Kenneln

Kennelns bakgrund Jag heter Anna-Karin och lever med mina hundar i Nyfors i Tyresö, utanför Stockholm. Mina djur har alltid varit det viktigaste för mig enda från späd ålder. Hundar har alltid funnits runt omkring familjen sen generationer. Här är jag för ett tag sedan tillsammans med Triumph Famous "Musse". När jag är lite äldre leker jag med Apports Ecco "Sunny".

 

Apports Ecco hette till vardags "Sunny"

Jag har fött upp olika slags djur, men mitt största engagemang för avel har jag haft i min uppfödning av utställningskaniner. Just nu har jag inga utställningskaniner hemma, men min mor har desto fler. Titta in på hennes hemsida om du är nyfiken. Det finns däremot några sällskapskaniner som bor här bara för att de är så trevliga. Jag skulle just påbörja en treårig domarutbildning när jag blev tvungen att välja väg i livet, det blev för mycket, det innebar att kaninerna fick flytta ut ur mitt liv för ett tag, efter 20 år som aktiv kaninuppfödare. Du kan läsa lite mer om mina kaniner här.

 

När jag var liten blev jag förtjust i en hundbild på en hundgodiskartong. Jag minns dagen då jag såg hunden på bilden som igår, jag stod vid husdjurshyllan i min lokala ICA-butik och skulle köpa godis till min kanin Mulle för veckopengen (redan då gick alla pengarna till mina husdjur). Det var den finaste hund jag sett och jag drömde om att jag skulle ha en sån när jag blev stor. Långt senare när jag hade blivit stor och skulle köpa min första egna hund hittade jag en bild i en bok på just en sån hund och det stod att det var en eurasier! Min drömhund fanns i verkligheten! Den dagen minns jag också som igår, jag stod på jobbet och bläddrade i den nya hundboken vi fått in. Jag blev eld och lågor, jag hade aldrig sett "godishunden" på bild någon annan stans tidigare, men då fanns rasen inte i Sverige och karantän krävdes för att importera hundar. Men reglerna kom att ändras så rasen kom till Sverige 1994.

Det här är de första bilderna på eurasier jag såg. Först drömhunden på godiskartongen, sen bilden som presenterade rasen och bekräftade att min drömhund fanns i verkligheten!

foto: Johan Adlercreutz

Jonna kom som första eurasier till Sverige 1994, född i Finland, rasen var inte så känd då. Hennes valp Balder kom till mig 1995. Att rasen var något alldeles speciellt kände jag direkt och första gången jag träffade Balder som liten valp föll jag för hans trygga mamma. Att det skulle bli mer än en eurasier förstod jag redan då. Lyckliga omständigheter ledde senare till att Jonna fick bo hos mig, hon var väldens mest fantastiska hund! Jag var med i Västerås 1997 då vi bildade Svenska Eurasierklubben. Sedan dess har jag arbetat för klubben på olika poster men har i dagsläget ingen arbetsuppgift. Föreningsarbete är roligt, men efter så många år är det dags att låta någon annan bidra med nya idéer till klubben. Dagarna spenderar jag på min arbetsplats på ett hunddagis i Tyresö. Hundarna har jag med mig på jobbet så vi slipper vara isär från varandra. Jag skulle inte kunna ha hund om de inte var välkomna dit där jag gick.

Baby-Balder med sin mor

Jag har genomgått Svenska kennelklubbens utbildning för hunduppfödare. Min klass var den första i Stockholms Kennelklubb som genomgick alla utbildningssteg och vi tog examen 2005. Under de tre och ett halvt år kursen har pågått lärde vi elever känna varandra så bra att vi har fortsatt att träffats mellan kurstillfällena. Så fort någon av oss har valpar kommer hela kursen på studiebesök. Genom att dela med oss av våra erfarenheter och under våra diskussioner har vi lärt oss så mycket mer än kursen kräver och vi har haft så trevligt!

 

Mitt kennelnamn är en 30-årspresent till mig själv. Symbolen föreställer ett kvarnhjul och kommer från Tyresö kommuns vapensköld. I vapnet finns tre vattenhjul efter de tre historiska vattenkraftdrivna kvarnarna som fanns i Tyresö redan under medeltiden. En av dessa kvarnar fanns här i Nyfors, just där jag bor. På 1500-talet anlade Gustav Vasa en krutkvarn här och jag hör forsen brusa ända in i mitt sovrum. Kennelnamnet kommer från min första eurasier Balder. Av någon anledning är det så att han bara har fått ett enda smeknamn, det är Balder-Balder. Balder var den fornnordiska guden som alla älskade, han var den vackra, han var ljusets och fridsamhetens gud. Det passar perfekt på mina hundar!

Tyresö vapen

2010, Balder fyller 15 år i år och jag har fått en skylt till min grind. Jag har ritat den efter en bild på Balder, min pappa har tillverkat den i plåt. När den är på plats poserar Balders döttrar Venus och Malva, Balder själv och hans barnbarn Lova under den.

Fyra generationer eurasier: Birka, barnbarnsbarn, Venus, barnbarn och Balder, barn till Jonna, eller Pom-Pom som hon kallades.