|
Ystras dagbok
Ystras egen hemsida finns här
17 Februari
Ja, så har vi kommit till den
oundvikliga dagen: Valparna fyller åtta veckor och ska flytta
till sina nya hem. Svarris familj är redan här, Signhilds
kommer i eftermiddag och Gry ska flytta strax. Att ha valpar
är underbart, men det är mycket jobb och mycket känslor
inblandade. Jag är otroligt glad över alla fina familjer jag
träffat på genom hundarna! Alla valpar får verkligt fina
hem, det är jag säker på. Nu kommer ett avsked för mig men
ett välkomnande för tre nya familjer. Jag har tre nya små
hundar som tassar på jorden, det är väl lite magiskt? Lycka
till i era nya hem. |
|
Svarri Skallagrim, 8 veckor och
väger 6850 gram
|
Solfrid Skallagrim, 8 veckor och
väger 6450 gram
|
Signhild Skallagrim, 8 veckor, väger
6550 gram
|
16 Februari
Idag
har varit en hektisk dag. När Balder och jag var på väg till simningen
stannade vi till hos veterinären för att berätta om Svarri. Jag hade
också hunnit upptäcka att det var fel datum skrivet i
besiktningsprotokollen. När valparna säljs får besiktningen inte vara
äldre än 7 dagar, så det är viktigt att man räknar rätt så alla
valpar hinner säljas inom en vecka. Eftersom de skrivit fel skulle
protokollen vara för gamla, så det måste ju rättas till. Veterinären
frågade "vad jag gjorde där idag" och jag berättade om
datumet som hon ändrade. Sen kom hon på att fråga om Svarri och hans
besök hos hjärtspecialisten. När jag sa att det inte var någon fara,
eftersom det inte fanns något fel och inte något blåsljud
ifrågasatte hon specialistens kompetens. Jag sa att jag kunde åka och
hämta Svarri så hon fick lyssna igen, men "det behövdes ju inte
när jag hade papper på att han var OK". Jag åkte och simmade med
Balder, men sen åkte jag hem och hämtade Svarri och åkte till
veterinären igen, så hon fick höra själv, det borde ju vara intressant
för henne, kan man tycka. Dessutom hade hon bara ändrat datumet i
protokollen utan att skriva en notis om det eller sin signatur, det såg ut
som att jag ändrat själv! Jag bad henne göra ändringen bättre och
samtidigt lyssna på hjärtat. "Men tänk va bra, nu är det
borta!" sa hon när hon lyssnade på honom. Hon gick inte med
på att hon hört fel första gången... I hans besiktning står
fortfarande att hon hört blåsljud. Hon lade till sin signatur vid
ändringen av datumet, men inte att hon ändrat för att det var ett
skrivfel. Tur att jag har kvittot kvar med rätt datum! Min vanliga
veterinär är nog snart är frisk igen, till det här stället går jag
inte tillbaks!
Jag åkte hem igen, men
lämnade Balder hos mina föräldrar, han var ju fuktig efter simningen,
sen var det dags att hämta Anita och Andreas från flyget! Vi åkte
direkt till Järna och träffade pappa Azlan, det var roligt att få visa
honom. Anita och Andreas blev väldigt förtjusta och tyckte han var finare
än de först trott från bilderna de sett. Och så trevlig! Så
småningom kom vi hem till valparna och det blev ett kärt återseende,
Anita hade längtat efter Svarri som hon träffat för ett par veckor
sedan.
 |
Andreas träffar Svarris pappa Azlan,
ett uppskattat möte |
13 Februari
Det sägs att fredagen den 13:e
är en otursdag. Inte för mig! Det här senaste dygnet har
varit omtumlande, började med förfärande nyheter men
slutade lyckligt!
