|
Heklas dagbok
3 November
Idag fyller valparna åtta veckor. Det är den stora dagen, den dagen när de
får flytta till sina nya familjer. För mig är det en dag med blandade
känslor. Vi ska skiljas åt, familjen ska splittras och jag måste säga farväl
till mina skyddslingar. Det är sorgligt och ledsamt och man vänjer sig inte.
Det är ändå roligt att de familjer som väntat så länge och tålmodigt nu
äntligen ska få börja sina liv med sin nya familjemedlem. Det har varit
väldigt mycket jobb, jag är ganska trött och sliten också, så lite skönt
blir det ändå, att ta hand om en hel kull valpar är väldigt
krävande. I alla fall den första månaden som Hekla bodde här så skulle hon
gå ut minst två men ofta tre gånger varje natt, såsömnen är som hos vanliga
mammor. Jag blir inte helt utan valpar, två stannar här, Majken och
Minna-Mi. Det är väl kanske
tänkt att den ena av dem ska flytta till en fodervärd lite senare, när vi
har bestämt oss för vem vi vill ha kvar hemma i huset. Båda är jättefina och
söta, så det är inte lätt att välja. Vi låter tiden gå lite, så ser vi hur
det blir. Det ligger så mycket jobb bakom de här valparna, 10-åriga pappa Finnvid som
ju först fick valpar med Thoka men då bara hanvalpar och nu äntligen blev
det två tikar. Han är son till kära Malva som lämnade oss i oändlig saknad i
februari, hennes barnbarn hoppas jag ska brås på henne och ge oss lite tröst
i saknaden. Hennes personlighet var så fin, jag vill se vem av de här två
som utmärker sig på den biten och det är därför jag inte kan välja en av dem
redan nu. Igår var valparna till sjukhuset för att bli besiktigade av
veterinären inför försäljningen, de blev vaccinerade och chipmärkta också.
Veterinären har bara sett valparna på bild tidigare, eller på skärm, rättare
sagt. Först var vi och gjorde ultraljud för att se om Hekla var dräktig, sen
var det dags för röntgen för att se hur många de var. Nu fick veterinären
träffa dem i verkligheten och det tyckte hon var roligt förstås. Jag var
inte orolig, men ändå lite nervös inför besiktningen. Jag visste att alla
var friska, fina och starka valpar, men jag har ju till exempel inte lyssnat
på deras hjärtan. De är lite jobbigt när veterinären står med stetoskopet
och blundar när hon koncentrerar sig på att lyssna, säger ljud
som hmmm eller jaaahaaa, innan han tittar på mig och äntligen säger -Det
låter bra! Alla valpar hade OK på allt, det känns skönt. Under veckan har
Hekla gått på snålkost, hon har inte heller fått dia valparna hur mycket som
helst, för hon måste ju minska på mjölkproduktionen och sina nu när valparna
snart ska skingras. Det går sisådär, om jag ska vara ärlig. Hon hoppar över
staketet till valphagen ute för att komma in till valparna, då passar hon på
att äta deras matrester, om det finns något kvar i deras skålar. Förra
veckan berättade jag om paniken med valparnas stamtavlor, de registrerades
på måndagen, dagen innan de fyllde sju veckor. Stamtavlorna kunde jag lösa
ut på postens utlämning på fredagen. Jag hade ju tydligt skrivit att jag
inte hade någon skrivare och därför behövde få med papperskontrakt, men när
jag öppnar kuvärtet på lördagen ser jag att de inte skickat med några. Bara
en kod och lösenord till kennelklubbens hemsida där man får fylla i och skriva ut
kontrakt och besiktningsblanketter. Det blev lite panik, eftersom vi skulle
till veterinären på måndag. Halva söndagen gick åt att hitta en skrivare,
åka dit och där fylla i allt. Efteråt insåg jag att jag glömt två blanketter
och behövde åka dit igen. Sen blev det att sortera papper och lägga i
mappar, stressad och irriterad. Men sen när vi kommer till veterinären på
måndag morgon säger de glatt "Vi är så glada att det är du som kommer,
alltid ordning och reda på allt, precis så som vi vill ha det!" och då kändes det
ju bra igen. Kullen har fått namnet Åskvigg eftersom det åskade hela
helgen när deras föräldrar träffades. Mamma Hekla och hennes syskon har fått
namn efter vulkaner, så att valparna får namn efter en annan av jordens
krafter känns bra. En åskvigg är från förr i tiden när man hittade flintayxor från stenåldern
som man trodde var Tors blixtar han skickat med sin hammare som slagit
ned i jorden. De ansågs ge tur och skydda mot både sjukdom, trolldom och
annan olycka. Man lade dem i huset, i sitt skepp eller bar dem på sig för
att få skydd. Jaktflygplanet Viggen har fått namnet efter Åskvigg. Det blir hemskt mycket bilder från veckan som gått och lite
svårt att få rätt ordning på dem, men det är så mycket jag vill visa. Jag
vill visa hur livet som hunduppfödare är, hur mycket roligt man får uppleva,
men också lite av det slitsamma, det sorgliga och det dyra. Men det här är
ändå vad jag brinner för, att få göra fina hundar till väntande familjer.
Och den här gången är jag och Hans en av de lyckliga som ska få en egen
hundvalp.
Balder-Balder Ulrik Åskvigg, väger idag 5610 gram
Balder-Balder Östen Åskvigg, väger idag 4800 gram
Balder-Balder Elis Åskvigg, väger idag 5830 gram
Balder-Balder Majken Åskvigg, väger idag 5000 gram
Balder-Balder Bruno Åskvigg, väger idag 5650 gram
Balder-Balder Minna-Mi Åskvigg, väger idag 4920 gram
Balder-Balder Gumse Åskvigg, väger idag 6270 gram
Sista morgonen, alla ligger tillsammans efter att ha
morgonbusat. Snart åker första valpen.
