|
31 December Nyårsafton
Så har det blivit årets sista dag. Jag funderar lite bakåt i tiden och
inser att det här året har varit ett ganska jobbigt år. Mycket att göra, ont
om tid, planer som gått i stöpet, mycket känslomässiga påfrestningar och så
värst av allt: Att se hur min finaste Venus inte mått helt bra och så
småningom måste dö. Man kan ju tappa lusten för mindre saker. Och nej, det
är inte lättare att förlora en livskamrat som man har haft länge, att hunden
är gammal gör inte mindre ont hos den som blir ensam kvar. Och nej, man
vänjer sig inte. För varje hund jag förlorat blir det värre och värre, gör
mer och mer ont, förtvivlan över att behöva förlora någon man älskar är
förfärlig. Jag påminns brutalt tydligt om att snart står nästa hund på tur
och sen nästa och det känns som att jag inte kan stå ut med mera sorg. Det
är förfärligt att hundar har så kort liv.
Inför nyårsnatten vill jag ge några varningar. Varje nyårsdags morgon kan
man läsa om hundar som sprungit bort under natten, skrämda av fyrverkerier.
Se till att det inte blir din hund. För det första, ta inte ut hunden ur
huset under nyårsnatten! Det spelar ingen roll att din hund inte är rädd
för fyrverkerier - det går på en sekund att få den det. Helt trygga hundar
kan bli panikslagna av att utsättas för en explosion från en fyrverkeripjäs
som smälls på fel ställe. För det andra, se till att hundens halsband
eller sele har rätt storlek så den under inga omständigheter kan kränga
sig ur kopplet när den rastas under de dagar, mornar och kvällar då det kan
förekomma fyrverkerier. En panikslagen hund som kastar sig runt i kopplet
och kommer loss, flyr för sitt liv och den kommer inte att lyssna när du
ropar på den. Som hundägare är det självklart att man stannar inne i
huset med sin hund under tolvslaget! Ingen hund sitter ensam inne när
fyrverkerierna brakar loss. Det är varje hundägares skyldighet att göra sitt
yttersta för att skydda sin hund.
Inatt har jag fyra hundar hos mig och jag har planerat natten väl. Jag
tejpar tidningspapper i flera lager för alla fönster i mitt hus, det dämpar
knallar och skymmer blixtrande ljus. Sen ett par dagar tillbaks har jag
lugnande feromoner, Adaptil, i ett eluttag i vardagsrummet. En av
besökshundarna har också fått rogivande tabletter, Zylkene, under ett par
dagar för att ta topparna av stressen han känner under nyårsnatten. Jag ger
hundarna kalkonkött att äta, det ska innehålla mycket av aminosyran
tryptofan som hjälper kroppen att tillverka signalsubstansen serotonin som
bland annat ökar känslan av välbefinnande. Jag köper en hel kalkon och
tillagar den i ugnen, kokar ris i spadet och matar hundarna med det dagarna
innan och efter nyår. Under tolvslaget har jag ljuset tänt i huset, jag har
både TV och radio på, inte jättehög volym, men högre än jag brukar för att
dölja en del av oväsendet från fyrverkerierna. Hundarna får goda köttben en
stund innan tolvslaget för att distrahera dem när det sätter igång. Det
smäller inte jättemycket här där jag bor, men tyvärr har jag grannar som är
mycket förtjusta i fyrverkerier så helt förskonade är vi inte. Eftersom jag
alltid varit mycket försiktig under nyår har vi klarat oss bra, ingen av
hundarna är särskilt rädd och jag vill att det ska fortsätta så. Därför
förbereder vi oss noga inför helvetesnatten.
Till alla hundägare som firar det nya året sittandes bakom täckta
fönster, i källare, i tvättstugor och badrum, till hundar som ligger i
badkar, i torkskåp och under sängar önskar jag Ett Gott Nytt År!
24 December Julafton
Jag önskar alla vänner en God Jul.
21 December
Sen ett tag bor även Tildra i ny familj, ännu på prov så att vi säkert
ska veta att alla trivs ihop. Även den här familjen har haft en eurasier sen
tidigare och vi är därför bekanta med varandra sen länge. Nu får tiden
utvisa om familjen passar ihop med Tildra, vi hoppas förstås på det.
13 December
Glada nyheter, Ystra bor redan i ny familj och allt verkar gå bra.
Familjen har haft eurasier sen innan och allt känns helt overkligt bra! Tänk
vilken tur att det fanns en sån fin familj utan hund - och en sån fin hund
utan familj och att de fann varandra. Ystra ska bo där på prov i några
månader så att vi säkert vet att de ska trivas ihop, men det skulle förvåna
mig om de inte "klickar" eftersom allt gått så bra hittills. Stor lycka! Jag
letar fortfarande efter en fodervärd till Tildra, allra helst i Stockholm.
6 December
Tiden går så fort, veckorna blir månader. Jag har inte uppdaterat något
på hemsidan på lång tid, så lång tid att jag fått frågor om jag
slutat med hunduppfödning. Det har jag jag inte, problemet är bara att
det är så lite tid i mitt liv och så mycket att göra. Jag har massor av
obesvarade mail i inboxen och jag har bestämt mig för att inte ens försöka
skicka några julkort i år. Jag hinner bara inte. I valparnas dagbok
står att de är fem veckor, trots att de föddes i maj. Bilderna på dem ligger
fortfarande i kameran som inte ens är nedladdad till datorn. När det är
sommar vill jag vara utomhus, inte sitta inne framför datorn. Det har hänt
massor av saker som jag egentligen vill skriva och berätta om, men NÄR? När
det är helg och ledigt från jobbet har jag massor att ta hand om i
trädgården, med djuren och med hundarna, huset måste kanske dammsugas någon
gång och kläder ska tvättas. På vardagarna kommer jag hem sent efter jobbet,
är glad om jag får till någon middag innan det är dags att gå och lägga sig.