I går var veterinären här
för att besiktiga valparna inför försäljningen. Inte min
vanliga veterinär som är sjuk, utan en annan. Jag var bara
stolt och glad över mina valpar, de är så friska, starka
och fina, ja, små underverk faktiskt. Därför kom det som en
kalldusch när veterinären sa att hon hörde kraftiga
blåsljud ifrån Svarris hjärta! Om ni kände hur det ryckte till vid tvåtiden igår, så var det när
jorden slutade snurra för en stund! Hur kunde det vara
möjligt? Och han som är hälsan själv, så stor, grov och
full i bus? Vad göra? Han ska ju åka till Österrike och
hans nya familj har redan köpt flygbiljetterna! De har
väntat på honom sen den dagen Azlan och Ystra träffades
för första gången och varit här och hälsat på honom.
Efter att veterinären gått utbröt paniken! Jag måste få
tag i en hjärtspecialist för att få ett ultraljud gjort på
hjärtat, för att se exakt vad som är fel. Och det fanns
bara fredagen, för hans familj skulle komma på måndag! Jag
måste hinna stoppa dem om det var något allvarligt fel.
Efter att ha ringt alla sjukhus i hela Stockholm hittade jag
en ledig tid hos en specialist i Vallentuna, tack och
lov! Jag kontaktade Svarris nya familj och berättade, de blev
förfärade förstås. Finns det något sorgligare än att
höra att ens hett efterlängtade lilla hundvalp har
hjärtfel? När chocken lagt sig meddelade de att de ville ha
honom i alla fall. De skulle ge honom ett bra liv - så länge
det varade, det skulle vara bästa lösningen för deras
älskade valp. Själv satt jag många timmar framför datorn, googlar man
på "hund +hjärtfel" får man 23100 träffar, så det fanns att
läsa. Och hur skulle det gå för de andra valparna i kullen,
och föräldrarna, de måste förstås både undersökas och
stoppas från vidare avel. Jag vill inte kalla mig
hypokondriker, men jag vet att jag har livlig fantasi och det
går fort att tänka hemska tankar! Ni som läst på hemsidan
ett tag vet att jag för inte länge sedan förlorade en
hunduppfödarkompis, Milla, som hade hjärtfel och aldrig fick
fylla 30 år.
Idag, som är dagen efter besiktningen, åkte jag iväg
med Svarri till Vallentuna Djurklinik, en timmes bilresa. Vi blev mycket
väl mottagna och Svarri skötte sig exemplariskt, det här
var hans första bilresa men han höll sig helt lugn.
Veterinären började med att lyssna länge på hjärtat, sen
behövde hans päls rakas bort på sidorna för att hon skulle
kunna undersöka med ultraljud. Han fick ligga platt på sidan
över ett hål i bordet där veterinären hade sin
ultraljudssond. Hon var mycket noga, tittade, mätte,
lyssnade, räknade, vände och vred. Hon ville inte säga
något under tiden hon undersökte, för hon ville ha alla
data innan hon uttalade sig.
|
Med dagens ultraljud kan man få
otroligt precisa värden, hon valde till exempel en bit ur
hjärtat och mätte flödet just där, mätte kärl, klaffar
och kamrar, hjärtvägg och blodmängd, flödeshastighet och
turbulens. Sen fick jag gå ut ur
rummet medan hon bearbetade all information, hon kom ut och
lyssnade på hjärtat igen när Svarri hade somnat i min famn
i väntrummet. Och så fick jag till slut veta vad hon kommit
fram till: Han är fullständigt normal! Absolutely perfect! Det finns inga som
helst onormala ljud vare sig från hjärtat eller någon annan
stans. Vilken lättnad! På mindre än 24 timmar hade min
perfekta valp blivit allvarligt hjärtsjuk och sen åter
perfekt igen! Jag har sagt det förr, vill man syssla med
hunduppfödning måste man ha bra nerver. Och en stor
plånbok. Undersökningen kostade 2750:- och var egentligen
helt onödig... Fem timmar var vi borta, jag vill inte
utsätta mina valpar för sån stress och smittorisk i
onödan, det är ju därför jag tar hem veterinären. Men
Svarri tog det hela bra. När vi kom hem på kvällen lekte
han med sina systrar och var precis som vanligt. Jag fick
lämna många glädjande besked till oroliga anhöriga, det finns många som är
involverade i dessa valpar och många som var oroliga över
honom. Gladast blev de förstås i Österrike, de som ska
komma om ett par dagar för att hämta sin fullständigt
normala och helt friska valp.
|
|
Veterinär Anne Carlswärd gjorde en
mycket grundlig ultraljudsundersökning på Svarris hjärta - som
visade sig vara fullständigt normalt!
