|
Ystras
dagbok
29 April
Så har den
allra sista dagen med valparna kommit! Ystra och Tildra åkte i fredags så
jag har haft ett par dagar med bara Fjalar. Vilken fin liten hund han är!
Jag kan inte hjälpa det, men jag bara måste sätta in massor med bilder på
honom. Alla som ser dem förstår hur trist det var att lämna honom ifrån mig
- men också hur roligt det var för hans nya familj att äntligen få hämta
honom och ta honom med hem. Bilderna talar väl för sig själva. Jag vet att
han, precis som Tildra, kommer få en jättefin familj och mycket
uppmärksamhet och kärlek, just så som jag vill att mina valpar ska få leva.
Men ändå, det är alltid sorligt att släppa taget om dem, jag måste svälja
hårt när jag ser valpen i bilen och jag vinkar efter dem tills bilen
försvinner över krönet på väg bort, eller hem, hur man nu ser det. Två nya
Balder-Balder-hundar sprider nu glädje omkring sig.
 |
Kavat, glad och framåt.
Söt, det är bara mitt förnamn!
|
Fjalar flyttar med Knut och Ann-Marie i Nässjö
Valphagen är tom, det är tyst och stilla. Det har varit
underbart, det har varit jobbigt, men nu är vi ensamma igen. Vi pustar ut
och jag tröstar mig mina egna hundars närvaro, med ett glas vin och sushi
till middag med datorn i knäet ute i kvällssolen.
27 April
Det är dags för Tildra och Ystra att åka hem till Linde
igen. Linde har varit fodervärd till Ystra men nu när hon fått sin andra
kull blir hon Lindes hund. Lilla Tildra blir Ystras efterträdare istället.
På väg mot nya äventyr! |
 |
25 April
Åtta veckor! Den magiska gränsen
när valparna är gamla nog för att flytta. De blir här några dagar till, men
sen blir det åter lugn in huset. Vi var hos veterinären för besiktning,
ID-märkning och vaccination idag. Det är lite mot mina principer att åka
till veterinären, jag brukar vilja att veterinären kommer hem till mig
istället. Nu var det bara två valpar, så det blev inte så rörigt, den korta
bilresan gick fint och jag bar en valp under varje arm in på kliniken. Jag
hade lämnat deras papper där tidigare, så allt pappersarbete var redan
förberett. Undersökningen av de två gick fort och lätt och snart satt vi i
bilen igen, ingen synbar stress. Det är stress jag vill undvika, de ska ju
klara av vaccinet också, men det gick fint. Valparna blev gosade och
fotograferade av personalen på kliniken, det är inte varje dag det kommer
såna här fina valpar.
Fjalar Stalledräng, väger idag 6500 gram
Mamma håller kolla på allt!
 |
Tildra Stalledräng, väger idag 6250 gram
Ett stort märgben från älg lockar att
gnaga på
Ystra följde med i bilen till veterinären
Dags för vaccination! |
23 April
De har fått sin mat i olika skålar av olika material, allt
för att vänja sig. Först var det glaserad keramik, sen glas, papptallrik,
plastskål och nu metall. Valparna verkar inte bry sig, men det är kanske för
att jag har givit dem olika saker hela tiden? De har massor av fina leksaker - men roligast verkar
tomma platsförpackningar från vindruvor vara, pappkartonger är också kul att
busa om och riva sönder. De får dia när Ystra har lust, men hon har börjat
träna dem att lyssna när hon säger ifrån. De måste förstås prova igen, bara
för att se att de säkert förstod att det var dia man inte fick göra. Ystra
visar tänderna och fräser till när de kommer nära, de hoppar undan och
verkar snart förstå. Då är lektionen över och allt är som vanligt igen.
Hundleksaker, pipdjur och mjukisar - roligast idag är en tom
vindruvsask!
 |
Vilda lekar med en plastlåda!
Ystra ser ut som en varg när hon säger till valparna
att de inte får dia. De provar några gånger, men förstår snart att
det är NEJ. Vid ett annat tillfälle får de dia igen, så det här
handlar om att lyssna på mamman och acceptera vad hon säger. |
18 April
Nu har valparna blivit sju veckor!
