Eurasier 30 år i Sverige!

Svenska Eurasierklubben firar att eurasier funnits i Sverige i 30 år med en promenad i hela landet. Söndagen den 2 juni 2024 gick vi från Alby i Tyresö.

För 30 år sem kom hon, hunden som förändrade mitt liv! Det var jag som höll i promenaden i Stockholm, naturligt blev att vi gick mitt närområde, Alby naturreservat i Tyresö. 37 personer och 25 hundar gick med på turen som var ungefär 4 km lång. Vi samlades på parkeingen vid friluftsgården, gick genom skogen och kom ut på min väg, passerade mitt hus och gick vidare ned till forsen. Där följde vi gångvägen bort till Rundmars gård för att ta rast. Rundmar ligger nu obrukad, den har tills för några år sedan hyst hästar för skogsritter. Innan dess, för länge sen, levde människor här och brukade jorden, det är en av Tyresös äldsta gårdar. Man tror att platsen varit bebodd sen medeltiden, det har faktiskt hittats en klubba från stenåldern i marken här. Gården ingick i Tyresö gods redan på 1400-talet. Tidigaste namnet på den som levde här är från 1581, det var landbonden "Botwed i Rundmar". Jordbruket upphörde 1944, boningshuset står kvar, om än igenbommat.

Medan vi fikade passade vi på att ha dragning i lotteriet, alla som gick med fick varsin lott. Det var sagt från klubben att den skulle bjuda på fika, men jag gjorde istället ett lotteri. Klubben har betalat för priserna, men det är Vinsta Zoo i Sollentuna som sett till att "fikapengarna" räckte så långt genom att ge väldigt bra rabatt. Jag hade räknat ut alla deltagande hundars släktskap med vår första Jonna, så jag gick runt och berättade för alla hur deras hund var släkt med henne. Alla utom två stammade på Jonna, den ena på Jonnas halvsyster och den andra på Dasha från Tyskland. Värd att nämna är Monika Jacobsson som växlat ned i hundstorlek från eurasier till sin lilla vita Alice. Monica bor i Märsta, kom hela vägen för att få vara med på promenaden. Hennes första eurasier var Jonnas son, Sund Stamm's Pom-Pom's Pigalle, född 1997. Monica hade några eurasierkullar i sin kennel Orionstjärnan. Efter fika och lotteridragning så gick promenaden vidare längs Rundmars ängar mot den nya bron, Tyresö kommuns senaste skandalbygge. Bron är visserligen fin, men man kan verkligen undra hur det kunde godkännas att byggas en bro som blev så dyr. Innan bygget sa kommunen först att det skulle kosta 9 miljoner. Redan då hördes protester bland ledande politiker. Nu är bron klar, ett par år senare än först lovat. Det slutade på drygt 45 miljoner skattekronor.

Det var ändå trevligt att gå över vår fina bro, vidare in i skogen på andra sidan Nyforsviken för att komma ut vid Albysjöns stora badplats. Här var det redan barn i sjön och badade, både från standen och från bryggorna. Luften var varm som en sommardag, men man undrar hur kallt det var i vattnet egentligen. Det var många huvuden och mobilkameror som riktades mot oss när hela tåget med hundar kom ut ur skogen och gick vidare upp mot friluftsgården och parkeringen. Vi försökte oss på en gruppbild, men det är ju svårt när man är så många hundar och människor. Jag fotade under promenadens gång, men alla kom inte med på bild. Jag hann heller inte prata med alla, vilket jag är lite ledsen över.

Här är alla eurasier som var med på promenaden. Jag har räknat ut hur de är släkt med Jonna, man kan nog med rätta kalla henne allas vår urmoder. Och inte undra på att jag, som levde med henne, ser alla eurasier lite som en del av min egen familj. Endast två av hundarna som var med hade inte Jonna i stamtavlan, utan den ena stammade på Jonnas halvsyster Athene som kom nästan samtidigt som Jonna och den andra stammade på en av de eurasier som kom från Tyskland ett par år senare. Närmaste släkting till Jonna på promenaden var 12-åriga Balder-Balder Litla Systir vars morfar Balder var Jonnas son.

Balder-Balder Litla Systir Solfagur född 2012: har Jonna som morfars mor.