Svarri - en perfekt och fullt frisk
valp som väntar på att hämtas av sin nya familj
|
10 Februari
Valparna är sju veckor! Nu
börjar de bli busiga och vaknar tidigt på morgonen, det går
inte att ge dem mat och tro att de somnar om, nej nu vill de
ut! Men så dags är det inte ens ljust ute, så jag sätter i
öronpropparna och försöker sova en stund till, vilket inte
går allt för bra... De avmaskas just nu, för på torsdag
kommer veterinären hit för att vaccinera, id-märka och
besiktiga. Åhh, tiden rinner iväg, nu är det bara dagar
kvar innan de ska åka till
sina nya hem. Och inte bara valparna åker, även Ystra ska
äntligen få komma hem till Huddinge igen. Två valpar ska åka
flygplan hem, så jag bär dem i deras väska varje dag så de
ska vänja sig. Signhild har
kommit på att lyfta upp gallret som hagen inne är gjord av, och
samtidigt krypa under och ut. Nu är gallret fäst så det
inte går att lyfta, vad arg hon blev. En hel kväll stretade,
krafsade och spjärnade hon med gallret, hon måste tänka
"Men det gick ju förut!". Det var inte helt lätt att fota
valparna den här veckan,
idag blev det 83 bilder för att få de här tre
porträtten... |
|
Svarri Skallagrim, väger idag 5600
gram |
Solfrid Skallagrim, väger idag 5300
gram
Det gäller att hålla balansen på
vågen
|
Signhild Skallagrim, väger idag 5300
gram
Ystra och Signhild ligger på trappen
och myser i solen, de har samma färg så man ser knappt var den ena
slutar och den andra börjar...
|
8 Februari
Trots surväder vill valparna
komma ut och leka. Det är regn, is och dimma, inget vidare
februariväder! Det är skillnad på att ha fem och tre
valpar i en kull, mycket lättare att ha uppsikt över alla och se
precis vad vilken valp roar sig med. Svarri var inte allt för
glad i vätan, han satt mest på dörrmattan med mamma Ystra,
Solfrid skuttade runt och lekte med ben, Signhild ville få
fart på de vuxna hundarna. Linde har varit här i helgen, det
var trevlig med mänskligt sällskap! Vi gick en långpromenad
med hundarna i skogen, men rätt som det var började Ystra
och Venus bråka om en godisbit tappad på marken. De slutade
fort, men Ystra hann ändå bli biten i benet och fick linka
hem, inte så skoj avslut på promenaden. Vi gick på
loppmarknad och tittade, där köpte jag en luftmadrass till
hundarna, jag tänkte att Balder skulle vilja ligga på den
ute på altanen. Valparna tyckte den var helfestlig! Jag
klippte itu madrassen och gav kudden till valparna, det blev deras nya
favoritleksak och sovplats. |
Solfrid och Signhild busar om ett ben
|
Mamma Ystra
Signhild försöker få fart på
Balder, men han är inte leksugen
Gammelmormor Venus och lilla
Solfrid
Efter leken sover valparna gott inne
i hagen, gärna ovanpå kudden från luftmadrassen
|
4 februari
Har jag nämnt att valparna är
söta? De är inte bara söta, de är snälla också, sover
hela nätterna och långt in på morgonen. När jag ligger i
valphagen på kvällarna och gosar med valparna så vill de
verkligen gosa och klänga i knäet, de bits inte och är inte
lika vildsinta som Lovas valpar var. Lovas var fem och jagade
kanske upp varann, men Ystras valpar är mer stillsamma utan att
för den skull vara rädda eller försiktiga. |
|
|
3 Februari
Valparna fyller sex veckor
idag. De har fått sina namn och stamtavlor också, så nu är
det på tiden att börja använda deras riktiga namn istället
för smeknamnen. Trots att de föddes under år 2008 så blir
de registrerade under 2009, det stör mig lite grann. Jag
visste att det skulle bli så redan när de föddes, för
valparna kom i samma stund som kennelklubbens kontor
stängde för julenhelgen. Jag hade registreringsblanketten
beredd och tanken var att åka med den till SKK så fort
valparna var födda för att de
skulle hinna registrera dem innan stängning. Men valparna
föddes några timmar för sent... |
|
Svarri
Skallagrim, väger idag 4800 gram
|
Solfrid
Skallagrim, väger idag 4575 gram
|
Signhild
Skallagrim, väger idag 4550 gram
|
2 Februari
Nu har det hänt en del för
Ystras valpar! Samma dag som Lovas sista valp åkte till sin
nya familj fick Ystras små troll flytta in i den större
hagen i vardagsrummet. De har fått bo lite trångt i mitt
sovrum, så de uppskattade verkligen att få komma till
större. De har också fått vara ute några gånger, för
vädret har äntligen blivit bättre. Alla vuxna hundar
höll ögonen på dem och på omgivningen. Det är så roligt
att se hur de fungerar i flock, de är en enda stor familj
ihop. |
|
Är det en valp eller en trollunge?