Hur är det möjligt? Tänk att de snart är så gamla att de ska ge sig ut i
stora världen på egen hand. De har bra hem som väntar, men ändå. Stamtavlorna är hämtade,
de blev lite dyrare än de brukar eftersom pappahunden inte är utställd, men
det gör mig inget. Jag är väldigt glad att han är pappa till de här små
trollen. Jag har beställt och hämtat ut deras foderpaket från Eukanuba, de
får med sig tre kilo hundmat och rabattkupong. Jag har bokat tid för
besiktning, vaccination och chipmärkning hos veterinären i nästa vecka och
jag har tecknat försäkring mot dolda fel. Det är en försäkring för att
skydda mig, alla hundar i Sverige säljs enligt lag med tre års "garanti" men
om det är fel på dem som syns senare kan jag bli ersättningsskyldig. Det är
därför jag har en försäkring och inte valpen, som en del tror. Valparna har
veterinärvårdsförsäkring ifall det skulle hända dem något. De avmaskas igen
och den här gången har de blivit lite dåliga i magen, det är ju ganska
starka medel de får. För övrigt mår de fint, de växer och utvecklas för
varje dag som går. Tildras öron håller på att resa sig och Fjalars öron
börjar lyfta sig utåt eftersom ytterkanterna håller på att bli tjockare. De
får inte längre uppblött valpfoder utan torra kulor med en skvätt varmt
vatten på och Klass hundmat, nån kvalitétskonserv eller något annat gott
iblandat. De får också surkål med levande mjölksyrakultur eftersom forskning
visat att det ger ett bra immunförsvar. Linde är här ganska ofta och hälsar på och hon som är
borta några dagar mellan besöken ser ju större skillnad än jag gör. Jag
märker hur de utvecklas mest genom att de blir snabbare och smidigare ute i valphagen, att de blir tyngre att bära och det blir svårare och svårare att
få grepp om dem, för att lyfta en valp under varje arm för att bära ut dem.
De lever om en del på morgonen, men jag orkar omöjligt gå upp och bära ut
dem halv fem varje morgon för att sen ta in dem igen. Skulle jag göra det,
så skulle förstås de andra hundarna vilja gå ut också och då är risken stor
att de skäller på rådjuren som stryker längsmed staketet. Nä, de får helt
enkelt lite mat och så småningom somnar de om. Jag har på mig både
öronproppar och hörselskydd. Det går att sova med "gräsklippar-kåporna" på
sig om man puffar upp kudden och ligger platt på rygg. Det blir svårare och
svårare att ta kort på dem, de sitter sött men så fort man sätter sig på huk
och höjer kameran kommer de i galopp emot mig. Veckans porträtt var
verkligen inte lätta att ta. Jag satte dem i min gamla vagga, för i stolen
ville de absolut inte sitta stilla. Men de ville
bara hoppa ur eller sno runt och inte sitta fint för kameran i vaggan heller.
Så här ser de i alla fall ut nu.
Fjalar väger idag 5780 gram
|
Tildra väger idag 5350 gram
Mamma Ystra är aldrig långt ifrån valparna. När de ska
fotograferas kommer hon gärna och ställer sig mellan valpen och kameran,
allt för att se vad som är på gång.
 |
11 April
Valparna är nu sex veckor! Tiden
går så fort och valparna är så roliga nu. De har blivit små hundar och
personer. De är väldigt lätta och snälla, det är bara lite gnäll tidigt på
morgonen, de vaknar vid fem eller sex, men när de fått mat och nytt vatten
så brukar de tystna så pass att jag kan somna om en stund. När de leker är
de helt tysta, bara om den ena nån gång ledsnar på den andra kan det låta om
dem, då blir det morr. Ystra håller på att få ny päls, det har vuxit ut i
hårbotten på magen, benen, baksidan av låren och i svansen. Hon börjar se
tanig ut men hon är inte mager, bara väldigt tunnhårig för att vara
eurasier, men det hör ju till. Ett par månader efter att valparna flyttat
kommer hon vara i toppkondition igen. Valparna leker och är så söta, jag
sätter in flera bilder på dem istället för att skriva mer.
Fjalar väger idag 5040 gram.
Intensiv blick säger mig att den här valpen kommer att ta
för sig i livet!
Fjalar har somnat mitt i steget, Tildra ligger
utslagen under balansbrädan.
|
Tildra väger idag 4650 gram
Efter lek blir man trött och sover gott |
8 April
Det är Ystras födelsedag och därför är
Linde och Elias här. Vi har ätit tårta och gullat med valparna. De är så
söta nu så man kan inte annat än att titta på dem. Här är bilder från idag,
det behövs inte så mycket text.
