Hur sköter man en kastratpäls? Det måste man veta innan man bestämmer sig för att kastrera sin hund. Eurasier kan få mycket svåra biverkningar av kastrering, vilket inte alla tänker på innan.

Som gammal hundfrisör förundras jag över hundägares ovilja att vårda sina hundars pälsar. Man ser det som jobbigt, besvärligt och trist istället för en trevlig stund för umgänge med det käraste man har. Varför är det så? Varför säger hundägare "men vem tvättar vargar" eller "man förstör hundens päls när man tvättar den" eller "det är inte naturligt med schampo". Själva tvättar de sitt hår, sina kläder, sängkläder och bilar. Men inte hunden. En eurasier har en päls som inte kräver så mycket, den behöver vare sig klippas, plockas eller friseras på annat sätt. Den behöver bara tvättas och få lösa hår bortkardade. Är du en sån hundägare, då ska du VERKLIGEN fundera väldigt noga innan du kastrerar din eurasier. För om du tycker det är jobbigt innan, då kommer det ohållbart efteråt.

Från att ha haft en lättskött spetspäls med långa blanka täckhår och tjock tät ull som håller sand och väta från hunden så får man en päls som kräver väldigt mycket skötsel. Pälsen blir så förändrad att det kan bli ett djurskyddsproblem, även om du sköter den. Problemet är att ullen fortsätter att växa, när hunden kastreras förändras hormonbalansen som sköter pälsfällning och hårtillväxt. När ullen växer ohejdat blir hunden snart en fånge i sin päls. Eftersom håren inte längre vill släppa taget ur hårsäcken måste du med våld riva bort ullhåren och det gör ont. Det är här den ena delen av djurskyddsproblemet ligger. Det här rivandet tar aldrig slut, för ullen kommer igen hela tiden, du river och river, ullen växer och växer. I en normal päls fungerar täckhåren som stöd för ullhåren. Täckhåren är långa och blanka och lägger sig upptill över ullen som ett skyddande tak. De mjuka ullhåren är krusiga och håller luft kvar i pälsen. De får stöd av täckhåren att hålla sig i ordning. När hunden kastreras och pälsens sammansättning ändras förstörs funktionen. Pälsen blir inte längre skyddande, den blir för varm, för tät och suger åt sig fukt och smuts. En normal päls håller hundens kroppstemperatur lagom, den funktionen försvinner också med en kastratpäls. Jag har också märkt att vissa hundar kan få som "blöta fläckar" i pälsen nära huden, jag tror det är svampangrepp som kommer när pälsen är för tät och huden inte får luft.

Nån säger "men det är bara att klippa, så blir det bra". Det tråkiga är att om en sån päls klipps, så blir den ännu värre, för då klipper du bort täckhåren, de som är det enda som räddar pälsen. Täckhåren växer sakta och klipper du bort dem kan det ta år innan de är tillbaks igen, om de ens kommer tillbaks. Det händer att avklippta täckhår aldrig mer växer ut. Det kallas post clipping alopecia. När hunden är nyklippt och ännu nytvättad ser det kanske fint ut, men väldigt snart blir den oskyddade ullen både smutsig och trasslig, eftersom de skyddande täckhåren inte finns kvar. Ullen växer och växer, blir längre, tovigare och smutsigare. Det gör ont att få den toviga ullen kardad och hunden blir plaskblöt om det regnar eller den badar, eftersom de skyddande täckhåren inte längre finns där. När täckhåren inte håller ordning på ullhåren blir de som en tovig matta och luften kan inte cirkulera i pälsen som den ska, så hunden blir för varm eller för kall, beroende på väderlek. Om du klippt din kastrerade eurasier brukar lösningen vara att du måste fortsätta ha den klippt, alltså i det närmaste naken-klippt. De enda ställena jag klipper hunden är under tassarna och hos kastrerade tikar klipper jag den päls som blir kissad på bak i byxorna. Det är viktigt att de inte går med kissblöt päls, urinen kan fräta sår i huden.

