|
Malvas dagbok
20 September
Söndag
morgon, sista dagen på semestern och sista dagen med valp i huset. Vi tog
en lång frukost ute på altanen ock gick sen en promenad i skogen innan
vi kramades och tog farväl av varann. Jag såg bilen köra iväg på
grusvägen och vinkade så länge jag såg dem. Sista valpen är den
svåraste, när man vänder sig om och går upp till huset ligger alla
leksaker och matskålar kvar i en helt öde valphage. Som tur var hade jag
mycket jobb kvar den här dagen, jag skulle hålla mig sysselsatt några
timmar med att fräsa upp jorden där jag kommande helg skulle plantera
häckplantor. Jag hade hyrt en jordfräs och den skulle lämnas igen
senare samma eftermiddag, så jag hade fullt sjå med den till sen
eftermiddag. När jag lämnat fräsen på hyrfirman satt jag utpumpad och
lite nedstämd på altanen och kom mig inte för att plocka ihop valparnas
leksaker. Det var då jag hörde de stapplande stegen på vägen, men det
har jag redan skrivit om i min min "stora" dagbok på annan
plats i hemsidan. Sent på kvällen när jag var hemma igen var jag så
glad över mina hundars sällskap. Det här har varit en lång resa med mycket
känslor. Det började i maj med resan till Faldo, nu har jag gjort mitt. Den dag då min valp lämnar mig så börjar den sitt nya liv
med sin nya familj, ett liv fullt av förhoppningar och kärlek. Den här dagen
var det en annan hund som dog och lämnade sin familj i förtvivlan. Det
är så livet fungerar, man måste leva här och nu, man vet inte hur
länge man har det så här bra. I min kalender finns varje vecka ett
litet citat i nederkanten på sidan. Så här står det denna vecka: De
människor som fått ut mest av livet är inte de som levt ett sekel, utan
de som levt varje minut. Så ska hundägare leva med sina hundar!
 |
Ensam valp kvar hemma, lite
långtråkigt ibland
|
19 September
Idag
kommer Gaby och Manno med bil från Holland. De har med sig sin hund Dani
som också är en eurasier. De har kört hela natten och har bilen full med
presenter från Holland, det var vin, druvor, en fantastisk orkidé och en
enorm bukett vita liljor! Gaby och jag har bara träffats en gång
tidigare, men det kändes som att vi var gamla vänner. När de fått
pusta ut en stund och träffa sin valp Tore gick vi på en promenad i
skogen. Manno bar valpen i ryggsäck på magen, Dani sprang lös i skogen
med mina hundar, det var en härlig promenad. Ja, vad gör sen hundägare
när de ses? Pratar tills solen går ned! När det var helt mörkt ute
gick vi in och lade oss, de hade kört hela natten och var förstås
väldigt trötta.
Lova, Dani och Malva på promenad.
Tore fick åka ryggsäck på husse Mannos mage |
 |
18 September
Kristine
och Emund skulle vara på Arlanda ganska tidigt, så för att vara säker
på att inte fastna i morgontrafiken körde jag dem riktigt tidigt till
centralen därifrån Arlanda Express-tåget går. Vi kom i god tid till
tåget, nästan så det kändes onödigt tidigt, men efter att jag vinkat
av dem och körde hem, ut ur stan såg jag att trafiken in till stan redan hade tilltagit så
pass att den stod stilla! Skönt att Kristine redan satt på tåget då.
När jag kom hem var det bara en valp kvar. Han hade fått vara ensam
hemma i valphagen i vardagsrummet - det gillade han inte. Han hade ensam
lyckats lyfta upp gallret och samtidigt krypa ut, så jag packade ihop
hagen. Det är skillnad att hålla koll på en valp mot fem, så han fick
vara lös på tomten ihop med oss andra. Min pappa och jag bygger på nya
staketet så hammaren glöder, jag börjar jobba igen på måndag och vi
är inte färdiga på långa vägar. Mitt ryggskott kom ju i vägen och
gjorde att jag inte kunde göra något alls under ett par veckors tid,
därför har vi kommit långt efter vår tidsplan!
Kristine och Emund på Arlanda Express |
En ensam valp hittar på bus, Tore i
fontänen |
17 September
Idag
kommer Kristine med flyg från Norge och jag hämtar henne på centralen.
Vi har träffats förr, hon har en eurasier sen innan. Vi hinner inte hem
förens Arvids familj kommer för att hämta sin valp. Min pappa var
hemma, så valparna var ute och lekte när vi kom. Arvids familj har varit
på besök flera gånger innan, så de kände igen sin valp bland de tre
hanarna som var kvar. Kristine hade inte träffat
valparna tidigare, så hon hann träffa Arvid innan han åkte iväg med
sin nya familj. Som vanligt när hundfolk träffas går tiden fort, snart
var det sen kväll och dags att gå till sängs.16 September
Idag
kommer Krakas familj från Gotland för att hämta hem sin valp. Hon ska
bo med Vittra så hon blir inte ensam hund. Just som Kraka ska åka måste
vi packa ihop Sagas och Marits saker, för jag ska skjutsa dem till tåget
de ska åka med till Narvik. Jag vinkar av dem på centralen och tänker
att nu är cirkeln sluten: För sex år sedan åkte jag till Uppsala med
Balder för att frysa ned sperma som Marit skulle få. För tre år sedan
kom Malvas mamma Matilda hit och blev dräktig med dem, jag vinkade av henne på samma
perrong som idag. Senare samma år var det Marit som vinkade av mig och
Malva när vi flög från henne i Norge. Idag är det Malvas lilla valp
som följer med sin "mormor" hem igen! Det blev lite
"hastigt på" när två valpar skulle åka på så kort tid, jag
hade oroat mig för att Malva skulle bli upprörd. Hon blev nämligen
väldigt oroad när Lovas valpar levererades den gången Malva var
självutnämnd barnskötare. När Kraka lämnade tomten i famnen på nya
matte gick jag åt andra hållet med godis i händerna, hundarna fick
göra lite trix och tigga godis. När vi var på centralen med Saga fick
hundarna vänta i bilen. När vi kom hem till de återstående valparna
var Malva nöjd med att finna dem. Att två saknades verkade inte störa
henne.
Malva och Marit, äntligen fick jag
bilden på dem tillsammans |
Än en gång vinkar jag av Marit. Den
här gången är det Malvas valp som följer med hem till Norge,
där hon ska bo bland fjäll på sin mammas kennel. Hon återvänder
till sina rötter, kan man säga. |
15 September
Idag
fyller valparna åtta veckor och är därmed gamla nog för att flytta
till sina nya familjer. Jag har tur och har fått jättefina människor
till mina fina valpar, men det är ändå trist och tungt att de ska
flytta nu. Tiden har gått så fort! I morse kom veterinären hit för att
vaccinera, id-märka och besiktiga valparna. Det gick fint, min veterinär
är så snäll och duktig, jag är glad som har henne! Strax efter att hon
åkt kom Marit med taxi från centralen. Hon har rest hela vägen hit för
att hämta hem sin valp Saga, tillbaka hem till Malvas födelseplats. Så här
ser valparna ut idag, det blir deras sista porträtt i den här dagboken.