Deras påsar är packade. Dels med mat och godis från Core, men
också med deras papper, sele och koppel, leksaker och filtar.
Alla känner att det ligger något i luften idag, vi är lite
ledsna.
-Hejdå, nu skiljs vi åt.
Östen flyttar till familjen Enbom
Bruno flyttar till Tanja.
Elis flyttar till Benjamin och Simona.
Gumse flyttar till Jennelie.
Ulrik flyttar till familhen Enequist.
-Var inte ledsen pappa, jag tröstar dig.
10.500:- kostade besöket, men det här är ju
något som bara behöver göras. Det är en trygghet för alla
inblandade och ännu ett kvalitetsbevis, precis som
stamtavlan. Valparnas nya familjer vet att valparna är
friska, jag vet att jag sålt friska valpar och
försäkringsbolaget vet att valparna som försäkras kan få
"extra allt" på sin försäkring.
Valparna hör nån i ytterdörren och alla
tittar ditåt.
-Pappa! Det är pappa som kommer hem!
Hans har svårt att gå till dynan, alla valpar vill hälsa.
När man kan ta sig ur hagen och hitta på hyss! |
|
Mamma Hekla väger bara 0,6kg mindre än hon vägde när
hon parades, trots att hon fött upp sju valpar. Duktig mamma!
Hur får man in sju valpar och en mamma på ett rum
på sjukhuset? Jag fick låna en hundbur och med hjälp av en sköterska
gick det att bära in hela flocken.
Alla är tysta när veterinären lyssnar på hjärtat.
Hon säger -Hmm och jag blir nervös. Sen säger hon -Det låter bra!
och jag kan andras igen.
Lite gos blir det också. Sköterskan tog med sig
Gumse ut både i receptionen och personalrummet för att visa de andra
vilken söt valp hon hittat.
Blanka papper, skulle man säga om det var bilen som
varit på besiktning. Känns skönt!
-Vem kommer? Valparna har fått galler runt hagen, för de har
kommit på hur man klättrar ur.
Så fort Hans satt sig ned kastar sig valparna över
honom, puss- och kramkalas! Han har varit borta hela dagen.
 |
Hans brorsbonusbarnbarn Olle och Ester är på
besök. De gillar hundarna och var glada att få träffa deras valpar.
Jag hämtar ut valparnas stamtavlor på posten.
De kostar 5265:- och det kan ju tyckas mycket för en grön
papperslapp med valpens förfäders namn på. Men stamtavlan är
mer än så, den är ett värdebevis, ett äkthetsintyg som visar
att de här hundarna är uppfödda enligt alla regler och
hälsokontroller som krävts i generationer tillbaks till
rasens begynnelse.
Bus om den roligaste pinnen!
Valparna börjar bli busigare och busigare.
Man förstår att det är dags för dem att flytta snart. De
tycker inte längre att det roligaste är att springa uppför
och nedför i hagen, nu hittar de på roligare saker. Som att
gräva en krater under hönshuset, till exempel. |
|
En stamtavla och registreringsbevis från
Kennelklubben är ett äkthetsbevis.
Valparna får nya leksaker, allt nytt är alltid
spännande!
 |
Alla valparna ville gå in, men en fattades. När jag letade i valphagen
hittade jag Minna-Mi liggandes i en hasselbuske, sovande.
Hekla får mammaledigt igen och följer med till jobbet i stan.
Hon ska få en tvätt inför hemresan i nästa vecka.
Jag plockar fram osten ur kylskåpet och vänder mig om. Där
står de redan och väntar.
27 Oktober
Sju veckor! Det är inte klokt hur fort det går! De har kunnat vara ute i
trädgården flera timmar åt gången och det gillar de. Min tomt är kuperad, så
deras valphage är som en enda stor backe. Valparna springer uppför och
nedför, som att deras spring i benen aldrig tar slut. Jag har haft svårt
att bestämma mig för vad valparna ska heta, särskilt de två som jag ska
behålla till mig själv. Jag har längtat efter en egen hund så länge, men det
har inte gått vägen, så jag har inte ens vågat tänka ut något namn i
förväg, för att man ju inte kan veta hur det ska gå. Och jag orkar inte bli
mer besviken. Plötsligt insåg jag att det var kort om tid och bråttom att
registrera valparna, för att stamtavlorna ska hinna komma innan det är dags
för veterinärbesiktning, vaccination och chipmärkning. Jag varknar tidigt
och går in på Kennelklubbens websida, där man kan registera valparna
on-line, både uppfödaren och hanhundsägaren signerar sen med bank-id. Det
går fort och är jättepraktiskt. Men till min förskräckelse läser jag att de
har tekniska problem och att funktionen därför inte fungerar. Man måste
skriva ut en blankett och fylla i för hand, sen ska hanhundsägaren skriva
under samma blankett och den ska sen skickas med posten. Jag har en
skrivare, men det visar sig att den är för gammal för att min nya dator ska
kunna snacka med den. Den gamla datorn finns, men den fungerar bara
sporadiskt. Jag provade att slå på och slå av den, ta ur sladd och batteri,
om och om igen. Några gånger gick den igång, en gång gick den igång så långt
att jag kunde gå in på SKK och precis få ut blanketten innan datorn dog igen. Jag
fyller i den med penna, sen ringer jag och väcker pappa Finnsvids matte
Monica för att på vägen innan jobbet åka hem till henne och få lappen
signerad. Det visade sig sen att det gick att scanna blanketten och slippa
posten, valparna registrerades samma dag. Men ännu har inga papper kommit
från kennelklubben och valparna har tid hos veterinären på måndag.