Tildra uppe i jordhögen
Lova håller också koll på valparna
Fjalar har hittat ett gammal urgnagt märgben
En urfälld och päls-lös Ystra
Trött valp sover på luftmadrassen i valphagen |
Stolt mamma Ystra med sina små
Ystra och valparna busar i jordhögen
Fjalar i Lindes famn
Tildra sover gott efter bus i hagen |
6 April Lång(-tråkig)fredag
Påskhelg men världens tristaste väder! Det är bara någon
plusgrad, mulet och snö som landar och blir till blöt modd. Valparna vill gå
ut, men ute är det bara så tråkigt det kan bli - kallt och blött. Eftersom
valparna nu börjar få fart under tassarna har jag byggt upp en inhägnad åt
dem, det gillade de inte! De har tills nu fått springa fritt på tomten men
har inte kommit så långt. Nu när de blir duktigare och snabbare på att
springa så måste jag veta var de är. Valparna stod bakom gallret och förstod
inte varför de inte kunde komma förbi det och springa obehindrat så som de
kunde igår. Deras inhägnad är ganska stor, så de har plats att springa, men
nu får de inte längre röja fritt. De stora hundarna kan lätt kliva ut och in
ur hagen som de vill, men valparna får hålla sig på insidan.
-Mamma, ska det verkligen VARA så här?
Ystra busar med Fjalar
så snön yr i hagen
-Nu fryser jag och vill gå in, ledsen valp har trist
i snöblasket |
-Vi sitter i fängelse!
Tildra i full fart framåt!
Kaninerna är lite spännande |
4 April
Idag är valparna fem veckor gamla.
Jag tror nog att de här är de snällaste valpar jag haft, eller så är det för
att de bara är två. De sover länge på morgonen, i alla fall till klockan
sex, och de är tystlåtna och bara rara. De leker förstås, men de leker
snälla lekar och de är tysta medan de leker. De får komma ut en stund varje
dag, tillåter vädret är de ute flera gånger, men det är ännu kallt så det
blir inte så lång stund åt gången. Jag bär runt ganska mycket på dem, jag
har lärt mig att göra det mesta med en hand. Jag tror att valparna mår bra
av att få mycket kroppskontakt när de växer upp så en är med mig som en unge
på armen när jag gör frukost eller pysslar med annat som att vattna
krukväxter eller se på TV. De äter valpfoder från fat, antingen uppblötta
eller torra kulor, ibland får de valpvälling på maten
och ibland får de Klass hundmat (som är rått kött) så de får vänja sig
vid olika saker.
Fjalar väger nu 4060 gram
För ett par veckor sedan skrev jag att Fjalars tass
var så stor att man trodde han skulle bli en grizzlybjörn. Jaha, vad
ska man säga om hans tass nu då?
 |
Tildra väger 3850 gram
Tildra
Fjalar, bilden ovan och till vänster |
30 Mars
Linde är här för att
hälsa på Ystra och gosa med valparna, hon har fått egen nyckel så
hon kan komma när hon vill. När jag kom hem från jobbet hade Linde
redan kommit, efter prat och skogspromenad lagade vi middag och Linde sov över.
Valparna fick gå ut en kort stund när det var solsken mellan
snöbyarna. De bara sover och växer, nu väger de 3,5 kilo och de är
bara drygt fyra veckor. På morgonen när man vaknar kommer de till en
och viftar på sina små svansar, så gulligt! |
 |
29 Mars
Idag fick valparna komma ut för första gången. Solen sken och det kändes som
vår, det var första gången ute så det fick förstås bara bli en stund. Valparna tittade sig
omkring och satte sen oförskräckt fart som att de hade varit utomhus sedan
länge. Fjalar är en mammagris, inte rädd, men vill gärna vara nära henne, Tildra pinnade på som aldrig förr
och utforskade den nya världen hon aldrig sett förut. De andra hundarna var nyfikna förstås,
Ystra sa först till, men sen såg hon snart att det inte var någon fara för
hennes små. Alla hundar får komma in i vardagsrummet där
Ystra har valparna och på natten sover Ystra inte längre med dem, hon sover
med oss andra i sovrummet. Men nu när valparna skulle gå ut undrade hon
förstås vad som var på gång. Mina hundar är vana vid valpar och de förstod
nog att Ystra ville passa på dem, så när de tittat och nosat gick de åt
sidan och tittade på håll, Ystra var nöjd och slappnade av. Jag kunde inte
låta bli att ta bilder, valparna är ju så fina nu!
Farmor Lova hälsar försiktigt på Tildra
Fjalar hälsar på mormorsmor/farmorsmor Venus
Mamma är alltid bra
Full fart för Tildra
Fjalar vill visa mamma vad han hittat
Mamma, se vad jag har.
