Kolglöds dagbok

7 Oktober
Åtta veckor! Det är den magiska dagen när det är dags för valparna att flytta! Det är verkligen med blandade känslor att nå hit. Det är väldigt sorgligt att behöva skiljas från våra kära små svansbarn, men det är också med stolthet vi lämnar över våra skyddslingar till deras ivrigt väntande familjer.

När jag gick min uppfödarutbildning på kennelklubben lärde vi deltagare känna varandra så väl att vi haft fortsatt kontakt sen dess, vänner jag verkligen uppskattar att ha kvar. Utbildningen var ny då och vår klass var den första att ta examen i Stockholms kennelklubb. Utbildningen bestod av sju böcker och vi läste en bok per termin, vi började utbildningen under hösten 2001 och var färdiga 2005. Det jag verkligen uppskattar är att vi har så olika raser och därmed så mycket olika erfarenheter att dela. En solig dag kom de från kursen som kunde, hem till mig för att titta på valparna och för att uppdatera oss om läget. Vi lovade varandra att snart ses igen!

Vi har varit hos veterinären för besiktning av valparna, alltid nervöst innan allt är klart. Jag visste att det inte var något uppenbart avvikande på dem, som naveldråck, bettfel, kroksvans, extra sporrar eller något annat av det slaget, men hjärta och lungor har jag inte lyssnat på. Så när veterinären lyssnade och lyssnade, flyttade stetoskopet och lyssnade igen i evigheters evighet samtidigt som blicken var långt borta hann jag bli riktigt orolig. Sen säger veterinären glatt "låter utmärkt!" Åh, jag kunde inte andras under tiden hon lyssnade.

Några dagar senare var det så dags för hämtning. Eftersom det bara var fem valpar vill jag att alla skulle åka samma dag, för att inte behöva ha en valp ensam kvar över natten. Och sen kunde mamma Kolglöd få åka hem till sig och byta miljö för att slippa tänka på var alla valpar tog vägen. Jag hade förberett alla papper, packat deras väskor och klippt deras klor för sista gången. Valparnas nya familjer kom en efter en. Jag har lärt mig att inte prata så mycket, alla vill ju ändå bara ha sin valp och åka hem. Det man säger tas nog ändå inte in vi ett sånt tillfälle. Valpkullen har en egen grupp på Facebook och där har jag under den senste tiden lämnat all information jag vill ge, även flera dokument jag tycker är så viktiga att de ska skrivas ut och sättas i en pärm. Då kan man kan sitta och bläddra i den då och då för att ta åt sig av den information som för tillfället passar. Det blev en känslosam dag, valparna förstår ju inte vad som händer när de fyller åtta veckor. Att se dem leka och stoja på morgonen och veta att de snart ska skiljas åt känns tufft. Jag känner mig säker på att deras nya familjer är bra, det är inte det som är jobbigt, det är att skiljas ifrån dem. Det har varit en sån intensiv tid, från tidig morgon till sen kväll, så plötsligt på en dag är alla borta.

Mamma Kolglöd följde med de sista valparnas familjer bort till grinden, tittandes på valpen de hade i famnen. Åh, så jobbigt! Så fort sista valpen åkt började vi riva ut alla valpsaker ur huset, jag vill inte se en tom valphage med leksaker ingen leker med och en vattenskål som inte ska fyllas. Jag hade redan på morgonen börjat starta tvättmaskinen med filtar och leksaker som sen ska stuvas undan. Det är mycket att plocka undan men både innehagen och utehagen ville jag genast få bort. Sen gick vi en promenad i skogen med hundarna för att få alla på andra tankar. Kolglöd var ändå på bra humör och lekte glatt med nykomlingen som bor här under tiden husse är på sjukhus. När Kolglöd fick komma hem till sig igen var det glada miner, allt har gått bra! Vi är glada som fått ha Kolglöd hos oss under hela tio långa veckor, hon är verkligen en härlig person, men jag förstår att hennes riktiga matte och husse ville ha hem henne igen. När hon hoppade ur bilen hemma hos sig fick hon också tillbaks sitt vardagsnamn, nu heter hon Vilja igen!

Det här blir dagbokens sista inlägg. Valparna ska få egna sidor där jag lägger in bilder på dem efter hand. Jag scrollar nedåt i dagboken och är glad att jag har den, den är en härlig påminnelse om hela den här långa resan. En resa som egentligen börjar nu, om du frågar valparnas familjer. Det ska bli spännande att få se de här fem nya små Balder-Balder-hundarna växa upp.

Rumle Rödull, väger idag 6030 gram. Han ska bo med sin hundmorfar Björne Krutrök och hans familj.

Hilda Rödull, väger idag 5500 gram. Hon ska bo med sin pappa Kazpers familj i Västervik.

Rakel Rödull, väger idag 5290 gram. Hon ska bo i Spånga och delägs med kenneln.

Rigmor Rödull, väger idag 5200 gram. Hon ska bo i Älvsjö och delägs med kenneln.

Estrid Rödull, väger idag 5600 gram. Hon ska bo i Nacka och delägs med kenneln.

Valparnas väskor är packade! Pappa Kazper har lämnat en väska till varje valp med leksaker och godis. De får med sig leksaker och en filt hemifrån, samt en påse med den mat de ätit och en del annat.

Lite barnsligt kanske, men jag har gjort tavlor till föräldrarna med tassavtryck från varje valp som en dag och sen som åtta veckor gammal.

I valphagen för sista gången, där finns några stora stockar de älskar att klättra på. Rakel sitter närmast, Rumle på den bortre stocken.

Tant Thoka har verkligen varit fin med valparna, hon gillar dem och de uppskattar henne.

Rumle ska snart åka, en sista stund med mamma.

Majken och Kolglöd har blivit goda vänner.

En sista middagslur tillsammans.

Rumle Rödull, han flyttar till familjen Klingenberg i Mariefred.

Hilda Rödull flyttar till familjen Leidzen och pappa Kazper i Västervik.

Kazpers matte Eva har med sig presenter till oss alla!

Kazpers människo-mormor ska ta hand om Hilda, hon blir hennes riktiga matte.

Kazpers människo-morfar blir husse till Hilda.

Rakel flyttar till familjen Kaunisto i Spånga

Rigmor flyttar till familjen Alvring i Älvsjö.

Estrid flyttar till familjen Karlsson-Onegård i Nacka.

Den här fick vi av Kazpers familj. Så sant!

Kazpers matte Eva hade med sig en egen påse med presenter bara till Majken! Det är viktigt för Majken att få uppmärksamhet och en sån här sak uppskattade hon mycket!

Hildas familj lämnade några kloka ord. Den hät fick de med sig när de köpte en tidigare hund från en annan kennel.

Valphagens inredning ska rengöras och sen stuvas undan, ganska mycket jobb med bortplockandet. Till nästa gång jag har valpar ska jag komma ihåg att verkligen försöka få ledigt dagarna innan valparna ska åka, men också minst dagen efter.

Utehagens galler plockas ihop, jag vill inte känna att valphagen är där men valparna borta.

Innehagen testades ny för första gången, den funkade bra! Lätt att plocka ihop, lätt att göra ren.

Bara att spola av efter att ha svampat med rengöringsmedel!

Innehagens golvduk får sig en rejäl omgång med kvasten innan den får torka och sen läggas undan. Nu har jag använt gummiduken till några kullar och den är så himla mycket bättre än de pressenningar jag använt tidigare för att skydda trägolvet i vardagsrummet.

Alltid där man är! Vi håller på och viker ihop gummiduken, Thoka, Majken och extravovven måste förstås brottas just på den.

Äntligen hemma! Kolglöd är hemma hos sig och sin riktiga husse.

Hos de sina! Matte Agneta, mamma Vera och så stora bumlingen Ztella.

Kolglöd med sin mamma Vera och så Ztella tar ett varv på gårdsplanen.

Det är kväll, huset är tomt på valpar. Vi har fått vin av Rakels familj, passade bra till chokladen vi fått av Kazpers familj. Det är lite sorgligt och väldigt tomt.

Valparna får sitta i en tygbur i väntan på att bli undersökta, vaccinerade och chipmärkta, allt för att säkerställa att det inte blir ihopblandningar och fel. Den som är klar får komma ur buren.

Veterinären lyssnar, lyssnar och lyssnar. Flyttar stetoskopet och lyssnar mer. Jag håller andran, Estrid står still. Efter en evighet säger veterinären glatt: Perfekt!

Rigmor ska busa med mamma.

Alla vill hålla i mammas koppel!

Kolglöd vill se vad vi håller på med, hon har klivit upp med framtassarna på stolen. Valparna var lugna och ingen pep, inte ens vid chipmärkningen.

Veterinären letar efter navelbråck på Rumle, men det hade han inte.

Rakel väntar på sin tur.

Estrid är undersökt, allt utan anmärkning.

Jag passar på att väga Kolglöd när vi besiktigar valparna, hoppsan, vi har visst matat på henne ordentligt! Jag tyckte hon var på väg att bli för smal när hon gav valparna som mest di, men all mat blev bara mjölk. För att inte riskera en mjölkstockning så höll vi igen lite på maten. När valparna åt mer på egen hand kunde vi öka på Kolglöds matgiva utan att det bara blev mjölk - det syntes på vågen idag. När hon parades vägde hon 20,7 kilo.

Dags för tvätt! Kolglöd har tappat nästan hela sin fina päls, men den som är kvar ska vara ren när hon ska gå hem. Det trillar av ännu mer under schamponeringen, men det hör ju en valpning till.

Nästan torr efter tvätten, nästan naken men fin ändå.

Rumle använder balansfatet som sovplats, här har han dock kasat av. Estrid och Rakel sover ihop.

Liten baby sover sött.

Vi har fått en extrahund eftersom hennes husse ligger på sjukhus, hon gjorde sig fort hemmastadd. Majken och Kolglöd tyckte det var kul med en ny kompis i huset.

Vännerna från uppfödarutbildningen kom på besök, mycket uppskattat! På bild Christer och Britt som föder upp bishon frisé och skymtar gör Yvonne som föder upp gordon setter. Med på besöket är Barbro, rottweiler, men hon sitter på andra sidan bordet. Fattas idag gör Susanne, cocker spaniel, Puck, dvärgschnauzer och Cathy, strävhårig tax. Till gruppen hör också vännerna som inte längre trampar på jorden: Eva, storpudel, Leena, dandie dinmont terrier och Kerstin, boston terrier.

Det här sitter uppe på min "wall of fame" och det är bara glada minnen från tiden vi gick utbildningen tillsammans.

Jag har kvar mitt utbildningskort. Man behövde delta på alla lektioner för att bli godkänd, jag minns att en av oss fick gå om en av kurserna för att hon inte hade kunnat delta på alla lektioner. Om man inte hade alla kurser godkända fick man inte examen. Utbildningen var helt ny när vi gick den, jag tror den blivit förenklad nu.

