Hekla har gått upp två kilo sen innan parningen. Hon har lite bättre hull, det har hon, men en valp kan det väl ändå vara?

Vi är på kliniken för röntgen. Jag vill veta helt säkert om det finns valpar och i så fall hur många. Hekla är inte tjock, men nån valp kan det nog ändå finnas, vi hoppas tills vi nu strax ska få veta säkert.

22 Maj Hekla är hemma i Nyfors. Nyfiket känner jag på hennes mage. Det är faktiskt svårt att säga om hon är dräktig eller inte. Jag tror hon är det, men det kan omöjligt vara mer än en eller möjligen, om vi har tur, två valpar Det blir röntgen på tisdag så vi får veta helt säkert. Jag har fått många förfrågningar om valp, så många att jag inte hunnit svara på alla och det är jag ledsen över. Det känns ännu svårare att få tid till det också nu när det inte blir så många valpar - om ens någon.

14 Maj Nu har det redan gått sex veckor sen parningen och det är bara tre veckor kvar. Är hon dräktig då? Vi vet inte! Jag har haft mycket att stå i, för Heklas dotter Majken från förra kullen kom plötsligt en morgon med ena benet i luften och kunde inte stödja på det. Det blev akut färd till sjukhus och efter mycket oro och flera vändor än hit och än dit har nu äntligen Majken blivit opererad och är konvalescent. Det är därför jag inte hunnit åka och hälsa på. Vi ska hämta hem Hekla nästa vecka, då hoppas jag att vi vet säkert att hon är dräktig. Matte Helen berättar att Hekla är sig själv på alla sätt. Förra gången Hekla var parad var Helen säker på dräktighet vid vecka sex, det är hon inte nu. Vi håller tummarna!

7 Maj Fem veckor och en dag sen sista parningen. Är hon dräktig eller inte. Vi vet faktiskt inte än. Matte Helen berättar att Hekla mår som hon brukar. Hon är hungrig, pigg och alert. Så var hon förra gången också, men då hade magen redan börjat att synas, vilket inte var så konstigt eftersom det var sju valpar i den. Det blir inget ultraljud den här gången, omständigheterna gör att det inte passar. Dessutom är jag lite besviken över att det var så missvisande förra gången, det sas vara två valpar - men det var sju. Delvis baserat på de två valparna parades en annan tik som sen fick nio valpar, så det blev lite mycket att stå i här. Vi lär snart ändå märka om hon är dräktig eller inte. Visar det sig att hon är det så är planen en röntgenbild innan förlossning.

23 April
Det har gått tre veckor sen Hekla och Mimer träffades. Är hon dräktig? Det vet vi inte. Det är ungefär nu som de befruktade äggcellerna växer fast i livmodern och blir till foster. Vissa mår illa då och vill inte äta frukost, men Hekla äter på som vanligt. Nu är det ju fyra hundar i hennes familj, så de peppar väl varandra vid frukosten. Hekla har däremot varit lite dålig i magen, det var hon också förra gången hon väntade valpar. Så vi håller tummarna och väntar vidare.

1 April Skärtorsdag
Torsdag efter jobbet åker vi än en gång till Mimer, det blir efter lite övertalning från Mimer ännu en parning. Tre dagar i rad, vilken lycka! Vi ser dock på Hekla att hennes energi är måttligare än tidigare, så vi kommer också överens om att vi inte behöver ses igen. När vi är klara kör jag hem Hekla till sin familj i Åkersberga, lika så skönt för henne att få komma hem till de sina igen. Det blir sent innan jag är hemma, som tur är hade jag fått ett påskägg med godis av en snäll kund i butiken, det ägget hade jag i knät medans jag körde hem. Det är skärtorsdag, då får man väl öppna ägget?

Vi jobbar på dagen, men sen ska vi åka hem till Mimer en sista gång.

En sista parning innan vi ger oss. Det känns ännu overkligt att det här faktiskt händer. Jag har längtat efter en parning med Mimer så länge!

Det blir sent innan jag är hemma, men jag har ett påskägg i knäet när jag kör och äter mig mätt på godis.

31 Mars
Onsdag morgon och vi har tid för andra blodprovet. Svaret kommer efter någon timme och det visar 49 den här gången! Ägglossning har varit och det är hög tid att para. Skönt att de redan klarat av det! Också jätteskönt att veta säkert var i höglöpet hon befinner sig. Progesteronprov är verkligen veterinärvetenskapens gåva till hunduppfödaren, så otroligt skönt att veta säkert och slippa fundera på när det är dags och när det är för sent. Det är tiden från ägglossning som avgör när tiken föder sina valpar, inte vilken dag hon paras. Det går alltså inte att styra när man vill ha förlossning, som att man släpper ihop hundarna för parning 63 dagar innan en lördag för att få en passande födelsedag, eller att man räknar 63 dagar från parning för att få veta när valparna ska födas. Tiken föder 63 dagar efter ägglossning, så vi kan gissa att valparna kommer den 1:a juni. Är det många valpar kan de födas för tidigt, är det få valpar kan tiken gå över, men nu vet vi när det är dags. På kvällen efter jobbet, aningen tidigare än igår men i spöregn träffas hundarna och efter en kort busstund parar de sig igen. Jag försöker ta några bilder, men det är mörkt och regningt, det går inte att fota.