Valparna äter bra, de får torrfoder av märket Core som jag haft i blöt i
kylskåpet några timmar. Nu är det dags att fasa ut det uppblötta fodret för
att börja ge torrt istället. De vuxna hundarna har ätit Core i ett år,
ungefär, men det här är första kullen jag föder upp på Core, istället för
Eukanuba. Valparna känns kraftiga och muskulösa och är alltid bra i magen,
men det brukar de vara annars också. Jag tycker att Thoka fått väldigt fin
päls, även fast hon bara ätit bra foder tidigare, så jag kommer fortsätta
att använda Core hundmat. Förutom det, får de faktiskt annat också, men bara
som gott på maten, inte istället för. Jag har ju tidigare berättat om att de
får mat som innehåller levande bakteriekultur, men de får förutom det också
sånt som ägg, keso, vispgrädde, kokt kyckling, fryst nötvom och kött från
Musch, blodpudding, riven ost eller vad annat jag kan komma på, samt Core
burkmat. Jag tänker att det är bra och hälsosamt att de får vänja sig vid
att smaka på olika saker. De får också torkade delar av nöt och gris att
tugga på, som torkad vom, nötlunga, grissvans och matstrupe. Bra
sysselsättning för små busfrön som vaknar tidigt på morgonen eller har svårt
att komma till ro på kvällen.
Valp 1, hane, väger idag 4,86 kilo
Valp 2, hane, väger idag 4,08 kilo
Valp 3, hane, väger idag 4,9 kilo
Valp 4, tik, väger idag 4,42 kilo
Valp 5, hane, väger idag 4,92 kilo
Valp 6, tik, väger idag 4,1 kilo
Valp 7, hane, väger idag 5,28 kilo
Valparna äter främst Core valpfoder, men som tillbehör får de
lite olika andra saker på maten. Ibland burkmat, ibland keso, ägg eller
yoghurt, ibland vom eller kött som jag köper fryst. Jag tror det är bra,
roligt och hälsosamt för dem att få äta lite olika, inte bara rent
torrfoder.
Det är kväll och vi äter middag i soffan,
alla hundar vill vara nära.
Hekla är en riktig gos-tant som vill vara
näranära hela tiden, här ligger hon över Hans och tigger
kel.
 |
|
I flera år har jag längtat efter en egen valp till
mig själv, men det har inte blivit något - fastän jag är själv är
hunduppfödare och verkligen har försökt. I våras parades min Thoka
och jag hoppades på en tikvalp till mig, men det föddes bara hanar.
När sista valpen flyttade köpte jag en leksak som tröst, för att
tänka på att nån gång får jag väl en egen hund. Nu har det hunnit
bli ganska många nya leksaker, men så har jag ju äntligen fått inte
bara en, utan två valpar!
Balansbrädan är en favoritleksak, men den är också
en favorisplats att sova på.
När man kommer hem från jobbet och möts av de här!
Valparna är nyfikna på hönorna, men eftersom höken
nyligt var här och försökte så på hönorna, trots att jag och
hundarna var ute på tomten, så vill jag inte ha dem lösa nu.
 |
Bara de hårdaste killarna sover med en sten som huvudkudde.
Man kan ligga mjukt och bekvämt också, om man vill det.
Tre tjejer väntar på tuggpinnen efter middagen.
20 Oktober
Valparna fyller sex veckor! Den här veckan har varit lite körig, för Vera
har också fått sina valpar. Hekla har sina valpar i hagen i vardagsrummet
och Vera sina i redet i sovrummet. Jag var lite orolig att de skulle stressa
varandra, men det går bra. Vi är ändå lite försiktiga, för hur snälla
hundarna än är till vardags vet man inte hur de reagerar när de har valpar.
Dessutom i en nyligt sammansatt flock av tre jämngamla tikar.
Valparnas nya familjer har varit på besök och äntligen har valparna fått
vara utomhus lite grann. Vädret har inte varit det bästa. Jag brukar ju försöka ha valpar
under sommaren, så de får vara ute mycket, men det här året har allt
blivit som det blivit, det har inte gått att styra. Vi trodde också att
Hekla skulle löpa i maj, men hon drog ut på detså det blev parning mitten på
juli. Likaså skulle Vera inte börja löpa förrän i början av september, men
hon började en månad tidigare. Det blev som det blev, men det är kärt
besvär. Jag har behövt jobba en del, men Hans har varit hemma med valparna
de dagarna jag varit borta. Trots att valparna fått vara inomhus så mycket,
pga årstiden och vädret, blir jag förvånad över hur snälla och duktiga de
är. De har sina busryck förstås, springer runt i hagen och busar, men de är
inte sjövilda och de sover tyst hela natten. Nu kommer jag vara mera ledig
och hoppas på uppehåll, så de får vara ute i sin stora valphage i trädgården
lite oftare.
Valp 1, hane
Valp 2, hane
Valp 3, hane
Valp 4, tik
Valp 5, hane
Valp 6, tik
Valp 7, hane
Valparna har fått syn på Ragnar, han tycker
valparna är lite läskiga men bjuder ändå in till lek.
Valparnas människo-farmor är på besök,
Finnvids matte Monica med dotter och svärson.
Pappa Finnvid är på besök med sin familj.
Fröken Röd och fröken Rosa.
Thoka tycker hon har rätt att vistas med
valparna, de behöver flera vuxna förebilder, säger hon. |
|
De här två ska snart flytta ihop.
Hekla verkar tycka att valparna får för mycket
uppmärksamhet, hon klämmer in sig och vill också få klapp och kel.
Lille bonushunden Harry är här över helgen.
Valparna vägs dagligen, här är det också dags för
avmaskning.