30 September
Idag fyller valparna sju veckor och det är bara en vecka kvar! Från idag känns det som att vi är på upploppet, vi ger verkligen allt nu. Det är mycket att hinna med, valparna kräver mycket mer skötsel och alla papper och intyg inför försäljningen ska sammanställas och skrivas ut. Valparnas familjer kommer på besök och det är dags att pussla ihop valpar med sina nya människor. Det har varit bra väder så valparna har kunnat vara ute jättemycket, det har i sin tur lett till att de inte behövt kissa och bajsa så mycket inne. Alla valpar är väldigt duktiga att kliva upp på toalådorna och kissa, någon står ibland med framtassarna på gräset och baktassarna på golvet och då rinner kisset utanför lådan, men det är ju bara en liten sak att hänga upp sig på. Jag tycker valparna har varit otroligt duktiga på att använda sina toalådor. Utomhus lever de rövare, springer, hoppar, klättrar, gräver och kryper. De har fått en stor valphage och de nyttjar varenda kvadratmeter. De har också avmaskats igen, den här gången med Axilur som de fått tre dagar i rad.

Ungefär varannan dag har jag ångrat att jag lovat bort min finaste valp, men jag försöker påminna mig om varför. Att träna och fostra en valp tar mycket tid och om man redan innan tycker att man inte hinner med vardagen så blir det ju helt fel att försöka klämma in en ny valp också. Jag har till och med lämnat bort mina kanariefåglar för att jag känner att jag inte hinner med dem, fåglar som jag haft till och från i hela mitt vuxna liv. Så lättsamma och trevliga, men allt som lever ska skötas. Det är tyst här nu när mina sångare har flyttat, men beslutet var helt rätt. Likaså att inte behålla valpen. Men både hon och två av hennes systrar säljs med avelsrätt (den fjärde tiken ska bo med sin pappas familj, för långt hemifrån för att det ska vara praktiskt att ha även henne på avelsrätt) , jag har så stora förhoppningar på den här kullen och känner att jag verkligen  vill gardera mig för att få något att gå vidare med i aveln. Mamma Kolglöd är en sån himla härlig hund, en sån man gärna hade låtit stanna kvar här hemma, men hennes riktiga familj längtar såklart efter henne. Har jag tur kanske jag kan få låna henne för en kull till, eller om någon av hennes valpar kan föra linjen vidare. Då kanske det passar bättre att spara en egen valp än nu.

Valparna har fått sina namn! Kullen heter Rödull - för att de har röd ull. En mer rustik variant av Guldlock, kan man tänka. Deras personnamn är inte så fyndiga den här gången, bara fina enkla och rejäla namn som jag gillar. Valparna heter Rumle, Hilda, Rakel, Rigmor och Estrid. Namn de kan kallas till vardags om man vill, men det där avgör ju deras nya familjer sen. För mig är de dock alltid Rumle, Hilda, Rakel, Rigmor och Estrid!

Rumle Rödull, valp 1, hane med blått halsband, väger idag 5360 gram.

Hilda Rödull, valp 2, tik med rött halsband, väger idag 4850 gram.

Rakel Rödull, valp 3, tik med lila halsband, väger idag 4750 gram.

Rigmor Rödull, valp 4, tik med grönt halsband, väger idag 4510 gram.

Estrid Rödull, valp 5, tik med rosa halsband, väger idag 4900 gram.

Valparna får lära känna våra olika figurer i huset, här är det robotdammsugaren som kör förbi.

Det är morgon, jag, Thoka och Majken ska åka till jobbet. Kolglöd vill följa med, men hon får vara hemma med sina valpar, med Ragnar och Hans. Vi syns ikväll igen!

Trötta små barn sover i pappas present som de sen ska få med sig till sina nya hem.

Alla valpkullar har lekt med golvmoppen, den är bästa leksaken. Den hänger upphängd i ett snöre i en gren i hasselbusken, ger bra motstånd och sving. Synd att jag inte minns vilket märke det är på den, för det måste vara den bästa kvalitén på mopp jag någonsin köpt. Tänk att långt över 20 kullar lekt med den, ändå tappar den inte trådar!

Mopp-leken gör sig bäst på film, men man kan ju ändå föreställa sig hur det ser ut.

Besök är alltid spännande, här är det Rumles nya familj som hälsar på.

Tår! Tår ska man bita i, det tycker alla valpar är roligt.

Thoka njuter verkligen av att umgås med valparna och de njuter av hennes sällskap. När mamma Kolglöd kommer ser valparna mest att "nu blir det mat" och det börjar Kolglöd att tröttna på. Hon är inte inne hos valparna så länge åt gången.

Det är en stor trygghet för valparna att ha andra vuxna hundar att umgås med.

Mina blommor! Valparna gör allt de kan för att nå allt de inte ska nå...

Det var den lövkojan...

Vi sitter i växthuset och dricker morgonkaffe, valparna tittar in.

Bästa tant Thoka!

Kolglöds pappa Björne är här, de ser inte ut att tycka det är så speciellt kul att ses, det var vi människor som tyckte det var roligast. En av valparna ska flytta hem till sin morfar.

-Morfar!

-Bäst att inte gå för nära, ser Björne Krutrök ut att tycka.

Det här är Rumle med sin nya husse. Rumle ska växa upp med Kolglöds pappa, sin morfar. Titta på bilden här under, den är tagen när morfar Björne Krutrök var åtta veckor och redo att flytta.

Titta på den här rara familjen! Bilden är tagen 2014 och visar Kolglöds pappa Björne Krutrök när han hämtas av sin nya familj. Mamman och pappan ser likadana ut idag, men barnet har vuxit!

Kolglöd och valparna har hittills ätit upp tre säckar foder, den fjärde säcken blir Puppy Large breed och den kan valparna äta tills de är drygt ett år. Det är viktigt att valpar får valpfoder, det innehåller näring och mineraler i rätt proportioner för en växande kropp. En gammal envis myt säger att valpar växer för fort av valpfoder, men det är faktiskt tvärt om. Om man ger vuxenmat till en valp kan de få för mycket mineraler eftersom de måste äta mycket mer foder än en färdigvuxen hund behöver. Närings- och mineralbalansen i foder för färdigvuxna hundar är inte samma som till växande hundar, helt logiskt.

23 September
Valparna fyller sex veckor och nu börjar jag redan känna sorg över att nedräkningen har börjat. Bara ynka två veckor kvar innan de ska flytta till sina nya familjer.

Vi har efter stor vånda bestämt att inte behålla favoritvalpen hemma. Vi hade inte planerat att behålla någon valp, men så sitter hon där och tindrar med ögonen och man tänker att hon är den finaste och raraste valpen man fött upp på åratal, att man bara måste ha henne kvar hemma i huset. MEN så gör sig verkligheten påmind och man inser att det krävs mycket tid att ha ännu en hund, både Hans och jag jobbar heltid och jag har långa dagar borta från hemmet. Att ha en fjärde hund blir för mycket just nu, vi enas om att inte behålla henne. Det är tufft att vara hunduppfödare, man får verkligen hålla sig i skinnet för att inte samla på sig hundar. Jag kontaktar en av intressenterna jag har på min lista, hon får komma och hälsa på. När hon varit här tänker jag med blandade känslor: Fan, hon var ju jättetrevlig. Kommer bli en jättebra ägare till valpen. Då blir valpen inte kvar här ändå. Jag hade nästan hoppats lite på att "kanske bäst att hon blir kvar här" men nu blir det inte så. Vi får tro på att hon kan få valpar här i framtiden, kanske kan vi behålla en av hennes valpar istället?

Under veckan som gått har valparnas familjer varit på besök för att börja lära känna valparna och för att senare komma med önskemål om vilken valp de hoppas på. Jag känner valparna bäst och ger råd, faktiskt också bestämmer, men jag vill ju att alla ska känna sig nöjda och det brukar oftast bli så.

Valp 1, hane med blått halsband. Väger idag 4150 gram.

Valp 2, tik med rött halsband. Väger idag 3830 gram.

Valp 3, tik med lila halsband. Väger idag 3720 gram.

Valp 4, tik med grönt halsband. Väger idag 3640 gram.

Valp 5, tik med rosa halsband. Väger idag 3890 gram.

Kolglöds familj är på besök. Här är matte Agnetas barnbarn Aurora och Jana.

Vi tar valpledigt då och då också.

Vi är i storskogen, hittar några kantareller. Mest njuter vi av att komma ut i tystnaden.

Det är tur att vi har sjöarna så nära, både Kolglöd och Thoka badar så ofta de kan.

Kolglöds specialité: Att klättra upp på stora stenar.

Alla som vill får vara i soffan. Ibland blir det trångt, men det går om man vill. Här ska både Majken och Kolglöd ligga i mitt knä.

Valparna ska lära sig mycket innan de flyttar, här får de en gratängform att slicka ur.

Lite bus på kvällen innan det är dags att sova.

Tant Thoka är hos valparna så mycket hon kan och njuter av att få pyssla med dem.

Morgonmöte på trappan: Thoka, Kolglöd och Majken.

Fatet är en balansleksak, men de är uppskattad att sova på.

Majken är nyfiken på valparna, men vill inte gärna umgås med dem.

Valparna får komma ut och springa, det uppskattar de. Mamma Kolglöd och Thoka hjälps åt med passningen.

16 September
Idag blir valparna fem veckor. Under veckan som gått har de fått komma ut i trädgården för att få lite större yta att röra sig på. De har börjat få besök av sina nya familjer och också av både sin morfar, Kolglöds pappa Björne Krutrök och av sin pappa Kazper. En av valparna ska växa upp med sin morfar, en annan med sin pappa. Det känns som en modern familjebild av idag.

Valparna har blivit avmaskade igen, de får varje vecka sina klor klippta och till fotograferingen får de nytvättade halsband på sig. De är duktiga att gå på sina toalådor, alla bajsar bara där sen första stund. De flesta kissar också bara på gräset, men ibland blir det ännu någon kisspöl utanför lådan. De äter valpfoder riktigt bra nu, Kolglöd diar dem men inga mängder så vi har kunnat börja öka på hennes mat utan att allt blir mjölk, hon kan få lägga på sitt eget hull igen. De äter uppblött torrfoder med lite olika gott på. Ibland babymousse, Mush vom eller Mush köttbullar, ibland blir det vad sin finns i kylen, gräddfil, yoghurt eller kokt ris. Det känns bra att ge dem en liten varitation i maten för att ge dem friska och starka magar.

Valp 1, hane med blått halsband, väger idag 3300 gram.

Valp 2, tik med rött halsband, väger idag 3070 gram.

Valp 3, tik med lila halsband, väger idag 3040 gram.

Valp 4, tik med grönt halsband, väger idag 3020 gram.

Valp 5, tik med rosa halsband, väger idag 3160 gram.

Lille gossen Blå sover tryggt med sina nya vänner.

Jazmine dricker ur näckrosdammen, inget fel med det, det gör alla hundar här. Men hennes stil?

-Vad? Får man inte dricka här utan att följa reglerna, eller?

Thoka och lilla fröken Röd med Kazpers matte Eva.

-Så den är min, säger du? Jag har aldrig sett ungen förut och är inte säker på det, ser Kazper ut att tänka.

-Så det är jag som är far till barnet?

Kazpers matte Eva har med sig stora presentpåsar till valparna.

En kasse till varje valp!

Pappa Kazper med sin storasyster Jazmine.

Kazper ska få smaka.

Kazper med sin mormor, det är hos mormor och morfar hans lilla dotter ska bo.

Thoka är alltid nära.

Majken undrar om inte Kazpers morfar har lite mer gott att bjuda på?

Alla är nyfikna på att se valparna rumla runt i sin nya hage.

Valparna är ute i sin nya valphage för första gången.

Mamma Kolglöd håller koll, alltid nära.