Balder-Balder Sture Höstglöd, Balder-Balder Eldbjörn Höstglöd, Balder-Balder Gustava Höstglöd: mormors mor Birka har Jonna som morfars mor.

Kathakali’s Fizzy Pop: farmors mor Haika har Jonna som morfars mormor.

Kathakali’s Impish Hetta: farmors mormor Venus har Jonna till farmor.

Kathakali’s Herlige Jum-Jum : farfars morfar Teddie har Jonna som farmors mor.

Just Pix Nelson: farmors farfar Igor (från Frankrike) har Jonna som farfars farmors mor.

Lilla Näsnaren’s Attraktiva Argenta: mormors mor Xedra har Jonna som mormor.

Lilla Näsnaren’s Chica Campari: mormors mor Chica Champagne har Jonna som mormors mor. Rakt nedstigande led!

Balder-Balder Gumse Åskvigg och Balder-Balder Majken Åskvigg: farmor Malva har Jonna som farmor.

Balder-Balder Rigmor Rödull: morfar Björne har Jonna som morfars mor.

Balder-Balder Rubus Viljestark, Balder-Balder Yrsa Viljestark och Balder-Balder Kolglöd Viljestark: farmor Ystra har Jonna som farmor.

Ex Amino’s Honouring The Best: mormors far Unic har Jonna som farfars mor.

Balder-Balder Thoka Järnvilje och Balder-Balder Vera Järnvilje: mormors mor Birka har Jonna som morfars mor.

Balder-Balder Ragnar Snöstorm: mormors mor Venus har Jonna som farmor.

Lejonbols When You Wish Upon A Star född 2012: har inte Jonna i stamtavlan, men mormors mormor Athene, som kom till Sverige samma sommar 1994, är halvsyster med Jonna.

Sorschie’s Wi Hetja: har inte Jonna i stamtavlan utan stammar på Dasha som kom till Sverige från Tyskland 1996. Dasha är mormors mormor till Hetja.

Här är bilderna från dagen, alla inte jättefina, men bättre än inget. Jag försöker skriva namn på hundarna som syns främst i bild och hoppas att jag inte blandat ihop någon hund. Tack alla som deltog och gjorde den här dagen till en riktig minnesdag!

En del av forsen som givit bostadsområdet sitt namn Nyfors.

Kullsyskonen Balder-Balder Gustava och Eldbjörn Höstglöd.

Balder-Balder Yrsa Viljestark och Sorschie's Wi Hetja som bor ihop.

Kullsyskonen Balder-Balder Majken och Gumse Åskvigg möts för första gången sen de var små.

Balder-Balder Thoka Järnvilje kan inte gå förbi vatten utan att gå i.

Balder-Balder Rigmor Rödull med sin matte.

Det var flera hundar som ville ta sig ett dopp där vattnet från den övre sjön Tyresö Flaten rinner ut i den nedre Albysjön.

Vi kommer fram till Rundmars gård, Tyresös äldsta gård, nu igenbommad.

Fikadags, här är Kathakali's Herlige Jumjum med familj.

Balder-Balder Yrsa Viljestark och Sorschie's Wi Hetja med familj.

Balder-Balder Gumse Åskigg med sina människor.

Lilla Näsnaren's Chica Campari och Lilla Näsnaren's Attraktiva Argenta.

Syskonen Balder-Balder Gutava och Eldbjörn Höstglöd.

Balder-Balder Rigmor Rödull med matte.

Fikapaus för Just Pix Nelson.

Monika Jacobsson med sin lilla Alice och priset hon valde i lotteriet.

Det var varmt idag, här söker mina Balder-Balder Ragnar Snöstorm, Thoka Järnvilje och Majken Åskvigg skugga.

Tjärblomster i full blom.

När vi fikat klart går vi längs Rundmars ängar mot bron. Tills nyligt betade hästar här, nu ligger marken obrukad.

Balder-Balder Thoka Järnvilje i smörblommor.

Balder-Balder Sture Höstglöd med husse.

Just Pix Nelson på Albybron.

Så här ser en gångbro för 45,3 miljoner ut.

Fina gångspänger finns på båda sidor om bron, så det är lätt att gå. Halvsyskonen på mammas sida syns i bild, Balder-Balder Majken Åskvigg och Sture Höstglöd.

Ex Amino's Honouring The Best hälsar på Balder-Balder Vera Järnvilje och hennes dotter Konglöd Viljestark.

