Jag är själv en sån som gärna sparar och använder saker så länge det går. Och inget slår väl ett mjukt gammal läderkoppel som gått i arv från tidigare hundar? Väldigt viktigt är dock att kontrollera så att haken är i gott skick. Den nöts på ett farligt sätt som gör att hunden vid ett ryck kan komma loss. Vanligast är det på hakar av modellen som kallas pistolhake och särskilt om materialet är mässing, men som synes på bilden även på vanlig metall.

Ser haken ut så här skall den kasseras, spara inte ett sånt här koppel, för risken är att du en dag glömmer dig och råkar använda det. Om hunden blir skrämd eller försöker springa efter ett vilt djur kan haken dela sig och hunden kommer loss. På flätade läderkoppel går det att byta hake, sydda koppel kanske en skomakare kan byta hake på, annars måste de måste kastas.

När koppelhaken har fått en glipa mellan swiveln och haken börjar det bli farligt.

När haken rör och vrider sig i swiveln blir med tiden hålet större och skallen mindre.

Rätt som det är har hålet blivit så stort att haken delar sig vid belastning och hunden kommer loss. Det kan sluta i katastrof.