31 December Nyårsafton
Så var året slut för den här gången. För hundägare innebär nyårsnatten något annat än "för vanliga människor". Vi är inte ute under tolvslaget och fyrar av raketer, vi sitter inne med våra hundar och väntar på att vansinnet ska passera utan allvarliga skador.

För det första, ta inte ut hunden ur huset under nyårsnatten! Det spelar ingen roll att din hund inte är rädd för fyrverkerier - det går på en sekund att få den det. Helt trygga hundar kan bli panikslagna av att utsättas för en explosion från en fyrverkeripjäs som smälls på fel ställe.

För det andra, se till att hundens halsband eller sele har rätt storlek så hunden under inga omständigheter kan kränga sig ur kopplet när den rastas under de dagar, mornar och kvällar då det kan förekomma fyrverkerier. Genom mitt jobb vet jag att nästan alla hudar har för löst sittade halsband och selar! En panikslagen hund som kastar sig runt i kopplet och kommer loss, flyr för sitt liv och den kommer inte att lyssna när du ropar på den.

Som hundägare är det självklart att man stannar inne i huset med sin hund under tolvslaget! Ingen hund sitter ensam inne när fyrverkerierna brakar loss, OK?

Det är varje hundägares skyldighet att göra sitt yttersta för att skydda sin hund.

Till alla hundägare som firar det nya året sittandes bakom täckta fönster, i källare, i tvättstugor och badrum, till hundar som ligger i badkar, i torkskåp och under sängar önskar jag Ett Gott Nytt År!

30 December
Det närmar sig nyårsnatten och jag vill i sista stund visa vad jag gör för att hålla hundarna upptagna under tolvslaget: De får varsina slickmattor med godis av olika slag som sitter olika hårt i mattan, för att de ska vara sysselsatta när det börjar smälla.

Jag har tack och lov inga fyrverkeri-rädda hundar, men jag vet hur lätt de kan bli det och vill inte riskera att de blir skrämda heller. Få hundar är rädda från början, det brukar vara en händelse som orsakar att de blir skräckslagna och efter det kan hunden vara permanent skadad. Det här är också en rädsla som lätt smittar hela flocken, så jag tar inga risker. Hundarna ska till varje pris skyddas från att utsättas för fyrverkerier.

Som tur är bor vi så att hundarna slipper höra fyrverkerier och smällare dagarna innan nyår, det har hållit sig till nyårsnatten. Vi förbereder oss med en skogspromenad under dagen och sen får hundarna hålla sig inomhus till skjutandet är över. Jag tejpar tidningspapper för alla fönster så ljus inte kommer in, har ljud på inomhus och försöker hålla mig vid gott humör, vilket är svårt en sån här natt. När det närmar sig tolvslaget får hundarna sina mattor som jag gjort i ordning i förväg. Deras middag var med flit väldigt knapp så de är lite hungriga och väldigt sugna. Det verkar som att just slickandet försätter dem i någon slags bubbla, för de slickar och slickar och hålller sig upptagna på ett annat sätt än när de tuggar på en tuggis. Först när skjutandet avtagit går vi ut på en snabb kiss innan vi kan gå och sova.

Nästa dag söker jag igenom tomten för att se att inga rester från raketer finns på min tomt, de kan innehålla rester av kemikalier som kan vara dödligt giftiga om en hund skulle hitta och använda som leksak och tugga på dem.

Jag laddar mattorna med godsaker. Märgen ur märgben är jättegod och dessutom hård när den är kall från kylskåpet, så den sitter fast bra i mattan. Likaså vanlig ost. Sen använder jag lite olika burkmat, Mush vomköttbulle och några sorter smågodisar.

Sådär, nu är mattorna fyllda. Jag har med flit valt olika dofter och konsistenser, så att det ska locka hunden att slicka och att godiset sitter fast olika hårt i mattan.

Nån som är ivrig på att få börja slicka på sin matta.

För att det ska fastna bra så kavlar jag ned det goda och lägger sen mattorna i kylskåpet.

Alla fönster i huset täcks för med tidningspapper, så ljus från fyrverkerier inte kommer in i huset under tolvslaget. Brandsläckaren är framplockad, jag har en grannfamilj som gillar fyrverkerier och jag vill vara förberedd om en raket hamnar fel in på min tomt.

Det sätter igång utomhus, vi håller oss inne. Hundarna får sina mattor och slickar ivrigt på dem, här är det mesta bortslickat, det som sitter kvar längst är benmärgen som också är väldigt god. Hundarna slickar och slickar, utomhus börjar smällandet avta.

25 December
Som utlovat kommer här bilder från vår juldagspromenad. Som på beställning kom ett riktigt fint snötäcke och gav oss en ovanligt vacker och snövit jul. När vi kommit hem och jag satt mig framför datorn för att skriva det här ligger alla fyra hundar och deras husse och sover gott, det blev en jobbig promenad i snön.

19 December
Julen närmar sig! Vi hoppas att alla våra vänner får en fin jul. Själv är jag faktiskt ledig i två dagar och då ska vi ha hundmys med långpromenad! Det blir nog bilder från den, men tills dess får ni njuta av den här. Som ni ser är vår gästhund tillbaks på kenneln så husse får vila upp sig i några veckor.

7 December
Vissa hundar kommer man lite närmare än andra, trots att de inte bor kvar här som vår egen hund. Hekla Kämpeglöd var en av dem som kom att betyda lite extra för oss, hon var Helens hund och växte upp och levde där, men hon föddes här. Jag hade planerat kullen längre, jag hade fått godkänt att åka till en särskild hanhund i Tyskland som tillhörde den tyska eurasierklubben ZG som vanligen är mycket restriktiva att låna ut sina hanar till utländska uppfödare. Mamman var Gunhild Godmode, också född här men ägdes av Helen. Jag ville gärna ha en hund till mig själv, parningen gjordes för att få nytt avelsmaterial, resan och parningen gick bra, det föddes fem valpar varav en enda tik, Hekla. När valparna var fyra dagar blev mamman jättesjuk och låg inlagd på sjukhus, valparna fick inte dia något på mamman utan måste handmatas och det blev jättedramatiskt och jättemycket jobb. Alla valpar och deras mamma överlevde och mådde bra, när mamman flyttade hem till sin familj blev det med tikvalpen Hekla på avelsrätt. Hela den här bakgrunden bidrog till att Hekla fick en speciell plats i mitt hjärta. Hekla fick sen två kullar här och bodde då hos oss i många veckor. Hon är mamma till kull Åskvigg där vår Majken föddes och till kull Höstglöd som just fyllt ett år.

