Läs Heklas dagbok
här.
Läs Lova-Lis dagbok
här, om grusade förhoppningar.
27 November
Äntligen kan jag få visa resan till Ragnars valpar
på kennel Fridlyckans i Onsala som vi gjorde i försomras. Det blev en
fantastisk upplevelse och massor av bilder, det är därför det tagit tid att
få det klart till hemsidan. Det bestående minnet är hur otroligt fint våra
hundar umgicks hemma hos Helena. Tänk att hennes flock bestående av flera
tikar i olika ålder och en valpkull släppte in våra obekanta hundar utan
minsta sura min.
Nu när jag har min valpkull här hemma med Helenas Fridlyckans Kazper som
pappa glädjer det mig ännu mer, det känns väldigt värdefullt att ha så
vänliga och trevliga hundar i aveln. Det är lätt att ta för givet, men så
här lättsamma och trevliga hundar är underbart att ha omkring sig.
Läs om vår resa och titta på massor av bilder från resan och förstås på
Ragnar och Hollys valpar
här.
10 November
Stolt uppfödare vill berätta att Balder-Balder Rubus Viljestark har varit
med sin matte Carina och gjort sin BPH med skott. Beskrivningen visar att
han beter sig ungefär som eurasier brukar göra mest, han var enligt
eurasier-diagrammet kanske lite mindre orolig än andra, lite mer sugen på
mat och lite mer nyfiken. Han var inte arg eller ljudlig, men det brukar
inte eurasier vara heller.
5 November
En riktigt ruskig novemberdag, men med familjen på
promenad känner man sig ändå glad.
Hans med Thoka Järnvilje, Hekla Kämpeglöd, Majken Åskvigg, Ragnar
Snöstorm och Runa Viljestark.
29 Oktober
Kenneln hälsar sex nya små Balder-Balder-hundar välkoma till världen! Hekla
och Kazper har blivit föräldrar till tre tikar och tre hanar, alla valpar är
bortlovade.
28 Oktober
I mitt hus gäller att hundarna får vara var de vill, förutom på borden. Men
både sängen och soffan är för alla, det var också delvis därför jag köpte
två soffor till vardagsrummet. Alla ska få plats att ligga mjukt och bekvämt
bland kuddar och filtar. Det gör hundarna också, föutom Ragnar. Han gör på
sitt vis.
29 September
Fantastiska nyheter i Heklas dagbok!
23 September
Roliga nyheter från Vimse
Viljestark/Paddingtons matte Angelica: Han har klarat sin
lämplighetsprövning och är nu officiellt en assistanshund under utbildning.
Han har haft sin första dag på mattes jobb och tagit det med ro, liggandes
vid hennes skrivbord.
16 September
Vi har varit och gjort Majkens BPH, alltså personlighetsbeskrivning. Det är
spännande och roligt att se ens hund göra de olika stationerna på banan.
Majken uppförde sig som jag trodde, förutom att hon inte alls ville leka med
sin leksak som hon brukar göra. Kanske för att hon är nio veckor efter löp
och en aning skendräktig. Hon var inte heller ett dugg imponerad av att en
främmande person tog hennes koppel och gick iväg för att klappa henne. Två
varv fram och tillbaks gick hon med på, men sen när den främmande skulle stå
nära mig och "gosa in sig" tyckte Majken att måttet var rågat. Man gör inte
vad som helst med en eurasier. När hon gick nära en gubbe som flyger upp
hoppade hon åt sidan och blev lite rädd, sen verkade hon irriterad över att
vi skrämt henne. Hon släppte dock störningen efter ett varv runt gubben. När
vi gick på konstigt underlag verkade hon inte fatta att det var en station
med ett test och när de sköt med pistol var det som inget hänt, det var
skönt att veta.
Det regnar och Majken ser lite besvärad ut, men det ingår ju
att bli fotograferad med rosetten på.
8 September
Idag är det Majkens födelsedag! Tänk att vår lilla solstråle redan fyller två
år! Som traditionen bjuder i mitt hus blir det födelsedagsfirande med tårta.
Vi började på jobbet med val av tuggis, hamburgare på vägen hem och tårta
efter middagen.
Majken får välja tuggis ur hyllan i butiken.
Hon bär den hela vägen från butiken till bilen, för att äta
den där.
