Valparna besiktigades i torsdags, min bil var på verkstaden men jag fick hjälp av min mamma vilket var tur, svårt att gå från bilen med alla fem och Alba utan hjälp. Veterinären var förundrad att valparna var så snälla och lät sig bäras in i korgen och stannade i den tills jag lyfte ur dem, de var tysta och snälla och både veterinär och sköterska ville gosa. Veterinären tittade på valpen i famnen och sa "De är ju så söta så klockorna stannar!".

Den här resan har varit en härlig tid. Jag brukar vid leveransen av valparna pusta att "efter leverans borde man ha en veckas semester för att vila upp sig" men det behövs inte efter den här kullen. Det har varit ett nöje att ha Alba här och att lära känna hennes små. Valparnas nya familjer är spridda över landet, men känns som snälla och ambitiösa människor som nu ska berika sina liv med en hunds sällskap. Det blir en spännande tid framöver för att se hur de växer upp och vad det "blir av" mina småttingar.

Så här ser valparna ut nu, det blir deras sista porträtt här i dagboken.

Ingeli Fridsam, väger idag 5180 gram

Knirke Fridsam, väger idag 5960 gram

Blossi Fridsam, väger idag 5070 gram

Kråke Fridsam, väger idag 5740 gram

Embla Fridsam, väger idag 5080 gram

Det här är min favoritsele, men modellen utgår från leverantören. Jag köpte de sista de hade på lager och det fanns bara den här färgen kvar. Fåfäng som jag är ville jag att flickorna skulle ha en annan färg, men det fanns inte. Kalla mig fåfäng, men nu är jag nöjd: Rosa koppel och lite blommor - då ser man att hon är en tjej! Sista dagen då alla är tillsammans. Veterinären är noga, klämmer och känner igenom hela hunden under besiktningen.

Valparna över att ha på sig sina selar. Jag föredrar just den här modellen, den är lätt att ta på och sitter bra om kroppen. Kopplet sitter på rätt ställe i nacken så man får bra kontakt med valpen när man tar i kopplet. Den går att ändra i storlek varefter valparna växer och kan därför användas länge. Hos veterinären för besiktning, min mamma hjälper mig. Sköterskan kan inte låta bli att gosa.

22 September
Nedräkningen har börjat och med den stress och en svag känsla av panik: Valparna fyller sju veckor idag! De avmaskas just nu, de är försäkrade och jag har tecknat dolda fel-försäkring för kullen. Tid för besiktning, vaccination och id-märkning är bokad och deras stamtavlor ligger på posten för att hämtas. Allt är förberett och det är bara några dagar kvar tills den här resan har nått sista hållplatsen. Det är förstås bara sista hållplatsen på den här DELEN av resan. Valparna flyttar och börjar sina liv i nya familjer. De finns fortfarande kvar under mina vingar, de bär mitt kennelnamn och de lämnar därför aldrig min kennel, även om de bor på annat håll. Det är en viss tröst just nu när det känns lite sorgligt, för att vi snart ska skiljas åt. En av valparna fick i sista stund en ny familj. Hennes tilltänkta familj insåg att det inte var rätt med den här valpen just nu, jag är glad att de kom på det nu, innan hon flyttat. Jag hade hoppats på att få ha henne kvar i Stockholmstraken, men nu var det rätt hem hon behövde och då hann jag inte fundera på såna detaljer. Det fanns en familj som väntade och var beredda - då spelar inte bostadsort någon roll.