Jag har haft ganska mycket hundar hos mig, tror att jag haft minst en extra
hund hela tiden från mars till nån gång i mitten på augusti och det blir
extra mycket jobb förstås.
Jag har under sommaren märkt att min kära Venus inte mått helt bra, många
besök hos veterinär och mycket oro under sommaren slutade med att hon måste
lämna jordelivet då det konstaterades att hon hade cancer i magsäcken.
Jorden slutade att snurra, klockorna stannade och allt blev svart. Inget
känns roligt längre och tårarna tar aldrig slut. Hur ska man kunna bli hel
efter att en som delat ens liv och funnits vid ens sida i nästan 14 år inte
längre är där? Det blir tyst, tomt och kallt. Kära, kära Venus, jag saknar
dig så!
Jag har hela sommaren sagt att "till hösten ska jag sitta inne framför
datorn" och idag är en sådan dag. Jag måste skriva om Ystra och Tildra,
tragiskt nog måste de hitta nya hem då familjesituationen i deras nuvarande
hem gör att de inte kan bo kvar där. Läs mer om dem
här.
17 Juli
I mitten av juli duggar födelsedagarna tätt, jag kallar det för
"valpveckan". Grattis till alla valparna i kull Kjermpefin som
fyller tre år den 9:e juli, kull Solfagur som fyller två år den 17:e
juli, kull Yggdrasil som fyller fem år den 21:a juli, kull Björnfot
som fyller två år och kull Asagård som fyller nio den 23:e juli samt
kull Gyllenfäll som fyller sju år den 24:e juli.Stort
grattis till er alla! Bilden visar "urpappan" Balder med sin
födelsedagstårta
då han firade sin 15-årsdag.
|
|
 |
23 Juni
Grattis till min finaste, mest underbara och vackraste Malva
Mirakel som helt overkligt fyller åtta år idag! Hon är "lillan" i
familjen, blir inget annat än min lilla valp - trots att hon själv
är mor till tre egna valpkullar och "bonusmor" till flera andra
kullar. Malva är Balders dotter, Venus lillasyster, född i Norge som
genom ett mirakel eftersom Balders spermier legat nedfrysta på
spermabank i Uppsala.
Tänk att du blev till och tänk att jag fick glädjen att dela mitt
liv med dig!
Läs mer om Malva Mirakel här. |
|
 |
3 Juni
En dag i vintras märkte Kråkes matte Rebekka plötsligt att Kråke inte mådde
bra. Han kräktes och när de åkte till sjukhus upptäcktes att han hade svalt
en av katternas leksaker och den hade fastnat i magen. Han opererades genast men
innan det stod klart att han skulle klara sig var det en orolig tid. Jag bad Rebekka skriva om hur det hela gick till, hur de märkte att han var dålig
och hur dyrt det blev - men att försäkringen täckte det mesta. Jag vill att
du som läser det här ska förstå hur viktigt det är att vara uppmärksam på
hur din hund mår, att verkligen söka hjälp när man förstår att något inte
står rätt till. Och förstås, vikten av att ha hunden försäkrad. Även om man
tror att hunden aldrig ska bli sjuk så händer det saker, det borde vara alla
hundars rättighet att ha en veterinärvårdsförsäkring!
Läs hans berättelse här. |
|
Att vara bästa kompis med en katt kan bli dyrt.
 |
29 Maj
Svenska Pudelklubben arrangerade en inofficiell utställning i Gubbängen där
eurasierna bedömdes av Andreas Lantz. Det blev en liten familjeträff av
Balder-Balder-hundar då Trygve Sveakung, Tildra Stalledräng, Litla Systir
Solfagur, Blossi Fridsam och Saunamaija Makalös deltog på utställningen.
Hejarklack var Sigrid Godmode och lilla bonushunden Harry. Det blev lite si
och så med fotograferandet, men här är några bilder från dagen.
Picknicmys med Sigrid Godmode och Litla Systir Solfagur med
familj.
Blossi Fridsam med mamma Saunamija Makalös.
Trygve flörtar med Litla Systir.
Tildra lämnade en ICA-kasse med päls hemma,
bonushunden Harry är hejarklack och väskväktare idag.
Jag och Litla Systir, det är Helen Nordström som
tagit bilden.
Kicki med Trygve Sveakung, BIR och vann gruppen
och blev BIG. |
|
Borstning inför bedömning.
Litla Systir med matte.
Tildra var nöjd att få träffa matte Linde. Eftersom
Ystra är hemma på kenneln med sina valpar så har hennes dotter Tildra
flyttat med, Linde och Tildra har inte setts på nästan en vecka.
 |
Blossi Fridsam bästa tik och BIM, Trygve Sveakung bästa hane
och BIR samt BIG-vinnare.
20 Maj
Idag är det tio år sedan Venus och Arras fick sina valpar
Lova, Nora, Ragna, Torun och Eldgrim Bifrost. Lova stannade här hos mig så
ikväll firar vi hennes födelsedag med tårta. Det här betyder också att det
var tio år sedan jag lärde känna Arras matte Andrea och jag tänker ofta på
resan Venus och jag gjorde för att träffa Arras i Wien i Österrike.