Jaha, är det ett löv? |
-Hon är MIN! säger Ystra, -Jaja, svarar Lova vänligt
och vänder artigt och avvärjande bort ansiktet för att visa att allt
är lugnt. Ystra accepterar ursäkten och slappnar av.
Tildra första gången utomhus
Tildra är en kavat liten tjej
Tildra gillar att upptäcka nya delar av världen
Fjalar
Fjalar 4 veckor, tänk honom i denna
pose om tre år! |
28 Mars
Valparna är fyra veckor och halva tiden har gått, om bara fyra veckor ska de
flytta! De växer och växer, men nu börjar de också att leka med varandra, de
rör sig bättre och intresserar sig för omgivningen. De har en stor hagen i
mitt vardagsrum, eftersom jag har plankgolv så har jag lagt ut en presenning
för att skydda det. Bara i en del av hagen ligger tidningar och valparna går
redan dit och kissar. De får klorna klippta varje vecka och de har blivit
avmaskade tre dagar i rad, Ystra likaså. Valparna ser olika stora ut på
veckans bilder, men det är bara för att bilderna är
beskurna på olika sätt. De blir mer och mer lika varann, jag funderar på att
ge dem halsband i olika färger för att jag lättare ska se vem som är vem.
Det syns ju när man tittar noga, men på håll eller på bilder är det inte
längre så lätt att skilja dem åt. De har också fått sina namn, isländska
hästnamn, för att påminna om Åkes fina fålar på gården. Kullnamnet blir
Stalledräng, förklaringen finns att läsa på kullsidan. Inget annat namn
kunde passa den här kullen bättre!
Fjalar Stalledräng, väger idag 3250 gram
Mamma och Fjalar
Mamma, gosa med mig...
Middagstigg |
Tildra Stalledräng väger idag 3150 gram
Efter maten sover man sött!
Valparna kurar in sig bakom mamma och syns knappt,
eftersom deras färger är så lika. När de blir större kommer deras fäger
inte bli lika, valparna kommer få mycket mindre svart i pälsen.
Eftersom jag har valphage i vardagsrummet måste jag flytta ut mina
möbler, jag får sitta i soffan och äta med tallriken på en bricka i
knäet, Ystra står i lagom höjd med huvudet på armstödet och önskar att jag kunde dela med mig bara
liiite... |
21 Mars
Så är valparna tre veckor! De växer så det knakar, jag kan inte låta bli att
skriva så, även om jag redan sagt det om valparna. De har redan femdubblat
sin (redan höga) födelsevikt! Nu har de öppnat ögonen
och de äter uppblött valpfoder från ett fat. De rör sig runt men ligger mest
och sover - och växer! De har fått tänder och de börjar göra lite hundljud
ifrån sig med söta babyröster. Ännu sover de bra på natten, man hör inte att
det är valpar i huset, det är Ystra som väcker mig klockan sex varje morgon, då
vill hon gå ut och kissa.
Valp 1: Hane, väger idag 2510 gram
 |
Valp 2: Tik, väger idag 2250 gram
Tikvalpen äter valpfoder utan problem, hennes bror
var lite mer tveksam. |
18 Mars
Nu har Ystra och valparna flyttat hem till mig från Lindes hus där de
föddes. Linde hade ledigt från jobbet och ville helst inte lämna ifrån sig Ystra
förens hon inte kunde vara hemma med Ystra längre. Och för min del passade det bra,
jag är hemma från jobbet på halvtid från och med nu för att ha tid med
valparna och med Ystra. Jag brukar vara helt ledig när jag har valpar, men
nu går det bara inte. Ekonomiskt sett blir den här kullen en ren konkurs,
men så är det ju med hunduppfödning. Man kan inte räkna med att tjäna några
pengar, jag brukar vara glad om det går runt. Det kommer det inte göra med
den här kullen på två med så mycket ledigt från jobbet. En valp att sälja, den andra blir ju kvar
i kennelns ägo
förstås. Men jag är hunduppfödare för att det här är mitt liv, jag har
tidigt bestämt att det här är min hobby, och på sin hobby tjänar man inte
pengar. Ibland går det runt, ibland blir det överskott och ibland går man
back så det dammar om det. Vill man bli rik finns det lättare sätt än att hålla på som jag gör.
