Elding Björnfot väger idag 5820 gram, flyttar till Sofia och Niklas i Piteå.	Lovis Björnfot väger idag 4700 gram, flyttar till familjen Ågren i Alvesta.
Love Björnfot väger idag 5800 gram och flyttar till familjen Tegnér i Enhörna.	Toste Björnfot väger idag 6400 gram och flyttar till Sanna och Erik i Sandviken.
Mimer Björnfot väger idag 5870 gram och flyttar till Mari och Peter i Österhaninge.	-Ojdå, vad har hänt? Jag behövde åka ett ärende på kvällen, när jag kom tillbaks hem var det kaos i valphagen. Valparna hade fått tag i en ranka på krukväxten som stod på en pelare utanför hagen, dragit i den och vält ned krukan i hagen. Krukan, som var ganska stor, gick i kras förstås och valparna slet sönder växterna till slamsor. Det var från början en fin murgröna och en orkidé som jag fått från vännerna i Holland, så jag blev ledsen. Jorden hade valparna grävt och rullat sig i, så både valpar och leksaker var smutsiga och kladdiga. Det tog ett bra tag innan ordningen var återställd igen.

10 September
Jösses, valparna är redan sju veckor! Var tar timmarna och dagarna vägen? Det är mycket jobb med så många valpar och så många väntande familjer. För mycket jobb, om jag ska vara helt ärlig. Hela mitt hus är upp och ned, möblerna är bortplockade för att ge plats åt valphagen, min sömn är ständigt på minuskontot, jag har ont i kroppen efter allt bärande ut och in och jag har konstant dåligt samvete för att hemsidan inte uppdateras, valpköparna får inte bilder och rapporter om sina valpar. Jag har inte tid att handla eller laga ordentlig mat till mig själv, vissa dagar inte ens tid att duscha. All tid och uppmärksamhet går till valparna och till mammorna. De som tror att man kan föda upp lite valpkullar och lättvindigt tjäna en hacka - de har ingen aning om hur det verkligen är!

Valp 1: mörkblått halsband väger idag 4850gram	Valp 2: rosa halsband väger idag 4000gram
Valp 3: ljuslila halsband väger idag 4800gram	Valp 4: mörklila halsband väger idag 5350gram
Valp 5: grönt halsband väger idag 5000gram	Lite valpbus i hagen, jag ledsnar aldrig på att titta på valparna när de leker och brottas. När valparna var yngre rymdes fler i korgen, men nu får jag gå många vändor för att bära ut alla. De har lärt sig att inte hoppa ur utan måste vänta på att bli lyfta.

3 September
Nu är valparna sex veckor och tiden räcker verkligen inte till. Dagboken blir lidande eftersom det är svårt att sitta still framför datorn när det är så mycket att göra med valparna. Så här ser de ut nu.

Valp 1: mörkblått halsband, väger idag 4100 gr	Valp 2: rosa halsband, väger idag 3620 gr
Valp 3: ljuslila halsband, väger idag 4180 gr	Valp 4: mörklila halsband, väger idag 4640 gr
Valp 5: grönt halsband, väger idag 4250 gr Storasyster Björk Stormfare är på besök.	Lilla Lovis hälsar på mamma Lova under veckans fotografering. Vännerna Kicki och Sandra på besök. Jag är trött och lite ledsen, för det är jobbigt att valparnas tid hos mig håller på att rinna ut i sanden. Men deras glada besök med tårta livar upp! Valparnas leksaker blir smutsiga och måste tvättas med jämna mellanrum, här ska torktumlaren tömmas på fräscha leksaker!

Så här ser det ut på morgonen - alla vill ut och bråttom är det!

27 Augusti
Valparna är fem veckor! Det är helt otroligt att tiden går så fort, de växer och växer och det är inte så länge de ska vara kvar här! Det är mycket som är fantastiskt roligt med att föda upp valpar, jobbigt också förstås. En jobbig sak är att de flyttar och jag inte längre har dem hos mig. Deras väntande familjer är bra människor, så jag är inte orolig över att valparna inte skulle tas om hand, det är ju bara så svårt att lämna över sina små bebbar. En annan jobbig sak är att de inte vill sova på natten lika länge som jag vill. Jag bär ut alla valpar det sista jag gör vid 11-tiden, då kissar och bajsar och leker de en stund. Sen bärs alla in, får mat och somnar. Jag med. Men klockan fem är det fart igen! Jag går upp och matar dem, men bär inte ut dem då, försöker sova en stund tills det inte går längre, valparna skriker och vill ut! Inatt var jag så trött, gick och lade mig klockan nio (det sker ALDRIG annars!) men valparna vaknade och skrek på mat någon gång när det fortfarande var mörkt ute. De fick mat, jag försökte somna om... Malva är fortfarande den som mest är med valparna, hon har skola med dem flera gånger om dagen, passar på dem och matar dem. Lova har lämnat över mycket av ansvaret på Malva, men Lova matar alla valpar flera gånger om dagen och kommer springandes ifall två valpar kivas och låter.

Valp 1, mörkblått halsband, väger idag 3080gr Valp 3, ljuslila halsband, väger idag 3140gr Valp 5, grönt halsband, väger idag 3180gr När jag fotograferade valp 5 slogs jag av hur lik en Monchhichi han är! Nu när jag sitter framför datorn och ska skriva om Lova och Pates valpar så måste jag ha lite finskt kvällsfika. Jag har sett att de säljer piroger på min mataffär och tänker på Pate och resan dit när jag äter dem

Valp 2, rosa halsband, väger idag 2780gr Valp 4, mörklila halsband, väger idag 3370 Valp 1, mörkblått halsband En levande monchhichi? Valp 1, mörkblått halsband

20 Augusti
Lova och Pates valpar är fyra veckor! De växer och utvecklas i en rasande fart, så mycket att jag inte hinner skriva här! Besökare kommer och går vilket ju också tar sin tid och att sitta framför datorn är inte på långa vägar lika roligt som att pyssla med valparna. Att ha elva valpar på en och samma gång kräver att man spenderar en hel del tid med dem, alla måste bli upplyfta och gosade med varje dag, alla måste ses till så att de äter, växer och utvecklas som de ska. Alla valpar är tillsammans och är utomhus hela dagarna. De utforskar sin valphage och dess leksaker, Malvas valpar som är äldre är förstås lite före, men drar med sig Lovas lite yngre valpar på upptåg.