Det blir inte lättare att fotografera dem när de blir äldre, de blir
bara livligare och livligare. Som tur var fick jag hjälp av Marit under
fotograferingen. Under dagen kom Egil på besök med sin matte och husse
ända från Uddevalla! De hade med sig lunch som vi åt i solen på
grillplatsen under ekarna. Efter maten gick vi en promenad och sen åkte
de hem igen - till Uddevalla!
10 September
Bilder
på blandade
aktiviteter från valparnas senaste vecka. Ni förstår säkert varför
jag inte vill sitta framför datorn, man skulle kunna ta betalt för
publik när man har valpar. Åh, så roliga, så fina och så underbara de
är! Man kan inte sluta titta på dem! Nu är det sen kväll, så jag tar mig i kragen och uppdaterar
hemsidan, jag vill ju ändå visa hur fina mina valpar är. De är inne nu
och sover
gott efter deras sista mål mat för dagen. De avmaskas nu igen och ska
vaccineras, id-märkas och besiktigas på tisdag. De äter torrt torrfoder
med rå köttröra på, så tror jag blir bäst. Torrfodret är av högsta
kvalité (dvs baserat på kött och utan tillsatt gluten, alltså
vegetabiliskt protein) men jag tror ändå på att rått kött är bra
för hundar. Köttröran är Klass hundfoder som är komplett
hundmat, de får en rejäl klick som extra gott nedblandat i
torrfodret med en skvätt varmt vatten och lite surkål. Surkålen får de
för mjölksyrabakteriernas skull, det får alla mina hundar varje dag.
Det är bevisat att mjölksyrabakterier bland annat förbättrar
immunförsvaret och kroppens motståndskraft mot sjukdomar, det gäller
både människor och djur. Du har kanske sett reklamen på TV om olika yoghurt och filmjölkssorter? Det är bara det, att i surkål finns det
enormt mycket mer nyttiga bakterier än i filmjölk. Jag kan inte tycka
att mina hundar har dåligt immunförsvar, men de hundar (eller
människor) som har det, kan ha stora problem med allergier, infektioner
och hudproblem. Om är så enkelt åtgärdat, varför inte ge dem det? Jag
vill göra det bästa för mina hundar, kan de slippa problem senare i
livet för att de får surkål under tiden hos mig så gör jag gärna
det. Eller kanske bättre uttryckt: Var och en blir salig på sin tro...
Malva är en fortsatt duktig
mor som månar om valparna på alla vis. Hon har börjat träna dem i vett
och hyfs genom att ligga med en leksak eller ett märgben framför nosen
och tala om för de små att det inte får röra den så länge hon har
den. Hon säger också ifrån när de vill dia utan att ha fått lov till
det.
Malva är en ömsint mor, här ihop
med Tore
|
|
30 Augusti
Oj,
vad valparna växer och utvecklas! För varje dag i hagen leker de mer,
vildare och går på längre upptäcksfärder. Vädret är fint, så de
är ute hela dagarna, från morgon till kväll. Vi har fått fint besök
från Holland, det är Gaby som är och hälsar på sin och maken Mennos
blivande familjemedlem. Gaby kom i fredags men åker ikväll. De har
eurasier sen tidigare så deras valp kommer att få en
"storasyster" i deras hund Dani. Adelina och Björk kom också
på besök och stannade på middag. Helgen skulle bli regning men vädret
var toppen, vi satt ute och grillade halva natten. Det blev en riktigt fin
helg för oss alla, så roligt att få visa upp ett soligt och varmt
sensommar-Sverige för en utländsk besökare!
26 Augusti
Lite bilder från valphagen
som ännu inte är helt utforskad. Valparna är lugna och snälla och
leker fint. De sover gott hela nätterna och Malva månar fortfarande
duktigt om dem.
24 Augusti
Valparna växer och är så
söta, se själva! De är så lika att det är svårt att skilja dem när
man inte ser deras halsband i olika färger. Malva är fortsatt en
omsorgsfull och tålmodig mor.
18 Augusti
Nu
är valparna redan fyra veckor gamla! Halva tiden här hos mig har
passerat, det känns redan sorgligt att tänka på att de ska flytta om
bara fyra veckor! Nu börjar de vara livligare och har fått komma ut i
trädgården. De leker med varann och börjar se sig omkring. Det var inte
så lätt att fotografera dem, de sitter inte still särskilt länge! Jag
har tagit många bilder på varje valp och valt ut de finaste, det är
märkligt att en och samma valp kan göra så många olika grimaser och se
jättesöt ut på en bild och inte alls så söt på nästa... Så här
blev deras veckoporträtt i alla fall:
13 Augusti
Alla valpar växer som de ska,
lillan är ikapp sina syskon. De har fått första dosen avmaskningsmedel,
så nu kommer troligen tillväxten att sakta av lite grann. Man ser att
det blev en liten dipp i tillväxtkurvan efter att de bytt till det nya
större redet. Allt som händer påverkar valparnas tillväxt, men så
länge den fortsätter uppåt är det inget att oroa sig för.
11 Augusti
Valparna fyller tre veckor
idag. Nu har de öppnat ögonen ordentligt och börjat röra sig runt i
hagen på ett helt annat sätt. De har lämnat "sorkstadiet" och
är i "valpstadiet" - så söta! Små ljusblåa fläckar börjar
synas på deras tungor som fram tills nu varit helt rosa. De busar fumligt med varann,
tappar balansen och ramlar baklänges. Malva njuter av att vara mamma och
tar noga hand om sina små. De har fått första målet med valpfoder som
de utan problem mumsade i sig. Deras tänder har börjar sticka fram, men
det är bara små piggar ännu. Det är också dags för deras första
avmaskningskur.
8 Augusti
Nu är valparna så stora att
de fått flytta till den lite större valphagen i vardagsrummet. De har
börjat röra sig mer. Från att ha stått och vinglat har de på bara
två dagar lärt sig att ta några snabba steg innan de tappar balansen
och ramlar omkull. De sitter koncentrerat och övar sig på att skälla
också, så sött så man bara vill äta upp dem! Malva tar ett par snabba
turer till trädgården, men så fort hon hör valparna pipa eller gny
rusar hon tillbaks in till dem. I vardagsrummet kan hon ligga på soffan och titta
ned på valparna, precis som hon gjorde från sängen i sovrummet, hon
verkar gilla det.
 |
 |
4 Augusti
Tvåveckorsdag
idag! Valparna håller på att lämna "sorkstadiet" för att
snart komma in i det sötare "valpstadiet". Deras päls är lite
fluffigare, deras ögon håller på att öppnas och de rör sig mer. Och
låter mer! De har fått halsband i olika färger så att jag lättare ska
se vem som är vem, alla är fortsatt väldigt jämna i storlek och färg.