Det kan ta olika lång tid för pälsen att förändras, kan kanske bero på när i fällningscykeln hunden kastrerades, det ver jag inte. Men man får nog räkna med att det tar ett år innan man kan säga hur det blev. Vissa hundägare säger att pälsen inte ändrats, men det är nog så att man ibland hinner vänja sig vid hundens nya utseende. Pälsen växer sig långsamt längre och länge, och man tänker inte på hur lång den blivit, om man inte jämför med ett foto på hunden innan kastrering. Det finns vissa eurasier med kort och tunn päls, på en sån blir förändringen efter kastrering kanske inte lika tydlig som på en hund med från början mer päls.

Börjar du ana vad som krävs av hundägaren när hunden är kastrerad? Pälsvården kommer bli er nya sysselsättning, varje dag framöver. Jag har själv levt med flera kastrerade eurasier. Jag har aldrig valt kastrering utan anledning, det har handlat om sjukdom och därför att rädda hundes liv. I och med det får jag ju också ta koncekvenserna av mitt val. Hunden ska må bra och inte lida, det gäller även en kastrerad eurasier. I svensk djurskyddslag står uttryckligen att hundars päls måste skötas, annars gör man sig skyldig till ett djurskyddsbrott. Men sköter du inte pälsen väldigt noga, så blir även vården plågsam, eftersom det gör ont och orsakar stort obehag.

Jag tänkte berätta om hur jag sköter min kastrerade eurasiers päls. Thoka behövde kastreras efter att en cysta upptäcktes på äggstocken. Det gav henne ett sånt hormonpåslag att hon drabbades av akromegali. Enda boten, förutom avlivning, var kastrering. Jag känner veterinären väl, när jag frågade om det fanns NÅGOT annat att göra fick jag valet att avliva. Veterinären känner också till hur kastrerade eurasier kan bli, så hon föreslog därför att jag efter operationen skulle låta sätta in ett hormonchip för att dämpa biverkningarna av kastreringen. Thoka har sen innan en god aptit och har dessutom väldigt lätt att gå upp i vikt. En välkänd biverkning på kastrering är att hundar får ökad aptit och vill äta mycket mer, men den ändrade hormonbalansen i kroppen gör att de behöver äta mycket mindre. Det kan bli ett jobbigt liv för en sen innan matglad hund, varje dag blir en bantardag, i resten av hundens liv.  Hormonchipet heter Suprelorin och det som är på 9,4mg räcker i ett år, kostar runt 3000 kronor. Thoka är nu  inne på sitt andra chip och hennes päls har visserligen blivit mycket längre, men hon har faktiskt fällt sin ull. Trots detta måste hennes päls skötas mer noga nu än innan. En annan sak som också hjälper hunden att få en päls av så bra kvalité som möjligt är ett bra foder. Hunden behöver fullvärdiga proteiner och nyttiga fetter för att kunna bygga en bra päls. Thoka äter Monster Wild Ocean, som jag upplever ger hundarna väldigt fina pälsar.

Två saker är avgörande för den kastrerade eurasierns pälsvård: Noggranna tvättar och ull-rivning. Tvätt av pälsen är viktig, eftersom den förändrade pälskvalitén gör att pälsens skyddande egenskaper inte längre fungerar. För att du ska kunna riva ull utan allt för stor plåga måste pälsen vara ren och luftig utan tovor, det går bara om den är ren. Om du inte vill sköta pälsen helt på egen hand måste du räkna med att lämna din hund till en hundfrisör för tvätt och ullkamning. För att det inte ska bli ohanterbart för vare sig hund eller frisör krävs att hunden i alla fall lämnas in var fjärde till var sjätte vecka. Räkna med att det tar ett par timmar till en kostnad av ett eller par tusen kronor per gång. Om du själv river ull mer eller mindre varje dag så kan det gå fortare att tvätta och då blir det billigare och lättare för både hund och frisör. Kanske kan du då komma undan med att lämna hunden till frisören var åttonde vecka.

