Gustavas dagbok

22 December
Så kom åttaveckorsdagen i en rasande fart. Veckan som gått har varit intensiv. Valparna är tydligt äldre och kräver mer uppmärksamhet och skötsel. De vill absolut komma ut en stund varje dag och eftersom vädret trots allt varit ganska ok för årstiden har det varit görligt så gott som varje dag. Under veckan har jag förberett så mycket jag kunnat, alla papper är sorterade inför flytten, valparna är försäkrade och Gustavas försäkring som jag tecknade under tiden hon bodde här avslutas efter helgen, då hon åker hem till sig igen.

I torsdags blev valparna veterinärbesiktigade, vaccinerade och chipmärkta. Alla valpar är jättefina, kraftiga och raska, jag har inte sett något problem med någon, inget navelbråck, extra sporrar, kroksvans eller annat, men hjärt- och lungljud har jag ju inte kunnat undersöka. Det är alltid nervöst när veterinären lyssnar och lyssnar, flyttar stetoskopet till olika platser på bröstkogen och tittar upp i taket med drömmande blick. Jag stirrar och törs inte andras - så tittar veterinären slutligen på mig och säger som den mest självklara sak i världen att "Det låter bra!". Pust, då kan jag dra in luft och andas igen. Så fort valparna var chimärkta så registrerade jag dem i Jordbruksverkets hundregister. Det är lag på det, men ändå glömmer många hundägare bort att registrera hundarna där. Ganska ofta ser man annonser om upphittade hundar och katter som är chipmärkta, men inga ägaruppgifter finns registrerade. Många tror nog att det sker automatiskt när djuren märks hos veterinären, men så är det ju inte. För att det inte ska glömmas bort i valpyran så tänkte jag att det var bäst att jag gjorde det genast.

Vi har haft besök här alla dagar som det har gått att ta emot besökare, både av valparnas blivande familjer men också av vänner och hundsläktingar. Jag har hunnit att schamponera mamma Gustava så hon får gå hem ren och fräsch, men också pälslös. Efter valpningen tappar alla tikar först sin ull och sen sina täckerhår och då ser de för eländiga ut innan den nya pälsen har kommit tillbaks. Det är hormonerna som styr fällningen, men man kan ju tro att tiken har haft det jättejobbigt med att föda upp sina valpar och kommer hem helt utsugen och utmattad med pälsen på ända, men det är så det ska vara. Ullen yrde när Gustava fönades efter badet. När valparna besiktigades  passade jag på att väga mamma, hon vägde faktiskt ett kilo mer nu än innan parningen, så det har inte gått någon nöd på henne.

För att göra skilsmässan mellan valparna och mamman så skonsam som möjligt har jag haft med mig mamma på jobbet ett par dagar, så hon ska bli påmind om att det finns ett liv utanför valplådan. Valparna flyttar på söndagen och mamma blir kvar till måndag, så hon ser att huset är tomt. Sen på måndag morgon får hon följa med på jobbet och jobba några timmar innan vi ska åka hem till hennes vanliga familj och liv igen. Då tror jag att hon fort kommer in i sina vanliga rutiner. För mig är det viktigt att mamman ser att valparna lämnar huset och är borta innan hon åker, jag vill inte att hon ska tro att hon körs iväg och hennes valpar blir kvar här övergivna. Hon har varit en väldigt mån mamma.

För bara tre veckor sen köpte jag en säck med 18 kilo valpfoder, den säcken är precis tömd. Det har gått åt två 18 kilos säckar valpfoder under tiden här, då har mamman fått äta ganska mycket av den andra hundmaten vi har, för jag har varit rädd att hon ska få för mycket mjölk, jag vill aldrig mer riskera att en tik får mjölkstockning. Det fick mormor Hekla när Gustava var liten valp och det var förfärligt. Trots att vi åkte till sjukhus direkt måste mamman ändå tillslut opereras och valparna måste flaskmatas.

Nu när valprna fyller åtta veckor och ska lämna kenneln så ser de ut så här. De är otroligt fina och trevliga valpar, jag är väldigt stolt över dem och det ska bli riktigt spännande att följa deras uppväxt och utveckling. Jag hoppas såklart att några av dem kan föra Balder-Balder-blodet vidare till kommande generationer.

Valp 1, Balder-Balder Mumrik Trofast, hane, väger idag 6,45 kilo

Valp 2, Balder-Balder Barve Trofast, hane, väger idag 5,45 kilo

Valp 3, Balder-Balder Gustaviana Trofast, tik, väger idag 5,4 kilo

Valp 4, Balder-Balder Gustav Trofast, hane, väger idag 7,15 kilo

Valp 5, Balder-Balder Marve Trofast, hane, väger idag 6,15 kilo

Valpar som flyttar till jul måste såklart få med sig lussekatter. En valp blev röd och inte viltfärgad som han är registrerad som, han fick smeknamnet Pepparkakan och får såklart med sig en pepparkaksgubbe istället för en lussekatt.

Sele på, dags att flytta. Barve och Gustaviana är de två första att lämna huset.

Avresedag. Hans är nedstämd och suger åt sig så mycket valpdoft han kan.

Mamma Gustava ser att det finns en valp i famnen, hon följer efter till grinden och ser att valpen bärs iväg. Det här känns lite jobbigt för oss människor. Vi förstår att mamman undrar var de tar vägen.

Gustava tittar efter sina valpar, de försvinner en efter en. Hon stannar i huset över natten för att se att valparna är borta.

Söndag kväll, valparna har åkt och jag sitter framför datorn vid skrivbordet i sovrummet. När jag vänder mig om ser jag det här trötta och nedstämda gänget.

Vi tröstar oss med min favoritmiddag. Jag har redan hunnit riva en del av valphagen så att vi har kunnat ställa fram matbordet och stolar. Vi kan äta middag sittandes på en stol igen, det har vi längtat efter.

Gustava är äntligen hemma hos sig igen! Hennes familj har längtat och hon ser också ut att ha gjort det.

Ordningen återställd, familjen är samlad och Gustava har fått tillbaks sitt vanliga namn Mira igen.

Agneta som har valparnas faster Vera var på besök med Stefan.

Agneta och Stefan hade med sig pepparkakor. Leksakerna som syns är från mamma Gustava, de ska följa med valparna på flytten.

För att få lite distans till valparna och släppa på banden till dem innan flytten får Gustava följa med mig på jobbet ett par dagar.

Mycket papper att hålla ordning på, allt det här är till en enda valp. Det är namn på alla papper, så man måste koncentrera sig noga och sortera allt i rätt mappar så inget blir fel.

Så fort valparna hade fått sina chip registrerade jag dem på Jordbruksverket, det är lag på det, men lätt att glömma bort. Viktigt att ägare finns registrerat om en hund kommer bort och blir omhändertagen. Det är inte så ovanligt att hundar och katter är chipmärkta, men inga uppgifter finns registrerade.

Valparnas väskor packas, förutom Eukanubas startpaket, som råkade bli dubbelt den här gången, får de med sig sele och koppel, alla leksaker de haft i valphagen och filtarna med doft hemifrån. De har fått presenter får besökarna också.

Mamma Gustava får en ordentlig tvätt innan hon ska åka hem. Hon har bott här ganska länge, har fött sina valpar, grävt lyor i trädgården och legat i redet i veckor. Skönt att få bli ordentligt ren och samtidigt få bli av med all lös ull. Med den glesa krattan som ligger på bordet har jag kardat ut mycket lös päls.

Jag har dragit ut en trädgårdsslang genom källarfönstret från duschen, så jag kan stå utomhus och tvätta med varmvatten. Trots att det är i slutet av december är det flera plusgrader och går fint att stå ute för både tvätt och tork. Här är hon rensköld efter att ha fått balsambehandling, mycket ull släpper med hjälp av balsamet, trots att jag kardade ut massor redan under schamponeringen.

Gustava är sugen, vi har dragit ned kraftig på hennes matgiva för att stoppa mjölken. Hon är inte längre jätemycket inne hos valparna, men eftersom hon snart ska åka hem så vill jag att hon är ordentligt sinad innan. Eftersom vi har valphage i vardagsrummet ryms inte matbordet, vi får äta med tallriken på en bricka i knäet. Det blir skönt att få tillbaks bordet igen.

Känner du igen uttrycket "Skogsbad"? Man går ut och lägger sig i skogen för att samla energi. Här i huset väljer vi istället att ta ett Valpbad.

Den finaste bajs jag någonsin sett! Hans tog bilden. Efter våra snart sju år ihop har Hans inställning till bajs blivit aningen bättre än den var från början. Även en känslig man blir ganska fort härdad med en valpkull i huset.

Där ryker resterna av mina stockrosor! Som tur är så är det döda stammar, det kommer nya nästa vår.

Mamma Gustava visar hur man gör.

I bilen på väg till veterinären. Med på resan är både mamma Gustava och faster Thoka.

Hos veterinären sätter jag valparna i en kompostgallerhage, för att ha kontroll över dem. De har sina halsband i olika färger på sig, deras papper är märkta med samma färger, för att inte riskera att blanda ihop dem. Man har hört om valpar som fått fel chipremsa på sin stamtavla och om valpar som fått två chip. Sånt ska inte hända mina valpar.

Veterinären hade en student hos sig. Hon går igenom varje valp noga och berättar för studenten, men det finns inget avvikande på någon valp. Väldigt skönt.

Jag är noga och veterinären är noga att dubbelkolla så att alla chipnummer stämmer på både valp och alla papper.

Valparna besiktigas i rätt ordning för att inte blanda ihop något, Blå, Ljusgrön, Röd, Lila och Grön. Jag känner igen dem, men de har sina halsband på sig ända till leveransen för att allt säkert ska bli rätt.

Ser inte så jättebekvämt ut att sova så här?

