|
Lovis dagbok
Läs om den planerade kullen här.
23 Oktober
Lovis är tillbaks på sjukhuset i Växsjö, den här gången för röntgen. Hon
verkar dräktig, vi är jättenyfikna.
Döm vår förvåning när veterinären
säger att det inte finns någon valp i magen på Lovis. Matte Sara har varit
så säker på dräktighet att hon inte kan ta in veterinärens ord. Lovis har
betett sig som dräktig, har fått större spenar och mjölk i juvret. Hon är
hungrig och långsam. Men veterinären säger att hon är skendräktig, för någon
valp syns inte på röntgenbilden. Lovis har fått gnaga på färska ben, så det
syns en massa benflis i magen och tarmarna, kan de skymma valpar tro? Men
nej, det trodde de inte. Det har gått över 50 dagar sen parning, så
om det fanns en valp skulle skelettet ha synts på bild, så motvilligt får vi
väl försöka acceptera vad som just sagts: Inga valpar.
Misstroget studerar vi bilden. Det syns inga valpar. Vi
kan inte tro att det slutade så här. Alla förhoppningar, allt jobb och all
längtan. Inga valpar. Det känns bara mörkt och tungt just nu.
9 Oktober
Vi vet fortfarande inte om Lovis är dräktg eller inte. Efter att ha pratat
med veterinären som är specialist i ämnet bestämmer vi att fortsätta att
hoppas, det är ju roligast så, tills vi kan röntga Lovis och se om hon har
någon valp eller inte. Vi vet ju inte om den veterinär som gjorde
ultraljudet var så kunnig eller inte, men om magen var full av valpar borde
han ha sett det. Om Lovis är dräktig är det nog bara någon enstaka valp. Så
fort valparnas skelett kan synas på röngen får vi veta helt säkert. Fram
tills dess får vi bara försöka hålla modet uppe och förväntningarna på en
rimlig nivå.
2 Oktober
Det är dags för ultraljud, matte Sara åker med Lovis till
veterinären. Jag sitter hemma med telefonen och väntar på uppdatering om
läget. Sara skriver att hon sitter i väntrummet. Sen händer det inget på
länge, jag tittar hela tiden på telefonen. Egentligen håller jag på och
gräver i trädgården, men jag kan inte fortsätta med det. Jag tittar på
telefonen. Rätt som det är skriver Sara att de är klara. Veterinären ser
inga foster i magen på Lovis. Han har tittat jättelänge och jättenoga. Vi
kan inte tro att det är sant. Efter en del skrivande fram och tillbaks
känner jag att vi ska strunta i den här dagen. Jag ska träffa min
valp-veterinär på måndag och ska prata med henne. Det kanske är jättesvårt
att se valpar med ultraljud? Finns det något bättre sätt att få veta helt
säkert? Kanske blodprov? Eller måste vi vänta tills det går att se på
röntgen? Vi är förstås jätte, jättebesvikna.
17 September
Lovis lillhusse Samuel ger Lovis sitt gosedjur när hon ligger
nedanför soffan och sover, så hon kan öva på att ge det mjölk. Vi vet ännu
inte om det behöver övas på sånt, men om inte jättelänge är det dags för
ultraljud.
15 September
Inom en vecka efter parning ska man meddela Kennelklubben att
man gjort en dubbelparning. Idag kom bekräftelsen på det från
SKK. Ingen av hanhundarna har valpar sen tidigare, så visar sig
Lovis vara dräktig ska båda dessutom inkomma med testikelintyg
och så blir det blodprov för DNA-test. Mycket papper att hålla
ordning på! |
|
 |
5 September
Det blir en tidig start på dagen, Lovis och jag tar bilen till stan och
parkerar i mitt garage för att sen gå till tåget som tar oss till Småland.
Jag känner mig glad och lättad, men också väldigt trött. Det har varit
otroligt intensiva och händelserika dagar. Jag hade sett fram emot att få
sitta i lugn och ro på tåget med datorn i knäet, men det blev inget med det.
Plötsligt känns de här timmarna otroligt långa, vad gör man? Jag har med mig
kennelklubbens tidning att bläddra i, men svårt att koncentrera mig på
texten. Plötsligt bläddrar jag upp en artikel om dubbelparning! Den här
uppfödarens kull hade två pappor till valparna, det var ju roligt att läsa.
Det verkar annars vanligast att det bara är den ena som blir pappan. Vi
kommer till Alvesta och kliver av, Lovis matte Sara möter oss på stationen.
