|
kull Björnfot född 23 Juli 2012
Lova har varit hos Pate i Finland. Den 23 Juli föddes deras fem valpar. Lovas dagbok finns här. Jag fattade tycker för Pate redan när jag såg honom som valp, bara på bilder från internet, visserligen, för jag hade inte träffat honom tidigare. Han bor hos Anne Hakala på kennel Feuerblick (hemsida här) i Saukkola i Finland och har Österrikiska föräldrar som jag tycker om. Han är av den där "nallebjörnstypen" som jag vill ha, en riktigt kramgo hund med vänligt ansikte, mörka ögon och bred nos. Han är också frisk förstås, annars hade det inte varit intressant. Jag tänkte att han och Lova skulle blir ett fint par ihop. De har några hundar gemensamt bakåt i stamtavlan, men ett par generationer bort så det känns som en lagom bra förstärkning av dem. Lovas pappa Arras och Pates mormor Alexa är syskon, så valparnas morfarsmor och morfarsfar är samma hundar som farmors mormor och farmors morfar. Annars har de olika påbrå, men är ändå lika i typ och temperament. När jag väl träffade Pate i verkligheten var han faktiskt bättre än jag hade hoppats på. Jag letar noga efter hanhundar, är väldigt petig och tycker inte att någon duger. Men hundar är levande varelser och alla hundar har något som man kanske inte tycker är helt idealiskt, man måste välja och försöka kombinera de olika hundarnas nackdelar mot fördelar. Jag hade sett bilder och jag hade läst stamtavlor och resultat på papper, men jag hade inte träffat Pate och inte känt på honom. När jag väl gjorde det blev jag glatt överraskad. Han hade en rejäl och kraftig kropp, brett mellan frambenen och stark rygg. Hans ögon var vackra och blicken mjuk och vänlig. Störst intryck gjorde ändå hans personlighet. Anne hade berättat att han var en kärvänlig hund, men vem säger inte det om sin egen? Att han skulle vara så här kärvänlig och kelsjuk kunde jag inte ana. Jag vet att eurasier ska vara reserverade mot främlingar, men de kan vara det på olika sätt. En del är reserverade för att de är rädda och andra är reserverade genom att de inte bryr sig. En del är lite för glada i folk för att kallas reserverad, men jag tycker nog det kan komma lite mer sånt i rasen eftersom det reserverade ändå finns där. Lova är inte rädd för folk, hon viftar glatt på svansen åt alla hon möter, men hon skulle aldrig följa med en främmande ifrån mig. Det är en reservation som är rastypisk och OK, men det är ändå rätt trevligt med hundar som gärna låter sig hanteras av fler än sin ägare. Sån är Pate och det blir bra tror jag. Dagens samhälle ställer stora krav på hundarna, orimliga krav kan jag tycka ibland. Det ses som självklart att vem som helst ska kunna hantera en hund och hunden får aldrig försvara sig utan att hamna i dålig dager. Så som lagstiftningen ser ut idag har man glömt att hundar är levande varelser och många människor växer upp utan ens grundläggande kunskaper om djur, deras beteende och instinkter. I ett sånt samhälle är ett bra temperament A och O för att en hund inte ska hamna i dålig dager. Då är det mer passande med eurasier som är "för glada" i folk än tvärt om. Rastypsikt eller ej. Lova är efter finfina österrikiska Arras von Amselgarten (Carabas vom Unkenschrei / Dilara von Tamardan) och Sund Stamm´s Venus von Vipfel ("Balder" alltså Sund Stamm's Lord Lanson / Noisette de Chows de Mong Ha). Hon är född i kull Bifrost och du kan läsa om kullen här. Lovas hälsoresultat är toppen, hon har HD:A, ED:0 och patellluxaion:0 och är även på alla andra sätt en frisk och stark hund. Hon är mamma till tre valpkullar (kull Gyllenfäll, kull Stormfare och kull Sveakung). Pate är efter österrikiska paret Casanova von Massow-Krummau (Minos du Garden of Kings / Anfaala vom Vandalengrund) och Agi vom Schneegraben (Darko von Canamor / Alexa vom Amselgarten) och hans hälsoresultat är HD:B, ED:0, patella: 0 och ögon:UA. Pate är sex år gammal, han är finsk utställningschampion och har sen tidigare fyra valpkullar, alla i Finland. Som extra krydda kan nämnas att medan Lova var hos Pate var det världsutställning i Österrike och där blev Pates far Casanova veteran-världsvinnare 2012. Ibland undrar jag varför jag gör det så besvärligt för mig. Malva och Lova löper samtidigt och båda ska paras, ändå väljer jag att para den ena i Småland och den andra i Finland. Jag hade gärna stannat en fjärde dag i Småland med Malva för att hon säkert skulle få paras på den dag hon tyckte var bäst, men jag hade långt att köra hem och behövde åka med Lova för att hinna till hennes make i Finland. Det hade varit bekvämare att välja hanhundar som i alla fall bodde i samma land, men "bekvämt" och "bästa matchning" är sällan samma sak. Jag vet vad jag vill ha och då får det bli besvärligt. Ska jag vara realistisk så är det lite galet, jag vet det, för det är inte bara besvär, det är ganska kostsamt också. Jag har behövt vara borta från jobbet över en vecka, ordna passning till mina andra hundar och husdjur, betala båtresa och övernattning. Men jag är övertygad om att det här är det rätta och då känns det ändå bra. Självklart hoppas jag på att jag ska fastna för en valp i kullen som jag kan spara till mig själv. Hade jag inte den förväntningen, så skulle jag inte para. Att "bara ta en kull för att få valpar att sälja" är inte intressant, det är ett avelsarbete jag bedriver, inte förökning. För mig är det viktigt att avel sker på hundarnas villkor. Jag kan inte tänka mig att tvinga dem till något de inte vill eller utsätta dem för stress eller dålig miljö. Ett nytt liv ska börja med lugn och harmoni. Genom att ha gott om tid, starka nerver och is i magen gör man det lättare för hundarna och för sig själv. Man vet att en hund som utsätts för stress påverkar sina ofödda foster negativt. Har hundarna gott om tid ihop, är nöjda och glada och kan slappna av så tror jag på en bra start för kommande valpar. Anne och hennes familj bor i Saukkala i riktigt jordbrukslandskap med böljande åkrar och många små gårdar. Finland sägs vara de tusen sjöarnas land och jag har verkligen sett några av de tusen sjöarna glittra mellan kullarna i det vackra försommarlandskapet. Den här resan blev som en semester för mig och jag fotograferade förstås en del. Bland mer än trehundra bilder har jag försökt välja några stycken, men det blev ändå alldeles för många som jag vill visa. Det här blir mer än "några bilder på de tu", det blir en reseskildring men också en presentation och dokumentation av de blivande föräldrarna. Valpkullen fick namnet Björnfot dels efter sin fars kraftiga fötter, men också för att de själva ser ut som riktiga björnar med sin robusta kroppsbyggnad. Björnfot är förresten ett finskt efternamn och det passar ju fint eftersom deras pappa bor där. Kullen består av:
Lovas dagbok finns här och kullens galleri finns här
|