Valparna har just kommit ut för första gången. De ser sig omkring och börjar sen springa runt och busa.

Efter utevistelse blev det middag. Den här dagen fick de lite gräddfil på maten. Jag försöker hitta på lite nytt att prova hela tiden.

Valparna älskar när Thoka kommer in till dem och börjar genast att klättra på eller bita i henne.

Thoka är hos valparna så mycket hon kan.

Majken håller sig helst utanför, men hon kan inte låta bli att kika på valparna ändå.

Mammaledigt och en tuggis till helgen.

Vi går en sväng till sjön.

Härligt att svalka sig lite.

Mamma Kolglöd gillar höga höjder och passar alltid på att klättra upp när hon kan.

Oj, det svämmar över! Skönt med egentid, men nu måste mamman gå hem till valparna och ge dem lite mjölk.

Kolglöds pappa, valparnas morfar Björne Krutrök. Jag tänkte passa på att ta lite fina bilder när han hälade på, men han trillade i trädgårdsdammen och ser ut så här.

Strax efter att pappa Björne varit i dammen var det Kolglöds tur att trilla i.

Kolglöds pappa, valparnas morfar Björne ser inte jätteglad ut över nyheten om att hans barnbarn ska flytta hem till honom.

Kolglöds pappa på besök. En av valparna ska flytta hem till dem sen.

9 September
Helt overkligt fyller valparna fyra veckor idag, halva tiden med dem här hos oss har redan gått. Just efter att de fyllde tre veckor fick de sin nya valphage. Den var ny för mig också, tidigare har jag använt plyfaskivor som väggar till hagen, men de var tunga och blev ofräscha. Nu har jag provat att använda skivor av kanalplast som man brukar ha till växthus. De är väger knappt något och de är lätta att torka av för att hålla rena. Återstår att se hur stabilt det blir när valparna hänger över kanten, som de brukar vilja göra när de blir lite äldre.

De äter nu mer och mer hundmat, dels uppblött och mosat torrfoder men också Royal Canins babymousse som jag brukar ha som första fast föda. Under veckan som gått har de fått äta mer och mer uppblött torrfoder och jag har börjat blanda i av färsk vom och Mush råa köttbullar. För att valparna ska få en bra bakterieflora får de också FortiFlora på maten. Likaså är vi noga att ge mamma Kolglöd matrester och få slicka våra tallrikar, det är ju bevisat att tikar och valpar som får varierad mat med olika bakteriekulturer får ett bättre immunförsvar för resten av livet och det är ju viktigt. Så här ser valparna ut idag och bilderna som följer är från veckan som gått.

Valp 1, hane med blått halsband väger idag 2520 gram.

Valp 2, tik med rött halsband väger idag 2410 gram.

Valp 3, tik med lila halsband väger idag 2450 gram.

Valp 4, tik med grönt halsband väger idag 2430 gram.

Valp 5, tik med rosa halsband väger idag 2580 gram.

Jag håller på med mina listor där jag varje dag skriver ned valparnas vikt. Av flera anledningar tycker jag det är både intressant och viktigt att ha koll på hur mycket de väger och ökar från dag till dag. Jag gör olika symboler och markeringar för olika saker, så att jag lätt kan se avvikelser och händelser. Att jag dagligen väger valparna innebär också att de blir hanterade från första dagen, man vet att djur som vidrörs och lyfts (människor också, för den delen) tål nära kroppskontakt och även stress bättre senare i livet.

Kullen är väldigt jämn i sin viktökning och alla valpar är ungefär lika stora. Det syns tydligt när man för över deras vikter i ett exelprogram. Det är Hans som står för jobbet i datorn, jag är mer för papper och penna, även om jag uppskattar att se siffrorna så här.

Börjar bli trångt hos mamma.

Valparna blir duktigare och duktigare på att äta själva.

Kolglöds moster Thoka bestämde själv när det var dags för henne att börja umgås med valparna. Mamman verkar med på det och låter Thoka hoppa in i hagen som hon vill. Majken får dock hålla sig på utsidan av staketet.

Valparna börjar äta på egen hand, ju mer valpfoder de äter, ju mindre mjölk behöver Kolglöd producera.

Är det inte fantastiskt? Tre veckor och tre dagar gammal valp går redan på toalådan och bajsar!

Som första mat får valparna babymousse, det gillar dem. Det går åt en burk per mål, så efter några dagar börjar jag blanda i uppblött torrfoder.

Det är inte så lätt att äta helt själv.

Vi är noga med att Kolglöd ska känna sig som hemma när hon bor hos oss. Alla som vill får ligga i soffan, även om det kan bli lite trångt ibland.

Valphagen är uppe men den tar upp mer än halva vardagsrummet och vi har fått flytta undan möblerna. Vi får äta med tallriken på en kulle i knäet i soffan och har sen tidigare lärt oss att ställa tallriken på en wettexduk för att den inte ska glida av brickan. I bakgrunden ser man valparnas sovhörna med tak, där mamman kan få ro om hon känner för det.

Sådär, då var den klar för den här gången. Valpredet städas och plockas ihop för att stuvas undan.

Mamma och valpar på plats i nya valphagen, skönt med lite bättre plars.

Mitt hus är litet och under tiden vi bygger om så får valparna ligga i en liten inhägnad. Deras rede är utomhus och nya valphagen ska monteras upp.

Det börjar ta sig. Lite pyssligt att bygga när det är första gången med de nya skivorna.

Vi gör plats för nya valphagen. På golvet har jag sen några kullar tillbaks en gummiduk för att skydda golvet. Den har fungerat otroligt bra, jag är jättenöjd med den. Den är helt vattentät (eftersom den är gjord för trädgårdsdammar), väldigt slitstark och inte ett dugg halkig för valparna eller mamman att gå på.

Jag har köpt skivor av kanalplast för att ha som vägger i valphagen. Den här ska sågas till rätt mått.

Det gick hur lätt som helst att såga med sticksåg i skivorna för att få de mått jag ville ha.

För att det inte ska komma in smuts i kanalerna försluter jag dem med silikon. Där jag ska göra hål för buntband fyller jag mer, så det ska bli stabilt och hållbart, är tanken. Det var ett kladdande med silikonet innan jag var klar, gjorde av med tre stora tuber, men det känns bra att det är helt tätt, så jag kan tvätta utsidan utan att det kommer in vare sig vatten eller smuts i kanalerna.

2 September
Valparna fyller tre veckor! De har blivit små hundar nu som rör sig runt och ser sig omkring. Imorgon ska de få komma ur valpredet och få en valphage i vardagsrummet. Under veckan som gått har de börjat äta valpfoder, de har avmaskats och de har blivit försäkrade. Jag har också lärt mig från tidigare att inte dra på registreringen till sista stund, så det är redan gjort. Det betyder att valpkullen och valparna fått sina namn, men eftersom jag inte är helt säker på vem som heter vad så väntar jag med att presentera namnen. Jag bestämde mig också för att registrera alla valpar som viltfärgade, fastän två av dem troligen kommer se helt orangea ut när de är vuxna. De hade så pass mycket svart teckning när de föddes och den typiska viltteckningen på ben och tassar, så jag tror de faktiskt är viltfärgade även om det inte syns när de är vuxna.

I och med att de är registrerade så har jag också beställt deras valppaket från Eukanuba, så de får med sig av den mat de har ätit här när de ska flytta. På tal om att flytta så har jag dessutom redan bokat tid för besiktning, vaccination och id-märkning. Nu när min semeter är slut och jag kommer jobba igen så är det lika bra att göra så mycket som möjligt i god tid.

Mamma Kolglöds aptit var ju dålig ett tag, men nu äter hon jättebra igen. Så bra att vi vi får hålla igen istället, så hon inte får för mycket mjölk så det blir mjölkstockning. Nu ser valparna ut så här och bilderna som följer är från veckan som gått.

Valp 1, hane med blått halsband, väger idag 1850 gram

Valp 2, tik med rött halsband, väger idag 1850 gram

Valp 3, tik med lila halsband, väger idag 1940 gram.

Valp 4, tik med grönt halsband, väger idag 1840 gram.

Valp 5, tik med rosa halsband, väger idag 2000 gram.

Gonattstund i valpredet innan vi släcker för natten.

Efter middag kollar vi en stund på TV och tuggar ben.

Alla valpar äter lunch!

De små börjar vilja leka med varandra.

Syskonbus.

Mamma Kolglöd får lite egentid.

Nöjd och avslappnad familj.

Mätta valpar sover gott.

26 Augusti
Så var tvåveckorsdagen här, tänk vad fort tiden går. Valparna växer som de ska, alla har dubblat sin födelsevikt, några har tredubblat den. De har just öppnat sina ögon men de tittar inte än, det är de för unga för. De har fått halsband i olika färger istället för att målas på tassarna och de har fått klorna klippta. Mamma Kolglöd har haft lite dålig matlust, men sen några dagar verkar det ha lossnat, när hon får mycket Mush färskt kött i maten slukar hon sin portion. Här är bilder från veckan som gått.

Valp 1, hane med blått halsband, väger idag 1269 gram.

Valp 2, tik med rött halsband, väger idag 1270 gram.

Valp 3, tik med lila halsband, väger idag 1382 gram.

Valp 4, tik med grönt halsband, väger idag 1222 gram.

Valp 5, tik med rosa halsband, väger idag 1350 gram.

Morgonstund i växthuset, här dricker vi vårat morgonkaffe och hundarna håller oss sällskap.

En stilla sommarkväll och vi tar båten på en runda i sjön.

Kolglöd verkar njuta av färden, precis som vi andra. Skönt att få vara mammaledig en stund.

Moln drar in, vi ror hemåt. Plötsligt börjar ett mjukt regn falla, snart blir det kraftigare och vi skyndar in i huset.

Vi är ute på sjön med båten och blir överraskade av regnet, vi skyndar hem men blir ändå blöta.

Valpredet städas. Med flit har jag ingen filt eller pläd, jag är rädd att valparna fastnar i den eller kommer under. Eftersom botten är skålad kasar valparna ihop i mitten och är inte ivägen för mamman eller kommer ut i ett hörn och blir kalla. När de är så här små kissar och bajsar de bara när mamman slickar på dem, så redet blir inte äckligt. Mamman är däremot ute och kryper in under buskar i trädgården, hon har också lite avlag efter förlossningen så jag vill hålla fräscht.

Tuggpinne minst en gång om dagen, de har de koll på.

19 Augusti
Valparna fyller redan en vecka. Allt är bra med dem och med mamma Kolglöd, det är bara jag som haft jättemycket att göra så därför kommer datorn och mailen i andra hand. Nu har det dock lugnat sig igen och dagarna blir mer normala. Jag har några dagar kvar med semester och ska försöka att inte göra annat än att vila efter att jag kommit ifatt med hemsida och mail. Kolglöds riktiga matte och husse har varit på besök, jag var bara så trött i huvudet att jag glömde ta bild på dem. När de åkte följde Majken och Kolglöd dem ned till bilen, men så fort dörrarna stängdes så gick Kolglöd upp till huset igen och fortsatte vara mamma.