Balder-Balder Vera Järnvilje och Balder-Balder Eldbjörn Höstglöd.

Balder-Balder Kolglöd Viljestark och hennes mamma Balder-Balder Vera Järnvilje hälsar på Veras kullsyster Thoka Järnvilje.

Kathakali's Herlige Jum-Jum säger hej till Balder-Balder Majken Åskvigg.

Promenadens ålder-damer: Lejonbols When You Wish Upon A Star och Balder-Balder Litla Systir, båda födda 2012.

Lilla Näsnaren's Chica Campari.

Lilla Näsnaren's Attraktiva Argenta.

Kathakali's Herlige Jum-Jum.

Ex Amino's Honouring The Best.

Sorschie's Wi Hetja, kullsyskonen Balder-Balder Yrsa och Rubus Viljestark, Balder-Balder Rigmor Rödull.

Balder-Balder Gumse Åskvigg.

Ett försök till en släktbild: kullsyskonen Balder-Balder Kolglöd, Rubus och Yrsa Viljestark med sin mamma Balder-Balder Vera Järnvilje.

Balder-Balder Sture Höstglöd med familj.

Balder-Balder Rigmor Rödull, dotter till Kolglöd Viljestark.

Halvsyskonen, på pappas sida, Balder-Balder Rigmor Rödull och Eldbjörn Höstglöd.

Balder-Balder Gumse Åskvigg.

Ett försök till gruppbild. Jag vet att jag inte fått med alla hundar, men det var svårt att hålla ordning på alla.

Rundan vi gick ser ut så här, den är ca 4 km och tar ungefär en timme att gå.Vi stannade för fika på Rundmars ängar.

Jonna, aka Pom-Pom, född i Finland 1992 kom som första eurasier till Sverige den 9 juli 1994. Hon blev mitt livs kärlek och den som fick mig att totalt falla för eurasier. Efter att ha levt med henne finns inga andra hundar än eurasier för mig.

Pom-Pom vilar under en rosenbuske i min trädgård i Nyfors.

Jonna, eller Pom-Pom som hon kallades till vardags, uppmärksammas i en tidningsartikel. Hon kom dräktig till kennel Kamtjatkas där hon fick sin första valpkull. Du kan läsa mer om hur det började här.

Svenska eurasierklubben hade lovat att bjuda på fika, men pga logistiken kring det blev det istället ett lotteri. Här presenteras priserna som vi lottade ut.

Ett av priserna i lotteriet blir en slickmatta. Fungerar dels som rogivande för en satressad hund, men såklart också som en rolig sysselsättning.

Bara din fantasi begränsar dig i vad du kan ladda mattan med. Här har jag tagit märg ur märgben.

Om man laddar mattan med olika saker så håller den länge, vissa går lätt att slicka upp, annat sitter hårdare. Förslag på gott är vanlig burkmat, färsk vom, hårdost, kattgodis, jordnötsmör, mjukost, leverpastej, keso, tonfisk på burk, yoghurt, benmärg eller vad du hittar på. För att det ska sitta bra lägger jag på ett smörgårpapper och kavlar fast det goda i mattan. Man kan lägga den i frysen om man vill att det ska räcka ännu längre. Kan passa bra en varm sommardag.

Nästa vinst blir en tjuderstolpe. Perfekt att ha med sig på promenad. Jag har alltid en liggandes i bilen, så behöver man heller aldrig bli frestad att knyta hunden i bilen om man stannar. Hur fruktansvärt det än låter, måste jag berätta att hundar har dött efter att ha blivit knutna i bilens dragkrok och sen bortglömda när föraren kört vidare.

Ringen på tjuderstolpen är tänkt att hålla kopplet på plats. Trä koppelöglan genom ringen och sen över handtaget på stolpen, så lossnar kopplet inte som hunden rör sig. Man får tänka sig lite för var man placerar tjuderstolpen, den får inte bra fäste i san eller lös jord, i en gräsmatta eller dikesren brukar den däremot sitta ordentligt.

Jag har en rörbit som passar perfekt att förvara i skruven. Den anväder jag som handtag för att få ned tjuderstolpen i hård mark. Jag sticker röret genom stoplens handtag och vrider ned stoplen med båda händerna. En bit av ett kvastskaft skulle nog fungera lika bra.