Valparna har fått sina stamtavlor och därför skriver jag ut deras namn för första gången, roligare än att kalla dem "Valp Ett" eller "Grönt hansband". Deras gemensamma namn blir kull Fridsam. Det finns inget annat namn som passar de här valparna så bra. Deras far heter Torulv Godmode och det går verkligen i arv till hans valpar. Jag tror att jag aldrig haft så här snälla och lugna valpar, så tysta och nöjda med livet. De bara flyter runt här, vaknar lite tidigt på morgonen kanske, men det är för att de inte vill bajsa inomhus, men annars så är de bara helt tillfreds. Jag brukar till exempel be besökare och blivande valpägare att inte låta valparna bitas i händer och fötter - det är gulligt men gör snart väldigt ont och därför finns ingen anledning att låta dem bitas hårt ens från början. Men dessa valpar försöker inte ens att bitas, de plockar bara fint med fingrarna när de undersöker och leker, inga hårda bett. De leker helt tyst med varandra och leker sansade lekar. Jag brukar tömma mitt vardagsrum på möbler för att göra en stor innehage till valparna, men eftersom de kunnat vara ute hela dagarna började jag med en mindre hage inne, det är ju lite opraktiskt att vara utan möbler i så många veckor. Men trots att valparna växte, blev äldre och livligare kändes det inte som att innehagen behövde vara större. Valparna river inte ens sönder tidningarna under natten. De har tidningar på en del av hagen, redan sen de började kunna gå gick de dit och kissade och gick sen därifrån. Jag brukar ha massor av leksaker ute i valphagen på tomten, efterhand som jag ser att valparna utvecklas och vill ha nya utmaningar får de nya leksaker att utforska, men dessa valpar är så nöjda med varandras sällskap, med de få saker de har. Kastar en blick på det nya, provar lite, men är sen inte särskilt intresserade. Däremot älskar de mäskligt sällskap och kommer rusandes för att få kontakt, för att få kel och gos, de vill slickas i hela ansiktet och ligger gärna i famnen och sover medan jag ser på TV på kvällen. Jag hoppas det här betyder att det blir lugna och trygga hundar som vuxna också. Det finns en tendens i rasen med för livliga och aktiva hundar som jag inte tycker är rastypiska, såna hundar måste aktiveras mer för att inte bli stressade eller nervösa. Så ska inte rasen vara och jag hoppas att de här valparna blir såna som jag vill att rasen ska vara: Lugn, trygg och orädd. Ty sig till sina människor och vara nöjd bara av att få vara med.

Balder-Balder Ingeli Fridsam, väger idag 4560 gram

Balder-Balder Knirke Fridsam, väger idag 5100 gram

Balder-Balder Blossi Fridsam, väger idag 4460 gram

Balder-Balder Kråke Fridsam, väger idag 4970 gram

Balder-Balder Embla Fridsam, väger idag 4580 gram

Jag ligger raklång på altanen och alla vill pussas! Arthur med familj är på besök, här gosar "farfar Erik" med Kråke. Arthur nosas med Alba -Ja, Arthur, så här blev det efter den trevliga sommarflörten i början av juni...

Pusskalas! Adelina med Lovas dotter Björk Stormfare samt nya lilla welsh corgin Dagmar hälsar på. Alba hälsar artigt på sin make, men hon är mest intresserad av att passa på sina små.

Det bästa man kan ha är en syster.

15 September
Valparna är sex veckor! Hjälp, vad fort det går. De är så snälla och lugna, leker tyst och stilla, äter och sover. De har en stor valphage där de är från sju på morgonen till minst sju på kvällen, men de har ännu inte utforskat hela hagen. De har olika leksaker, men de verkar så nöjda bara att att få vara med varandra eller med sin mamma och alltid är nära. De andra hundarna verkar inte bry sig så mycket om valparna. Lova och Venus var jättenyfikna när valparna var yngre, men nu när de har "fri tillgång" till dem så verkar de inte så spännande längre. Jag trodde att Malva skulle vara jätteintresserad, men hon har knappt kastat en blick på Albas valpar. Antingen känner hon att Alba helst vill vara ifred med dem och lämnar henne därför - eller så är det bara så att hon inte bryr sig. Men Malva har sen hon själv varit valp alltid varit helt trollbunden av valpar, så jag vill ändå tro att hon bara är artig. Albas syster Minna var på besök. Trots att de inte umgås till vardags kände de helt klart igen varandra, nosades glatt och Minna fick titta på valparna utan att Alba stördes. En annan dag kom Tildra Stalledräng och Linde på besök. Tildra vill leka med alla och är bara glad, men Alba tyckte inte att Tildra skulle komma in till valparna utan hålla sig på lite avstånd. Valparna väger fortfarande över genomsnittet, så det går verkligen ingen nöd på dem. Jag har ju tyckt att Alba känns smal, så jag har matat hela familjen så mycket jag kan. När jag vägde Alba här om dagen såg jag att jag inte behöver oroa mig över Alba, hon väger nästan tre kilo mer nu än innan hon parades, så jag tror att jag bara lurats av att hennes päls faller av. En naken eurasier känns ju lite kantigare än en fullpälsad, särskilt om de har väldigt tjock och tät päls till vardags.

Valp 1, tik med rött halsband, väger idag 3820 gram.

