kull Stalledräng född 29 februari 2012

Ystra Vidfamne och Jalmari Gyllenfäll är föräldrar till kull Stalledräng. Deras valpar föddes på skottdagen 29 februari 2012. Läs Ystras dagbok här.

Ystra bor med Linde som är fodervärd. Ystra har haft en kull valpar tidigare, det var kull Skallagrim som du kan läsa om här. Vi har planerat för den här kullen sen länge, allt var klart - det var bara Ystra som skulle börja löpa. Det gjorde hon till slut, men det var en lång väntan, över ett år sen förra löpet! Hon brukar löpa en gång om året, i oktober. Nu tog det ända till december, men det passade oss ännu bättre. Blir det valpar är de färdiga för leverans i slutet av april - en bra tid för att ta emot en valp! Ystra är dotter till Birka Breidablick och Sund Stamm's Pierot, läs om när hon föddes här och se hennes sida här. Ystra är en frisk och härlig hund, undersökt med HD:A/A, ED:UA och patella:UA. Hon är alltid bra i magen och har inga problem med hälsan. Hon är utställd och har fått andra pris två gånger, men vare sig hon eller Linde gillar utställning. Ystra gillar inte när någon främmande bara går fram och klämmer på henne, som en domare på utställning vill göra. Det går bra att hälsa, titta på tänderna - men inte gärna mer än så. Hon får bra kritik, men domaren vill känna mer på henne. Eftersom hon är så fin har vi provat att tvinga henne att bli bedömd, men blir hon fasthållen mot sin vilja sprattlar hon som en fisk på land och har därför åkt ut utan pris. Vi skippade utställningar efter det. Eftersom jag känner Ystra vet jag att hon gör så när hon inte gillar personen i fråga som tränger sig på, men hon är inte så mot alla. Presenterar man sig vettigt har Ystra inget emot att bli klappad och hälsad på.

 

Jalmari Gyllenfäll är son till Lova Bifrost och Jeppe, läs om när han föddes här och läs hans sida här. Han bor med Åke, eurasierkompisen Tasso och en flock islandshästar i Torshult i Småland. Man behöver bara kasta en blick på Jalmari för att förstå varför jag vill ha honom som pappa till en kull valpar. Han är dessutom en glad och öppen eurasier med god hälsa. Kanske för glad i främmande för att vara helt rastypisk, men det passar nog fint till Ystras mer reserverade sida. Han är undersökt med HD:A/A, ED:UA och patella: UA. Han är aldrig utställd, men jag behöver inte en utställningsmerit för att se att han är bra och lämplig för avel, han har fått testikelintyg från veterinär så allt är i sin ordning. Om hans ägare var intresserad så skulle han kunna ställas ut, men nu är det inte så och det respekterar jag.

Jalmaris mor är Lova Bifrost, hon är dotter till Venus och toppenfina Arras i Österrike. Arras har bara den här kullen i Norden och det är bara Lova av hans avkommor som fått valpar i Sverige. Lova har en syster i Finland som fått en valpkull där. Jalmaris pappa är Jeppe i Finland och det här är hans enda kull i Sverige. Ingen av hans valpar har fått avkomma i landet, men Jalmaris bror Elmeri i Norge har blivit far. Jag hoppas att Arras, Pierot och Jeppe ska få stor genomslagskraft i den här kullen. De är alla tre kraftiga nallebjörnar med världens trevligaste temperament. Just så som jag vill att eurasier ska vara och se ut.

Ystra och Jalmari har några gemensamma hundar bakåt i stamtavlan, så inavelsgraden ökar med 3,9% vilket är över Eurasierklubbens rekommendation på 2% men långt under kennelklubbens 6,25%. Det är Venus som blir valparnas mormorsmor och farmorsmor, men det blir ganska gott om hundar i kombinationen som inte finns särskilt väl spridda i rasen vilket är bra för att bredda rasens avelsbas. Ystras mor är Birka Breidablick, hon har en tysk pappa och det är endast Birka som fått valpar i den kullen. Birka fick två kullar, och ingen av Ystras syskon i kull Vidfamne har fått valpar. I Birkas andra kull Godmode är det bara Gunhild och Idun, som är halvsyskon till Ystra, som har fått varsin kull, båda födda under 2011. Ystras pappa är Balders lillebror Pierot, han hade förutom Birkas kull där Ystra föddes endast en valpkull till, trots att han var en utomordentligt vacker och trevlig eurasier. Anledningen till att han inte fick fler kullar än dessa två är nog för att han föddes 1997, det fanns inte så många eurasier i landet på den tiden som inte var för nära släkt med honom. Jag måste också berätta att Pierot's mor är den fantastiska, underbara Pom-Pom, den finaste av alla!

