuset kommer de med en bår ut till bilen. Jag och sköterskan hjälps åt att lyfta hunden från bilen till båren och igen slås jag av den stora hundens vikt. En veterinär undersöker henne strax. Troligen sprang hunden rakt över ett djupt dike som var dolt i gräset, hon föll så illa att hon bröt nacken i språnget. Vilken förförlig olycka och så fruktansvärt för ägaren att vara med om ensam utan hjälp. Åh, jag blir så ledsen för hennes skull och lider med henne. Vilken mardröm att springa med sin skadade hund genom skogen i flera kilometer utan att möta någon som kunde hjälpa henne. När jag kom hem på kvällen till mina egna hundar var jag så glad att de fanns hos mig. Tag ingen dag med någon för given, man vet inte hur länge man har sina kära omkring sig. Jag önskar så att jag kunde ha gjort något mer för henne och hennes fina hund, men ibland är man helt maktlös. En olycka kommer helt oväntat och förändrar ens liv.

 

7 September Ystra är här och hälsar på i några dagar. Hon håller koll så att vi jobbar ordentligt, min pappa och jag bygger nytt stängsel runt tomten. Det ska bli ett högt, så rådjuren inte hoppar in och förstör min trädgård mer, jag är så less på dem som inte ens låter sig skrämmas iväg av hundarna. Ystra gillar min pappa och håller sig gärna nära honom. De träffas inte jätteofta, men hon föddes och växte upp hos honom och min mamma eftersom Ystra är Birkas barn. En eurasier kommer ihåg människor, Ystra kommer ihåg att pappa är en bra person!

2 September
En liten rapport från Arthur: Nu är det snart två månader sedan Arthur flyttade till sin nya familj. De ska ha honom på prov i tre månader har vi sagt, så de hinner lära känna varann ordentligt innan vi gör de slutliga ändringarna i ägarregistren och försäkringsbolag. Jag skrev och frågade hur de hade det, om allt var bra och om de trivdes ihop. Matte Tinas svar får mig tårögd och jag måste få dela med mig av det. Tänk att det kan gå så himla bra och vilken tur att de föll för varann vid det där besöket i somras. 
Så här svarar Tina: "Åh det går så bra! Vi älskar honom så vansinnigt mycket och jag är helt övertygad om när jag säger att det är helt ömsesidigt! Han är en oerhört kärleksfull och glad hund som går bra i alla sällskap - det finns ingen i vår bekantskap som inte har fallit för Arthur! Några har till och med sagt att "ja, jag gillar ju egentligen inte hundar men den här! Honom skulle jag vilja ha!". Flera av yngste sonens Felix kompisar är hundrädda, men efter ett par minuter med Arthur så springer de runt och busar med honom!"
Ja, ni måste förstå hur glad jag är för Arthurs skull. Tänk att ett sånt sorgligt beslut som att lämna bort sin hund kan få ett sånt fint resultat. Det är synd om Sara som inte kunde ha Arthur kvar, men det var starkt gjort att tänka på hundens bästa och lämna honom ifrån sig. Han har fått en fantastiskt fin familj och de har fått en härlig hund. Alla är nöjda!

29 Augusti Gaby är på besök ända från Holland för att träffa hundarna och lära känna valparna. Tänk vad mycket roligt man får med hjälp av sina hundar. Utan dem hade jag inte träffat och lärt känna så många trevliga människor som jag har gjort. Åh, jag är allt skyldig mina hundar ett tack för det!

26 Augusti
Grattis till Atle Breidablick som hade fina framgångar på den inofficiella utställningen den 18 Juli på Ölands brukshundklubb. Atle blev BIR och i finalen BIG-2! Domaren Susanne Thunström sa så här om honom: "6 årig hane. Utmärkt typ och storlek. Maskulint huvud och utryck. Väl ansatta öron, korrekt bett, bra hals, vällagd skuldra och överarm, bra djup bröstkorg. Väl välvda revben. Tillräckliga vinklar bak. Bra rygg. Rör sig utmärkt med bra steg från alla håll. Bra päls. Trevligt temperament."  Ja, det är bara att vara stolt!

-Hmm, vi ska nog visa dem! Mårten vet att Atle är finast och koncentrerar sig noga.

Atle ser ut att tänka: -Nämen, jag vann!

22 Augusti Ett stort grattis till Lovas valp Enja Stormfare och Linda som idag vann stort på inofficiell utställning på Alvesta hundklubb. Domaren Tina Permo skrev så här om Enja: Utmärkt huvud och uttryck, korrekt bett, bra ögon och öron, utmärkt hals, överlinje och kropp. Korrekt svans, välvinklad, bra ben och tassar, utmärkt valppäls, rör sig med utmärkt steg. Är idag lite blyg men tillgänglig. Lovande!  Enja blev inte bara BIR, hon blev också tvåa Best in Show! Läs mer om Enja på hennes sida här.

17 Augusti
Pia var här idag för att vi skulle göra upp Lovisas ägarskap och papper. Eftersom Lovisa inte ska få valpar så ska Pia inte heller vara fodervärd längre. Nu är Lovisa Pias hund. Några nya bilder på olika valpar har kommit under sommaren, nu är några insatta på hundarnas egna sidor. Här finns att se: Ingfrid Vidfamne här, Signhild Skallagrim här, Torun Bifrost här, Svarri Skallagrim här, Jalo Gyllenfäll här, Elmeri Gyllenfäll här.

 

16 Augusti Grattis till Lovas valp Jalo Gyllenfäll som idag fick certifikat och R-CACIB. Det var Marianne Baden som dömde på DKKs internationella utställning i Hilleröd och hon sa så här om honom: Harmonisk hanhund av god typ, välplacerade öron, fina mörka ögon, korrekt bid, god hals och överlinje, välansatt svans, god kropp, står och går bra, god päls och färg, trevligt temperament, visar sig fint. Hon sa också att hon fram för allt tyckte att han var söt, en mycket söt, eurasier med ett fantastiskt temperament, mycket social. Det  var fina nyheter det! Läs mer om Jalo här.

