|
Aktuell valpkull
Hekla Kämpeglöd har träffat Mimer Björnfot.
Läs Heklas dagbok här.
Till den här kullen söker jag intressenter som bor i Stockholm och är
intresserade av fortsatt kontakt, som förstår och uppskattar hur mycket jobb
som ligger bakom de här föräldrarna. De här valparna ingår i allra högsta grad i mina planer för fortsatt avel. Jag förväntar mig att man låter
hälsoundersöka sin hund när den är gammal nog, kan tänka sig någon
exteriörbedömning och beteendebeskrivning och är med på tanken att om någon
hund kan passa för avel då kan få valpar.
Den här kombinationen har jag valt med hjärtat. Än en gång är det mina egna
linjer på både mammans och pappans sida. Det är linjer jag tycker mycket om
och har följt länge. Jag vill verkligen, verkligen
ha valpar efter Mimer. Han är son till två fantastiska hundar som jag vill
ha kvar i mina hundars stamtavlor. Ihop med Hekla och hennes föräldrar kan det här inte
bli annat än en enormt spännande resa att följa.
Mimer är frisk, trevlig och vacker - på alla sätt perfekt, förutom en
detalj. Han visade vid röntgen att det fanns en lindrig pålagring i ena
armbågen. Det hindrar inte honom från att gå i avel, det är tillåtet, men
det ser kanske inte jättesnyggt ut på pappret. Vanligtvis väljer jag helst helt friröntgade
hundar till avel, det känns säkrast, men jag har så många olika egenskaper
att ta hänsyn till i avelsarbetet att det inte går att hitta en helt till
100% perfekt hund. Hundar är levande varelser och avel handlar om att
kombinera arvsanlag och egenskaper. Man kan inte få allt på en gång och får
väga fördelar mot nackdelar. Han har den där pålagringen, men
jag var med när han röntgade sina höfter och armbågar hos Lars Audell och
hörde vad veterinären sa. Veterinären såg att det var en liten pålagring och undrade
om Mimer skadat sig. Det vet vi inte, men han växte upp med en grand danois
på 73 kilo,
så chansen finns förstås att pålagringen kommer efter en skada under
uppväxten. Det kan också vara en ärftlig förändring, det kan
man inte se på röntgen, bara att den finns där. Han själv visar inga tecken
på problem, trots att han är en stor kille på 34 kilo och faktiskt fyller
nio år i sommar. Mimers båda föräldrar är friröntgade på
armbågarna, likaså alla hans kullsyskon. Man får ta och man får ge i ett
avelsarbete.
Jag var för många år sedan på en föreläsning med den kända genetikern
Per-Erik Sundgren, han brann för en sundare och mer hälsosam hundavel som
bland annat undvek inavel, vilket var en obekväm inställning bland
hunduppfödare då. Han sa en sak jag aldrig glömmer, han sa att
hunduppfödare måste avla mer efter det stora förnuftet och mindre efter det
lilla förnuftet. Med det stora förnuftet menade han med magkänslan och med
samvetet, man måste
som hunduppfödare känna sina hundar och känna vilka som passade ihop. Det
lilla förnuftet var papper, utställningsresultat och kontroller, sånt som
kallas mätbara egenskaper. Sånt som är
lätt att se och därför lätt att lägga stor vikt vid.
Jag har i den här kombinationen valt avelsdjuren med mitt stora förnuft, med
min magkänsla och är väldigt glad och lättad över beslutet. Den som har
andra åsikter om mitt val ska inte köpa en valp ur den här kullen.
Blivande mamman är Balder-Balder Hekla Kämpeglöd SE41305/2015. Hennes
föräldrar är tyska Buddy von Der Wettloopsheide VDHZG 07180 (Arthus
vom Reutwald / Benja vom Ostedeich) och söta Balder-Balder Gunhild Godmode
S30280/2007 (Sund Stamm's Chico Costello / Balder-Balder
Birka Breidablick). Hekla är röntgad med HD: A/A och ED: 0/0, hon är
inte bärare av Dandy Walker. Det blev dramatiskt när Hekla föddes, för mamma
Gunhild blev sjuk efter förlossningen och låg på sjukhus, hela valpkullen
måste handmatas med nappflaska. Det var ett förfärligt jobb, men allt gick
bra och alla klarade sig bra. Det här har gjort att
Hekla betyder lite extra för mig. När hon blev till var det så extra
spännande att hennes pappa var den fina Buddy som har den extra superfina
Arthus till far, båda från den tyska eurasierklubben ZG som varit så restriktiva med
att låna ut hanhundar för avel till utlandet. Men jag fick komma med Heklas
mamma Gunhild och det blev valpar! Det blir roligt att kombinera
hennes stamtavla med Mimers, väldigt härliga och typstarka hundar ligger
bakom. Hekla bor vanligtvis med sin mamma Gunhild och sina människor Helen och
Thomas i Åkersberga, men jag har lånat in henne för den här kullen.
Hekla är mamma till min Majken Åskvigg som föddes förra året. Vi valde att
låta henne paras i år igen, trots att det inte gått så länge sen
förra kullen. Med tanke på att hon redan ska fylla sex år tänker jag att hon
inte ska hinna bli för gammal innan hon får sin andra kull.
Läs om när Hekla blev
till på kull Kämpeglöds sida här och
läs hennes egen sida med massor av bilder på henne här.
Läs om hennes förra kull Åskvigg
här.
Den som läst min hemsida noga kanske minns att jag parade Lovis Björnfot med
Eldfell Kämpeglöd förra sommaren, men att Lovis var för gammal och inte blev
dräktig? Den här kombinationen ger samma stamtavla, eftersom Lovis och Mimer
är kullsyskon, och Hekla och Eldfell är kullsyskon. Planen för Heklas förra
kull var egentligen att använda Mimer, men eftersom min Thoka inte fick någon
tikvalp i sin kull med Finnvid, som jag hoppades på, så parades Hekla med
Finnvid istället för Mimer, då Finnvid redan fyllt tio år då. Han fick sju
valpar med Hekla och jag fick min Majken med Finnvid som pappa som jag
hoppades på. Och nu återgår jag till min ursprungliga plan, att få en kull
efter Mimer och Hekla. Hurra!
Så här ser valparnas stamtavla ut, med förfädernas
födelseår och -land. Jag är glad att så gamla hundar finns så nära i
stamtavlan, jag tycker nämligen att de gamla linjerna håller på att suddas
ut. De här valparna håller liv i den gamla stammen.
Ökningen av inavelsgraden blir bara1,6%
tillbaka till
Aktuell valpkull
|