För en tid sedan blev Hekla dålig, på sjukhuset upptäcktes att hon hade en stor tumör i levern och det fanns inget annat än det värsta att göra. Trots att båda hennes föräldrar blev mycket gamla så blev Hekla bara 8 år.

Jag kom i kontakt med en glaskonstnär som jag följt länge på Facebook, det visade sig att jag klippt klorna på hennes hund utan att först förstå att hon var hon! Jag berättade för henne om Hekla och vi kom fram till att hon skulle få göra en avbild. Tekniken hon använde är gammal, man målar lager på lager och bränner emellan för att få djup i bilden, så har man gjort sen medeltiden, berättade konstnären. Jag skickade flera bilder på Hekla och en dag kom konstnären till mitt jobb med den färdiga glasmålningen. Det blir en present till matte Helen som tack för tiden vi fick ha hand om Hekla. Hon var en hund man inte glömmer, jag hoppas bilden av henne kan få hennes familj att minnas henne med glädje.

Om du vill se mer av Robins glaskonst finns hennes hemsida här.

Balder-Balder Hekla Kämpeglöd, glaskonst av Robin Fondin

27 November
I den här familjen har vi en liten hund som tycker det mesta är orättvist - så länge det inte är hon som får. Majken. Vi får kanske skylla oss själva, hon är kanske bortklemad, ett hett efterlängtat sladdbarn med svans. Uppvuxen under coronapandemin och alltid i centrum.

Idag fick Thoka slicka ur den nästan tomma burken med mandelsmör. Det var höjden av orättvisa, om du frågar Majken.

Thoka är drottningen i huset och den som kan få något extra om hon ber om det. Idag en urskrapad mandelsmörsburk.

Smöret är klistrigt och Thoka slickar länge.

Majken undrar om Thoka ska slicka länge till.

-Det här är SÅ orättvist! Säg till henne att det är min tur nu!

-Du kan gå, säger Thoka. Jag är inte klar.

-Är du klar snart?

-Thoka, nu är det väl min tur?

-Näe, jag får ALDRIG något! Thoka, det är min tur nu!

-Det här är så orättvist!

Till slut blev det äntligen Majkens tur att få slicka i burken. Ganska ren nu, men ändå.

18 November
Idag var det Eurasier-promenad-dagen i hela landet. Eurasierklubben hade hittat på att göra en slags gemensam promenad idag, lite överallt. Med kort varsel kom jag på att jag faktiskt var ledig från jobbet och frågade i mina senaste valpkullsgrupper om vilka som ville och kunde ses i slottsparken i Tyresö idag. Vi blev sju Balder-Balder-hundar med mattar och hussar. Det var sagt att det skulle vara sol, men det blev det inte, däremot några minusgrader och enstaka snöflingor i luften. Som vanligt blev det många bilder, tagna bara i farten men ändå roliga att ha och de kan du se här.

foto: Jenny Magnusson

11 November Så kom den dagen äntligen, den dagen då husse är stark nog att få hem sin hund! Det blev ett kärt återseende och så fort hon kom in i huset sprang hon ett varv runt, som för att se att allt var i sin ordning, hon har inte varit i huset sen i augusti. Hon drack vatten ur sin skål och hämtade sen sin favoritleksak. Skönt att vara hemma. Husse är ännu inte helt återställd, men med sin hund hemma hoppas vi att han fort blir starkare igen. För hunden är människans bästa vän!

9 November
Ragnar och Angelica har blivit föräldrar till sex valpar, födda 18 oktober, på kennel From Wings of Dawn i Ungern. Ännu är valparna små, men de har fått en egen sida här. Vi kommer inte kunna åka och hälsa på dem, så vi får njuta av dem på distans. Bilder fylls på när valparna växer. Det är matte Nóra Galambos som fotograferat.

4 November
Nu är det reflextider. På bilden finns tre hundar och en människa, en av dem saknar reflex.

24 Oktober
Nåt bra som levt kvar sen Corona-epedemin är mängden av webinarier och online-föreläsningar, de arrangeras av försäkringsbolag, foderföretag och kennelklubbar. Ibland har jag varit hemma framför datorn, andra gånger har jag lyssnat i bilen på väg hem från jobbet. Ofta går de i repris, så jag kan titta igen om jag vill. Ämnena är flera och jag har på senaste tiden lyssnat på allt möjligt intressant. Det har till exempel handlat som färggenetik, om parning och valpning, om parasiter, om myter om mat och utfodring, om frivillig hantering. Nu senast handlade det om berikning, ett ämne jag länge varit intresserad av, eftersom jag inte bara har hundar utan andra djur som också vill ha en lite roligare och mer intressant vardag. Även när man lyssnar på sånt man redan känner till så snappar jag alltid upp nya saker och jag får höra ämnen och åsikter ur ett annat perspektiv. Sånt tycker jag är intressant och varje gång är det något nytt som fastnar. Jag försöker hitta på saker med hundarna så att de alltid ska ha ett bra liv, men det behöver inte alltid vara så avancerat för att ge dem det.