16 Augusti Grattis till Lovas yngre valp Askild Stomfare som blev BIR-valp på nationella utställningen i Nyköping. Husse Gunnar är nybörjare på hundutställning, men både han och Askild gillar att visa upp sig. Husse gillar kanske mer att visa upp sin fina hund än sig själv, men tillsammans är de ett vackert par! Domaren Henrik Johansson skrev så här om Askild: Väl samlad hanvalp. God balans, utmärkt skalle och nosparti med parallella linjer, mörka mandelformade ögon, väl lagd skuldra. Rak rygglinje, hög svansansättning. Rör sig utmärkt från sidan och bakifrån. Utmärkt päls. Läs mer om Askild här.

15 Augusti
Efter att Ystra åkt hem kom istället Lovas dotter Björk Stormfare på besök. Hon känns fortfarande som "Lovas valp" men är redan åtta månader gammal! Hon ser inte ut som en valp, förutom på hennes ulliga päls. Hon är en verkligt söt och go hund och inte till besvär. Björk är nyfiken på Malvas valpar, men nöjer sig med att titta lite på håll. Valparna är så stora nu att de ska få komma ut i trädgården. Valphagen ute är så gott som färgigbyggd men jag har jobbat lite för hårt i trädgården, så jag har fått ryggskott! Två stora träd sågades ned och jobbet med att få bort alla grenar och ris var slitsamt. Jag hann inte klart det jag ville och har bara kunnat gå runt försiktigt och titta på det jag egentligen vill göra. Min mamma säger att det är så man har semester, men jag vill få saker gjorda! Jag har knappt kunnat sitta och gosa med valparna, eftersom jag vare sig kan sätta mig eller resa mig upp igen.

Björk Stormfare är på besök, 8 månader gammal och så fin! Läs mer om henne här.

9 Augusti
Ystra är här över helgen, matte Linde passar på att njuta av de sista dagarna på sommarlovet genom att resa i skärgården i härligt väder. Jag är lite avundsjuk på den där skärgårdstrippen, men har fullt sjå att njuta av min egen semester. Malvas valpar är så rara, vädret är helt underbart och jag bor alldeles vid skogen och sjön och är ledig i flera veckor till. Så här skulle man alltid ha det! Jag ligger förstås inte bara och tittar på valparna, jag har stora projekt på gång i min trädgård också, så det blir hårt arbete blandat med valpmys. När valparna är så gamla att de kan vara ute i trädgården och leka blir det inte så mycket annat gjort, så jag vill passa på att gräva och stöka så länge jag kan. Det blir någon tur med båten också, men än har jag inte kunnat bada trots att vattnet är varmt, eftersom jag har råkat såga mig lite i armen.

Ystra Vidfamne hälsar på några dagar Balder gillar roddbåten, han sitter alltid i fören

 

24 Juli Redan dags för att gratulera nästa födelsedagsbarn: Lovas och Jeppes valpar i kull Gyllenfäll fyller två år idag! Helt nyligt var de bara små trollungar, idag är de vuxna vackra hundar. Juli månad verkar vara baby-boom här, nu är det tre kullar födda i Juli, men under olika år, med bara några dagars mellanrum. Läs mer om kullen från 2007 här.

 

23 Juli Grattis till valparna i kull Asagård som fyller fyra år idag! När jag tittar på bilderna från 2005 känns det som att det där hände helt nyligt, inte för fyra år sedan!  Läs mer om kullen på deras egen sida här.

 

21 Juli Valparna är här! Under dagen den 21:a Juli födde Malva fem fina valpar: tre hanar och två tikar. Allt gick fint, Malva visste precis hur hon skulle göra när valparna kom. Man förundras att de är så duktiga när det är första gången, men det har förstås också en del med instinkter att göra. Mamman och valparna mår fint, mer finns att läsa i Malvas dagbok här. Alla valpar är bortlovade.

17 Juli
Ibland faller bitarna bara på plats! Det blir inte som planerat, det bara ordnar sig och blir bättre än man kunde tänka sig. Det gäller Arthur - han har redan flyttat! Att han kom tillbaks till kenneln var inte heller planerat, det fick bli så eftersom det hade krisat sig i livet för hans matte Sara. Men det gick bra att ha honom här, över förväntan faktiskt. Så bra att jag tänkte att han skulle få stanna här ett tag. Jag hade nog hoppats på att få honom i utställningskondition för att visa upp honom under sensommaren, han är fin! Men så kom Tina och Erik på besök och det blev annorlunda! De skulle egentligen ha en valp efter Malva, men efter att de varit här och hälsat på så ringde Erik. Han sa: Jaa, alltså, det här  blev inte som vi tänkt oss. Vi vill inte ha en valp efter Malva... Nähä, han jag tänka innan han fortsatte: Nä, vi vill ha Arthur! 
Tanken var ju att Arthur skulle flytta så småningom, men redan nu? Men Tina och Erik föll för Arthur och Artur hade fallit för dem. Ni som känner till eurasier vet att de inte så gärna klänger på främmande människor det första de gör. Fast det gjorde Arthur, han kröp upp i knäet på Erik och visade: Med dig vill jag vara! Jag åkte hem till dem med Arthur och hälsade på, Tina och Erik kom hit flera gånger för att vara med Arthur, gå promenader i skogen och lära känna varann. Efter varje promenad frågade jag om de hade funderat mer på saken och om de kanske ångrat sig, men det var inte för att fundera som de ville gå med honom, det var för hans skull, för att han skulle få vänja sig vid dem som de kom så ofta. Arthur ska få vara med Tina på jobbet på dagarna, så han har varit där också på besök. På jobbet finns en annan kontorshund, det är Leia och de två trivdes genast ihop. Ja, så i morse var vi hos veterinären för att besiktiga Arthur och nu ikväll har han fått en ny familj. Han ska bo där på prov i tre månader så vi är helt säkra på att allt fungerar. Jag är så glad, jag kan inte tänka mig någon bättre eller mer ambitiös familj än den här. Bara en sån sak som att säga nej till en valp för att ta en "begagnad" vuxen hund - det gör man av kärlek till just den hunden. Jag ska erkänna att det inte var så svårt att känna kärlek till Arthur, men jag var ju ändå hans "gamla mamma" och inte opartisk. Det här känns så mycket bättre än jag kunde drömma om, jag är så nöjd och glad för Arthurs skull. När de åker iväg i bilen måste jag följa efter och vinka, Artur tittar på mig genom bilrutan men ser bara glad ut. Ändå så måste jag blinka och svälja hårt, så är det alltid. Jag är glad, men att skiljas är svårare än att mötas...

