Kennelhönorna

Under våren 2015 flyttade det äntligen in några hönor på kenneln. Sen barndomen har jag längtat efter egna hönor, först nu har drömmen slagit in.


Min franska kopparmaran Bodil, en av huvudrollsinnehavarna i hönshuset.

När man har hönor behöver man ha ett hönshus.
Läs om hur jag byggde deras hus här.  

Den första hönan jag lärde känna var Agda. Det var en overklig historia som ska få sin egen berättelse en dag. Hon var i alla fall en vit leghorn och kom som vuxen hem till familjen när jag var barn. Hon levde med oss som vilket husdjur som helst, följde med på båtsemester i skärgården, till exempel.
Efter henne ville jag ha en egen höna, det blev den vita silkeshönan med det fantasifulla namnet Silky, som sen fick sällskap av några dvärgkochin. Jag var ung och familjen bodde i en villa i vanligt villaområde, så det här var bara några sällskapshönor. Jag blev lite äldre och som ung tonåring lärde jag genom mitt djurintresse känna Yvonne och Roland i Fjugesta. När det var skollov åkte jag ofta till dem och hjälpte dem med deras djur. Det var där jag fastnade för rashöns. Jag fick lära mig mycket om raser, skötsel och uppfödning hos dem.

Jag ville ha fler egna hönor, men när jag flyttade hemifrån blev det till lägenhet och där hade jag bara några kortare hönsbesök, men förstås kunde ingen bo där. 


Silkeshönan Silky, jag tyckte hon var den finaste lilla hönan. Bilden är från 1985.

Så blev jag ännu äldre och flyttade till mitt hus i Nyfors. Nu skulle jag äntligen kunna ha höns! Men när man köper ett gammalt litet hus finns det mycket annat som man måste göra först. När allt det var gjort fanns nu lite tid och råd att göra något bara för nöjes skull. Hönshus stod högt på listan, men det fanns redan fiskar i familjen och de väntade på en egen damm. Det tog ett par somrar, men sen hade fiskarna fått ett fint sommarviste byggt till sig. Det kan du förresten läsa om här. Jag började planera för nästa projekt: Hönsen! Jag var redan medlem i Rasfjäderfäförbundet men hittade ett par intressanta grupper på Facebook där jag började hänga. Jag samlade idéer och inspiration till hur mitt hönshus skulle se ut, platsen på tomten var redan utsedd, det visste jag sen länge var jag ville ha det. När pappa och jag satte upp viltstängsel runt min tomt, för att hålla rådjuren på utsidan, satte vi också upp stolpar till hönornas rastgård. Jag visste vad för hönor jag ville ha, de skulle vara stora, svarta och svartvita. De skulle se ut som vanliga hönor, jag gillar inte tofsar, fjädrar på fötterna, konstig kroppsform eller onormala fjädrar. Förlåt Silky, jag tyckte du var den näpnaste av alla, men det var länge sedan, nu har min smak svängt en aning. Ägg vill man ju också förstås ha när man har hönor, gärna ovanligt vackra ägg och olika färger.

 
Det var därför jag en dag plötsligt tappade förståndet och bjöd som en tok på en höna på en nätauktion efter att jag sett den här bilden. Det var en svart höna med grön och lila glans i fjädrarna som la gröna ägg med prickar på. Hönan fanns långt härifrån och jag hade inget hönshus - men jag blev som förtrollad av ha-begär över denna lilla höna. Det slutade i alla fall med att jag inte fick köpa hönan och jag blev så besviken att ägaren bestämde att skänka mig några ägg efter henne. Om jag skaffade en äggkläckare kunde jag försöka få äggen att kläckas.

Det var den här bilden som gjorde att jag inte klarade att stå emot längre. Jag måste ha höns!