Jag passar på att väga Gustava. Hon väger faktiskt ett kilo mer nu än innan parningen, det känns bra. Då vet jag att jag inte lämnar tillbaks en tärd mor.

Mamman börjar se lite trött ut, det är inte bara roligt med smått, det är jobbigt också.

Ibland verkar Gustava tycka att vi gullar för mycket med valparna och för lite med henne, men då ser hon till att få gos och kramar. Här har hon klättrat upp i soffan och ska krama Hans, han kallar henne för Kraman och det med rätta. Hon är verkligen en närhetssökande vovve.

Sol och ett par minusgrader, så fort det blir ljust får valparna komma ut en stund.

Gustava var inte helt bekväm med Hans när hon flyttade in hos oss, men efter ett tag smälte hon för honom. Nu är han den som hon mest lägger sig hos när hon känner att hon måste få lite uppmärksamhet och få vara ifrån valparna. Då och då kommer hon upp i sängen på natten, lägger sig gärna mellan mig och Hans och om hon kan gör hon sitt eget trick att gnugga sitt ansikte mot våra. Fördelen på natten är att man inte har glasögoen på sig, som man har på dagen. Med glasögon på gör det ont att bli ansiktsgnuggad.

15 December
Med viss panik inser vi att valparna fyller sju veckor idag! Bara en enda vecka kvar! Hur är det möjligt? Det känns overkligt att deras tid med oss snart är över, deras nya familjer väntar otåligt, Gustavas familj håller på att längta ihjäl sig, men det är ändå jobbigt att vi snart ska skiljas. När man lever så här med sina hundar kommer man nära sina valpar och vill ta hand om dem i resten av deras liv. Men vi måste snart släppa dem ifrån oss och det kommer att kännas. Nu börjar de bli små självständiga hundar, individer som verkligen har tagit sina platser i våra hjärtan. Men hur långt bort de än flyttar är de ändå alltid mina Balder-Balder-hundar!

Under veckan som gått har de kunnat vara ute flera gånger, dock bara kortare stunder eftersom det varit kallt. De äter allt de får, vi provar med olika saker hela tiden. Mamma Gustava är tålmodig men börjar antagligen tycka de är lite jobbiga, hon kommer mer och mer och tigger gos av oss. Hon längtar nog hem lite nu, där är det fyra människor på en hund, här är vi bara två människor på nio hundar. Det blir för lite gos per hund, säger Gustava och klämmer sig upp mellan Hans och mig i soffan och gnuggar sitt ansikte mot våra, hennes sätt att kramas är för gulligt.

Valparnas alla kontrakt och intyg är utskrivna, deras matpaket från Eukanuba är hämtade i butiken och jag har tagit fram deras selar och koppel som kommer med när de flyttar. Vi har fått svaret från forskaren på SLU, det finns fortfarande inga parasitägg i valparnas avföring, skönt att veta.

Pappabjörnen Arve har varit på besök med sina människor, han är så otroligt härlig och det var en fröjd att se honom igen. Jag är så himla glad för den här kullen och har så höga förhoppningar om dessa valpar. Jag hoppas verkligen att det finns några som kan gå vidare i avel och föra dessa underbara egenskaper vidare. Det måste bli många bilder på honom, den som inte orkar se får scrolla nedåt.

När det var dags för valparnas veckoporträtt idag behövde jag verkligen det stora tålamodet. Valparna sätts på en filt i soffan, de ska sitta fint och se ut som sig själva. Så ska jag ta bilden och den ska bli skarp. Det blev fina bilder, men jag visar bara fem av dem här. I verkligheten tog jag över 500, det är ju lätt gjort med en telefon och inte som förr i världen när man hade en rulle med 36 bilder. Men det kräver tålamod med livliga valpar som inte alls vill sitta i soffan och titta rakt i kameran utan hoppa än hit, än dit. Och så ska de se ut som jag tycker att de gör mest och inte bara ha en ovanlig pose för stunden.

Valp 1, hane

Valp 2, hane

Valp 3, tik

Valp 4, hane

Valp 5, hane

Det har tidigare varit så lätt att ta fina bilder på valparna, jag sätter dem i på filten i soffan och klick, klick, så var det klart. Idag blev det bild efter bild, efter bild, efter bild, efter bild... Valparna for än hit än dit, så satt de still men gjorde konstiga grimager och såg inte alls ut som sig själva. Tålamod, tålamod och gott om tid så gick det till slut.

För sysselsättning och upplevelser försöker vi hitta på nya saker hela tiden. Här fick de en urskrapad burk från köket. Det blev en livad stund i valphagen.

Sovstilen är olika. Efter spännande dagar sover valparna tungt. De har fått en bädd med mjuka filtar, men så här kan man också välja att sova.

Faster Thoka har nu fått fri tillgång till valparna, hälsar mamma Gustava. Thoka har längtat men Gustava har varit mån om sina små och inte varit helt avslappnad med Thoka som så gärna velat gosa med småttingarna.

Pappabjörnen Arve kommer på besök.

Jag kan inte välja vilken bild som är finast och visar flera. Fina Arve Järnvilje, äntligen är hans valpar här!

Jag ville ha en bild på föräldraparet till kull Trofast, Arve smilar upp sig, Gustava ser måttligt nöjd ut att han dök upp. -Ska han stanna länge? undrar hon.

Farfar Leif och farmor Ingegerd klappar om Arves små barn.

Leif är Arves husse och blir därmed valparnas människofarfar.

Ingegerd är Arves matte och blir valparnas människofarmor.

Arve hade med sig hemgjord glögg, jättegod!

För lite gos per hund, klagar Gustava och tigger kel mellan oss i soffan.

Jag tror att mamman börjar längta hem nu, det var kul med valpar, men snart behöver hon få egentid och mer klappar och kramar från människor än vad hon hinner få här.

Valparna är stora och det börjar bli trångt hos mamma nu när de får snutta lite mjölk.

Vaparna får lite tuggisar för att uppleva något annat.

Stora och små tassavtryck i tunneln i valphagen.

Faster Thoka tar varje stund till gos med valparna som hon kan, hon älskar valpar!

I valphagen finns en berghäll som alla valpar i alla tider har älskat att leka på, den är ganska brant och nu finns det is på den. Där vill man ju komma upp!

-Mer gos tack! Hans jobbar egentligen framför datorn, men det går att ta klapp-och-kram-pauser mellan varven.

Ibland måste man ligga ute på den frostiga altanen och svalna lite. Till vänster ser man framtassar och en nos, till höger baktassarna.

En klar morgon gryr, då kan valparna få komma ut!

Att mamma är en urhund vet vi redan, det här är ännu ett bevis på det: hon kräks upp mat till valparna som de girigt sätter i sig. De är trots allt urhundar de med och vet att det är sånt de ska äta.

Mamma tigger gos. Får hon inte spontana klappar i tillräcklig mängd kommer hon och påminner om att varje hund har rätt till en viss mängd gos varje dag. Hon får ibland för lite, tycker hon.

Pappas tofflor är den bästa tuggleksaken!

8 December
Sex veckor gamla idag. Det går så fort, veckorna bara rullar på. Valparna kräver mer och mer uppmärksamhet och skötsel. Det är en ovanligt tystlåten och lugn kull tror jag. Sover tyst hela nätterna, nu helt torra och kissar och bajsar aldrig utanför sina toalådor. De har kunnat komma utomhus några gånger. Det är kallt och blött, så första gången ute blev bara sex minuter innan de började huttra i snön. Dagen efter var det redan mer fart på dem, som att de redan lärt sig att springa i snön.

Vi har haft besök från valparnas familjer och mina vänner. Nu är sista valpens familj utsedd, så alla valpar är bortlovade. Valparnas farbror Rurik var här med sina människor, de hade med sig presenter till valparna. Gustavas familj var här på besök, de hade också med sig presenter till valparna. De börjar nu räkna ned dagarna tills hon ska få komma hem. De har hunnit vara på semesterresa, de har byggt och möblerat om hemma men nu börjar det bli långtråkigt och tyst. De längtar efter sin vovve! Trots att Gustava blev jätteglad när de kom, så gick avskedet lika bra. Hon följde dem till grinden, men när familjen gick från tomten vände Gustava sig om och skyndade upp till huset. Hon känner ännu att valparna behöver henne. Modersinstinken är stark.

Gustavas pappa Kazper, valparnas morfar, har skickat ett paket på posten. Där fanns både leksaker, godis och tugg till valparna som de får med sig när de flyttar. Jag har hämtat stamtavlorna från Kennelklubben, nu måste jag börja skriva ut alla kontrakt och blanketter som behövs inför besiktning och leverans. Jag vet att allt kan ta mycket tid, så jag vill börja nu snart så det hinner bli klart utan stess.

Under veckan har vi också samlat avföringsprover för att skicka till forskaren på SVA. Nu vet vi ju redan att valparna inte har spolmask, men för studiens skull behövs ändå proverna tagna efter avmaskningen. Valparna äter bra, mest uppblött torrfoder med vom eller burkmat på, men de får också slicka våra tallrikar och smaka olika saker. Falukorv var en hit, hälsar de. Jag har varit och handlat den andra säcken valpfoder, den här gången blev det 18 kg Eukanuba Puppy Medium breed, istälet för Small breed som den förra säcken var. Den här är lite mindre kaloririk än Small breed. I valppaketen jag beställt kommer det vara Large breed, som är ännu mer kalorisnål. Det hjälper valparna att växa upp utan så stor risk för övervikt. Man vet att valpar som växer upp för tunga löper mycket större risk för att utveckla problem med skelett och leder än valpar som växer upp slanka. Rätt kost av hög kvalité är A och O för en sund och frisk kropp.

Valp 1, hane

Valp 2, hane

Valp 3, tik, Gustaviana som nu har en familj som väntar på henne.