Resan till Jalmari var bara ett litet äventyr i jämförelse med hur det brukar gå när jag åker. Ystra började löpa på luciadagen den 13:e december. Hon parade sig med Jalmari på 13:e dagen i löpet och det här blir min 13:e valpkull. Jag hade min syster med familj hos mig över jul. De bor i England och eftersom julen firas på juldagen där, hinner de med både en svensk och en engelsk jul, men det är bråttom hem på juldagen. Vi gick upp klockan fem på juldagens morgon, jag körde dem till Arlanda express och de tog första tåget till flygplatsen. Själv vände jag bilen och åkte till Linde och Ystra, vi bytte bil den här gången. Jag ville inte riskera att vi skulle bli ståendes vid vägkanten på juldagen i ett landskap som saknar täckning på mobiltelefonen. Lindes bil är nyare än min och det känns tryggt.

Det gick fint att köra, trots att det var slutet av december så var det barmark och flera plusgrader, men när vi närmade oss målet började det regna. Det gillade jag inte, jag vill ha tecken som visar att det ska gå vägen. Regn är inget bra tecken. När vi kom fram och släppte ihop hundarna hade regnet uppfört, men det var mulet. Båda hundarna förstod vad som var på gång, det tog inte länge förens de parade sig. Mycket nöjd kunde jag konstatera att just där de stod så blommade tusenskönor i gräset - och solen bröt igenom och lyste på de två under hängningen. Då så, allt var som det skulle, jag hade fått mitt tecken som en bekräftelse. Åke bjöd oss på mat och småländsk ostkaka, vi stannade och åt förstås, men både Linde och jag var väldigt trötta och frusna efter resan så innan det blev för mörkt gav vi oss iväg till vandrarhemmet i Nybro.

Ungefär här vill jag sluta minnas vad som hände sen, men jag minns: Jag fick maginfluensa. Nästa morgon åkte vill tillbaks till Åke, hundarna och hästarna för att ge Ystra och Jalmari chans till en andra parning eller bara lite roligt ihop. Jag var väldigt svag. Åke hade förberett mat, men jag kunde bara dricka en kopp te innan vi var tvungna att åka hemåt. Linde var rädd att jag smittat henne, därför hade vi bråttom hem. Jag kunde omöjligt köra, skulle Linde bli sjuk skulle vi inte kunna ta oss hem igen. Stackars Linde fick köra hela vägen utan avbyte, ungefär 40 mil. Vi blev stoppade av polisen för alkoholkontroll, jag satt med kameran i knäet men kom mig inte för att ta en bild när Linde blåste vilket grämer mig lite. Hon blåste grönt förstås men jag hade gärna haft den trevlige polisen på bild. Vi kom hem på kvällen - och mycket riktigt så hade jag olyckligt nog smittat Linde. Det här är anledningen till att det inte blev så avancerade bilder tagna, och de som blev blev inte särskilt bra för det var mulet och jag mådde pyton. Men man ser ändå att hundarna har roligt ihop och det tycker jag är viktigt! Vill de inte så ska de inte - så det så!

Kullen har fått namnet Stalledräng. När man tänker på anledningarna till det så finns det verkligen inget annat namn som kunde passa bättre. På gården där Jalmari bor finns fem islandshästar, fem fålar, precis som i Staffansvisan som man brukar sjunga till Lucia. Luciadagen var den dagen som Ystra började löpa, efter så lång väntan. Egentligen är sången ingen luciasång utan en sång som hör till julen och bör sjungas på Annandag jul, Staffansdagen, då Staffan har namnsdag. Det var förr en festlig tillställning med ryttartävlingar, Staffansritt, och andra nöjen. Det var ju på juldagen och annandagen som vi var hos Jalmari för parning! Som om inte det här vore anledningar nog, så kommer ytterligare en anledning, om än något långsökt. Det finns en gammal kyrka med kända takmålningar från medeltiden, bland annat en på Staffan med sina fålar. Den målades av målarmästare Sighmunder i slutet av 1200-talet. Kyrkan och den målningen är så känd att den har blivit avbildad på frimärke, ett frimärke som jag har i mina samlingar. Den här kyrkan är byggd i början av 1200-talet och ligger i Dädesjö, Växsjö kommun i Småland, endast 5 mil ifrån Åke och Jalmari! Valparnas personnamn fick bli isländska hästnamn för att påminna om Åkes hästar. För att ansluta till Småland så fick hanen ett hästnamn från Astrid Lindgrens sagor, han fick heta Fjalar, som Skorpans häst i Bröderna Lejonhjärta. Tiken fick namnet Tildra, men anledningen är bara för att det är ett vackert hästnamn.

Staffan Stalledräng med sina fålar på frimärke. Orginalmålningen från medeltiden i taket på Dädesjö kyrka i Småland.  Foto: Tor Svensson

 

Kullen består av Fjalar och Tildra, deras egna sidor finns här:

Läs Ystras dagbok här och se valparnas galleri här

Jussi hälsar Ystra välkommen! Ystra Vidfamne, vi hoppas på smått! Tusenskönor i blom på bröllopsplatsen! Jussi och hans husse Åke med Ystra	Jussi och Ystra dansar omkring och uppvaktar varandra, det är så roligt att se!
	Nya fölet är en busunge! Vilji var föl när jag hälsade på förra gången, nu hade han blivit en fantastiskt fin och ståtlig fåle! På gården bor Åke med sina fålar fem, en flock lurviga islandshästar i olika färger, de är goda vänner med hundarna.