Balansbrädan är valparnas favoritleksak, men de lekar
inte bara på den, de sover gärna där också. |
13 Oktober
Fem veckor gamla redan, var tar tiden vägen? Valparna är sötare än någonsin
nu, de börjar bli lekfulla och livliga men sover snällt hela nätterna. Deras
blivande familjer kommer på besök. De har blivit avmaskade igen och fått
klorna klippta. Det är dags att börja ha dem ute, men det får bli kortare
stunder eftersom det är höst och kyligare väder. Här är deras porträtt och
bilder från veckan som gått.
Valp 1, hane
Valp 2, hane
Valp 3, hane
Valp 4, tik
Valp 5, hane
Valp 6, tik
Valp 7, hane
Vi får besök med fin eurasierkaka.
Hekl är en duktig mamma, på urhundars vis
äter hon sin middag, sen går hon in till valparna och kräks
upp den. Alla valpar rusar fram för att äta. Det kan tyckas
vara lite läskigt, men det är så här vildhundar bär hem mat
till sina valpar, när de är gamla nog för att äta mer än
mjölk. |
|
Städning och tvätt, det är vardagssysslor när man
har valpar.
 |
6 Oktober
Så det kan gå! Jag måste bara få berätta vad som just hände: Jag har suttit
framför datorn i flera timmar, både Veras och Heklas dagböcker är
uppdaterade med många bilder och text och det har tagit mig minst fyra timmar.
Veras dagbok uppdateras och sen är det dags för Heklas. Jag går till
programmet där jag laddar upp filer som ska läggas ut på hemsidan, markerar
bilder och dagbok men mina fingrar hittar på att trycka "Delite" istället
för "Send".
Jag fryser till is när jag inser vad jag just gjort och
börjar leta efter en ångra-knapp eller efter papperskorgen, men jag hittar
inte i nya
|
datorn. Jag känner hur jag nästan vill börja gråta, det har blivit
kväll nu och det är dags att börja mata hundarna och göra
middag. Ska hela eftermiddagens arbete vara förlorat? Som tur är har
jag en datorspecialist till pojkvän, han är ledig från mig
idag och jobbar hemma hos sig,
så jag ringer honom. Han är smartast i hela världen, kopplar
upp sig på min dator och medan jag sitter framför min skärm
ser jag hur han rotar runt och hittar alla bilder och text
och sätter tillbaks det på rätt ställe igen. Pust, vilken
lättnad! |
|
Allt är klart att lägga ut - men hjärnsläpp gör att
jag trycker på "Delete" istället! |
6 Oktober
Valparna fyller fyra veckor och det känns overkligt att redan halva tiden
här hos oss har passerat. Om bara fyra veckor är valparna gamla nog att
flytta till sina nya väntande familjer. Valparna har fått en större valphage
i vardagsrummet och vi har fått ställa undan möbler i förrådet. Vi får numer
äta med tallriken på en kudde i knäet i soffan och så får det bli ett tag framöver.
Kanske kan vi fira nyår och att få äta vid matbordet igen. Valparna äter
riktigt duktigt nu och får valpfoder tre gånger om dagen, däremellan får de
mat av Hekla. Hon har i stort sett fri tillgång på mat och äter så mycket
hon vill. Både hon och valparna får tillskott av mjölksyrebakterier i maten.
Jag har länge gjort så, eftersom man länge vetat ATT det är bra, både för
människor och hundar. Dock är det först på senare tid man faktiskt vetat HUR
bra det är och varför. Att ha en bra bakteriekultur i magen bidrar till
bättre hälsa och mindre risk för sjukdomar. Man vet till exempel att hundar
får mindre allergier och starkare immunförsvar. Hekla ser ut att bli mindre
och mindre, men det är hennes päls som försvinner. Jag kardar en stund varje
dag, men högen med lös ull förblir lika stor. När hon flyttar hem till Helen
och Tomas igen kommer hon se tanig och eländig ut, men det är alltid så
efter valpning. Det är hormonerna som gör att pälsen faller och en helt ny
fin päls kommer växa ut.
Valp 1, hane
Valp 2, hane
Valp 3, hane
Valp 4, tik
Valp 5, hane
Valp 5, tik
Valp 7, hane
Valparna får mat med levande bakteriekultur,
för jag tror på forskningen som visat hur bra det är med
mjölksyrebakterier. Både vuxna och valpar får i maten varje
dag.
Godnatt och sov gott.
Det går bättre och bättre att äta på egen
hand. Här får de lite keso i maten.
|
|
Valparnas selar har kommit, de kan valparna använda
länge efter att de flyttat. Jag föredrar sele före halsband på
valpar.
Jag kardar Hekla varje dag, så här mycket tappar hon
av sin ull. Hon kommer snart att bara naken.
Gosstund i valphagen.
Tallriken i knäet, så får vi äta ett tag framöver. |
Alla gillar att hagen är större, gott om plats både för
människor och hundar. Thoka gillar valparna och vill också vara nära.
29 September
Nu har valparna blivit tre veckor gamla och de börjar röra sig runt mycket
mer. De har fått både avmasning och kloklippning och har under veckan lärt
sig äta riktigt bra.
Valp 1, hane
Valp 2, hane
Valp 3, hane
Valp 4, tik
Valp 5, hane
Valp 6, tik
Valp 7, hane
Mammorna hjälps åt att tvätta kladdiga barn. Det är inte så
lätt att äta på egen hand, men de blir ganska fort duktigare på att äta med
bara munnen och inte halva kroppen.
Mammorna ryms båda två i nya valphagen. Hekla
tycker kanske inte att Thoka är en av mammorna, valparna är
hennes. Men Thoka har ju ganska nyligt haft valpar och
räknar sig därmed som en mamma och vill hjälpa till.
|
|
 |
Laddat med babymat. Jag föredrar egentligen
inte Royal Canins foder, men just modersmjölkersättningen
och deras baby-mousse fungerar riktigt bra som första mat
till småvalpar.