Valparna växer som de ska, de har fått sina klor klippta för första gången och sina bilder tagna, än ser de dock inte ut som så mycket mer än feta sorkar som ligger platt på filten. Jag målar valparna med tipex på tassarna för att hålla ordning på vem som är vem, men den här kullen ser så olika ut i teckningen så jag ser skillnad på dem. För säkerhets skull målas de ändå tills de blir stora nog att få halsband i olika färger. Kolglöd är duktig mamma som månar om sina små, det är ändå imponerande att en hund som aldrig sett en valp tidigare vet precis hur de ska skötas. Majken som vid tidigare kullar varit nyfiken men lite rädd är nu istället bara nyfiken på valparna. Thoka får komma nära redet, men Kolglöd vill inte ha Majken intill valparna än. Med blicken håller hon Majken på lagom avstånd, Majken fattar det men sträcker på sig för att få se vad hon kan från den plats där hon får stå. Jag tror att hon snart får komma närmare, men det får Kolglöd själv avgöra när det är dags. Bilderna från idag är porträtten, scrollar du nedåt kommer bilderna från veckan som gått. De äldsta bilderna är längst ned.

Valp 1, hane, väger 788 gram.

Valp 2, tik, väger 734 gram.

Valp 3, tik, väger 866 gram.

Valp 4, tik, väger 790 gram.

Valp 5, tik, väger 770 gram.

Mamma Kolglöd vill gärna gå promenad, men rätt som det är får hon bråttom hem till valparna.

Vi gör allt vi kan för att få Kolglöd att trivas och känna sig som hemma, att ligga i soffan och kolla på TV hör till.

Matlusten har varit sådär, men när hon får maten i stekpannan med det som blev kvar efter matlagningen och Majken som trigger, då gick det ned.

Nu syns tydligt att den mörkaste valpen också är viltfärgad.

12 Augusti
Det blir lördag morgon och jag går ut med Kolglöd igen, hon kissar och vill krypa in under båten, men det får hon inte. Hon är flåsig och orolig men äter fyra bullar vom och lite ur en Baby Mousse-burk. Igår åt hon knappt något alls. Jag har satt på kaffe och försöker inte sova mer, men jag är trött efter nattens knappa sömn.

Kolglöd ligger i mitt knä i soffan och flåsar, jag förstår att det börjar dra ihop sig till förlossning och att valparna faktiskt kommer idag och inte på tisdag. 10:23 får hon en sammandragning och snart kommer värkarna tätare. Med visst besvär kommer sen den första valpen, en stor hane på 465 gram. Typiskt att det ska komma en stor valp som första valp. Han föds klockan 12:21 och är pigg när han väl kommit ut. 13:15 är det dags för nästa valp, en tik som föds hur lätt som helst trots att hon också är ganska stor, 440 gram. Redan 13:59 föds den tredje valpen, också en stor tik på 455 gram. Under förmiddagen bjuds Kolglöd på laktosfri vispgrädde, benmärg och vombullar, allt för att hon inte ska tappa energin. Kolglöd verkar lugn, men några fler värkar ser jag inte skymten av. Tänker att hon nog behöver vila lite, men eftersom hon röntgades så vet jag säkert att det finns fler valpar kvar. Jag tar ut henne på en kissrunda i trädgården, går ett par varv extra. Inga värkar.

När det gått två och en halv timme kontaktar jag sköterskan på mödravårdsavdelningen på sjukhuset, jag har lyxen att ha en direktkontakt med henne. Jag känner att jag verkligen inte vill åka in till sjukhuset, men samtidigt vet jag att om vi ska få de sista valparna levandes så måste de komma ut snart. När man läser om utdragen valpning står det att man ska söka hjälp om det går "mer än ett par timmar" och den gränsen känner jag är passerad nu. Om Kolglöd behöver hjälp, så börjar vi få ont om tid. Det är lördag eftermiddag och även om sjukhuset är öppet är det inte fullt bemannat och vi kan inte räkna med att få all uppmärksamhet på direkten. Det är ju en akutmottagning och det kan komma svårt sjuka eller skadade djur. Jag ringer sjukhuset för att höra om vi kan komma, men det är så långt telefonkö att jag blir bortkopplad. Då ordnar sköterskan så att vi får komma och det avgör saken.

Vi packar ned valparna i en flyttkartong med en bädd och en varmvattenflaska och hastar iväg. Vi hinner inte mer än en kilometer innan hon får en tydlig värk, jag sitter i baksätet med henne och Hans kör så fort man får. Mindre än havvägs till sjukhuset förds valp fyra i bilen, en stor tik och klockan är 17:25. Det har gått tre och en halv timme sen den förra valpen och den här valpen lever! Jag har med mig handdukar och kan torka valpen, känner dock att mina kläder blir blöta av fostervatten. Nu är det inte många kilometer kvar, så vi fortsätter till sjukhuset och eftersom vi är väntade får vi komma in på ett rum som är förberett med filtar. En sköterska kommer in och börjar ta våra uppgifter och skriva i journalen. Jag berättar att det här är Kolglöds första kull, men inte min första. Att jag egentligen kanske inte är orolig, annat än att vi inte sett en värk på över tre timmar, fast vi vet att det finns valpar kvar. Och att vi bor för nära sjukhuset för att inte åka in. Jag vill inte ha några dödfödda valpar. Nu föddes det ju en på vägen hit och kanske har allt kommit igång igen? Vi hinner knappt berätta om läget innan Kolglöd får nya värkar och vi förstår att valp fem är på väg. Den föds så lätt att vi knappt hinner förstå att den ska komma innan den ligger på pläden, en till tik! Klockan är 18:05. Röntgen visade ju säkert på fem valpar, men kunde det finns någon till? Vi diskuterade om vi skulle låta röntga Kolglöd nu när vi var där, men bestämde att låta bli. Jag ville inte bråka mer med henne, hon har blivit utsatt för tillräckligt redan. Och nu när hon väl fick värkar igen så födde hon ju valparna lätt. Om det nu fanns en bonusvalp så tänkte vi att hon skulle klara att föda den. En och en halv timme efter att sista valpen fötts kände vi oss redo att åka hem igen. Kolglöd hade fått vila och valparna hade fått dia, vi packade och jag gick till kassan för att lösa ut oss. Det visade sig att jag inte behövde betala för besöket eftersom en veterinär inte behövde tillkallas. Att vi hade tagit ett rum och fått support från sköterska kostade inget, fastän det var ett akutbesök en lördagkväll. Det klagas ganska ofta på djursjukvården och på sjukhusen att de bara är ute efter att skinna oroliga djurägare på pengar. Jag tillhör inte den skaran utan är tacksam över hur bra vård mina hundar kan få. Och det här tycker jag var en possitiv överaskning som gnällspikarna kan få höra.

När vi kommer hem bäddas valparna och Kolglöd ned i redet, hon får ligga under taket med släckta lampor och smäta att hon blivit mor. Hon måste vara utmattad vid det här laget, inte en enda gång har hon tappat tålamodet trots att det kanske inte blev en förlossning man eftersträvar. Var det kanske onödigt att åka till sjukhuset eller var det vad som behövdes för att få igång värkarna? Det får vi inte veta, men vi vet att vi har fått fem nya små hundar och alla lever.

Kolglöd vill ligga nära mig i soffan.

När det börjar komma värkar vill hon ligga i mitt knä, hon är väldigt närhetssökande och får så mycket klapp hon vill ha.

Vi flyttar oss till tjocka madrassen när det börjar närma sig valpning. Svansen är lindad för att vi ska slippa kladd i den.

Första valpen är här, en hane på 465 gram, klockan är 12:21

Valp 1, en hane som ska bo med sin morfar Björne och hans familj i Mariefred.

Valp 2, en tik som väger 440 gram och föddes klockan 13:15.

Två valpar födda.

Valp 3, en tik som väger 455 gram och föddes klockan 13:59.

Efter tre valpar vill Kolglöd tar en paus.

Tre valpar födda, trött mamma.

Valparna är pigga, mamman är trött. Pausen börjar dra ut på tiden och jag tycker det är dags för nästa valp nu.

Efter att ha väntat i över tre timmar på fler värkar bestämmer vi i samråd med sköterskan på sjukhuset att vi ska åka in. Vi hinner bara nån kilometer innan första värken kommer och strax föds valp fyra i bilen. Det är en tik och hon väger 497 gram, klockan är 17:25.

När vi kommer till sjukhuset finns ett rum förberett till oss.

Den fjärde valpen kom i bilen på väg till sjukhuset, vi som väntade så länge på den hemma.

Vi hinner inte mer än berätta för sköterskan vad som hänt innan valp fem föds. Det är en tik, hon väger 423 gram och föddes 18:05. I uppståndelsen blev det ingen enskild bild tagen på henne.

Kolglöd får vila sig och valparna får dia innan vi packar ihop och åker hem.

Så skönt att ha ett akutsjukhus så nära. Ibland är det kanske lite väl lätt att åka hit, men jag tar hellre det säkra före det osäkra. Vi har fem levande valpar med oss hem.

Trött mamma, vi anar att alla valpar är födda nu.

Den nya familjen på plats i redet, nu släcker vi ned och låter mamman få lugn och ro.

Det ser ut som att hon är nöjd att få ligga i mörkret under sitt tak, ifred från blickar och de andra hundarna som fått rumsarrest ikväll. Nu får mamman smälta alla intryck och känna att hon har blivit mor till fem.

11 Augusti
Fredag och semesterdag utan någon tid att passa. Morgonkaffe blir i växthuset och jag svarar mail till några valpintressenter. Jag har lite projekt i huset som jag pysslar med, börjar sen gräva på ett annat projket i trädgården. Det är äntligen inte regn, så jag tänkte passa på att åka hem till mina föräldrar på eftermiddagen och tvätta Thoka som inte blivit schamponerad på ett tag. Lika bra att passa på innan valparna kommer, tänkte jag. Medan jag gräver vid nya uteplatsen ligger Kolglöd mest inne under båten. Hon har grävt lite där då och då de senaste dagarna. Kolglöd är sällskapssjuk, kommer och vill ha gos mellan varven. Det blir eftermiddag och jag går in i huset för att byta om och göra mig iordning för att åka och tvätta Thoka. Men när jag går in i huset så gör Kolglöd det också, men hon går i redet och börjar riva bland handdukarna där. Jag stannar upp och tittar på henne. Valparna är beräknade att komma på tisdag, nu är det fredag. Jag känner att vi inte ska lämna huset idag och ringer till mina föräldrar och avbokar besöket. Kolglöd vill ha sällskap och hon vill ligga i redet, så då sitter jag med henne.

Vi äter middag och går sen och lägger oss. Jag ligger med kläderna på i soffan i vardagsrummet där Kolglöd har sitt rede. Jag har satt larm varje timme, för att inte somna för djupt, men jag har såklart svårt att somna. Ligger och lyssnar på hur hon flåsar, varje gång det ringer går jag upp och tittar till Kolglöd. Hon väcker mig strax innan fyra och vi går ut på en kissrunda, efter det ställer jag larmet på var 20:e minut så att jag hela tiden väcks och kan titta till henne.

Jag har gott om handdukar avsedda för valpning och nu är de nytvättade och torktumlade, redo för en ny kull.

Kolglöd har ingen aptit, vill inte ha vare sig blodpudding eller falukorv. Jag gör en tjockpannkaka, men den lockar inte heller. Jag börjar ana att det är något på gång, trots att det bara är fredag.

Jag har ett projekt i trädgården och gräver, Kolglöd ligger under båten som ligger intill. Hon ser ut att tycka det är en bra plats.

Efter att hon har grävt lite hon ocskå, ser hon ut att tycka att hon hittat var hon kan föda sina valpar.