Läs mer om kullen från 2004 här.
Venus leker med sina små. |
|
 |
17 Maj
Utställningslördag! Idag har två av valparna i kull Fridsam varit på varsin
utställning och båda "visade framtassarna". Embla Fridsam deltog på sin
första utställning, den internationella i Hässleholm och där vann hon som
junior bästa tik, vann certifikat och blev BIM. Man får tävla officiellt
från nio månaders ålder, Embla var blott nio månader och 13 dagar men slog
alla andra tikar och blev BIM, en bedrift! Hennes bror Kråke Fridsam
var på inofficiell i Gävle, blev BIR, BIG och slutade som BIS-5. Dessa båda
hundar har gjort många närstående människor stolta idag!
Kråke Fridsam BIR, BIG och BIS-5! |
|
Embla Fridsam excellent, CK, bästa tik, certifikat och
BIM hela vägen från juniorklass! |
|
8 Maj
Idag föddes Ystras och Heimdalls valpar, en tik och
en hane. Jag visste sen innan att det var två men inte mer än så. Nu
när de är här har jag kontaktat dem som kan få bli deras nya
familjer. Det är svårt och trist att välja bort ivriga och trevliga
väntande familjer, men det finns bara två valpar och inget jag kan
göra för att ändra på den saken. Mor och valpar mår bra.
I år är det tjugo år sedan den första eurasiern kom
till Sverige, Balders fantastiska mamma Jonna/"Pom-Pom". Tikvalpen ser ut att
få samma färg och teckning som hon! |
|
 |
5 Maj
Jag hittade en verkligt bra artikel om hundar och barn som
jag vill rekommendera alla att läsa. Varför blir barn bita? Är det fel på
hunden eller på hur hunden har behandlats när det händer? Hur undviker man
att barn och hundar hamnar i en sådan situation?
Det finns en fråga som jag ganska ofta får, en fråga som jag
avskyr, för den visar på total avsaknad av respekt mot hundens person, jag förstår inte hur det är tänkt hur man ska kunna svara på den. Den
visar dessutom att frågeställaren inte förstår att hundar är individer och
att de faktiskt är djur som styrs av instinkter och kroppsspråk och att alla
handlingar är resultat av en kedja av händelser. Att alla hundar måste
behandlas och bemötas med respekt. Den som
frågar måste tro att hundar är saker som man kan förutsäga hur de ska vara,
i alla situationer. Den förstår inte heller att "barn" är ungefär hälften av
jordens befolkning, att "barn" kan bete sig och göra vad som helst, "barn"
är inte en sak eller på ett sätt. Och det värsta av allt är att frågan är så inarbetad
och vanlig att
till och med en veterinär, en som verkligen borde respektera djurets person, ställde den till mig.
Frågan finns i två varianter och de lyder:
-Är den här rasen barnvänlig? eller -Hur är de med barn?
Läs artikeln
här, fungerar inte länken finns samma text
här. Texten är på danska.
21 April
Idag har fem Balder-Balder-hundar träffats i Nykvarn för att
göra BPH, alltså en Beteende och Personlighetsbeskrivning Hund. Det var
länge sen jag bokade tiden, flera månader, så det var med stor förväntan jag
vaknade den här morgonen. Det är ingen tävling eller test, så jag behöver
inte vara orolig, men det är ändå väldigt spännande. Det går ut på att man
går en bana med hunden och passerar ett antal "stationer" där olika saker
händer. Under tiden går en protokollförare med och skriver ned exakt vad som
händer. Vid varje station finns en "händelse" och hundens reaktioner
noteras. När man lägger ihop allt får men en bild av hur hunden är i sättet
och hur den reagerar på "konstiga saker". Jag blev imponerad över hur
duktiga och bra hundarna var, jag tror att alla som var med idag blev det.
Hundarna kan mer än man tror. De som leder beskrivningen är utbildade och
vana, de ser också till att ingen hund tycker det blir jobbigt och far illa.
Efter varje station ser de noga till att hunden har slappnat av innan man
går vidare till nästa och skulle någon hund bli så stressad att den inte kan
koppla av så avbryts beskrivningen. Det här är för hundarnas skull och på
hundarnas villkor, man vill inte skrämma eller pressa dem så att de mår
dåligt. BPH har utvecklats av Svenska Kennelklubben och är anpassat för
"vanliga" hundar eftersom den andra beskrivningen som finns, MH
(Mentalbeskrivning Hund) är utformad av Svenska Brukshundklubben och
anpassad för brukshundar. Man har ganska länge vetat om att den
beskrivningen inte passar sällskapshundar så bra, det har dessutom varit
väldigt svårt för "vanliga hundar" att få plats på MH eftersom brukshundar har förtur. BPH är
lättare att genomföra för arrangören och ordnas nu på många platser i
landet. Idag hade vi självaste Curt Blixt som beskrivare, det var roligt
tycker jag eftersom han är en av dem som ligger bakom utformningen av BPH. Jag pratade med
honom efter att beskrivningen var färdig och ville höra på vilket sätt
eurasier skilje sig från andra hundar. Han sa att mina hundar hade varit
väldigt duktiga, jag kunde vara stolt - och det var jag förstås. Det som
skiljde sig från "vanliga" mönstret var framför allt att de var så
ointresserade av okända människor, inte ett dugg rädda, bara totalt
ointresserade och det gör mig enormt stolt. Precis så ska ju eurasier vara!
