Kråke åt en kattleksak...

Här är berättelsen om när valpen Kråke "Validus" åt upp en kattleksak. Jag bad hans matte skriva om hur det hela gick till och hur det förlöpte. Det visar att olyckor lätt kan hända trots att man passar på hunden noga - och på hur dyrt det kan bli, därav vikten av försäkring!

Rebekka skriver: En helt vanlig fredag vaknade jag och Validus och gick ut på en långpromenad. När vi kom in satte jag mig och pluggade framför datorn, Validus la sig och sov. Helt plötsligt så reste Validus sig upp och gick omkring, sedan stannade han upp och spydde ungefär en halvliter vatten! Efter att han spytt så gick han och la sig igen. Jag blev helt ställd då jag aldrig sett en hund spy upp rent vatten förut, inte hade jag heller sett någon hund spy upp så mycket vätska för att sedan traska iväg oberörd. Efter att Validus gjort samma sak en gång till, fast spytt upp kanske närmare 1 liter vatten, så rådfrågade jag mina hundvänner vad de trodde att det berodde på. De frågade om han hade ätit snö när vi var ute på morgonpromenaden, och ja det hade han ju gjort. Då sa dom att de trodde att det var den snön som hade smält (och då inte längre fick plats) i magen och att han därför spydde vatten. Det lät rimligt tyckte jag och dagen fortskred. Validus åt och drack som vanligt och vi busade, lekte och gick promenader. På kvällen spydde han upp vatten igen men han själv verkade inte bry sig om det. Vi gick och la oss och hoppades att han skulle må bättre dagen efter.

På lördagen vaknade jag plötsligt av att Validus spydde runt en liter rent vatten bredvid vår säng. Jag förstod då att snön inte var anledningen till spyorna. Jag ringde jourveterinären som inte verkade bry sig ett dugg. Hon sa att så länge Validus åt och behöll födan, lekte och var pigg som vanligt så kunde vi avvakta. Skulle hans allmäntillstånd förändras så skulle vi dock ta kontakt med henne igen. Även den här dagen var Validus precis som vanligt, förutom att han tre gånger spydde upp floder av vatten. På kvällen verkade han lite tröttare än vanligt men det var ju också kväll... På söndagen verkade Validus helt bra, ända fram tills det blev kväll, då kom allt vatten han druckit under dagen upp. Då ringde jag jourveterinären igen och hon sa då kort och elakt att det inte fanns något hon kunde göra eftersom att hon varken hade tid eller plats att ge honom dropp. Hon sa igen att vi skulle avvakta eftersom att Validus fortfarande ville leka och gå på promenad. Hon sa dock att om han inte längre ville leka eller gå så skulle vi åka till Faluns djursjukhus, men hon sa att dom ofta hade ont om plats och att hon skulle ha väntat.

På måndagen klockan 7 ringde jag veterinären här i Gävle och dom sa att vi skulle komma på en gång. Direkt när vi kom dit (25 minuter senare) tog dom in oss på röntgen. Redan på första röntgenbilden syntes det att han hade något konstigt föremål i magen. De tog massor av bilder på hela hunden innan vi fick komma in i undersökningsrummet. Där kände veterinären igenom Validus och tittade i hans hals osv. Validus fick jättemycket beröm för att han var så lugn och samarbetsvillig. Veterinär vände sig mot oss och frågade mig om Validus var försäkrad, när jag svarat ja frågade hon mig om jag skulle ha råd med självrisken som säkerligen skulle bli på flera tusen. När jag återigen svarade ja så log veterinären och sa bra för i sådana fall skulle vi lämna kvar Validus hos dom. Vi skulle lämna Validus där eftersom att de skulle söva ned honom och ta bort det främmande föremålet. De skulle försöka ta upp föremålet med hjälp av en krok genom halsen och om det inte gick skulle de vara tvunga att operera. Jag och Joachim åkte hem och jag kunde inte sluta oroa mig. Flera timmar senare hade jag jätteont i magen och kände sådan skuld över att jag inte märkt att Validus ätit något konstigt, att jag mådde illa. Precis när jag var på väg att nå bristningsgränsen ringde veterinären och sa att de  hade försökt få upp föremålet med kroken genom halsen men att det tyvärr inte hade gått. De hade blivit tvungna att operera och öppna Validus magsäck. Operationen hade dock gått bra och Validus låg nu och sov. Vi skulle få hämta honom klockan 19 och mitt hjärta jublade över att allt gått bra!

När vi skulle hämta Validus så kom han nyvaken och groggy framvinglande till oss, med en stor tratt på huvudet, ett bandage runt tassen och 11 stygn på sin rakade mage. Han var en ynklig syn! Men svansen viftade som vanligt och han fick åter beröm från veterinären och ”systrarna”. Dom sa att Validus varit jätteduktig och att allt hade gått bra. Föremålet var en kattleksak (en stor tennisboll med en fisk på) som inte hade brutits ned av magsyran, och därför hade leksaken legat och irriterat och inflammerat hela magsäcken, vilket hade resulterat i att han spytt upp allt vatten.

I två veckor fick Validus inte leka med andra hundar, inte busa så mycket hemma, äta medicin, äta specialmat och avstå från godis! Efter 10 dagar var vi på återbesök hos veterinären och dom undersökte honom och tog bort stygnen. Allt hade läkt fint och dom sa att Valle skulle bli helt återställd. Det var första gången på två veckor som jag kände att jag kunde andas ut, lättnaden blev så stor att jag nästan grät. Några tillfällen hade det känts som att hans liv inte längre var självklart, så att höra att han skulle bli fullt återställd blev stort för oss.


Nyopererad och dåsig - men vid liv och hemma igen.

Idag, några månader senare, mår Validus fantastiskt, han är piggare, busigare och äter mycket bättre (och mer) än vad han gjorde innan operationen. Innan operationen hade han varit lite kräsen på mat, nu glufsar han i sig. Men det måste sägas, och betonas, att det var en enorm tur att Validus var försäkrad! Hela det här kalaset kostade närmare 30.000kr, jag betalade runt 6000kr. Dessutom, när veterinären frågade mig om Validus var försäkrad insåg jag hur bra det faktiskt är med försäkring. Behöver en oförsäkrad hund opereras, och ägaren inte har råd så avlivas i de flesta fall hunden. Validus kunde alltså ha dött pga en kattleksak om han inte varit försäkrad och vi inte fått tag på pengar.

Hädanefter är alla bollar och leksaker som är mindre än en fotboll förbjudna hemma hos oss och på vår tomt! Även om skulden över att jag inte märkt att han ätit upp en kattleksak aldrig kommer lämna mig, så kommer jag fortsätta berätta för folk hur Validus svalde en hel tennisboll och behövde opereras. För även om vi tycker att det låter omöjligt att svälja en hel tennisboll så ska vi veta att ingenting är omöjligt när det gäller en hunds vilja att äta något.


Att vara bästa vän med en katt kan bli farligt om man inte kan låt bli kattens leksaker.

tillbaka till Läs mer...