Vi stannar till vid Burger King och köper två
cheeseburgare, en till Majken och en till Thoka.
Hamburgare är mums! |
|
 |
Efter middagen blir det tårta!
2 September
Idag är det 30 år sedan Pom-Pom föddes, ja, eller Jonna hette hon i
stamtavlan. Hon kom som första eurasier till Sverige 1992 och var mamma till
min Balder. Det blev kärlek vid första ögnkastet och jag fick lyckan att
dela mina dagar med henne. Hon var en sån hund man aldrig, aldrig kommer
glömma, min största kärlek i livet. Det var hon som fick mig att fastna för
eurasier och det är henne jag har som förebild i min avel. Jag vill ha fler
hundar som henne. Med hennes magi och fantastiska personlighet. Jag brukar
säga att jag inte tror på återfödelse, men hon måste ha varit en människa i
sitt tidigare liv, helt utan tvekan. Grattis på födelsedagen, min stjärna i
himlen.
1 September
Äntligen får jag berätta om vad som varit på gång här bakom kulisserna sen
några veckor tillbaks: Hekla är parad och vi hoppas på valpar om nio veckor!
Läs mer om den väntade kullen
här och om du vill följa från början så finns Heklas dagbok
här.
13 Augusti
Idag har Ragnar blivit pappa till en kull valpar på fem!
Det är Hallon på Kathakalis kennel i Väse som är den stolta och duktiga
mamman. Så vitt jag vet är valparna redan bortlovade.
16 maj
Jag vill varna för farliga koppelhakar. Ditt vanliga koppel kan ha
blivit nött utan att du tänkt på det och rätt som det är delar sig haken
i två bitar och hunden kommer lös när du inte valt det själv, kanske om
det blivit skrämd av en annan hund eller om den försökt sticka iväg
efter en ekorre. Några fler bilder finns
här.
Vet man inte kanske man inte tänker på det, men den här
haken håller på att dela sig.
20 April
Jag är fortfarande ledsen över att Lova-Li och
Kazper inte fick valpar tillsammans, men en annan sak är desto roligare: Vad
jag inte berättat är att Kazpers uppfödare Helena var på besök här samma
helg som jag skulle åka med Lova-Li till Kazper, men Helena hade med sig
Holly för att träffa Ragnar, Lova-Lis kullbror. Helena har länge pratat om
att hon velat para en av sina tikar med Ragnar, sen innan jag började prata
om Lova-Li och Kazper. Allt var klart och övernskommet, så vi väntade bara
på löp. Det märkliga var att våra tikar börjat löpa samma dag!
Ragnar och Holly träffades här i trädgården och nu nio veckor senare är
deras valpar födda på kennel Fridlyckans i Onsala. Den 16 april föddes sju
valpar, fyra hanar och tre tikar. Såvitt jag vet är alla valpar bortlovade.
Fridlyckans hemsida finns
här.
Ragnar Snöstorm har blivit pappa igen!
14 April Skärtorsdag
Glad Påsk önskas alla eurasiervänner.
Bilden visar Venus med harpalten Hare Potter, du kan läsa mer om dem
här.
9 April
Det är så ledsamt och sorgligt att behöva tala om att Lova-Li inte har
några valpar i magen. Hon har visat tecken på dräktighet, men hon blev
inte tjock om magen. När vi hämtade henne var det två veckor kvar, så
jag trodde att det ändå kunde vara någon valp där men det var det inte.
I dessa dagar när allt är så hemskt i världen hade jag verkligen sett
fram emot något att glädjas åt, men det blev bara ännu sorgligare.
3 April
Vi har varit i Gävle för att hämta hem Lova-Li som är
beräknad att få sina valpar om två veckor, mer om henne kommer i hennes
egen dagbok snart. När vi ändå var ute och åkte
passade vi på att hämta hem en annan av hundarna, nämligen en figur
föreställande kära Malva. Jag har sen en ganska lång tid följt skulptören
Lars Richardsson och kände att han nog var rätt man att göra en figur
föreställande Malva som nu varit död sen två år tillbaks, fortfarande
oändligt saknad. Lars bor i Torsåker och vill inte skicka sina
figurer, så vi åkte dit idag. Jag hade skickat ett halvt album med
bilder på henne så att han kunde få en känsla för hur hon såg ut ur
olika vinklar och han fastnade för en bild som han hade som förlaga. När
vi kom fram satt Lars ute i solen med Malva på bordet bredvid sig och jag
såg direkt att det var hon. När vi kom hem på kvällen ställde jag
figuren på matbordet för att hon skulle stå säkert innan jag klädde av
mig ytterkläderna och när jag vänder mig om har Majken fått syn på sin
farmor och sträcker sig för att kunna titta noga. Jag hann precis få
igång kameran på telefonen för att ta en bild. Majken såg direkt att det
satt en liten hund på bordet som hon bara måste få se närmare på, Malva
Mirakel, hennes farmor. Så
rart, jag blev så rörd!