Valp 1: Mörkblått halsband väger idag 2350 gram Valp 3: Ljuslila halsband väger idag 2520 gram Valp 5: Grönt halsband väger idag 2530 gram Valp 1, mörkblått halsband Valp 1, mörkblått halsband Valp 3, ljuslila halsband Valp 4, mörklila halsband Valp 5, grönt halsband

Valp 2: Rosa halsband väger idag 2270 gram Valp 4: Mörklila halsband väger idag 2670 gram Valp 2, rosa halsband Valp 2, rosa halsband Valp 3, ljuslila halsband Valp 3, ljuslila halsband Valp 4, mörklila halsband Valp 5, grönt halsband

14 Augusti Lova och Malva hjälps åt med valpskötseln och det är skönt för alla. Valparna äter där det finns mjölk för tillfället och mammorna tar hand om varandras valpar. Men Malva är nog den som tar mest ansvar, Lova ligger ofta uppe på trappan utanför valphagen men har sagt till Malva: Ropa om det är nåt så kommer jag och hjälper dig! Lova har nog också sagt till Malva: Du är snäll som hjälper mig så mycket, men bara om du själv vill, eller hur! Malva älskar valparna och passar på dem, hon sover till och med hos dem på natten, medan Lova ligger bekvämt i min säng. Venus håller sig ännu lite i bakgrunden, övervakar men blandar sig inte i.

13 Augusti
Tre veckor gamla! Valparna äter glupskt valpfoder från fat och de har varit ute ett par dagar. De avmaskas just och utvecklingen går i rasande fart. Det är svårt att ta deras porträtt, för de vrider och vänder sig och ser helt olika ut beroende på vinkel och min, färgerna är svåra att få rätt, den påverkas också av filten de sitter på när de fotas. Ännu är alla valpar tysta och snälla och sover länge på morgonen. De har fått en större plats att vara på, redet blev för trångt när de började att vilja gå runt i det.

Valp 1: Mörkblått halsband, väger 1450 gram Valp 3: Ljuslila halsband, väger 1680 gram Valp 5: Grönt halsband, väger 1560 gram

Valp 2: Rosa halsband, väger 1380 gram Valp 4: Lila halsband, väger 1680 gram Matdags, det är lite si och så med bordsskicket.

Lova ligger i redet och sover med sina små, här är det Ljuslila som är huvudkudde.

6 Augusti
Valparna är två veckor gamla idag och de har redan öppnat ögonen! Malvas valpar är äldre, men ögonen har öppnats ungefär lika mycket och jag tror det beror på att Malva fick sina valpar ganska tidigt, redan på dag 61 i dräktigheten. Lova parades två dagar senare men födde sex dagar senare, så hon knep inne om valparna längre. Ögonen börjar utvecklas väldigt tidigt i dräktigheten, så det är säkert därför Lovas verkar så tidiga. Jag tycker också att de sitter lite stadigare än Malvas valpar var på tvåveckorsdagen. Jag har ingen filt eller papper i redet hos valparna, det behövs inte, för mamman städar noga och håller rent efter valparna. De kissar när hon slickar på dem, men de har börjar kissa och bajsa på egen hand, så snart är det dags för större boplats åt familjen. De är väldigt tysta och snälla och sover hela natten, så än är det inga problem med elva valpar i stugan.

Valp1: Blått halsband, väger idag 950gr Valp 3: Ljuslila halsband, väger idag 1120gr Valp5: Grönt halsband, väger idag 1040gr Valparna ser ut att ha olika färg på porträttbilderna och på bilderna i redet, men det är dagsljus och blixt som påverkar, men även ur vilken vinkel de fotas.

Valp 2: Rosa halsband, väger idag 890gr Valp 4: Lila halsband, väger idag 1050gr Så här stora har valparna blivit nu!

30 Juli
Valparna är en vecka gamla! Lova sköter dem bra och de andra hundarna får inte komma nära redet - men när jag stänger av TV:n på kvällen och går till sovrummet för att krypa i säng hoppar Lova upp och lägger sig på sin plats i sängen. Hör hon ljud från valparna verkar hon sucka och säga "Men åhhhhh", så hoppar hon ned och går till sina små i vardagsrummet. När de är tysta så kommer hon tillbaks och sover gott i sängen. Det hade förstås varit smartare att låta Lova ha sina valpar i sovrummet och Malva sina i vardagsrummet, för Malva viker inte många decimeter från valparnas sida. Men nu var det så att Malvas valpar föddes först och då kändes det naturligt att lägga dem bredvid mig i sovrummet på "bästa platsen". När Lovas valpar kom, nästan en vecka senare, fick hon ta platsen som "blev över" och det var i vardagsrummet. Valparnas färger kommer fram mer och mer, men det är svårt att få rättvis färg på dem när jag fotograferar, för ljuset runt omkring påverkar deras färger jättemycket.