Men nu säger vi att du ska sköta din egen hund helt på egen hand, så jag berättar hur jag gör:

Det behövs en del utrustning. Rätt saker underlättar och om du slipper betala hundfrisören kan du istället lägga pengarna på egna tillbehör. Köp ett trimbord. De kostar ca 1200 kronor om du väljer ett enkelt ihopfällbart med galge, alltså en stång där du kan fästa ett halsband. Jag har köpt två bord, båda begagnade på annons och då kom jag undan med ungefär halva nypriset. Titta på Blocket eller Facebooks Marketplace. Jag har också köpt en vattentät duk som jag lägger över bordet när jag tvättar hundarna, så riskerar jag inte att förstöra det. När hunden står på bordet blir det lättare att komma åt överallt där du behöver komma åt. Den är ju också "parkerad" och brukar fort lära sig att stå kvar på bordet, om inte annat när du har det korta kopplet fäst i galgen. Jag tvättar hundarna utomhus när de står på bordet, men det går också att ställa bordet i duschen i badrummet om man måste vara inomhus. Det är därför jag har två bord, ett här i huset och ett i Hans lägenhet där vi kan tvätta inomhus i duschen vintertid. Mitt eget badrum är för litet för bordet, då får hunden stå på golvet i duschen, det går också, men är lite mer obekvämt för mig.

Jag har en stark hundblås, de kallas blaster och torkar hunden efter tvätt genom att blåsa mycket luft i hög hastighet så att vatten blåser ur pälsen. En vanlig handfön torkar genom att blåsa varm luft och på så sätt ånga bort vatten, men det räcker inte på en kastrerad eurasier. Handfön använder jag som sista steg efter blastern i hundens ansikte och bakom öron, samt att få bort sista vätan ur pälsen om det är vinter. Jag använder också blastern på torra hundar mellan tvättarna, med den blåser jag effektivt bort lösa hår, hudavlagringar och damm ungefär en gång i veckan. Det här bör dock göras utomhus eller möjligen i ett väldigt lättstädat rum eller annat utrymme (typ garage), för det blir hårigt och dammigt. En blaster kostar ca 2500 kronor, en vettig handfön kostar ca 600 - 1200 kronor. Vill man bara köpa en av dem så är blastern det du kommer ha mest nytta av.

För att tvätta hunden utomhus har jag satt en rostfri snabbkoppling på duschblandaren, för att lätt koppla bort duschslangen och koppla på en lång trädgårdsslang som räcker ut till trädgården när den dras genom fönstret. Jag har ett duschmunstycke i änden som går att stänga av. På så sätt kan jag stå utomhus och tvätta hundarna med varmt vatten från tidig vår till tidig vinter, jag bor i Stockholm. Mitt i vintern när det är minusgrader får vi stå inomhus, det går också, men blir lite trängre och lite jobbigare att städa efteråt. Uppsättningen med kopplingar, slang och duschmunstycke går på kanske runt 800 kronor, men är en väl värd investering. Jag har använt min uppsättning i över 20 år. Bor man i lägenhet utan tillgång till utetvätt måste man skaffa sig en rutin att tvätta i lägenhetens badrum. Har man tur kan det finnas hundtrim eller stora djuraffärer där man kan hyra tvättplats för att själv tvätta hunden, priset beror på hur länge du behöver vara där, men räkna med 1,5-2 timmar, beroende på hur van du är och i vilket skick hunden är, det kostar runt 500 kronor.