Jag ordnade en kläckare och genom bekanta lyckades jag hitta personer som skulle hjälpa mig att få hem äggen till Stockholm. Ni kan kanske förstå min känsla när ägaren av hönan berättar att hennes barn hade öppnat de gröna äggen för att se om det fanns dinosaurieungar i dem... Hönan hade redan flyttat till sin nya ägare men jag fick ägarens namn och nummer. Eftersom jag hade tappat förståndet så kontaktade jag den nya ägaren och fick köpa ägg av henne, hon bodde i Uddevalla och jag i Stockholm - men tack vare gamla kaninuppfödarvänner så lyckades jag få äggen hämtade där och lämnade till min mamma som var på kaninutställning i Vänersborg. Sex gröna ägg kom till Stockholm och kunde läggas i min lånade äggkläckare. Scrolla ned i botten på den här sidan så kan du läsa mer och se bilder. Fyra ägg kläcktes, det blev tre tuppar och en höna. Hönan är min Klara. Av den snälla människa jag fick låna äggkläckaren fick jag också ett ägg värpt av hennes maranhöna. Det ägget kläcktes och kycklingen var en höna, det var Bodil. Det var så det började.

Kycklingarna växte fort och hönshuset skulle snart behövas eftersom de nu bodde i mitt vardagsrum. Ännu visste jag inte vilka som var tuppar och hönor, så de var fem stycken. I vardagsrummet bodde också min kanin Majalis som blev sjuk förra hösten, hon blev så svag att hon måste bo inne en tid och när hon återhämtat sig hade det blivit vinter ute och då kan man inte flytta ut en kanin. Hon behövde därför bo inne tills det blev vår och varmt igen. Det största problemet med att ha kycklingarna inomhus var att de dammade något kopiöst, dammet kommer från deras fjädrar som växer ut. Vad jag inte visste när bygget började var att hundarna skulle bli sjuka. Lova diagnostiserades med cancer och Gunhild drabbades av komplikationer efter förlossningen och hamnade på sjukhus, hennes valpar måste födas upp med flaska. Var och en av de här sakerna hade varit nog, men eftersom bygget var påbörjat och hönorna redan här var det bara att slutföra. Det gick, men ingen som inte varit i samma sits själv kan förstå hur jobbigt det var. Nu när allt är klart och jag skriver det är jag glad att det är över - jag vill inte göra om det!

Dags dato har jag förutom Hedemora-blandisen Klara och den blåa kopparmaranen Bodil också de tre systrarna Sonja, Frida och Josefin som är blanksvarta Jersey Giant, en av världens största hönsraser. De följdes av sju systrar Wyandotte i färgteckningen silversvartrandad och sist i flocken är de sex svarta kopparmaranerna. Alla är kläckta här hos mig, bland höns kan nämligen finnas otäcka sjukdomar som man bäst skyddar sig emot genom att aldrig träffa andra höns, det är därför jag bara köper in avelsägg och kläcker själv. Skräcken för sjukdom är också anledningen till att jag inte vill ställa ut hönsen, trots att de är renrasiga. Ja, alla utom Klara då, hon är en blandras.
Bodil och Klara blir kvar tills döden skiljer oss åt, med resten av flocken måste jag kanske göra vissa justeringar, det får tiden utvisa.

 
 
29 Februari
Klara ligger i redet och koncentrerar sig på att värpa sitt ägg. Hennes blick säger mig att hon inte vill bli störd just nu.


 

20 Februari
Wyandottehönan Lily

30 Decemberr
Wyandottekycklingarna ur sista kullen börjar bli stora och vill sova på pinnen.

8 December


Fridas fjädrar glänser och skimrar i solen

Hm, jag måste lära mig att inte lägga ägg i fickan när det samtidigt ligger nycklar där!

28 December
Det börjar komma vackra ägg! Den här korgen gav jag bort som tack för hjälpen.

18 December
Jag har samlat fjädrar och gör julklappar.

24 Oktober


Jersey Giant-kycklingarna börjar bli stora. Malva vet att hönorna får gott, hon vill gärna smaka.

11 Oktober
Alla vill ha bulle!

4 Oktober
Kanelbullens dag!


Bulle är gott!