Jag går in i huset för att byta om och åka iväg, men när jag går in så går Kolglöd in och lägger sig i redet. Jag förstår att vi inte ska lämna huset idag.

10 Augusti
Idag var vi på sjukhuset för att röntga magen. Jag vill göra det för att veta hur många valpar som ska födas, så slipper jag nojja under förlossningen och undra om allt är klart eller inte. Ibland vet man säkert att tiken är klar, för hon är tydlig i sitt beteende, men ibland vet man inte. Särskilt inte om det drar ut på tiden och tiken blir trött eller om det skulle tillstöta någon komplikation under förlossningen. Ju fler kullar jag haft, ju mer uppskattar jag att få veta så mycket som möjligt innan.

Kolglöd har ju inte varit säsrkilt tjock om magen, så jag anade att det inte skulle bli så många. Nu skulle det bli spännande att få veta mer. Det var ruskväder, eftersom jag ville att Kolglöd både skulle kissa och bajsa innan röntgen så gick vi en promenad när vi kom fram. Vi båda bar regnkappa och det uppskattades på sjukhuset, de har ju fått in många bölta och smutsiga hundar den senaste tiden och det kan man ju lätt räkna ut att det inte blir så kul på ett sjukhus av alla ställen, där vill man ju ha så rent det går.

Röntgen visade tydligt fem skallar, men kanske är det ändå sex ryggrader? Svårt att se när de ligger så huller om buller. Radiologen tittade på bilderna i lugn och ro, återkom senare med samma svar. Fem syns tydligt, men kanske sex. Vi får vänta och se. Jag vet att ni är flera som är nyfikna och också väntar och undrar om ni kan få en valp eller inte. Det är fler än sex familjer som väntar, men flera vet att de vill ha en hanne annars ingen och likaså finns de som vill ha en tik, annars ingen. Några bryr sig inte om kön, bara de får en valp. Så innan valparna är födda kan jag inte lova någon något.

Vi håller på och förbereder hemma, valpredet är på plats, redan tvättade handdukar är nytvättade, blanketter till förlossningen utskrivna och så vidare. Kolglöds aptit är sådär nu, det börjar väl bli trångt i magen. Hon får vad hon vill äta, idag har jag laddat upp med extra goda saker som jag kan blanda ned i torrfodret för att det ska smaka. Det jag har i frysen sen innan är märgben, finns inte med på bilden. Jag öppnar benen och tar ut märgen, den får tikarna inför förlossningen eftersom den både är väldigt god men också näringsrik och fet.

Regnväder, då blir det regnkläder för att hålla oss torra och rena inför sjukhusbesöket.

Kolglöd vägde in på 25,5 kilo idag. När vi var här för progesteronprovet inför parningen vägde hon 20,7 kilo.

Hur många valpar ser man? Fem i alla fall.Jag gissade ju på fyra så det är en valp i bonus. Kanske sex sa radiologen, svårt när de ligger huller om buller.

Hundfamiljen ligger mest och väntar på att valparna ska komma, känns det som.

Kolglöd är verkligen en i familjen nu, trygg med alla och beter sig som att hon bor här på riktigt. Sover med oss, tigger vid bordet och gosar i soffan, precis som vi vill ha det!

De får gå fritt på tomten, men de vill vara tillsammans och lägger sig där Kolglöd har lagt sig. Ser de något spännande kan Majekn eller Ragnar sticka iväg, men sen kommer de och lägger sig igen.

När aptiten börjar minska får jag hitta på lite gott att blanda i torrfodret. Det är viktigt att hon äter varje dag fram till förlossningen, så hon inte tappar kraften när hon behöver den som mest. Det som fattas på bilden är benmärg som hon tycker är jättegott. Det som visas är ost och falukorv, blodpudding, laktosfri vispgrädde och fryst nötvom. Tills nu har hon fått torrfoder och Mush färskfoder.

Här ställs valpredet i ordning. Det som är ganska nytt är ställningen byggd av vita PVC-rör, såna vanliga elrör, som jag sen lägger ett överkast på, för att få ett tak till redet. Det är inte direkt så att tikarna har frågat efter det, men jag tror de tycker det blir mysigt med ett eget mörkt krypin. Det var lätt fixat, så varför inte?

8 Augusti
Åtta veckor har gått och bara en vecka kvar! Kolglöd tar det med ro, ligger mest och låter bullarna gräddas. Hon och moster Thoka håller sig ofta nära varandra, säkert skönt med trygghet från en vuxen och lugn hund som Thoka.

De här två håller ihop, ligger ofta och vilar tillsammans.

6 Augusti
Det är söndagmorgon och vi dricker kaffe i växthuset. Kolglöd ligger nedanför mina fötter och magen börjar bli rund.

Vi sitter i växthuset och dricker morgonkaffe, det är som våret ute-vardagsrum. Plötsligt får Kolglöd syn på fiskarna och gå för att titta närmare.

-Nämen, har de där alltid varit här? ser hon ut att fundera.

Kolglöd ligger utsträckt på golvet och då ser man att magen börjar bli rund. Det har gått sju och en halv  vecka nu. Hur många valpar kan det vara? Fyra kanske?

3 Augusti
Dags att åka hemåt. Vi har tid hos veterinären på vägen hem för att få den andra dosen herpesvirusvaccin.

Hos veterinären för andra vaccinationen.

Så var vi hemma igen, Kolglöd har varit och grävt i hålan under rotvältan.

2 Augusti
Vi åker på dagsutflykter i närområdet här runt stugan och idag åkte vi till Kalkbergets naturreservat på Mörkö. Det är en bergsrygg, ca 30-40 meter hög och 1,2 km lång, som består av urbergskalksten. I början på 1800-talet bröts kalksten här men nu är det naturreservat. Det var brant klättring men verkligen värt besväret och roligt att få se utsikten. Hundarna var duktiga och klättrade på bra, Kolglöd är ju sju veckor dräktig så vi fick ta det i hennes takt men hon sinkade oss inte. Efter klättrandet blev vi hungriga men det var ont om matställen i närheten. De enda var glassbaren där vi var på Thokas födelsedag, men vi ville inte ha glass igen. VI hamnade i Trosa och fick bord på Två Små Svin. Hundarna var välkomna de med och fick mycket uppmärksamhet från personalen. Tre olika mo och frågade om hundarna och ville klappa dem. Alla fyra låg fint under bordet och först när vi skulle gå såg de att vi hade FYRA hundar med oss. Alltid roligt att få uppmärksamhet och anledning att få känna sig stolt.

Här börjar leden upp på bergsryggen, det blev en brant klättring upp men det fanns rep att hålla i.

Vi är uppe och njuter av utsikten. Landet som syns på andra sidan Himmerfjärden är Södertörn, ön som vi bor på. Det är en stor ö, men ändå klassad som en ö. Följer man vattnet kommer man till Södertälje  och Södertälje kanal som leder in  i Mälaren.

Kolglöd hittar en sten och måste genast hoppa upp. Hon vill ha godis, men vi hade inget med oss.

Även hundarna verkar njuta av utsikten och vill gå fram till kanten.

Vi har klättrat ned brant för bergväggen eftersom trappan som fanns byggd där inte var byggd för hundar. Jag brukar aldrig låta mig hindras av sånt, men den här trappan var vekligen inte rolig, väldigt brant med väldigt smala trappsteg. Dessutom med halkskydd av sträckmetallnät som är riktiga hundklo-fällor. Det gick att hasa sig nedför berget också, hundarna gjorde det snyggare än vi vuxna.

Det är fortfarande en bra bit ned till havsnivå, svårt att visa på bild hur brant det är. Det känns som ett stup men det fanns rep att hålla sig i.

Sådär! Nere på plan mark igen! Vi följer vägen längs bergväggen tillbaks till bilen, det är ungefär 1,5 km.

En riktig sommaräng med örter i blom, här baldersbrå som jag tycker är så fin.

Vi hamnade i Trosa och på Två Små Svin. Vi hyrde en stuga här i Trosa tidigare i våras, men då var det fullbokat. Den här gången hade vi bättre tur och fick bord för två vuxna och fyra hundar.

Flera ur personalen kom fram och ville klappa, de tyckte hundarna var så fina. Thoka har fått en skål med vatten och vi väntar på våra smørrebrød.

Kolglöd tar det med ro. Ena stunden klättrar hon i berg, nästa ligger hon fint på restaurang.

Eftersom vi är i Trosa måste vi ta en sväng på bryggan och titta lite på båtarna också.

Nu när det här skrivs sitter vi på uteplatsen, plöstligt kommer det en regnskur men vi fäller upp det stora parasollet och kan sitta kvar ute. Hundarna tar skydd under möblerna, de vill inte heller bli blöta.

31 Juli
Det är Thokas födelsedag och vi firar henne, Kolglöd är såklart med på kalaset. Först blir det glass och på kvällen blir det tårta. Kolglöd äter som att hon inte fått mat på en vecka. Hon får nu valpfoder i ganska stor mängd, för att det inte ska bli för jobbigt att smälta får hon mat fyra gånger om dagen.

Tillbaks till valpningen och dess förberedelser så är nu Kolglöd försäkrad på mig undet tiden hon bor här. Jag har ju verkligen lärt mig att det inte spelar någon roll hur försiktig man är, olyckan kan ändå inträffa. Jag är den som är för försäkringar och kan inte förså de som har hundar utan försäkring. Jag betalar 1000 kr och han få ut 80.000 kr under de här tre månaderna hon ska bo hos mig. Det känns som väl investerade pengar.

Först äter vi glass.

På kvällen blir det tårta. Thoka smakar och Kolglöd tänker att man redan får börja.

Kolglöd ser ut att aldrig ha smakat något så gott, hon hugger in!

30 Juli
Söndag och vi ska åka på semester! Vi har hyrt en stuga, men eftersom vi har Kolglöd med oss kan vi inte köra så långt, vi letade i närområdet och hittade en jättegullig stuga utanför Södertälje. Det behöver ju inte vara långt bort för att vara semester, bara vi kommer hemifrån. Man känner sig som en småbarnsfamilj när man packar allt man kan behöva ha till fyra hundar. Regnkläder, långkoppel, sårtvätt och uppblåsbar krage, mat, godis och tugg osv osv. Men vi fick ihop en rejäl packning och lyckades få in allt och hundarna i bilen, skönt att vi inte ska åka långt. Vi stannar till på vägen och handlar mat, sen får vi se vart vår stuga ligger. Det visar sig vara en liten men jättegullig gammaldags stuga med sovrum på ovanvåningen. Nu när jag skriver det här sitter vi på uteplatsen, man ser hästar på fältet och sjön som ligger nära intill. Vi har ätit lunch och sen gått en långpromenad med hundarna i ett vackert sommarsverige. Ikväll ska vi grilla, det är ju ändå semester!

Vi har hittat den sötaste ligga stugan! Man ser både hästhageoch sjön från rummet.

Vi har ätit lunch, hundarna får smaka innan vi går en långpromenad.

Först går vi ned till sjön och tittar.

Det finns en bastu om man vill basta.

Vi bor på en hästgård, så det finns flera fina hästar att titta på.

Så vackert landskap.

Sommarblommor växer i diket, här är vad jag tror en ängsklint. När jag läser om den verkar det vara en ovanligt växt nuförtiden, eftersom bruket av jorden förändrats så mycket från förr.

