Det har hänt en del här som också gör att jag inte haft tid eller lust att slösa tid framför datorn. Lova, min kära Lova, diagnostiserades med cancer. Vi skulle troligen bara få ett par månader till. Veterinären rådde att ta tillvara varje dag. Det gjorde vi. Vi fick ett drygt år innan cancern tog Lovas liv ifrån oss. Det är ännu svårt att tänka på och jag orkar inte berätta så noga. Hon levde lycklig och full av liv, hon fick en sommar, en jul, ett nyår, sin 14:e födelsedag och en midsommar, sen kom en förfärligt het sommar och en kväll som började som vanligt, men när vi skulle gå och lägga oss förstod jag att något hänt och att vi förlorat. Lova dog i min famn på veterinärklinikens gräsmatta den 25:e juli.

Det har funnits en tid när jag lagt massor av arbete och fritid på saker runt mina hundar. Som att arbeta i rasklubben, att skriva och göra massor av bilder till hemsidan, att ordna träffar eller andra arrangemang. Ju mer tiden går ju mer känner jag att jag helst bara vill umgås med mina egen hundar, de är ju min familj, för jag har dem inte för alltid. Jag jobbar heltid och har inte så mycket att bara njuta av sällskapet från mina hundar, jag känner mer och mer att det ju är hundarna som är viktigast för mig. Det är därför jag dragit mig tillbaks och inte syns så mycket. Jag finns här, kenneln är ännu aktiv, men jag lägger inte så mycket tid vid skrivbordet. Kanske kan jag bli lite bättre, jag gillar ju att skriva och visa bilder på mina hundar, men jag lovar inget.

28 November Arttu är sen en tid tillbaks i en ny familj. Att flytta en vuxen hund från ett hem till ett annat tar lite tid, alla måste ju lära känna varandra. Eftersom det redan finns en hund i det nya hemmet måste ju också hundarna gå ihop. Vi hoppas att allt flyter på fint och att han kan stanna där han är nu.

6 November Sorgligt nog måste jag hitta ett nytt hem till Arttu Makalös/Heike, en åttaårig frisk och trevlig eurasierkille då matte blivit svårt sjuk. Han är snäll och vänlig, vill gärna ha uppmärksamhet och få vara nära. Glad och pigg med mycket energi. Bra med barn, andra hundar och husets katt. Den jag söker till honom har mycket tid och engagemang, har haft hund innan och vill göra roliga saker med sin hund. Han kan vara ensam hemma en stund, men han ligger inte hemma hela dagarna när du är borta på jobb. Han är född hos mig och jag förmedlar kontakten mellan intressenter och nuvarande ägare. Han finns i Stockholmstrakten.

18 Mars
Lovis och Vildes fyra valpar föds! De har hem att flytta till.

12 Mars
Nu har jag haft Lovis hos mig i en vecka, det är inga som helst tvivel om att hon är dräktig och idag har vi varit hos veterinären för att ta andra vaccinationen mot herpes. Det är första gången jag vaccinerar en tik, men eftersom Lovis vanligtvis bor i en småstad så tyckte veterinären att det var klokt att vaccinera henne när hon skulle vara hos mig här i Stockholm där hundtätheten och därmed smittrycket är större. Det vore ju förfärligt om det skulle födas valpar som en dog för att mamman inte var vaccinerad, den sitsen vill jag inte sätta mig i.

 

24 Februari
Vi blev 24 personer på lilla träffen i Kronobergsparken i Stockholm idag!
Jag vaknade med sprängande huvudvärk och det var 14 minusgrader ute, började ångra att jag bjudit in till promenaden. Men nu efteråt är jag glad och uppsluppen - trots kyla och huvudvärk blev det en jätte, jättetrevlig träff! Och några av hundarna fick nya bästa kompisar, de lekte som tokiga.

Tack alla som kom! Min telefon frös och stängdes av, jag hann bara ta några "vimmelbilder".

11 Februari

Det här är ena foten på en hund jag känner. Hon var med sin hundvakt som inte var så van vid hundar och därför lät henne stå på trappsteget i rulltrappan upp från tunnelbanan. När de kom upp och skulle gå av fastnade hunden med båda baktassarna i trappan. Tassarna drogs ned och hon satt fast, trappan stannades med nödstopp. Personal i tunnelbanan fick kalla på en reparatör som monterade isär trappstegen för att få loss henne och det tog tid. Hon blödde illa och de var rädda att hon skulle förblöda under tiden, Djurambulansen körde henne sen till sjukhus där hon opererades. Det här är vad som blev kvar av ena foten.

Finns inte hiss eller trappor måste hunden bäras, chansa inte på rulltrappan. Jag träffar många hundar på jobbet och det här är tyvärr ingen sällsynt skada.

28 Januari
Resan till Småland resulterade äntligen i lite spännande nyheter! Jag har lånat hem Lovas valp Lovis Björnfot och hon har träffat jättefina Vilde i vinterns västa snöstorm. Om allt går som vi hoppas kan det bli valpar här i slutet av mars. Vi vet ännu inte säkert utan får bara hoppas.