Vi tar en kaffe och jag försöker berätta allt som hänt medan Lovis varit
borta från dem. Lovis är verkligen en kär familjemedlem och det är jobbigt
för familjen när hon är borta. Jag är så otroligt tacksam att de åter mig ha
henne för ännu en kull. Blir hon dräktig kommer hon ju att vara hos mig i
många veckor. Det är snart dags för mig att ta tåget tillbaks till Stockholm
igen, så jag vinkar av Sara och Lovis för den här gången. Det är kväll när
jag kommer hem till Hans och hundarna, men allt känns bra. Nu vet jag att
jag gjort allt jag kunnat göra.
Sara får boka en tid för utraljud hemma hos Lovis vanliga veterinär,
tills dess kan vi bara vänta och låta veckorna gå.
Morgon och vi är på väg till tåget hem.
 |
|
En kopp kaffe inköpt, vi poserar vid spottkoppen innan vi
går till spåert.
Ett sånt jäkla pladder på tåget! Jag vill inte prata med
främmande människor, jag vill bara åka tåg.
|
Dags för matsäck, en liten mus gnafsar på min
leverpastejmacka. Det hör till!
Vi lämnar Stockholm, Lovis ska få komma hem igen.
Sara och Lovis är avvinkade, här kommer mitt tåg hem till
Stockholm.
Hemma igen!
4 September
Det är fredag och jag åker tidigt till jobbet för att tvätta Hekla som ska
ha sina valpar i nästa vecka. Vi hinner jobba några timmar och sen åker vi
till sjukhuset för att Heklas mage ska röntgas inför förlossningen och Lovis
ska få herpesvirusvaccination. Vi börjar med Lovis vaccination, jag berättar
att hon igår parades med Heklas kullbror, för Hekla hade ju så få valpar i
magen och jag så gärna vill hålla liv i blodslinjen. Det blir tre kullar
samtidigt om alla blir dräktiga, lite körigt kanske, men Heklas kull är ju
bara två valpar. Efter Lovis spruta var det dags för Heklas röntgen. Det var
inte två valpar i magen utan sju. Jag håller på att trilla baklänges.
Vi
åker tillbaks till jobbet och jobbar till kvällen. Fredag kväll, imorgon
bitti ska jag åka till Småland och lämna tillbaks Lovis. Jag bestämmer mig
för att åka en sista gång till Björne i Mariefred, mest för att vara helt
säker på att Lovis är nöjd och inte vill bli parad igen. Det tar en timme
att köra dit, hundarna ses men energin är måttlig, båda verkar rätt mätta på
varandra och jag förstår att höglöpet är över. Lättad över att veta det
känns det inte så jobbigt att köra hela vägen hem. Det blir sent, jag hämtar
Hans och Ragnar hemma hos honom också. De har inte fått vara med oss i huset
så länge jag haft Lovis höglöpande hos mig, för vi ville inte riskera att
Lovis och Ragnar fattade tycker för varandra. Nu var Lovis parad och löpet
över, så nu får vi träffas igen. Hans ska vara hemma med hundarna imorgon medan jag
åker med Lovis till Småland. Jag försöker starta datorn för att skriva om
dagen, men det händer inget när jag trycker på knappen. Jag som ska sitta
hela dagen på tåget och berätta om allt som just hänt.
Nu åker vi hem igen, vilken vacker kväll. Imorgon ska
Lovis få komma hem till sin familj igen.
3 September
Jag somnade som en stock igår kväll, så lättad och uppsluppen. Nu är
jag på väg till jobbet igen, ikväll åker vi till den andra hanen för att se
om Lovis kanske kan tänka sig en till parning med en annan hane. Poängen är
att gardera sig till större chans till dräktighet och i så fall en större
kull. Lovis fick bara en enda valp förra gången hon var dräktig och det
slutade ju med sorg.
Ja, alltså, då var det klart! Det tog inte många minuter innan Eldfell
och Lovis hade parat sig. Jag släppte ut Lovis ur bilen och strax var
parningen klar. Lovis ville in i bilen igen och var inte intresserad av att
skoja något mer med Eldfell, så vi åkte hem. Det kändes nästan konstigt att
allt gick så fort.
2 September
Klockan ringer 05:30 och jag har drömt och hundar, om parning och att jag
kör på motorvägen och krockar med en lastbil, typisk stress. Jag brygger
kaffe för att sen åka till Mariefred. Man vet ju aldrig med trafiken i
Stockholm. Det som kan ta en timme att köra på natten kan lätt ta det dubbla
eller tredubbla
i rusningstrafik. Vi kommer fram utan problem, Björne och Lovis sätter fart
när de träffas och det är sååå nära en fullbordad parning - men inte den här
gången heller. Björne börjar bli trött och klockan tickar. Jag måste åka för
att säkert hinna till jobbet i tid.