Vi följer en grusväg genom ett somrigt Sverige.

Tillbaks i stugan och jag sitter framför datorn och skriver det här, Majken sitter mellan oss i soffan, hon gillar att få mycket uppmärksamhet..

29 Juli
Lördag morgon och min första dag på semestern, jag har klockan på ringning för att vakna i tid, jag ska plocka upp Agneta när hon slutar sitt jobb och sen åker vi hem till henne för att hämta Kolglöd. Jag har inte träffat Kolglöd sen vi tog blodprovet och nu blir det jättespännande och roligt att få se henne igen. Och nu ska hon flytta hem till oss! Har hon blivit rund om magen, det undrar jag ju mest. Vi vet att hon är dräktig men vi vet inte hur många valpar som kan finnas och därför blir det spännande att få lägga händerna på hennes mage och gissa antalet.

Det blev som vanligt ett kärt återseende när jag kom till hundarna, Kolglöds mamma Vera har ju bott hos oss ett tag och känner mig väl, men nu var det Kolglöds tur att få följa med. Nyfiket lägger jag händerna på magen men den är inte så stor, det blir inte jättemånga valpar i den här kullen. Hur många kan jag inte veta, det har bara gått 6,5 vecka än, men det kan inte vara många.

Vi åkte hem och eftersom vi ska resa på semester redan imorgon passade jag på att schamponera Kolglöd, så är det gjort sen. Jag åkte hem till mina föräldrar för tvätten, de har mer vatten än jag har hemma i min brunn. Kolglöd såg ut att njuta av tvätten, stod snällt och blundade när jag masserade in schampot. Efter tvätt blev det en lekstund med kullsyster Runa innan vi åkte hem. Alla hundarna blev iordninggjorda inför semestern, vi har hyrt en stuga där man får ha hund. Jag råkade kanske bara boka in en hund, inte fyra, så jag vill att de ska vara rena oh fina utan lösa hår för att visa att man kan låta hundar komma och sova över. Kolglöd är så himla lättsam och gullig, det blir verkligen en fröjd att få ha henne här.

Vi börjar semestern med en schamponering, så har vi den avklarad. Ännu är Kolglöd inte stor och otymplig, men det kan hon ju bli när det närmar sig födseln. VI ska åka och bo i stuga imorgon, så jag vill ha hundarna nytvättade och fina då.

Efter tvätten fick Runa och Kolglöd leka, men det var mest Runa som sprang, hon älskar att jagas.

Lite spring blev det det såklart, men Runa sprang nog åtta varv på samma tid som Kolglöd sprang ett.

Vi är hemma och de andra hundarna får stå på bordet och bli fönade och kardade samt får sina tassar gjorda. Kolglöd ligger nedanför och glänser i solen.

Till kvällen firar vi med bubbel, vår semester börjar nu.

Kolglöd ser ut att känna precis det som jag känner när jag ser på de där glasen.

Fina Kolglöd, det här kommer bli så spännande!

När Hans var och köpte kött till grillmiddagen köpte han också till hundarna, det får de dela på nu.

25 Juli
Det har gått sex veckor sen ägglossning och nu börjar allt kännas på riktigt. Det ska snart komma valpar i huset! Kolglöd flyttar hit på lördag och jag börjar förbereda genom att köpa hem mat till henne och till valparna. För säkerthets skull vill jag alltid ha en hink med moderesmjölkersättning hemma när det ska komma valpar. Om den inte behöver ges till valparna när de är nyfödda så använder jag det som första mat när de ska vänjas vid annat än bara mammans mjölk. Det är också bra att ha som energidryck till mamman sista dagarna innan förlossning och under den, om hon har dålig aptit och behöver boostas lite extra. Jag har också en platta Babymousse-burkar, gott och lättsmält för mamman om hon behöver och bra första mat för valparna när de är gamla nog.

Jag använder Eukanubas Sensitive Digestion Puppy till blivande mamman och sen till valparna. Inte för att de har dålig mage utan bara för att inte riskera att de får. Det är ju en hård belastning för mamman att föda upp en valpkull. Jag vill inte riskera att hon eller valparna blir dåliga, det tär hårt på kroppen om magen rasar under den här känsliga och arbetssamma perioden.

13 Juli
Vi hade sagt fredag, men våra jobbtider krockade då så det fick bli redan idag torsdag. Jättespännande och lite nervöst var det att åka hem till Agneta och Stefan för att träffa Kolglöd. Idag skulle vi få veta. Som vanligt möttes jag av glada hundar, Kolglöd och hennes mamma Vera hoppade och studsade och ville ha uppmärksamhet, new foundlandshunden Stella är inget undantag, hon vill också hälsa och få kel, det är bara det att vi inte har några band och jag tycker hon är så stor, som en shettlandsponny. Men hon får klappar hon med, dock inga pussar, hon har för mycket låppar för det. När alla fått uppmärksamhet plockade jag fram testet, jag har bara använt det några gånger tidigare och behövde läsa lite i instruktionerna innan vi började.

Det gick bra att picka ett litet jack i läppen på Kolglöd med den medföljande pickaren, sen fick några droppar blod sugas in i topsen som lades i ett provrör med lösningsmedel. Så droppades två droppar på testdosan och vi började stirra på displayen. Inget hände! Det stod att det skulle ta 10-15 minuter så jag satte timer på 10 minuter på telefonen. Tittade man jättenoga med ficklampan kunde man se ett svagt blankt streck på pappret i displayen, det var där strecket skulle komma fram om hon var dräktig. Jag tittade och Agneta tittade, började vi ana ett svagt streck? Vi satte på ytterligare fem minuter på timern och sen tittade vi: Två streck!

Vi tittar och tittar, kommer det ett andra streck eller inte? Minutrarna går, vi tittar igen. Testet ska visa säkert från dag 28 efter ägglossning, vi är på dag 30 nu men det kan ändå vara lite tidigt att se säkert. Visar det negativt tar vi ett nytt prov, visar det positivt vet vi.

Två streck! Det syns tydligt att där finns två streck! Hon är verkligen dräktig!

-Jag har valpar i magen! säger Kolglöd, som om det vore världens mest självklara sak. Vi människor jublar!

Kolglöds familj har märkt att hon nog är lite mera långsam nu är innan, det visar de här när de har springtävling och mamma Vera springer ifrån Kolglöd. Det händer vanligtvis aldrig, Kolglöd brukar vara snabbast. Att Ztella blir ifrånsprungen är däremot det vanliga, hon är stor men inte snabb. De har sprungit ifrån husse Stefan som skymtar i bakgrunden, han är på väg tillbaks hem med hundarna efter nattkissen.

11 Juli
Det har gått 28 dagar från ägglossning och idag skulle vi egentligen kunna ta blodprovet för att se om Kolglöd är dräktig, men för att vara på den säkra sidan skjuter vi på det några dagar. Det här provet är ganska nytt och när vi testade Hekla för kull Höstglöd på dag 28 visade provet negativt, när vi köpte ett nytt test och tog om det några dagar senare visade det positivt och sen kom sju valpar. Vi får ha tålamod i ett par dagar till.

3 Juli Det har gått 20 dagar sen ägglossning och vi väntar på tecken från Kolglöd att hon är dräktg. Vissa tikar mår illa på morgonen runt den här tiden, för de befruktade äggen växer fast på sina platser i livmodern och blir till foster. Alla tikar mår inte illa, de kan vara dräktiga ändå. Kolglöd äter sin frukost som hon brukar. Vi får vänta ytterligare tio dagar tills vi kan ta ett blodprov och se säkert.

14 Juni
Onsdag och löpdag 15. Jag vaknar några minuter innan klockan ska ringa och går en sväng med hundarna. Efter kaffe ska vi packa ihop och sen åka till Kazper innan vi skyndar hemåt. Ja, eller till jobbet rättare bestämt. Jag har kommit överens med matte Agneta att jag åker och lämnar Kolglöd hos henne redan ikväll, så vi slipper riskera något med Ragnar när vi kommer hem. Telefonen är fortfarande död och jag har väl vant mig lite nu, men det blir ändå jobbigt att köra så långt utan vägvisare och information. Ikväll hinner jag nog inte, men så fort jag kan ska jag skriva om dagens möte här i dagboken och lägga ut allt på hemsidan, jag är så ivrig att få berätta om vilket mirakel vi har på gång!

Efter bara ett kort spring-varv i trädgården blev det en tredje parning och nu hoppas vi att Kolglöd är parad sent nog i löpet för att bli dräktig. Om jag inte hade haft några andra åtaganden i livet hade vi nog stannat en dag till, men nu måste jag hem till jobbet. Matte Eva skickar med presentpåsar till hundarna, en till mina vovvar och en till Kolglöd.

Vi vinkar av Kazper med familj och styr bilen norrut. Så småningom vill jag kissa och vet sen tidigare att det är hopplöst att hitta bra ställen efter Söderköping, för jag föredrar att sätta mig i en skogsdunge före en offentlig toalett på en bensinstation. Jag hittar ett ställe att svänga av stora vägen och sen in på en liten vägsnutt gjord av skogsmaskiner. När jag startar bilen för att köra ut från den lilla skogsvägen jag hittat tänds en röd varningstriangel på instrumentbrädan och texten "Låg bromsvätskenivå, stanna snarast" lyser. Jag stirrar på texten och känner hur blodet isar sig. Bilen var ju på service för bara några veckor sen, har något gått sönder? Jag kör sakta fram till en slags vändplan och provbromsar, varningen lyser ibland, ibland inte. Jag stänger av motorn och startar igen, men samma. I instruktionsboken ser jag var behållaren för bromsvätska finns och jag tittar hur det ser ut. Det finns lite kvar i botten, men nivån är låg. Jag vet inte var jag är och jag har ingen telefon för att ringa någon, jag måste helt enkelt ta mig vidare. Jag passerar en skylt som säger att det är 33km till Söderköping och jag tänker att om jag bara kommer dit är jag räddad, där finns både telefoner, mackar, verkstäder och bärgningsbilar. Medan jag kör lyser ingen lampa, så med bultande hjärta spanar jag efter bensinstationers flaggor. Vägen är rak 2+1-väg och jag kör aningen för sakta så jag inte behöver komma ifatt någon och bromsa. Jag kommer till Ringarum och ser äntligen en OKQ8 framför mig, vilken lättnad. Jag skyndar in och verkar nog ganska panikslagen, berättar om att jag kommer från Västervik, ska till Stockholm, har hundar i bilen och att bilen säger att jag måste stanna, dessutom är min telefon trasig. Men personalen där är lugn och snäll, lugnande plockar de fram den flaska jag behöver och säger tröstande att det inte är farligt, "bilen behöver inte ha gått sönder, man behöver fylla på bromsvätska ibland". Jag har haft den här bilen i flera år och har aldrig någonsin tidigare behövt fylla på bromsvätska, dessutom var bilen på service för bara några veckor sen. Men efter att ha fyllt på och provbromsat lite hetsigt på parkeringen verkar allt fungera som det ska och vi kör vidare, väldigt lättad.

När jag nu för andra gången på ett par dagar har kört sträckan mellan Norrköping och Nyköping utan att se en enda polisbil blir jag nästan förvånad. Där brukar man alltid se dem, inte en, utan många, men den här veckan verkar de ha semester. Det blir hamburger-stopp i Nyköping och sen vidare igen. Nästan 30 mil har jag kört när jag jag kliver ur bilen för att öppna garaget på jobbet. När jag öppnar bildörren slår värmen emot mig, jag har suttit med långärmad tröja på i bilen för att hundarna ska ha det svalt, jag blev helt överaskad av värmen utanför.