En är störst och en är minst, men jag är inte orolig för den minsta.
Hon ökar stadigt i vikt, jag väger alla valpar varje dag och för in
deras vikter i ett program där jag får fler olika uppgifter och hela
tiden har koll på att alla valpar ökar stadigt och följer viktkurvan.
De har så gott som fyrdubblat sin födelsevikt. Idag fick de smaka
äggula för första gången, under den här veckan ska de vänja sig att
äta äggula och köttfärs så att de utan problem börjar äta valpfoder
när de fyller tre veckor. Valparna fick klorna klippta för första
gången också. Malva slappnar inte av som mamma, hon är hos valparna
hela tiden, men hon kan ligga på sängen bredvid redet och titta ned på
dem, men så mycket längre än så går hon inte.
Valparnas
viktkurva från födsel till idag, det här är en av sidorna i programmet
som har mer data om valparnas tillväxt
28 Juli
Idag
är valparna en vecka gamla! De ser ut som när de föddes, men de är dubbelt så stora nu. Mer än dubbelt, för alla fördubblade sin
födelsevikt för någon dag sen, det känns bra. Jag tyckte de var lite små
när de föddes, men de äter och växer så allt är som det ska! De är
fortsatt jämna i storlekt och i färg. Det är en som ser lite mörkare
ut än de andra och det är bara genom att väga dem som jag kan se vem
som är tyngst. Malva lämnar valparna lite mer nu, hon kan sträcka sig
så långt som att ligga på sängen bredvid valpredet och titta ned på
dem, annars så är hon hos valparna hela tiden. De har börjat göra ljud
ifrån sig, inte bara pip när de tappar taget om spenen, utan de ligger
och övar sig på att låta. Igår kväll låg en av valparna och morrade,
det lät som den sjöng eller nynnade en lång stund, fast med morr och med ljus
babyröst, det lät så sött! De gnyr och gnäller och gör en massa
andra ljud som jag inte vet hur jag ska förklara hur de låter. Ibland
låter de som krokodil-ungar som just kommit ur boet, om ni sett det på
TV kanske? Lova och Venus är så nyfikna och avundsjuka på Malvas
valpar, så fort jag lyfter upp någon valp eller är där och klappar
dem, så sitter de båda och tittar över kanten på redet. De nosar noga
och slickar försiktigt på valparna när jag ger dem lov.
26 Juli
Malva har fått post från Tyskland, det
är pappa Faldos rasklubb ZG som gratulerar till valparna, så roligt!
Bilder på dem kommer snart att läggas ut på deras hemsida. När det
kommer valpar är det ju inte bara nån som blir stolt mamma, det är nån
som blir stolt pappa också!
25 Juli
Valparna
växer till i redet, Malva har fortfarande svårt att släppa dem med
blicken. Hon håller helt rent hos dem. Så här små valpar kan inte kissa och
bajsa själva, mamman måste slicka på dem och då håller hon samtidigt
helt rent i redet. Så rent att det inte behövs något underlag. Risken med
filtar eller fällar är det blir för varmt för Malva att ligga där,
börjar hon krafsa och böka med fällen är det risk att någon valp
fastnar eller hamnar under. Redet hon ligger i har skålformad botten, så
valparna kasar automatiskt in mot mitten och ligger aldrig längs med
kanterna. Malva börjar bli hungrig igen. Idag stal hon min middag! Jag
hade grillat en rejäl flintastek dagen innan men inte ätit hela,
resterna tänkte jag äta ikväll ihop med en sallad. Jag tog fram köttet
ur kylen för att det skulle få rumstemperatur, under tiden gick jag en
sväng med de andra hundarna. Malva ville vara kvar hemma med valparna.
När jag kom hem igen var talriken på köksbänken tom!
22 Juli
Valparna
har pipit och gnytt lite under natten, Malva har slickat och matat dem
konstant. Jag sov ganska bra, men vaknade flera gånger och måste se att
allt var bra - och det var det. Under natten har Marit och Eystein kommit
hit med sin husbil på hemväg från semestern i Tyskland. Det blev en
överraskning för Marit att få se Malvas valpar, en av tikarna är
nämligen hennes! Jag har funderat på hur valparna ska fördelas, det är
flera som har väntat spänt på förlossningen. Jag är jätteglad att
jag haft så bra och trevliga familjer som väntat så tålmodigt, men det
är väldigt tråkigt att tvingas tala om att valparna inte räcker till
alla. De som har väntat längst kommer före de som väntat kortare, så
är det. Det blev tre hanar och det fanns tre familjer som väntat mycket
längre än de andra som också ville ha hane, så där var det inte så
mycket att fundera på. Det blev två tikar och en skulle Marit få. En
tik kvar och där fanns en familj som väntat överlägset längst. Ja,
mer kan jag inte göra, men jag hade så gärna velat ringa de andra och
ge dem ett glatt besked, men så blev det inte den här gången. Det är
det tråkigaste, det enda tråkiga, tror jag, med att få
valpar. Under dagen tog jag valparnas första porträtt, man
ser knappt att det är hundar, de ser ut som svarta sorkar. Alla har gått
upp i vikt under natten, mellan 30 och 45 gram och det känns bra.