Om du vill följa med på resan finns Lovis dagbok att läsa här. Den är lång och börjar redan i januari 2016. Scrolla ned till botten och läs dig uppåt om du vill läsa från början.

9 Januari
Nu händer det äntligen något på den här hemsidan. Efter många månader utan uppdatering ska jag skriva ifatt lite grann. Jag har lämnat ett riktigt skitår bakom mig, ett år kantat av sjukdom, olycka och motgångar. Jag hoppas det här nya året kan bjuda på lite medvind, jag behöver verkligen det.

I mars förra året var jag på en veterinärföreläsning där onkolog Gunilla Kastengren-Fröberg berättade om hundar med cancer. En gripande föreläsning, men då visste jag inte att jag snart skulle behöva träffa henne som patient. Jag upptäckte en knöl i juvret på Lova, inte större än en skalad hasselnöt. Samma dag ringde jag min veterinär och bokade tid för operation. Provsvaren visade att det var en cancertumör av mycket aggressiv typ. Operationssåret blev infekterat och kändes knöligt, efter provtagning bestämde jag mig för ännu en operation, men det visade sig då att cancern redan spritt sig till lymfsystemet. Gunilla säger att det inte finns någon behandling, vi får bara ta dag för dag och vara beredda på slutet. Efter mycket gråt har jag bestämt mig för att jag kommer hinna gråta sen, nu vill jag ta vara på varje dag vi har tillsammans. Lova går på regelbundna kontroller och hon mår fortfarande bra, blodprovet här om dagen var fantastiskt bra, sa veterinären och ännu hänger Lova glatt med på våra skogspromenader. Veterinären frågade vad jag hade för plan, hon förvarande att det fort kunde gå utför men min plan är att läsa av Lova. Så fort hon visar tecken på att må dåligt får det bli hennes sista dag. Min veterinärklinik ligger bara några minuters bilresa bort, de har öppet sex dagar i veckan och dygnetruntöppet joursjukhus ligger nära. Jag har Lova med mig dygnet runt, behöver jag fort fatta beslutet ska hon inte behöva lida. Den dagen och det beslutet skjuter jag framför mig och försöker att låta bli att tänka på.

Som om det inte räckte med Lovas sjukdom har Malva varit allvarligt sjuk och behövts läggas in på sjukhus, en urinvägsinfektion visade sig vara riktigt allvarlig och när hon undersöktes för den upptäcktes förändringar på levern. Många besök senare friskförklaras hon - för att drabbas av nya problem. Hormonrubbning som sen ledde till akut livmoderinfammation med brusten livmoder. Det var ovisst om hon skulle klara sig, men hon fixade det! Därefter vaknar vi en dag med en stor böld i underkäken - en trasig tand har orsakat en rotspetsböld och ännu en operation krävs.

Så råkar min lilla Thoka ut för en olycka och skadar benet, hon opereras och ska hållas i absolut stillhet hela sommaren, komplikationer tillstöter och vi ränner hos ortopeden i Upplands Väsby hela sommaren och hösten.

Lovas dotter Järnsaxa bor hos mina föräldrar, hon har inte heller fått klara sig utan sjukdom. Hon visar att hon har ont i magen och rädda för magomvridning åker vi akut till sjukhuset. Det visar sig att hon fått akut inflammation i bukspottkörteln och hon är verkligen jättedålig. Hon ligger inlagd och veterinären förbereder oss på att det här kanske inte går vägen, men efter mycket oro har hon sakta återhämtat sig. Vi får ingen förklaring till varför hon blev dålig, men hon fick stark antibiotika under lång tid för att häva infektionen. Nu går hon på strikt diet och om hon slipper återfall kan hon vara återställd om sex månader. Har vi otur måste hon fortsätta med den fettfria specialkosten livet ut. Hennes åkomma ska inte förväxlas med den sjukdom som finns i rasen där kroppens immunförsvar bryter ned bukspottkörteln, EPI, utan det här är en akut åkomma som hon kan bli frisk ifrån.

Min dator börjar krångla och bli förfärligt tungjobbad, jag köper en ny och det visar sig att mitt hemsidesprogram inte fungerar på nya datorn, jag måste skaffa ett nytt program och lära mig det. Vilket inte har blivit av än. Att sitta inomhus i timmar framför datorn har helt enkelt inte lockat mig, jag har velat spendera all min lediga tid med mina hundar så länge jag har dem här.

Nu när jag skriver den här texten sitter jag på tåget på väg till Småland så jag har gott om tid med den gamla bråkiga datorn. Jag hoppas kunna ladda upp det när jag kommer hem men är inte säker. Varför sitter jag på tåget till Småland? Jo, det är faktiskt fortsättningen på resan jag gjorde när jag skrev det senaste inlägget här på hemsidan den 5 juli 2017. En resa som slutade i besvikelse och sög sista musten ur mig, efter det har allt känts mörkt, trist och tungt. Men nu, nytt år med nya förhoppningar!