En av vinsterna blir vad vi kallar "långtuggis", en rejäl remsa torkad nöthud från en ko i Europa.

Hundarna har i stort sett fri tillgång på långtuggisar, men ibland har det råkat bli lite uppehåll. Den här kvällen tog jag fram nya, Thoka är en mästare på att samla ihop alla tuggisar runt sig. Jag gillar de här eftersom det blir mycket jobb för hundarna att gnaga på, inte bara för munnen, de använder hela kroppen för att gnaga, riva och dra, ta spjärn och ta nytt grepp.

Du kan vinna en tandborste och tandkräm från Petosan. Den här tandkrämen innehåller pyrofosfater som löser upp plack, inte bara slipmedel som andra tandkrämer kan göra. Det slipmedel som ingår är kiseloxid, det är milt och nöter inte ned tänderna, så tandkrämen kan användas dagligen. Den smakar kyckling, men smaken är konstgjord så även kycklingallergiska hundar kan använda den.

En av vinsterna blir en oumbärlig hundpryl: när det är varmt fungerar den som en kylduk men bäst fungerar den efter schamponering för att suga ut vattnet ur pälsen.

Jag upplever inte att mina hundar behöver kylas på sommaren, men vill man det är duken tänkt attt blötas i vatten och läggas på hunden, när vattnet avdunstar åtgår värme, precis som när vi svettas. Däremot använder jag den alltid efter tvätt som första torkredskap. Jag använder det ihopvikt ungefär som på bilden, torkar hunden och kramar ur, torkar och kramar ut tills det inte kommer mer vatten och vi tar till fönen. Du slipper helt steget med frottéhanddukar.

Nästa vinst i lotteriet blir ett långkoppel, det är 3,5 meter långt och ger hunden mer rörelsefrihet än ett normallångt koppel som brukar vara 1,8 meter. Det är vanligt att man vill ha ett rullkoppel när man vill ge den kopplade hunden mer frihet, men jag tycker inte alls att de är bra. Dels lär du hunden att den alltid kan streta i kopplet för att få komma framåt, dels tycker jag att de är FÖR långa, så hunden kommer för långt ifrån dig. Ni går ju ändå på promenad tillsammans. Jag har sprättat upp sömmen i handtaget och får då ca 20 cm koppel till, men framförallt så kan kopplet släpa efter hunden utan att haka fast i rötter eller stenar. Eftersom jag bor i ett naturreservat så får hundarna inte gå utan koppel. Jag har koppel på, men håller kanske inte alltid i det... De får inte gå för långt ifrån mig, jag vill kunna trampa på kopplet för att stoppa dem om de inte lyssnar eller ta upp kopplet i handen om vi möter nån.

Här är ett exempel på hur vi brukar använda deras långkoppel, det kan släpa bakom när vi har kontroll och vet att de lyssnar. Thoka går utanför "trampa-på-kopplet-avstånd" men hon är en hund som har koppel på bara för syns skull. Hon behöver aldrig hållas fast, hon lyssnar ALLTID!

Behöver man ha mer kontroll, eller rör sig i miljöer där hundarna faktiskt inte FÅR gå lösa, som här i Tyresö Slottspark, plockar man upp kopplet och använder det som ett vanligt långkoppel.

Vi lottar ut en klicker och en godispåse med supergott godis. Monsters frystorkade godisbitar är 100% rent kött, i det här fallet lamm och det är dessutom tillverkat i Sverige med nordiska råvaror. Klickern är en klassisk "knappklicker" som jag gillar, den ligger bra i handen och om du behöver kan du klicka på den med tårna eller kanske armbågen, beroende på hur du har händerna fria. Att träna med klicker passar eurasier perfekt, de fattar fort och det är bara in fantasi som begränar dig i vad du kan lära din hund. Här i huset har hundarna lärt sig både det ena och det andra med hjälp av klickern. Det går ut på att du klickar när hunden gör det du vill och sen belönar med en godis. Hunden lär sig att ljudet betyder att den gjort rätt och en godis kommer. Poängen med klicket är att du kan ge det i EXAKT rätt ögonblick och hunden lär sig fort, på bara tio minuter, att när den hört ljudet kommer belöningen. När den fattat så tränar man i myrsteg och visar med hjälp av klickern vad du vill att hunden ska göra. Malva och jag vann en kurs hos en hundtränare, jag valde en klicketkurs och det blev verkligen en Aha-upplevelse för mig. Malva lärde sig ex att ringa på klockan på dörren när hon var ute men ville komma in, hon kunde stänga alla lådor och skåp i köket, kunde skjuta in korgarna i diskmaskinen och stänga luckan, hon kunde lyfta upp saker och var alltid ivrig på att lära sig nytt när jag tog fram klicker och godispåse.