Valparna börjar bli stora och gör det
trångt i redet, så det är dags att flytta till större.
Men vilken sovstil, alla ligger med
baktassarna ihop.
Sover djupt och gott, liten gosse. |
|
Inte så lätt att börja äta själv.
 |
22 September
Två veckor gamla! De börjar öppna ögonen och pälsen är lite luftigare, de
håller upp huvudet och kasar runt lite i redet. Man ser att det har hänt en
del i utvecklingen. De har fått börja smaka på valpfoder, det är en ganska
kladdig historia. Hekla börjar slappna av mer, hon har månat om sina valpar
och tyckt att man inte ska titta allt för närgånget på dem, men nu märker
man att hon börjar bli mer van som mamma. Hon går ifrån dem längre och
längre stunder, vill följa med på promenad och i lördags blev det en båttur
då det var städdag. Hon behöver gå ut på natten och väcker mig mellan två
och tre gånger varje natt, hon blir kissnödig förstås när hon ska dia så
många valpar. Hon är duktig och går ut på egen hand och kommer snart in
igen.
Valp 1, hane
Valp 2, hane
Valp 3, hane
Valp 4, tik
Valp 5, hane
Valp 6, tik
Valp 7, hane
Morgongos i soffan, Thoka är nyfiken.
Hekla får ett par timmar mammaledigt när vi
tar båten och letar skräp.
Vi spanar efter skräp.
Vi plockar glas, godispåsar och massor av
flaskor ur sjön och i strandkanten. |
|
Det är Håll-Sverige-Rent-dagen idag, så vi ger oss ut
på jakt.
Tyvärr behövde vi inte leta så länge innan vi hittade
skräp. Mycket spräp. 
En hel sopsäck full ur en sjö i ett naturreservat,
man får skämmas!
|
En hel sopsäck full med skräp som vi plockat ur sjön.
15 September
Valparna är en vecka och de ser ut så här nu. Alla valpar har "puffat till
sig" och valp 3 som föddes lite spinkig är redan ifatt de andra i storlek.
Bilderna under porträtten är från veckan som gått.
Valp 1, hane
Valp 2, hane
Valp 3, hane
Valp 4, tik
Valp 5, hane
Valp 6, tik
Valp 7, hane
Thoka är så nyfiken på de små och håller sig
nära och nosar så fort tillfälle ges. |
|
 |
|
|
Valparna sover mest hela tiden, de blir större men
ser nästan likadana ut som när de föddes. |
9 September
Det är dagen efter och vi har landat i det här nu. Vi sitter och tittar
på valparna som ligger nöjt hos sin mamma och diar. Det här är väl ändå helt
fantastiskt?
8 September
I ögonvrån ser jag plötsligt att Hekla får en värk! Jag fattar direkt vad jag såg och
inser att valparna är på väg nu. Det är bara tisdag och det är flera dagar
för tidigt.
Som tur är har jag redan satt upp redet och tvättat alla handdukar,
förlossningsblanketter är utskrivna och allt är förberett. Det går fort och
lätt, valp efter valp föds. Hekla har inte haft valpar tidigare men vet hur
det ska gå till. Thoka är med vid sidan av valpredet, hon har varit med om
valpning tidigare och verkar lugna Hekla. Första valpen föds klockan 11:57,
det är en hane och han väger 391 gram. Valp två kommer redan 12:16, också en
hane på 398 gram och valp 3 kommer 12:21 och väger 273 gram. Jag ser att han
är lite spinkig, men annars verkar han helt normal. Jag har ringt till Hans,
han jobbar men tar en taxi hem till mig. Han vill ju vara med på det här och
vi har längtat så länge. Valp fyra föds och det är äntligen en tik! Hon
kommer 12:37 och väger 290 gram. Redan 12:55 kommer valp fem, en hane på 396
gram. Hekla har skött sig exemplariskt men nu behöver hon ta en paus, det är
skönt att veta att det ska komma fler valpar. Om hon inte sätter igång snart
kommer jag ringa till veterinären och jag kommer inte vänta så länge som jag
gjorde med Thoka. Fastän jag var i kontakt med veterinären och följde råden
jag fick när Thoka skulle få sina valpar så tog det för lång tid och de två
sista valparna hann dö i magen. Något sånt kommer jag inte riskera igen.
Efter en knapp timme kommer valp sex klockan 13:57 och det är en andra tik,
det känns roligt! Nu äntligen ska vi få nya medlemmar i familjen. Klockan 14:23 föds sista valpen, det är nummer sju och det
är en hane. Vartefter valparna föds målar jag lite Tipex på deras tassar för
att säkert veta vem som är vem, först när de blir lite större får de
istället halsband i olika färger.
På några timmar är allt klart, från första värk tills nya familjen ligger
nöjt i redet. Det känns nästan lite snopet, det gick så fort och plötsligt,
men skönt att få valpar dagtid och utan komplikationer. Och äntligen föddes
vår nya familjemedlem, Malvas barnbarn, minst en av tikarna ska stanna här.
Vilken av dem, eller om det blir båda, får tiden utvisa. Nu ska vi bara
börja njuta av att de är här.
Valp 1, hane, föds kl 11:57 och väger 391
gram.
Valp 3, hane, föds kl 12:21 och
väger 273 gram.
Valp 5, hane, föds kl 12:55 och
väger 396 gram.
Valp 7, hane, föds kl 14:23 och
väger 348 gram. |
|
Valp 2, hane, föds kl 12:16 och väger
398 gram.