Av det här föredraget blev jag inspirerad att hitta på lite roligare i matskålen. Här i huset får hundarna två mål mat om dagen, frukost som är torra kulor och sen middag som är kulor med något gott på. Det är bra, hundarna gillar det, det goda varieras ofta mellan olika slags Mush (råa köttbullar) och burkmat. Men nu fick jag tips om att blanda in fler saker, inte bara goda utan med flit även sånt som hundarna kommer välja bort. Det kan vara jättegoda saker, ganska goda saker, ointressanta saker och lite äckliga saker, det kan vara sega, knapriga, torra, hårda, blöta saker. Allt för att ge hunden en mer intressant måltid där den kan rota runt och välja vad den vill ha. Jag har hittills hunnit blanda i morotsbitar, hård ost, råa benbitar med kött på, knäckebröd, puffat majskaka, segt hundgodis, gurka, ostbåge, halv kokt potatis, sallad, knaprigt hundgodis. Det är ju bara fantasin som sätter begränsningarna, ja, förståndet också, man kan ju inte ge direkt skadliga saker som rå lök eller en avokadokärna. Ju mer jag testar, ju mer kommer jag på. Jag försöker spara något från min egen matlagning varje dag, tittar med nya ögon i kylen och skafferiet. Jag är aldrig rädd för att hundarna ska bli dåliga i magen, i stort sett allt jag äter kan de få smaka på och jag känner mig jätteinspirerad att ge dem olika smaksaker, tänk att jag inte tänkt på det förut.

Det intressanta är att gästhunden som inte haft jättebra aptit, trots att hon bott här nästan en månad nu, redan har börjat äta jättemycket bättre. Nu tömmer hon skålen på hundmat och det som hon gillar, lämnar "det konstiga", men så är det ju också tänkt. Det mest intressanta är att när hundarna ätit vad de vill ha, vanligen allt torrfoder och "de goda sakerna" så går de till varandras urätna skålar och ser vad som finns kvar. Ofta plockar de upp något ur den och äter det, trots att de själva lämnat samma sak i sin egen skål. Vi har bara gjort det här några dagar, men jag tycker det är jätteroligt att se hur de väljer och plockar, kommer absolut att fortsätta hitta på saker att blanda ned i deras skålar. Det "gottiga" får ju bara vara små bitar och inte ersätta en del av deras riktiga måltid av hundfoder, i alla fall inte om det är bitar av godis, ost, leverpastej och sånt. Rätt slags grönsaker får hundar däremot äta hur mycket de vill.

Jag känner också att jag verkligen fick vatten på min kvarn när jag låter hundarna få smaka glass, äta en hamburgare eller få en bit tårta. Det handlar inte bara av att njuta av livet, rent vetenskapligt är det också en typ av berikning. Jag visste väl det!

Så här ser matskålen ut idag. Förutom den vanliga maten av torrfoder, en skvätt varmt vatten och en utrörd vombulle, blev det morot, ostbitar, romansallad och en ostbåge. Alla hundarna nosade runt, tog ostbågen först, sen ostbitarna och sen själva maten. Morotsbitarna försvann hos några, Thoka åt allt men de andra lämnade romansalladen. Imorgon blir det något annat i skålen, kanske en klick mjukost, en seg godisbit, en skiva (oaptitlig) zucchini och lite kokt ris?

Efter ett varv med nosen plockades ostbågen, sen rotade hon runt lite innan det blev ostbitarna, sen all hundmat och en morotsbit. Hon lämnade salladen och några motötter, men gick sen till Majkens nästan tömda skål och åt hennes ratade morotsbitar.

Nu när jag skulle ta en bild på vad som låg kvar i Majkens matskål, ja, då kom Thoka och plockade åt sig av resterna.

15 Oktober
Vår gästhund har gjort sig hemmastadd här nu och det känns bra. I början var hon lite blyg och försiktig, visste ju inte vad som gällde. Alla har dock varit snälla mot henne så nu har vi bara roligt. Hon är med på jobbet på dagarna och hon har blivit schamponerad och blåst. Hon har träffat andra hundar och vi går i skogen. Allt bara flyter på hur fint som helst. Det är verkligen lättsamt att ha en sån hund här och det blir inget besvär om hon behöver stanna längre.

Vi har också firat hennes födelsedag precis så som vi tycker är roligt. När man fyller år får man ju välja vilken middag man vill ha, det visste inte vår gäst, men Majken övertalade henne att välja hamburgare. Hon hade aldrig ätit hamburgare innan men litade på Majken. Det blev en bra överaskning! När vi kom hem på kvällen blev det glasstårta.

Vi har också varit och hälsat på husse som längtat något förfärligt efter sin hund. Det blev ett kärt återseende och jag hoppas att vi kan ordna så att de får ses snart igen.

Vår gäst har gjort sig hemmastadd hos oss.

När man fyller år får man något extra gott i bilens framsäte på väg hem från jobbet. Det här blev hennes första hamburgare, men vi talade om för husse att hon nog vill ha en till nästa födelsedag också.

När det är födelsedag blir det kalas. Alla väntar på sin bit av glasstårtan.

-Till mig? ser hon ut att tänka. Vi visste inte om hon skulle tåla både hamburgare och glasstårta, så det blev inte en så stor bit. Det här skrivs dock mer än dagen efter, så nu vet vi att det gick bra.

3 Oktober
När jag säljer mina valpar säger jag att de alltid är välkomna hem igen och jag ber deras nya familjer att tala om för sina nära att jag alltid kan nås om det är något. För ett tag sen fick jag veta att en av mina vuxna valpar behövde tas om hand, hennes husse låg svårt sjuk på sjukhus. Egentligen passade det inte alls bra just nu, för jag har ju en tik med valpar i huset redan, men nöden har ingen lag. Så efter jobbet på lördag kväll åkte jag och hämtade hem henne. Hon ska till att börja med bo här i en månad, sen får vi se och göra en ny utvärdering.

Vi var oroliga för hur Kolglöd skulle acceptera en främmande tik i huset när hon hade sina valpar här, så vi var försiktiga och tog inga risker. När vi kom hem på kvällen tog vi en promenad tillsammans med alla hundar, sen fick de varsina rum för natten. Kolglöd i vardagsrummet med valparna och vi andra i sovrummet. Nästa dag tog vi en längre promenad och det gick jättebra, blev bad, lek och bus. Så när vi kom hem och valparna var inne i huset släppte vi ihop hundarna på tomten.