Det är kväll och det regnar, men Mimer är alltid fin!

Ojdå, vad föreställer den här bilden? Jo, det är vad det blev fotat, enda bilden på Mimer och Hekla den här kvällen. Jag håller Hekla i mitt knä, Marie håller i Mimer under hängningen.

30 Mars Tisdag kväll efter jobbet åker vi till Mimer för säkerhets skull, man vet ju inte. Jag jobbar sent och det är kolmörkt när vi kommer fram. Förra gången parades Hekla på dag 17 och 18, idag är det bara 15. Döm vår förvåning när Mimer och Hekla sitter ihop bara någon minut efter att vi kom in i trädgården där Mimer väntade på oss. Mimers matte Marie och jag bara stirrar på varanda och tror inte det är sant! Äntligen! Jag ringer till Hans på vägen hem och berättar. Hans och Ragnar är i sin lägenhet i stan, för vi ville inte riskera att Ragnar hittade på hyss med Hekla. Jag vill fira men klockan är mycket, medan jag kör letar Hans på nätet efter en sushi-restaurang som ännu har öppet och hittar en, två minuter i nio svänger jag in på parkeringen och springer in. De säger att de slutat laga mat för en halvtimme sen, men undrade vad jag ville ha. De kunde ge mig en låda med sushi ändå!

När jag ska fira något vill jag ha sushi, det känns som lyx.

När vi ska fira att det kan bli smått får hundarna tuggben i babystorlek!

28 Mars Det är söndag förmiddag - eller morgon, beroende på hur man ser det. I natt ändrades klockorna till sommmartid, men vi åker hem till Mimer för att han och Hekla ska få träffas och "logga in" på varandra. Han får sniffa och förstå att hon snart är i höglöp, hon får leka lite och bli bekant med honom inför "den stora dagen". När vi kommer hem börjar jag städa i trädgårdsdammen, håvar upp vissna löv och annat snusk som legat på botten hela vintern. Snart kommer Hekla och blir glad över högen som rensats upp. Hon rullar sig noga och tycker nog hon luktar jättegott efteråt.

Hekla har gjort sig fin!

På väg hem från Mimer passar vi på att gå ned till havsstranden. Det är ruggigt väder och regn i luften, men alltid trevligt att gå promenad på nya platser.

27 Mars
Hekla framför kameran. Hon vrider och vänder på huvudet, som att hon verkligen poserar. Det blir flera fina bilder, svårt att säga vilken som är finast. Såhär ser blovande mamman ut:

26 Mars Vi har tid hos veterinären på morgonen innan jobbet, efter några timmar får jag svaret. Progesteronet är knappt mätbart, visade på 3,8. Det är dag 11 i löpet och vi bokar en ny tid på onsdagen, det är just innan påskhelgen och jag tänkte att jag vill ha ett så sent provsvar som möjligt. Mimer bor inte långt bort, så vi kommer ändå att åka dit och träffa honom i förväg. Efter besöket hos veterinären hinner vi ta en sväng i skogen innan vi ska åka till jobbet i stan. Hekla passar på att posera framför kameran.

Invägning: Hekla väger 20,5 kilo.

Thoka klättrar upp på en klippa, hon kan också posera för kameran.

Hekla och hennes dotter Majken blir törstiga och vill dricka ur sjön.

Hekla på en klippa högt över vattnet. Vi har just varit hos veterinären för att ta blodprov.

25 Mars Jag åker till Åkersberga och hämtar hem Hekla. Eftersom hon var hos mig tidigare och vi tog flera progesteronprov då hoppas jag att hon håller ungefär samma intervall till sitt höglöp. För säkerhets skull tar vi ett progesteronprov imorgon, så vi säkert vet var i löpet vi befinner oss. Hans är glad att Hekla kommer på besök igen, hon gillar att gosas i soffan och Hans gillar att gosa med henne. Det känns inte som att hon har varit borta så länge, hon gör sig fort hemmastadd igen.

16 Mars Äntligen får jag ett medelande från matte Helen att löpet har börjat! Varje dag har hon torkat med vitt papper för att se om det finns blod. Nu gör det det! Räknat på tidigare löp så brukar det gå åtta månader emellan, då borde löpet ha börjat i slutet av februari, så nu är det bara ett par veckor efter förväntat datum. Vi har ändå varit förväntansfulla och längtat, när man väl bestämt sig för att para är det jättespännande att gå och längta efter löpstarten som aldrig tycks börja. Hekla hade en kull valpar förra året, så vi har också funderat på vad som är bästa tid för en ny kull. Hon är ännu inte så gammal, så att para igen på löpet efter en kull är helt enligt reglerna. Man kan tänka att man ska vänta ytterligare ett löp för att låta henne vila, men å andra sidan hinner hon då istället bli äldre och det kan ju också bli jobbigt. Hekla är frisk och i fin kondition, så vi har bestämt att para nu.

tillbaka till aktuell kull eller till kull Hekla och Mimer