Gammelmormor Venus hjälper till med
passningen av valparna utomhus
|
31 Januari
Första dagen ute! Äntligen
skiner solen igen, det är kallt och torrt. Och hög tid att
släppa ut småtrollen. Några av Lovas valpar var kvar under
dagen, de tittade storögt på varann en stund innan de
trängdes under Ystras juver för ett mellanmål. |
Samling vid pumpen!
Gry hittar en frusen leksak i snön
Björk förklarar för småungarna
hur balanskudden fungerar
...och så håller man balansen när
kudden vickar
|
Gammelmormor passar på trollen
Under Ystras vakande öga får
valparna se sig omkring
Gry med mormors morfar Balder
|
29-30 Januari
Jag har ju redan nämnt några
gånger att Svarri ska flytta till Österrike. Nu har hans
matte varit här för att träffa honom. De har en
eurasier sen tidigare, men hon är mer husses hund. Svarri ska
bli mattes, är det tänkt. Anita har fått både bilder
och små filmsnuttar på honom, men det här var första
gången de träffades på riktigt. Och han var ännu finare i
verkligheten, sa Anita. Hon jobbar på IKEA i Österrike, så
hon kände igen sig i mitt hus. De flesta möblerna är
nämligen från IKEA, till och med en hel del av valparnas
leksaker! Anita berättade att på hennes jobb sa de att i
Sverige så kastade vi ut julgranen genom fönstret på
tjogondag Knut. Nu när hon var hos en svensk så ville hon
fråga om det verkligen var sant, eller bara ett skämt? Jag
berättade att det var sant, fast vi öppnade ju fönstret
först och så sjöng vi: Nu är glada julen slut, slut, slut
- julegranen kastas ut, ut, ut...
|
|
Anita träffar Svarri och Ystra, om
ett par veckor kommer hon tillbaks för att hämta hem honom |
28 Januari
Idag hade vi finbesök: Ystras
farmor och farfar var här för att träffa valparna. Precis
som barn har det nuförtiden har också hundarna flera olika
personer som kallas mamma och pappa, farmor, farfar, mormor
osv. Ystras farmor och farfar den här gången är pappa
Dempseys matte och husse Gitte och Thomas. Ystra har nog varit
lite speciell för dem, så de ville gärna få träffa hennes
valpar. Och vi ville gärna visa upp våra små
underverk. |
|
 |
27 Januari
Idag fyller de små trollen fem
veckor. Vädret har varit uselt, så de har inte fått gå och
och springa än, det skulle de gilla. De bor fortfarande helt
jämte min säng, men sover tyst och snällt hela natten. Så
fort Lovas valpar har flyttat så får de komma in i stora
hagen i vardagsrummet. Så fort solen skiner får de komma
utomhus en stund. De har kommit på hur man tar sig ur
badbassängen, så nu är den är omringad av galler på
natten. Balder gillar nämligen inte när de små klänger på
honom då han sover, då skäller han högt och väcker alla
sovande i huset. |
|
Valp 1: Svarri, väger idag 3810 gram
|
Valp 2: "Gry", väger idag
3700 gram
|
Valp 3: "Lillan", väger
idag 3710 gram |
25
Januari
Ystra slappar medan mjölken
rinner till. När hon inte diar så vilar hon, och valparna
växer! |
 |
|
20 Januari
Fyra veckor! Och de är så söta
att man inte kan sluta titta! Linde är nöjd, hon sa ju för
länge sedan att det här var ovanligt fina valpar, inte
konstigt med en sån fin mamma, eller vad? Och man förstår
att deras nya ägare längtar efter dem!