De var också ganska ointresserade av leksaker och av att få tag på mat. När
de blev överraskade så blev de inte särskillt rädda och de var rätt ointresserade av
att gå fram och kolla på vad som hade skrämt dem - eftersom de inte blev
skrämda. Det känns som att hundarna mest satt och tittade åt annat håll på
andra saker när det fanns främmande personer i närheten. Några saker var förstås konstiga tyckte hundarna, Litla Systir
ville först inte gå på det konstiga rörliga underlaget, men när jag lockade
på henne så klev hon upp och andra gången var det inget problem att gå
där. Från "begynnelsen" tills nu (mellan år 2000 och 2014) har 147 eurasier gjort MH och med dagens
fem så har 19 eurasier gjort BPH, nio av dem är Balder-Balder-hundar. Jag vill gärna tipsa
om att göra BPH, det är roligt och inte alls svårt! Ett stort tack till mattar och hussar som kom med Love Björnfot, Tildra Stalledräng, Gunhild Godmode och Turi Kjempefin. Själv tog
jag med mig Litla Systir Solfagur. Vill du läsa mer så kan du titta på
Brukshundsklubbens sida om MH
här
och på Kennelklubbens sida om
BPH
här.
Hagbard och Birka gör MH, läs om dem
här. Järnsaxa var den första eurasier som gjorde BPH, läs om hennes
beskrivning här.
Här kommer en radda med bilder, lite huller om buller.
Bilderna på mig och Litla Systir har Tomas Tegnér tagit, tack för dem. Den
som vill titta närmare på de utförliga protokollen kan gå in på SKKs avelsdata och göra
det. Här till bilderna ger jag poängen från en enklare sammanfattning av beskrivningen. 0 poäng betyder "inte alls" och 4 poäng betyder mycket.
Tildra hälsas på av främmande person och får: "Glad i
människor" 3 och "Trygg" 4. |
|
Här är det närmande person som avslutar stationen, Tildra
får "Glad i människor" 2, "Trygg" 4 och "Arg" 0. |
Överrasknings-gubben flyger upp...
...Linde släpper kopplet...
...men Tildra behövde inte sticka iväg.
Aha, det här var ju inget. På visuell överraskning fick
Tildra "Trygg" 3, "Nyfiken" 2 och "Arg" 1.
Trumman med kätting inuti börjar snurra, på skrammel blir
det "Trygg" 3 och "Nyfiken" 2.
Främmande underlag, inget problem. Tildra går på och får
"Trygg" 3.
Love är på matstationen, på "Energisk" får han 1.
Här flyger gubben upp...
...och Tomas släpper kopplet. På visuell överraskning får
Love "Trygg" 2, "Nyfiken" 2 och "Arg" 2.
Trumman med kätting börjar snurra och Tomas släpper just
kopplet.
Trumman snurrar vidare, Love blir inte så förskräckt. På
skrammel får han "Trygg" 3 och "Nyfiken" 3.
På märkliga underlaget får Love "Trygg" 3.
Efter beskrivningen pratar Curt Blixt igenom vad han såg
tillsammans med husse. Curt var lite bekymrad över att Love påverkades av de
tre löptikarna (mina) som satt och väntade borta vid kiosken. Det var
förstås dumt av mig att ta in dem på området, men jag hade vare sig hundvakt
hemma eller någon plats i skugga
att parkera bilen. Love blev nog lite pipig av tikarna, men
hans beteenden kändes ändå som "hans vanliga jag".
Gunhild blir hälsad på, hon får "Glad i människor" 1 och
"Trygg" 3.
Här försöker testledaren få Gunhild intresserad av en
okänd leksak.
Testledaren jobbar med leksaken, backar iväg och lockar på
Gunhild...
...som kommer efter och kollar, men inte var
särskilt intresserad. På Lek med främmande person fick hon "Energisk" 1 och
"Lekfull" 1.
Här är det den närmande personen som just vänt ryggen
till. På "Glad i människor" blev det 1, på "Trygg" 4 och på "Arg" 0.
Rörligt och låtande underlag var ovant, men Gunhild går
fint och får på "Trygg" 3.
Turi blir hanterad av främmande person på avstånd från
ägaren...
...och sen nära ägaren. Turi får på "Glad i människor" 1
och på "Trygg" 4.
Testledaren visar först godis och låter Turi lukta på det,
lägger det sedan i stationen. När hon är klar släpps hunden lös och man ser
hur ivrig hunden är på att komma åt godiset.
På matintresse får Turi "Energisk" 2.
När Turi går mot stationen visuell överraskning så flyger
en gubbe upp...
...och man ser hur hunden reagerar på det.
Turi får på "Trygg" 3, "Nyfiken" 3 och "Arg"
0.
Om man vill skjuter de med pistol, alla valde att göra det
idag. Turi ser ut så här när de skjuter och får på "Trygg" 3.
Så var det min och Litla Systirs tur att gå banan. Här blir
hon hanterad av främmande person, på "Glad i människor" får hon 1 och på
"Trygg" 4.
Vi leker med egen leksak, jag kastar den och Litla Systir
springer faktiskt efter och tar den i munnen. På föremålslek får hon på "Energisk"
2 och på "Lekfull" 1.
Här bedömer man leken med främmande person och leksak.
Stationen matintresse ger "Energisk" 2.