21 Juli
Vi
låg i sängen under natten, slumrade nog till lite då och då, men mest
låg jag och lyssnade på Malvas flåsande. Om hon får värkar så hör
man att det blir ett uppehåll i flåsandet, men för säkerhets skull så
låg jag med armen om henne också, då känner jag om hon spänner sig,
även om jag nästan sover. Så småningom blev det ljust ute och jag
förstod att det var morgon, men inga tecken på att valpningen satt
igång på allvar. Jag måste kontrollräkna dagarna, det känns tidigt
att få valpar redan nu, men idag är det 61 dagar sen beräknad
ägglossning, dock bara 60 dagar från parningen. Jag har inte hunnit
städa så mycket som jag brukar göra inför valpning, bara dammsugit och
det där vanliga. Att städa är ett bra sätt för mig att hålla nerverna under
kontroll, så jag försöker se om det är något mer jag behöver ordna i
sista stund. Hängrännorna på båda husen är rensade, lilla toan är
skurad ändå upp till taket, avlopp och vattenlås i handfatet har fått
sig en omgång. Jag måste tipsa om mitt favoritrengöringsmedel: Vanlig
ättika! Jag har egen brunn så vattnet lämnar lite kalkavlagringar på
kranar och kakel. Skvätt på lite ättika och det blir skinande blankt,
starka frätande toamedel behövs aldrig mer, ättikan är supereffektiv,
dessutom naturlig, miljövänlig och svensktillverkad. Rummet är städat, sängkläderna bytta, mina kläder
nytvättade, den tjocka madrassen på plats och alla handdukar nytvättade
och travade på skrivbordet. Där finns också de saker jag vill ha till
hands under valpningen så jag inte behöver springa och leta efter dem
ifall de skulle behövas. I en korg har jag en lagom slö sax (för att
klippa navelsträngar med om det skulle behövas), en peang, en liten
ficklampa med starkt ljus, snören att binda om navelsträng med,
latexhandskar, glidslem, termometer, stetoskop, en gummiblåsa att suga ur
nosar med, jodopax, en flaska tipex för att markera vilken valp som är
vem, våg och lite annat jox man kanske
behöver ha. Allt är tvättat med jodopax, även pennan jag skriver med.
Jag skriver ned vad som händer ifall det skulle bli problem och jag
måste söka hjälp, det är också bra att ha som minnesanteckningar vid
kommande valpningar. Jag har ett protokoll förberett där jag fyller i
valparnas uppgifter som klockslag vid födseln och deras vikt och kön. Malva ligger på sängen och verkar ganska lugn, Lova märker
att något är på gång och håller henne sällskap. Jag tänker att jag
kan passa på att plantera om mina saint paulior som står i
köksfönstret, det har jag tänkt på länge, ny jord finns hemma. Det
är fyra krukor, jag lyckas bryta av stammen på två av plantorna innan
jag är klar. Man ska inte hålla på med precisionsarbeten när man har
tankarna på annat håll! Jag börjar putsa fönstren i sovrummet
istället, det var länge sedan det blev gjort. Jag kan stå på utsidan
och titta in på Malva som ligger på sängen under tiden jag håller på,
det var fint. Det är gammaldags tvåglasfönster i karmar som måste
öppnas, det är lite pyssel. Då och då går jag in till Malva och
lägger mig på sängen med henne och bara väntar. Så småningom är ett
av fem fönster putsade, det blir inget mer gjort. Malvas temperatur går
inte upp, vanligt är att den är tillbaks på normal nivå innan
valpningen kommer igång, men några minuter efter tolv på dagen får
Malva sina första värkar! Jag lindar hennes yviga svans för att hålla
pälsen ur vägen. Hon vill gärna ligga kvar i min säng, men
jag vill ha henne på tjocka madrassen på golvet. Det blir lite slabbigt
när valpar kommer och det vill jag inte ha i sängen. Jag har bäddat med
nytvättade lakan och handdukar på madrassen, Malva tyckte det var OK och
lägger sig till rätta. Strax kommer första valpen, en hane som föds i
sina fosterhinnor. Moderkaka och allt kommer med ut, det är bra. Malva
slickar genast hål på hinnorna och snabbt som blixten har hon ätit upp
både hinnor och moderkaka och tuggar av navelsträngen som att hon inte
gjort annat. Man kan tro att hon gått på kurs, hon visste precis vad som
skulle göras. Lova sitter bredvid oss och håller koll så allt går som
det ska, kanske har hon talat om för Malva hur hon ska göra? Snart
kommer nästa valp, och nästa efter det. Valparna är ganska små, i alla
fall med mina mått mätt. Jag vet att jag har fått stora valpar förut,
mellan 400 och 500 gram. De här är under 300 gram, men kanske är det
därför de kommer så lätt? Malva vägde 295 gram när hon föddes och
jag vet att det här är en ganska vanlig vikt på nyfödda
eurasiervalpar. Jag bjuder Malva på ett mellanmål, jag har
förberett en "engeri-gröt" bestående av fett och snabba
kolhydrater, det är välkokt vitt ris, äggula, ankfett, laktosfri
vispgrädde och fruktsocker. Hundar kan inte kolhydratladda sina muskler
inför ett krävande pass som människor kan, men fett ger snabbt extra
energi. Efter en paus på en knapp timme kommer valp fyra och efter en
halvtimme kommer valp fem. Jag ser genast att den är mycket mindre än
de andra och förstår att det inte står rätt till med den. Hon ligger
stilla i sina hinnor, nosen är så smal, huvudet nedböjt och tassarna
hålls tätt intill kroppen i foderställning. Jag inser direkt att
hon är död, fast jag har aldrig fått en död valp förut. Malva slickar
henne frenetiskt, när hon inte rör på sig så puffar hon ganska
hårdhänt med nosen på den slappa lilla kroppen, hon slickar henne gång
på gång över nosen och ser till att inga hinnor finns där. Jag vet att
slappa valpar kan vara levande, så för säkerhets skull gnuggar jag
henne rejält med handduk och suger ur näsborrarna med gummiblåsan. Hon
är helt slapp och jag förstår att hon nog varit död någon dag, för
hon är så liten i jämförelse med de andra. Snart kommer en ny valp,
så jag kan lägga undan den döda utan att Malva märker det. Sista
valpen var en pigg och kry hane, jag tror inte det kommer fler, Malva
verkar lugn och slickar sina fem små valpar. Jag har bäddat torrt med
nya handdukar efter hand, så Malva får ligga på madrassen med sin lilla
familj. Jag ligger på sängen och tittar på dem, slumrar till en stund
innan jag vaknar av att jag är jättehungrig. Jag har en begravning att
utföra också, men jag har stor trädgård och hittar en fin plats åt
den döda lilla valpen. Innan vi går och lägger oss på kvällen tvingar
jag med mig Malva ut för att kissa, högst motvilligt lyckas jag släpa
henne i koppel utanför huset, men hon var jättekissnödig. Jag
skrev för någon dag sedan att jag trodde det skulle bli fem eller kanske
sex valpar. Jag viste inte då hur rätt jag skulle ha. Det blev fem
levande valpar och en liten död sjätte valp.
Lova håller Malva sällskap, de
känner att nu är något på gång
Hinnorna slickar Malva upp, sen biter
hon av navelsträngen
Lova övervakar så allt går rätt
till
|
Här kommer första valpen
Malva med sina fem små knytten
Och så slutligen på plats i redet
|
20 Juli
När
vi kommer hem från jobbet så skyndar sig Malva upp på trappen och vill in.