|
Valparna äter, sover och växer!
|
Valp 1: Svarri, väger idag 3120 gram
|
Valp 2: "Gry", väger idag
3050 gram
|
Valp 3: "Lillan", väger
idag 3000 gram |
17 Januari
Svarri ligger i mitt knä, men
Ystra är aldrig långt borta. Valphagen är precis jämte min säng, så
på kvällen innan jag släcker sänglampan brukar jag ta upp en valp och
gosa lite med den, det är så man drömmer sött sen. Fast Ystra tittar
på mig med en blick som säger: Ja, nu kan du lägga tillbaks den!
-Killekill! |
 |
14 Januari
Valparna är nyfikna på maten
och äter, men det är inga stora mängder ännu. Deras hage
är en badbassäng, så den är vattentät. För att det inte
ska bli kallt att ligga i den har jag lagt liggunderlag under,
det isolerar mot det kalla golvet så det är snönt att ligga
i den.
Svarri ska flytta till Österrike
när han är gammal nog, han har redan fått en sida på
"storasyster" Bahanas hemsida, läs den här.
|
|
 |
13
Januari
Ja, nu är Ystra och Azlans
valpar redan tre veckor gamla! De går omkring på ostadiga
ben och är väldigt noga matade. Ystra börjar vänja sig vid
de nya rutinerna här i huset och allt är fortsatt lugnt
mellan hundarna. Valparna har fått äta hundmat vilket har
gått bra, nu är det dags för avmaskning också. Eftersom
valparna nu börjar kissa själva så har de fått byta från
rede till liten valphage - en barnbassäng. Hittills har de
bara kissat när Ystra har slickat dem så det har varit helt
rent i redet, men när de kissar själva så blir det blött
att ligga på galonen. I bassängen har de en fäll och
tidningar, de väljer själva att gå ifrån fällen och kissa
på tidningarna.
|
|
Nya badbassängen är lite rymligare
för Ystra och valparna, men det börjar bli trångt i min lilla stuga
med alla hundar och valpar. Tur att vädret varit så bra, så vi kan
vara ute mycket.
|
Valp 1: Svarri, väger idag 2520 gram
|
|
Valp 2: "Gry", väger idag
2400 gram
|
Valp 3: "Lillan", väger
idag 2280 gram
|
10 Januari
Igår kväll kom Ystra och
valparna hit, Linde följde också med för att göra flytten
så lugn som möjligt. Om det var någon som var lugn så var
det Ystra. Så fort valparna låg i redet gick hon dit och
diade dem, sen lämnade hon rummet och ville sällskapa med
oss andra. När Ystra var ute passade Lova på att titta in i
rummet, fick syn på valparna och klev genast ned i redet för
att bjuda på en slurk mjölk!
Idag har det varit lugnt, Linde
åkte på eftermiddagen och kvar blev jag med fem vuxna, varav
två tikar med varsin valpkull. Problem? Inte då! Ystra
bjussade generöst Lovas valpar på lite mjölk och det har
varit helt stilla här. När detta skrivs ligger Ystra i
sängen, Lova och Venus under skrivbordet i samma rum. Jag var inte orolig
över flytten, men jag kunde ändå inte vara säker på att
det skulle gå så här bra från första stund. Det tar ju
förstås några dagar innan jag kan slappna av, men än så
länge är det klart över förväntan! |
En
av Lovas valpar hittar Ystra och tar sig en slurk
|
Samma hundar, samma rede, men annat
rum och annat hus. Ystra funderade inte utan matade valparna
så fort vi kom hem.