Valp 4, hane

Valp 5, hane
  Så kallade bloopers. Jag får ibland frågan "Vad har du för kamera, du får så fina bilder?" Jag fotar med telefonen, men det blir ganska många fler bilder än vad som sen läggs ut här på hemsidan. Valparna sitter på en filt i soffan, sen har jag stort tålamod och tar många bilder, det är svaret på frågan. Här visar jag några av bilderna som blir, men som vanligtvis går ned i papperskorgen. Under årens lopp måste jag ha kastat tusentals fler bilder än jag publicerat, om det är till tröst för någon som tycker att bilden de tog inte blev så bra.

Mamma Gustava fick för sig att hon också ville vara med på bild när valparnas porträtt togs. Hon hoppade upp i soffan och la sig bekvämt tillrätta. För hennes skull tog jag en bild på henne, sen fick hon gå ned så jag kunde fortsätta med nästa valp.

Jag berättar för Gustava att hennes familj ska komma på besök, hon spanar i fönstret efter dem.

Äntligen är de här! Gustava vet inte vem hon först ska krama och tigga gos av.

Gustavas familj gosar först med mamma Gustava, sen med hennes valpar.

Gustavas familj hade med sig leksaker från Gustava till sina valpar. De får med sig dem när de flyttar.

Valparna är utomhus och har hittat klippan med is, den är spännande.

-Hjälp, jag kvävs! Mamma Gustava leker mycket med sina valpar, men ibland blir det lite för mycket.

Gustava träffar Arves bror Rurik, men njaa, hon gillade nog Arve bättre.

Pappa Arves bror Rurik hälsar på sina brorsbarn.

Farbror Ruriks leksaker är också bra!

Ruriks matte Eva gosar med valp Blå.

Det är bra att vi gillar Pytt-i-panna, för vi sitter i soffan med tallriken på en kudde i knäet och äter. Då är det svårt att äta annan mat än sånt som kan ätas bara med gaffel. En sak som vi saknar lite är matbordet. Det kan vi använda igen när valparna flyttat och vi får tillbaks bättre plats i det lilla huset. Den hårda vägen har vi lärt oss att tallriken stannar kvar bättre på brickan om det ligger en fuktig disktrasa under den.

Gustavas pappa Kazper, valparnas morfar, har skickat ett paket med presenter.

I paketet finns både leksaker, godispåsar och tugg till valparna samt en påse gott till de vuxna.

Morfar vet vad en valp vill ha för leksak!

Hans har döpt om Gustava till Kraman, som i Beppes gonattstund, för hon vill knappt göra annat än att kramas eller ligga i hans knä.

Det är tröttsamt att vara mamma, ibland måste man få lite egentid också.

Valparna är ute för första gången, de ser sig omkring, smakar lite snö men börjar snart att huttra i kylan och får komma in.

Mamma Gustava är aldrig långt ifrån sina små, här med Gustaviana.

Efter maten ska det busas med husses tofflor, det är kul!

Det börjar bli trångt i mammas mjölkbar.

Valparna får hela tiden smaka olika saker, här får de slicka får tallrik med pastasås.

1 December
Fem veckor! Dagarna går fort nu när valparna börjar bli små busiga hundvalpar som leker och kivas. De är väldigt gulliga! De äter bra, mest uppblött valpfoder men också torrt ur mammas matskål som står i valphagen. De har börjat få lite annat i maten för att vänja sig vid olika saker, man vet också att det är väldigt viktigt för tarmfloran och därmed för valpanras immunförsvar att äta annat än bara torrfoder. De har fått nötvom och filmjölk, de får också Stomax och Fortiflora på maten för magbakterierna. Efter hand får de smaka det ena efter det andra, beroende på vad vi har hemma i kylskåpet.

De första besöken från utomstående har varit här för att träffa valparna och börja lära känna dem. Mamma Gustava passar noga på sina små, men tog besöken bra. Hon fattade dock att det var något lurt, för alla var så intresserade av hennes valpar som hon är så rädd om. Valparna är så gott som helt "rumsrena" genom att de inte kissar eller bajsar någon annan stans än på toalådorna, de här lådorna fungerar verkligen helt fantastiskt bra.

Veckans bilder är lite suddiga, det är svårt att fota den här årstiden när det är så svagt ljus. Men en söt suddig bild är bättre än ingen bild.

Valp 1, hane

Valp 2, hane

Valp 3, tik, Gustaviana Trofast, ännu inte bortlovad.

Valp 4, hane

Valp 5, hane

Forskning har visat att man påverkas mycket av vad man äter, vill man ha en bra tarmflora och immunförsvar ska man äta sånt som innehåller levande bakterier. Jag ger olika saker till valparna för att främja tarmfloran.

Mamma Gustava bryr sig inte om att det är första advent, går man ned till sjön måste man gå i!

Valparna får smaka filmjölk.

Inte alltid så lätt att äta nya saker som skvätter.

Så här ser det ut när lådan är nystädad. Ett lager träpellets under gräset som suger upp urinen.

När det är dags för städning, ännu kissar de inte så stora mängder, så det räcker med ett par dagars mellanrum, ser det ut så här under gräset. Pelletsen som sugit upp urin blir till sågspån.

Gräset spolas med trädgårdsslangen, får stå en stund på högkant och rinna av innan de får ligga i klorinvatten i badkaret en stund. Sen får de stå på högkant och torka tills det är dags för nästa användning.

Den använda pelletsen lägger jag under buskarna i trädgården, det är bara rent sågspån med urin.

Jag köper eldningepellets, en säck på 16 kg räcker länge och man behöver inte snåla på pelletsen eftersom det inte blir dyrt. Tidsigare använde jag engångs kissunderlägg, men de var både dyra och svåra att få att ligga kvar utan att valparna släpade runt dem i hagen.

Städdags, då får man maka lite på sig.

Jag använder en gummiduk för att skydda trägolvet, den är tålig och vattentät och lite sträv, så valparna får bra fäste att gå på den. Jag tycker det är lättast att tvätta den med en svamp som sköljs i en hink med Ajax-vatten och så eftertorkar jag med en frottéhandduk.

Alla i den här fammiljen gillar gos. Mamman, valparna och vi människor vill gärna vara nära och mysa.

Gustava ligger helst nära sina valpar, men de senaste dagarna har hon börjat ligga i soffan intill valphagen, hon bäddar ned sig bland kuddarna och verkar tycka det är skönt att få lite egentid men ändå ha uppsikt.

24 November
Inte klokt att valparna redan fyller fyra veckor! Halva tiden här hos oss har redan passerat och det är svårt att föreställa sig att de om bara fyra veckor ska vara stora nog för att lämna huset och klara sig i sina nya familjer.

Idag var Gustavas riktiga familj här på besök igen. Det blev ett glatt återseende, Gustava gav sina söta kramar till alla. Det blev efter mycket gos valptitt och sen när familjen skulle åka hem följde Gustava med dem till grinden men ville inte följa med. Med valparna i huset vill hon fortfarande vara kvar här.

Under veckan som gått har de från att vara små spädgrisar blivit rörligare valpar. De har lärt sig att gå på toalådan för att bajsa, kissar gör de ännu lite överallt, men mer och mer söker de sig till lådan. De börjar leka med leksaker och brottas med varanda. De äter bättre och bättre från fat och vi börjar variera kosten lite för att de ska få en så bra bakteriekultur och därmed ett tåligt immunförsvar som möjligt. Man vet att hundar som får äta annat än bara sterilt foder mår bättre och blir friskare.

Valparna fyller åtta veckor precis dagarna innan jul, så för att vara på säkra sidan har jag redan bokat tid för besiktning, vaccination och chipmärkning hos veterinär. Det är inte alla kliniker som har öppet inför jul och om inte valparna kan besiktigas kan de inte levereras, men nu har vi fått en tid bokad. Jag har också registrerat valparna på kennelklubben, det är ju kanska mycket papper som ska skrivas ut och förberedas, skönt att ha så mycket som möjligt klart i god tid.

I och med registreringen kan jag presentera valparnas namn! Den här gången blev det mamma och pappas namn som låg som inspiration. Vi har pojkarna Marve och Barve efter pappa Arve, vi har Gustav efter mamma Gustava och sista hanen heter Mumrik efter Snusmumriken i berättelserna om Mumintrollen. Mumriks blivande matte hade tidigare Arves äldre halvbror Mimer, hon önskade att hennes nya valp skulle få heta Mumrik och så fick det bli. Tikvalpen heter Gustaviana efter mamma Gustava, båda namnen är en feminin form av namnet Gustav. Både Gustava och Gustaviana användes i Sverige från början av 1600-talet, Gustav är däremot känt i Sverige sen 1200-talet.

Deras gemensamma kullnamn blev Trofast, för det är ju verkligen vad en eurasier är. Enligt ordboken betyder Trofast "den som man helt säkert kan lita på vad gäller vänskap" och bättre än så kan inte eurasier beskrivas. Det finns också en underbetydelse och det är att jag stått fast vid min tro på den här kullen jag planerat så länge, sen innan Gustava ens var född.

Valp 1, hane

Valp 2, hane

Valp 3, tik

Valp 4, hane

Valp 5, hane

Små björntassar med trampdynor som ser ut som mjuk lakrits.

Gustava matar sina små och njuter av att ha sin familj nära.

Den enda av valparna som vi vet vad hon heter, det här är Gustaviana. Hanarna har ännu inte kopplats ihop med sina namn.

Alla i familjen får Gustavas specialkramar.

Gustava kör sin specialare och ska kramas.

Glatt återseende när Gustavas familj kommer på besök. Det syns dåligt på bilden, men Gustava är i luften med alla fyra tassar.