Jag har bra schampo och balsam, ett måste när en kastrerad päls ska tvättas. Just nu använder jag K9 Keratin, både i schampo och balsam, även som balsamspray mellan tvättarna. Jag gillar också Epsree, då särskilt det mycket dryga Doggone Clean schampo (säljs dock bara i 5 liters dunk, men det kommer du behöva) och som balsam Espree Silky Show. Passa på att köpa schampo och balsam i större förpackning, det blir bättre literpris då. Du kommer göra av med ganska mycket, så småflaskor blir onödigt dyrt. Prisexempel: K9 Keratin schampo 2,7 liter kostar ca 700 kronor, en dunk på 5,7 liter drygt 1000 kronor (dec 2024), jag gör av med ca 1,5- 2 dl schampo per tvätt. Är hunden otvättad sen länge behövs ibland flera schamponeringar efter varandra under samma tvättstund för att få pälsen helt ren, så du sparar inte schampo på att tvätta sällan. Balsam används i mindre mängd än schampo, inköpspris samma men en flaska räcker nästan dubbelt mot schampot.

Efter tvätt använder jag torktrasor som jag kramar ur tills de inte längre släpper vatten. Brukar kallas absorberande hundhandduk eller konstgjort sämskskinn. Efter torkar jag med tjocka microfiberdukar från Biltema, en ny favorit. Och sen blir det blastern. Den använder jag tills det känns som att pälsen inte längre är fuktig, först ser man hur det ryker fukt ur pälsen, men sen ser du när håren börjar släppa från varandra och pälsen blir luftig och fluffig, då kan du börja karda samtidigt som du fönar för att få bort allt trassel, lösa hår och tovor. Det tar lite längre tid än man tror att blåsa torrt, men är värt besväret. Då kan du avsluta med handfönen för sista fukten som finns inne i håren och i hundens ansikte. Jag har skrivit en helt egen artikel om schamponering och tvätt, den kan du läsa här.

Du behöver också bra pälsvårdsverkyg. Det är här det skiljer sig mot en icke kastrerad eurasier. Till vardags använder jag en hård karda från KW. Med den kardar jag mothårs och medhårs och den är särskilt bra när du fönar med blastern och kan blåsa upp ett hål i pälsen och där karda tills pälsen går lätt igenom åt alla håll. Jag gör också en bena i pälsen, delar upp pälsen med ena handen och viker pälsen framåt med handen och kardar den bakåtliggande pälsen bakåt tills den är helt igenomkardad. Sen drar jag fram handen en aning och hämtar upp mer päls med kardan och går igenom den. Du ska se huden och kardan ska gå lätt igenom när du är färdig för att hämta upp nästa sektion. Här använder jag gärna spraybalsam. På det här sättet går jag igenom hela hunden så jag säkert vet att det inte finns trassel eller tovor någonstans på hela hunden. Metoden kallas ibland "Line Brushig" och det finns videor på nätet om du Googlar. De finns de som nämner urtunnings-sax när man pratar om kastratpäls, men det är något som absolut inte alls passar för en kastrerad euraier. Vad som menas är en effileringssax och den kan du inte ha för att "tunna ur päls", till hund används den till något helt annat.

Det du måste ha till din kastrerade hund är några olika ullkardor eller vad jag kallar krattor (när de ser ut som en trädgårdskratta) för att riva ut ullen. De använder jag bara till kastrerade eurasier, till en normalt fungerande päls kommer de riva bort ull som inte ska bort, om nu inte hunden är i storfällning. Jag har flera olika ullkardor och -krattor som jag använder vid olika mängd ull. Är pälsen tjock med mycket ullhår eller många lösa hår använder jag en mycket gles metallkratta. Den som lättast kommer igenom tät päls och därför blir minst obehaglig, är en kratta där jag borrat ur varannan tand för att få den tillräckligt gles. Den löper då lätt genom pälsen och drar med sig flera ullhår i varje tag, men den tar inte med sig (så många) täckhår. När man river ull måste man hela tiden tänka på att spara och vara rädd om täckhåren, för det är dem som räddar pälsen. Det finns kardor som är för effektiva och tar med eller tar sönder eller nöter på täckhåren och de ska du inte använda. Ett exempel på sån dålig karda som inte passar eurasier är Furminator, det finns flera olika namn men gemensamt är att de riskerar att skära av täckhåren med sina täta laserskurna metalltänder.