Men inne vill hon inte vara heller, hon går ut igen. Men snart är hon
inne i alla fall, är orolig och flåsar lite. Hon lägger sig i sängen
men byter plats, just nu ligger hon under skrivbordet. Jag är beredd,
förstår att något är på gång och har förberett för valpning. Fast
de bör inte komma redan nu! Jag skulle vilja göra mig själv i ordning,
gå och duscha och byta kläder - men jag väntar på ett besök och kan
inte göra så mycket mer än att vänta. Det är en hantverkare som ska
komma och titta på min tomt och ge ett pris på vad det skulle kosta att
sätta upp viltstängsel, jag är nämligen less på rådjuren som
ständigt står i mina rabatter och förstör mina växter. Han svarar
inte på mobilen heller, så irriterande just nu. Om jag bara visste att
han inte tänkte dyka upp så skulle jag kunna slappna av och bara vänta
på Malva. Det är varmt och kvavt, det hade suttit fint med en kall öl
nu, men det går inte för sig. Jag måste vara skärpt om det ska bli
valpar och i värsta fall måste jag ju kunna köra bil om det blir
komplikationer! Den här väntan är spännande, jag har förberett med
olika lite lyxiga fruktdrycker och annat gott så jag kan hålla mig
sysselsatt och vaken. Och så hade jag köpt färdig kyckling så jag
säkert skulle kunna äta något också, men den glömde jag förstås i
kylen på jobbet. Jag ringde till min arbetskollega och berättade att jag
inte kommer imorgon. Tyvärr hade jag bokat in hundar för klippning, men
de får avbokas. Malva schamponerades ganska nyligt, så jag nöjer mig
med att tvätta av magen på henne ikväll. Det blir inget blaskande, hon
får inte störas, men jag vill att hon är ren om det kommer små valpar.
Jag skriver nog mer under kvällen, klockan är snart nio. Nu är klockan
tolv på natten och vi går och lägger oss. Malva flåsar men verkar
ganska lugn, hennes temperatur är nere på 37,1 grader vilket är normalt
inför valpning. Jag har lärt mig att försöka sova när man kan, man
vet inte när det finns chans till det nästa gång.
18 Juli
Lördag
igen och dags för veckans höjdpunkt: Malvas mätning och vägning! Det
är åtta veckor sen vi var hos Faldo och nu är det bara en vecka kvar.
Det är enormt spännande, jag tror det blir värre för varje kull jag
väntar. Malvas nya mått är inte så förändrade från förra veckan,
men det är svårt att mäta med måttband och få exakt rätt. Man mäter
på lite olika ställen, man spänner måttbandet lite olika hårt,
pälsen har fallit av men istället börjar hennes juver att växa till.
Vågen är mer exakt - fast det här är en gammal balansvåg och den
står inte helt still utan vikten svajar lite fram och tillbaks. Idag ser
hennes mått ut så här: Om bröstkorgen 70 cm (mot 62 cm), om magen 74
cm (mot 62 cm) och om midjan 66 cm (mot 55 cm). Hon väger 26 kilo (mot
21,7 kg). Om jag skulle försöka mig på en helt ovetenskaplig beräkning
bör det vara fem eller sex valpar - men det får vi snart se.
Jag har fått tråkiga nyheter
från Frankrike, Douce råkade ut för komplikationer, det blev
kejsarsnitt, flera valpar som inte klarade sig, bara en överlevande.
Ojoj, så tragiskt. Det är lätt att hoppas på många valpar men glömma
det viktigaste: Att allt ska gå bra!
15
Juli
Malvas mage växer, hon pustar och
verkar bli lite besvärad av magen. Den börjar nog bli obekväm
för Malva vill bara ligga i gräset och vila sig. Pälsen faller av
och klorna växer som ogräs. Hon äter gärna, men helst annat än
hundmaten. Köttbullar är mycket godare! Valparnas halvsyskon
håller på att födas, det är Douce som bor i Frankrike
som är i förlossningsstadiet nu. Det blir roligt att följa Faldos
båda valpkullar, så jämna i ålder men så långt ifrån varann! |
 |
11 Juli
Lördag
och dags för ny mätning av Malvas mage! Det har gått sju veckor sen vi
var hos Faldo och det är bara två veckor kvar tills valparna ska komma!
Hon ökar stadigt, men än är det inga våldsamma förändringar. Så
här stor är hon nu, hennes "orginalmått" för tre veckor
sedan inom parantes: Om bröstkorgen är hon 70 cm (mot 67 cm), om magen
73 cm (mot 62 cm) och om midjan 65 cm (mot 55 cm). Hon väger idag 25
kilo, för tre veckor sedan var hennes vikt 21,7 kg. Hon verkar må
gott, men hon gör inte så mycket mer än vilar sig. När man styrker henne över
den svällande magen pustar
hon, som att det var ömt eller kittligt. Jag har kammat bort lös päls,
hon är nästan kal på magen nu, bara några långa täckhår kvar. Hon
har annars en väldigt tät och fin päls, det är lite trist att se den
ligga i tussar på golvet. Valparna växer för fullt och utvecklas
från dag till dag. Malva är mer och mer hungrig, men för att hon inte
ska behöva äta så mycket åt gången är det dags att ge henne ett
lunchmål också. Annars får hundarna mat till frukost och middag.
9
Juli
Jag har fått klagomål - jag skriver
för lite i Malvas dagbok. Jag försvarade mig med att "men det
händer ju inget, hon sover bara". Fick svaret "men skriv det då!".
OK, så här ser Malva ut när hon
sover. Det gör hon mest hela dagarna. Jag är nöjd, det betyder
att hon är avslappnad och inte känner sig orolig, då blir det
inget stresshormon till de växande valparna och det är bra. Jag
schamponerade henne här om dagen eftersom hon börjar tappa päls,
på magen släpper det i stora tussar, det är för att ge plats
för valparnas nosar när de ska hitta mat där. |
 |
4 Juli
Idag
har Malva varit dräktig i sex veckor och nu börjar magen att synas. Det
är ganska tidigt, eftersom det är först nu som fostren där inne
börjar växa till i storlek. Malva har varit hungrig, men hon har inte
fått mer mat än hon brukar, men nu är det dags att öka kaloriintaget.
Istället för att ge mer mat ska hon nu få äta valpfoder som är mer
energirikt och lättsmält. Det börjar bli trångt i magen och då blir
det inte så bekvämt för henne om hon måste äta foder i stora
lass. Hennes nya mått har ökat ganska mycket på sju dagar, om
bröstkorgen är hon 68 cm, men magen har blivit 70 cm och midjan 62 cm.
Hon har gått upp i vikt också, nu väger hon 23,5 kilo. Hon gör inte
så mycket väsen av sig, håller sig i min närhet och tar det lugnt. Är
jag i trädgården så ligger hon bredvid mig i gräset, går vi promenad
så promenerar hon bredvid mig, när Arthur vill leka med henne så
knycker hon på nosen och tittar bort. När man har "bullar i
ugnen" så måste man ta det med ro.