Kolglöd visade oss med all tydlighet att hon var snäll och vänligt sinnad, jag har nog aldrig sett en hund göra så tydliga lekinviter. Efter sina djupa bugningar så hoppade och skuttade hon runt med slängande huvud och yvigt viftande svans. På alla sätt visande hur snäll hon var. Vi kunde pusta ut. Eftersom det bara är en vecka kvar innan både Kolglöd och valparna ska flytta härifrån så tar vi ändå det säkra före det osäkra och håller dem åtskilda inomhus. Man vet inte i vilken sistuation Kolglöd kan känna att hon vill försvara sina valpar. Mitt hus är litet och utrymmena trånga, hundar som inte känner varandra kan behöva plats för att hålla avstånd om de känner sig trängda. Varsitt rum blir bra de sista dagarna alla bor här.

Att på egen hand gå promenad med fem vuxna hundar blev ju lite cirkus i början, men snart kom jag på att ha två hundar fästa i midjebälte, två i ena handen och en lös, då gick det att styra upp alla. Strax blev det bättre ordning när alla fattat hur vi skulle gå utan att trassla ihop oss.

Husse är sjuk, då får hon bo med oss.

Vi tar det försiktigt och går en promenad med alla hundar utanför tomten för att se hur de reagerar på varandra innan vi släpper dem lösa tillsammans.

Men så rart, de här två vill vara vänner!

Kolglöd visar hur jättegärna hon vill leka, efter sina djupa bugningar så hoppade och skuttade hon sen omkring med slängiga steg, kastade med huvudet och viftade yvigt på svansen. Det betyder "kom och lek med mig, jag är snäll!"

-Hmm, det här blir lite rörigt, alla vill gå åt olika håll. Inte lätt att vara en människa på fem hundar.

Efter en stund har vi fått in snitsen och det går lite lättare att promenera utan trassel.

26 september
Det heter väl slickepott av en anledning?

8 september
Det är Majkens födelsedag! Äntligen är det Majkens tur att uppvaktas, få tårta och present, ett riktigt födelsedagskalas! Som hon längtat efter det.

Det är jobbardag, så först får hon välja sin favorit i godisstället på jobbet. Det blir som vanligt en fläta. På vägen hem åker vi förbi hamburgerstället och hon och Thoka får varsin cheeseburgare. Mannen i kassan blev överaskad när Majken stack ut huvudet genom fönstret, ivrig på sin födelsedagsburgare, men han fann sig och frågade vad hon hette och grattulerade henne på födelsedagen när han hörde att hon fylle tre år idag.

Efter middagen hemma blev det tårta och present som avslutades med en tuggis. Bjudna på kalaset var såklart Thoka, Ragnar och Kolglöd. Det blev dock inga bilder på dem utan bara på Majken, så som hon tycker är bäst. Det var ju hennes födelsedag!

Det är jobbardag, så Majken får välja vad hon vill ur godishyllan. Hon väljer som vanligt sin favorit, en fläta. Notera skuggan nere i vänstra hörnet, det är Thokas med sin tunga när hon slickar sig om munnen. Hon får också en fläta.

-Äta här eller ta med? Nä, flätan ska avnjutas direkt.

Vi kör förbi hamburgerstället på vägen hem, två cheesburgare tack! Att äta direkt!

Majken är ivirg, Thoka står i mörkret bakom och ska också få en burgare.

Efter middagen blir det födelsedagstårta!

Födelsedagspresent!

-Åh, en egen godisleksak!

-Jag vet hur man gör! Man snurrar på den så kommer det godis!

Tårtan skärs upp, Majken och Ragnar väntar ivrigt.

Nu är det Thokas tur att vara avundsjuk, Majen får TVÅ tårtbitar!

Nej, Thoka kan inte hålla sig, hon måste hjälpa Majken att äta upp sin andra tårtbit.

Födelsebarnet får rosen.

Man måste bita bort bitar, man kan inte svälja den i ett stycke.

Och sist av allt blir det godistugg, här är en nötfjäril från Good Stuff.

1 september
Idag har Balder-Balder Kolbjörn Stordåd gjort sin BPH med skott!

24 Augusti
En stilla sommarkväll och vi tar en tur i båten på sjön. Hela familjen njuter, även Kolglöd som får en stund mammaledigt. Det blir några bilder, jag kan inte välja en.

Thoka har sin bestämda plats i båten.

Far ror - Majken står på sin plats.

Majken Åskvigg, hon är verkligen en glädje i livet. När hennes farmor Malva dog trodde vi aldrig att vi skulle bli glada igen, men Majken kom in i våra liv som en virvelvind och vände rätt på allt.

Vi har inte haft med oss Kolglöd i båten tidigare, men hon verkar njuta av färden. Skönt att få komma ifrån ungarna en stund.

Sol, tyst och stilla. Semestern är snart slut och vi samlar kraft. Ett molntäcke drar in.

Ragnar sitter alltid på sin plats i fören, så han kommer inte med på bild så ofta. Här ser han och Majken något på stranden.

Plötsligt faller ett stilla sommarregn med små mjuka droppar, vi ror hemåt. Regnet tilltar och vi skyndar oss från båten in i huset men hinner ändå bli blöta.

19 Augusti
Nu måste jag få berätta om Ragnars fina besök, en plan som påbörjades för ganska länge sen och nu har gått i lås. Ragnar har träffat Angelica from Wings of Dawn som kom med sin matte Nóra Galambos hela vägen från Ungern för parning. De kom med bil, har kört hela vägen, vilket tog två dagar. Hundarna träffades och parade sig i går, de övernattade på hotell och kom i morse för en andra parning och ska nu köra hela vägen hem. Jag frågade om de skulle passa på att se Stockholm, men de skulle jobba på måndag och måste köra raka vägen hem. Det är verkligen bara de mest engagerade uppfödarna som vågar ta såna här stora risker och små chanser, men allt gick bra. Nu blir det spännande att se om Angelica blir dräktig också. Det roliga är att jag själv åkte till Wien i Österrike för att para Venus med Arras, från den kullen fick jag Lova Bifrost och hon är mormor till Ragnar. Wien ligger en timme bort från där Nóra bor.

Angelica from Wings of Dawn kom hela vägen från Ungern för att träffa Ragnar Snöstorm.

Vi hoppas allt fortsätter bra och att Ragnar blir pappa igen.