Ystra sover aldrig i sängen, utom
när hon är här...
Lova matar sina valpar, Ystra tittar
på
|
6 Januari
Nu har valparna redan fyllt
två veckor. Linde säger att de här valparna är ovanligt mycket sötare
än andra valpar i samma ålder och jag är nog benägen att hålla med!
De har börjat öppna ögonen, men de tittar inte än. De börjar sitta
upp men huvudet är tungt och svajar när de försöker hålla det uppe.
Ystra är en omtänksam mamma och ligger mest hela tiden och matar sina
valpar, det märker man också på deras vikt och kroppsformer...
2 Januari
"Såå sött! Vilka små
öron du har! Vilken liten nos du har! Vilka små ögon du
har! Vilka små tassar du har! Kram Fia"
Så skrev Fia som kommentar
till den här bilden av Gry på Ystras hemsida. Gulligt va? Ystras valpar väcker
uppmärksamhet, hon har sina beundrare ute i världen.
|
|
Valp 2, "Gry" foto: Linde Wewel
|
26 December
Valparna mår bra, de äter,
växer och tas väl om hand av Ystra. Hon vet hur man gör,
det är helt tydligt! Linde och hennes familj har givit
valparna nya arbetsnamn, trevligare än 1:an, 2:an och 3:an:
Hanen kallas för Svarri, det är också vad han ska heta på
riktigt, 2:an kallas Gry och 3:an för Lillan. Vad tikarna ska heta
på riktigt är inte klart än. |
|
 |
23 December
Natten blir till morgon och
Ystra flåsar fortfarande. Klockan är sju och jag hoppas
valparna kommer fort - jag måste snart åka till jobbet igen.
Det finns en dag på hela året då jag absolut INTE kan vara
borta och det är dagen innan julafton - dagen då vi har
försäljningsrekord i butiken. Inga valpar kommer jag jag
tvingas ringa min chef och berätta att jag sitter där jag
sitter. Han är snäll och låter inte ens irriterad - det
hade jag gjort om jag var han, men jag får lov att vara
ledig! Tänk vilken snäll chef jag har! Ystra flåsar på,
men tempen går inte upp vilket den brukar göra innan
valparna ska komma. Plötsligt går vattnet och vi förstår
att det är dags, men det tar hela två timmar innan den
första valpen är ute! Han var stor, över 500 gram, och
Ystra fick kämpa ordentligt. Snart visade det sig att han var
vid liv och vi kunde pusta ut när han började leta efter en
spene. Först på kvällen var allt klart och en trött familj
kunde slappna av. Ystra verkade först inte riktigt förstå
vad som hände, men så fort allt var klart lade hon sig till
rätta med sina små. |
Ystra stolt mor till sina nyfödda
valpar!
Linde torkar första valpen som visar
sig
pigg och livskraftig efter en tuff start
Valp 2: tik, föddes 16:50 och vägde
502 gram
|
Efter lång väntan kommer
förlossningen igång
Valp
1: hane, föddes 15:05 och vägde 532 gram!
Valp 3: tik, föddes 17:23 och vägde
464 gram
|
22 December
Jag är på jobbet men har
kontakt med Linde hela dagen. Idag borde det sätta gång! Och
mycket riktigt, vid tvåtiden på eftermiddagen börjar Ystra
att flämta och hennes temperatur går ned. Det visar att
förlossningen har kommit gång - nu är det bara att vänta!
Jag åker till Linde och Ystra efter jobbet och förbereder
för valpning. Ystra flämtar och har 36,7 grader i temp. Vi
sitter och tittar på henne, timmarna går. Ystra bökar i
redet, flämtar och pustar. Vi tittar på. Så tar dagen slut,
det blir natt och det blir nytt datum. Ystra flåsar. |
|
Ystra provar valpredet, det här
känns bra, hälsar hon!
|
21 December
Fortfarande
inga valpar - men nu lär de komma när som helst! Imorgon har det gått
nio hela veckor sen parningsdagen, så det börjar verkligen dra ihop sig
nu!
