Thule på fjällvandring  

Jag har länge haft en dröm om att fjällvandra med min älskade Thule, där jag för min inre syn sett vidderna, vilda djur, älvarna och friheten och där Thule skulle få njuta av sitt ursprungselement!

Vi gjorde slag i saken Georg, min särbo, Thule och jag bilade upp till Jämtland och Åre i augusti. Resan delades upp så vi bodde en natt på vandrarhem, hundrum, i Hudiksvall. Hundrummen kan se olika ut men i regel är de mycket enkla! Vid framkomsten stod Åre i sin finaste skrud med bergen, Åre älv och Åreskutan med sina fläckar av snö. Dagen därpå beslöt vi att vandra i Ullådalen och rustade med varma kläder, stövlar och icke det minst viktiga MAT startade vi.  MAT i det här fallet var smörgåsar med skinka, ost, ägg som både vi och Thule kunde äta. Varm choklad är gott till! Vatten behövde vi ej ta med. Vi litade på fjällbäckarnas klara vatten!

Jag hade sele och lång lina på Thule.  Han kunde känna sig rätt så fri och det innebar en säkerhet för renar och eventuella andra djur och kändes tryggt för mig! Jag kombinerade vår vandring med inkallningsövningar speciellt när jag såg på hans kroppsspråk att han kände vittring av något spännande!

Thule var så pigg, sprang och tittade nyfiket. Det här var något nytt och spännande för honom med bl.a. våta myrmarker där han balanserade så fint på på utlagda brädor för vandrare. Vi kom till härliga forsar där han sprang ut bland stenar, drack vatten och blev avsvalkad sedan ner i den ibland gyttjiga mossan!

Han sprang före oss med linan bakom sig och stannade emellanåt, vände sig om och kontrollerade att vi var med! Vilken fin färdkamrat! Vi gick utmed mindre forsar och letade efter ett bra vadställe och Thule hjälpte till genom att försöka ta sig över! Thule är nu 3 år och det är fantastiskt att märka att han mognat, lyssnar bättre än tidigare, och som jag tycker, förstår vad jag menar.

Vi klättrade uppåt mot höjderna med fjällbjörkar, dvärgbjörkar och hjortron (mina favoritbär). Thule stod ofta och tittade förundrad på forsar med fallhöjd och gick i för att svalka sig. Det här är ju hans element! Rasten togs i en sluttning vid forsen och samtliga fick en skön vila för det är också arbetssamt, stigarna är ofta fulla av rötter, stenar och lera. Vi var dessutom mycket hungriga! Efter någon mils vandring närmade vi oss utgångspunkten. Thule lät sig motvilligt bli tvättad om sina svartlortiga ben i en bäck innan vi kom fram till bilen som han snabbt hoppade in  i och la sig  trött!

Väl hemma igen kastade han sig över sin matskål! Vi hade fått fina skönhetsupplevelser och andats härlig fjälluft så vi var så nöjda…

Hälsningar till alla eurasier från Balder-Balder Thule Asagård, Georg (fotograf) och jag, Kerstin Nise

tillbaka till Thules sida eller till Läs mer