Valp 1: Mörkblå, väger idag 565 gram Valp 3: Ljuslila, väger idag 665 gram Valp 5: Grön, väger idag 720 gram

Valparna har fått halsband i olika färger så man lättare ska se vem som är vem, men de två minsta valparna behöver växa lite till. Valp 2: Rosa, väger idag 540 gram Valp 4: Mörklila, väger idag 660 gram Mormor Venus är med och passar valparna

26 Juli Lova ligger med sina valpar och de börjar komma igång och växa. Lova har haft feber ett par dagar, inget ovanligt efter förlossning, men det har varit lite jobbigt för henne och först nu när febern inte är så hög börjar hon slappna av och njuta av sina små. Hon accepterar att hon inte får sova i min säng på natten, men imorse pressade hon sig mellan grinden och dörrposten och kom upp i sängen och vaknade med mig, så som vi brukar göra.

25 Juli Jag hittade finska piroger i min mataffär! Nu vet jag att det heter Karelska piroger och de äts egentligen med ägg och smörblandning ovanpå. Men så här, värmda och med kaffe till frukosten smakar de också bra, påminner mig om mina trevliga dagar i Finland tillsammans med Lova.

24 Juli
Lova har väckt mig några gånger under natten, dels ville hon går ut, det blev för säkerhets skull i koppel och ficklampa, dels ville hon att jag skulle släppa in henne till min säng. Vi gick upp tidigt och allt var bra med valparna, vad skönt att de är här nu! Under dagen har jag hunnit med att väga och fotografera dem, de är så fina, det ska bli riktigt spännande att se hur deras färger utvecklas!

Valp 1: hane, född 15:34, vägde då 355 gram. Valp 3: hane, född 16:05, vägde då 375 gram. Valp 5: hane, född 18:25, vägde då 395gram.

Valp 2: tik, född 15:50, vägde då 350 gram. Valp 4: hane, född 17:25, vägde då 435 gram. Lova med sina små på plats i redet.

23 Juli
Efter en lång natt är det äntligen morgon. Lova har legat i sängen och varit lite flåsig, trampat runt och flyttat sig mellan min säng och de två hundbäddar jag har i sovrummet. Jag har lyssnat på hennes andetag, legat med armen om hennes mage och däremellan försökt sova lite. Vid sex på morgonen gav jag upp och gick upp för att sätta på kaffe. Alla hundarna ville ha frukost, även Lova, men hon åt bara lite. Nu ligger hon i hundsängen igen, jag hoppas det blir valpar nu under förmiddagen. Det blir det inte, det går till eftermiddag och sen kväll innan allt är klart. Lova klarade förlossningen galant, hon har ju gjort det förut. Valp efter valp klämde hon fram, hon satt upp och krystade, precis innan valpen kom ut så vände hon sig lite på sidan och slickade bort hinnorna på valpen - hur proffsigt som helst! De valpar som redan var födda tappade inte ens greppet om spenen de sugit sig fast vid när de nya valparna föddes. Lova fick några mellanmål mellan valparna för att inte tappa orken, märgen ur märgben, en klick smält smör, rå vom, en äggula. Hundar har lätt att smälta fett, det blir effektivast energi för kroppen. När jag trodde att det inte skulle komma fler valpar tvingades Lova ut på en sväng utanför huset, självklart i koppel och med ficklampa lysandes i hennes spår. Tänk om hon skulle råka föda en valp ute som jag inte ser, det får inte hända! Så blev det tillslut natt och jag förstod att valpningen var klar. Malva har sitt rede i sovrummet och Lova fick sitt i vardagsrummet. Jag tänkte att det skulle vara skönt för dem att ha varsitt rum när valparna var nya och modersinstinkten på topp. Det tyckte inte lova var nån bra idé, för hon vill absolut sova i min säng på natten! Hon ville det så mycket att hon lämnade valparna när det var sängdags, och det gick ju inte. Jag fick sätta upp grinden till vardagsrummet så Lova höll sig hos sina små, medan jag, Venus och Malva gick och lade oss i sovrummet. Det tyckte Lova var orättvist!

Lova ligger i min säng och flåsar. Själv sitter jag vid datorn och försöker få tiden att gå, Venus ligger i korgen bredvid mig, Lova på sängen och Malva tittar upp ur sitt valprede. Lova sitter i korgen och flåsar, värkarna har börjat. Venus är med, hon vet vad som väntar. Innan hon är torr är spenen i munnen! Valp efter valp föds, de söker genast rätt på varsin spene.

Första valpen är född! Fler valpar födda, Lova börjar bli trött.

22 Juli
Natten har varit lugn. Lova åt sin frukost men slickade inte skålen som hon brukar, det blev några smulor kvar. Jag tog tempen och nu visade den äntligen lite lägre: 37,4 grader. Två timmar senare är den nere på 37,0 så nu börjar det hända något! Ännu lite senare var tempen uppe igen, så jag har hållit mig sysselsatt med att klippa gräset i trädgården idag. Min trädgård har ingen klassisk gräsmatta, så "klippa gräset" innebär att gå med trimmer och slå. Jag borde inte göra det här när jag har tankarna på annat håll, jag gick för nära mina hallon och slog av en stor stam full med omogna hallon, jag slog av blommor jag ville ha kvar och lyckades trassla in och slita sönder en ljusslinga som satt i en buske. När jag trasslat loss sladden som satt insnurrad i trimmern bestämde jag mig för att sluta. Efter en dag är ändå inte hela tomten slagen, men jag fortsätter när jag har tid och hjärnan med mig. Lova beter sig som vanligt, visar inte att valparna ska komma och jag börjar bli otålig nu. Tidningen Hundsport hade en fototävling, man skulle ta en bild på vad hunden gjorde söndagen den 22:a juli och jag tänkte det skulle vara roligt att delta med en bild på Lova när hon får sina valpar - men det blir inget av med det, klockan passerade midnatt, datumet blev den 23:e och inga valpar.