Angelica och Ragnar, nu följer en spännande tid!

13 Augusti
Igår föddes Kolglöds och Kazpers efterlängtade valpar, tre dagar tidigare än beräknat men stora och kraftiga så helt säkert färdiggräddade. Allt har gått bra och vi kan välkomna fem nya små hundar till Balder-Balder-familjen.

4 Augusti
Efter maten får man alltid tuggpinne.

31 Juli
Idag är det Thokas födelsedag! Kull Järnvilje fyller sju år och det måste vi fira såklart. Vi började under dagen med att äta glass på ett glass-café, hundarna älskar verkligen glass, Majken är väst, en riktig glass-råtta!

På kvällen blev det tårta och present i stugan där vi bor nu på semestern. Thoka var som ett barn, Majken likaså. Det blev många bilder från födelsedagsfirandet, de fick en egen sida som du kan se här.

15 Juli
Lördag och hundarna förtjänar lite roligt lördagsgodis. Idag fick de en ny variant, läs om hur jag gjorde det här.

Hundarna får lördagsgodis på nytt sätt idag, allt för att hitta på lite variation i vardagen.

13 Juli
En dag tidigare än först planerat åker jag till Kolglöd för att göra dräktighetstestet. Vi väntar nervöst i 15 minuter innan vi ser två streck! Kolglöd Viljestark är dräktig!

9 Juli
Söndag och ledig dag, vi tar båten och ror ut på sjön. Hundarna älskar att vara i båten och springer före oss för att hoppa i den när vi tar årorna på axeln och går till båten som ligger vid strandkanten på andra sidan vägen.

Vi passerar en av våra grannar som sitter på sin brygga, han kommenterar hur nöjda hundarna ser ut i båten och att det syns hur mycket de tycker om att vara i den. Det är ju roligt att höra.

Vi har rott upp till Gammelström och den lilla sandstranden som finns där, till vår förvåning och glädje vågar sig Majken ut i vattnet när vi lockar med godis. Majken är vanligtvis en riktig badkruka och blöter aldrig ned tassarna. Hon har till och med svårt att gå på promenad när det regnar och det är vatten på trottoaren.

När Hans bjuder på godis går det att vada ut i vattnet. Det har varit torka och därför är det lågt vatten, för lågt för att hundarna ska simma här.

Majken tittar sig nyfiket omkring och följer allt vi ser längs strandkanten.

Thoka ligger med huvudet på bekvämt tillrätta och njuter av färden.

2 Juli
Det här är sommar!

24 Juni, Midsommardagen
Det slog mig att jag glömt att lägga ut sista veckans rapport om Vera och Sigges valpkull i Veras dagbok. När valparna fyllde åtta veckor och var gamla nog att flytta var det en intensiv tid och dagen efter leveransen var jag tillbaks på jobbet på heltid igen och fritiden var knapp. Det grämer mig att jag låtit det gå så lång tid, för jag är så stolt och glad över de fina valparna i kull Snörök med sina nya familjer och vill gärna berätta om dem. Men bättre sent än aldrig, här kommer den sista veckans bilder.

Läs det sista inlägget i dagboken här.

16 Juni
Fantastiska nyheter: Kolglöd Viljestark har träffat Fridlyckans Kazper! Om allt går som vi vill föds deras valpar i mitten av augusti. Läs Kolglöds dagbok här. och allt om den förväntade kullen här.

19 Maj

Det är Majkens namnsdag, så vi går till en glassbar och firar henne. Majken älskar verkligen glass, så det händer att de får när det är något särskilt. Hundarna fick beröm och blev fotograferade av andra gäster, man blir alltid lika stolt. Ragnar blev kall på tungan av att slicka ur sin bägare, så Hans skulle hjälpa honom att äta från skeden. Rätt som det är tappar Hans greppet om den lilla träsleven och Ragnar får den i munnen. En serveringspersonal som passerade plockade rådligt snabbt skeden ur gapet på Ragnar och gav den till Hans. Ragnar är väldigt noga med vad han äter, så han hade nog inte svalt den, men det händer ju att hundar gör det och får problem, så vi blev glada över det snabba handlandet.

Personalen hinner knappt servera oss innan Majken vill börja på sin glass.

-Mmmmm, namnsdagsglass!

6 Maj
Jag fick upp ett minne på Facebook från idag för två år sedan. Det var innan Majken skulle operera sitt onda ben. Det här är en sak som kan vara bra att öva sin hund på, även om man inte förväntar sig att det ska behövas. Eftersom vi hade en operation inbokad så hade vi tid innan att öva på att bära olika slags skydd. Beroende på vad som hänt och var hunden har blivit skadad så kan olika saker behövas, så det är alltid bra att öva. Majken skulle operera sin armbåge, men jag visste inte innan hur såret behövde skyddas. Hon fick för säkerhets skull öva sig på att ha på sig både tratt, munkorg, uppblåsbar halsring, sko och tröja. Hon fick också öva på att gå med bilens säkerhetssele på sig samtidigt som jag lyfte i den, för att ta vikt av hennes framben.

Skönt att öva på och avdramatisera såna här saker innan hon behövde ha dem. Efter några dagar var hon bekväm med alla olika skydd. Efter operationen visade det sig att hon inte behövde ha något på sig, men det visste vi ju inte innan. Förr eller senare kommer nästan alla hundar att behöva bära någon typ av skydd. Att öva innan är alltid bra.

Vi övar med en klassisk tratt. Den ger bäst skydd för att inte komma åt med munnen att slicka eller tugga där hunden inte får. Munkorg skyddar också effektivt från att slicka eller bita där man inte får, tar inte så mycket plats som en tratt och blir därför mer bekväm för hunden att bära.

Tröja och sko på baktassen skyddar att riva på framkroppen. Uppblåsbar halsring är bekväm men skyddar inte hela kroppen från tugg eller slick. Viktigt är att ringen är tillräckligt stor.

