|
Lovis valpkull Det känns helt overkligt, Lovis ligger vid mina fötter på tåget hem mot Stockholm. Jag har fått låna henne igen.
Balder-Balder Lovis Björnfot SE50427/2012 är en lika rar hund som båda sina
fantastiska
föräldrar. Hennes far är
Pate (efter österrikiska paret Casanova von Massow-Krummau / Agi vom Schneegraben) och hennes mor är
kära
Balder-Balder Lova Bifrost (efter
superfina österrikiska Arras von Amselgarten / Sund Stamm´s Venus von
Vipfel). Du kan läsa om
när hon blev till på kull Björnfots sida
här. Lovis egen sida
finns här.
Lovis hälsoresultat är utmärkta, allt vi har
kommit på att testa är utan anmärkning. Hon har
HD: A, ED: 0/0, patella: 0/0, ögon UA, DNA-testad för Dandy Walker och fri,
sköldkörtelfunktion normal och TgAA-negativ testad januari 2016. Hon har
genomfört beteendebeskrivning BPH med skott. Hon är inte utställd på
officiell utställning
eftersom vare sig matte Sara eller jag är så väst intresserade av just
den aktiviteten, så BPH är hennes merit inför avel. Att hon är fin att se på
vet jag redan, så jag föredrar faktiskt
en beteendebeskrivning före en utställning.
För ett år sedan försökte vi oss på ännu en kull efter
Lovis, då hade hennes mamma Lova dött och min andra hund Malva var
cancersjuk, jag ville så hemskt gärna ha en ny hund i familjen innan Malva lämnade
oss. Tyvärr gick det inte vägen, Lovis blev dräktig med en enda valp och
därför startade inte förlossningen. Trots flera besök på sjukhus slutade det
med en död valp, en röd tik som skulle fått namnet Juli. Då kände jag att
jag inte orkade mer. Jag skulle aldrig mer försöka göra valpar, jag orkar
inte gå igenom sånt här mer. Nu fick det vara slut med hunduppfödaning. Lovis familj erbjöd mig att få låna henne igen,
men jag ville inte. Jag var körd i botten, all ork var borta. Tiden gick,
sakta återkom lite ork. Jag ville absolut ha fler hundar i familjen, den
känslan växte. Jag försökte med andra tikar, men det blev inget. En dag
kände jag att jag såklart skulle försöka med min egen Thoka, hon parades med
Malvas son Finnvid. Malva blev sjukare och dog, valparna föddes - men bara
hanar. Vilken hopplös känsla. Sen kom Coronan. Det enda bra med den var att jag blev
korttidspermitterad och bara behövde jobba lite under flera månader. Stor skillnad mot att ha
jobbat heltid inne i stan. Det betydde att jag fick massor av tid hemma,
välbehövlig långvarig vila. Och så erbjudandet om att få låna Lovis. Ja, jag
kände att nu måste jag försöka igen. Jag bara måste försöka få en egen
tikvalp efter henne. Hon bor i Småland, så det är lite omständigt att låna
henne, särskilt när man inte vet om allt går vägen. Under åren har jag åkt
till Småland oräkneligt antal gånger. Nu blir det några till. Och det är jag
glad över.
Lovis är åtta år nu, så det här blir absolut sista chansen till valpar efter
henne och jag satsar allt! Hon kom hem hit i god tid innan höglöp och för
att säkert veta när det var dags för parning togs flera progesteronprover.
Vi åkte också till tilltänkta hanhundar några gånger innan höglöp för att de
skulle få bekanta sig. Och för att vara helt säker på att jag gjort allt för
att maximera chansen till dräktighet har Lovis fått träffa och para sig med
två olika hanhundar med olika påbrå. Om hon blir dräktig kan båda hanarna
vara pappa till några valpar var, så valparna och fäderna testas med
DNA-prov så man säkert vet vem som är pappa till vilken valp. Vanligast är dock att den ena hanen blir pappa till alla valpar. Det är
naturen som väljer. Lite trött
blir jag på mig själv, kan jag aldrig välja det enkla sättet att göra
valpar? Men nej, det kan jag inte! Jag gör bara valpar för att det är något
särskilt och speciellt som jag tror på, annars tycker jag inte att det är
värt det. Just nu känns det också som att jag inte kan sälja en enda valp ur
den här kullen, om det nu blir några, för det ligger så himla mycket jobb
och förhoppningar bakom som ingen annan än jag kan förstå. Jag har ofta tänkt att jag är galen
som lägger ned så mycket jobb och att när jag dör av utmattning så ska
texten på min gravsten vara "Hon gav aldrig upp". Men det är kärleken till
hundarna som driver mig, tanken på att jag ska få en egen hund att dela mitt
liv med som är lika fantastisk som sina förfäder har varit.
Hanarna som Lovis är parad med är förstås noga utvalda sen länge, sen
har det hunnit hända saker jag inte visste då, men jag känner mig ändå säker
på mitt val och följer ursprungsplanen. Vi trodde att Lovis skulle börja
sitt löp 2:a juli, men det hände inget förrän den 18:e augusti. Under tiden
började Vera att löpa. Hon skulle enligt planen egentligen få en annan
hane, men han föll henne inte i smaken och då blev Björne det självklara
valet som reservhane till Vera. Björne är den
ena av Lovis makar, han är efter mina gamla linjer och verkligen en levande
länk till historien. Han är pappan till Veras väntade valpkull men nu blir han förhoppningsvis även pappa till några av
Lovis valpar. Lovis och Vera är halvsyskon, de har olika mammor men båda har
fina Pate till pappa. Det är också en av anledningarna till att jag ville ha
ännu en pappa till valparna, för att få en bättre spridning på generna. Har
jag tur blir Lovis dräktig med båda och det blir då som att hon föder två
kullar fast vid ett tillfälle, dock blir valpantalet bara som vid en kull.