21 Juli
Lova åt upp hela sin frukost, så jag förstår att hon inte ha ha valpar under dagen. Jag håller mig sysselsatt med att gräva i min trädgård, har köpt tio ton jord om ska flyttas i skottkärra. Ungefär var annan timme tar jag tempen på Lova och skriver ned i hennes journal, den pendlar mellan 37,8 och 37,6 grader vilket inte visar på någonting. När det närmar sig middagsdags vill Lova ha sin mat, hon äter allt och slickar skålen. OK, inga valpar ikväll heller!

20 Juli
Malvas valpar har kommit och tagit all tid, men Lova har snart gått nio veckor och till skillnad från Malva så tror jag att Lova kommer hålla tiden bättre - valparna bör komma imorgon. Lova beter sig mest som vanligt, men är inte så rörlig förstås. Eftersom det är fredag så åkte jag ned till veterinären för att väga henne igen och hon har fortsatt att öka i vikt, nu väger hon otroliga 35,3kg (mot 26,8kg) men jag kan inte se var alla dessa kilo sitter, hon är inte jättetjock om magen och nästan tunn över rygg och revben. Hennes mått tagna en dag för tidigt är nu om bröstet 79cm (mot 62cm), om magen 82cm (mot 67cm) och om midjan 72cm (mot 62cm). Eftersom jag är som jag är - så var vi för undersökning hos veterinären i måndags. Den här gången gjordes ultraljud för att se att allt var bra med valparna och vad veterinären kunde se så såg det ut precis som det skulle. Jag fick rådet att slappna av nu och det försöker jag göra. Jag måste berätta att jag har världens snällaste veterinär, för hon var egentligen på semester, men åkte in till kliniken från semestern bara för att undersöka Lova. Det kallar jag service och är ett bevis på hur mycket hon månar om sina patienter och deras ägare. Hennes klinik ligger bara ett par minuters bilväg bort och förutom att hon är specialist på hund- och kattsjukdomar så är hon specialintresserad av reproduktion och fertilitet, passar en hunduppfödare perfekt!

Lova ligger i vaggan på trappen och Malva på golvet.

14 Juli
Ännu en  vecka har gått, Lova har varit dräktig i åtta veckor och det är bara en vecka kvar. Eftersom Malva ska ha sina valpar lite tidigare än Lova så är jag redan i full gång med "valpstöket" här hemma. Lova är nybadad och all lös päls är bortkammad, hennes juver har verkligen vuxit till och hänger under magen, så det är svårt att mäta hennes mått. Hur hårt ska jag spänna måttbandet för att verkligen mäta magen och inte tuttarna? Jag drog åt hårt i alla fall och då blev veckans mått så här: Om bröstkorgen 76cm (mot 62cm), om magen 79cm (mot 67cm) och om midjan 68cm (mot 62cm). Det ser inte ut som att hon vuxit så mycket, men nånstans har det ändå hänt något, för enligt veterinärens våg väger hon nu 33,6 kg (mot 26,8kg). Eftersom jag är så rädd om mina hundar går jag både ofta och gärna till veterinären, och det har jag gjort med Lova eftersom hon ökat så mycket, men veterinären hittar inget som felar. Hon är som vanligt, är glad, äter och beter sig mest som hon brukar. Jag har fått mail från Anne och Pate i Finland. Anne berättar att Pate saknar Lova. I hela två veckor satt han nere vid grinden och väntade på att Lova skulle komma, så som hon gjorde fyra dagar i rad. Han har parat tikar förut och han bor ihop med fyra stycken varav en av dem höglöpte, men han satt nere vid grinden och väntade på sin Lova. Han ville inte äta eller leka med de andra hundarna på gården, bara väntade på Lova. Anne har aldrig sett honom sån förut och det känns ju både romantiskt och väldigt sorgligt. Tänk att man för ihop hundar, låter dem lära känna varann, om tycke uppstår så låter man dem para sig, de får umgås och vara tillsammans. Men sen när man tycker det är nog så skiljer man dem åt och låter dem aldrig ses igen, det är så sorgligt! När Lova var hos Jeppe för att få sin första kull så blev de också väldigt förtjusta i varann och Henna fick hålla fast Jeppe för att han inte skulle springa efter bilen när vi åkte, Lova satt och tittade efter honom genom bakrutan så länge hon kunde se honom och jag kunde inte låta bli att gråta lite. När jag läste vad Anne skrivit fick jag samvetskval, man kan ju inte förklara för hundarna att de bara ska ses en kort stund och sen aldrig mer. Vad tänkte han på när han satt där nere vid grinden och väntade och vad tänkte han när han slutade vänta? Jag blir ledsen när jag tänker på det och vill ge honom en kram och berätta att han har gjort stort intryck på oss och att han och Lova snart ska bli föräldrar. Kanske skulle han bli ännu mer ledsen om han fick höra att han skulle bli pappa men aldrig få träffa sina valpar?

7 Juli
Sju veckor av dräktigheten avklarade och bara två kvar. Hon växer om magen och ökar i vikt. Dagens mått är 77cm om bröstkorgen (mot 72cm), 77cm om magen (mot 67cm) och 68cm om midjan (mot 62cm). Hon väger 31,7kg och det känns mycket. Det är svårt att mäta rätt, Lova har ju haft några kullar tidigare och hennes juver börjar bli fylliga och hänga ned. Hur hårt ska man spänna måttbandet för att ändå mäta rättvist? Både Malva och Lova ligger mest och vilar sig, som att de vet att "bullarna jäser i ugnen". Jag har ägnat större delen av dagen med att kamma ur lös päls på både Lova och Malva, de är varma och flåsar, plötsligt blev det lite sommarvärme utan regn. Båda tjejerna förbereder sig för valpning genom att tappa päls och de får hjälp att bli av med den för att inte bli så varma. Inför valpningen ska de schamponeras och för att underlätta inför badet kammar jag bort så mycket som möjligt av den lösa pälsen i förväg.

Lova pustar med tjocka magen.