Om såna här människo-bekymmer är hundarna helt ovetande. De är bara glada
att vi är så mycket lediga. Ystra samsas fint med de andra hundarna här, men
det är bara Malva som får komma in i vardagsrummet som nu har blivit
valprum. Ystra och Malva är kompisar. Ystra är i fint skick, det är ju bara
två valpar att måna om, men hon har tappat all sin underull, så hon ser lite
spinkig ut. Här är
några bilder på henne då hon poserar för kameran.
Utan underull blev Ystra lite spinkig, men hon är i
fin kondition ändå. Två såna här söta valpar kan väl inte vara allt
för tungt jobb.
|
 |
14 Mars
Idag är valparna två veckor! De utvecklas för var dag, de
lyfter sina huvuden och sitter upp. Hanvalpen har öppnat ögonen idag men
tiken har bara börjar glipa på sina, de öppnas kanske imorgon. De växer så
det knakar, minst sagt, de har redan tredubblat sina födelsevikter! De kan
bajsa själva och de vill absolut inte ligga i redet hela dagarna, de vill ut
och krypa på mattan. De ser inte så annorlunda ut mot förra veckan, de är
bara mycket större.
Valp 1: Hane, väger idag 1750 gram
Tassen ser kanske inte så märkvärdig ut så här på
bild, men i verkligheten är den ENORM på en sån liten valp! Vad ska
det bli av den här killen, en grizzlybjörn? |
Valp 2: Tik, väger idag 1590 gram
Jag kan gäspa stort! |
Syster och bror
7 Mars
Nu är valparna en vecka och
de utvecklas fort, de har redan börjat lyfta på sina huvuden
och man ser att de snart kommer att öppna ögonen. De har
fått klorna klippta för första gången och de har redan
dubblat sin födelsevikt! Inte så konstigt när de bara är
två, men de var väldigt stora när de föddes så det krävs en
del för att dubbla den vikten. Ystra får inte längre
valpfoder, det blev alldeles för mycket mjölk. Hon var lite dålig i
magen första dagarna men det har blivit helt bra nu. Tikvalpen har redan
börjat få blåa fläckar på tungan, det var tidigt men är väldigt fint
tycker jag. |
|
Hon ligger och diar, han klänger över henne för att
komma fram. |
Valp 1: Hane, väger idag 1095 gram
Tiken tar sig en slurk. Det gör hon mest hela
dagarna.
Hanvalpen är mörkare på kroppen än sin syster.
|
Valp 2: Tik, väger idag 969 gram
Man ser mer och mer av valparnas färger, de kommer
ändras flera gånger innan de är färdiga. Tiken blir helt
klart röd, hanen är väldigt röd på huvudet och i hårbotten, vi får
se hur han blir.
|
2 Mars
Valparna är två dagar och de gör inget annat än
äter, sover eller piper. De piper när Ystra slickar på dem och de
piper när de kryper runt. Och de växer redan! Det är Ystras
lillhusse Jonathan som har tagit bilden. |
 |
1 Mars
Valparna är en dag och har fått sina första porträtt tagna. Jag passade på
när Linde var ute med Ystra så jag fick kvicka mig. Här är några bilder på
familjen.
Skottdagen 29 Februari
Jag vaknar tidigt och ringer till Linde, Ystra flåsar och
rotar i redet, det är absolut dags att få valpar idag. Ystra är hemma hos
Linde och valparna ska födas där. Ystra har varit dräktig i 66 dagar och jag
har aldrig varit med om en sån här lång dräktighet förut. Mina föräldrar har
åkt på semester, så jag har ingen som kan passa hundarna. Vi trodde ju att
valparna skulle vara födda vid det här laget och resan var planerad sen
tidigare. Jag går en rejäl runda med hundarna lösa i skogen och hoppas Ystra kan hålla sig
lite till, för jag har en viktig tid hos tandläkaren klockan nio. Jag har
inte varit hos tandläkaren på tio år, men plötsligt fick jag tandvärk och
det behövdes en rotfyllning. Jag fick vänta på tiden och just den här
morgonen var det dags.