Mamma Gustava kom in med jordiga tassar så vi gick och tittade där hon tidigare grävt en lya. Jodå, hon har fortsatt gräva, trots avspärrningarna. Jag flyttade runt och hoppas att hon inte kommer åt nu. Hon har kämpat på bra, grävt jord och gnagit av sega rötter.

På morgonen måste man få morgongos innan man kan vakna och gå upp. Gustava sover dock inte i vår säng på natten utan hos valparna.

Ibland blir Gustava lite trött på att vara mamma och vill få gos själv, hon kramas genom att lägga en framtass på varje axel och pressar sen ansiktet hårt mot den hon kramar, otroligt gulligt!

Bara drygt tre veckor gammal och väljer redan att gå på toalådan!

Mamman är en väldigt gosig mamma som gärna vill vara nära sina små.

20 November
Valparna deltar i ett forskningsprojekt på SLU om spolmask hos hund och om spolmasken blivit resisent mot avmaskningsmedel eller inte. Jag tycker sånt är intressant och gör vad jag kan för att hjälpa till.

Vår uppgift blev att samla valpbajs från var och en av valparna i några dagar och sen skicka in till SLU. Därefter avmaskas alla valpar och efter tio dagar ska vi samla nya prover och skicka in. De första proverna tagna innan avmaskning analyserades hos SVA och idag kom svaret. Ingen av valparna hade spolmaskägg i avföringen, vilket ju var en possitiv nyhet, i alla fall för oss och för valparna. Förhoppningen från forskarnas sida hade väl varit att valparna skulle ha spolmask, bli avmaskade och sen skulle nya avföringsprovet visa hur väl avmaskningsmedlet fungerade. Så blev det inte riktigt i det här fallet. Vi ska ändå samla nya prover och skicka in dem för analys.

En påse från varje valp skickas in för analys. Det har varit ett väldigt passande på valparna under de dagar vi skulle samla bajs, mamma Gustava ville också väldigt gärna hålla rent efter valparna och ibland hann hon före oss. Så fort vi såg att en valp var på väg att sätta sig skyndade vi dit med skeden för att fånga upp det. Valparna är ju inte ens tre veckor när vi börjar, så de har knappt lärt sig gå till toalådan än.

17 November
Dags för valparnas treveckorsbilder. De är ännu lite otympliga och rör sig snubbligt och vinglingt, men de är på benen. Valparna har fått flytta ur sitt rede och fått valphagen som ger dem mycket bättre utrymme för att röra sig. De äter bättre och bättre för varje gång de matas med valpfoder, men det blir ännu väldigt mycket mat överallt. Valparna har fått sina klor klippta för första gången. De sover mycket och mamma Gustava är mycket med sina valpar, det märks att hon tar till roll som mamma på största allvar.

Valp 1, hane

Valp 2, hane

Valp 3, tik

Valp 4, hane

Valp 5, hane

Efter några dagar i valphagen har vaparna fått bättre rörlighet och de har ny fått en tjockare madrass att ligga på, det gillar mamman.

Det blir mycket gos med valparna, det är bra för alla, både människor och hundar.

Mys med mamma.

Ätandet går framåt, men det blir ännu väldigt mycket mat överallt.

Jobbigt att äta, efter maten måste man sova.

Valparna behöver mer utrymme, så vi bygger upp deras valphage. Huset är inte så stort, så vi får möblera om för att få plats. Matbordet flyttas och vi får från nu sittta och äta med tallriken på en kudde i knäet i soffan. På golvet lägger jag en gummiduk, den skyddar trägolvet från kiss och är lite sträv, så lätt för valparna att gå på. Redet drar vi åt sidan men måste ta paus för att låta mamma mata en stund.

Ena bordsbenet blir i valphagen, för att skydda det från kiss och gnag så ställer vi det i en plastkopp och sätter sen ett rör runtom.

Sådärja, bättre plats för hundfamiljen.

Också bättre plats för husse att ligga i hagen och gosa. Det är viktigt att gosa mycket.

Trötta valpar.

15 November
En av valparna är lovad till en familj där husse har en liten hundallergi. Han vet vilken allergen han är allergisk emot, så för att han ska få en hund som han tål gör vi en allergiprofil på alla hanvalpar i kullen för att se vilka allergener de har. Vi hoppas såklart att åtminstinde en av vlaparna ska vara fri från den allergen blivande husse är allergisk emot. Är alla valpar bärare av den så får de vänta vidare, men finns det någon valp som han tål så vet vi det.

Jag har tidigare testat en kull för att hitta rätt valp till en familj med viss allergi och det fungerade bra. Det är inte alla som vet att man kan ta reda på vilken hund man tål och inte, så därför vill jag berätta om det. Vill du läsa mer så gå in på Medi-Tec, tidigare Allergenius hemsida.

Testet går till så att man först beställer testkit via deras hemsida, de kom fort på posten. De kostar 395 kronor per test och man behöver en per valp. Man behöver också ha gjort sin egen profil för att veta vilka allergener man reagerar emot, testet gör man hemma och skickar in, det kostar 1475 kronor. Varje valp borstas med en borste i nacken och en i ljumsken och borstarna läggs i varsina provrör som sen skickas in för analys. Man registrerar sina testkit på deras hemsida och sen väntar man ivrigt! Vi hoppas att svaret kommer i slutet på nästa vecka.

Man borstar i en ruta, en i ljumsken och en i nacken, på varje valp. Mjäll fastnar på borsten och de anlayseras för att se vilka allergerner varje valp bär.

Varje provrör har ett nummer, man registrerar varje rör på deras hemsida, svaret kommer där sen.

Alla borstar ligger i sina rör efter noga borstning av varje valp, borstarna läggs i svarskuvärt och skickas in. Sen håller vi tummarna på att det finns en pasande valp för en väntande familjen.

14 November
Sen ett par dagar tillbaks har valparna fått prova på annat än mammas mjölk att äta. Jag brukar börja ganska tidigt, stax efter tvåveckorsdagen, för att de ska lära sig äta bättre och bättre under veckan tills de fyller tre veckor. När de är tre veckor sätter deras tillväxtkurva fart och då gäller det att de lärt sig äta på egen hand för att inte helt suga ut sin mamma. Jag har varit lite försiktig med att ge mamma Gustava för mycket valpfoder, rädd för att hon ska få massor med mjölk som sen ger mjölkstockning. Det provade vi på när Gustava var valp, hennes mamma Hekla fick på väldigt kort tid ett överfullt juver som blev inflammerat. Trots att vi fort var på sjukhus, innan det var illa, så blev det ändå väldigt jobbigt med flera sjukhusbesök, operation, antibiotika och flaskmatning. Av det lärde jag mig: ALRDIG mer mjölkstockning!

Jag brukar börja med modersmjölkersättning som jag blandat upp med babymousse från konservburk, valparna gillar det men det blir förskräckligt kladdigt eftersom det är så mjukt - för att det ska vara lättätet. Den här gången var jag lite bekväm och öppnade en burk och matade med sked. Det gick jättebra, alla valpar slickade i sig och det blev inte ens hälften så kletigt som när jag gjort på gamla sättet. Nu matar jag dem en och en ur burken några gånger om dagen så att de ska kunna äta på egen hand från fat när de blir tre veckor.

De är väldigt söta när de äter, så det blir flera bilder.

13 November
Nog märks det att eurasier är en urhund. Gustava har jobbat på en lya. Det är galler runt alla hus på tomten, eftersom jag inte vill att nåon hund - eller annat djur - ska krypa in. Men nu har Gustava hittat ett trångt ställe att gräva på och det är förvånande hur litet hål det behövs för att ändå rymma en fullvuxen eurasier. Jag har ett vedförråd byggt ovanpå en lastpall där hon grävt ut under. Det kan ju bli farligt, om det välter kan hon ju klämmas svårt så det är nu igenbommat med galler. Gustava har slitit undan gallret och grävt vidare, så jag har fått sätta för igen, nu bättre föranktat. Till Gustavas förtret.

Det ser ut som ett rävgryt, men det här har Gustava jobbat på ett tag.

Det behövs inte så stort för att rymma en eurasier. Men fortsätter hon att gräva kan det ju rasa, så jag satte galler för.

Gustava har rivit bort gallret och plankorna jag satte för och gräver vidare, hon tycker hon hittat ett jättebra bo här.

10 November
Redan dags för tvåveckorsrapporten! På dagens porträtt ser man att valparna precis håller på att öppna sina ögon. Bara tunna glipor än och valparna ser nog inte annat än ljus och mörker, men nu går det fort i deras utveckling. På bilderna från veckan som passerat ser man att de gått från små spädgrisar till valpar på bara en vecka. Det är mest sovbilder, för det är vad valparna gör mest.

Gustava har haft besök av sin familj, det var ett kärt återseende. Alla hade längtat efter att få träffas och Gustava tiggde kramar av alla i familjen. Sen gick vi in och tittade på hennes valpar. När det var dags för familjen att gå var de lite oroade över att Gustava skulle vilja följa med dem hem, men så som jag sett tidigare så följde hon dem till grinden men gjorde ingen ansats att gå med dem. Hon vet att hennes valpar är här och att hon ska vara hos dem ett tag till.

Mamma Gustava är en noggrann mor, men vi fick med henne på en lite längre promenad till sjön. Glad plumsade hon i vattnet, men så slog det henne plötsligt att valparna var ensamma hemma och hon hastade plötsligt hemåt. Jag fick skynda efter för att få fatt på kopplet, hon lyssnade inte när jag bad henne sakta ned, hon skulle hem!

Valp 1, hane

Valp 2, hane

Valp 3, tik

Valp 4, hane

Valp 5, hane

Mamma Gustavas bästa ställe: hos sina valpar.

Gustavas familj på besök!