23 April Vi har varit i Nykvarn för att låta Kolglöd Viljestark göra sin beteendebeskrivning (BPH) och det gick jättebra, godkänd med skott! Roligt var att testledaren var med både på kullbrodern Vimse Viljestarks lämplighetsprövning och sen examen till diplomerad assistanshund. Hon trodde Vimse var Sveriges enda eurasier som var assistanshund och hon erkände att de hade undrat över rasvalet men blivit överbevisade. Det går bevisligen att träna en eurasier till Assistanshund. Testledaren tyckte i sin tur att det var roligt att få beskriva Kolglöd som var kullsyster med Vimse som hon kom ihåg. Båda hundarna med trevligt och rastypiskt temperament.

18 Mars
Ragnar Snöstorm fyller fem år idag och därför blir det tårtkalas. Hundarna ser direkt att vi dukar fram tallrikar till dem och då vet de att de ska få smaka. Efter tårtbiten blir det tuggkringlor av nöthud med ankkött på.

Ja, vi ger hundarna lite gott ibland, fastän det är onyttigt. Jag har blivit ifrågasatt för det, hur jag kan göra så. Alltså hur kan man ge hundar nåt som inte är gjort för hundar och är onyttigt? Jag blir lite beklämd över att andra hundägare kan vara så restriktiva i sitt hundliv, att man inte passar på att njuta så mycket man kan menar jag. Tårta är inte nyttigt för oss heller, men vi gillar det ändå. Det är inte så att vi äter tårta varenda dag, men när det är födelsedag så vill vi fira. Hundarna märker definitivt skillnad på tårta och på hundmat.

Andra tycker att man inte borde göra så, men samtidigt proppar de i sina egna hundar leversnittar, Frolic och Dentastix. Som om det skulle vara så mycket nyttigare. Nej, här i huset äter hundarna bara hundmat och ben av bra kvalité, aldrig spannmåls- eller biproduktbaserat foder, godis eller tugg. Så när vi har nåt att fira så får de tårta, glass eller korv, för så vill vi ha det så. När hundarna blir glada blir vi glada och är det kalas så är det!

Födelsedagsbarnet får första biten. När det är födelsedag kan man få prinsesstårta!

Efter tårtan blir det tuggkringla! Majken hoppas på mer tårta.

Tuggkringla av nöthud och ankkött är också gott.

17 Mars
Nu har jag kommit ifatt i Heklas dagbok och varje valp har fått sin egen sida. Det tog ett tag, för det blev lite mycket där runt jul och nyår när det var dags för leverans och Vera samtidigt kom hit för parning. Heklas dagbok finns här och valparnas galleri här.

Fyller man åtta veckor på julafton måste man få med sig en tomte när man flyttar hemifrån.

12 Mars
Söndag och ännu en ledig dag, precis vad vi behöver. Det blir skogspromenad, vila i solen på altanen, korvgrillning och sen badkarsbad. Nu är vi tillbaks i fas och orkar med en vecka till, en vecka som vi hoppas blir en vanlig, rolig vecka utan oro och stress.

Sol, klarblå himmel och fluffig snö, vilken dag! Vi gillar att bada bubbelbad, gärna dricka lite bubbligt till. Majken vår lilla knasboll gillar också bubblor. När hon kan så slickar hon på skumbubblorna som om de vore vispgrädde.

Vi njuter i solen, Veras svans skymmer precis Majens ansikte, men det var oavsiktligt, haha.

11 Mars
Lördag och ledig dag, ingen väckarklocka men Vera väckte mig tidigt och ville ha sällskap. Jag gick upp och satte på kaffe, resten av familjen låg kvar.

Vera väcker mig och jag går upp tidigt för att dricka kaffe och hålla henne sällskap, de här sjusovarna dröjer sig kvar i sängen så länge det går.

Goda vänner ligger gärna och drar sig i sängen en ledig dag.

8 Mars
Nu är Veras dagbok uppdaterad och i fatt, det blev ett par långa och känslosamma dagar men nu har vi landat, alla mår bra och vi är glada igen!

6 Mars
Valparna är här nu! En lång natt följdes av en lång dag, men nu kan vi pusta ut. Under söndagen blev Vera och Sigge föräldrar.

4 Mars Milla-dagen
Idag är det Milla-dagen. Det handlar inte om mina hundar nu, utan om något mycket större. Det är idag 15 år sedan min vän Milla dog. Hennes hjärta stannade och allt var över. Jag har gjort det här till en speciell dag för mig, en dag då jag vill berätta och be andra tänka på organdonation och helst också registrera sin vilja i Donationsregistret. Det är så enkelt!

Milla lämnade familj, vänner och sina hundar kvar. Hon hade kanske kunnat leva idag, hon hade behövt få ett nytt hjärta. Inte för att hennes hjärta inte var varmt eller gott nog, det var ett mekaniskt fel på det. Men det fanns inget hjärta över till henne. I Sverige är 85% av befolkningen positiva till organdonation, men alla har inte registrerat sin vilja. Det råder stor brist på organ som kan rädda livet på andra, ungefär 900 personer väntar på organ, varje år. Om du vet vad du vill göra med din kropp efter din död, registrera din önskan.

Om jag dog oväntat en dag skulle det ju vara helt fantastiskt om jag genom min kropp fick ge livet till någon annan, en sån som Milla hade kanske levt då och fortsatt sprida glädje omkring sig. Ett annat sätt att hjälpa andra, fast medan man lever, är att bli blodgivare. Det är bara två procent av Sveriges befolkning som lämnar blod, det är väl ändå ganska dåligt? Fler behövs - och man är en hjälte när man går dit.

Jag saknar Milla och är så ledsen över att hon inte fick leva längre än hon fick. Jag tänker göra det här till något bra och hoppas att fler registrerar sin önskan i donationsregistret. Och vill du känna dig som världens snällaste - gå och lämna lite blod också! Bilden har Milla tagit på sig själv, den stod på hennes kista när hon begravdes.

Läs om donation här: Donationsregistret, du kan registrera din vilja här och läsa om blodgivning här: www.Geblod.nu

Så här lätt kan man rädda liv medan man lever!

