Iduns och Amigos kull - Kennel Balder-Balder

kull Kjempefin född 9 Juli 2011

Idun Godmode har varit i Norge och träffat Amigo. Den 9:e Juli föddes fem fina valpar. Läs Iduns dagbok här.

Amigo bor i Steinkjer, norr om Trondheim i Norge. Han är en "gammaldags" eurasier med riktig nallebjörnskaraktär, just den jag föredrar. Han ser inte bara ut som en nallebjörn, eller kosebamse som det heter på norska, utan han ÄR också en nallebjörn som njuter av gos och kel. Han är kanske aningen för glad i främmande folk för att vara en typisk eurasier i sättet, men jag tror det passar fint till Idun som är mer rastypisk på den biten.

Det var länge sen jag fick ögonen på Amigo, flera år. Tiden har gått och jag har samlat på mig information om hans familj. Något som är en viktig poäng med Amigo är att hans pappa Banjo Boy och min egen gamle Balder är halvsyskon, de hade samma pappa, Dino von der Eichenlohe, född i Tyskland 1990. Amigos pappa Banjo Boy föddes i Finland 1992 och blev pappa till Amigo 2003, då han var 11 år gammal! Vidare i stamtavlan kan man också finna min kära gamla Pom-Pom, hon är Amigos morfars mormor. När jag bestämde mig för att han passade mina krav gällde det bara att hitta honom. Jag kontaktade uppfödaren, men det visade sig att hon inte längre hade ägarens aktuella adress. Jag kunde inte släppa tanken på Amigo, så jag letade på norska Eniro och hittade några personer med samma namn som ägaren. Jag skickade brev till alla där jag förklarade att jag sökte hussen till Amigo och bad rätt person höra av sig. En dag ringde telefonen, det var Amigos ägare. Bingo!

Planen var att jag skulle åka dit med Birka, hon skulle löpa kommande vår. Men när våren kom och vi väntade på löp så visade det sig istället att Birka var allvarligt sjuk och hon dog hastigt och oväntat i cancer! När chocken över det lagt sig växte sig tanken stark på att Idun, Birkas dotter, istället skulle få träffa Amigo. Idun Godmode är en rar tik, väldigt lik sin mor. Hon är efter Sund Stamm's Chico Costello "Douglas" (Kieristinga Weijari FIN36537/99/Sund Stamm's X-Tra Xcedra S45066/2001) och vår egen Birka Breidablick (Kolja von der Kleinen Blaike EKW99087/ Sund Stamm's Venus von Vipfel S13197/2001.) Läs Iduns sida här och om kull Godmode här.

Idun och alla hennes kullsyskon är glada och snälla, friska och trevliga hundar. Alla är alltid bra i magen, ingen av dem har problem med klåda, sjukdomar eller andra besvär. Alla valpar i kullen är röntgade med utmärkta resultat, de har HD:A (höfter) och ED:0 (armbågar) samt patellaluxation grad 0 (knän), det är bara Idun som enligt SKK har en lindrig pålagring/grad 1 på ena armbågen. Det är förstås inte idealiskt för en avelshund, men Lars Audell har röntgat henne två gånger med ett års mellanrum och baserat på vad han såg och sa om det så har jag beslutat mig för att Idun är för bra och för genetiskt värdefull för att inte få en valpkull. Man avlar trots allt på hundar och inte på pappersresultat. Jag har generöst nog blivit erbjuden att avla på någon av Iduns systrar, som ju alla är friröntgade, men jag tycker ändå att Idun är den bästa tiken för den här kombinationen. Man måste alltid noga väga båda avelsdjurens nackdelar mot fördelar, Iduns nackdel är hennes anmärkning, men hennes fördelar väger enligt min menig klart över. Hon är bara lite utställd, senast på Stora Stockholm där hon blev BIM och vann certifikat. Hon har HD:A, ED: 1/0, patella 0/0, sköldkörtel OK och TgAA-negativ.

Amigo är en kraftig och stabil eurasier, öppen mot människor, väldigt glad och snäll, även mot andra hundar. Han heter Mettelin's Amigo N10744/03, när vi var där firade han sin åttaårsdag. Han är efter Blue Creek's Banjo Boy SF45840/92 (Dino von der Eichenlohe/Filia) och Hot Star's Beeing Just Beauty N03942/01 (Kullhagas Aero on Lady Sunrise/Zeldas Turn the Page to Hot Star). Han är röntgad med resultat HD:A, ED:0 och knän är UA. Han är utställd en gång, då blev han BIR och vann certifikat.