Klara!


Om du är trött och stressad rekommenderas en höna på axeln. Hon kan trösta dig!

4 September
Det är dags för invigningskalas av mitt hönshus! Alla grannar som bor runt min tomt är bjudna på kalaset och alla vill komma. Jag berättar om mina hönor, om bygget och om regler för hönsskötsel. För mig blev det här kalaset en fantastisk avslutning på bygget av mitt fina hönshus!


Klara och Bodil dricker ur fontänen, Jersey-tjejerna tittar på.


Nu blir det kalas! Så här fullt har nog mitt kylskåp aldrig varit. Matlagning är inte mitt största intresse.


Hönan Bodil presenteras för grannen Olle, roligt att få berätta om mina olika hönor och deras raser.


Den som har läst min hemsida väldigt noga kanske kommer ihåg att jag berättade om när jag var på loppis i Finland, när jag hoppades på parning där för att Ystra skulle få kull Krutrök. På en av loppisarna köpte jag ett krustadjärn och idag fick jag användning för det! För första gången gjorde jag krustadformar och fyllde dem med gott.


Krustadjärnet doppas först i smet och fristeras sedan i olja, sen petar man loss en liten krustadkorg som man lägger fyllning i.

Bodil och Klaras ägg som ska gästerna få smaka.


Förstås invigs hönshuset med champagne!


Några av godsakerna.


Pappa klipper bandet och förklarar hönshuset invigt!

7 Augusti
Så här stor skillnad är det på köpta "industriägg" och egna ägg. Industriäggen kommer ändå från hönor som enligt etiketten på kartongen får gå fria utomhus och äta gräs och daggmask. Jag har inte tyckt att ägg är så gott, men smaken på industriägg och egna ägg är helt olik. När man ser bilden kan man förstå det!

19 Augusti
Det är återigen dags för kläck, nu är det omgång två av Wyandotter eftersom alla i förra omgången blev tuppar som fått flytta.


Bodil, hon är lerig i ansiktet eftersom hon jordbadat just innan sovdags.


Klara på pinnen innan sovdags. Lerig i näsan efter kvällens jordbad.


Bodil lägger vingen över Klara när det är sovdags, det är så gulligt att man knappt kan tro det är sant!

15 Augusti
Jag sitter på trappan och rensar vinbär. Mina flickor håller mig sällskap. Bodil undrar om hon får smaka - det får hon såklart.

7 Augusti
Nu är faktiskt hönshuset klart! Nästa projekt blir att bygga rastgården.

1 Augusti
Fyra par tindrande ögon tigger nåt gott i köket.

23 Juli
Jag ropar på valparna att maten är klar - många hungriga kommer rusandes!


Fastän vi snickrar vill Klara sitta på min axel.

21 Juli
Första egna äggen ska ätas! De är ännu små, Bodil och Klara är ju nybörjare.

20 juli
Valparna är äntligen så stora att de kan äta själva. Hönorna vill också ha!

16 Juli
Jag jobbar och hönorna är i kaninhagen under tiden, jag har lagt på ett nät så ingen rovfågel ska ta dem. Jag kommer hem och ska släppa ut dem, ser ett plommon ligga på marken. Nämen, vad konstigt, tänker jag högt för mig själv. Hur har plommonet fallit från trädet och hamnat under nätet? Jag tittar först efter hål i nätet, sen upp i trädet som står i kaninhagen, det är visserligen ett plommonträd, men det får sällan frukt. Och om det får frukt så är plommonen gula och inte mogna på en månad eller två... Först när jag öppnar kaninhagen och tar upp plommonet inser jag att det är ett ägg! Ett ägg, ett ägg, ett ägg! ropar jag högt och håller upp det i luften, som för att visa hela världen, haha. En vecka senare lägger Klara sitt första ägg.