Vi jobbar några timmar och efteråt kör jag till Agneta och Stefan för att lämna hem Kolglöd till sig, det blev ett glatt återseende. Känns lite tråkigt att lämna henne, hon är verkligen en lättsam och rolig hund som jag gärna hade haft hos mig lite längre än så här. Såklart är hon saknad hemma så hon ska ju vara där hon bor. Efter prat och gos med hundarna har jag sista biten kvar hem, vid tio är vi äntligen hemma igen.

Den doftar så starkt att jag känner den, fastän jag sitter framför datorn och skriver. Foto: Eva Leidzen.

Foto: Eva Leidzen.

Foto: Eva Leidzen.

Kolglöd verkar tycka att Thoka är bra moraliskt stöd och låter sig inte generas av hennes närvaro. Foto: Eva Leidzen.

-Vad väntar du på? undrar Kolglöd. Foto: Eva Leidzen.

De fixar det här på egen hand, utan inblandning av oss. Så som eurasier vill ha det.

Foto: Eva Leidzen.

Foto: Eva Leidzen.

Foto: Eva Leidzen.

En trött Kazper framför den magiskt doftande Schersminbusken. Foto: Eva Leidzen.

Panik! Bilens varningssystem säger att jag genast ska stanna bilen, men utan telefon och utan att veta var jag är tar jag mig ändå till Ringarum där jag får hjälp.

Hamburgerstopp i Nyköping.

Efter några timmar på jobbet kör vi hem till Kolglöds riktiga matte och husse, det har blivit kväll och återseendet blir glatt. Kolglöd lekjagas med mamma Vera och sladdar runt på grusplanen så det ryker.

13 Juni
Tisdag och dag 14 i löpet. Igår kom vi överens om att ses klockan tre i eftermiddag, så vi har förmiddagen ledig. Vi är uppe ganska tidigt, jag har ju ingen klocka så när jag vaknar får jag starta datorn för att se om det är morgon eller inte. Vi tog en morgonpromenad och sen blev det kaffe på verandan, rummet är som en minilägenhet med egen ytterdörr och liten trapp med storlar i solen. Jag passade på att skriva det här och göra iordning bilder till dagboken, jag hade kommer efter lite grann. Sen tog vi en runda med bilen för att se oss lite omkring, svårt bara att veta var man ska ta vägen när jag inte har någon karta. Jag ville köpa en flaska champagne och ta med, men jag hittade inte i centrum fastän jag försökt titta på kartan på datorn och sen minnas vägen till gatan där Systembolaget skulle ligga. På en Second hand-butik jag tittade in i hittade jag lite småsaker man inte visste man behövde men också en väckarklocka i udda design. Jag vill ha den till imorgon bitti så jag säkert vet att vi inte försover oss.

Vi åkte tillbaks till rummet för att äta lite, jag har dörren öppen men sitter inne framför datorn. Då hör jag hotellägaren visa nya gäster till sitt rum intill mitt, jag hör att han berättar att de har två hundar till grannar, de är eurasier och ser ut som två stora nallar. Kvinnan utbrister -Vad roligt! Ja, jag kan se dem där inne! Vilka lejon! Jag lutar mig bakåt från stolen så jag kan se damen som nästan är i hallen och säger -Hej! Thoka och Kolglöd ligger orörliga och tysta brevid mig och tittar bara upp. Det är alltid skönt och roligt när man får bli stolt över sina hundar!

Vi hade sagt att vi skulle komma tillbaks till Kazper klockan tre. Jag ville gärna ha en flaska bubbel med mig, så efter att ha tittat på kartan på datorn innan vi lämnade hotellet så försökte jag än en gång att komma ihåg vägen för att hitta till Systembolaget. Nu kom jag rätt och hittade ett parkeringshus, vilket var nödvändigt för att kunna lämna hundarna i bilen en solig dag som denna. Lite sena kom vi till Kazper, han stod med tassarna mot staketet och väntade på oss. Den här gången var Kolglöd riktigt ivrig och for runt i trädgården ömsom före och ömsom efter Kazper. De turades om att jaga varandra runt, men jag tror att Kolglöd var den som var ivrigast idag. På engensla heter det att tiken "har hettan" när hon är i löp, det tycker jag passar väldigt bra. Idag var Kolglöd verkligen glödhet! Trädgården är mycket kuperad och Kolglöd tog sig snabbt upp på högsta klippan med Kazper efter sig, sen flög hon i hisklig fart nedför. Jag som bara har min gamla kamera att fota med hann inte få med allt på bild, men hundarna hade väldigt roligt innan de plötsligt bestämde sig för att det var dags för en andra parning. Vilken lättnad, det känns så bra, nu kan jag pusta ut. Kazpers matte Eva bjöd på middag igen, hennes föräldrar kom också på besök. Till efterrätt blev det en klassisk svensk sommartårta: Jordgubbstårta med vispgrädde. Vi kom överens om att vi ses klockan nio imorgon för att ge hundarna chansen till ett sista möte, sen åker jag raka vägen till jobbet. Vi sa hejdå och jag satte mig i bilen och ser då att klockan hunnit bli sju. Tänk vad tiden går fort när man har trevligt!

Kolglöd är riktigt het idag!

Den här bilden gör skäl för benämningen stillbild, den har frusit ögonblicket. Hade det varit film hade man sett dem flyga genom luften. Båda hundarnas båda framtassar är ovan marken.

Kazper håller tungan rätt i munnen! Foto: Eva Leidzen.

Här har Kolglöd tagit ett långt panter-språng utför trappan.

Det doftar helt underbart från en stor schersminbuske som är täckt av vita blommor.

-Puss, puss! Foto: Eva Leidzen.

Jahaja, där satt den!

En fånig bild på oss, Kolglöd ser helt galen ut, men vi har precis en knas-gos-stund.

Kolglöd verkar trycka det är skönt att ha med sig sin moster som sällskap på resan.

Jag köpte en väckarklocka i ovanlig design, det är som en böjd plastbit med två kulor till fötter och en penna i snodd. Men 15 kr med batteri får den väl vara värd för att inte försova mig imorgon.

Vi är redo att gå till sängs nu.

12 Juni
Måndag och löpdag 13. Inatt har Ragnar fått sova i vardagsrummet, för han började besvara Kolglöds flörtande under gårdagen. Vi har tid på sjukhuset klockan åtta så direkt efter morgonkaffet får vi åka iväg. Provet tas och nu börjar väntan på svaret. Jag ser ju att hon är mycket mer villig nu än tidigare, men eftersom vi ska åka långt vill jag veta exakt var i löpet hon befinner sig. På vägen hem passar jag på att både tanka bilen och pumpa däcken, bilens rutor och speglar tvättade jag igår, så allt ska vara så lätt som möjligt under resan. Ovant med så rena fönster och speglar, i morse när jag backade ut bilen och tittade i spegeln måste jag känna med handen att rutan var stängd och inte nedvevad, allt var så skarpt och tydligt!

Något annat som hände igår var att jag tappade mobiltelefonen i näckrosdammen. Telefonen ska vara vattentät, så jag blev inte jätteorolig. Skakade den och torkade, la den i solen. Under natten fick den ligga i en påse med fuktabsorberande kiselkulor. På morgonen behövde telefonen laddas - men snart inser jag att den inte fungerar. När det börjar sjunka in att jag inte har något att vare sig prata i eller skicka meddelanden med blir jag orolig. När jag inser att jag inte heller har internet, inte kan betala med den eller med swish, inte kan öppna Bank-Id, inte har vägvisare eller kartor, inte ens en klocka eller en kamera - då börjar jag känna panik! Och just nu, jag som ska åka så långt, jag måste köra hela vägen utan vägvisare. Om något händer under resan kan jag inte ringa efter hjälp. Jag kan inte heller ringa hotellet och boka rum och jag kan inte hålla kontakt med Kolglöds matte Agneta eller Kazpers matte Eva. Jag kan inte ens nå Hans. Jag sitter hemma framför datorn och skriver på messenger till de som måste veta att jag inte kan nå dem. Jag försöker packa, men det går trögt. Jag kom på att jag måste ha med en kamera på resan och letar rätt på min gamla riktiga kamera. Den behöver nya batterier och jag måste hitta  batteriladdaren jag inte använt på åratal. Jag hittar laddare, batterier och kablar. Får liv i kameran som säger att minneskortet är fullt. Jag har fler minneskort, men vet inte var de är, lyckas efter lite svordommar ladda ur bilderna till datorn och ser att det är bilder där från flera år sen, de nyaste är över fem år gamla. Jag kommer knappt ihåg hur man använder kameran med alla knappar och inställningar men vill verkligen ha den med mig.

Jag hade talat om på sjukhuset att de inte kan ringa mig utan måste meddela svaret på messenger som jag kan se på datorn så länge jag är hemma. Jag är otålig och vill iväg, men jag vill inte åka innan jag vet värdet så jag vet hur mycket tid vi har på oss. Efter fyra timmar får jag veta att progesteronhalten bara är på 16 och det är tidigt för att para redan idag. Tisdag och onsdag är nog bäst dagar. Åh, jag blir frustrerad men bestämmer mig för att åka ändå, det är minst 3,5 timmars körning och lika bra att ta sig dit. Hundarna kan ju få ses idag och bli bekanta så kan de ses för parning på tisdag. Jag tittar på mitt jobbschema, vi är tre på onsdagen fram till fyra när Tilda slutar. Jag frågar om jag kan få komma senare på onsdag, då skulle vi kunna låta hundarna ses på onsdag morgon och sen åker jag raka vägen till jobbet. Mina snälla jobbarkompisar säger ja till det, vilken lättnad!

Jag rafsar ihop lite packning och ger mig iväg, Thoka som aldrig viker från min sida får följa med som sällskap på resan. Det går bra att köra, som tur är har jag kört till Kazper ett par gånger redan och hittar utan att köra fel en enda gång. Jobbigast är att inte ha koll på trafiken och tiden jag har framför mig, men jag lyssnar på ljudbok och rätt som det är kör vi in på rätt gata här i Västervik. Under tiden jag kört har jag kommit på vad jag glömt att packa ner, det är ganska mycket, men jag får helt enkelt klara mig. Kolglöd är med, kamera, dator och hundmat.

När vi kör in på Kazpers uppfart möts vi av familjen, de vet att det är tidigt i löpet och att kvällens möte mest är tänkt för att hundarna ska få bekanta sig med varandra. Jag släpper in både Kolglöd och Thoka i trädgården och Kazper vet först inte vem han ska nosa på. Snart har han och Kolglöd nosat rätt på varandra, de tar ett varv på gräsmattan, klättrar upp på utsiktsberget och parar sig! Vi tror knappt våra ögon och skyndar upp dit för att hjälpa dem under hängningen, Thoka kommer också med upp. Kolglöd gnäller på tikars vis högt och där vi sitter uppe på berget har vi god utsikt. Kazpers grannar sitter och fikar i sin trädgård på andra sidan staketet och tittar upp när de hör Kolglöd. Vi vinkar lite och säger -Hejhej, det är parning på gång här uppe. Jaja, det här trodde vi ju inte!

