26 December
Julhelg och lite ledigt - några timmar framför datorn ledde till att man nu kan läsa om kull Krutrök som föddes under 2014. Kullens berättelse finns här och mamma Ystras dagbok finns här. Det har hänt en del sen valparna flyttade härifrån. Ystras matte Linde råkade ut för en olycka vilket ledde till att hon inte kunde ha sina hundar kvar. Både Ystra och Tildra har flyttat till nya familjer. Så förfärligt sorgligt för Linde, jag vet hur mycket hundarna betydde för henne.

 
Jonna och Björne Krutrök, nu ligger deras berättelse ute och kan läsas.

5 December
Det blev en fantastisk dag i slottsparken med ett mycket större deltagarantal än jag kunde drömma om. Många var visst sugna på att ses, fantastiskt kul. I min inbjudan på Facebook till promenaden hade 19 personer sagt att de ville komma - hur många personer som kom vet jag inte, men jag vet att det i alla fall blev 40 hundar!
Vi samlades på parkeringen vid Slottsträdgården och där började jag dela ut hundmat som Orijen så vänligt hade skänkt. Dock hade jag bara med mig 25 påsar, trodde jag hade garderat mig ifall det kom några extra hundar. Efter en stund började hundarna bli oroliga av att stå och vänta, så vi började gå trots att alla inte hade kommit, några väntade kvar på de som var på ingång. Eftersom det var mitt i årets höststorm så var jag glad över att det bara drog lite lätt vind genom träden, det var mulet men inte regn. Under natten hade det varit ordentligt oväder och på andra platser hade mängder av träd blåsts omkull och blockerat vägar och rivit ned elledningar. Inget av detta märktes idag.
Vi gick en slinga runt i parken och fortsatte sen ut till caféet på Notholmen. Jag hade förvarnat dem om att vi skulle komma, hade berättat att vi nog kunde bli ett tjugotal personer, så de fick chans att förbereda sig och köpa in lite extra fikabröd. Dock blev  vi ju några fler! Det fanns gott om plats att sitta ute med hundarna och vi hade utlottning av leksaken Malva valde, den vanns av Yaxon.
Jag hade bara med mig min telefon att fotografera med och eftersom vi var så många blev bara en bråkdel av hundarna och dess människor fotade, men här är några bilder från dagen av blandad kvalité. Bilderna får tala för sig själva, inga bildtexter.

Tack alla mattar och hussar för att ni kom med era hundar: Bilbo, Zeka, Zamina, Nellie, Pocahontas, Minna, Ärling, Love, Mimer, Exa, Agnes, Frasse, Yaxon, Molly, Tequila, Telma, Tindra, Eddie, Cale, Rambo, Tuva, Uma, Ester, Hetja, Baldur, Turi, Coccos, Puma, Zelda, Zack, Celia, Flinta, Ikaros, Karisma, Chess, Madicken, Tindra och Cosmo hälsar jag, Malva och Lova.

24 November Lättat samvete, även om det känns pinsamt. Men nu har jag äntligen kommit mig för att besvara alla mail jag hade obesvarade i min mailbox. Och jag ska erkänna att där låg många mail som var väldigt gamla. Mail från vanliga, trevliga människor som undrade om eurasier och om valpar och som hoppades på svar. Att inte svara känns som att jag underförstått sa "du duger inte". Förlåt alla som väntat, det handlar bara om energi och att den varit nästan slut. Nu blir mitt nästa projekt att komma ifatt och uppdatera här på hemsidan, men en sak i sänder.

Äntligen har jag tagit mig i kragen och svarat på alla mail som låg på vänt, nu finns inget kvar i mappen Oläst. Jag är lättad, men det är ändå lite pinsamt att det tagit så lång tid.

10 November
Det händer mycket här på kenneln i Nyfors - det är därför jag inte haft tid att sitta framför datorn och berätta. Nu när det börjar bli höst och mörkt och jag är inomhus mer ska jag försöka komma ifatt och uppdatera sidan lite mer. Till att börja med kan jag presentera två nya kaniner som flyttat hit. Det är hermelinkaninerna Månviol och Ängsull. De är renrasiga avels- och utställningskaniner som tidigare bott hos en bekant till mig. Hon slutade med sin uppfödning och hade de här två kvar till sist, hennes favoriter. Till skillnad mot de flesta av mina tidigare kaniner har de här två haft ett bra liv och är i god kondition, de behövde bara ett nytt hem.