Familjen har längtat efter henne, ovana att vara ifrån varandra. Eftersom Gustava är väldigt tillgiven sin familj valde vi att hon skulle få föda sina valpar innan de kom för att hälsa på första gången. Vi tänkte att om valparna är födda så kommer hon vilja stanna kvar här efter besöket. Vi ville inte att de skulle komma tidigt efter att Gustava flyttade hit, eftersom vi inte ville stressa henne med att de kom och sen gick igen utan att ta henne med. Vår plan fungerade. När familjen åkte hem gjorde hon inte en minsta ansats att vilja följa med hem.

Mamman får uppmärksamhet och gos av sin familj.

Puss och kram, Gustava har många innestående gosstunder efter att ha varit borta från sin familj i några veckor. Nu när valparna är födda får familjen komma på besök så ofta de vill.

Nu när valparna är lite äldre ligger mamma utanför redet mer. Hon vill ha gos och uppmärksamhet.

Små glipor börjar synas i ögonvrån.

Gustava är duktig och mån om sia valpar, ligger mest hela dagarna hos dem.

Solsken och härligt väder, vi går ned en sväng till sjön. Gustava verkar njuta av promenaden och plumsar glatt ned i vattnet. Efter en stund verkar det slå henne att hon glömt tiden och att hennes små ligger ensamma hemma! Hon vänder tvärt om och skyndar hemåt, vi får småspringa för att hålla jämna steg med henne.

Valparna sover mest, de har inte mycket annat att göra än att äta och sova när de är så här små.

3 November
Valparna är en vacka gamla och det är dags för deras första vecko-bilder. De är ännu inte så fotogeniska, ligger platt som en tjock sork, men det kan ju vara kul att se dem så som de ser ut nu, så man sen ser hur söta de blir när de är äldre. Jag la dem bara rakt upp och ned på filten och tog en bild, ansträngde mig inte för att få valparna i rätt position, de är ännu utan ögon och inte vana att bli hanterade utanför redet och jag vill inte stressa dem eller mamma Gustava. Alla valpar blir viltfärgade, samma färg som Gustava har. Jag målar dem med tipex på tassarna för att hålla ordning på vem som är vem. När de blir lite grövre om halsen ska de få halsband i olika färger.

Mamma Gustava månar om de små, jag blir alltid imponerad av att de är så duktiga trots att det är deras första gång och ingen har visat dem hur de ska göra. Gustava har vägrat att lämna redet när jag har tyckt det varit lagom för henne att få en kisspaus, så hon har fått välja själv. Det har resulterat i att hon väckt mig på natten, när hon helt enkelt inte kunde ligga kvar längre. Nu de senaste två dagarna har hon dock slappnat av mer och varit ifrån valparna några stunder för att strosa runt på tomten, det går också att locka ut henne för en sista kiss innan vi släcker i huset för natten. 

Valp 1, hane.

Valp 2, hane.

Valp 3, tik.

Valp 4, hane.

Valp 5, hane.

Fem trinda sorkar i redet.

Efter att ha legat som klistrad i redet några dagar kan mamma nu tänka sig att ta lite ledigt och njuta i solen.

Skönt att få sträcka lite på benen.

Det är tröttsamt att vara mamma.

Lite udda vikel på kameran, men så här ligger hon mest hela dagarna. Tittar upp då och då, sover sen vidare.

29 Oktober
Vi har en till födelsedag att fira! Mamma Gustava fyller två år. Det fick bli tårta på sängen, för Gustava ville inte lämna redet för något kalas.

När man nyligt fött valpar är det OK att firas i sin bädd.

Gott! Gustava slickar fatet rent.

28 Oktober
Vilken överraskning! Valparna är redan här!

Igår söndag efter lunch verkade Gustava flåsig, jag tog tempen och den var faktiskt bara 37,2 grader. Några timmar senare var den nere på 37 grader och jag funderade på om det redan var dags för valpning? Temperaturen går ned då, men den kan också svaja lite upp och ned de sista dygnen, det är vanligt. Det är ännu tidigt, faktiskt bara 59 dagar sen första parningen och 58 sen den andra, men det är 61 dagar sen ägglossningen. Baserat på den så är valparna beräknade att födas den 29:e. När det var dags för middag var Gustava ivrig i köket och jag sa till Hans att det var skönt att se, för då är hon inte på gång att föda.

Den här morgonen ställdes klockorna om från sommartid till vintertid, men jag var så trött på kvällen att jag gick och lade mig redan klockan åtta, sa till Hans att klockan ju egentligen skulle vara nio på kvällen, så det var ok att gå och lägga mig. För säkerhets skull satte jag larm tre timmar senare, för att gå upp och se till henne, man vet ju aldrig. Strax före elva på kvällen var vi ute på en kiss, allt verkade lugnt så jag gick och la mig igen. Jag hinner inte mer än slumra till så vaknar jag tvärt av ett valp-pip! Fort är jag ur sängen och framme hos Gustava, hon ligger i redet och slickar på en valp!

Jag hade som tur var redan tagit fram madrassen och lite handdukar, så vi flyttade henne från redet och snart föddes nästa valp. Jag hann knappt med att torka den ena torr innan nästa kom. Inom en timme hade hon fött sina fyra valpar, tre hanar och en tik. Alla jämnstora och raska, så skönt. Gustava verkade nöjd med sina fyra små, så hon fick flytta in i redet med dem. Jag plockade ihop, la använda handdukar i tvättmaskinen och släppte ut Majken på en nattkiss innan vi skulle släcka i huset igen. Ute på trappan ser jag att den svarta natthimlen är ovanligt stjärnklar och jag försöker ta en bild på de glimmande stjärnorna. När vi kommer in igen hör jag att Gustava jämrar sig i redet och jag skyndar dit, hinner precis se att hon föder en femte valp! Vi var ju på sjukhuset för röntgen för att jag säkert ville se hur många valpar hon hade i magen och vi såg fyra. Så mycket var det värt, haha. Den femte överraskningsvalpen var en kraftig hane. Gustava lägger sig ned och somnar, vi gör som hon och går och lägger oss.

Måndag morgon är vi trötta men glada, fem nya små Balder-Balder-hundar har fötts. Arve Järnvilje har äntligen blivt pappa, jag har väntat på de här små så länge.

Nån är sugen på middag. Men det var bara lur, sen visade det sig att hon förresten inte ville ha. Nu efteråt förstår jag varför.

Valp 1, hane, väger 496 gram.

Valp 2, hane, väger 439 gram.

Valp 3, tik, väger 432 gram

Tre valpar födda, nu väntar vi bara på den sista.

Efter en stunds väntan kommer valp 4, en hane som väger 500 gram.

Fyra valpar ligger och diar, det var alla vi sett på röntgen.

Gustava ser nöjd ut, trött såklart, det här gjorde hon bra!

Hon får flytta in i redet med sina små, lägger sig genast till ro.

Alla valpar har kommit, vi bäddar ned Gustava i valpredet, fyller tvättmaskinen med handdukar och går ut på trappan för att låta hundarna få en sista kiss. Jag ser att himlen är full av lysande stjärnor och försöker fota dem. Det blev inte så märkvärdigt när jag bara har min telefon.

När jag kommer in efter stunden under stjärnhimlen hör jag Gustava jämra sig, jag skyndar in till henne och ser precis hur det kommer ännu en valp! En överraskningvalp vi inte sett på röntgen. Alla handdukar ligger redan i tvättmaskinen, vi tar vad vi har framme för att torka fostervatten. Valp 5 är en hane och han väger 505 gram.

Det blev fem valpar, en tik, fyra hanar. Gustava ser nöjd ut.

Nu går vi och lägger oss. Världen har fått fem nya små Balder-Balder-hundar!

27 Oktober
Gustava har hittat in i redet och ligger där och sover. Hon har fått några handdukar att riva runt med, vilket hon gör mellan varven. Då och då vill hon gå ut, men man måste gå med henne eftersom hon vill försöka krypa in under huset, under förråd, vedstapel och hönshus. Hon ska inte få gräva nån lya utomhus och föda sina valpar där, de ska komma inomhus i redet.

23 Oktober
Nu är redet på plats. För att få ett tak och känsla av att det är en mysig håla har jag byggt ihop en enkel ställning av PVC-rör, sådana vita elrör. Över det har jag lagt en filt. För att kunna se i redet när vi behöver så finns lampor uppsatta, de är bara tänkta att tändas tillfälligt. När Gustava ligger med valparna är det ju tänkt att vara lugn och ro och inte mer än dagsljus.

På enklast möjliga vis har jag byggt en ställning för att kunna hänga en filt över redet som tak. Det ska ge mamman en känsla av att hon ligger i ett tryggt gryt, skyddat för insyn.

Madrassen jag hade tidigare var gammal och inte så mjuk längre. Jag har sytt en ny madrass, gjord av en bäddmadrass. Jag tog kanske i när jag gjorde den dubbel för att bli extra bekväm och mjuk. Nu när jag ska sätta ihop redet ser jag att madrassen nästan inte ryms i överdraget. Här är bädden vänd upp och ned, skumgummit som syns är redets runda sarg. Ovanpå madrassen ska jag lägga den skålade frigolitbotten, så att det blir som en mjuk grop i mitten av redet när hon ligger där med sina valpar. När botten är på plats så vänder jag redet rätt.

Så här blir det när allt är på plats. Lamporna är tända, men de är bara tända när man behöver titta till mamma och valpar.

Så här ser det ut till vardags, så det blir ett mörkt och tryggt kryp-in för mamma Gustava.

22 Oktober
Sista på göra-listan innan valparna kan komma är vaccination mot herpesvirus. Jag har aldrig varit med om herpesinfektion hos valpar, men har hört tillräckligt om valpdöd till följd av smitta, så jag vill inte ta några risker. Första sprutan fick hon strax efter parning, andra sprutan tas ca en vecka innan beräknad förlossning.