Gubben har flugit upp och Litla Systir kollar vad det är. På
station visuell överraskning blir det "Trygg" 3, "Nyfiken" 3 och "Arg" 0.
Trumman börjar snurra och jag släpper kopplet.
Litla Systir rycker knappt till och på skrammel får hon på
"Trygg" 4 och "Nyfiken" 2.
Här har den skumma personen närmat sig och vi ska nu gå fram
och kolla. Poängen blir "Glad i människor" 1, "Trygg" 4 och "Arg" 0.
Det konstiga underlaget var konstigt, tyckte Litla Systir,
men hon vågade sig ändå på att gå. på "Trygg" fick hon 2.
Turi hittar en kompis som hon gärna ville ha med sig hem.
Kaninen Sven låter sig inte störas av Turis sällskap. |
Det är så roligt att se hur det går till på landet.
Jag som jobbar i en storstad är van vid trist inställning och dålig
moral, typ "kan man sno så gör man det" och "tillfället gör
tjuven" eller "de får skylla sig själva". Så är det inte här. Det fanns ingen i kiosken, så då handlar man på egen hand,
lämnar pengar och
skriver
vad man köpt på en lapp. För den observante kan jag tala om att det
är inte alla pengar som syns på bilden. Tomas har just köpt två
kaffe och håller på att plocka fram pengar för dem. |
|
Priserna är ju fantasipriser, eller vad sägs
om en kopp varm choklad med vispgrädde för 5:- eller en toast för 15:-?
Har de fastnat i 1980-talet kan man undra... |
Skärtorsdag
17 April
Glad påsk önskas alla eurasiervänner! Jag återanvänder min
favoritbild på Venus och den moderlösa harpalten Hare Potter som växte upp
hos oss en vår. Om du vill läsa hans historia finns den
här.
8 April
Hurra och grattis till Birka och Dempseys valpar Ystra, Turid, Tore,
Hagbard och Jorunn i kull Vidfamne som fyller åtta år idag! Deras
syster Ingfrid finns inte längre med oss, men hon är inte glömd.
Läs mer om kullen från 2006
här. |
|
 |
6 April
Saunamaija och
Torulvs valp Kråke Fridsam har haft utställningsdebut i helgen. Man
kan lätt säga att "det gick bra".
På lördagen var det utställning i Gävle. Domaren Helene Björkman
skrev så här i kritiken: Maskulin hane med fina proportioner,
välansatta välburna öron. Vackert uttryck. Fin hals. Vackra mörka
ögon. Bra rygg, välburen buskig svans. Bra bröstkorg, bra päls
och struktur. Rör sig bra för sin ålder. Trevlig.
Han fick
hederspris, blev bäst i rasen (BIR) och i finalen slutade han på
tredje plats (BIG-3)!
På söndagen var det istället utställning i Ludvika och domaren
Gabriella Carlid skrev så här i kritiken: Maskulin hanhund, kraftfullt huvud, bra ögon och öron, bra hals och
överlinje, bra bröstkorg för sin ålder, balanserade vinklar, rör sig
väl, utmärkt temperament.
Han fick hederspris, blev bäst i
rasen (BIR) och slutade i best in show-finalen på andra plats
(BIS-2) av alla valpar på utställningen! |
|
Kråke Fridsam med sin husse, rätt nöjda efter en sån här
utställningshelg. |
1 April April
Idag har jag fått ett spännande meddelande från Birk Godmode och hans familj,
jag är så stolt över honom och hans bedrifter. Vilken uppfödare skulle inte
bli det, så här berättar Birks husse:
I dag gör vi vårt första räddningsdyk med
BIRK och sjöräddningens hundtränare, vi flyger ut med hjälp av
kustbevakningens helikopter kl 14, TV skall med och filma!
30 Mars
Igår lördag träffades hela 40 eurasier med sina människor för en helt
underbar dag i solen vid vattnet utanför Järna. Se bilder från dagen här.
Tyvärr fotograferades bara en bråkdel av hundarna, jag kom lite efter och
fotade de som rörde sig omkring mig. Det var så många jag missade, det var
lite synd. Titta på bilderna här.
21 Mars
Grattis på födelsedagen till Birka och Douglas valpar Idun, Gunhild,
Sigrid, Birk och Torulv i kull Godmode som fyller sju år idag!
Läs mer om kullen från 2007 här. |
|
 |
17 Mars
Idag var det 11 år sedan Venus och Koljas valpar Birka, Svea, Ymer, Atle
och Vidar föddes. Tänk vad tiden går fort!
Läs om kullen från 2003
här. |
|
 |
14 Mars
Nu är det sex år sedan min vän Milla
dog. Hon lämnade vänner,
familj och sina hundar kvar. Hon hade kanske kunnat leva
idag, hon hade behövt få ett nytt hjärta. Inte för att
hennes hjärta inte var varmt eller gott nog, det var ett
mekaniskt fel på det. Men det fanns inget hjärta över till
henne.
Jag vill be dig som läser det här om en tjänst: Ta dig tid
att fundera i några minuter på hur du vill göra med din
kropp när du inte längre behöver den själv. Det finns andra
som kan få låna lite av dig och leva vidare i livet tack
vare ditt beslut. Men då måste du bestämma dig innan du dör.