I kammen sitter en del av den lösa pälsen, jag har fått bort en hel hink!

Lova vilar sig medan magen växer.

30 Juni
Sex veckor har gått och nu är det inte längre några tvivel om att det är valpar i Lovas mage! Hennes nya mått om är bröstkorgen 75cm (mot 72cm), om magen 71cm (mot 67cm) och om midjan 65cm (mot 62cm). Hon har ökat rejält i vikt, nu väger hon redan 29,3kg (mot 26,8kg) och det är hela två kilo mer än förra veckan! Hon beter sig mest som vanligt, men hon har ju haft valpar tidigare så kanske är det inte så märkvärdigt för henne att vara dräktig igen? Det enda man kan märka är att både hon och Malva tigger mat som de inte brukar - och nu är det också dags att öka på matransonen eftersom valparna bevisligen börjar att växa till sig.

Lova på sin favoritplats i soffan.

23 Juni
Fem veckor har passerat av den beräknade dräktighetstiden. Jag har mätt med måttband igen men det är svårt att mäta exakt. Den här veckan är hon 71cm om bröstkorgen (mot 72cm) men 69cm om magen (mot 67cm) och 61 om midjan (mot 62cm). Det ser ut som att hon har minskat i mått, vilket hon kanske har, men vågen visar istället på att hon har ökat i vikt, hon väger 27,3kg (mot 26,8kg) och är inte längre på bantarkost. Annars tar hon livet med ro och avslöjar inte vad som väntar. Det är egentligen efter vecka sex som fostren börjar bli stora och ta plats i magen, så vi får tåla oss ett tag till innan måttbandet visar på några större ökningar.

16 Juni
Fyra veckor sen första parningsdagen hos Pate. Är Lova med valpar? Tjaa, det återstår att se. Jag gör inte ultraljud, även om det vore spännande, för snart vet vi ändå säkert. Jag passar på att mäta Lovas mage istället. Hennes mått om bröstkorgen är 72cm, om magen 67cm och om midjan 62cm. Hon väger 26,8kg. Jag jämförde med tidigare mått, inför hennes förra kull, och Lova är bredare nu, men väger inte så mycket mer. Hon har väldigt tjock päls, det kan påverka hennes mått, men det är också svårt att mäta exakt. Det känns som att både hon och Malva faktiskt är lite för välgödda och båda har fått bantarkost sen de parades. Lovas spenar känns som att de har blivit "puffigare" och kanske är de också lite ömma, för hon gillar inte att jag känner på dem.

9 Juni
Nu har det gått 18 dagar sen vi åkte från Finland. Är Lova dräktig? Det vet ännu så länge bara hon!

22 Maj
Tisdag och sista dag i Finland. Vi vaknar och plockar ihop i stugan, sen bjuds jag på frukost. Nu har jag vant mig vid att äta tillsammans med värdparet och de är riktigt trevliga och pratar som tur är bra svenska, jag kan ju inte många ord på finska. De frågar varje morgon om hundarna och om vad jag ska göra under dagen. Eftersom vi har hela dagen på oss tar vi det lugnt, Annes dotter Karoliina kommer hem från skolan vid 16-tiden och då ska Lova få träffa Pate för sista gången innan vi åker hemåt. Efter frukost går vi en rejäl promenad, men det är lite svårt att hitta bra ställen att gå på eftersom det är åkrar mest överallt eller vildvuxen svårgenomtränglig skog. Vägen är smal och utan vägren, så man kan inte stanna bilen var som helst och de avtagsvägar som finns leder direkt till hus. Innan vi åker ifrån pensionatet sitter jag och skriver en del på datorn ute i solen, Lova ligger på gräset bredvid och sover. Så känner jag att jag fått nog av datorn, vi packar bilen och åker vinkandes därifrån. Vi köper lunchmat i mataffären och åker runt på måfå - har tur och hittar en sjö där vi kan spendera dagen. Lova och jag delar på vår matsäck, ligger i gräset och njuter av sommarvärmen och lyssnar på vindens brus i de nyutslagna löven. Så blir det eftermiddag, vi packar ihop och åker mot Annes hus. På vägen stannar vi till och tar en kaffe på ortens matställe. Det är någon tillställning där, kaffe och tårta var gratis, men jag förstod aldrig varför. Vi blir sittandes där ett bra tag och tittar på alla som kommer och går. Det är inte så ofta jag har tid att sitta och titta så där, men det var faktiskt ganska roande. Jag vet inte om de gav bort läskflaskor gratis eller om finländare älskar läsk - men det var otroligt många som gick ut med flera stora flaskor i famnen. Så är det dags att åka till Pate på Feuerblick - vi kommer dit, Lova gnäller och krafsar på insidan av bildörren. Så fort hon får chansen rusar hon till Pate som väntar på andra sidan grinden. Idag är jag säker på att det här minst är Lovas 15:e löpdag, kanske 16:e, så jag var inte säker på om de ville para sig igen. Men det tog inte lång stund förens de hade klarat av sin fjärde parning på fyra dagar. Lova var inte ett dugg ovillig, Pate var aningen mer avslappnad än tidigare, men inte värre än att de parade sig efter högst tio minuter tillsammans. Efter parningen var de rätt mätta på varann, gick och nosade runt lite på gårdsplanen, drack en slurk vatten och lade sig för att vila i skuggan av huset. Jag kände att de fått nog av varann och åkte därför mot Åbo, vi hade ju en färja att passa och jag ville inte behöva stressa. På vägen till hamnen passerade jag den fina handelsträdgården som jag var på förra gången Lova och jag var i Finland. Och förstås var jag tvungen att köpa två bärbuskar, nu kunde jag inte hålla mig längre! Vi fortsatte till hamnen och var framme i god tid, så vi gick en runda i Slottsparken och på kajen. Vi körde ombord och lämnade sakerna i hytten, sen gick vi upp på däck. Det var så varmt och fint, så jag fick verkligen slita mig från däck, då hade vi varit där ute i över en timme och klockan var tio. Det var flera hundar på båten och ute på däck, några skällde vilt mot Lova men hon bara passerade utan att ändra en min, duktiga hon! Efter promenaden blev Lova lämnad ensam i hytten, det gillar hon inte. Jag behövde äta och fick göra det, men eftersom det var sent fick det gå fort, jag hade bara drygt en halvtimme på mig innan de stängde restaurangen. Det blev sen en snabb sväng in på taxfreeshopen innan jag hämtade Lova för en  sista runda på däck. Nu har vi nyss kommit in igen och ska sova - imorgon ringer klockan 05:50 och jag åker direkt till jobbet från båten. Det här har varit en intensiv vecka men ändå tid för att bara göra inget. Med facit i hand tänker jag att jag nog skulle varit kvar en dag till hos Jussi och Åke i Småland med Malva så de fick para sig en gång till ett dygn senare. Jag hade hunnit till Pate på Feuerblick ändå. Fast det visste jag ju inte innan förstås. Jag känner mig väldigt nöjd med den här resan. Jag är glad att jag fick lov att para Lova med Pate och jag är stolt över Lova som har uppfört sig helt perfekt hela resan. Jag förstår att Anne är stolt över Pate också, för han var lika trevlig som Lova. Himmel vad fina eurasier är, när de är som eurasier ska vara!