En lycklig Arthur med sin nya husse och matte

16 Juli
Det här har kanske inte med kenneln att göra - men jag vill berätta ändå för det  är lite roligt. Jag har försökt göra fläderdricka. Champagne, stod det faktiskt i receptet. Det var inte svårt, man tar vatten, fläderblom och socker, låter det jäsa några dagar och häller sen på flaska. Efter tre veckor har man fläderchampagne! Det lät gott, jag gjorde i ordning tredubbel sats. Hällde på tomma ölflaskor och förslöt med nya kapsyler. Det luktade underbart när jag höll på, fläderblom är fint! Snart skulle första satsen vara färdig och redo att ställs i kylskåp men i morse när jag kom ned i källaren hade något hänt. En flaska hade exploderat! Hmm, jag hade bråttom till jobbet men drog dubbla platssäckar över de två backarna med fläderflaskor för säkerhets skull. Nu när jag kom hem på kvällen så har tio flaskor till exploderat. Trots plastsäckarna var det glassplitter över hela rummet - och fläderchampagne. Jag ställde ned backarna i badkaret, lade över fler plastsäckar, en handduk och badrumsmattan, det gick inte att bära ut backarna eftersom det dröp champagne och glas om dem. Och så försökte jag moppa upp all champagne från golvet, ungefär fem liter. Till en sats champagne går åt två kilo socker, så jag kan intyga att det var ganska klibbigt. Och med sex hundar i huset var det ganska mycket hundhår fast i det klibbiga golvet. Nu när jag skriver det här hörde jag att nästa flaska flög i luften, det vore livsfarligt att gå ned där nu. Plastsäckarna jag trädde över backarna med flaskor var söndertrasade av explosionen. Tur att Malva snart ska ha valpar, då träder min städmani in och den här gången vet jag var jag kommer att städa mest. Jag gillar champagne, men jag tror att jag får köpa den i fortsättningen.

 

14 Juli Nu är det många hundar igen! Disa - Idun Godmode - alltså Arthurs kullsyster, bor här under veckan. Det var planerat sedan länge, innan jag visste att Arthur skulle flytta hem. Det blir lite trångt, men det fungerar bra. Det är ju sommar så dörren står öppen när vi är hemma och hundarna går ut och in som de vill. När vi är på jobbet och ska gå promenad i parken väcker det viss uppmärksamhet. Många stannar och tittar, andra tar upp kameran och så är det den vanliga frågan: Hur många bajspåsar gör du av med? Roligast är förstås den allra vanligare kommentaren: Åh, vad fina!

 

9 Juli och 15-års jubileum Idag är det 15 år sedan den första eurasiern satte sin vackra tass i vårat land! Det var Pom-Pom som klev av färjan från Finland lördagen den 9 Juli 1994. Vilken fantastisk tur vi hade som fick en sån fin hund i landet, och en sån underbar representant för rasen! Inte undra på att eurasier blev så populär! Senare samma år som Pom-Pom kom, importerades det fler hundar. Dels genom att Pom-Pom kom med valpar i magen, men även med några vuxna hundar. Pom-Pom kom sen till kennel Sund Stamm's och det var där jag träffade henne när jag skulle köpa hennes valp - som blev min Balder! Läs om "den nya rasen" i ett tidningsurklipp här, om hur den svenska eurasierstammen tog form här och om rasens ursprungliga historia (på engelska) här.  Är du nyfiken på Pom-Pom så ska du läsa här. Jag är så lycklig över att jag fick vara Pom-Pom nära under flera år, hon var en underbar hund och en otroligt närvarande person, alla som

Idag är det 15-årsjubileum för eurasier i Sverige!

träffade henne förstår vad jag menar. Vi hade tur som fick en sån bra hund som urmoder i vår svenska eurasierfamilj. Hon fick många vackra valpar och hon finns bak i leden på många hundars stamtavlor, men där står hennes stamtavlenamn Jonna.

4 Juli
Vi är och badar. Malva tittar på, Balder går i och svalkar fötterna, Lova och Venus springer runt. Arthur hoppar i och simmar, simmar och simmar! Han kommer upp, skakar sig och hoppar i igen!
-Iiiiih, han stänker vatten, spring!

 

30 Juni Oj, vad många det blev! Med Arthur i huset blev det sex hundar att ha hand om - men finns det hjärterum finns det stjärterum!  Mitt kök är inte så stort, så när alla hundar ska äta middag fylls köksbänken av matskålar och golvet av hundar. När de fått varsin skål mumsas det högljutt. Bråk? Inte då, det här är snälla hundar som trängs utan problem! Det är Arthur, Gry, Venus, Malva, Lova och Balder som väntar på mat. Snart ska Gry åka hem, så då blir det lite mer plats.