Balder-Balder Björne Krutrök
SE37716/2014 är efter
Emfis Heimdall av Majgård SE12111/2010, mer känd som Blix
(Mettelins Doffen N12119/07
/
Lejonbols Emser S17952/2004)
och hans mor är
Ystra Vidfamne S33305/2006 (Sund Stamm's Pom-Pom's
Pierot S31572/97
/
Balder-Balder Birka Breidablick S26223/2003).
Björne är röntgad med HD: B/B, ED: 0/0, patella 0/0, sköldkörtel normal och
TGAA-negativ, testad 2017. Bärare av Dandy Walker (men eftersom Lovis inte är
det kan det inte födas sjuka valpar). Björnes sida finns
här.
Björnes pappa Blix var också en sån hund som
berörde mig genom sin personlighet. Han var en hund som hade "den där extra
dimensionen" som man inte kan förklara, bara känna. Björnes mamma Ystra är
en länk bakåt i tiden. Hon har Balders lillebror Dempsey till far, eller
Sund Stamm's Pom-Pom's Pierot som han hette i stamtavlan. Son till käraste
Jonna och en fantastisk hund. Han var nio år när han blev pappa till Ystra.
Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om alla de här hundarna, deras
föräldrar, deras syskon och om hur jag följt dem och hoppats på avkommor,
ända tillbaks till tidernas begynnelse. Eller i alla fall till eurasierns
första år i Sverige. Hur jag kämpat, önskat, misslyckats men också lyckats, men det skulle bli
för mycket text. Däremot kan du läsa om när Björne blev till på hans
kullsida här och mammans dagbok
här. Faktiskt var jag med
Ystra hos Lovis pappa Pate i Finland, men hennes löp var väldigt utdraget
och hon ville inte bli parad. Tillslut tvingades jag åka hem till Sverige
igen och åkte då
istället till Blix där hon blev parad på dag 19 och 21 i löpet. Efter det
här har jag lärt mig att alltid ta blodprov på tiken så jag vet när hon har
ägglossning. Den gången blev det inga valpar med Pate i Finland, men som tur
var med fina Blix. Jag hade gärna haft fler valpar efter Blix, men tyvärr
omkom han i en tragisk trafikolycka, då bara sex år gammal. När Björnes mamma Ystra blev
till var det inte heller helt lätt, hennes kullsida finns
här och dagboken finns här.
Hennes mamma Birka var OCKSÅ i Finland innan vi gav upp och åkte hem och
provade med Dempsey som genast föll för Birka. Nu har jag lärt mig att
progesteronprov är veterinärvetenskapens gåva till hunduppfödaren!
Den andra hanen Lovis parades med är Eldfell Kämpeglöd, han är kullbror med Hekla som har
valpar just nu. Det var ju sagt att Hekla skulle ha två valpar i magen, så
för att försäkra mig om att ta till vara på den blodslinjen valde jag en av
hennes bröder till Lovis. När Heklas valpar sen föddes visade det sig att
det inte var två, utan sju!
Balder-Balder Eldfell Kämpeglöd SE41303/2015 är efter tyska Buddy von Der
Wettloopsheide VDHZG 07180 (Arthus
vom Reutwald / Benja vom Ostedeich) och söta Gunhild Godmode
S30280/2007 (Sund Stamm's Chico Costello / Balder-Balder
Birka Breidablick). Han är röntgad HD: A/A och ED: 0/1. Den lindriga
pålagringen på ena armbågen är ju retlig, men jag väljer att se till
helheten och hans bakgrund med så mycket nytt blod. Det blev dramatiskt när Eldfell föddes, för mamma
Gunhild blev sjuk efter förlossningen och låg på sjukhus, hela valpkullen
måste handmatas med nappflaska. Det var ett förfärligt jobb, men allt gick
bra och alla klarade sig utan men. Kanske inte jag, jag tyckte nog att det
här var den värsta upplevelsen jag varit med om i hela mitt liv. Så mycket
stress och oro under lång tid, men också fantastiska vänner som ställde upp
och hjälpte mig. Det här har i alla fall gjort att
den här kullen betyder lite extra och det blir väldigt spännande att se om
han blir pappa till någon av valparna. Jag lånade in Eldfells mamma Gunhild
från hennes matte Helen och åkte till Tyskland där Buddy bor. Det är galet
att åka så långt, men jag är ju lite galen, jag vet ju det. Det blev i alla
fall väldigt fina valpar med en unik stamtavla som jag nu hoppas kan leva
vidare. Läs om när Eldfell blev till på kull Kämpeglöds sida här och
läs hans egen sida här.
Jag visar stamtavlan med valparnas förfäders födelseår, för jag tycker det
är roligt att de är så gamla.Fördelen med att använda gamla hundar i avel är
att man hinner se deras kvalitéer och sjukdomar, nackdelen är att
fertiliteten går ned så kullarna blir mindre, men jag tar den förlusten mot
att jag får veta mer om hundarna. Det blir två tabeller, en för varje far. Jag har också skrivit
in hundarnas födelseland, eftersom det här blir ganska internationella
släktträd.
Om valparna har Björne till pappa ser släktträdet ut så
här:
Om valparna har Eldfell som pappa ser deras släktträd ut så här:
tillbaka till
Aktuell kull eller
Lovis dagbok
|
Björnes föräldrar Blix och Ystra Vidfamne.