Vi spenderar dagen vid en sjö, Lova passar på att bada förstås. Vi hade matsäck med oss och njöt båda två av att slappa i solen. Jag hittade också några ormbunkar som jag tog med mig som minne.

I Åbo finns en riktigt trevlig handelsträdgård! Vilken tur att jag hann gå in innan de stängde för kvällen. Jag kan inte säga annat än att det vattnades i munnen på mig - så välskött och välordnat med massor av udda sorter. Jag lyckades hålla mig från frosseri och köpte bara två bärbuskar.

Har man en stund över i Åbo rekommenderar jag verkligen ett besök här. Det ligger mindre än 5 km från hamnen och deras websida finns här. I hamnen hittar vi en gigantisk prästkrage som Lova naturligtvis måste posera framför.

Hejdå Finland!

21 Maj
Det är måndag och Anne är på jobbet under dagen. Jag och Lova åker på sightseeing till Fiskars och Billnäs bruk och är turister hela dagen. Det är riktig sommarvärme, nästan 30 grader och perfekt semesterväder. Det är varmt och personalen i Fiskars turistshop möter mig redan på trappan och ber mig komma in med hunden, det vore synd om henne att vänta ute i hettan. Det var snällt sagt, undrar om det skulle ske hemma. I butiken köper jag en Fiskars sekatör och en planteringsspade, de blir trevliga semestersouvenirer! Framåt eftermiddagen har vi hunnit titta i tre olika handelsträdgårdar men jag har lyckats hålla mig från att köpa något. Jag letar efter en särskild bärbuske, men eftersom jag inte hittade den så köpte jag inget annat. Det ska ju tas om hand också, inte bara köpas, så jag försöker vara sträng och låta bli även om det kliar i fingrarna mellan varven. Vi passerade ett fågelskådartorn på vägen tillbaks så Lova och jag klättrade upp där, två våningar i en svajande träkonstruktion. Först när vi var uppe tänkte jag stolt på hur modig och orädd Lova är, det är kanske inte självklart för en hund att klättra både uppför och nedför ett sådant torn. Vi såg i alla fall en svan och skrev in det i boken som låg i en låda däruppe. Vi åkte till pensionatet och jag tog en dusch, Lova sov på gräsmattan under tiden, hon var trött efter en varm dag. Mot kvällen åkte vi till Pate igen, Lova visste vad som väntade och hoppade fort ur bilen och sprang fram till grinden där Pate väntade på insidan. Det här var tredje dagen de sågs och som tidigare dagar tog det inte många minuter innan de hade parat sig. Lova var kanske aningen mer svårflörtad idag så det verkar som att jag har räknat dagarna helt rätt. Vi ska ses imorgon igen, men det skulle inte förvåna mig ifall Lova tycker att det är nog då. Det har varit roligt att se hur mycket hundarna ändå gillar varann och ligger och vilar tillsammans. Annes andra hundar har varit väldigt snälla och accepterat Lova väl, men Pate har försökt mota bort dem från Lova - hon är hans nu! Lova hade inget emot de andra tikarna; två västgötaspetsar, en förtjusande charmig mops och en lite blygare amerikansk toyterrier. Men fick Lova välja ville hon helst vara nära Pate, även om den ena västgöten gjorde allt för att charma både henne och mig, och det var också en hund man hade kunnat ta med sig hem, tillsammans med mopsen och Pate, haha. Efter fika och mera prat var det dags för mig och Lova att åka till pensionatet. Jag hade berättat om mitt misslyckade letande efter bärbusken och Anne säger då att hon har en sån buske som jag ska få! Vad säger man? Tjohooo! Det är en kärleksgåva från Pate till Lova och det blir ju ett roligt minne för mig i min trädgård. Nu när jag sitter och skriver det här ute på trappen framför mitt hus på pensionatet är den än en gång kväll, klockan är över nio men det är varmt ute och det luktar sommar! Jag har plockat några kvistar med häggblommor som jag tagit in i rummet. Lova har ätit middag och ligger framför mig på gräsmattan. Nu kan jag börja fundera på namn till kommande valpar. Man kan förstås inte vara helt säker på att hon blir dräktig, men jag kan inte föreställa mig annat. Ett sånt här fint par, såna här fina möten och så nöjda hundar, det kan inte kallas något annat än Harmoni. Jag törs börja fundera på fina namn!