19 Februari
Hela kull Höstglöd träffas hemma hos valpen Sture. Jätteroligt att alla kunde komma, till och med Wilma med Gunborg som bor i Uppsla. Stures matte Eva-Pia bjöd på mat, kaffe och kaka. Det blev hund-rekord i Eva-Pias trädgård med tio hundar samtidigt, de sex syskonen Humle, Sture, Eldbjörn, Katla, Gunborg och Gustava och våra fyra vuxna som för dagen bestod av Thoka, Majken, Ragnar och Kolglöd. Här kommer en radda med vimmelbilder från dagen.

14 Februari - Alla Hjärtans Dag!
Vi valde en leksak på jobbet för att ta några bilder inför dagen.Thoka vill visa upp den och önska alla hundar en fin och mysig dag.

Thoka önskar alla hundar en fin Alla Hjärtans Dag!

-Du får alltid alla roliga saker, Thoka, jag får aldrig något!

-Ge hit leksaken, Thoka!

-Nej Majken, släpp, det är min!

-Men Majken, ge hit den!

-Försök ta den då, nu är den min!

-Ge hit min leksak!

-Haha, den är min nu!

-Du kan gå, Majken, den är min nu!

-Näe, mamma, vad orättvist! Säg till henne, jag vill också leka!

-Na-na-na, na-na-naa, den är bara min!

-Jag har den roligaste lekisen!

12 Februari Tidigare skrev jag om tvätt, en annan viktig sak att sköta är hundarnas tassar, särskilt så här i vintertider. De får ofta extra mycket och lång päls då som lätt blir väldigt smutsig och blöt. Dessutom drar de in sand i huset. Blöt och vägsaltig päls är  uttorkade för hundens hud, bakterier och svamp kan också växa i fukt och smuts. Jag klipper regelbundet ur tassarna så att de hålls korthåriga, rena och torra. Det är vanligt att hundägare tycker det är svårt, men allt handlar om att öva både sig själv och hunden. Lär den att ligga stilla och låta dig hantera dess tassar. Öva dig att klippa utan att vara osäker. Många vill ha korta saxar med trubbiga ändar, de saxarna tycker jag är svåra och otympliga. Jag föredrar en längre och smal sax, så jag kommer åt bra mellan trampdynorna och tårna. Viktigast är att saxen är vass, men det är svårt att hitta bra saxar som inte är ganska dyra. Den billigaste saxen av okej kvalitet jag hittat är Roseline Silver Cut för ca 250 kronor. Billigare saxar som säljs i djuraffär är tyvärr ofta helt odugliga.

Om hundarna får lära sig att ligga så här kan man lätt komma åt både tassar och tänder.

En långhårig och lortig vintertass gör ingen glad! Klipp inte i smutsig päls, saxen blir fort förstörd.

Sådärja, nu ser det bättre ut.

Jag använder en smal och ganska lång sax för att komma åt mellan trampdynorna. Jag hör att hundägare är rädd att sticka hunden med saxen och därför vill ha en trubbig sax, men då använder man saxen fel. Man håller den inte med spetsen in i tassen utan liggandes så här. När man klipper med sax finns alltid risken att man klipper hunden i huden, den risken finns även med korta och trubbiga saxar.

6 Februari
Vera är bekräftat dräktig!

5 Februari
Majken är vår lillunge som ständigt söker uppmärksamhet och bekräftelse. Hon vill vara närmast och få uppskattning, man får inte glömma henne. När någon av de andra hundarna får göra något vill Majken också göra samma sak, för det måste vara rättvist! Thoka har varit överviktig men äntligen kommit ned i normalvikt igen, men hon vägs regelbundet så vi inte glömmer oss och låter henne gå upp i vikt igen. Men om Thoka får väga sig vill Majken också väga sig.

Igår var det Ragnars tur att bli schamponerad, men det var så kallt att han fick torka inomhus. Idag var han torr nog att blåsas och kardas igenom utomhus för att få bort lösa hår. Men när Ragnar lyfts upp på bordet för att blåsas så hoppade Majken också upp. Får Ragnar blåsas vill Majken också blåsas!

Om Thoka får väga sig vill Majken också väga sig!

Om Ragnar ska få stå på bordet och bli blåst vill Majken också stå på bordet och bli blåst!

29 Januari
Sen jag bytte jobb har jag inte längre tillgång till mitt hundtrim. Rena hundar vill jag fortfarande ha, så jag får hitta på nya lösningar som funkar i mitt lilla badrum. Jag har egen brunn och varmvattenberedare, så inte obegränsat med vare sig vatten eller varmvatten, men nu har Thoka på tikars vis fällt det mesta av pälsen på en och samma gång och jag tror att vattnet räcker till en tvätt. Eftersom jag vet att många hundägare drar sig för hundtvätt för det blir besvärligt när man inte har bra utrymmen tänkte jag visa hur jag gjorde. Det är dessutom vinter och minusgrader ute, så torkningen är extra viktig. Kanske kan jag inspirera andra hundägare till en tvätt? När det är vinter med snöslask och vägsaltmodd är tvätten välbehövlig.

Jag har ett badkar, men min rygg klarar inte att jag står framåtböjd över det. Jag sitter på en liten pall och Thoka får vända sig runt så att jag når att schamponera hela henne. Det är kallt i mitt badrum, så jag har satt på mig regnstället och slipper bli plaskblöt och frysa. Thoka är duktig och står still, men om hon vill gå iväg kan jag blockera med mina ben. Bredvid mig har jag en hink med schampovatten och en skopa, så jag kan hälla över henne samtidigt som jag tvålar in med andra handen. Det gäller att massera ordentligt, det är friktionen som löser upp smutsen, blir man inte andfådd har man inte schamponerat tillräckligt noga. Hela hunden ska skrubbas, inte bara ryggen som är lättåtkomlig. Glöm inte tassar, ljumskar och armhålor. Under hakan, mungipor och hals är det lätt att slarva, många hundar verkar dessutom ha en temdens att lukta illa i dessa områden där pälsen är tjock och tät. Jag använder alltid balsam och förundras över hur många hundägare som inte tror det behövs. Balsamet gör pälsen mer smutsavstötande efter tvätten, men den gör också att mer lösa hår släpper under tvätten och det går lättare och fortare att torka hunden eftersom pälsen blir luftigare.