Valp 4, tik, föds kl 12:37 och väger 290
gram. Det är Thoka som nosar på lillan.
Valp 6, tik, föds kl 13:57 och väger 328
gram.
 |
Hekla i valpredet med sin doula Thoka, allt har gått bra, valparna är här
nu.
7 September
Vi är tillbaks på sjukhuset, men den här gången bara för att
låta veterinären testa sin nya utrustning. Det är en
doppler, för att mäta valparnas hjärtslag.
Vi hör hjärtljud och ser en hjärtkurva
på displayen, men sen blir det inte mer. Det verkar svårt
att mäta när det är så trångt i magen. Hekla fick en
godispåse och vi människor fick lite nyfikenhet stillad. |
|
 |
6 September
Söndag och helt ledig dag, vi går en tur i skogen. Det är ju det här det
handlar om, när man har hund. Att njuta av dagen och av varje tillfälle.
Vilken livskvalitet för oss alla.
Hekla med tjocka magen. Vi försöker
fortfarande smälta att där är sju valpar. Sju. Inte två.
Både Hans och jag är lediga samtidigt, då passar vi på att
njuta av dagen. Det gör vi bäst tillsammans med hundarna. |
|
 |
4 September
Dags för tvätt inför förlossning. Jag gillar rena hundar och tycker det
känns bra med en ordentlig tvätt innan valparna kommer. Hekla har börjat
tappa päls inför födseln, med tiden kommer hon tappa allt, det är hormonerna
som styr. Efter valpningen ser mamman helt utsliten ut, men det är för att
all päls släpper och ger plats för en ny. Det är som att kroppen vet hur
sliten och nött pälsen blir av en valpning. Några månader efter brukar
mamman vara finare än någonsin i en totalt nybytt päls.
På eftermiddagen åker vi till sjukhuset för röntgen av magen. Jag vill
veta säkert hur många valpar som ska födas i nästa vecka. Ultraljudet hade
visat på två eller kanske tre valpar, men jag hoppades på någon till för
Hekla är ganska tjock. Hon har gått upp från sina vanliga 22 kilo till 26,5
kilo och det är ändå en vecka kvar innan valparna ska komma. När vi kom in
på rummet fick jag veta att jag inte kunde vara med på röntgen som jag
alltid annars är, nya corona-restriktioner ska skydda personalen. De tar med
sig Hekla och jag får vänta. Efter en stund lämnas hon tillbaks och
sköterskan säger "Det gick bra, men du får vänta lite innan jag kan visa
bilderna. Vi ska bara försöka räkna valparna." och så lämnar hon rummet. Jag
hinner tänka att det är något fel, en komplikation, för hur svårt kan det
vara att räkna till två? Så kommer sköterskan tillbaks och berättar att fyra
veterinärer, även röntgenspecialisten, har räknat valparna på bilderna och
de är ganska överens om att det är sju stycken. Jag tappar både hakan och
målföret. SJU, alltså 7 valpar. Jag trodde två. Nu säger ni sju, som i 7
stycken.
Det är inte så att jag blir besviken eller så, bara helt ställd. Jag var
så inne på att det skulle vara några få. Mamman är fem år och pappan tio, så
jag vet att man inte kan vänta sig en jättehög fertilitet vid deras ålder.
Till saken hör att samtidigt som jag kom med Hekla för röntgen kom jag också
med Lovis för att få en herpesvaccination. Hon parades igår. Nu var det ju
liksom tänkt att Hekla skulle få två valpar, så jag hade bestämt mig för att
försöka para även Lovis. Alltså en tredje kull. För om nu Hekla bara skulle
få två valpar skulle det ju inte bli så jobbigt med tre kullar i huset. Och
nu säger de att Hekla har sju valpar i magen.
Jag är ivrig och vill berätta på hemsidan, men imorgon ska jag åka tåg
till Småland och lämna tillbaks Lovis efter parningen. Jag har åtta timmar
på tåget och ska skriva på sidan hela resan. Men då visste jag inte att
datorn inte tänkte vakna något mer. Så det här är skrivet i efterhand.
Det blev en uppståndelse på sjukhuset när bilderna togs,
de visste ju att det bara skulle vara ett par valpar där inne. Och så är det
ett enda huller om buller av små valpskelett!
31 Augusti
Det börjar kännas på riktigt att vi snart ska ha valpar i huset. Heklas
försäkringsbrev har kommit, jag har ju verkligen lärt mig att ta det säkra
före det osäkra. Hon är förstås försäkrad redan, men det är mattes
försäkring och det ska räcka hela året om det händer andra saker. Jag har
valt att teckna en egen försäkring med 60.000:- i potten som jag kan använda
om det händer något under tiden hon är här hos mig. Det kan vara allt
från ett ormbett till ett kejsarsnitt. Ett kejsarsnitt kan kosta runt 30.000:- och då
behöver jag inte tömma Helens pott utan min egen. En bekant till mig råkade
ut för just ett akut kejsarsnitt och tömde försäkringspotten. Några månader
senare blev hunden påkörd av en bil och bröt benet, ägaren fick betala allt
själv eftersom det inte fanns pengar kvar på försäkringen. Det kan låta
mycket med 60.000:- men ett år är långt och det kan hända mycket, så det här
känns tryggt och bra för mig.
Heklas mage växter, på fredag ska vi till sjukhuset för röntgen, det blir
spännande. Då får vi se hur många valpar det finns i magen.
För säkerhets skull tecknar jag en egen försäkring, man
vet ju inte innan vad som händer sen.