9 Juli la Bodil sitt första ägg!
Det är Klaras tur att värpa!

29 Juni
Där jag är, där är mina hönor. Klara vill ligga på min axel och det är märkligt vilket lugn hon sprider när hon ligger där. Jag är förfärligt trött och stressad, den sjuka hundmamman och matandet av hennes valpar tar hårt på mina krafter. Klara får mig att må bra.


Mina flickor håller mig sällskap.

När jag äter sitter en höna på varsitt av stolens armstöd. Bodil på ena sidan.
Klara på andra sidan.

25 Juli
Mina bortskämda hönor sitter i mitt knä när jag äter, här vill de ha sista gröten.

23 Juli
Eftersom alla wyandotter var tuppar köper jag nya ägg från en uppfödare i Växjö och hoppas på bättre lycka denna gång. Där jag köpte de första äggen gick inte hönorna längre i avelsgrupper, så de hade inte ägg att sälja för ens kommande avelssäsong. När jag ska hämta äggen på postens utlämningsställe finns de inte där! Det står på min talong jag fick i brevlådan att de har kommit, men det visar sig att de ligger på ett annat kontor. Jag åker dit, men de har stängt och har bara öppet under de tider då jag själv är på jobbet inne i stan. Jag blir ganska upprörd och får tack och lov en av de anställda att låsa upp och lämna ut mina värdefulla avelsägg!


Jag bjuder kycklingarna på vattenmelon för första gången.

Vilka vackra ägg!


Avelsägg kan skickas på posten och de packas då noga.


Det var ju gott!

13 Juni

11 Juni
Hönorna bor inne, men snart måste de flytta ut!

28 Maj
Det piper i äggkläckaren! Äggen från Jersey Giant och från Wyandotter kläcks.

Det blev fem Jersey Giant-kycklingar, två visar sig senare vara tuppar och omplaceras.

Sju av Wyandotteäggen kläcktes, dessvärre visade det sig senare att alla sju var tuppar, så trist!


Nyckläckta små dun torkar under röd värmelampa.

14 Maj

6 Maj
Först nu kan jag starta kläckaren med mina värdefulla Jersey Giant-ägg eftersom jag väntat på ägg från Wyandotte från en uppfödare i Skåne. Äggen kom inte när det var tänkt och man kan inte börja ruva ägg för att en vecka senare lägga in fler. Alla ägg började ruvas samtidigt, trots att de första äggen fått ligga i en vecka och vänta.

 

28 april
Nya ägg kommer från en uppfödare i Småland. Jag har köpt en egen äggkläckare och ska börja föda upp min egen planerade flock. Nu har jag bara Bodil och Klara, men det räcker ju inte. Äggen är lagda av rasen Jersey Giant, en av mina favoritraser, dock bara läst om, ännu aldrig sett. De ska bli svarta och rasen är en av de största hönsraserna som finns. En vuxen höna ska väga minst fem kilo.

 

18 April

6 April

31 Mars
Jag har fått mina första egna ringar, registrerade på mig. Nu kan kycklingarna id-märkas och vad som än händer kan de spåras till mig. På ringen står också kycklingens födelseår.

 

28 Mars
I spöregn gjuter vi plintar och sätter upp golvreglar. Bygget har börjat!


 

8 Mars


Klara, tre veckor gammal.


Små dun, några dagar gamla. Det tar inte många dagar innan fjädrarna börjar växa ut. Kycklingen till vänster är Jakob, han flyttar senare till en gård utanför Örebro. Den till höger är Klara.

 


Bodil, ca tre veckor gammal


Kycklingarna bor inne i vardagsrummet, de växer så det knakar och jag börjar redan kunna ana vilka som är tuppkycklingar.

28 Februari


Mitt lilla dun ligger i handen och sover gott.


Min lilla sparv! Eftersom det är mitt i vintern bor kycklingarna inne i mitt vardagsrum, jag har längtat så länge på egna kycklingar och sitter med dem i handen varje kväll.