21 Oktober
Måndag morgon och vi har tid på stora sjukhuset för röntgen av magen. Jag vill veta hur många valpar det är, tycker det känns tryggt inför förlossningen. Kommer alla kan vi slappna av, kommer någon men inte resten vet jag det och kan handla där efter.

Vi ser att det finns fyra valpar i magen, det känns lagom. Den här årstiden kommer ju valparna att få vara inne i huset en del, så det är bra att det inte är en stor kull. Jag är också nöjd med att jag var så noga vid parningen. Dels att jag tog blodprov för att veta exakt när hon hade ägglossning, så att jag vet att hon parades på de mest optimala dagarna, inom 48 timmar från ägglossning samt dagen efter. Jag är också nöjd att jag åkte till Arve med Gustava en tredje gång och såg att de inte ville para sig mer. Då vet jag att de var nöjda och vi gjort allt rätt för dem. Jag är också nöjd att jag inte väntade ännu länge på att para med Arve utan verkligen åkte till honom med Gustava så fort hon var gammal nog, även om det kanske hade passat bättre i tid med en kull på nästa löp om ett drygt halvår för att få sommarvalpar. Arve börjar bli lite äldre och man vet att fertiliteten går ner med ökad ålder. Trots att vi gjort allt rätt finns fyra valpar och det visar att det nog var hög tid för Arve att bli pappa. Jag har väntat på hans valpar i åratal, nu är de snart här!

Vi har tid för röntgen av magen på stora sjukhuset.

Veterinären visar bilderna, så spännande!

Vi räknar till fyra valpar! Det känns så spännande när man faktiskt kan se dem!

19 Oktober
Ledig lördag och fantastiskt höstväder med sommarvärme. Vi tar en tur med hundarna och det blir fina bilder på Gustava som får tala för sig själva.

Vila hemma på altanen när vi är hemma igen.

18 Oktober
Fredagkväll och Gustava jobbar med en tuggis. Jag har ju tidigare skrivit om hur bra det är för hundarna att få jobba med rejäla tuggisar. Här ser man hur hon använder mer än bara tänderna. Bra sysselsättning och jobb, inte bara gott i magen.

17 Oktober
Hundmaten smakar sådär, men pytt i panna är precis vad en havande hund behöver för att må bra, hälsar Gustava.

16 Oktober
Det kommer ett minne på Facebook, idag för två år sedan har jag hämtat hem Hekla Kämpeglöd inför sin valpning med Kazper. Det är kull Höstglöd hon har i magen, Gustava finns där. När jag ser den här bilden saknar jag Hekla, men ser hur lik Gustava är sin mor. Lustigt ändå att att Gustava kom hem dagen innan hennes mamma kom hit, fast två år senare då.

15 Oktober
Det är tisdag kväll och två  veckor kvar tills valparna ska komma, jag åker hem till Gustavas familj för att hämta hem henne så att hon får tid att komma till ro hos oss. Lite jobbigt för hennes familj att vinka av henne, även om det är tillfälligt. De ska passa på att åka på en resa, nu när de ändå är utan hund ett tag. Vi kommer hem, äter middag och sen lägger sig Gustava på sin favoritplats i soffan för natten.

12 Oktober
Nu börjar det närma sig!

Jag har varit och handlat foder till blivande mamman och sen också hennes valpar. Jag kör på det gamla vanliga som jag vet fungerar, det blir Eukanuba puppy small breed en 18 kilos säck, när den är slut går jag över till Eukanuba medium breed och efter det så rekommenderar jag att valparna ska äta Eukanuba puppy large breed.

Att jag börjar med small breed fastän det är till en eurasier är för att det fodret innehåller ganska mycket mer energi än de andra, när mamman är högdräktig behöver hon mycket näring men kan ha svårt att få i sig stora portioner. Då är ett foder som det här bra, det är mer koncentrerat, kan man säga. När valparna är födda behöver mamman väldigt mycket näring för att kunna ge valparna ordentligt med di utan att hon själv tär på sitt eget hull. Sen när valparna är gamla nog att börja äta så är det bra med ett foder där de bara behöver äta små portioner för att ändå få i sig näring. Jag vill ha mina vapar välnärda när de är små, skulle det hända något, som en släng av dålig mage, så har de lite reserver och behöver inte gå ned så hårt i kondition. Under sin uppväxt är det däremot väldigt viktigt att de inte får vara för tunga och överviktiga. Det är därför jag rekommenderar large breed, som man kan säga är valpfoder-lågkalori. Man vet att valpar som växer upp slanka, utan övervikt, mår mycket bättre och får ett starkare och friskare skelett än tunga valpar, ändå vill hundägare väldigt gärna göda valparna. Med ett large breed-foder är det kanske lite lättare att hålla dem slanka under uppväxten till vuxen hund.

Jag har också en hink modersmjölkersättning hemma, man vet inte om det blir någon komplikation vid födseln och då är det bråttom att ha mjölk tillgänglig. Annars brukar jag börja ge modersmjölkersättnigen som första smakupplevelse när valparna är lite över två veckor gamla, sen blanda i av Baby moussen på burk, för att få en försiktig introduktion till fast föda. För att spara på mamman vill jag att valparna ska ha börjat äta valpfoder när de är tre veckor och börjar dra i väg i tillväxt som mest. Såklart får de dia på sin mamma längre än så, men det blir inte deras enda näringsintag.

När jag handlade fodret såg jag att de hade testet BellyLab i butiken, det var samma datum på dem som på mitt första test vi gjorde på Gustava. Alltså bäst före flera månader sen. Det verkar som att det såldes en väldigt stor batch med det datumet. Den andra testen vi gjorde hade ju ett annat datum och visade positivt.

Eftersom jag är en sån som hellre tar det säkra före det osäkta har jag också tecknat en separat försäkring på Gustava under tiden hon ska bo här. Hon har ju sin egen försäkring hemma hos sig, men jag tänker det är bra att jag har en separat och kan "köra mitt eget race", så att säga.

En säck puppy small breed valpfoder, en platta starter mousse och en hink modersmjölkersättning hemma, nu väntar vi bara på mamman!

2 Oktober
Igår kväll tog vi ett nytt dräktighetstest - som visade två streck! Gustava är bekräftat dräktig, precis som vi trodde men inte visste säkert. Nu kan vi verkligen våga se fram emot valpar!

Vi möts av en häftig kvällshimmel när vi åker hem till Gustavas familj för att lämna hem henne och för att göra ett andra test. -Det här ser lovande ut, tänker jag.

Gustava har bråttom in i sitt hus efter att ha sovit borta några nätter, hennes familj har längtat såklart.

Vi har ett nyköpt test och börjar om. Pick i läppen, samla några blodproppar och sen lägger vi dem i testdosan och startar timern på 15 minuter.

Husse sätter på sig brillorna och vi tittar noga, noga. Långt innan klockan ringer ser vi är det är två streck!

Två strek, helt klart och tydligt två streck den här gången!

1 Oktober
Morgonpromenaden blev via skandalbron över Nyforsviken till Alby. Visst är den fin, men kanske inte värd dryga 45 miljoner skattekronor.

30 September
Kall och klar höstdag med solsken, det blir en skogspromenad.

Hemma hos sig kallas Gustava för Mira. Det passar ju bra, eftersom hennes storasyster heter Majken. Majken och Mira, det hörs ju att de är systrar. Och deras mamma kallades för Meja och deras mormor för Mini. Det blir många namn att hålla ordning på, jag brukar kalla hundarna det som de heter i stamtavlan när de är här, för det är ju ändå deras officiella namn som jag en gång har valt till dem. Men det blir också som dubbelnamn, deras vardagsnamn med sitt stamtavlenamn - nu har jag sagt Mira-Gustava Sandberg som smeknamn, efterom Mira fått sitt riktiga namn Gustava efter den framgångsrika kvinnan Gustava Sandberg i Västervik (pappa Kazper bor i Västervik). Men för att krångla till det för mig så är ju Mira så otroligt lik sin mormor Mini, som hette Gunhild Godmode, men hon är också lik sin mamma Meja, som hette Hekla Kämpeglöd. Så nu när jag kallar på Gustava blir det nån slags ramsa Mini-Meja-Mira, för att hjärnan får lite för många namn att välja på när jag tittar på henne. Hon verkar som tur är inte ta illa upp över det.

29 September
Det har gått 31 dagar sen första parningen, nu undrar vi såklart om Gustava är dräktig eller inte. Jag åkte hem till henne med ett hemmatest, BellyLab, för att få veta. Matte och husse berättade att de tycker hon ändrat sitt beteende, blivit mer närhetssökande och mer trött. Spenarna har också puffat till sig, vilket i sig är ett ganska tydligt tecken. Men vi vill veta!

Vi hjälptes åt att ta testet, husse höll Gustava och jag pickade på insidan av läppen för att få ut ett par bloddroppar på en tops. Den lades sedan i en liten behållare med vätska som droppades på testdosan. Vi tittade noga på den. Inget hände. Efter en stund skakar jag lite på dosan och duttar med flaskan där man ska lägga droppen och så småningom blir pappersremsan fuktig och sen kommer test-strecket fram. Men inget mer. Vi har ställt klockan på 15 minuter, efter så lång tid ska testet visa på ett eller två streck. Vi ser det tydliga test-strecket och skymtar kanske, kanske ett svagt streck till. Tiden går, jag ser då på förpackningen att testets bäst-före-datum är passerat med flera månader. Vi har också hunnit Googla recensioner på testet och sett att ganska många tycker det fungerar dåligt. OK, vi bestämmer att det är fel på testet. Jag tar med mig Gustava hem ett par dagar, som vi planerat, så gör vi ett nytt test när jag lämnar av henne hemma igen. Jag vill att hon ska komma och bo här ett par dagar för att hon ska göra sig lite mer hemmastadd innan hon ska flytta hit och ha sina valpar. Om det nu finns några!