Hermelinkaninerna Månviol och Ängsull kalasar på vitkål. Välkomna till oss i Nyfors.

9 Juli
Veckorna rullar på och valparna växer. Alla utom en har en familj som väntar. Jag vill gärna ha de här valparna kvar runt Stockholm, men viktigast är att hitta bra familjer som förstår att uppskatta dessa valpar som jag har stora förhoppningar om. Med den här starten vi fick, när mamma Gunhild blev så sjuk och valparna måste födas upp med flaska, så har vi förstås fått ett nära band. De här valparna är inte som andra valpar. Jag kan inte sälja dem och sen aldrig mera se dem!

Maranhönan Bodil passar på att smaka av valparnas mat.

27 Maj Gunhilds mage växter! Det är med stor spänning vi ser fram emot födelsedagen om två veckor. Hur många valpar kan det finnas där inne tro? Vad är det för färger och för kön på dem? Mår de bra? Funderingar i en hunduppfödares huvud som så småningom får ett svar. Följ kullen i Gunhilds dagbok.

4 Mars Milla-dagen
Idag är det Milla-dagen. Det är idag sju år sedan min vän Milla dog. Hennes hjärta stannade och allt var över. Jag har gjort det här till en speciell dag, en dag då jag vill berätta och be andra tänka på donation och helst också registrera sin vilja i Donationsregistret. Det är så enkelt! Nu ikväll var jag på Blodcentralen och donerade blod, det är också ett sätt att hjälpa andra, till och med rädda deras liv. Det är bara två procent av Sveriges befolkning som lämnar blod, det är väl ändå ganska dåligt? Fler behövs - och man är en hjälte när man går dit.

Milla lämnade vänner, familj och sina hundar kvar. Hon hade kanske kunnat leva idag, hon hade behövt få ett nytt hjärta. Inte för att hennes hjärta inte var varmt eller gott nog, det var ett mekaniskt fel på det. Men det fanns inget hjärta över till henne. Ungefär åtta av tio svenskar är positiva till organdonation, men det är bara runt 100 registrerade donatorer som dör - men 700 personer som väntar på organ, varje år. Om du vet vad du vill göra med din kropp efter din död, registrera din önskan.

Jag saknar Milla och är så ledsen över att hon inte fick leva längre. Jag tänker göra det här till något bra och hoppas att fler registrerar sin önskan i donationsregistret. Och vill du känna dig som världens snällaste - gå och lämna lite blod också! Bilden har Milla tagit på sig själv, den stod på hennes kista när hon begravdes.

Så här lätt kan man rädda liv medan man lever!

När jag var på Blodcentralen berättade jag för sjuksystern att det var Milla-dagen idag, hon tackade mig för att jag gjorde det här till en bra dag, väldigt viktigt.

Efter lite tvekan berättade hon att hon kom från Iran och för bara två månader sedan hade hennes mamma ringt och berättat att pappan låg i koma och att hon måste skynda sig dit. Pappan hade fått hjärtstillestånd på väg till jobbet men det var svårt för ambulansen att ta sig fram, det tog för lång tid. De fick pappans hjärta att slå igen, men han vaknade aldrig upp utan var hjärndöd. När dottern kom till sjukhuset frågade de om de ville donera pappans organ och det vill de absolut göra - men bara kort efter så stannade hjärtat så kroppen och organen dog. De hann aldrig ta till vara på hans kropp och de kände att pappan hade dött helt i onödan. Jag vet inte om det var någon tröst, men jag sa att det viktigaste är ju ändå att man vill, om det inte går, så går det ju inte.

Om jag dog i en trafikolycka på väg hem från jobbet skulle det ju vara helt fantastiskt om jag genom min kropp hade kunnat ge livet till någon annan, en sån som Milla hade kanske levt då och fortsatt sprida glädje omkring sig.

Läs om donation här: www.Livsviktigt.se , du kan registrera din vilja här och läsa om blodgivning här: www.Geblod.nu