Det blir eftermiddag och jag åker tidigt från jobbet för att hinna till
Björne. Blir det inget nu så åker vi till Eldfell istället. Jag börjar känna
mig trött och sliten. Det var en jättekörig dag i butiken, det gör det ju
inte bättre. Jag sitter i bilen och lyssnar på radion, får skärpa mig för
att koncentrera mig på körningen. Milen rullar på och jag börjar känna att
jag är tokig som är så envis. Det finns ju lättare sätt än det här sättet -
men jag vill VERKLIGEN ha en parning mellan Lovis och Björne. Så mycket
planering och jobb ligger bakom, kan de inte bara para sig nu? Björne är
inte så erfaren och inte purung, det är inte jättelätt att hitta rätt, men
de försöker så bra, det handlar bara om att komma i rätt vinkel för att
parningen ska lyckas.
Vi kommer fram för tredje gången på ett dygn, släpper ihop hundarna och
rätt som det är sitter Björne där han ska! Alla tunga känslor och tvivel är
som bortblåsta. Solen skiner, fåglarna sjunger, fjärilarna dansar. Jag
känner mig så lättad, så lycklig och så glad över att jag är så envis. Jag
brukar säga det, uppfödare måste ha nerver av stål. Och när jag en dag dör
av utmattning ska det stå på min gravsten: Hon gav aldrig upp.
De har parat sig! Vi försöker få till ett vackert
bröllopsfoto, men hundarna är så uppspelta att det inte går att
få till någon fin bild.
Vi kör hemåt, så lyckliga! Solen på väg ned, lyser på
Gripsholms slott i Mariefred.
På vägen hem stannar och jag köper sushi, det är min
favoritmat. Nu ska jag fira! |
|
Björne och Lovis!
Efter middag blir det tugg. |
1 September
Jag vaknar och har drömt stressade drömmar igen, men nu är det äntligen dags
för parning, det visar blodprovet från igår. Men det är ändå upp till
hundarna att bestämma hur de vill ha det. Tidigare trodde jag på att bara
räkna dagar, åka till hanhunden och släppa ihop hundarna. Nu har jag under
åren som gått lärt mig att det inte alltid är så enkelt. Idag ska jag gå tidigt från
jobbet och åka till Björne, sen får vi se vad som händer. Jag vågar inte ha
några förhoppningar, det blir ju ändå som det blir.
Ingen parning ikväll, men så nära!
Lovis och Björne försökte och
var sååå nära en parning, men det blev inget "skott i mål". Jag ger inte upp
och vet att vi börjar få ont om tid. Vi bestämmer att es imorgon bitti igen. Jag ska ju jobba, men om jag åker tidigt hinner jag fram
och tillbaks innan tio när jag ska öppna butiken.
Morgonstund
31 Augusti
Måndag, ledig dag och dag 16 i Lovis löp, beroende på hur man ska räkna. Hennes
löpstart började trevande med tre dagar svagt rosa flytningar innan det
syntes blod. Imorse var det dags för nytt progesteronprov så vi säkert får
se när hon har
ägglossning. Under dagen har jag varit utomhus, gått i skogen med hundarna och gjort allt jag hade på
min göra-lista. Sen ätit lunch och kännt hur rastlöst jag är. För att hålla
nerverna i styr har jag storstädat i kylskåpet och diskmaskinen. Jag
går bara och väntar på att veterinären ska ringa med provsvaret. Jag börjar
bli otålig och känner tvivlet komma krypandes. Är det något med Lovis löp
som inte stämmer? Blir det någon parning eller inte? Ja, som så många gånger
tidigare sätter jag mig här framför datorn och skriver av mig lite
nervositet. Blir det ingen parning så publiceras aldrig det här, men man vet
ju inte nu vad som händer sen. Kanske går allt precis som jag hoppas och jag sitter
snart lättad och glad och skriver om det istället?
Det blir kväll och provsvaret kommer. Hennes progesteronhalt är 25,5 och
hon har ägglossning nu. Bästa parningsdag är imorgon och på onsdag, tror
veterinären. Det
betyder att vi inte åker till Björne ikväll, skönt det i alla fall. Däremot
måste jag få tag i min chef och se till att få sluta tidigt imorgon och på
onsdag så vi hinner åka till hanen och komma hem innan det är mitt i natten.
En härlig morgonpromenad efter besöket på sjukhuset, sen
börjar en lång dags väntan på svaret. Sjukhusets egen maskin har gått
sönder, så de måste skicka iväg provet för analys.