 

29 Juni Torulv Godmode - Arthur - flyttar hem igen. Idag var jag till Uppsala för att köpa tillbaks en av mina äldre valpar. Han har bott ihop med Sara men sorgligt nog fungerade det inte lägre med hennes jobb så hon kunde inte ha honom kvar. Att omplacera sin hund är en sorglig lösning, men en oegoistisk handling mot någon man älskar. En hund kan inte sköta sig själv, fungerar inte vardagen så går det inte att ha en hund! Jag vill inte tappa kontakten med mina valpar så därför känns det bra att han får flytta hem till kenneln igen. Han får bo här ett tag, men så småningom hoppas jag hitta en ny passande familj till honom. Det var med blandade känslor jag körde hem från Uppsala, så ledsamt att han inte kunde vara kvar hos Sara, men ändå så roligt att få hem min lilla valp igen. Jag tycker om mina hundar, även de valpar jag sålt, men Sara var inte så glad förstås och jag är så ledsen för hennes skull.

Arthur är hemma igen. Han stannar här tills vidare.

27 Juni
Malvas uppfödare Marit och Eystein från kennel Terjeviken i Norge är på besök! De ska vidare ned till Tyskland för att para en av sina tikar men passade på att stanna till här över natten. Vi hade mycket att prata om, det var ett tag sedan vi sågs senast, så jag glömde helt bort att fotografera. Jag hade velat ha en bild på Marit och Malva ihop, men kanske kommer de hit igen på hemvägen från sin Tysklandsresa, så jag får försöka komma ihåg kameran då...

23 Juni
Gry - Solfrid Skallagrim - är här på sommarlov. Det är roligt att få besök av mina valpar, lilla Gry är också ovanligt söt och gosig! Mina hundar sover gärna i sängen, men de har också lärt sig att ligga stilla och inte kliva på mig. Gry sover tätt bredvid mig, men hon trampar omkring, kliver rakt på eller sitter över mig, men överöser mig med hundpussar på morgonen. Inte så elegant, men ändå ett trevligt personlighetsdrag. Man kan ju också vakna av en alarmsignal från väckarklockan - det här är bättre! Utan problem smälter hon in i flocken, hon åker bil, är på jobbet, går i parken på lunchrasten i stan, äter ihop med de andra hundarna och är bara behaglig. Det är skönt att mina hundar också släpper in andra så lätt i flocken! Gry är en riktig gosunge, det blir inte jätteskönt när hon åker hem, det kommer att bli tomt.

Gry har fort lärt sig våra rutiner. Efter maten tittar vi i skåpet och tar fram något gott att tugga på. På lördagar blir det grisöra, till vardags något vanligt tuggben. Här ligger Lova och Gry och tuggar ihop: Smakar ditt lika bra som mitt?

Midsommarafton
Malva Mirakels födelsedag! Lilla kickan fyller tre år och det firar vi förstås med tårta. Med på kalaset är också Atle och Ebony. Det är så roligt att se, vid det här laget är mina hundar vana vid kalas, men Malva visste att det var HON som var högtidsbarnet idag och att tårtan var för att fira HENNE. Hon såg ut att vilja ha hela tårtan själv, men eftersom hon är en sån snäll hund bjöd hon förstås sina vänner. Jaa, nu var det ju också så att Balder som fyllde 14 år nyligt också fick ett ljus med på tårtan, när han fyllde år blev det nämligen inget kalas, bara ett firande för oss i familjen. Eftersom det var midsommarafton så regnade det, men vi var ute i alla fall - eftersom det var midsommarafton!

-Åh, jag fyller år och ska få tårta, tänker Malva! Det blå ljuset står för Balders 14-årsdag,  det är hans tårta också. Lova väntar på att Atle och Ebony ska komma till bordet,  Malva  tycker det blev små bitar när så många ska dela på tårtan

-Det är MIN tårta, men ni ska få smaka... -Eftersom jag är födelsedagsbarnet får jag sista biten!

18 Juni
Grumlad lycka. Sex av sju valpar i kull Gyllenfäll är nu röntgade. Sista hunden ska strax röntgas han också, sen är kullen komplett. När jag säljer mina valpar har jag som krav att de ska röntgas när de är gamla nog. För att det säkert ska bli gjort betalar jag för hundarnas röntgen. Jag tycker det är viktigt att få en bild av hela kullens resultat, dels för den enskilda hundens skull, men också för det fortsatta avelsarbetets skull. Därför var det med stor belåtenhet jag summerade kullens resultat: Sex valpar med HD: A och sex valpar med patella UA. Men en sak grumlade lyckan. Två av de sex valparna fick en lindrig anmärkning på armbågen, den ena var Lovisa! Fyra är helt OK. Det är inget stort fel, hundarna kan säkerligen leva sina liv helt utan problem - men jag blev besviken förstås eftersom det innebär att Lovisa inte ska gå i avel. Lovisa är en sån fin och glad hund, det hade varit så roligt att få valpar efter henne - men för att en hund ska gå i avel räcker det inte med att de är alldeles förtjusande hundar. De måste vara något utöver det vanliga om de ska vara så bra att de uppfyller kraven för avel. Ett sånt litet lindrigt fel skulle man väl kanske kunna överse med? Lovisa har varit en sån livlig och rörlig hund under sin uppväxt, kan den här lilla pålagringen kommit av att hon belastat frambenen för mycket under sin vilda framfart i livet? Skulle man kanske ha röntgat armbågarna på hennes ettårsdag i hopp om att pålagringarna ännu inte visat sig? Nej, så tycker inte jag. I det långa loppet lurar man bara sig själv, kanske också de som köper valparna och vill leva långa friska liv med dem. Sånt som kan påverka hundarnas livskvalité negativt vill jag inte avla på. Det svider och besvikelsen är stor, men så är det att vara hunduppfödare. Man kan inte ta något för givet - man får inte tappa respekten för livet och för hundarna. Jag älskar mina hundar och vill dem väl, men det är ju de som förlorar om man inte avlar med stort ansvar. Därför får Lovisa inga valpar på kenneln framöver, trots att hon på alla andra sätt är en helt förtjusande hund!