Det är obehagligt att riva ull, så jag försöker göra det varje dag, en kort stund. Helst tar jag tio, kanske tjugo tag med glesa krattan vid grinden innan vi ska gå på promenad, då förväntningen är hög och kardandet kanske inte stör så mycket. Jag har helt slutat att noppa hår när vi umgås, som i soffan eller när vi gosar ute på trappan, för jag har lärt mig att hunden tycker det då blir jobbigt att bli klappad, för den tror att jag ska dra och orsaka obehag när jag vill gosa.

En vettig pälsvårdsrutin skulle jag säga är den här: Om du lär dig att kratta ur pälsen med glesa krattan varje dag är mycket vunnet. Då kan du blåsa med blastern, kratta och karda lite mer noga en gång i veckan och sen tvätta, torka och karda samt riva ull så länge hunden står ut en gång i månaden. Håller du dig till den rutinen bör er vardag bli hållbar och hundens päls i någorlunda vettig mängd.

Du som läser det här har kanske redan en kastrerad eurasier och vet med dig att du tappat greppet om pälsen men inte vet hur du ska börja. Mitt råd skulle vara att skaffa de saker du behöver. Börja med att blåsa pälsen med blaster, blås en stund varje dag, pälsen blir lättare och fräschare för varje gång. Spraya med spraybalsam och karda utifrån och in, några minuter varje dag. När du känner att du fått lite rutin på blås och kardning, hunden kanske har lärt sig att stå bättre och tålmodigare, är det dags för en jättenoga tvätt. Det gäller att få pälsen helt ren, ända ned till huden. Sen blir det att torka med blaster och karda. Det kommer bli tovor, men du får se till att ha gott om tid. Blås och karda, blås och karda, det kommer bli bätttre och bättre. När hunden är helt torr kan du lämna vissa tovor om det är övermäktigt mycket att ta vid samma tillfälle, men då måste du fortsätta nästa dag med att lirka ut tovor och trassel . Efter första genomgången och tvätten får du fortsätta med gles kratta och karda lite varje dag. Efter några veckor borde hundens päls börja komma i ordning. Har du använt fel verktyg eller ännu värre klippt hunden kommer det bli mycket jobb innan nya täckhår vuxit ut, om de växer ut. Det finns ingen hund som från början vill bli tvättad och blåst, sånt behöver den lära sig. Börja kortare stunder och var tålmodig och snäll, det finns inget annat val. Som hundägare kan man inte säga "det går inte, den vill inte". Det är din skyldighet att lösa det.

Så här ser en normal eurasierpäls ut. Tätt med vågiga ullhår som hålls på plats av styva raka täckhår.

Täckhåren är längre än ullhåren och ligger som ett skyddande lager utanför ullen, som tegelpannor på ett hustak. Det är det som gör pälsen skyddad mot smuts och regn.

Här har ullen fortsatt att växa eftersom hunden är kastrerad, man förstår att en sån här päls får problem.

Ullen växer långt utanför täckhåren som egentligen ska skydda ullen från att bli smutsig och trasslig. När ullen är så här lång fungerar inte pälsens naturliga skydd.

Så här blir det när man inte rivit ull på ett tag, det är lätt att föreställa sig hur lätt det blir tovor, att pälsen blir för kompakt och för varm.

Ullen har helt tagit över, om man inte sköter pälsen noga blir hunden snart en fånge i sin päls. Det sorgliga är att det är jobbigt för hunden att behöva få ullen bortriven, men ännu jobbigare om det inte görs. Hur man än gör medför det obehag.

Sånt här blir vardag med en kastrerad eurasier. I den långa pälsen fastnar skräp och kvistar, det gör ont att få loss pinnar som tvinnat sig fast.

Skillnaden på en eurasier i orginalpäls och en i kastratpäls en snöig dag.