Malva byter päls...

Här är en sida med bilder på Malva när hon fäller och byter päls. Eftersom det är vinter syr jag en dunjacka åt henne.

Eurasier kan väl inte frysa!? Jo, det kan de visst! Eftersom jag fått frågan så tänkte jag visa hur det ser ut när Malva byter päls. Eftersom en eurasiertik inte brukar tappa nån päls alls - så blir man förvånad när de väl sätter igång. Först släpper underullen men den kan sitta kvar i pälsen eftersom täckhåren inte lossnar. När det är vinter brukar jag låta pälsen sitta så länge det går, men när den börjar trilla av i tussar och se ovårdad ut så kammar jag bort det som är löst. Då ser det ut så här:


Malva fäller så det står härliga till! Det här är ett tag med kammen och hela underullen och mellanhåren kommer med och "vecklar ut" sig som en maskrosboll. Pälsen fyllde en plastkasse som blev smockfull när jag knöt ihop den.


All den här pälsen kammade jag av vid ett och samma tillfälle. Inte konstigt hon fryser sen! Hon ser fortfarande ganska hårig ut, men det är mest täckhår kvar.


Nu börjar täckhåren släppa och i hårbotten kommer ny päls, ännu bara kort stubb. Där jag nyper i pälsen är all päls hon har, jämför mängden päls med bilden överst på sidan. I kammen är det som släpper av täckhåren.


Ett kammtag med täckhår


Hurr, Malva ligger under filten och fryser


Det här är vad hon har kvar, glesa täckhår men ny päls på väg ut i hårbotten.


Jag lyfter på Malvas filt och plockar bort lite lösa täckhår som nu sitter löst


På de här två bilderna är det Lova som visar ett hål i pälsen där jag plockat bort lös ull. Det svarta i mitten av "kratern" är täckhåren och därunder ligger huden bar. Hon står på tur att kammas.

 


Vinter i Nyfors, vi passerar här varje dag på vår promenad.


Så blev det vinter och kallt, termometern visar -20 grader. Tur att Malvas täcke är färdigt för att användas.


Venus har inga vantar på sig och då ser tassarna snart ut så här. Isklumpar bildas mellan tår och trampdynor och gör ont att gå på.


Har man med sig en kam är det lätt att kamma bort isen. Pälsen under tassarna är hård och glatt, så iskockorna släpper ganska lätt. Tar man istället med fingrarna så smälter snön eftersom man är varm, då fastnar det mer.


Efter en förmiddag utomhus vill Malva se skogen så här: genom fönstret från soffans filtar och kuddar...


Så här ser dunjackan ut! Lite "puffig" men lätt och smidig att ha på sig och att röra sig i.


Malva påpälsad och klar! På tassarna har hon vantar för att snö inte ska fastna i tassarna. Jag har plockat upp tappade barnvantar som jag använder till Malva.


Då kan vi ge oss iväg på promenad!


Låter man klumparna sitta försöker hundarna att gnaga bort dem - då blir pälsen blöt och det fastnar ännu mer.


-Täcke, haha, en eurasier fryser väl inte! Jo, här är en hund som fryser, det behöver man inte vara etolog för att se. Vi har varit ute i skogen, nu fryser Malva och vill gå in. Hon ger ett ansikte till uttrycket "att frysa som en hund".


Lite hurrigt att vara utan päls, tycker Malva.

 

Så här sydde jag Malvas jacka:

Jag plockar fram min farmors symaskin och en dunkappa jag inte använt på länge, faktiskt också den från min farmor. Hundarna ligger i soffan och undrar vad jag ska hitta på. Malva ska få en dunjacka så hon slipper frysa!


Här har jag börjat klippa!


Hundar och dun överallt!


Malva står ut, jag måttar, klipper, nålar och tejpar. Fodret är besvärligt, det vill inte ligga på plats så jag kan inte se var jag ska klippa.


Toppen med en egen symaskin, fast det blir lite som på syslöjden i skolan... När jag sytt klart och tar loss jackan från maskinen så har jag vikt dubbelt och sytt ihop det som inte ska vara ihop.


Malva ligger dunig efter provning och väntar på sin jacka.


Jaa, det börjar lika nåt! Nu ska bara kantband på.


Det här ska jag ha kvar, det är själva jackan.


Det yr dun och jag försöker måtta på Malva hur det ska bli. Man har bara en chans att klippa - det får inte bli fel.


Jag är inte jätteduktig på att sy, så jag får sprätta lika mycket som jag sytt. Nu nålar jag noga för att det inte ska bli fel, annars vill fodret bara vecka sig.


Varför önska sig ett par extra händer när man har fötter? Tyget är tjockt och saxen slö, jag måste sträcka på jackan för att kunna klippa. Den hand som just nu håller kameran ska egentligen hålla i fliken jag håller på att klippa bort, men det fanns ingen annan som kunde hålla kameran.


Eftersom jag inte är så van - och vänsterhänt, blev det hela tiden så att jag vände jackan fel: Det är inte så smart att pressa hela jackan igenom maskinen. Om jag vänt på den så kunde jag ha jackan till vänster på "utsidan" och gott om plats istället för så här. Men kantbanden kom på plats till slut. Jackan är klar!

tillbaka till Hänt sen sist eller Malvas sida