Men klockan åtta ringer Linde och rapporterar: Jag tror vattnet har gått! Du
måste skynda dig! Jag lämnar de nyrastade hundarna i huset och kör i full
fart till Linde. Min gamla Volvo V70 förstår att idag är inte en dag att
krångla på, den flög som en svan till Huddinge! Jag ringde
till tandläkaren och berättade, jag får förstås betala ändå, 1200:- och fick
ny tid om tre veckor... Ingen valp har fötts när jag kommer, men både Linde
och Ystra blir glada av att se mig. Ystra flåsar, men det händer inte så mycket, vi sitter på
golvet och tittar på. Så småningom får vi se den första valpen, han
föds 12:23 och är rätt stor, väger 500 gram. Ystra får hjälp att ta av
hinnorna, men hon äter genast upp dem som hon ska och tuggar av
navelsträngen. Hon slickar honom noga men nöjer sig inte med hur
navelsträngen blev, utan tuggar mer på den, den blir kort och börjar blöda igen. Vi
blir lite oroliga över det och knyter om den med en tråd och blodet stoppar. Timmarna går och
vi undrar om det inte ska komma någon mer valp. För säkerhets skull ringer
jag till min snälla veterinär igen och frågar om råd. Men är tiken lugn så
är det lugnt, OK vi avvaktar. Så småningom har nästa valp kommit till
världen, det är en tik och hon föds kl 17:10 och väger 436 gram. När allt
verkar lugnt igen måste jag åka ifrån Linde och Ystra. Det var kväll nu och
mina hundar hade varit ensamma i huset hela dagen. Jag skyndar hem och
släpper ut hundarna, de är mest glada att se mig, men vill kissa också
förstås. De är inte vana att vara ensamma hemma, jag har verkligen skämt
bort dem och lämnar dem aldrig. De får mat och gos, sen går vi promenad och åker till mamma och
pappas tomma hus, för att de ska slippa bli lämnade hemma hos mig igen. Där får de varsitt märgben
för att hålla sig sysselsatta och jag åker till Linde igen för att
se om det ska komma fler valpar. Men Ystra ligger i redet med sina små och
vill inte föda några fler. Vi tittar på de vackra två små nya hundarna. Det
är allt ett mirakel ändå! Det är sent, jag åker hem och hämtar mina hundar,
Linde och Ystra kommer till ro och somnar snart.
Första valpen är här! En hane, han föds kl 12:20 och
väger 500 gram
Pust, när jag färdig! hälsar Ystra
Linde hälsar hanvalpen välkommen
Nöjd och belåten, mor och valpar på plats i redet
|
|
Linde hjälper Ystra att torka av den nyfödda valpen
Två helt nyfödda små krabater
Äntligen får vi se valparna utanför Ystras mage, vi
har varit så nyfikna
|
28 Februari
|
OK, nu ÄR vi otåliga! Inte oroliga, bara otåliga - men jag ringde ändå till
veterinären när de öppnade i morse. De bekräftade mina tankar: Är tiken lugn
så är det lugnt. Men, fortsatte jag, när KOMMER de egentligen? Nu är det
dygn 65 och vi har väntat jättelänge... Ja, man brukar
säga att det är vanligast med 63 dygns dräktighet, men plus minus fem dagar
är fortfarande helt normalt,
fick jag till svar.
Valparna kommer när de är färdiga! Och idag har Ystra mest legat i redet och
trots att hon fortfarande tigger i köket så har hon inte ätit sin hundmat.
Nu är vi kanske snart där, vid den stora dagen! |
Ystra ligger i redet och flåsar, är beredd att börja! |
27 Februari
Jahaaa, ja, vi väntar. Ystra är bara nöjd och glad. Äter och går promenader
som vanligt, låter sig inte störas av att vi VILL se valparna nu. Nu får jag
nog snart säga att vi börjar vänta otåligt och inte tålmodigt. Allt är fortfarande helt
normalt, så vi är inte oroliga, bara lite otåliga.
26 Februari
Valparna rör på sig i Ystras mage, men hon är glad och pigg, tigger
fortfarande mat. Vi väntar tålmodigt, nåt annat kan vi inte göra.
25 Februari
Ännu inga valpar, hela dagen har gått åt till att bara vänta. Ystra är lugn
och hon är hungrig, men hon andas ut och in utan uppehåll så något är
förstås på gång. Vi har missat prinsessfödelsedagen så valparna slipper få
prinsessnamn. Det vore roligt om de föddes den 29:e februari, men så länge
kommer vi inte behöva vänta. Det blir tidigt i säng ikväll, man vet inte när
det blir chans till att sova nästa gång.
23 Februari
Nu är allt förberett för att valparna ska komma. Ystra har redan mjölk i
spenarna, redet är på plats och alla saker som kan tänkas behövas är
framplockade. Det är några dagar kvar, men man kan inte veta säkert när
valparna kommer så det gäller att man är beredd. Åh, det här är en spännande
väntan!