En klicker och en godispåse - din fantasi, det är vad som behövs. Ni kommer ha så otroligt roligt ihop!

En av vinsterna blir min favoritkarda, den här använder jag till 90% av de pälsvårdsredskap jag har, hundenfönen borträknad. Det är en hård karda som orkar ta sig igenom pälsen och får effektivt bort lösa hår. Fick jag bara välja en enda borste eller kam skulle det lätt vara den här.

Kardan använder jag framförallt så här: Hunden står på bilden med huvudet mellan mina ben, svansen bortåt till höger i bild. Jag har öppnat päsen så att en bena bildas, jag håller kvar handen ovanpå pälsen för att hålla undan den medan jag kardar bortåt med den andra handen. Är det tjock päls eller många lösa hår kardar jag först topparna och sen djupare och djupare på samma plats. När jag känner att kardan glider lätt igenom den kardade pälsen så hämtar jag upp lite ny päls genom att flytta fram handen ett par centimeter och fånga upp den med kardan. När den går igenom lätt så hämtar jag ny päls igen. På det här sättet jobbar jag mig igenom hela hunden. Jag tycker det är lättast att jobba bakifrån och framåt, hunden kan stå på en pall och jag gör inte hela hunden vid ett och samma tillfälle - om det inte är i sambland med schamponering förstås. Då går hela hundens päls igenom under och efter torkningen.

På benens framsida är de mer korthåriga, där brukar det räcka att karda mothårs, nedifrån och upp. Fram på bröstet brukar jag karda mothårs, sen går jag upp på sidorna av halsen och nacken. Man känner hur kardan tar och var den löper lätt. Tappar ite hunden så mycket kan man karda både medhårs och mothårs, huvudsaken är att man ser att det inte ligger ett lager av trasslig ull när man delar pälsen. Får du ingen bena som man ser på bilden har du mycket jobb framför dig med kardan. När hunden är klar finns inga tjocka partier utan allt känns lätt och luftigt. Man får såklart se till att det är i pälsen man kardar och inte river hunden i skinnet, men det gäller ju oavsett vilket verktyg man använder. Man får inte heller dra hårdhänt så man luggar hunden eller skadar hårstråna, det är med envishet man kommer igenom, inte muskelstyrka.

Sista vinsten i lotteriet blir en sele. Den ser enkel ut - det är den också. Men det är min favorit eftersom den är lätt att ta på, lätt för hunden att bära utan att den hindrar eller belastar, kopplet hamnar på en bra plats nära frambenen istället för långt bak på ryggen. Det är nylon av fin kvalité så är den mjuk, lätt att hålla ren och nöter inte på pälsen, blir den blöt torkar den fort och den går att tvätta i maskin när den blivit solkig. Eftersom den är så nätt och smidig så "sjunker den in" i pälsen utan att platta ihop håren, göra tovor eller bli varm. Selen kommer faktiskt med ett band som är tänkt att sitta mellan hundens framben, men det bandet brukar jag klippa bort, tycker inte det gör någon nytta. Selen blir ännu lättare att ta på utan. På bilden här har jag lagt undan det onödigabandet så att det inte syns så bra.

Så här tar man på selen, i alla fall när man är ensam hemma och ska ta en bild. Frambenen i och knäpp ihop i nacken. Tänk bort mittbandet som man inte behöver. När jag kan hjälpa hunden istället för att hålla i telefonen så håller jag selen öppen med ett spänne i varje hand framför hundens framben, de kliver självmant i och så knäpper jag ihop, lätt som en plätt! Här har alla tre på sig sina selar, de syns knappt eftersom de går in i pälsen så bra.

Här är det Kolglöd som visar hur selen sitter, ena bandet runt bröstkorgen, det andra framför bröstet, under halsen.

tillbaka till Hänt sen sist eller Läs mer...