 

4 Juni Balder, min allra finaste hund, fyller 14 år idag! Tänk vad mycket roligt vi har haft ihop under åren, så många gånger jag haft sällskap och glädje av Balder. En gammal hund blir en märklig del av en själv, det är som att man växer ihop helt enkelt. Vi förstår varann utan så mycket prat. Jag vet att Balder har många beundrare och allt som oftast får jag höra att det varit mötet med Balder som inspirerat andra människor till att vilja ha eurasier. De har hoppats på att få en egen Balder. När han föddes fanns det bara två äldre kullar i landet, nu har det blivit en känd ras med hundratals hundar och många beundrare. Det kommer aldrig finns en mer speciell hund än Balder.

 

24 Maj Malva Mirakel har varit på kärlekssemeter i Tyskland för att träffa den stiliga hanen Faldo vom Lachsbach. Med stor spänning ser vi fram emot resultatet, om nio veckor hoppas vi på valpar! Det har varit en fantastisk resa, så fort vi har pustat ut kommer mer information om vårat äventyr kring resan att presenteras här.

 

20 Maj Ett stort grattis till valparna Lova, Ragna, Torun, Eldgrim och Nora i kull Bifrost som fyller fem år idag! Mamma Venus och pappa Arras är stolta föräldrar till vackra och trevliga valpar! Läs mer om kullen här. Lova bor här på kenneln och hon önskar sina syskon en trevlig födelsedag.  Det är inte bara kull Bifrost som fyller år idag, det gör även deras pappa Arras i Österrike. Tänk vilken fin födelsedagspresent han fick när valparna föddes för fem år sedan.

 

16 Maj Det blir lite oordning i datumen, för jag ligger efter att rapportera om vad som hänt, men idag har i alla fall Gry - Solfrid Skallagrim - varit på sin första utställning. Det gick bra, hon blev BIR och i finalen där alla BIR-vinnare möttes blev hon 7:e bästa valp av ett 30-tal andra. Domaren skrev så här: Söt tik snart 5 månader. Vackert huvud med välansatta öron och bra hals. Bra vinklar fram och bak. Rör sig bra runt om. Behöver mer ringträning. Bra pälskvalitet. Gry är den sötaste lilla valp man kan tänka sig, så roligt att det gick bra på första försöket! Gry har flera stolta mammor, från kennelns sida räknas åtminstone Ystra, hennes fodervärd Linde och förstås jag själv. Sen tillkommer matte Gunilla och lillmatte Jenny! Läs mer på Grys sida här. Kennelträffen förra helgen kräver mycket tid framför datorn, så den kommer läggas ut "snart"!

26 April
Linda och Tuva - Sigrid Godmode - var på utställning i Västerås där 14 eurasier kom till bedömning för domare Tino Pehar. Tuva fick 1:a pris med CK, vann öppen klass tikar och slutade som 2:a bästa tik. Trots att jag inte säljer valparna med krav på att de ska ställas ut så är det ändå väldigt roligt när de gör det. Jag är väldigt stolt över "mina små" och blir glad när de visas upp! Grattis Linda och Tuva. Tuvas sida finns här.