15 December
Åtta
veckor avklarade! Ystra väger ungefär 26,5 kilo vilket är ett kilo mer
än förra veckan, trots att hennes mått är inte så förändrade, om
bröstet är det fortfarande 76 cm, om magen är det 77 cm och om midjan
är det 70 cm. Det blir spännande att snart få se vad som rör sig där
inne!
14 December
Tiden går - det är inte
många dagar kvar innan det är dags för Ystra att bli mamma! Hon är
inte så fasligt tjock, så vi får se hur många valpar det väntar där
inne. Eftersom Lova redan har fem valpar så skulle det kännas ganska
lagom om Ystra inte heller fick så många. De blir ju ganska livliga på
slutet, innan de ska flytta till sina nya hem. Och för första gången
ska jag ha valpar på vintern, det blir spännande att se hur mycket de
kan vara ute. Sommarvalparna har ju haft en stor hage i trädgården att
röja runt i - så jag hoppas på en mild vinter med många fina dagar.
Då kan också dessa valpar få komma utomhus och inte bara behöva fara
runt inne i mitt lilla hus..
8 December
Idag är det sjunde veckan
för Ystras dräktighet. Hennes nya mått är 76 cm om bröstkorgen,
74 cm om magen och 70 cm om midjan. Hon väger 25,5 kilo. Hur många kan
det vara?
7 December
Först
imorgon är det sju veckor för Ystra, så jag skriver inte in några nya
mått . Imorgon får du gå in på hennes egen sida, länk är ovan, och
se vad Linde berättar. Jag kan dock berätta att Ystra blir större och
större, pälsen börjar åka av på magen och ligger kvar på golvet som
"luddbävrar" enligt Linde. Pälsråttor känner vi ju till, då
kan du gissa hur Ystras bävrar ser ut! Jag ställde ut pappa Azlan på
Stora Stockholm igår, han var så fin! Tänk att en hund som aldrig har
varit i en utställningshall tidigare bara travar omkring där som om han
hade gjort det i hela livet. Han gick fram till domaren och tog kontakt,
buffade på hans hand och var bara glad. Azlan var inte tränad på
"STÅ" som utställningshundar är, han ville sitta fint så
fort jag försökte locka med godis. Jag fick koncentrera mig på att få
honom att stå och kunde inte bry mig så mycket om hur han stod. Det gick
bra ändå och han fick en 1:a och blev 3:a bästa hane i öppen klass.
Det ska blir så spännande att se hans och Ystras valpar!
1 December
Jag halkar efter i Ystras
dagbok, eftersom jag inte bor där datorn finns! Jag och hundarna har
flyttat hem till mina föräldrars hus, och därifrån kan jag inte
uppdatera hemsidan. Ystra mår bra och magen växer sakta, dag för dag.
Hennes nya mått är 76 cm om bröstkogren, 73 cm om magen och 65 cm om
midjan. Idag är det hennes sjätte vecka i dräktigheten.
24 November
Idag
är det fem veckor in på Ystras dräktighet. Mer än halva tiden har
redan gått och det är bara fyra veckor kvar! Ystra har inte blivit så
värst mycket tjockare om magen, men det är först i vecka sex som
valparna börjar bli stora - så allt är helt i sin ordning! Något som
jag inte förstår är hur de dräktiga tikarna kan växa i omfång om
bröstkorgen? De gör det när de blir dräktiga, men hur är det
möjligt? Det är ju bara skelett och en revbenskorg - buktar den på
bredden bör den bli smalare på djupet, tycker man. Kanske
"reser" sig revbenen så de sitter glesare? Jag vet inte, men
vet att de växer om bröstkorgen när de är dräktiga - och det är inte
ökat hull! Ystra är slank och fin, flyger fortfarande över ängarna.
Hennes nya mått är i alla fall 73 cm om bröstkorgen, 67 cm om magen och
61 cm om midjan.