Om du är osäker eller vill veta mer, så läs mer på
Livsviktigt. Har du redan tagit ställning tar det bara
en minut att registrera sig i donationsregistret
här. Gör det på en gång, man vet aldrig om man har tid
att göra det sen. Ungefär åtta av
tio svenskar är positiva till organdonation, men det är bara
runt 100 registrerade donatorer som dör - men 700 personer
som väntar på organ, varje år. Om du vet vad du vill göra
med din kropp efter din död, registrera din önskan. |
|
Milla och Harry, kennel Millypaws. Hon
lämnade oss den 4 Mars 2008. Milla var en solstråle i ens liv,
alltid sprudlande glad. Om jag dör vill jag ge livet till någon
annan om det går. Kanske känner du likadant? Tänk om det hade
funnits ett hjärta till Milla när hon behövde ett!
Foto: Lotte Fernvall |
2 Februari
I helgen har Svenska
Eurasierklubben haft uppfödarmöte på flera platser i landet. Vi var 18
uppfödare och hanhundsägare som träffades i Södertälje för att diskutera om
vår fantastiska ras och våra älskade hundar. Huvudtemat var att börja arbeta
på en presentation inför kommande domarkonferens, men såklart blev det
mycket annat prat också. Vi kunde enas om att rasen är ohomogen men att det
också är en del av charmen med rasen. Vi diskuterade också en hel del om att
vår ras har kommit att beskrivas som en "idealisk förstagångshund" och det
var vi nog rätt eniga om att det inte stämmer. Förstås KAN man ha en
eurasier även om man inte haft hund innan, men då krävs att man är
ordentligt påläst och verkligen engagerar sig när valpen ska fostras. En
eurasier kräver en del eftersom den både är intelligent, envis och
självständig. Om man köper en eurasiervalp i tron om att den är en ras som
"passar alla", en sällskapshund som varken behöver motion eller pälsvård -
ja, då är det stor risk att hundägandet inte blir så härligt och fantastiskt
som man hade hoppats på. Den som blir med eurasier måste bli det med en
ärlig bild av rasens egenskaper och med rätt förväntningar - för då blir
livet alldeles, alldeles underbart! Vi kom överens om att texten på
eurasierklubbens hemsida om rasens personlighet och karaktärsdrag behöver
ändras och förtydligas så att det bättre framgår hur eurasier skiljer sig
från andra raser. Det kändes som att alla som var med på mötet tyckte det
var roligt och nyttigt och förhoppningsvis ses vi snart igen. Att föda upp
hundar är ett stort ansvar och det är väldigt viktigt att man förstår det
och att man känner att man samarbetar med andra uppfödare för att behålla
rasens goda egenskaper och förbättra de svaga. Mötet pågick i nästan sex
timmar, men flera hade långt att åka, så vi måste sluta, men jag är säker på
att vi lätt hade kunnat prata i sex timmar till!
12 Januari
Nu har jag äntligen kommit ifatt
och skrivit klart alla valparnas egna sidor i kull Solfagur, kull Björnfot
och kull Fridsam! Det har grämt mig att jag inte fått det gjort, jag är ju
så stolt över valparna och vill verkligen visa dem för "hela världen" men
tiden har bara rasat iväg. Jag har haft stunder då jag känt att jag bara
suttit som klistrad framför datorn och under det senaste året har jag
verkligen försökt att hålla mig ifrån den. Det tar tid att vänja sig vid nya
rutiner, men jag vill göra roligare saker än att sitta och stirra i
dumburken, jag vill umgås med mina hundar och gräva i mina rabatter, jag
vill ro båten på sjön och jag vill slöa bland bubblor i badkaret. Jag
försöker att inte slå på datorn när jag kommer hem från jobbet utan istället
laga middag och så småningom komma i säng i tid. Sommaren som var ville ju
aldrig ta slut och och därför ville jag aldrig gå in och sätta mig vid
datorn. Men jag ville gärna berätta om mina valpar och nu har jag faktiskt
fått det klart! Jag tror att jag hittat lite balans också, lite tid vid
datorn och lite tid över till annat. I alla fall nu när det är vinter, när
våren kommer får vi se hur det blir med tiden vid datorn.
Jag hoppas i alla fall att du vill läsa om valparna, nu finns deras
syskongalleri med länkar till varje valp i Malva och Jalmaris kull Solfagur
här, Lova och Pates kull
Björnfot här och Saunamaija och
Torulvs kull Fridsam här.
6 Januari
Malva är en sån duktig mamma, helt
out standig, faktiskt. Här är en bildserie där hon har skola med
valpar. De ska lyssna på henne tycker hon. Se på bilden här intill,
hur hon på allvar bara med blicken talar om för Ronja att mamma sa
NEJ. Ronja vill ha mjölk, men Malva sa åt henne att det inte blir
mjölk just nu och Malva står på sig - även om hon måste säga till på
skarpen. Det gör Malva, men inte genom att bruka våld, hon är bara
väldigt tydlig, väldigt bestämd och helt koncentrerad.
Se bilderna här.
|
|
 |
5 Januari
Året inleds med den traditionsenliga eurasierpromenaden i Trosa, i år för
tionde gången! 54 eurasier med familjer samlades i år, lite trist väder
kanske, men vi hade trevligt ändå. Det blev inga jättefina bilder, men vill
du se lite vimmel så finns ett album
på Facebook
här,
hoppas länken fungerar. Annars söker du upp mig på Facebook och tittar efter
album - det här albumet är offentligt.