23 April
Agria ordnar föreläsning med veterinär och professor Catharina Linde-Forsberg främst om löp, parning, insemination och spermahantering. Som vanligt satt ett stort gäng uppfödare i flera timmar och lyssnade andmäktigt på Catharinas erfarenheter. Catharina pratade länge om massor av intressanta saker, men här är något av det hon sa som kan vara intressant: Hon berättade om sin senaste forskning som visade att även tamhunden har rester av de vilda hunddjuren som bara löper en gång per år. Domesticerade tamdjur är kända för att ha ökad parningsvillighet, det är praktiskt när människan ska föda upp dem efter egna önskemål. Trots att man vet att djuren väljer sina bästa partners själva vill ju vi människor blanda oss i och bestämma vem som ska ha avkomma med vem. Tamhundar löper oftare än vilda hunddjur men trots att de kan paras och bli dräktiga när som under året är det flest kullar parade under samma tid som de vilda hunddjuren, vårvintern. Sämsta parningsmånad är helt klart Juli, även för parning med fryst sperma. Djuren vill födas på våren! Hennes forskning visar också att tikens kroppsstorlek inte påverkar dräktighetstidens längd, vilket ibland har hävdats. Däremot påverkar valpantalet inte oväntat dräktighetens längd, få valpar längre dräktighet och många valpar kortare dräktighet. Tikar mellan 3-4 år får störst kullar, när de är över fem år börjar redan kullstorleken minska. Tikar är i puberteten då de löper första gången, de är då vanligtvis mellan 6-18 månader gamla och har uppnått ca 85% av sin vuxenstorlek. Vanligtvis löper tikar med sju månaders intervall, men det varierar mellan individerna. En tik som löper oftare än var 6:e månad har sämre fruktsamhet eftersom det behövs en viloperiod för livmodern att normalisera sig mellan löpen. Tikar som löper ofta har en högre risk för livmoderinflammation eftersom hormonet progesteron  påverkar risken för livmoderinflammation. Bästa dag för parning är 2-5 dagar efter ägglossning, men mogna ägg kan leva 2-4,5 dagar i äggstockarna och spermier kan leva 4-6 dagar, ända upp till 11 dagar har påvisats. Veterinär kan göra ett utstryk på tikens vaginalsekret för att se om det är för tidigt eller för sent att para, men för att hitta exakt rätt dag behövs blodprov. Vid blodprovstagning av utländsk hund eller i utlandet, kan det vara bra att känna till att Sverige använder sig av nmol/lit men utlandet ofta av ng/ml och talar man inte om det, utan bara tittar på siffran kan missförstånd uppstå. Har man parat på den optimala dagen är dräktigheten 60-+ 1dygn,  en dräktighet på 63 dygn visar på att tiken parats på ägglossningsdagen. Inseminationsvalpar föds ofta efter 60 dygn eftersom tiken blodprovas innan insemination och optimal parningsdag hittas. Det är vanligt att hanhundar har prostataproblem, särskilt äldre hanar och de har då också sämre spermier. Det är över huvud taget ganska vanligt att hanhundar har dålig spermakvalité, som också påverkas av hundens allmäntillstånd. Har han varit sjuk tar det upp till två månader innan nya spermier hunnit produceras. De lagras i bitestikeln som kan kännas som en "uppblåst" ficka på testikeln. Hanar som är höga i rang har mer testosteron och därmed mer spermier än ranglåga hanar. Äldre hundar brukar vara fertila upp till tio års ålder. En hane kan ge ungefär 12-17 miljoner spermier per dygn och om han är i god kondition kan han para tikar ungefär 3 ggr i veckan. Själva satsen består av tre delar, en portion prostatavätska på ca 10 ml som "sköljer vägen" för den andra portionen som består av upp till 30 ml spermier. Därefter spolas den tredje delen in, upp till 30 ml prostatavätska som "puttar in" spermierna mot äggledaren. Normalt är 70% av spermierna livsdugliga och resten felaktiga, ju äldre hund ju fler odugliga spermier.  Hanvalpens testiklar lämnar bukhålan och vandrar nedåt mot pungen när han är 3-4 dagar gammal, men testikeln är oftast på plats vid 5-7 veckors ålder. Hanvalpar som inte har testikeln på plats efter 12 veckors ålder får sällan ned den i pungen. Det är vanligare att tiken är ovillig till parning än hanen, men båda alternativen är vanliga. Anledningarna är många! Vissa tikar gillar inte vissa hanar. Vissa tikar gillar att umgås med vissa hanar när de inte är i löp, men de vill inte para sig med dem sen när de löper! Hanvalpar som fått växa upp med andra hundar visar bättre parningslust än valpar som levt ensamma. Vi fick se olika typer av förvaringskärl för att skicka fryst eller kyld sperma i och fick höra en hel del historier från vardagen på Catharinas jobb som veterinär. På en fråga som ställdes gav hon ett svar som är mycket viktigt för alla som någon gång vill ha valpar på sin tik eller hane att ihåg: DET MAN AVLAR PÅ FÅR MAN! Parar man hundar som inte är bra - får man såna valpar!
Catharina berättade och förklarade vidare om uppsamling, tvättning och nedfrysning av spermier, allt verkade logiskt och tekniskt. Jag har själv en valp - Malva Mirakel -  kommen efter insemination med tre år gammal fryst sperma. Trots att jag vet hur det går till tycker jag ändå att Malvas historia känns mest som ett enda stort mirakel, tänk att det fungerar i verkligheten! 

 

19 April Utställningsdags för Enja Stormfare igen! Det var Labradorklubben som arrangerade utställning i Moheda och dömde gjorde Pernilla Falk. Hon gillade Enja och skrev så här i kritiken: Feminin tikvalp med vackert huvud, vackert uttryck, bra hals, tillräckligt förbröst för åldern, kraftig bröstkorg, utmärkt benstomme, välvinklad, bra kors, utmärkt överlinje, kraftfullt steg med bra påskjut bak, lite blyg, välvisad. Enja vann Bäst i Rasen och fick vänta hela dagen på finalen. Det var inga gruppfinaler utan alla valpar från alla raser tävlade tillsammans, där blev Enja inte placerad. Matte Linda var glad förstås, men här i Tyresö finns också två stolta mammor, jag och Lova! Läs mer om Ejna här.

13 April
Sista lediga dagen den här påsken och den njöt jag av tillsammans med Pia och  hundarna. En skogspromenad följdes av korvgrillning och hundbus! Några nya bilder på Askild Stormfare finns här , Svarri Skallagrim här och ett nytt porträtt på Björks lekkompis Dino finns här.  

Hundarna är glada att ses - här bjuder de på en uppvisning av eurasier-fnatt! Pia och jag grillar korv, hundarna busar - sen får de smaka förstås!

Pia bjuder Venus, Ymer, Birka, Lova, Balder, Lovisa och Malva

 

12 April Internationell utställning för systrarna Sigrid och Idun Godmode på Kistamässan, "Lilla Stockholm" med 27 eurasier anmälda för domare Kornelija Butrimova. Båda fick 1:a med CK och blev 2:a och 3:a bästa tik i öppen klass. Pappa Douglas blev bästa hane, vann CACIB och slutade som BIM. Bilden visar Tuva - Sigrid Godmode - som har superkoll på matte Linda. Tack till fotogafen Yvonne Janzén som skickade bilden.

11 April
Jag och hundarna har varit hemma hos Björk, Adelina och Sören och hälsat på i deras nya hus som ligger långt ute i skogen på riktiga landsbygden. Långt ute i skogen med "Stockholms-mått" mätt i alla fall, eftersom man fick åka långt på vägar utan namnskyltar och det är inte så vanligt runt Stockholm. Vi stannade hela dagen och njöt av vårvädret och trevligt sällskap. Nya bilder på Björk finns på hennes sida här. 

 

10 April Enja Stormfare har varit på sin första valputställning. Den arrangerades av Svenska Boxerklubben och domare var Christina Daniels. Det gick bra; hon fick hederspris, blev bästa tik och BIM. Domaren skrev så här: Söt feminin tikvalp, vackert huvud och uttryck, härligt pigmentering, fin välutvecklad kropp för åldern i utmärkt balans, harmoniska vinklar fram och bak, rör sig med bra steglängd, välvisad.  Läs om Enja här.