Hungriga tjejer väntar på middag. Hekla äter
för fler, men vi vet ännu inte om det finns mer än två
valpar i magen. |
|
 |
30 Augusti
Det börjar likna en djuraffär nere i min källare! Jag har börjat förbereda
med att köpa hem foder, tugg, godis och saker jag behöver eller kan behöva
sen när valparna kommer. Jag har tidigare använt Eukanuba hundmat till mina
kullar, men på senare tid har jag börjat prova Core hundmat till de vuxna
och blivit väldigt nöjd. Nu tänkte jag ge det även till valparna. Hekla har
redan börjat äta Core valpfoder och gillar det. Jag vet hur viktigt det är
att tiken äter sista dagen inför förlossningen och om det blir utdraget även
under förlossningsdagen. Därför har jag garderat mig med energität och extra
god mat att fresta med. Jag brukar också ge en energigröt bestående av kokt ris, äggula,
benmärg och laktosfri vispgrädde, för att ge tiken extra energi. Man vet ju
inte innan hur det blir, så lika bra att vara förberedd och ha allt hemma.
När valparna ska komma blir jag fast i huset och måste ha
allt hemma, så jag har redan börjat förbereda och samla på mig. Det som
fattas på bilden är färskvaror, men jag har ju ännu tid på mig att
köpa det.
25 Augusti
Heklas mage börjar växa! Inte så många veckor kvar nu och snart ska hon
flytta hem till kenneln igen. Matte Helen hälsar att Hekla mår bra.
Bebismagen! |
|
 |
16 Augusti
Dagarna rullar på. Det händer en del saker på kenneln, det är högsommar och
semester men dagarna går så fort att jag håller på att komma efter här på
hemsidan. Vi är ute med hundarna på olika äventyr och utflykter. Att
uppdatera hemsidan tar flera timmar och därför drar jag mig, men nu kommer
vi ifatt. Hekla mår bra, hon är lika pigg och busig som vanligt hälsar matte
Helen. Det börjar synas att hon är dräktig men till sättet är hon
fortfarande samma.
9 Augusti
Hekla och hennes mamma Gunhild har varit hos oss en vecka men idag kommer
matte och husse hem från semestern och hämtar dem. Hekla ska komma tillbaks
hit om några veckor, i god tid inför valpningen. Det är skönt med så trygga
hundar som fort gör sig hemmastadda och trivs här. Gunhild har ju varit här
en del under åren, hon känner igen sig och sover på sina vanliga platser,
men Hekla har inte varit här så mycket. Dock tog det bara två dagar så var
hon som en i familjen. De har fått hänga med på vårat vanliga liv och nu i
semestertider har det blivit både besökare och utflykter nästan varje dag.
Här är deras vecka hos oss i bilder.
Hekla och Finnvid, nu väntar vi på att veckorna ska
rulla på.
När Hekla och Gunhild åkte hem lämnade matte Helen en ros
till trädgårdens hunddagbok. Den får stå för Hekla och Finnvids möte,
fåglarna symboliserar kärleksparet.
Mamma Gunhild
Heklas fina mamma Gunhild. Tänk att hon är över 13 år gammal
och ändå så pigg.
|
|
Eurasierpromenad med många besökare, så skönt med
trygga hundar som inte stressas av det. |
Eurasierpromenad i Tyresö slottspark, många som kommer.
På eurasierpromenaden träffar vi Baldur, han har också
Gunhild som mamma och är uppfödd av Heklas matte Helen. Han är Heklas äldre
halvbror, samma mamma, annan pappa.
Vi tittar på båtarna i gästhamnen.
Vi dröjer oss kvar i parken efter eurasierträffen, det är
så fint där. Det klappande barnet kom med på bild för att hon var snabbare
än sin mamma. Barnet bars skrikandes ifrån hundarna.
På väg hem efter en lång dag i slottsparken.
Hekla tigger gos och kel av Hans, Gunhild väntar på sin
tur.
Eftersom vi har semester och samtidigt både Hekla och
Gunhild passar vi på att göra en utflykt och hälsar på Heklas kullbror
Jolnir. Då får han träffa sin syster och sin mamma för första gången på fem
år.
|
|
Jolnir, som kallas Jack, med sin mamma. |
Roligt för oss alla att syskonen får mötas och Jolnir
träffa sin gamla mamma igen. Gunhild är över 13 år, så det finns kanske inte
så många fler tillfällen att träffas.
Heklas ståtliga kullbror Jolnir Kämpeglöd.
Efter promenad i slottsparken äter vi lunch på Notholmens
café.
Heklas mamma Gunhild, Hekla själv, Thoka och Ragnar bakom
järnstaketet på slottet.
Hans försöker locka Hekla ut i vattnet, men hon vill inte
ens blöta tassarna.
Fina Gunhild, över 13 år gammal.
Finns det hjärterum finns det stjärterum. Vi trängs i Hans
bil, den är inte lika bra anpassad till flera hundar som min bil är, men vi
skulle bara åka en liten bit.
6 Augusti
Idag var vi på sjukhuset och gjorde ultraljud. Hekla är dräktig!
Det kryllade inte, sa ultraljudssköterskan, men vi såg två valpar. Kanske
finns det någon till, men det kommer inte bli en stor kull. För min
del skulle det räcka om det blev en tikvalp till mig själv, men det kommer
inte bli massor av lyckliga familjer som får varsin valp.
Den stora mörka fläcken till vänster är
urinblåsan, den lilla till höger är en fosterblåsa med en valp
i! Vi såg tydligt två blåsor, men kanske finns det ytterligare
någon valp. |
|
Hekla har valpar i magen! |
30 juli
Är Hekla dräktig? Det vet vi inte än,
men ungefär nu borde embryona växa fast i livmodern och bli till foster
ifall hon blivit dräktig. En del tikar mår illa då och vill inte äta frukost
- men inte alla. Spänt väntar jag på nyheter från matte om Heklas
frukostaptit. Både Hekla och hennes mamma Gunhild kommer hit om ett par
dagar och ska bo här under veckan som kommer. Vi ska göra ultraljud och få
veta säkert. De kommer också att vara med på eurasierpromenaden i Tyresö
Slottspark nästa helg.