Lova på väg ned ur fågeltornet, det var två våningar högt och ganska rankt.

Lova tillsammans med sin nya lilla väninna! Den här käcka lilla tjejen ville vara med Lova. Och Lova hade inget emot den efterhängsna lilla västgöten som ju var riktigt charmig, jag hade kunnat ta med henne hem.

20 Maj
Idag är det Lovas födelsedag! Det firar vi förstås med lite extra gott, både till frukost och middag. Eftersom hon fyller åtta år har vi varit hos veterinären för att få en besiktning och friskintyg innan parningen, Kennelklubben kräver det för att säkert se att tiken är i god kondition. Kanske tycker någon att en tik är gammal när hon får valpar vid åtta års ålder, men jag skulle aldrig riskera något som inte var bra för Lova. Eurasier åldras sent och det betyder att de också mognar sent. Jag låter dem hellre få bli ordentligt vuxna innan de får sin första kull och sen få valpar senare i livet. Jag anser att en eurasier inte är mentalt mogen och helt vuxen när den är två år, även om det är tillåtet att ta valpar så tidigt. En annan fördel med senare avelsdebut är också att man hinner se mer av hur hunden faktiskt mår och de sjukdomar som ändå finns i rasen bryter ofta ut innan tre års ålder. Det vore ju förfärligt trist om man fick valpar på en hund som strax efter visade sig bli sjuk. Hundarna träffades mitt på dagen och båda visste vad som var på gång. De var mycket lugnare idag, hälsade ivrigt, nosade runt lite men det tog inte lång stund innan de parade sig. Sen låg de bara och vilade, jag bjöds på middag med efterrätt och spenderade flera timmar hos Anne och hennes familj. Pratandes som eurasier förstås och tittade på bilder på Pate när han var valp och på hans valpar. Jag har följt ett par av hans tidigare valpar och det har hjälpt mig att bestämma mig för att välja honom som pappa till Lovas kull. Just nu när det här skrivs är jag tillbaks på pensionatet, sitter i solen på trappan, det är kväll men varmt i luften. Jag har lite ost, frukt, rispiroger och öl som kvällssnack och Lova har fått godis till födelsedagsmiddag. Jag tänker på Pate och är glad att jag bestämde mig för honom och också fick lov att använda honom, han är en riktig nallebjörn, både till utseende och temperament. Han och Lova blev ett väldigt matchande par och det blir väldigt spännande att se vad de får för valpar ihop. 

Pate pustar i skuggan, det var varma dagar. Pate kråmar sig inför Lova. Den andra västgöten, alltid på alerten.

19 Maj
Det var tyst på båten, trots att vi hade en billig hytt längst ned under bildäck. Kanske för att båten gick till Åbo istället för Helsingfors. De som vill festa och busa åker väl den längre trippen. Efter en och en halv timmes körning var vi hemma hos Anne på kennel Feuerblick och den mörka björnen mötte oss vid grinden. Lova verkade förtjust, jag hade aldrig träffat honom tidigare vilket jag annars gärna vill göra. Den här hanen valdes genom bilder och information via mun och internet. Jag har följt honom sen han var valp och det var några år sedan, han är född 2006. Han har fått några valpkullar redan och jag är väldigt förtjust i hans föräldrar och syskon. Jag gillar hans stamtavla och han är av den kraftigare "nallebjörnstypen" som jag föredrar. En rejäl hund med vänligt och vackert ansikte, mycket kropp och en tjock och kraftig päls - utan att för den skull vara för långhårig. Han har inget av det smala eller tunna som många eurasier har, det som jag inte alls gillar. Men att nu äntligen få träffa honom i verkligheten var roligt, han var om möjligt ännu bättre än jag trott, en riktigt glad överraskning. Efter bara en kort stunds kurtis så parade sig hundarna helt på egen hand just så som jag vill ha det. Vi hjälpte till lite under vändningen, för de hade hamnat nästan helt under rosenbuskarna på tomten. Anne bjöd på både hembakt kaka och paj och på uppfödarvis pratade vi förstås om eurasier, om eurasier i Finland och om eurasier i Sverige. Intressant att veta är att vi har väldigt många fler eurasier i Sverige än i Finland trots att det var från Finland de först kom hit till oss. Vi har fått ganska många uppfödare av rasen i Sverige, på gott och på ont.
Så småningom kändes det som att hundarna hade fått den tid ihop som de ville ha, så jag bestämde att komma tillbaks imorgon istället. Jag åkte en tur med bilen och såg mig omkring, Anne bor vackert och avskilt på landsbygden i jordbrukslandskap. Vi tittade in i mataffären och köpte en finsk specialité: Pirog med risfyllning, den kostade "typ inget" och jag har ätit dem förr, men tror att de egentligen är vanligast till frukost.  Anne hade bokat övernattning åt mig på ett pensionat i närheten. Hemsidan över anläggningen var fin och det såg mysigt ut. När jag kom blev jag lite osäker på om jag verkligen åkt rätt, hittade en man i ett garage och frågade, men jo då, han skulle se om han kunde finna sin fru. Det skulle nog kallas "rustikt" om det var en svensk annons och man kan nog säga att det blir en "upplevelse" att bo här, haha. Vi får se om det blir mer än en natt. Frukost skulle ingå i priset, så jag frågade om den: -Joo, frukost kunde jag få, när ville jag ha den?  Jag har inte bråttom till Anne och Pate imorgon, så jag sa åtta, halv nio? Ja, nio blir bra så värdinnan snabbt. Jag kom sen på att finsk tid är en timme senare, så imorgon klockan nio är den ändå klockan åtta "min tid". Middag serverades inte här, så Lova och jag åkte till matstället i "centrum", det var på bensinstationen som också var hjärtat i Saukkula. Jag tittade på bilderna ovanför disken på de olika maträtterna man kunde välja, en hette "Aurajuusto broileri" och jag gissade att det var kyckling. Jag beställde en sån, satte mig utomhus med Lova och väntade på maten. Men när tallriken ställdes framför mig tänkte jag: Ojdå! Det var ju kyckling och potatis, men över kycklingen låg ett tjockt täcke smulad blåmögelost! Så kan det gå när man inte behärskar språket. Efter middag och promenad åkte jag till pensionatet igen och jag gjorde mig hemmastadd. Där fanns TV och på den kunde jag ratta in "Kommissarie Lewis" som jag ju känner från hemma. Jag behöver inte läsa texten på svensk TV, men man gör det ju ändå automatiskt, här var det textat på finska och det ser ju lite ovant ut. Jag hade med mig egna lakan och min sovsäck, det var ganska skönt eftersom jag visst inte var ensam i stugan. Här och var låg rester efter andra gäster, ganska gott om mus-bajs...