9 April
Nu har det gått ett år sen min väninna Milla lämnade livet på jorden. Hon lämnade vänner, familj och sina hundar kvar. Hon hade kanske kunnat leva idag, hon hade behövt få ett nytt hjärta. Det fanns inget. Jag vill be dig som läser det här om en tjänst: Ta dig tid att fundera i några minuter på hur du vill göra med din kropp när du inte längre behöver den själv. Det finns andra som kan få låna dina begagnade delar och leva vidare i livet tack vare ditt beslut. Men då måste du bestämma dig innan du dör, du kan nämligen dela med dig av dig själv och på så sätt låta någon annan leva. Om du är osäker eller vill veta mer så klicka på denna länk Livsviktigt. Har du redan tagit ställning tar det bara en minut att registrera sig i donationsregistret här. Gör det på en gång, man vet aldrig om man har tid att göra det sen.

 

8 April Grattis på födelsedagen till valparna i kull Vidfamne som föddes 2006 och fyller tre år idag! Jag hoppas att Ystra, Turid, Hagbard, Ture, Ingfrid och Jorunn får en fin födelsedag. Det här är en kull som verkligen gör skäl för namnet "Vidfamne"; mamma, pappa och alla valparna är de snällaste och raraste hundarna man kan tänka sig.  Läs mer om kullen på deras egen sida här.

8 April 2006 föddes Birkas och Dempseys 6 valpar

1 April April
Ikväll har Balder simmat igen, efteråt gick vi till fönen för att blåsa hans päls torr. Då ringer min mobiltelefon i fickan. Det är Anna, Douglas och Disas matte. Jag hör direkt att hon är upprörd, något har hänt! Anna nästan tjuter i luren: Vad ÄR det här! Har du läst mailet? Är de inte riktigt kloka? De ska skicka bort Birk!  DU MÅSTE STOPPA DEM!
Jag försöker lugna henne och frågar vad hon menar, jag har inte läst några mail idag, jag är inte hemma än. Vad står det egentligen? Anna läser upp mailet som hon fått, där även jag står som mottagare. Det är Gunnar som har skickat, Birks husse. Så här skriver han:
Hej Anna-Karin! 
Jag har fått ett erbjudande och godtagit detta, det är en flygkapten från England som kommer att låna och ta med sig Birk till England för utställning. Han ersätter oss med 8000 euro, jag undrar bara om vi skall sända med stamtavla och veterinärintyg? Det är bråttom för han flyger från Skavsta i kväll.
MVH Gunnar
Anna fortsatte upprört, hur kan de GÖRA så här?! Du kan inte gå med på det! 
När jag hört vad Gunnar skrivit funderade jag i ungefär två sekunder, sen fick jag bita mig i läppen för att inte skatta och försiktigt säga till Anna att lugna sig: Anna, det är ju första April idag! Anna blev helt tyst, efter en stund hör jag henne förläget säga: Ååååh, men näää, vad generad jag blir! 
Tack Gunnar för det bästa skämtet och förlåt Anna att jag berättar det här - men jag kan inte sluta skratta! Det var så roligt, men Anna månar verkligen om "våra" valpar och det är fint! Vad är det man säger? April, April, din blanka sill - jag kan lura dig var jag vill!

29 Mars
Söndag och tråkigt väder - det har blivit en stund framför datorn. Nya bilder finns på några av valparnas sidor. "Valparna" bör man kanske kalla dem, för vissa är ju ett par år gamla nu, men i mitt hjärta så kommer de alltid att vara mina valpar... 
Det finns nya bilder på sidorna om Helmi Gyllenfäll här, Henna Gyllenfäll här, Torulv Godmode här, Enja Stormfare här, Björk Stomfare här, Ylvi Stormfare här och Solfrid Skallagrim här.

 

21 Mars Kull Godmode fyller två år idag! Vi firade dem med ett tvåårskalas i fårahagen i Huddinge. Egentligen var det Birks idé, men det blev jag som ordnade kalaset för Godmodingarna. Just kull Godmode har varit sällsynt duktiga på att hålla kontakten, kanske beror det på att alla bor runt Stockholmstrakten - om man nu räknar dit Uppsala och Nyköping... Läs mer om kalaset här.

 

17 Mars Kull Breidablick fyller sex år idag! De föddes den 17 Mars 2003 - men det känns som att det "var igår" bilden intill togs. Ett stort grattis till Birka, Vidar, Atle, Ymer och Svea. Läs mer om kullen på deras egen sida här.

 

15 Mars Malva Mirakel har vunnit guld! Ja, hon blev årets utställningseurasier, bästa i tik, i tävlan om Eurasierklubbens Guldhund. Hon är ju min lilla guldhund varenda dag, men det är förstås roligt att hon fått medalj från klubben som bevis på det.  Nu när hon fotograferas med medaljen är hon inte i utställningskondition precis, eurasiertikar passar på att tappa ALL päls på en och samma gång. Det är praktiskt förstås, för när man kammat ur den lösa pälsen tappar de inget mer, men de är inte så fina under tiden den nya pälsen växer ut. Malva är faktiskt så hårlös att hon har täcke på sig när vi är ute, för jag är rädd att hon ska bli kall... Läs mer om Malva Mirakel på hennes sida här.

14 Mars Janos - Hagbard Vidfamne - har varit på sportlov med sin familj och åkt skidor. Husse hade blivit lite varnad för att åka skidor med hund, men det gick jättebra. Det var bara en sak, och det var i backarna... Husse berättar så här: Ett problem var i utförslutorna då det ju gick lite fortare för mig och då började Janos småspringa, varför det gick ännu fortare för mig och Janos sprang då ännu fortare. Till slut gick det ganska så fort. Men jag lyckades hålla mig på benen. Läs mer om Janos på hans sida här.