Det här blir Iduns första kull och Amigos andra. Iduns löp har inte kommit vid passande tidpunkt tidigare, men nu löpte hon och kan få valpar på sommaren. Det passar också bra att åka till Amigo på sommaren, vägen till honom går tvärs över fjällen och har man otur är vägen stängd på vintern. Efter att Birka dött men innan Idun kom på besök så fick Amigo en kull valpar i Norge. Det kändes bra att veta att Amigo ville och kunde para innan vi kom, det var ju lång väg att köra.

Resan till Amigo blev minnesvärd, så som det brukar bli när jag är ute och far med mina hundar. Min bil, en Volvo V70, är en trogen följeslagare som rullat många mil på mina äventyr. Dock hade den haft problem och stod på verkstad innan jag skulle åka. Jag fick hem bilen kvällen innan jag skulle åka, " i skick som ny" enligt mekanikern. Bilen stannade efter 40 mil. Med hjälp av otroligt vänliga bybor bärgades bilen till verkstad och hyrbil ordnades. Man fick inte ha hund i hyrbilen eller ta den ur landet, men efter att jag förklarat min situation så ordnades den saken. Efter ett par timmar fortsatte resan till Norge, rutten gick via Sundsvall, Östersund, Åre och Duved. Efter Duved svängde jag av på en liten väg mot Sandvika i Norge. Den här biten av resan var helt fantastisk! Vi var nu i svenska fjällen, körde högre och högre upp. Vägen gick upp över fjällen, snart var det kalfjäll och snö, otroligt vackert. Just efter att vi kom över gränsen så stupade vägen brant nedåt, det slog lock för öronen av höjdskillnaden när jag rullade ned för bergen. Naturen var helt sagolikt vacker, något av det vackraste jag sett! Det var djupa raviner och höga branta berg, massor av skummande älvar och fall, det rann vatten nedför klippor längs vägen och skogen var skir och ljust grön av nyutslagna löv i motljus. Vägen var smal och brant slingrande nedför berget så det gick inte att stanna för att fotografera, jag försökte fota genom bilrutan, bara för att minnas det otroligt vackra. Som ett mantra rabblade jag "Helt otroligt, helt otroligt" hela vägen ned för bergen, bakom varje krök fanns en ny otroligt vacker utsikt. Jag vill berätta för alla hur fantastiskt det var, men det går inte. Det är som att försöka förklara för någon hur det är att dricka champagne. Det går inte, man måste uppleva det själv. Det starkaste minnet av den här resan kommer alltid att vara den fantastiska naturen, riktig John Bauer-skog. Jag brukar visa många bilder på kärleksparet, men jag bara måste få visa hur det såg ut när Idun och jag tog oss över bergen till Amigo. Efter en resa på över tolv timmar kom vi äntligen fram, Amigo och hans familj hälsade oss välkomna. Amigo var ännu finare i verkligheten än på bild! Han överträffade mina förväntningar och var, som jag hoppades, lik Balder i sitt sätt. Så som jag tycker att eurasier ska vara!

Kullen har fått namnet Kjempefin. Anna och jag funderade mycket på ett passande namn, ett namn som skulle säga allt kom kullen, om bakgrunden och om framtiden. Vi letade på internet, vi samlade ord och funderingar i långa listor. Hittade fina namn, men inget var ändå riktigt rätt. Så fick jag ett mail från Norge, där var ett ord skrivet och namnet var självklart. Ordet var Kjempefin, jättefin på norska, men med dubbelbetydelsen att jag verkligen har kämpat för att få den här kullen. Inte bara det tragiska att Disas mamma Birka dog innan vi kom till Amigo, utan också själva resan när bilen gick sönder och det som hände innan valparna väl var här. Vägen till Amigo var kjempefin, han var kjempefin och valparna var kjempefina - perfekt namn!
Här är valparnas sidor:

Turi Kjempefin: läs här
Iselin Kjempefin: läs här

Tormod Kjempefin: läs här
Liv Kjempefin: läs här
Sigvard Kjempefin: läs här

Läs Iduns dagbok här. Se kullens galleri här.

Jag bara måste visa hur vacker vägen till Amigo var! Kunde inte se mig mätt, kunde inte låta bli att fotografera. Jag kommer aldrig glömma den här resan.