Lovis visar sitt bästa partytrick: Att stå på två
ben och kissa!
Tre glada tjejer, Thoka, Hekla och Lovis väntar
på middag i köket. |
|
Jag väntar på blodprovssvaret och försöker få tiden att
gå. Jag bestämmer mig för att storstäda i kylskåpet och diskmaskinen.
Vi börjar dagen på sjukhuset för ännu ett blodprov.
|
30 Augusti
Dagarna rullar på, det är söndag morgon och idag ska jag jobba för sjunde dagen i rad, imorgon är
jag ledig men sen ska jag jobbar fyra dagar till. Jag vill kunna vara hemma
med Hekla när hon ska få sina valpar, så det blir lite körigt med Lovis löp
mitt i det här jobbandet. Vi har ju väntat i över en månad på att Lovis ska börja löpa,
så det blev lite senare än vi först trodde. Jag börjar känna av stressen
igen, det här att vänta och inte veta hur det blir är jobbigt. Jag vaknar på
nätterna och tror att jag glömt något, mina nycklar, min handväska eller
telefon. Typiska symtom på stress. Vi har tid för nytt blodprov imorgon, men
för säkerhets skull åker vi till Björne ikväll så att de får ses och "logga
in".
Men vänta, vad då Björne, kanske du tänker nu? Hade inte Lovis fått
träffa Eldfell för att "logga in"? Jo, jag har stora planer för Lovis!
Veterinären har flera gånger sagt att jag borde låta tiken paras med två
hanar, för att hon säkert ska bli dräktig. Nu är Lovis äldre och det här är
hennes sista chans till parning, så jag vill inte riskera att hon går tom.
Hon har säkert sämre fertilitet och eftersom hon förra året blev dräktig med
bara en valp vill jag göra allt som går för att det ska bli fler valpar. Om
hon vill så får hon para sig med både Björne och med Eldfell. Blir det
valpar så tar man reda på vem som är pappa till varje valp med DNA-prov. Har
jag tur och hon blir parad av båda och ännu mera tur så blir båda pappa till
några valpar var. Naturen är smart, så det är ägget som bestämmer vilken
spermie det vill släppa in för att bli befruktat. Ägget känner om spermiens
gener passar eller inte passar för det ägget. Varje ägg och varje spermie
har olika uppsättningar av gener, så ju större "cocktail" av gener äggen kan
välja på, ju större chans till befruktade ägg. Lovis skulle i så fall få två
kullar fast på en dräktighet. Bra för mig som vill spara och sprida
hundarnas gener. För rasen är det bättre med fler olika föräldrar än färre.
När jag kommer hem ikväll får jag berätta om hur kvällens möte mellan Lovis
och Björne blev. Ska åka och jobba först.
Efter jobbet kör vi hem till Björne, drygt en timme enkel resa. Jag vill
att hundarna ska få ses, tror det är bra för dem. Björne blir glad och
känner på lukten att Lovis löper, hon är däremot lite mer återhållsam. Hon
som spanat efter och flörtat med alla hundar hon kommit i närheten av låter
inte Björne komma allt för tätt inpå. Efter en stund får han nosa lite, men
sen vill hon gå. Betyder det att hon inte är riktigt redo än - ja, det tror jag.
Men skönt med blodprov imorgon.
Nu har jag sett dem ihop, så efter ett kort möte åker vi hem igen.
26 Augusti
Idag började vi morgonen med ett blodprov för att mäta progesteronhalten.
Lovis löp startade lite trevande, så vi är inte helt säkra på hur vi ska
räkna dagarna. Det skulle vara dag 11 idag, men värdet var bara 1,3 så det
blir nytt blodprov på måndag.
På kvällen efter jobbet åkte jag hem till
Hans, vi har inte setts sen jag tog hem Lovis eftersom han har Ragnar. Jag
vill inte att Lovis träffar Ragnar eftersom jag har sett ut en annan hane
till henne och är rädd att hon ska bli förtjust i Ragnar. Att han är hennes
son har hon inte koll på längre. Ragnar fick vara ensam hemma medan Hans och jag gick en promenad
med Lovis och Thoka. Så det blev en lång dag även idag. |
|
 |
25 Augusti
Det blev en lång dag. Innan jobbet var vi på veterinärkliniken för en
besiktning och ett friskintyg inför parningen eftersom Lovis har fyllt sju
år. Efter jobbet åkte vi hem till Eldfell för att hundarna skulle få en
chans att bekanta sig och "logga in" på varandra innan det är dags för
parning. Lovis och Eldfell gillade varandra och uppvaktade och jagades på
lek. Eldfells matte Maria bjöd på middag på uteplatsen medan hundarna
flörtade med varandra i trädgården. Efter ett tag var det dags att åka hem
igen. Imorgon har vi tid för blodprovstagning, då får vi veta mer om när det
är dags för parning.