27 Juni
Malvas
mage växer! Under veckan som gått har hon varit betydligt mycket lugnare
och mer vuxen i sinnet än vad hon brukar vara. Lilla Gry som är här på
sommarlov vill leka, men Malva som i vanliga fall är ett yrväder och
leksugen bara tittar åt Grys lekinviter och skakar på huvudet. Hon ser
ut att tänka: Flicka lilla, tror du att jag skulle hoppa runt och löjla
mig? Jag är ju gravid nu, jag måste ta det lugnt!
Imorse när jag mätte
hennes mage stirrade jag på måttbandet och trodde inte mina ögon - det
gjorde jag rätt i. Jag hade nämligen vridit bandet och läste av
måttet på baksidan, så det visade helt fel. Magen HAR vuxit, men inte
så mycket som jag först trodde... Hennes nya mått är i stort sett oförändrade, runt bröstet 67 cm, om magen 62 cm men om midjan är
det nu 58 cm. Hon har också ökat i vikt, till 22,5kg! Fem veckor har
gått och bara fyra återstår, alltså har hon redan passerat halva
dräktighetstiden!
|
 |
20 Juni
Nu har Malva varit dräktig i
fyra veckor! Är hon dräktig? Jag har inte gjort ultraljud och har inte
för avsikt att göra det heller, jag tycker mig nämligen märka på hennes nya
hemlighetsfulla personlighetsdrag att hon har magen full med små bebisar.
Och skulle det inte vara så finns det ändå inget annat jag kan göra åt saken
än att vänta på nästa löp. Det är i alla fall bekräftat att Douce,
tiken från Frankrike som parades med Faldo veckan innan Malva, är
dräktig! Faldo är ju redan åtta år, men han var ungdomlig och fin och
nu också bevisat fertil. Hans och Malvas tid ihop var så harmonisk att
jag inte kan tänka mig annat än att hon också är dräktig! Jag har
mätt Malvas omfång med måttband och hennes mått är runt bröstkorgen
67 cm, runt magen 62 cm och runt midjan 55 cm. Enligt min gamla balansvåg
väger hon 21,7 kilo. Finns valpar därinne är de nu bara små kluttar i
storlek mellan en stor hasselnöt till ett litet körsbär. De kallas fortfarande för embryo. |
|
Ungefär så här ser valparna ut nu |
24 Maj
Det är söndag morgon och vi dricker kaffe
i morgonsolen ihop med Maja och hennes familj. Vi ska åka tidigt, sa vi
igår. Men oj, så svårt att komma iväg! Varför är det så mycket
svårare att köra hem än bort? Det är så roligt att få träffa andra
och göra spännande saker! Nu har vi kört ungefär 150 mil och har
bara 50 mil kvar, det är väl en baggis?! Njaa, det är trögt men
för varje timmes körning närmar vi oss hemma. Framåt
eftermiddagen är vi där! Ystra blir glad att få
se Linde igen. Allt har gått bra, jag tar mina hundar och åker hem till
mig. Jag ringer Ylva och frågar om Venus. Nu är hon glad igen, men när
jag lämnade henne satt hon efter fyra timmar fortfarande och grät vid
ytterdörren. Jag säger till alla mina valpköpare - ensamhetsträna din
hund! Jag är själv dålig på det och det märks vid såna här tillfällen.
Jag lämnar aldrig hundarna annat än hos mina föräldrar men Venus
känner ju Ylva väl. Trots det ville Venus hem... Jag bestämmer att hämta
Venus imorgon bitti på väg till jobbet. Nu är det kväll och jag är
väldigt trött. Alla hundar utan Venus är hemma och det känns lite tomt
men skönt att vara hemma igen. Nu ska jag
bara vänta på att Malva inte vill ha sin frukost. Det brukar ske mellan
18:e och 21:a dygnet efter ägglossning och är ett tecken på att hon är
dräktig!
23 Maj
Lördag morgon och hemresedag.
Vi packar ihop våra saker och åker till Faldo och hans husse för ett
sista besök. Vi är på samma vackra plats som igår. Vid det här laget
känner hundarna väl igen varann och blir ivriga innan vi ens kommit ur
bilen. Så fort vi släpper dem galopperar de iväg över kullarna. Malva
är glad över Faldos sällskap men han får inte vara allt för
närgången. Det räcker att nosas nos mot nos, inget annat idag, tack! Vi
går över gräsvallen, vinden rycker i det korta gräset och miljoner
tusenskönor blinkar åt mig. Hundarna busar och det är så vackert, jag
kan inte sammanfatta det på något annat sätt! Faldo uppvaktar Malva,
kommer med en pinne i munnen och dansar förbi i lustiga jämfotahopp och
tvära språng. Malva spelar svårflörtad men jagar ändå efter honom.
Det är lågt vatten, så vi går ut på stranden. Linde är snabb och tar
av sig strumpor och skor, jag är dum och behåller mina på - har fullt
upp med kameran och vill inte slösa tid på att ta av mig när hundarna
leker i vattnet och är fina motiv. Linde plaskar runt i det varma
vattnet, jag fotar. Rätt som det är ropar de på mig att skynda mig in
till land. På bara några minuter har vattnet stigit och jag står på en
liten sandkulle helt omgiven av vatten! Det var inte djupt än, så det
vara bara att skutta genom vattnet mot land, men jag har aldrig sett
tidvatten stiga så fort! Man kunde SE hur vattnet rann över den
vågräfflade sanden och efter bara en kort stund var flera meter
sandstrand täckt av vatten igen. Jaa, den där hemresan kändes inte så
lockande. Här skulle man lätt kunna stanna några dagar till, men det
var dags att ge sig av. Faldo och hans husse får några avskedspresenter
från Malva, vi kramas och vinkar och säger till vår lilla tant i den
lilla lådan - vår GPS-navigator - kör hem! När vi närmar oss
Köpenhamn börjar jag titta på kartan och ser att Ängelholm inte ligger
så långt från Helsingborg. Där bor ju Ystras valp Signhild med sin
familj! Jag ringer och frågar om det passar med ett besök och vi är
välkomna dit, så roligt! Utanför Köpenhamn är det vägbyggen och
trafikstockning, det tar ett bra tag innan vi kör in hos Signhilds -
Majas - familj. Det blev ett glatt återseende, Maja har inte glömt bort
oss, den saken är klar. Vi bjöds på middag och fick sova över, det var
toppen. Vi hade fått tag i en stuga på en camping, men det var en bra
bit att köra dit, så det var tacksamt vi antog erbjudandet att få
stanna. Maja är Ystras dotter - det är ett som är säkert, de är lika
som bär! Hon bor ihop
med en snäll och tålmodig berner sennen som heter Wilma.