Efter att vi kommit hem går vi en sväng med hundarna och sen tar jag fram testet för att visa Hans. Då tycker jag att det ändå ser ut som att det blivit ett aningen tydligare andra streck, svagt, men ändå. Majken verkar glad över att få ha sin lillasyster här och när Ragnar kommer för att flörta med Gustava så går Majken emellan. Ragnar ska låta henne vara, tycker Majken.

Man får med en "pickare" som gör ett litet hål på insidan av läppen, med en tops suger man upp ett par droppar blod som sen löses i flaskan med vätska. Två droppar ska sen läggas på testdosan.

Dropparna ligger där, men inget händer. Pappret blir inte blött och teststrecket syns inte heller.

Vi skakar på dosan och duttar med droppflaskan, efter en stund blöts pappret och teststrecket syns. Vi tittar noga och väntar, med god vilja kan vi kanske se ett streck till. Gustava ligger bredvid oss på golvet och viftar bara långsamt på svansen, hon säger inget.

Majken är glad över att få ha sin lillasyster på besök ett par dagar.

Gustava får bo hos oss några dagar för att göra sig hemmastadd, vi hoppas så på att det finns något smått i magen så att hon sen kan flytta hit för en lite längre vistelse.

17 September
19 dagar sen ägglossning och om tiken är dräktig är det i de här dagarna som de befruktade äggen växer fast i livmodern och blir till foster. Då är det ganska vanligt att tiken mår illa och inte vill äta så bra. I flera dagar har jag frågat hur Gustavas aptit varit, nu verkar det faktiskt som att hon inte så gärna äter upp vare sig frukost eller middag. Precis vad vi väntat på!

4 September
Idag har matte Åsa varit med Gustava på sjukhuset de bor just intill för att få herpesvirusvaccin. Eftersom det ofta är brist på vaccin ger man det efter parning, när man säkert vet att det blev av. Om alla tikar som planerar att paras får vaccin så skulle det kanske slösas bort en del doser, det går ju inte alltid som man vill med parning. Man säger att det är lagom att vaccinera upp till tio dagar efter parningen. Andra dosen ger man veckan innan valparna beräknas att födas. Det här är för att minska risken för herpesutbrott som dödar småvalpar. Jag har tack och lov inte varit med om det, det är min veterinär som rekommenderat mig att vaccinera tikarna. Jag tar inga onödiga risker med de kommande valparna, så hett efterlängtade, så finns vaccin vill jag såklart ge det.

31 augusti
Lördag och dag 14 i löpet. Gustava väcker mig tidigt och jag undrar om hon kanske måste gå ut och lufta sig. Hon har inte haft så bra aptit på sista dagarna men igår kväll tömde hon skålen och fick påfyllning. Det kanske blev för mycket? Vi går ut en stund, men hon ville bara flörta med Majken. Kanske helst med Ragnar, men han fick vara kvar inne i huset. Vi går in igen och somnar om. När det är morgon och vi gått upp skriver jag till Gustavas familj och ber att få lämna henne på kvällen istället för på morgonen innan jobbet som vi först sagt. Jag vill åka till Arve en sista gång för att vara säker på att hon är nöjd. Jag hinner inte åka nu på direkten, för jag måste jobba idag, så det får bli på kvällen efter jobbet. Jag vet att det är flera timmar dit och att hon mycket väl kan ha hunnit ändra sig tills dess, men jag vill veta säkert att det är så.

Vi åker till jobbet och jobbar hela dagen, sen åker vi till Arve igen. När vi kommer fram och jag öppnar bildörren är hon så snabbt ute ur bilen att jag knappt hinner få fatt på hennes koppel, hon skyndar sig till grinden och vill in. Arve står på insidan och när de ses blir det lite nosande innan de tar ett par varv runt tomten. Sen vill Gustava åka hem. Arve får inte komma allt för nära idag, defenitivt ingen mer parning! För mig var det bara så skönt att veta att hon är nöjd nu. Blir det ingen eller bara någon enstaka valp så vet jag att det inte beror på att hon inte blev parad på rätt dag. Då behöver jag inte ångra mig och tänka att "jag borde åkt dit igen". Nu vet jag att jag garderat mig.

Vi åker hem till Gustavas familj och lämnar henne där. Hon är så ivrig att få komma hem att jag har fullt sjå att hålla i kopplet. Hon som gått så fint i koppel under hela tiden hon bott hos oss stretar nu som en oxe och nästan hoppar jämfota för att släpa mig fortare fram till deras hus. När jag öppnat grinden åt henne så kastar hon sig in med sån kraft att hon rycker kopplet ur min hand när jag ska stänga grinden bakom mig. Hon ser sin husse och kastar sig i hans famn, sen kommer matte och sen lillmatte. Alla överöstes med pussar och kramar. Jag tror det här är första gången Gustava sovit borta. Trots att det vara var några nätter ser det ut som att hon längtat efter sin familj. Nu blir livet som vanligt för dem i några veckor framöver.

Arve möter oss vid grinden.

-Jahaa, undrar Arve, var tog hon vägen?

-Gustava? Var är du?

Arve är mitt uppe i fällning och skulle behöva bli schamponerad, men husse gjorde med flit inte det innan vi skulle komma eftersom han tänkte att Gustava nog ville ha honom med hans vanliga doft och inte parfym. Hon bryr sig inte om att han är lite rufsig!

-OK, vi kan åka nu!

-Gustava, du har mitt nummer! Du ringer väl?

Äntligen hemma hos sin riktiga matte igen!

Gustava vill pussas och kramas när hon kommer hem.

När hon bott hos oss har hon haft med sig sin väska med filt och leksaker hemifrån. Nu när hon är tillbaks hemma hos sig ska väskan packas upp. Foto: matte Åsa Hallgren.

Alla leksaker ska ur väskan. Foto: matte Åsa Hallgren.

Efter att ha packat upp och ätit middag så blir det tuggis på soffan. Äntligen hemma! Foto: matte Åsa Hallgren.

30 augusti
Fredag och dag 13 i löpet, men det är ändå inte fredag den 13:e, haha. Vi åker till jobbet och jobbar hela dagen, äntligen blir det kväll och vi kan åka hem till Arve. När vi kommer ut från jobbet möts vi av en stor regnbåge över himlen. Det har åskat under dagen, men det har inte hörts in till jobbet. De pratade på radion om att flera människor blivit skadade av åsknedslag under gårdagens kraftiga åskoväder. Vi åker iväg och möts av en ivrig Arve som står och väntar bakom grinden. Jag släpper in Gustava på tomten men de hinner bara ta en kort rusch innan Arve hoppar upp på henne. Inom en kvart har de fått till en parning, igen på egen hand så som jag tycker det ska gå till.

-Jaha, så det var det! Tänk att det är på riktigt nu! Känns helt overkligt! Nu ska vi bara vänta på tecken på dräktighet. Hoppas, hoppas, hoppas verkligen att allt går vägen nu! Vi kommer hem sent, hundarna får middag och vi borstar tänderna. Då kommer jag på att jag inte ätit nån middag idag. Jag är för uppspelt för att känna mig hungrig.

När vi kommer ut från jobbet och ska åka till Arve möts vi av regnbågen! Det har fortsatt att åska under dagen.

Vi går på lunchpromenad på jobbet.

När vi kommer till Arve står han och husse och väntar på oss.

Vi släpper hundarna på den inhägnade tomten och de får på egen hand bekanta sig och sen para sig som de vill.

De springer runt några varv på den stora tomten.

Bingo! Rätt som det var så stod de där igen!

29 augusti
Torsdag och dag 12 i löpet. Jag har klockan på ringning för att säkert vakna i tid och hinna till stora sjukhuset där vi fått tid för blodprovstagning klockan åtta. När jag ändå var ute och åkte passade jag på att göra lite ärenden och innan vi hunnit hem ringde veterinären och berättade att Gustavas progesteronvärde redan var uppe på 55 nmol/lit och det var hög tid att åka till hanen. Hon har redan haft ägglossning och äggen är mogna för befruktning nu. Fastän jag var beredd fick jag en blixt av panikkänsla! Jag vände bilen hemåt för att lasta av det jag handlat, skyndade mig att göra en frukostmacka att äta i bilen medan jag skrev till Arves husse att jag skulle vara där om drygt en timme.

Det är förmiddag och går lätt att köra, vi kommer fram och jag släpper ut Gustava ur bilen och in på Arves inhägnade tomt. Arve möter oss nyfiket men inte för påstridigt, Gustava är lite blyg och vill först inte bli nosad på. Efter att ha fått springa runt ett tag så blir hon mer intresserad av Arves uppvaktande, men låter sig inte bli allt för närgånget undersökt. Jag vet ju att det är rätt dag i löpet, men också att det är första gången hon blir uppvaktad av en hanhund. Efter en timme eller så bestämmer vi att hundarna ska få vila sig en stund, Gustava och jag åker iväg och kommer tillbaks efter en timme.

Andra gången de ses är Gustava mycket mer intresserad av Arve och efter ett tag låter hon honom hoppa upp, men det blir ingen parning. Arve är lite fumlig och kommer från sidan, men han försöker flera gånger och vi märker att det är nära. Eftersom jag vet att det är rätt dag i löpet och Gustava nu är villig men Arve verkar trött så bestämmer vi att hundarna ska få vila en stund igen. Jag åker iväg, passar på att tanka bilen och köper hamburgare, Gustava har ätit dåligt men en cheeseburgare gick ned.