Efteråt bestämmer vi att jag åker till hotellet och hämtar nyckeln, sen kommer vi tillbaks för att äta middag. Jag är jättehungrig och blir mätt, vi åker tillbaks till hotellet och går en promenad tinnan det är dags att göra kväll. Jag tror att jag kommer att sova inatt!

Kolglöd sitter i bilen och vi ska åka, Kazper tycker nog hon kan stanna en stund till.

Thoka vadar ut såklart!

Som tur är har jag en stor handduk i bilen, så Thoka kan torkas innan vi går in på hotellrummet.

Det behövdes inga vaggvisor ikväll, Kolglöd har slocknat.

9 Juni
Fredag och dag 10 i löpet. På kvällen efter jobbet börjar Kolglöd att flörta med Ragnar, man ser att hennes löp börjar gå över i höglöp. Planen är att ta nytt blodprov på måndag morgon och vara beredd att åka till Kazper så fort vi fått veta svaret.

Kolglöd glänser i solen där hon ligger och tuggar ben.

Det börjar närma sig! Ragnar är dock van vid löptikar och vet att det inte är dags än, han ser mest besvärad ut.

Gott med en tuggis efter maten!

8 Juni
I huset där jag jobbar finns praktiskt nog en veterinärklinik, igår frågade jag dem om de hade herpesvirusvaccin. De hade inte det och det som fanns att beställa hem var bara stora flaskor med många doser. En-dos-flaskorna var slut från leverantören, så de ringde runt till andra kliniker och idag berättade de att de hittat och åkt och hämtat vaccin till Kolglöd! Så idag gick vi dit och Kolglöd fick sin första spruta. Den andra tas strax innan födseln. Lite rädd att jinxa genom att gå händelserna i förväg och vaccinera innan parning, men ändå skönt att slippa tänka på att få tag i vaccin.

7 Juni
Dag 8 i löpet och vi har tid för första blodprovet. Jag ser på Ragnar att det inte är dags på långa vägar än, men jag vill gärna ha progesteronhalten i siffror, så jag säkert vet hur det ligger till och hur mycket tid vi har på oss. Vi har långt att åka och jag måste kanske ta ledigt från jobbet, vill helst inte störa hanhundens famij i onödan och tycker inte heller det är rättvist mot hundarna att släppa ihop dem om det ändå inte är dags för parning.

Vi har tid klockan åtta på morgonen och jag vet redan att sjukhusets maskin inte fungerar, provet kommer skickas till annat sjukhus för analys och därför kommer provsaret att dröja några timmar längre, men vi har ju inte bråttom någonstans idag så det gör inget. När provsvaret kommer på eftermiddagen visar det bara på 1,59 och jag tänker än en gång att dessa progesteronprov är veterinärvetenskapens gåva till hunduppfödaren. Jag hade förväntat mig ett lågt vädre, men inte så lågt. Nästa provtid flyttas från fredag till måndag och jag fattar att vi inte alls ska åka till Kazper på lördag, som jag räknat ut genom antalet löpdagar. Har vi tur kan vi åka till hanen på måndag och kanske är det lagom med parning på måndag och tisdag. Jag kontaktar Kazpers familj och berättar om vår förskjutna resplan och jag försöker byta jobbdagar så att jag kan få vara ledig på tisdag som egentligen är min jobbdag.

Kolglöd tycker det är lite orättvist att Majekn får slicka kaffekoppen!

På sjukhuset för första blodprovet. Skönt att få veta hur långt löpet har kommit.

Som alla eurasier måste även Kolglöd ha koll på att man inte försvinner för gott i det där märkliga rummet som kallas toa.

6 Juni Nationaldagen
När vi ska åka på bröllop så vill man ju vara fin, men jag har ont om lediga dagar och inser att ska jag hinna med en tvätt innan planerad resedag så måste det bli idag. Jag går upp tidigt för att hinna schamponera Kolglöd innan vi åker iväg till jobbet.

Efter jobbet blir det middag hos mina föräldrar och där får Kolglöd leka med sin kullsyster Runa.

Jag går upp tidigt och hinner tvätta Kolglöd innan vi åker till jobbet.

Fin till Nationaldagen!

Bus med syster Runa, det var knappt de gick att fånga på bild.

Hans knä har alltid plats för en hund.

5 Juni
Måndag morgon och alla hundarna får följa med till jobbet idag, för Hans ska jobba på kontoret istället för hemma. Vi funderade lite igår hur Ragnar skulle bete sig mot Kolglöd, men han som bor med tikar och har parat tre andra förstår hur ett löp fungerar. Han nosade bara lite diskret på Kolglöd och sen var det bra. Hon är inte i höglöp och då är det inget att hetsa upp sig över. Det var lugnt och stilla i hagen på jobbet och det var ju skönt.

Kolglöd börjar morgonen med ett dopp i trädgårdsdammen, sen kommer hon upp i soffan.

Vi har jobbat och nu är det dags att åka hem.

Kolglöd gör en knasig grimage, Thoka står i bakgrunden och undrar vad som är så roligt.

4 Juni
Det är söndag och dags att hämta hem Kolglöd. Vi har inte tid för första blodprovet för än på onsdag morgon, men Agneta ska resa bort så det passade bättre att jag åkte till Kolglöd nu redan. Min syster har kommit hem på besök från England, jag hämtade henne sent på Arlanda igår kväll och idag blev det middag hos våra föräldrar innan jag behövde åka. Det var ju helt nyligt jag lämnade hem hennes mamma Vera efter kull Snörök och återseendet blev glatt från båda hundarna. Men nu fick Vera stanna kvar och istället tog jag Kolglöd med mig. Att de skulle löpa så här tätt inpå varandra var inte riktigt med i planeringen.

Kolglöd är hemma! Det är nu det nya äventyret börjar.

31 Maj
På väg till jobbet ser jag att jag fått ett meddelande på telefonen - tittar vad det är och spärrar upp ögonen: Vilja löper!

Hurra! Det var lite tidigare än beräknat, jag har räknat på hennes tidigare löp men de har flyttat runt lite, det var 9 månader emellan förra sommaren, sen gick det sju och en halv månad till hennes senaste löp. Jag har skrivit 16 juni, 7 månader på min lapp men hon kom igång ännu tidigare än så, bara sex och en halv månad, men det gör inte mig något. Jag skriver genast till Kazpers familj och berättar.

Det här blir första parningsförsöket på Kolglöd, eller Vilja som hon kallas till vardags, så vi vet inte säkert hur hennes löp ser ut. Jag räknar dagar och skriver till sköterskan på det stora sjukhuset och ber om två tider för blodprovstagning, en på vad vi tror är löpdag 8 och en på löpdag 10. Då hoppas jag få full koll på löpet och kunna räkna ut när vi ska åka till hanen. Det ser ut som att jag kan ha jättetur med mina lediga dagar den här gången, men för säkerhets skull kunde jag byta bort lördagen mot den här lördagen och då få flera dagar i rad ledigt. Planen är att åka ned till Kazper i Västervik på lördag och hem igen på måndag eftermiddag. Men nu väntar vi först på blodproven som ger oss mer information.

23 April Vi har varit i Nykvarn för att låta Kolglöd göra sin beteendebeskrivning (BPH) och det gick jättebra, godkänd med skott! Roligt var att testledaren var med både på kullbrodern Vimses lämplighetsprövning och sen examen som diplomerad assistanshund. Hon trodde Vimse var Sveriges enda eurasier som var assistanshund och hon erkände att de hade undrat över rasvalet men blivit överbevisade. Det går bevisligen att träna en eurasier till Assistanshund. Testledaren tyckte i sin tur att det var roligt att få beskriva Kolglöd som var kullsyster med Vimse som hon kom ihåg. Båda hundarna med trevligt och rastypiskt temperament.

23 Februari
Svaren på blodproverna har kommit: Kolglöd är inte bärare av genen Dandy Walker och hennes sköldkörtel fungerar som den ska och hennes TgAA är negativt, vilket visar att allt ännu är fullt friskt och normalt.

19 Februari
Söndag och valpträff för kull Höstglöd hemma hos valpen Sture och hans familj. Vi åker dit förstås så både Majken, Thoka, Ragnar och Kolglöd får träfffa valparna. Kolglöd har inte träffat dem innan men hon är lättsam och lekfull så det gick ju bra ändå. Efter ett par timmar åkte vi och träffade matte Agneta för att byta hundar. Kolglöd fick komma hem igen och hennes mamma Vera kom istället. Hon ska bo hos oss nu eftersom hon är dräktig och ska få sina valpar i början av mars. Det var roligt att få ha Kolglöd här några dagar och bra för henne att få bli lite hemmastadd, vi hoppas det kan bli hennes tur att få valpar i sommar.

Äntligen solsken, jag passar på att ta några fina bilder.

Sista soffgoset innan Kolglöd ska åka hem.

18 Februari
Lördag men jobbardag för mig, Hans är däremot ledig. Han ville gärna låta Kolglöd få träffa sin kullsyster Runa som bor med mina föräldrar och åkte dit med henne, men de var inte så sugna på lek. Runa har just löpt och de brydde sig knappt om varnadra. Hans gick ned till sjön istället.

Hans går ned till sjön med Kolglöd och Ragnar.

Matlagning är spännande. Precis som mamma Vera tycker Kolglöd det är viktigt med mycket gos.

17 Februari
Vi åker till jobbet på morgonen så Kolglöd får prova på hur det är att jobba i butik också.

Spännande att gå på nya platser och nosa.

Kolglöd gillar att hoppa upp på saker, här har hon sett en parkbänk och på egen hand bestämt att hoppa upp på den. Hon hoppar sen från den parkbänken till en annan bredvid och sen vidare upp på ett bord innan vi kan gå vidare.

16 Februari
Ledig dag, så jag åker hem till matte Agneta och lånar hem Kolglöd i några dagar. Vi passar på att ta blodprov på vägen hem, både för sköldkörtelns funktion och för Dandy Walker, så jag vet om hennes sköldkörtel fungerar som den ska och om hon är bärare eller inte av genen som i dubbel uppsättning ger Dandy Walker. Hennes pappa är bärare, men inte mamman, så risken att Kolglöd är bärare finns ju där. Är hon bärare får jag välja en hane som inte är bärare, då kan det inte födas sjuka valpar. Om hon är fri från genen och får valpar med en hane som är testad och fri behöver deras valpar inte undersökas, de kan inte vara bärare och kan såklart inte heller bli sjuka.

Jag har redan valt hane till henne, det visste jag så fort jag träffade honom för drygt ett år sen. Kolglöd var inte ens röntgad då, men förhoppningen var såklart att hon skulle kunna gå i avel. Hanen jag valt är Kazper, samma pappa som till Heklas senaste kull. Så fort jag såg honom tänkte jag att han skulle passa perfekt till Kolglöd. När hon röntgats och patellaundersökts och var fri frågade jag Kazpers familj om lov och efter att de rådgjort med Kazpers uppfödare fick vi lov till parning.

Kolglöd får åka bältad i framfätet. Jag sitter framför datorn och skriver det här, alla fyra hundar ligger hos mig. Svårt bara att få med dem på samma bild.

Hos veterinären för blodprovstagning. Känns alltid bra att veta att hunden är frisk och inte heller visar tecken på att i framtiden bli sjuk av nedsatt sköldkörtelfunktion.

tillbaka till aktuell kull, Hänt sen sist eller till kull Kolglöd