18 Februari
Dagarna tickar på och det börjar snart bli dags för nedräkning! Imorgon har
det gått åtta veckor sen vi var hos Åke och Jussi i Småland. Ystras mage
fortsätter att växa, idag är måtten så här: Om bröstkorgen 80cm, om magen
78cm och om midjan 72cm. Det är dags för Ystra att få sitt rede
iordningställt så hon kan börja "flytta in" där och göra sig hemmastadd.
Det börjar bli väldigt spännande, hur många valpar finns det, kommer
förlossningen att gå bra och vad har valparna för färger? Om inte så länge
vet vi mer!
7 Februari
Nu börjar det visa sig på Ystras mått att det växer valpar i magen på henne.
Idag var hennes nya mått om bröstkorgen 77cm, om magen 74cm och om midjan
67cm. Ystra äter som en häst och tigger som en labbe, det här börjar bli
spännande!
4 Februari
Nästan sex veckor passerade och Ystras spenar har vuxit till, då så, då vet
vi att det finns valpar på tillväxt i magen!
1 Februari
Dagarna går och vi väntar på att Ystra ska avslöja sin hemlighet: Är det små
valpar i magen? Med tanke på hennes ändrade beteende behöver vi inte vara
oroliga, men man vill ju gärna se magen växa. Det har gått drygt fem veckor
men först i vecka sex börjar valparna bli stora och ta plats i magen. Vi får
nog hålla oss en vecka till innan vi kan se på Ystras omfång att det finns
valpar där inne. Linde har mätt hennes mage och måtten ökar, men det beror
förstås också på att Ystra har större aptit än tidigare. Idag är hennes mått
om
om bröstkorgen 75cm, om magen 68cm och om midjan 66cm.
17 Januari
Jag bad Linde ta måtten på Ystras mage innan den börjar växa, det är ju så
spännande att mäta magen varje vecka. Linde svarar så här:
Ja, jag ska mäta Ystra. Hon blir väl större då hon äter väldigt mycket. Den
morgonen du frågade om frukosten, hade hon inte bara ätit frukost en gång.
Jag gav henne frukost på morgonen, vilket jag alltid gör, det är min
uppgift. Det ovanliga var att hon åt upp allt. Jonathan som är van vid smårester trodde jag glömt frukosten och gav henne en portion till. Även den
försvann. Det hade vi aldrig märkt om du inte frågat. Ystras mått är: om
bröstkorgen 75cm, om magen 68cm och om midjan 64cm.
16 Januari
Ystra äter och äter. Hon tigger väldigt mycket. Och hon mår fint.
15 Januari
Jag frågade Linde om hur det är med Ystras aptit, äter hon frukosten? Linde
svarar så här: Ja, tyvärr kan jag inte säga att Ystra ratar mat. Igår när vi
firade min pappa hemma hos Åse var hon till och med så fräck att hon stal
mat. Hon ställde sig upp med tassarna mot bänken där maten stod och slickade
i sig den goda köttsaften från kalvsteken. Busigt. Vi får väl se hur det är.
12 Januari
Idag har det gått 18 dygn sen vi var hos Jussi, är
Ystra dräktig? Den här dagen brukar en dräktighet visa sig genom illamående,
tiken brukar ofta rata frukosten eftersom fostren växer fast på sina platser
i livmodern och då mår hon illa på mornarna. Men Ystra äter som vanligt
hälsar Linde via telefon. Men hon är gosig och kelsjuk och ligger i sin
valpkorg redan, tigger också mera mat än hon brukar. Hon vet nog vad som är
på gång. Men vi människor får hålla oss nyfikna ett tag till.
26 December Annandag jul
Det började bli förmiddag innan vi kunde
lämna vandrarhemmet och åka till Åke igen. Jag var darrig på benen och bad
om en kopp te, det var vad jag klarade av. Hundarna var glada att ses men
det var inte samma energi som dagen innan. De dansade runt och flörtade, men
det blev ingen ny parning. Vi tittade på Åkes fina islandshästar och jag
blev förvånad när jag såg Vilji, han som var föl förra gången jag hälsade
på. Han hade vuxit upp till en stor, kraftig och väldigt ståtlig häst. Jag
som egentligen älskar hästar, men valt hundar istället eftersom de är
lättare att ha, kände allt att han slog an på någon sträng långt inne i min
mage. Åh, vilken pålle! Om jag skulle ha en islandshäst skulle det var en
sån som han, så stor och kraftig, så mysig och snäll, han snorde mjukt med
mulen som var silkeslen, gosade kärvänligt och luktade så gott. Kanske en
vacker dag att jag kan ha en egen häst, det var under största delen av min
barn- och ungdomstid min allra högsta dröm. Åke ville bjuda på småländska
kroppkakor, men det var inte tal om att äta något för min del, tyvärr. Vi
bestämde att åka hemåt rätt snart, ifall jag smittat Linde så skulle hon
snart bli sjuk och vi måste hem innan dess, det är ca 400km enkel resa så
det tar sin tid att komma hem. Resan gick bra men Linde fick köra hela vägen
utan att bli avbytt, vi hade sagt att vi skulle turas om att köra men det
var inget alternativ för mig. Under natten blev mycket riktigt Linde dålig,
så det var tur vi hann hem.