Vi är hos veterinären för besiktning innan parning, Lovis
har haft valpar tidigare, men nu har hon fyllt 7 år och behöver ett
friskintyg.
Lovis blir uppvaktad av Eldfell
22 Augusti
Det är helt galet, helt sinnessjukt och helt fantastiskt underbart. Jag
sitter på tåget till Småland. IGEN! Jag ska få låna Lovis och vi hoppas på
att hon vill para sig.
Jag kliver av i Alvesta och matte Sara möter mig på stationen, Lovis känner
igen mig och blir glad, jag känner mig så glad och rörd. Nu hoppas jag
verkligen att det här ska gå vägen! Sara och jag dricker en kopp kaffe, sen
går jag och köper en kebab innan tåget går hem. Vinkar av Sara lite hastigt
som man måste göra när man ska gå iväg med någons hund, Lovis verkar veta
vägen och går före i trappan - bara att passa på att hasta iväg innan hon
ser att Sara inte är med. Vi går på tåget och det är fullt med djur i
djurvagnen. Eftersom det är corona-restriktioner för människor är vi inte så
värst många, men tågbiljetterna är nog slutsålda fastän det bara är personer
på vartannat säte.
Nu när jag skriver det här är klockan sju på kvällen. Vi är hemma i huset
igen, efter att ha varit borta i elva timmar. Men Lovis är här nu! Det känns
fantastiskt, jag har stora planer för henne!
Lovis och Thoka återförenas, de är vänner sen
tiden då Lovis hade valpkullen där Ragnar föddes. Det var bara
Thoka som fick gosa med Lovis valpar, inte Malva och Lova som
levde då.
Vi är äntligen hemma i stan igen. Nu ska vi gå
och hämta bilen, sen åka till Hans och hämta hem Thoka som varit
med honom under dagen.
Vi sitter i hundvagnen som är full med olika
djur. Jag har köpt med mig en kebab att äta till lunch och vill
vara ifred på tåget. Men folk är så pratsamma - sitter och
pratar högt över gången till andra resenärer. Jag orkar inte
höra och jag vill inte prata! Jag vill sitta ifred och jobba med
hemsidan.
|
|
Det är kväll, Lovis lägger sig på sin vanliga plats i
vardagsrummet.
Jag barrikaderar mig, sätter upp datorn på bordet bredvid
mig för att skärma av.
Men kan folk sluta pladdra! En man som satt snett mitt
emot mig ville berätta om sin hund och sin fru, när jag inte lyssnade
knäppte han med fingrarna i luften, som om jag vore hans hund. Jag
suckade och tog upp hörselkåporna ur väskan.
|
Lovis, så fin hon är! Nu har vi en spännande tid framför
oss!
|
Jag köper en kaffe och väntar på tåget. Det gamla
uttrycket "att gå som tåget" har blivit samma med "som ett brev
på posten" nu för tiden. Alltså att man aldrig vet när och ingen
har en aning. Jag gillar inte att vänta och inte få klara
besked, det är därför jag föredrar att köra bil. Men det är för
långt att köra fram och tillbaks på en dag, så det får ändå bli
tåget. I högtalarna sägs nåt som inte går att höra, på en skylt
på perrongen står en ny avgångstid men på hemsidan står något
annat.
|
|
Vi kom till Småland lite sent, Sara och Lovis väntade på
mig. När Sara och jag skiljs åt följer Lovis mig som om det var igår vi
sågs och inte ett år sen, hon går före i trapporna till perrongen.
Tåget kommer och rullar snart iväg. Jag har datorn med
mig och börjar skriva!
|
Jag har lämnat bilen i garaget i stan och går till
Centralen, det pirrar i magen!
|
|
När det blev tal om att para tre olika tikar så blev det
många datum att hålla ordning på, så jag gjorde en väggkalender. Vi
trodde att Lovis skulle börja löpa den 1:a juli, så för varje dag som
hon inte började flyttade jag lappen med löp, parning, födsel och
leveransdag ett steg. Men så, den 18:e augusti började hon löpa! Och
äntligen fick jag skriva in i kalendern att dag för hämtning var
bestämd! |
tillbaka till
Aktuell valpkull eller Lovis valpkull
|