Malva har kommit hem igen! |
|
 |
4
Mars Milla-dagen
Idag är det Milla-dagen. Det handlar inte om mina
hundar nu, utan om något mycket större. Det är idag 14 år sedan min vän Milla dog. Hennes
hjärta stannade och allt var över. Jag har gjort det här till en speciell
dag, en dag då jag vill berätta och be andra tänka på organdonation och helst
också registrera sin vilja i Donationsregistret. Det är så enkelt!
Milla lämnade familj, vänner och sina hundar kvar. Hon hade kanske kunnat
leva idag, hon hade behövt få ett nytt hjärta. Inte för att hennes hjärta
inte var varmt eller gott nog, det var ett mekaniskt fel på det. Men det
fanns inget hjärta över till henne. I Sverige är 85% av befolkningen positiva
till organdonation, men alla har inte registrerat sin vilja. Det råder stor
brist på organ som kan rädda livet på andra, ungefär 900 personer väntar på organ, varje år. Om du vet vad du vill göra
med din kropp efter din död, registrera din önskan.
Om jag dog oväntat en dag skulle det ju vara
helt fantastiskt om jag genom min kropp fick ge livet till någon
annan, en sån som Milla hade kanske levt då och fortsatt sprida glädje
omkring sig. Ett annat sätt att hjälpa andra medan man lever är att bli
blodgivare. Det är bara två procent av Sveriges
befolkning som lämnar blod, det är väl ändå ganska dåligt? Fler behövs - och
man är en hjälte när man går dit.
Jag saknar Milla och är så ledsen över att hon inte fick leva längre. Jag
tänker göra det här till något bra och hoppas att fler registrerar sin
önskan i donationsregistret. Och vill du känna dig som världens snällaste -
gå och lämna lite blod också! Bilden har Milla tagit på sig själv, den stod
på hennes kista när hon begravdes.
Läs om donation här:
Donationsregistret,
du kan registrera din vilja
här och läsa om blodgivning här:
www.Geblod.nu
 |
Så här lätt kan man rädda liv medan man lever!
|
26 Februari
Äntligen blev det av - Ragnar har varit på exteriörbedömning.
Trots att jag är uppfödare är jag inte jätteintresserad av utställning
längre, mina nerver har fått sitt redan. Vi anmälde i alla fall Ragnar till
utställning när vi tyckte han var redo, precis då slog Covid till och alla
sammankomster fick ställas in. Det var bara någon vecka innan utställningen
som låg bra till och med en jättetrevlig domare som gillar och förstår
eurasier. Stor besvikelse när vi var laddade och redo att allt ställdes in. Men nu, två år
senare, fick vi äntligen chans till en exteriörbedömning på lagom avstånd
och av en erfaren domare, Bo Skalin, så Ragnar anmäldes och idag var det dags. Med
eurasier vet man aldrig, det händer att de inte är på humör eller bestämmer
sig för att domaren inte ska få känna igenom hunden och då är det ju kört.
Ragnar kan vara sån och det var nervöst när det var vår tur, men han var på
bra humör idag och domaren var den erfarna typen som inte pressade hunden
utan hanterade bedömningen fint.
Vi fick fina lovord och Ragnar gick ur ringen med Excellent och
certifikatkvalité. Eftersom det var en exteriörbedömning utan
konkurrensklasser delades inte certifikat ut men det spelar ingen roll. Vi
ville ha en utställningsmerit och det fick vi. Jag hoppas den här typen av
utställningar blir kvar även efter pandemin, det var faktiskt skönt att
slippa själva tävlingsbiten där hundarna tävlar mot varandra. Här fick alla
hundar en bedömning och tävlade så att säga bara mot rasstandarden, vilket
kändes väldigt lättsamt. Man fick köpa rosetter som hunden blivit berättigad
till och stolta hussen valde de största rosetterna vi sett.