22 Maj
Efter en natt i bekväma
sängar på ett knäpptyst hotell vaknar vi till solsken. Efter frukost
och en kort promenad åker vi till Faldo och hans husse igen. Den här
gången kör vi ned till havet, ett naturskyddsområde som är mycket
märkligt. Det är enormt stort och värt en berättelse i sig, men nu ska
jag hålla mig till hudarna. På en gigantisk gräsvall som skyddar landet
innanför mot vattnet betar får med sina lamm, gräset är mycket
kortbetat och över allt blommar tusenskönor som glittrande snö i
gräset. Det blåser rejält, men är inte så kallt. Så fort hundarna
får syn på varann börjar de gnälla och skälla - vi får nästan
släpa dem från parkeringen in på området där vi kan släppa dem. De
springer lösa i fårhagen,
men de har bara ögon för varann! Gårdagens dans och uppvaktning
fortsätter och de är så vackra ihop. Det är något märkvärdigt att
se två vackra hundar dansa och leka tillsammans. Båda vet vad som väntar och
spänningen nästan gnistrar om dem. Jag försökte fotografera, men en
sån här stund måste upplevas för att man verkligen ska känna magiken.
Rätt som det är parar sig hundarna på sluttningen mot havet, fåren
tittar på, hundarna är ogenerade. Hängningen varar i en evighet och på
eurasiers vis protesterar Malva högljutt, tur att vi inte är på en
villatomt! Det känns väl obehagligt att bli "fasthållen" på
detta sätt kan man tänka. Efter kärleksstunden får hundarna koppla av
ihop. Så småningom känner vi oss rätt
"genomblåsta" och bestämmer att ses imorgon bitti igen innan
vi ska åka hem till Sverige. Linde, Malva och jag åker till en liten
stad vid havet som heter Husum där vi bara är turister för en dag. Rätt som det är
springer vi på en eurasier! Hon heter Tony och är "världens bästa
hund" berättar hennes familj för oss. Det här är första
gången jag har stött på en eurasier "på gatan" i Tyskland.
Vi tittar i affärer och på gamla hus, det är en riktigt fin
liten stad med massor av människor och massor av hundar. Och så kommer
ännu en eurasier i folkvimlet! Det här är en åtta år gammal hane,
husse mycket stolt över honom. När vi hittar en trevlig fiskrestaurang
och slår oss ned visar det sig att det ligger en hund under var och var
annat bord, så trevligt att folk kan ta med sig sina hundar på stan och
inte lämnar dem hemma som vi tvingas göra här hemma. När vi väntar
på maten får vi syn på en tredje eurasier - vi rusar dit och
fotograferar! Det är här Esmé och hennes familj är mäkta stolt över
henne. Dessutom visar det sig att husse jobbat på Volvo i Sverige. Han
pratar inte svenska, men har varit i Norrköping, känner till Emil i
Lönneberga och Pippi Långstrump! Det är Sverige det! De är nyfikna på
hur vi har våra hundar, har vi rasträffar och promenader? Har vi en
eurasierklubb? Hur föds hundarna upp? Är det i hem eller på hundgård?
I Tyskland propageras för att eurasier är en familjehund i alla lägen
och man vill inte att de ska bli hundgårdshundar. När jag berättade att
valparna växer upp i mitt sovrum blev de nöjda med svaret. Då så, då
är ni rätt typ av eurasiermänniskor! Vi bytte adresser och lovade att
höras igen.
Idag är det
fredag och egentligen vardag, men eftersom det är långhelg är det inte
så troligt att vi hittar en veterinär som jobbar, så säger både
hotellägaren och Faldos husse. Men Linde spanar in en hundägare som ser
"bofast" ut och har en välvårdad hund, frågar dem om en
veterinär. Det visar sig att de kan numret utantill och Dr Runge bor bara
ett stenkast bort. Vi ringer dit och är välkomna lite senare på dagen
för att Malva ska få sin avmaskningstablett. Efter en hel dags
turistande åker vi till hotellet och nu kan till och med jag lägga mig
på sängen och sluta ögonen en stund. Malva är parad! Resans mål är
uppnått! Vi orkar inte gå
och äta, den här dagen har tagit musten ur oss. Det slutar med att vi
tar bilen och hämtar en pizza som vi äter på hotellrummet innan vi
somnar gott.
Vi stöter på en eurasier! Det är
Tony med familj
Vi möter Esmé. Hussen sammanfattar
Sverige: Volvo, Emil i Lönneberga och Pippi Långstrump!
Den gamla staden är full av vackra
hus med spännande detaljer
Veterinärens orginella dörrhandtag
|
Hundarna bryr sig inte om fåren, de
är upptagna med varann. Fåren håller koll, men verkar inte rädda
för oss
Hårda saltsmakande vindar rufsar
till håret
Linde shoppar garn
Stan tycks vimla av eurasier!
Malva suktas på italiensk glassbar
|
21 Maj
Jag går upp tidigt, före Linde,
så jag går en morgonpromenad med Malva. Sen äter vi en
snabb frukost och sticker iväg. Vanligtvis är jag väldigt
seg på morgonen, men nu kunde jag inte sova. Jag sov inget
alls, tror jag, låg bara i sängen och undrade hur det skulle
gå med hundarna. För mig är det viktigt att hundarna gillar
varann och vill själva. Jag skulle aldrig "se till att
det blev en parning" om hundarna inte gjorde det själva,
men då är jag förstås väldigt nervös innan det är
klart. Det finns ju en risk att hundarna inte parar sig och
då blir det ju en väldigt tråkig hemresa. En risk
man får ta, anser jag!
Vi kör till Helsingborg och
tar färjan över till Helsingör. Det är helgdag och
veterinären har förstås inte öppet. Annars brukar jag ge
den obligatoriska avmaskningstabeletten så fort jag kan, så
slipper man leta en veterinär på hemvägen. Det är
nämligen bara en veterinär som får ge tabletten, eller i
alla fall skriva i passet. Tabletten som jag har med mig
hemifrån ger
jag själv. Men veterinären stämplar och tar betalt, så är
bestämmelserna. Många vägar bär till Tyskland, men vi
bestämmer oss för att köra över Stora Bältbron, över Fyn
och över till Jylland och sen ned mot Tyskland. Framåt sen eftermiddag är vi framme!
Det är väldigt spännande att få se Faldo i verkligheten,
men eftersom han bor mitt i den lilla staden så kör vi
ut till landsbygden där vi släpper hundarna lösa på en
gräsvall. De börjar genast flörta med varann - men Malva som suttit i
bilen halva gårdagen och hela denna dag kände inte riktigt
för att göra så mycket mer än att springa och jagas idag.