25 December Juldagen
Väckarklockan ringer, den visar på 05:00
och det känns inte alls som att det är morgon. Min syster, hennes man och
deras 10 månader gamla baby är här över jul. Idag ska de åka hem till
England och jag ska åka till Småland. Jag har packat så gott jag kunnat, det har varit ont om tid eftersom det är mycket bråda dagar
på jobbet inför jul och Kajsa har bott här med Evie i en vecka. Stackars
lilla Evie har varit sjuk, så sjuk att de gick till doktorn. Eftersom hon
hade öroninflammation fick hon medicin, men den var så fruktansvärt äcklig
att babyn kräktes upp den när vi väl fått den i henne. Ja, så jag har bott
med ett sjukt barn i en vecka och jag är inte van vid barn. Det hade varit
lättare med en hel kull valpar... Vi kom fram till Jussi i Småland som vi skulle, jag har varit
och hälsat på tidigare så jag kände till vägen - fast vi hade ändå med
"tanten i lådan", pappas GPS. Man kan inte använda mobiltelefonen här, det
är djupt i Smålands skogar utan täckning. Vi kom fram och lät hundarna ses
genom staketet så de fick nosas lite och "logga in" på vad som var på gång.
Så släppte vi ihop dem och njöt av deras kurtis och uppvaktningar. Det tog
inte lång stund innan parningen var avklarad och hundarna var nöjda. Vi
människor bjöds på lunch och satt inne i Åkes varma kök och pratade, efter
maten fick vi småländsk ostkaka. Det började skymma och vi ville komma iväg
till vandrarhemmet i Nybro innan det blev kolsvart ute. Vi hade blivit
erbjudna att sova över hos Åke och hundarna, men jag tror det är skönt för
hundarna att komma ifrån varandra så de får sova ordentligt och vila upp sig
inför nästa dags möte. Vi var beredda att stanna några dagar, men nu hade de
redan parat sig så vi bestämde att komma tillbaks på måndagen och sen åka
hem. Det visade sig vara ett klokt beslut. Vi hade med oss julmat som vi
njöt av på vandrarhemmets rum. Det var inget problem att bo där med hund,
vilket inte är en självklarhet idag. Vandrarhemmet var väldigt lyhört och
det pågick visst en fest i bottenvåningen, så det gick inte att sova så
ostört. Just det var inte det största problemet den här natten, jag blev
nämligen magsjuk så det var ändå inte tal om att sova...
Mission completed! |
 |
19 December
Övernattning är bokad på Nybro
Vandrarhem. Jag vill gärna ha boende på annat håll än hemma hos hanen, även
om Jussis husse erbjöd oss att bo där. Jag tror det är skönt för hundarna
att få sova ifred och vila upp sig ordentligt mellan tillfällena de träffas.
Bor de ihop är risken att de bara far runt och uppvaktar varann så livligt
att de blir helt slutkörda och tappar all ork. Jag föredrar att släppa ihop
dem några timmar och sen åka därifrån för att samla kraft. Jussis husse Åke
ringde runt och letade övernattning, det var inte jättelätt att hitta rum
som välkomnar gäster med hund - och som har öppet på juldagen! I Nybro några
mil ifrån Jussi och Åke fanns ett ställe som gärna lät hundägare övernatta.13 December Luciadagen
Ystra löper! Den här dagen har vi väntat länge på, vi trodde att Ystra
aldrig skulle löpa mer, så länge har vi väntat. Härligt, jag ringer till
Jussis husse och berättar, han har också väntat länge, nästan så länge att
han trodde att jag ångrat mig och inte ville ha Jussi som pappa till Ystras
valpar. Men när jag väl har bestämt mig så ångrar jag mig sällan. Jag kan
inte komma på någon bättre pappa till Ystras valpar än Jussi, eller Jalmari
Gyllenfäll som han heter i stamtavlan.
tillbaks till
Aktuell valpkull
eller Hänt sen sist
|