Ragnar på sin första officiella utställning,
Excellent och CK. Svårt att veta vem som är mest stolt - Ragnar eller husse
Hans. Ja, uppfödaren var förstås också väldigt stolt och
nöjd med dagen. |
|
 |
22 Februari
Ikväll blev det ett webbinarium igen, det var SveLand som arrangerade ett
seminarium med uppfödaren Elisabeth Rhodin, kennel Örnberget. Elisabeth
föder upp tax och beagle, hon hade just nu sin 144:e valpkull och har haft
uppfödning i 60 år. Rubriken löd Hjälp, min tik ska valpa och det känns ju
aktuellt nu när Lova-Li är parad. Kanske inte just "Hjälp", men valpning
hoppas vi på om ett par månader. Nu har man vant sig vid att sitta hemma
framför datorn istället för att åka till en lokal för att lyssna och det är
väldigt praktiskt, särskilt som att det var över 200
| deltagare på mötet. Jag hade min första egna valpkull
2003 så jag har själv en del erfarenhet, men tänker att man
alltid snappar upp något nytt och blir påminnd om något
annat på såna här föreläsningar, så jag uppskattar dem. Nu
när jag går igenom anteckningarna från mötet ser jag inte
att jag skrivit något speciellt som känns nytt, men som
sagt, alltid bra med uppdateringar och påminnelser. På
frågan om lämplig ålder för tikens första kull svarade
Elisabeth att hon tyckte tre år var lagom och det kan jag
hålla med om. Ibland kan jag tycka att man har bråttom att
sätta hundarna i avel. |
|
Hemma framför sin egen datorskärm, men det här går
också bra. |
19 Februari
Nu har det hänt saker på kenneln! Äntligen får jag berätta att det finns en
tik parad, som jag längtat efter att få komma med såna nyheter!
Lova-Li Snöstorm har varit hos den fina hanen vi hälsade på i Västervik i
januari, Fridlyckans
Kazper. De parade sig på alla hjärtans dag och om det går som vi hoppas föds
deras valpar i mitten av april.
Läs mer om kullen här
och om du vill följa resan ända från början finns dagboken
här. Scrolla ned till botten
och läs uppåt om du vill läsa i rätt ordning.
24 Januari
Nu har jag bestämt mig för vilken hane jag vill ha till den tik som står
näst i tur för parning. Jag har haft ögonen på honom ganska länge och god
kontakt med hans uppfödare. Han är sen tidigare röntgad med bra resultat,
men jag ville ha kompletterande hälsoundersökningar som ägarna nu gjort.
Allt var bra!
|
Det enda var att jag inte träffat honom live och det vill
jag gärna göra med hundar innan jag bestämmer mig. Han bor inte jättenära, faktiskt
nästan 30 mil
härifrån, men för mig är det viktigt att jag vet att jag
gjort allt jag kan för kommande valpar. Jag vill inte bara
välja avelshundar med hjälp av bilder och undersökningar,
det som genetikern Per-Erik Sundgren kallade för "det lilla förnuftet".
Jag vill välja med magkänsla, med erfarenhet och hjärta. Det
som Per-Erik kallade "det stora förnuftet". Att träffa en
hund i verkligheten är väl ungefär som när man går på date efter att ha
hittat en potentiell partner på en dating-sida. Annonsen
verkar bra och lovande, men först när man träffas kan man
avgöra om det faktiskt är lönt att gå vidare eller inte. Precis så
känner jag när jag letar vilka hundar som ska få bli mina
valpars föräldrar.
När vi kom fram till den här hunden tog
det inte så lång stund innan jag kände att det blir
jättebra, den här hanen vill jag ha som pappa till mina
kommande valpar! |
|
En bit att åka, men det här är viktigt för mig. Jag
måste känna efter med hjärtat. |
15 Januari
Jag hittade så söta bilder på Thoka och valp-Majken i badet som jag inte
visat, det fick bli en egen sida med dem. Titta om
här om du är nyfiken.
9 Januari
Idag gick vi till Alby gård och snackade lite med grisarna där.