Vi bestämde att vi ska ses imorgon förmiddag igen och åker till vårat hotell istället. Vi
är trötta efter den
långa resan, Linde provar sängen och Malva passar på att
visa Linde hur mysigt det är att sova ihop. Linde har ännu
inte förstått tjusningen med att ha hunden i sängen när
man sover! Jag är trött men inte så jag kan lägga mig
ner. Det är dags att hitta någonstans att äta. Det finns
ingen restaurang på hotellet - eftersom vi med kort varsel behövde rum för
hund och det är långhelg - och fars dag - gick det inte att
vara så kräsen. Vi går mot centrum, men innan vi hittar rätt
har vi gått många kilometer och det börjar
regna. Vi hittar en grekisk restaurang och frågar om Malva
får följa med in. -Vadå, bits den? frågar
restaurangägaren? Nähä, inte det, ja då är ni välkomna.
Så gick det till när Malva gick på restaurang för första
gången! Vi beställer in grekisk mat men tyskt öl, vi är ju
i Flensburg och de är kända för sitt eget öl. Malva
serveras vatten under bordet utan att vi bett om det. Vad man
kan bli glad för små saker! Det
var skönt att slå sig ner och äta riktig mat tills vi blev
mätta - och trötta! Restaurangägaren är lite imponerad
över oss, att vi är svenskar men pratar så bra tyska (läs
Linde!). Än mer imponerad blir han
när vi berättar att vår vän under bordet är den som
innehar
huvudrollen. Innan vi får gå hem måste vi dricka en ouzo
ihop med restaurangägaren - han bjuder! På hemvägen hittar
vi en bättre väg och det är molnfri himmel igen så det
blir inte
allt för jobbigt att gå hem. Vi stupar i våra
sängar.
|
Malva i hotelldörren
|
Vi lämnar Sverige bakom oss!
De branta trapporna på båten
hindrar inte Malva!
-Guten tag, Ich bin Malva nach Schweden!
Vi smakar Flensburgs berömda öl
medan vi väntar på maten. Malva ligger under bordet inne på
restaurangen!
|
20 Maj
Veterinären ringer och
berättar att Malva visst är på väg in i höglöp, hon borde ha
ägglossning imorgon och därför är det dags att ge sig av nu! Jag är
på jobbet när veterinären ringer, men de är förvarnade och blir inte
ledsna när jag säger att jag måste sticka nu på en gång! Eftersom
det är Kristihimmelfärdshelg kan Linde följa med på resan, hon är
ledig från sitt jobb på skolan, det var en stor lättnad! Jag måste hem
och lämna de andra hundarna eftersom jag har dem med mig på jobbet.
Venus får vara hos Ylva och Mårten, min hundvakt är mina föräldrar
och de ska inte bara passa sin egen Birka utan också mina andra hundar
samt Lindes hund Ystra. Tack snälla Ylva för att du kunde ställa upp
med så kort varsel! Linde och jag åker iväg på eftermiddagen, som tur
är hade jag packat allt jag skulle ha med mig i förväg, nästan allt i
alla fall, klädvalet blev lite si och så - så jag behövde bara kasta
in väskorna i bilen. Vi kör halva vägen till Faldo, det vill säga till
Skåne och vandrarhemmet där jag stannade med Lova när vi skulle till
Berlin. Den här gången var det samma sak som förra gången, nyckeln
satt i dörren och pengar lades i brevlådan eftersom ingen var där när
vi kom sent på kvällen.
19 Maj
Malva och jag går till
veterinären, som för övrigt är vår vanliga veterinär igen. Hon som
var sjuk när jag hade valpar sist och därför var tvungen att ta en
annan. En annan som trodde att en av valparna hade hjärtfel - och gav mig
hjärtfel innan jag fick tag på en specialist som kunde tala om att det
inte var något som helst fel på valpen. Cellprov visar att Malva är i
löp så då tar vi ett blodprov som skickas på analys. Jag ska få svar
imorgon. Under veckan har jag börjat räkna dagar och planera resan och
inser att det nog är hög tid att åka på onsdag - alltså imorgon!
Linde har hjälpt mig att prata i telefon med Tyskland många gånger
under veckan, till slut har alla bitar fallit på plats. Utan Linde hade
jag inte klarat det - jag är inte så duktig på tyska och det behövde
man vara för att klara ut allt som skulle klaras ut. Jag är enormt
tacksam för hjälpen, Linde!
12 Maj
Himmel och pannkaka - Malva
löper! Jag har väntat på det här ett bra tag, enligt almanackan borde
hon ha löpt i April så i ärlighetens namn ska jag erkänna att jag inte
är hundra procent säker på att det här är hennes allra första dag - jag
har kollat med en vit papperstuss varje morgon i över en månads tid om det
finns tecken på löp, men när veckorna har gått så har jag glömt kolla vissa dagar.
Igår morse var det måndag morgon...
Jag ringer veterinären på
väg till jobbet och får tid hos henne nästa vecka för
blodprovstagning. Det här är nämligen Malvas första parningsförsök
och hennes förra löp kom tidigare än beräknat men hon kom aldrig in i
något märkbart höglöp. För säkerhets skull vill jag ta ett blodprov
för att se att hon verkligen är i höglöp innan jag åker till hanen.
När hon löpte senast var det samtidigt som Lova, som
haft valpar tidigare och dessutom parades. Jag tror att Malva
startades av Lovas löp men eftersom Lova är högre i rang så blev inte
Malva parningsvillig. Hon visade det i alla fall inte. När Lova sen fick
sina valpar var Malva som ett tuggummi - hon lämnade inte redet sen hon
väl vågat kliva ned däri. Malva låg dygnet runt hos Lovas valpar och
pysslade med dem. När Lova kom för att mata klev Malva inte ur, hon drog
in benen och vände bort ansiktet som för att visa att Lova också skulle
få plats om de bara trängde ihop sig lite. Så har Malva inte pysslat tidigare, då har hon bara varit lektant åt de andra tikarnas valpar.
Nu
kändes det som att Malva var redo att få egna valpar.
Jag skriver till Tyskland och
berättar att det börjar dra ihop sig för parning. Jag får kalla
fötter och undrar om det kan finnas en annan hane än den jag först valt
ut - som inte bor så långt bort. Jag inser att det är dumt att åka
flera hundra mil för att para en tik som jag inte har en aning om hur hon
reagerar med en hane. Samma kväll får jag svar från avelskommittén i
Tyskland att det finns flera bra hanar som bor mer norröver. Av dem finns
Faldo och då var det inte svårt att välja! Till honom skulle det
dessutom "bara" vara 100 mil enkel resa, det känns mer lagom långt...
|