Jag såg på TV på kvällen, det var engelska "Kommissarie Lewis" så jag behövde inte försöka läsa texten... Japp, det är mus-bajs i sängen! Vi hade sällskap i stugan. Jag fick inte tillfälle att fota de andra gästerna, men så här såg det ut efter deras besök...

Inte varje natt man bor i ett sånt här hus! Första natten var jag inte vid så gott mod, men det blev fort bättre. Snart kändes det som "hemma". Bredvid huset går några får med lamm i en hage.

18 Maj
Det är kväll och Lova och jag har just gått en "långpromenad" på Amorellas däck. Vi är på finlandsfärjan på väg till Pate och hans matte Anne på kennel Feuerblick och vi hoppas på några spännande dagar med god kemi mellan hundarna. Lova sover i sägen nu medan jag skriver, hon fick vara ensam i hytten under tiden jag var uppe i båtens restaurang och åt middag. Det är inte lätt att få matro när man har en hund som längtar efter en, det var kanske inte heller så smart att knapra i mig en hel påse lökringar medan jag satt i bilkön på kajen i väntan att få köra ombord. Jag var inte jättehungrig när jag åt på restaurangen. När vi först kom till hytten bredde jag ut mina kläder på sängen, ett par använda strumpor, min pyjamas och jacka. Jag hade klantigt nog glömt Lovas vattenskål i bilen, men hon är skicklig och drack fint ur en plastmugg på golvet som fanns i tandborststället i badrummet. Efter en stund gick jag iväg, skyndade mig att äta och så tillbaks igen. Det var tyst inne i hytten när jag kom, men jag kände en varm fläck på mattan innanför dörren så jag förstår att hon har legat där och väntat. På däck väckte hon uppmärksamhet och blev beundrad. Jag har varit med om det förr, men jag ledsnar inte. Trots uppmärksamheten så sätter sig Lova och gör vad hon ska mitt på däck. Skönt, nu kan vi gå tillbaks och sova. Eftersom finsk tid skiljer sig från svensk så måste jag komma ihåg att ställa väckarklockan rätt, jag frågar för säkerhets skull att jag kommer ihåg rätt: Båten kommer i hamn 07:35 finsk tid, det betyder 06:35 svensk tid och det betyder att jag måste upp väldigt tidigt! Igårkväll kom Malva och jag hem från Jussi i Småland, fem timmars körning. Malva och jag sov ordentligt, men i morse var vi båda trötta. Jag försökte packa det jag skulle ha med på Lovas resa, Malva låg under tiden i soffan och sov. Det känns att jag har mycket i huvudet, för den här dagen har mest gått åt till att snurra i cirklar känns det som. Jag har inte fått något vettigt gjort idag, bara varit rädd att missa tiden. När jag satt i båtkön kom jag på att det hade varit bra om jag tvättat bilen, den är så smutsig att det nästan växer mossa på den och biltvätt behöver man inte ha hjärnan till, men det var ju så dags att komma på det då. Jag får åka i en väldigt smutsig bil!

Vi lämnar ett soligt Stockholm en fredagkväll på väg till Finland.

8 Maj
Vi är på väg att gå promenad - när jag står bakom hundarna för att öppna grinden så tycker jag mig se lite mörkt kladd i Lovas päls. Jag måste genast titta noga om det är blod - det är det! Himmel och pannkaka, nu löper även Lova! Så fort vi kommer hem igen sätter jag på datorn och skriver till Pates ägare i Finland och berättar att Lova löper och undrar om vi får komma "nu på en gång". Jag har räknat dagar och sett att vi bör hinna, fast det kommer att bli en stressig tid framöver. Eftersom både Malva och Lova började löpa en månad tidigare än beräknat har jag inte haft jättenoga koll om de löpt eller inte. Jag brukar annars torka med en tuss vitt papper varje morgon innan de får gå ut och kissa för att säkert se om där finns några spår av blod. Jag tycker mig ha märkt att det kan vara svagt rosa någon dag innan man ser att det är blod på pappret, då vet jag säkert när löpet börjar och det blir lättare att planera resan till hanen. Nu TROR jag att Malva började den 3:e och Lova den 8:e, men jag är inte hundra och det stör mig förstås. Eftersom jag inte kan ha med alla hundarna till hanen i Småland får jag vänta att åka med Malva tills mina föräldrar kommer hem från England och kan vara hundvakter. Vi bör hinna precis lagom till hanen med Malva, men vill inte komma en dag senare. Vi ska stanna till torsdag och komma hem på torsdag kväll. På fredag byter jag hundar och åker till Finland med Lova. Allt kan klaffa, men jag tänker att jag kunde ha gjort det lite lättare för mig genom att välja två hanhundar som i alla fall bor i samma land, nu när de löper så tätt. Men jag är inte ute efter att det ska vara praktsikt och bekvämt, jag är ute efter den kombination av hundar som jag tror mest på. Och då blev det så här.