1 Januari 2014
Nytt år med nya förväntningar och nya händelser. Jag låter dagboken gå
omlott så här i början på året. Vad för 2014 med sig tro? Jag hoppas på en
eller ett par kullar, jag hoppas få fira födelsedagar och jag hoppas få bra
nyheter från mina valpar - äldre som yngre. Jag hoppas också att svenska
eurasieruppfödare vågar och vill prata med varandra, vara öppna och
hjälpsamma, ärliga och seriösa. Att sätta nya hundar till världen är ett
stort ansvar som kräver stor noggrannhet och mycket engagemang. Jag hoppas
att alla uppfödare förstår det och tar det till sig - för hundarnas bästa,
för hundägarnas bästa och för rasens bästa.
31 December Nyårsafton
Vi önskar alla en fridfull nyårsnatt och hoppas att inga hundar kommer
till skada av nyårsfyrverkerier.Så här firar jag och fem hundar
nyårsafton i Nyfors: Inomhus med tidningspapper för alla fönster, jag har
nämligen inga gardiner att dra för. Jag bor lite utanför tätbebyggelse så vi
klarar oss bra så här trots att vi hör en del fyrverkerier från grannarna. |
 |
23 December
Dagen innan julafton och det är nu fem år sedan Ystra och Azlans valpar
Svarri, Solfrid och Signhild i kull Skallagrim föddes. Grattis på er
dag!Läs mer om kullen från 2008
här. |
 |
15 December
Min finaste, vackraste, mest älskade Venus fyller 13 år idag! Självklart
firas hon med tårta på sin födelsedag. Jag minns dagen hon föddes, jag
var med då och kände direkt att hon var min.
Hon har hängt vid min sida sen dess, vilken lycklig tid.Det trista och jobbiga med hundars
födelsedagar är att man påminns om att ännu ett år har gått, man har
ännu kortare tid tillsammans. När man lever med en
äldre hund måste man lära sig njuta av varje dag man vaknar och
fortfarande har varandra. Jag tar inte en dag för given längre utan
njuter varje stund.
Venus fyller 13 år, snart har ljusen brunnit ut.
13 ljus på tårtan. Jag vet inte vad Venus önskar sig innan
ljusen blåses ut, men jag vet i alla fall vad jag skulle önska mig om jag
fick.
4 December
Idag fyller Lova Bifrost och
Tylers valpar Björk, Enja, Ylvi, Askild och Alve i kull Stormfare fem
år!
När jag tänker på kullen minns jag hur jag först åkte till Tyskland för
att träffa pappa Tyler innan jag bestämde mig för honom - och sen den
förfärliga resan till honom i Berlin genom den värsta storm jag varit med
om. Är man klok, undrade jag då. Men sen föddes fem små knytten som nu har
vuxit upp till vackra och trevliga hundar, allt känns bra igen!
Läs mer om kullen från 2004 här. |
|
 |
|
3 November
Nordic Group for Eurasier Health, NGEH, vad är det?
Jag har känt och älskat den här underbara rasen i snart 20 år och kan inte
tänka mig att ha någon annan hund än eurasier. Men ju längre jag känt rasen
och ju mer insatt jag har blivit, ju mer bedrövad har jag känt mig. Det har
dykt upp ganska så stora och svarta moln på eurasierhimlen under de senaste
åren. Det känns inte som att utvecklingen av rasen går åt rätt håll. Jag får
svårare och svårare att hitta riktigt bra hundar för avel och jag får
svårare och svårare att hitta uppfödare som resonerar som jag, som har
långsiktiga avelsmål som sätter rasens och hundens bästa framför allt. Det
har oroat mig att det dyker upp fler och fler uppfödare som har som avelsmål
att föda upp valpar, att "vanliga hundägare" köper några tikvalpar och
"öppnar kennel", att man sätter nya hundar till världen utan att känna till
särskilt mycket om vare sig rasens situation eller avelshundarnas bakgrund.
Det är sorgligt när man ser valpar säljas på Blocket och några månader eller
något år senare säljas där igen, för att ägaren visste inte så mycket om
rasen och inte förstod vad för ras de valt. Uppfödaren ville bara sälja
hunden som valp, sen vill den inte ta något ansvar, så trist för hunden. En
hanhund vinner på utställning och genast får han massor av valpar, vi har
svenska hundar med både 60, 70 och 80 valpar! Jag har känt mig riktigt bedrövad och varit på vippen att ge upp. Jag är
allvarligt oroad över rasens situation och att det känns som att för få
verkligen bryr sig om det. De allra flesta eurasier är fantastiska hundar,
men det finns hundar som är sjuka, hundar som dör och hundar som har dåligt
temperament. Det finns uppfödare som parar sin tik med närmsta hane, säljer
valparna för fullt pris men inte har en aning om något. Ingen vill riktigt ta dessa problem på allvar. Det vore inte så
bra för rasen om man började prata om det här, så det är bäst att bara
hålla god min. Eller?
En kväll ringde min telefon och jag pratade länge med en eurasiervän och kände att jag fick
hoppet tillbaks, vilket givande och inspirerande samtal! Det resulterade i att jag reste till Norge
över en helg i
februari. Där träffade jag några andra eurasiervänner från olika länder. Vi
kände alla samma sak. Och vi ville göra något åt situationen. Efter långa
diskussioner bestämde vi oss för att vi som känner så här måste hålla
kontakt. Vi måste samarbeta och dela med oss, på så sätt hjälpa varandra.