17 November
Nu
har det gått fyra veckor sedan Ystra och Azlan träffades. Ystra har haft
några dagar med aningen sämre matlust men den senaste tiden äter hon
med god aptit. Hon har också blivit lite mer vuxen och vis, så hon vet
säkert vad som väntar! Spenarna är lite mer rosa och puffiga och
pälsen runt om börjar glesna så huden är bar närmast spenen. Hennes
mage och också börjat växa! Hon är nu 70 cm om bröstkorgen, 65 cm om
magen och 59 cm om midjan. För bara en vecka sedan var hennes mått om
midjan 56 cm.
12 November
Dagarna
börjar rulla på för Ystra: Hon har nu varit dräktig 23 dagar. Hon
äter som vanligt men är lite tröttare, berättar Linde. Ystra bor
fortfarande hos Linde så jag får rapporter från henne om Ystra och
hennes tillstånd. Vi behöver inte göra något ultraljud på Ystra, jag
kan för mitt liv inte tro annat än att hon är dräktig. Och nu när jag
vet att Lova ska ha valpar så spelar det inte så stor roll - jag är ju
ändå hemma från jobbet med Lova och det hinner visa sig som jag ska vara ledig
några veckor till med Ystras valpar. Jag måste berätta att jag har en
väldigt snäll arbetsgivare; Inte nog med att jag får ha alla hundar med
mig på jobbet varje dag, jag får också lov att vara ledig så jag kan
vara hemma med valparna hela tiden. Vid tidigare kullar har jag tagit hela
min semester och några veckor till, men jag orkar inte göra så längre.
Nu har jag sagt att jag vill vara tjänstledig för att vara hemma med
valpar OCH ha semester i sommar! Och än har jag inte fått sparken...
20 Oktober
Efter en del kurtis lyckas
Azlan med sin uppvaktning. Precis som jag vill ha det så parar sig Azlan och Ystra på egen hand.
Jag är övertygad om att hundar som inte vill para sig inte
ska ha valpar ihop. Vissa uppfödare håller fast, eller tror
att man ska hålla fast, tiken när de ska para sig. Ska
det bli harmoniska och hälsosamma valpar så måste förstås
själva livets början inledas på ett bra sätt. Som
uppfödare får man finna sig i att hundarna också har
känslor. Det händer att hundar inte gillar varann och då
måste man acceptera det. Våldtäkt får inte förekomma, då
får man som uppfödare leva med svart samvete. Att göra så
är ett
brott mot djurskyddslagen men framför allt ett grovt svek mot sin
egen hund. |
|
Så här ska det gå till. Azlan
håller tungan rätt i mun...
|
19 Oktober
Azlan och Ystra är ett sånt
vackert par ihop! Eftersom eurasier ofta är ganska olika i
typ och färg är det sällan man ser ett sånt här matchande
föräldrapar. Azlan är en stor och stilig hane, en riktig
bamse faktiskt! Han uppvaktar Ystra efter konstens alla
regler, han är vänlig och mjuk men ändå tydlig med vad han
vill. Ystra låter sig gärna uppvaktas men visar att hon inte är
hur lättfotad som helst, inte. |
|
|
12 Oktober
Ystra, Linde och jag åker till Järna och
träffar Azlan och hans familj. Vilken lycka att hitta en så fin och helt
okänd hane på så nära håll!
Ystra löper och efter att ha träffat
Azlan bestämmer vi oss för att Ystra ska få valpar. Lova är redan
parad, men eftersom jag fortfarande är lite osäker på om hon är dräktig - så vågar
jag låta Ystra också paras. Ystra är över två och ett halvt år och löper nämligen inte så ofta.
Om
jag ändå ska stanna hemma från jobbet med Lovas valpar så kan jag ju
också ha hand om Ystra och hennes valpkull. Dessutom skulle Ystras
förlossning komma perfekt till Lindes vinterledighet - så med hjälp av
dessa olika anledningar var det lätt att känna mig nöjd med beslutet.
Jag hoppas förstås att de inte får åtta valpar var, för då blir det
lite körigt framåt januari...
|
|
Ystras make Azlan visar sig vara en
riktig nallebjörn - lika rar som han ser ut!
|
tillbaka till Ystras
valpkull
|