23 juli
Eftersom det nu är två kullar på gång
efter Finnvid tyckte jag att det var lika bra att ta ett blodprov till
DNA-test för att se om han är bärare av genen som i dubbel uppsättning ger
missbildningen Dandy Walker eller inte. Eftersom både mamman till hans förra
kull och Hekla är testade och bevisat fria så kan det inte bli sjuka valpar,
vilket ju är väldigt skönt att veta. Om han är fri behöver ingen av valparna
testas om de i sin tur ska gå i avel. Nu har provsvaret har kommit och
Finnvid är bärare av Dandy Walker. Det betyder att om hans valpar ska gå i
avel så måste de testas. Är de också bärare måste partnern vara testad och
fri, är de inte bärare behöver partnern inte testas eller om den är testad
kan den vara anlagsbärare. Då vet man att inga sjuka valpar kan födas. Det
är så himla skönt med DNA-tester, man får veta säkert och behöver inte vara
orolig.
Vi är hos veterinären för ett blodprov till
DNA-test, nu
när det är två kullar på gång efter Finnvid. |
|
 |
13 juli
Dagarna som gått flyter ihop, men mellan
åskmuller och störtregn så parade sig Hekla och Finnvid. För enkelhetens
skull har han bott här och det har gått så himla bra. Det har varit lugnt
och sansat, rätt som det är parade de sig och sen var det lugnt igen. Som
tur var så var det ingen av hundarna som reagerade på åskan som har mullrat
nästan hela helgen. Ovanligt väder med sol, svarta åskmoln, störtregn och så
sol igen, om vartannat. Här kommer bilder från dagarna som gått. Nu får vi
bara hoppas på att gamle Finnvid, som fyller tio år om en månad, fortfarande
har lite fina spermier kvar.
Det har varit åskväder under helgen, störtregn och sol.
Här skimrar regnbågen över oss efter åskan.
Bus och flört mellan Hekla och Finnvid.
Thoka och jag sitter på trappan och tittar på
kärleksparet som vänslas ute i trädgården.
Ja, så rätt som det var så sitter de ihop! Det
känns alltid som en lättnad när man vet att allt gått vägen. Som
hunduppfödare måste man ha bra nerver, mina har blivit ganska
slitna vid det här laget.
|
|
Hundarna sitter ihop och för att hjälpa dem lite
håller jag dem. De blir lite otåliga efter ett tag och trampar runt, för
att det inte ska bli obekvämt för dem får jag hålla dem båda om bakbenen
med varsin arm. Trots det kunde jag hålla i telefonen samtidigt och ta
en selfie under ovanliga omständigheter.
 |
Vi klättrar i berg och vi går ned till sjön, det har varit
härliga stunder mellan åska och regn.
9 juli
Hekla blir mer och mer bekväm
här hemma och börjar leka med Thoka. Hon är så söt och rar, ler
mest hela tiden och jag kan inte låt bli att ta massor av bilder
på henne. Vi har ny tid för blodprovstagning på sjukhuset och nu
visar det sig att värdet har gått upp till 22. Hon har
ägglossning nu och bästa dagar för parning är troligen lördag
och söndag gissar veterinären. Det känns bra att veta vad man
har för tid på sig, blir det strul med parningen behöver man
inte få panik för än det är dags för det.Jag måste få
visa några av bilderna på Hekla, hon poserar framför kameran med
ett ständigt leende. |
|
 |
6 juli
Igår åkte jag och hämtade
Hekla hos sin fodervärd, nu får hon stanna hos mig tills allt är
klart och löpet är över. Hon gjorde sig fort hemmastadd, trots
att hon bor med sin mamma Gunhild och aldrig varit ifrån henne.
Vi har tid på sjukhuset för ett första progesteronprov. Det
borde ännu vara tidigt i löpet, dag 11 eller kanske 12, men det
är ändå skönt att veta säkert var de ligger, tycker jag.
Från början hade jag bättre nerver, då räknade jag bara
dagar, satte hunden i bilen och åkte iväg, oftast utomlands. Nu
klarar jag inte sånt längre, nu vill jag veta exakt. Det är ändå
jättejobbig väntan och ovisshet om utgången, så jag gör vad jag
kan för att det ska bli så bra som möjligt. |
|
 |
Hekla har hittat en egen plats i vardagsrummet. Hon ser så
nöjd ut där hon ligger och smilar.
26 juni
Vi har väntat och väntat.
Hekla, som hemma kallas för Meja, löpte i januari 2019, men jag
hade då fullt sjå med att försöka para andra tikar. Hennes nästa
löp kom i september, jag hoppades på valpar från annan tik då
och vi sa "nästa löp". Nu har vi väntat på det löpet sen den
17:e maj då det borde ha startat. Helen och jag håller kontakt
under tiden. Jag börjar bli lite otålig, men fattar ju att det
kommer när det kommer. Jag får förfrågningar om när det finns
valpar , jag försöker förklara att det inte är jag som bestämmer
det. Den 24:e frågar jag Helen om det inte märks något, det gör
det inte. Två dagar senare får jag ett hett efterlängtat
meddelande: Meja löper!
Äntligen!
Hekla ser så stolt ut, blod på pappret!
|
|
Jag skriver till Helen, mina bubblor är blå, frågar om
löpet. Datumet är den 24:e juni.
Den 26:e juni får jag meddelande från Helen, löpet har
startat! |
tillbaka till
aktuell valpkull eller
Hänt sen sist
|