Jag som ensam uppfödare klarar inte att på egen hand "rädda situationen"
utan måste få hjälp av andra uppfödare. Det visade sig att jag ju inte alls
var ensam, det finns fler som tänker som jag. Fler som brinner för rasen och vill
att det ska födas bättre, friskare, trevligare och finare hundar. Som
förstår att man måste avla med långsiktiga mål och att man i alla lägen
måste samarbeta, vara öppen och ärlig. Vi delar och förvaltar en och samma
hundras, vi måste hjälpa varandra för att på så sätt hjälpa rasen, hundarna
och de som delar sina liv med våra hundar. Hur skulle vi finna varandra och
hur skulle vi hålla kontakt? Vi beslöt att formatera en grupp, en
sammanslutning av eurasiervänner som känner som vi. Så såg "Nordic Group for
Eurasier Health" dagens ljus en blek men lovande februarimorgon i ett hus
djupt inne i norska skogen.
Gruppen är tänkt att samla engagerade eurasiervänner under ett och samma tak
så att vi lätt kan hålla kontakt och hjälpa varandra. Vi blir som ett nätverk av
personer som brinner för eurasier och som vill "lite mer". Vi är inte
"istället för" de nationella
eurasierklubbarna eller kennelklubbarna, utan bara ett gäng som samarbetar
och håller kontakt med varandra. Vi vill ha en öppen och ärlig
kommunikation mellan oss. Vi vill ha ett register där vi samlar
hälsoresultat om våra hundar, så att vi sen kan få bättre information om de hundar vi tänker oss
använda i avel och på det sättet planera aveln bättre, säkrare och mer
långsiktigt. Vi vill undvika att avla på linjer med sjukdomar och problem,
att ta till vara bra hundars blodslinjer och undvika att överanvända andra
och på så sätt hålla rasens genetiska variation stor. Vi hjälper varandra att
finna bra hundar för avel och vi tipsar om var det finns valpar ur
välgenomtänkta kombinationer att köpa. De som lämnar information om sina
hundar får också tillgång till den information som andra har lämnat. Vi tänkte ordna någon träff eller
seminarium och verka för att rasen på alla sätt hålls frisk och livskraftig.
För att få så mycket information som möjligt om rasens situation ville vi
gärna samarbeta med den internationella FCI-godkända eurasierunionen
"Internationale Föderation für Eurasierzucht", IFEZ, som är en
intresseorganisation för eurasierklubbarna i världen. För mer information om IFEZ,
läs deras hemsida
här.
Unionen hade årsmöte i Stuttgart sista helgen i oktober och det var förstås
väldigt spännande att höra hur de resonerade om vår grupp. Jag kunde inte
åka till mötet utan fick följa det hemifrån via internet och det var med
stor glädje och lättnad som jag fick beskedet om att vår grupp accepterades!
Vi hoppas att uppfödare och ägare av eurasier som tycker och tänker som oss
söker sig till vår grupp. Förstås finns det såna som inte känner som vi, som
inte är ett dugg intresserad av det vi i gruppen tycker är viktigt och det
är OK. Vi vill bara samarbeta med dem som känner sig kallade, vi vill inte
övertala eller tvinga in någon. Lite märkligt är det därför att den som inte är
intresserad av gruppen inte bara kan strunta i den, utan måste smutskasta
och sprida falska rykten av ren illvilja. Kanske är det ett tecken på
avundsjuka eller den klassiska missunnsamheten? Trist inställning tycker
jag, men jag hoppas
förstås att den som är intresserad av vår grupp kan ta
ställning i frågan på egen hand och kan bortse från falsk information och
elaka rykten. Den som är nyfiken kan läsa lite mer på vår
sida på Facebook
här, som vi tillfälligt har tills vi fått ordning på vår egen hemsida
som finns här. Vi har satt
upp regler för gruppen, de innehåller både hur gruppen är formaterad men
också hur vi vill att avel ska bedrivas inom oss. Reglerna finns
här, om du vill gå med i gruppen behöver du fylla i den
här
blanketten och den kan skickas till ansvarig med email. Den information vi
vill ha om hunden fylls i på den
här blanketten för att överföras till vårat register som vi hoppas med
tiden kan bli ganska stort.
Här ska jag ge ett exempel från verkligheten om varför det behövs en grupp
av uppfödare och hundägare som samarbetar över ländernas gränser, som vågar
berätta och dela med sig av information till varandra. Det finns en jättefin
och trevlig hund som har blivit pappa till tre kullar i tre olika länder,
valparna i sin tur är sålda till ägare i sex olika länder. De har vuxit upp
till jättefina och jättetrevliga eurasier, ägarna är stolta över sina fina
hundar och några av dem har redan gått i avel. Men vad inte alla vet är att
den här hanhunden är pappa till en sköldkörtelsjuk valp i den ena kullen och
en bukspottkörtelsjuk valp i den andra. Eftersom hundarna är spridda i olika
länder finns det inget register eller sammanställning över hans valpar och
deras åkommor, så även om hundägare eller uppfödare vill dela information är
det inte möjligt. Sån här information är jätteviktig att känna till när man
vill använda hans valpar i avel, så man kan välja partner extra noga - och
då måste det vara en partner där man känner till dess bakgrund mycket väl
eftersom båda dessa sjukdomar är något som finns spritt i rasen men vi ännu
inte vet hur det ärvs. Vem kan vara emot att sånt här kartläggs? Vem vill
köpa en valp som riskerar att bli sjuk bara för att uppfödaren inte visste
sånt som andra vet? Eftersom rasen är liten och avelsutbytet mellan länderna
är stort, så måste vi börja samarbeta på ett öppet och ärligt sätt. Därför
bildades NGEH.
|