När vi kommer tillbaks hoppar Gustava fort ur bilen och skyndar fram till grinden och vill in, Arve står innanför och när jag släppt in henne på tomten så skyndar de iväg. Arves matte Ingegerd hade kokat kaffe och undrade om jag inte ville ha, jag bad om mjölk till kaffet och när Ingegerd går in för att hämta den så försvinner hundarna bakom huset. Jag går efter för att se vad de gör och då ser jag att de står uppe i slänten och parar sig, helt på egen hand, just så som jag tycker hundar ska få göra. Arve vänder sig lätt runt och då klättrar jag upp för slänten för att kunna stötta Gustava under hängningen. Efter en stund kom Ingegerd runt huset för att se var vi tog vägen, hon klättrade också upp till oss för att stötta Arve. Jag tror knappt det är sant! Trots att jag varit med om det här många gånger har jag verkligen lärt mig att inte gå händelserna i förväg och tar aldrig något för givet. Det har varit nära flera gånger vid andra tillfällen, men inte blivit något. Jag vill att hundarna ska vilja själva! Det här har jag väntat på så länge, nu äntligen kan vi börja hoppas på valpar!

Jag dricker Ingegerds goda kokkaffe och det bara bubblar av lycka i mig, alla jag känner måste få veta! Efter ett tag åker vi hemåt, nu har det blivit tidig kväll och så som det blir när man ska köra genom en storstad i rusningstrafik tar det väldigt lång tid. Om folk bara kunde sluta köra för nära varandra och byta filer hela tiden och därför krocka så mycket skulle det bli så himla mycket bättre trafikflöde i den här staden! Tillslut kom vi hem, Ragnar fick gå in i huset efter att vi hälsat, men Thoka och Majken fick vara ute med Gustava. De var glada att ses, så himla skönt att se dem harmoniska ihop. Blir nu Gustava dräktig så ska hon ju bo här i ganska många veckor, då är det fint att de är goda vänner.

Vi hinner inte mer än kliva ur bilen innan det börjar mullra och knalla, inte allt för långt bort. De har varnat för åskoväder på radion, men det skulle dra mer västeröver. Jag släpper Gustava i trädgården och säger till Hans att vi ska sätta oss i växthuset med varsit glas vin, jag har mycket att berätta och vill också skriva ned allt det här i dagboken. Mullrandet ökar i styrka och det blir högre och mer intensiva knallar, vi ser blixtar fastän det fortfarande är dagsljus. Så är åskvädret över oss, det knallar så hårt av åskmuller att det skakar och vibrerar i glaset i växthuset, det är som att man känner tryckvågen. Sen kommer regnet! Det har inte regnat på säkert en månad och det är knastertorrt ute, så regn behövs verkligen. Typiskt nog blir det bara en rejäl skur innan det drar undan och klarnar igen. Åskväder är verkligen häftligt kraftfulla, får kanske de här valparna åskgudarnas krafter med sig?

Hans har åkt och handlat min favoritmat till middag: sushi med extra sjögrässallad. Nu måste vi fira! Jag kan knappt tro att det är sant! Tänk att min dröm håller på att bli sann nu!

På sjukhuset för provtagning, jag vill veta var i löpet Gustava befinner sig och hur mycket tid vi har på oss.

Vi kommer fram och Arve möter oss. Först i koppel för att inte flyga fram, men han är lugn och artig och får strax komma loss.

Arve är redan åtta år fyllda och jag är lite orolig att hans fertilitet är på väg att försämras.

Efter första mötet tar vi en paus, Gustava och jag åker och tar en hamburgare. Hon har haft dålig aptit och inte ätit så mycket, men en cheeseburgare gick ned.

Tillbaks hos Arve igen. Gustava har fått grunna lite på saken och Arve har fått vila upp sig.

När vi kom tillbaks första gången var Gustava väldigt ivrig, men det var varmt och Arve blev trött. Vi tog en paus igen och när vi kom tillbaks tog det inte många minuter innan de hade fixat det vi kom för!

Hemma igen! Vi sätter oss i växthuset och pustar ut, det har åskat vädigt mycket men nu regnar det. Det har varit en lång och händelserik dag.

Hans har handlat middag, min favorit. Ikväll måste vi fira!

28 augusti
Onsdag och dag 11 i löpet. Igår åkte jag och hämtade Gustava hos hennes familj. Lite jobbigt för dem att hon skulle åka iväg, även om det bara är några dagar, men jag håller dem uppdaterade hela tiden om läget. Jag lovade att vara jätterädd om henne när hon är här, jag tar inga risker att något ska kunna hända.

Natten var lugn utan ett enda pip och jag tror att vi alla sov som stockar. Efter morgonkaffe blev det promenad i skogen och sen har vi bara varit hemma i trädgården. Imorgon har vi tid för blodprov för att se när det är ägglossning och dags för parning.

Vi går en sväng i skogen och jag passar på att ta lite bilder.

Rakt ut i sjön kliver hon!

Efter promenad i skogen hänger vi hemma i trädgården, Gustava ligger på trappan och spanar.

Eftersom vi har Ragnar (som är en baddare på att para) så har vi dem helt åtskilda, även under uppsikt. Jag tar inga risker, så vi sitter i växthuset när Ragnar är ute på tomten. Jag tror det ännu är lite för tidigt i löpet, men vi tar som sagt inga risker.

19 augusti
Sådär, nu har chocken lagt sig. Jag har hunnit sortera tankarna och nu känns allt självklart. Hanhundens familj är sen tidigare tillfrågad och de vill gärna att vi kommer med Gustava när det är dags. Jag var och hälsade på dem för några månader sen, så de var förberedda på det här.

Jag har också skrivit till min veterinär på stora sjukhuset och bett om tid för progesteronprov inför parningen, jag tycker det är skönt att veta exakt när det är dags och hur mycket tid vi har på oss. Jag frågde också om det skulle vara bättre för Gustava att vänta med parning till senare, för hon är ju ännu ganska ung, men jag fick rådet att para nu. Hon är ung, men inte för ung. Paras hon nu skulle hon fylla två år veckan innan valparna skulle födas. Enligt kennelklubbens regler ska tiken vara äldre än 18 månader vid parning och Gustava är 22 månader, men jag ville ändå dubbelkolla med veterinären. Det är också hon som sagt att jag måste börja para tikarna tidigare än jag gjort innan, hon tycker de blir för gamla och dels tappar i fertilitet men också att man inte hinner utvärdera valparna innan tiken är för gammal för att få fler kullar. Jag har tidigare tänkt att det varit bra att de varit äldre, så man hinner se om de eller deras föräldrar drabbas av några sjukdomar, men jag har också blivit utan valpar på både tikar och hanar jag hoppats jättemycket på - för att jag väntat för länge. Det blir bra med en tidig kull, lättare för tiken att föda då också. Inte att glömma så har ju Arve redan hunnit fylla åtta år, hans fertilitet går ju också ned när han blir äldre. Under åren som gått har jag lärt mig att man måste göra nu och inte skjuta på sen, för man vet aldrig innan hur det blir med saker och ting. Det är så lätt att tro att man har så mycket tid, men plötsligt händer något och då står man där och inser att man haft chansen men inte tagit den.

18 augusti
Hon löper! Himmel och pannkaka, det hade jag inte räknat med riktigt än. Jag har en del att ta ställning till nu och börjar räkna datum och skriva ned mina olika planer för att lättare få en överblick på framtiden. Fastän man planerat allt noga så känns det som en kalldush när löpet börjar.

Om jag visste att hon skulle börja löpa nu hade vi kanske inte gjort BPH igår, för deras personlighet kan ju ändras en del när de ska löpa. Framför allt blir de nog mer intresserade av dofter omkring sig och mindre intresserade av att umgås eller vara följsamma sina människor.

17 augusti
Dags för BPH - beteendebeskrivning. Jag tycker det är en mer intressant merit än utställning. Jag vet hur hon ser ut och vad jag vill ha för exteriör, så för mig säger den här beskrivningen mer om hunden. Beskrivningen gick bra, hon betedde sig som vi väntade oss: inte glad i främmande människor, inte så intresserad att leka på beställning, gillar godis. Överaskning, skrammel, ovana underlag och skott från pistol inget konstigt, men märklig människa med slokhatt och solglasögon var inte så kul. Sammanfattningen i protokollet säger också på ljudlig och arg: inte alls. En typisk eurasier, alltså.

30 maj
Nu när jag vet att Gustava är friröntgad så åker jag och hälsar på den tilltänkta pappan och hans familj. De tillfrågades ju redan innan Gustava var född, då angående parning med mamma Hekla, men ångrade jag mig och sa att jag istället hoppades på den valp som kom i kullen Hekla fick med en annan hane. Arve var lika fin och trevlig nu som sist jag såg honom och jag vill inte ha någon annan pappa än honom till Gustavas valpar.

Arve Järnvilje, den här fina nallebjörnen, Thokas kullbor, vill jag ha som pappa till Gustavas valpar!

1 maj 2024
Så får vi äntligen Gustavas hälsoresultat - allt bra! Åhhh, som jag längtat! Jag vet redan vem jag vill para henne med.

Det här började redan innan Gustava var född. Hennes fina mamma Hekla Kämpeglöd hade jag planerat att para med Arve, men när Heklas första valpkull hälsoundersöktes var jag inte tillräckligt nöjd med resultatet. Jag tyckte inte att valparnas röntgenresultat var bra nog för att mamman skulle få valpar med Arve som ju inte har perfekta höftleder. Så trots att mamma Hekla hade A/A på höfterna så bestämde jag mig för att låta henne få valpar med en annan hane än Arve. Jag tänkte att den hanens valpar kunde kanske passa bättre. Hekla fick kull Höstglöd med Kazper och nu när valparna hälsoundersökts så var resultaten mycket bättre. Och den valp jag såg ut som Heklas arvtageska, Gustava, är nu hälsoundersökt med perfekta resultat. Jag är så glad!

tillbaka till aktuell kull, Hänt sen sist eller till kull Gustava