3 Januari
Nytt år, nya förhoppningar. Det blev inga valpar här under 2021, vilket
förstås var en besvikelse. Hekla blev parad med Mimer, men hon blev inte
dräktig. Det visade sig efter spermaprov att han inte längre är fertil och
alla drömmar om en egen valp efter honom får fortsätta att bara vara
drömmar. Den hårda vägen har jag lärt mig att inte gå händelserna i förväg
och jag väntar med att skriva om årets valpplaner tills jag faktiskt har en
tik parad. Men tro mig, det finns planer.
Jag måste nog också skriva några ord om det här med kennel och uppfödning av
valpar. I Sverige är den absolut vanligaste formen av "kennel" det som
brukar kallas "liten uppfödning i hemmiljö". Hunduppfödare i Sverige har ett
fåtal hundar som sina familjemedlemmar och tar en kull valpar då och då, en
kull varje eller vart annat år. Som alla vet vid det här laget har
efterfrågan på hundvalpar varit overkligt stor, så stor att folk köpt
insmuglade hundvalpar till fantasisummor, bara de fått tag på en hundvalp.
Såklart har också den svenska blandrasaveln tagit fart, många har nog sett
sin chans att få fram en kull valpar efter föräldrar med okänd bakgrund och
hälsostatus, sålt valparna på Blocket för både dubbelt och tredubblelt mot
vad hundvalpar brukar kosta. Som tur är har få uppfödare av renrasiga hundar
i Sverige lockats till att i all hast producera valpar för att mätta
efterfrågan. Det är tur för rasen och tur för de som vill ha en frisk och
trevlig eurasiervalp. Eurasier ska inte paras "hur som helst" och valparna
ska inte säljas till "vem som helst". Anledningen till att jag tar upp det
här är bland annat beroende på att styrelsen i Svenska eurasierklubben fått
ett mail med klagomål från en person som ville köpa en eurasiervalp, men det
fanns ju inga! Den här personen klagade på att uppfödarna i Sverige inte var
aktiva och hade valpar, inte hade uppdaterat sina hemsidor och inte heller
svarade på mail, fastän de inte hade annonserat ut en valpkull. Uppfödare
gör inte valpar på beställning, vi har andra liv med jobb, barn,
sommarstugor, matlagning och läkarbesök. Vi är inte bara hunduppfödare, vi
lever precis som alla andra också gör. En kennel kan vara aktiv, trots att
den inte haft någon valpkull på ett eller ett par år. För att man ska kunna
göra valpar måste man ha bra och passande avelsdjur och då duger inte vilken
hund som helst, man har avelsplaner och känner stort ansvar för rasen. Jag
vet att jag har fått mail med förfrågningar om valpar som jag inte heller
har svarat på, men jag har ju inga valpar att sälja, därför har jag varit
dålig på att svara.
2021 har annars varit året som mest handlade om Majken, vår lilla solstråle.
Hon kom en morgon i april linkandes på tre ben och vi åkte såklart till
akuten med henne. Jag orkar verkligen inte gå in på alla detaljer, för det
blev så stressigt och känslomässigt smärtsamt för alla inblandade, men så
här i efterhand kan jag bara konstatera att en bra försäkring är guld värd.
Likaså en väldigt stor envishet och en förmåga att inte ge upp innan man är
helt säker på att det inte finns något annat att göra. Jag bestämde mig för
att inte alls följa rådet jag fått på sjukhuset att Majken borde avlivas och
det ledde oss till till Krister Julinder i Söderköping. Han opererade
Majkens skadade armbåge i maj och efter det följde månader av konvalecens,
sjukgymnastik och anpassningar till Majken och hennes läkning. I november
var vi på återbesök i Söderköping och Majken blev friskförklarad. En sån
otrolig lättnad! Än törs jag inte pusta ut helt, en skadad armbåge är en
skadad armbåge, men nu får tiden utvisa hur länge den håller och hur hennes
kropp bestämmer sig för att reagera på skadan, operation och ärrbildning.
Hon ser i alla fall helt återställd ut just nu.
En annan sak som grämer mig är att jag kommit efter så mycket med hemsidan.
Jag berättar så gärna om mina hundar, men jag har svårt att få tid att sitta
framför datorn. Jag ska försöka komma ifatt med egna sidor till valparna i
de kullar som fötts. En sida om vår egen Majken står först på tur.