13 Mars
Fredag den trettonde igen - men ännu ingen otur! Imorse så var jag med Balder och simmade, han gör det var femte dag ungefär. Han gillar inte att han måste duscha innan simningen, men han verkar tycka det är skönt att få simma! Idag var det två sjukgymnaster på studiebesök och de tittade på Balder genom glasväggarna när han simmade i bassängen. De tyckte han var så duktig och hade ett så starkt och bra sim, var så lugn men jobbade ändå hårt med bra rörelser. Jag berättade för dem att han faktiskt blivit piggare och också sprang, till och med galopperade när vi var ute i skogen, vilket inte hände så ofta tidigare. De tyckte han var en sån stor och ovanligt fin eurasier och frågade hur gammal han var. När de hörde att han närmar sig 14 år höll de på att trilla baklänges, båda utropade: VA! Är det SANT? Är han FJORTON? sa de och pekade på Balder med öppna munnar.  Det var roligt att de blev få förvånade över hans ålder. Jag hoppas förstås att han ska få bli en riktigt gammal hund och är väldigt stolt över honom, men samtidigt vet jag att gamla hundar får man njuta av som om var dag var den sista. Man kan aldrig veta vad som händer i framtiden.

7 Mars
Så har det varit årsmöte i Svenska Eurasierklubben, årets viktigaste händelse i en ideell förening. Senaste tiden har det varit lite "turbulent" inom klubben därför var det otroligt roligt att så många medlemmar kom till mötet, det visar att det finns ett intresse för att hålla klubben vid liv. Närmare 40 personer var där, det är nog rekord i klubbens historia. Klubben har många medlemmar, nästan 500, och är en av de största rasklubbarna inom SSUK, men i dessa tider är det få som vill ställa upp och jobba ideellt för klubbens medlemmar. Det ska vi väl ändra på från och med nu? Många vill ha en klubb, det ska vara mycket aktiviteter, en intressant och tjock tidning, många utställningar som sköts perfekt - men ingen vill göra jobbet! Som medlem tror man att man har rättigheter och påtalar gärna brister, men man vill inte själv jobba gratis på sin fritid... I en ideell förening bör medlemmarna visa respekt för de vänliga människor som jobbar gratis för oss andra, inte beklaga att de inte jobbar hårdare och bättre. Så har det tyvärr varit och det medför att färre och färre känner en glädje i att styra och arbeta i klubben. De som arbetar för oss medlemmar har betalat lika hög medlemsavgift som oss andra och de får ingen ersättning för jobbet. Den enda drivkraften och belöningen de har är glädjen att få hjälpa oss andra. När vi är så många som är förenade genom kärleken till våra underbara hundar borde det finnas tillräckligt många som vill hjälpa till och arbeta tillsammans. Det är ett roligt sätt att fördjupa sitt intresse och lära känna andra eurasiervänner. Som vanlig medlem och hundägare - vad kan man göra för att hjälpa till? För det första, var inte så kritisk, var glad för det som finns. Man kan inte klaga om man inte själv är beredd att hjälpa till. Sen kan man delta i de aktiviteter som finns, erbjud dig att hjälpa till, om alla medlemmar till exempel skickade ett enda bidrag till klubbtidningen bara en gång per år så skulle det ändå räcka till fyra fullproppade nummer med massor av olika saker att läsa. När det är utställning behövs massor av folk som kan fixa allt från att transportera saker till att fylla i kritiklappar, mycket kan göras av en helt vanlig medlem som inte är proffs på något sätt. Problemet är när det är för få som ska klara av allt själva. Tillbaks till årsmötet: Dagen började med ett medlemsmöte där vi pratade om den minskade sammanhållningen i klubben och hur den kan förbättras. Varför är det så lätt att skriva kritiska inlägg på sina bloggar men inte träffas och diskutera i verkligheten? Alla som kom till mötet var överens om att vi behöver ses oftare och prata tillsammans, framförallt uppfödare men även vanliga medlemmar. Vi är ju kompanjoner och inte konkurrenter!  Efter fika började årsmötet som varade i fyra timmar. Efter en del diskussioner reddes det ut vad som hänt i klubbstyrelsen under året och efter ytterligare diskussioner fick klubben en komplett styrelse som förhoppningsvis kan komma igång på ett bra sätt och ta tillbaks den trevliga stämning som vi haft inom klubben. Jag hoppas vi kan lämna det jobbiga bakom oss och inspireras av den nya styrelsens potential och se framåt. Kom ihåg: Det är vi medlemmar som får den klubb vi förtjänar. Vi är ju samlade här av kärlek till våra hundar och inte för att hävda oss själva. I en klubb som vår finns det bara VI och aldrig DOM.

 

19 Februari En hälsning från Alice - Ingfrid Vidfamne - och hennes familj i Mariestad. Allt är bara bra och ett par nya bilder finns på hennes egen sida här.

18 Februari
Schäferhunden Jack som jag skrev om för ett tag sedan har fått ett hem! Hans familj hade hamnat i ett akut läge och hunden kom i kläm, det fanns ingen som kunde ta hand om honom. De såg avlivning som enda utväg, men nu ordnade det sig! Jag hade ingen relation till Jack, men jag vill inte att en frisk hund ska riskera att avlivas om jag kan hjälpa till. Jag vet att det kan hända saker i livet som plötsligt göra enkla saker komplicerade och omöjliga att lösa. En hund måste få vård varenda dag, annars blir det fort katastrof. Av den anledningen har jag skrivit i köpekontraktet till alla mina valpar att jag alltid tar emot hunden när helst det skulle behövas. Det är jag som satt valparna till jorden och då känner jag att det är mitt ansvar att se till att de får bra liv. Blir det omöjligt i en familj så kan hunden ändå få ett fortsatt bra liv med en annan familj.