16 Februari  
Första kycklingen är kläckt! Det är det mörkaste ägget, det som är lagt av en maran-höna och som sen fick namnet Bodil.


Här är den lilla svarta kycklingen som sen visar sig vara Klara. Hennes tre syskon var alla tuppar men de fick nya hem på annat håll.

Under dagen kläcks fler ägg, jag står lutad över kläckaren och gör påhittade hönsmamma-ljud till kycklingarna som piper redan innan de kommit ut ur äggen. Alla fyra dvärgcochinägg kläcks, men rasen är inte alls intressant för mig, så dessa kycklingar säljs efter en vecka. Av de sex gröna äggen blev det fyra kycklingar, två svarta och två grå. Och av äggen jag fått av Anneli blev det en kyckling.


Så här ser marankycklingen Bodil ut ett par dagar gammal.


Så här börjar bygget, jag försöker göra mig en bild av var hönshuset ska stå och hur stort det ska bli.

26 Januari


Jag får låna en äggkläckare och i bruksanvisningen som är på italienska hittar jag den här bilden som jag tycker var rolig. Ja, för utan kärlek blir det ju inga kycklingar. Ägg från en ensam höna duger inte.


Äggen är tvättade och klara för att läggas i äggkläckare. De två första äggen, ett brunt och ett beige fick jag av Annelie som sällskap ifall det bara skulle bli någon enstaka kyckling kläckt. De fyra ljusa äggen fick jag med som bonus från hönans nya ägare, de är från dvärgcochin och kom också som "sällskapskycklingar". De sex gröna äggen är från den svarta hönan jag så gärna ville ha men inte fick köpa. Det är inte alltid så många ägg som kläcks, när de skickas och får vänta på att läggas i maskinen istället för att direkt börja ruvas av en riktig höna så är kläckbarheten sämre. Man vet inte heller hur många ägg som faktiskt är befruktade och för att inte riskera att en enda kyckling ska behöva växa upp ensam så vill man kläcka flera ägg åt gången.


Här ligger de på plats i kläckaren. Den blåa armen roterar och ser till att äggen hela tiden vänds, så att kycklingen där inne hålls flytande mitt i ägget.


Så, nu är det bara att vänta i hela 21 dagar. Äggkläckaren står i mitt vardagsrum, lamporna som värmer upp den tänds och släcks med några sekunders mellanrum, allt för att hålla temperaturen jämn. Det tar några dagar att vänja sig vid det blinkande röda skenet som sprider sig i hela huset, ja, ända ut i trädgården syns det röda blinkandet.

25 Januari 2015


Här har min mamma just fått äggen från den svarta hönan jag inte fick köpa. Hönan bor i Uddelvalla, en kaninvän åker förbi där och hämtar dem och åker sen vidare till kaninutställningen i Vänersborg dit min mamma åkt. Äggen tas hem till Tyresö och jag är så glad att jag står fast vid mina knasiga idéer - allt går om man vill! Och har vänner som hjälper en.

16 Januari 2015
Det var med den här bilden det började! Dagen är den 16:e januari 2015. Jag har sen många år varit medlem i Rasfjäderfäförbundet och sen ett bra tag hängt i flera hönsgrupper på Facebook. Jag kände väl att det började svämma över av längtan men det fanns inga direkta planer på att bygga hönshus. Men så såg jag den här bilden. Äggen är lagda av en höna som auktionerades ut på Facebook och jag tappade fullständigt huvudet. Det slutade i alla fall med att jag fick köpa ägg lagda av denna höna, hönan själv fick jag inte köpa. För trots att jag bjöd långt över vad en blandrashöna  brukar kosta var det en annan person som lyckades bjuda över i allra, allra sista sekunden innan tiden var ute. Äggen kom hem, lades i äggkläckare och planerna på hönshus tog en rivstart!


Mitt under hönshusbygget föds valpar på kenneln, bara då läser jag dagstidningar eftersom valparna ska ha något att kissa på. Den här bilden hittade jag en dag och den tycker jag var rolig.