Eurasier 25 år

Den första augusti 1995 blev Balder min. Idag har det gått 25 år sen den dagen. Jag ville fira mina 25 år med eurasier på ett särskilt vis, så Hans, jag och hundarna tog in på ett slott.

Först var planen en kennelträff, men så kom ju det här med corona och människor skulle inte träffas. Vi bestämde att istället göra något bara för oss, något som kändes speciellt och lyxigt där hundarna skulle följa med. Det blev en helg på med övernattning på Häringe Slott. Där är hundarna välkomna överallt, även i rastaurangen, vilket var ett krav för mig när vi skulle fira ett hundjubileum. Den här sommaren har ju varit en av de kallare på länge, men just den här helgen var vädret verkligen helt underbart.

Vi kom på förmiddagen och åt lunch på slottets veranda. Det var strålande sol och hundarna låg i skuggan på stenplattorna under bordet. Efter lång lunch gick vi en promenad runt slottet, det ligger på landsbygden nära havet med stora sädesfält och hästhagar omkring. Jag som är ovan att gå i finskor fick snabbt skavsår, men med foten i en hundbajspåse i skon så gick det fint att fortsätta gå i samma skor. På eftermiddagen hade vi picknick med champagne och småplock i äppellunden, hundarna fick såklart också flera olika godsaker. När vi var nöjda gick vi upp till slottets trädgård och pool, efter en simtur blev det en öl, lokalproducerad från Landsort, i vilstolarna innan vi fick nog och gick för att byta om inför middagen. I slottets bar på övervåningen blev det en drink och lite småprat med övriga gäster. Att vara bland folk med två eurasier brukar ju väcka uppmärksamhet. Middagen serverades inomhus, trots att det fortfarande var varmt ute. Våra hundar låg tryggt under bordet och störde ingen.

Nästa morgon åt vi en klassisk hotellfrukost ute i solen och efter promenad lade vi oss på en filt i trädgården. Vi upptäckte att den plats vi valt var just intill slottets hundbegravningsplats där 38 hundar vilade. Det kändes som en bra plats eftersom vi ju var där för att fira mina hundar och åren som gått. Framåt lunchtid började vi längta hem, så istället för att äta en avslutande söndagslunch på slottet valde vi att åka hem.

Det här blev en minnesvärd upplevelse, en helg att tänka tillbaka till. Jag känner att det blev ett fint jubileum. Det blev också en fin helg för mig och Hans, det har ju inte varit något semestrande den här sommaren och det var trots allt hundarna som förde oss samman. Vi kan verkligen rekommendera en sådan här helg, även om det inte är något jubileum att fira. Läs mer om Häringe slott här och på deras egen sida här.

Idag för 25 år sedan, en eurasiervalp i min famn. Balder, och därmed eurasier, kom in i mitt liv. Jag tänker aldrig släppa taget.

Vilken spännande helg vi har framför oss. Nu ska vi bara njuta!

Vi väntar på lunchen. Det känns som att vi är i Italien.

Varm sommarsol, vad vi har längtat efter den!

Vidsträckta sädesfält, hästhagar och hav omger slottet.

Sädesfält med blåklint!

Det finns en bastu vid stranden, men vi badar inte i den.

Picknick i äppellunden.

Ånej, problemet med gammal champagne: korken gick av! Som tur var hade vi med en lösning.

Jag gillar graverade skyltar, såklart hade jag ordnat varsin till hundarna.

Finns en pool måste man ju prova den!

Vilstol efter bad.

Och där kommer husse med öl.

En drink innan middagen, miljön i slottet är fantastisk.

Vi ska välja vin till middagen. Hans uppgift.

Hundarna ligger och sover under matbordet. Dags att natta oss.

Jag vaknar först på morgonen, ser Thoka ligga i solen som faller in under rullgardinen.

Sommarfrukost utomhus.

Hundarna viker inte från vår sida. Faktiskt sitter "känd-från-TV-Linda-Lindorff" vid bordet intill. Hon kommenterade våra fina hundar.

Jag bjuder på min roliga min, vad jag vill visa är min fina hatt. Som är ett parasoll i bakgrunden, haha.

Ragnar skaffar sig vänner.

Ett måste vid ett sånt här tillfälle - en selfie!

Efter frukost lägger vi oss på en filt i parken. Vi njuter av stunden och tänker på de hundar som tagit plats i mitt hjärta.

Platsen vi valt var i skuggan av en stor silvergran, när vi går närmare och tittar ser vi att där är en hundkyrkogård. Så vackert och känslosamt, men också passande för vår anledning till vistelsen.

Det bästa hos människan är hunden.

Alla stenar runt silvergranen har namn och årtal. Jag förstår hur mycket kärlek som ligger begravd på den här platsen och blir rörd till tårar.

Så många namn, jag undrar hur hundarna såg ut. Vilka raser var de, var alla samma ras eller helt olika?

Vi liger på gräset och njuter av stunden.

Hemma igen, vi är lite trötta efter helgens upplevelser.