Thoka är tvättad, noga sköljd, balsambehandlad och jättenoga sköljd, även öronen. Nu torkas hon med en fuktig hundhandduk som kramas ur, torkas och kramas ur. När det inte kommer mer vatten ur trasan är jag klar med den. Sen blev det stort badlakan i frotté som fick göra sitt. Den blev lite fuktig den med. Nackdelen med frotté är att man behöver så många om man bara använder dem, de tar tid att torka efteråt också.

Efter den fuktiga hundhandduken testade jag min nya tjocka microfiberhandduk från Biltema. Den sög åt sig bra och blev fuktig, men jag hade bara en, ska köpa fler. Nu blev det dags för badrock. Jag har två i microfiber från Rukka, en tunn och en tjockare. Hon fick på sig båda, den tunnare underst och den tjockare ovanpå, fukten transporteras från pälsen och ut.

Thoka fick vila en timme eller så med badrockarna på, jag kände att de blev fuktiga trots att jag försökt torka så noga innan.

Thoka är på bordet utomhus och det är dags för den hårdblåsande hundfönen. Nu är det ju minusgrader, men fönen piskar lösa hår och de sista vattendropparna ur pälsen trots att det bara blir kalluft nu när det är så kallt ute.

Lösa hår flyger iväg, pälsen fluffas upp och kan självtorka efteråt. Jag har också en värmefön, men Thoka har så lite päls nu och blev så pass torr att jag inte kände att den behövdes.

Jag sitter framför datorn, Thoka ligger på mattan bredvid mig under en yllefilt och eftertorkar.

Majken är alltid nära, när Thoka vilar, vilar Majken. Det är hennes tur nästa dag jag är ledig, men det vet hon inte än.

22 Januari
Det händer inte så mycket här just nu, vilket är väldigt skönt. Det känns som att både Hans och jag fortfarande är utmattade efter tiden med Heklas valpkull Höstglöd. Vi får rapporter från valparnas nya familjer att allt går bra, vi har träffat både Humle och Gustava. Vi väntar på att Vera ska må illa på morgonen för att på så vis berätta för oss att hon faktiskt är dräktig, men ännu har hon ätit sin frukost varje dag. Alla tikar mår inte illa, men om de gör det så är det ett ganska säkert tecken.

Gustava Höstglöd, 12 veckor.

Humle Höstglöd träffar Hans och storasyster Majken, ett kärt återseende.

9 Januari 2023
Nytt år, nya förhoppningar. Vera är parad! Du kan läsa mer på annan plats här på sidan, men det måste ändå vara det jag berättar först på det här nya året. Som jag har längtat! Timingen är inte idealisk, vi har just haft Hekla och Kazpers valpar här. Vi skulle behöva vila upp oss ett par månader innan det är dags för nästa, men i hundarnas värld får man bara gilla läget och anpassa sig. Veras dagbok börjar i oktober 2021, men nu äntligen föll alla bitar på plats. Vi hoppas på valpar om nio veckor!

Året 2022 blev ett omställningens år för mig. Butiken där jag jobbat i 25 år såldes och jag ville inte vara kvar med nya ägaren. Mitt liv ställdes på ända, hela mitt vuxna liv har jag tillbringat där. Vad skulle hända nu, var skulle jag ta vägen? Var hittar jag ett nytt jobb där jag kan ta med hundarna? Det har varit många känslor att bearbeta, framför allt sorgen att förlora mitt, hittills, enda kända liv och vardag. Alla vänner och bekanta jag fått under alla år på Kungsholmen. Jag har min vårdcentral där, min optiker, mitt bibliotek, mitt bankkontor. Ja, jag har ju varit skriven och sovit i Tyresö, men på Kungsholmen har jag spenderat den mesta delen av min vakna tid under hela mitt vuxna liv. En stor omställning! Efter mycket vånda hittade jag tillslut ett nytt jobb och ett ställe som blir mitt nya "dag-hem" att vara på. Nu har jag jobbat där i sex månader och allt känns jättebra igen. Det enda är att jag får långa dagar, för det är en bit att åka och det har jag inte vant mig vid ännu. Jag tyckte innan att jag hade dåligt med fritid, nu har jag ännu mindre tid.

Under året som gått fick vi säga hej och välkommen till kull Höstglöd, Hekla Kämpeglöd och Kazpers sex valpar. De har nu flyttat till sina egna familjer och det blir spännande att se hur de utvecklas. Deras dagbok är dåligt uppdaterad, det beror både på mitt jobb med långa dagar och att Hekla fick mjölkstockning och valparna behövde flaskmatas. Allt gick bra, men det blev mycket extrajobb och därför ingen tid över att sitta vid datorn. Jag ska försöka komma ifatt i den.

Jag inledde förra årets berättelse om min oro angående Majken som fått operera sin armbåge, men nu är den oron helt borta. Veterinären som opererade henne sa att allt såg bra ut och att jag skulle låta Majken leva som vanligt, men jag kände mig ändå lite orolig. På det stora sjukhuset där vi först sökte vård hade de ju ändå sagt att de rekommenderade avlivning, det kunde jag inte helt släppa. Så för säkerhets skull gick vi till en ortoped på annat sjukhus för att få en opartisk bedömning av hennes ben. Den ortopeden gick igenom Majken väldigt noga, hon förstod min oro men sa efter undersökningen att hon inte på något sätt kunde märka minsta lilla problem. Hon sa att jag skulle släppa alla orostankar och se den här operationen som en succé. När jag gick till i recceptionen för att betala skyndade ortopeden ifatt mig och sa att jag borde tala om för den som opererat hur bra det blev. Det hade hon velat höra, om det hade varit hon som opererade, sa hon. Vilken tur att vi åkte till Krister på Artrokliniken i Söderköping för operationen och inte gjorde som stora sjukhuset sa!

Bilden visar Vera Järnvilje, vi hoppas hon får valpar med Sigge i mars. Här har hon just tagit sig ett vinterdopp, isen brast när hon klev ut på den istället för att posera vid kanten. Hon hade koppel på, så det var bara att hala upp henne och välja en annan plats för fotografering.