Birka och Hagbard gör MH

Brukshundklubben har en mentalbeskrivning som heter MH. Jag har gjort den med några av mina hundar men tycker inte att de fick en rättvis bedömning. Jag tror helt enkelt att de som beskriver inte är vana vid andra raser och reaktioner än brukshundar.

Det här var sista gången jag gjorde ett MH, det var jag säker på när jag åkte från Flens brukshundklubb en het sommardag för några år sedan. Som tur var har Kennelklubben utformat en beteendebeskrivning som passar "vanliga" hundar bättre, BPH,  och i fortsättningen kommer jag att göra den istället.

Birka och hennes son Janos - Hagbard Vidfamne - har varit på Flens brukshundklubb för att genomgå en mentalbeskrivning, MH. Jag kände mig lite obekväm och som en "outsider" på brukshundklubben, hade inte gröna byxor och kängor utan linne, kjol och flipflops, vad skulle de andra säga? Ovant att stå med en av mina hundar på en riktig brukshundklubb, men alla var snälla! De andra hundarna som beskrevs var flat coated retrivers och labradorer, men Janos husse Anders som "hänger på klubben" hade lyckats få två platser till oss. Det är lite ovanligt, brukhundar har företräde och bara om det finns platser över kan man få dem till sällskapshundar. Vi följde en labrador som beskrevs innan oss och som var duktig, men jag blev förvånad över vissa av dess reaktioner. Så som den reagerade skulle inte en eurasier göra, det kunde jag ju se! Som belöning och "hetsleksak" användes en trasa som det förväntades att hundarna skulle vara väldigt intresserade av, den användes för att locka till lek och även för att ta kontakt med främmande människor och distrahera vid skottlossningen. Labradoren hängde som en besatt i trasan och ryckte nästan omkull både husse och testledaren. Skulle en eurasier göra så? Knappast! Det var några labradorer som väntade på sin tur, de var ganska upphetsade och jobbade sen hårt under beskrivningen, jag tyckte de stackarna var nervösa och oroliga, ägarna kunde knappt kontrollera dem. För att de inte skulle få värmeslag och falla ihop spolades med med kallt vatten från trädgårdsslangen. Våra eurasier tog det med ro, höll sig stilla och behövde därför knappt flåsa i värmen. Jag var stolt och glad över våra avspända och kontrollerade hundar. Janos gick först av våra två och klarade galant station efter station, jag blev imponerad av hanns lugna sätt. När "spökena" kom så spanade han in dem, gick sen och lade sig bakom husse där det var skugga. Jag var imponerad av hans lugn men testledaren menade att han hade visat på obehag genom att gå åt sidan. Detta var troligen sommarens hetaste dag, det var 31 grader i skuggan och jag tror det påverkade valet av liggplats mer än av skrämsel! Sen var det dags för skott, Janos förväntades leka med trasan och sprang halvhjärtat efter den när de sköt. Då tittade han upp och brydde sig inte om att leka mer, så efter två skott ville de inte skjuta fler för att riskera att skrämma honom. Lite förvånad blev jag över en del av testledarens val av svar i protokollet, men de är ju mycket vana och ser på flera olika saker i varje moment. Hon sa själv att det ju förstås var svårt att belöna eller locka hunden med en trasa när de är så ointresserade av föremål. Hur hetsar man en eurasier till lek med en trasa i handen på en främmande person i över 30 graders värme? Efter Janos var det Birkas tur, hon började lugnt och avmätt, lät sig hanteras men följde bara trasan med blicken när vi försökte få henne att hoppa efter den. Vid harjakten så tittade hon efter "haren" som for iväg men visade inte för ett ögonblick att vilja springa efter den. I en station så ligger en man gömd i buskarna, han klappar i händerna för att påkalla uppmärksamhet och springer sen fram gömd i en regncepe, hukar och flaxar med armarna och beter sig märkligt. Han går in bakom en skärm och tar av sig cepen och då är det tänkt att hunden ska springa fram och leka med personen. Det gjorde inte Birka. Hon stirrade på honom i hans märkliga dans och gick fram efter en stunds funderande. Hälsade på gubben men ville inte leka med honom och trasan. Så småningom kom vi fram till överraskningsstationen. Man går framåt på stigen och ett par meter framför en, flyger en overall med utspända armar upp! Fy, den gillade Birka inte! Hon hoppade åt sidan och ställde sig att skälla på den huvudlösa "personen" som hängde mellan träden. Jag lockade på henne, men hon ville inte komma nära förens hon hade fått skälla en stund. Sen kom hon fram och och tittade på overallen som lagts ned på marken och lade sig bredvid den, men var ändå inte helt avspänd så testledaren frågade om jag tyckte det var OK att avbryta beskrivningen. De var väldigt noga med att inte skrämma hundarna och jag som ju är amatör ville självklart inget annat än följa testledarens råd. Birka var inte särskilt skärrad, men jag ville ju inte att hon skulle bli det om vi fortsatte, vilket enligt testledaren var risken. Jag som inte är speciellt imponerad av brukshundklubbar imponerades ändå över alla vänliga människor som månade så över hundarnas väl. Det var helt tydligt att de absolut inte ville skrämma någon hund här! Kanske är de inte längre så hemska mot hundarna på brukshundklubbarna som jag minns det från min barndom? Kanske är det dags att jag ändrar uppfattning och uppdaterar min syn på dem? Trots att de var vänliga mot hundarna så kändes det inte alls som att de tolkade deras reaktioner på rätt sätt. När Janos inte ville hänga i en trasa som skakades av en främmande person tolkades det som att han var rädd vilket ju inte alls stämmer på en eurasier. De måste sätta kryss i protokollet på det som stämmer bäst med hundens beteende och det är ju inte alltid hunden gör precis vad som står i rutan, så de väljer den ruta som de tror visar närmast hur hunden gjorde. När de gick igenom blanketten efteråt så blev det ganska klart att de inte förstod vad de sett. De tyckte det var helt normalt att en hund rev och slet i en trasa som en främmande person höll i så hårt att hunden föll på att svimma, men tyckte att en eurasier som lägger sig i skuggen istället för att gå fram till spökena visade på osäkerhet... Vi åkte hem till Anders och fikade efteråt, Birka och Janos lekte i trädgården och verkade nöjda med att få plaska lite i trädgårdsdammen där. Det var nya erfarenheter för både mig och Birka på brukshundklubben och det var spännande, även om jag tycker att de tolkade våra hundars beteende helt fel. Det blir inga fler MH efter den här gången. Full fart i trädgården... ...och så lite lek i dammen

Hälsning och hantering... ...följs av samarbete "Haren" far iväg kors och tvärs mellan trissor... ... och Janos sticker efter för att kolla. En skum figur beter sig märkligt, Janos tittar på Janos hoppar till men går sen fram till overallen som far upp ur marken. Kättingrassel över en plåt skrämde inte Janos Här kommer spökena som kollas in, men så värst besvärad verkade inte Janos... ...som gick och lade sig i skuggan istället. Det var roligare att leka med sin son, tyckte Birka

tillbaka till Läs mer...