Valp 2, hane med blått halsband, väger idag 4310 gram

Valp 3, tik med ljuslila halsband, väger idag 3840 gram

Valp 4, hane med grönt halsband, väger idag 4310 gram

Valp 5, tik med lila halsband, väger idag 3910 gram

Bästa platsen att tugga ben är på dörrmattan. Malva och Alba hälsar att "finns det hjärterum finns det stjärterum, tränger  vi ihop oss ryms vi båda". Albas syster Minna kommer på besök med sin familj. Men vem är vem? De är verkligen lika, både till utseende och sätt. -Vem är det är min mamma, verkar valpen undra.

Vi är ett gäng som gick kennelklubbens hunduppfödarutbilding tillsammans, vi håller ännu ihop och träffas när vi har valpar. Jag uppskattar det enormt, för trots (eller tack vare) att vi har helt olika raser har vi stort utbyte av varandras kunskap och erfarenheter. Här är det schnauzeruppfödaren Puck som gosar med en av valparna. Vi har just gått igenom dess kroppskonstitution: hur är skulderbladen anlagda, hur lång är ländryggen, hur bred är skallen i jämförelse med nospartiet, hur är svansen ansatt och bäckenet vinklat? Sånt som bara hunduppfödare uppskattar att diskutera!

Ibland tar vi ledigt från valparna och åker lite båt på sjön istället, det uppskattar vi alla.

8 September
Oj, vad fort det gick, valparna är fem veckor idag!  När det här skrivs är de sex veckor, för jag har inte hunnit sitta framför datorn, känns inte så bra - men trots att jag är hemma hela dagarna är jag ordentligt upptagen. Fyra vuxna hundar och fem valpar kräver ju lite tid men störst "bov" är min Önskebrunn. Den måste bli klar innan vintern och det har varit mycket jobb hela sommaren, men det går framåt. Valparna är otroligt söta, snälla och lättsamma. Jag vet inte om jag haft så här rara valpar tidigare, helt klart brås de på sina föräldrar. Här kommer en radda med bilder från deras vardag i valphagen.

Valp 1, tik med rött halsband, väger idag 3190 gram

Valp 2, hane med blått halsband, väger idag 3390 gram

Valp 3, tik med ljuslila halsband, väger idag 3040 gram

Valp 4, hane med grönt halsband, väger idag 3480 gram

Valp 5, tik med lila halsband, väger idag 3220 gram

1 September
Idag fyller valparna fyra veckor! De fick fort flytta ur badbassängen och in i en större valphage istället. De är ännu tysta och snälla valpar, vaknar nån gång på natten och gnäller - men jag går inte upp till dem, det är Albas jobb den tiden på dygnet. De får frukost klockan sju på morgonen och det är det tidigaste jag serverar så länge maten ska vara mosad och lagom värmd. De äter bra, minst fyra gånger om dagen får de torrfoder uppblött till gröt. När de blir äldre får de foder som blötts kortare tid och ibland även torrt, men ännu serveras bara ljummen gröt. Nu har valparna plötsligt bytt skepnad från att vara "feta sorkar" till att vara små hundvalpar med egen personlighet. Det är nu den roligaste tiden börjar! De är fortfarande stora för sin ålder, Alba matar dem väldigt bra men är själv smal. Jag hoppas att de vill ha mindre mjölk nu när de får hundmat istället så hon får lägga på sig igen. De har varit utomhus ett par dagar och jag hoppas att denna underbara sommar ska fortsätta så här några veckor till, de gillar att vara ute. Deras pappa Arthur har varit på besök, han och Alba kände igen varann men hälsade bara som hastigast, Alba tycker väl han har gjort sitt jobb redan och Arthur kollade in de små men verkade inte allt för upprymd över dem.

Valp 1, tik med rött halsband, väger idag 2510 gram.

Valp 2, hane med blått halsband, väger idag 2470 gram.

Valp 3, tik med ljuslila halsband, väger idag 2440 gram.

Valp 4, hane med grönt halsband, väger idag 2670 gram.

Valp 5, tik med lila halsband, väger idag 2580 gram.

Pappa Arthur hälsar på sin lilla familj.

25 Augusti
Valparna fyller tre veckor idag. De växter och frodas och verkar vara nöjda med livet. De sover ännu bra på nätterna och är väldigt tysta valpar. Än så länge, vi får väl se vad som händer när de blir äldre. De och Alba avmaskas just nu, idag har de fått första tabletten och de ska få i två dagar till. Ibland reagerar de på avmaskningen, det är trots allt ett gift, men vanligtvis märker jag inget särskilt. Eftersom de börjar röra sig runt och kissa och bajsa på egen hand har de fått flytta från valpredet till en badbassäng där de har mer plats. I nästan en vecka har de fått valpfoder att äta förutom Albas mjölk, trots att de knappt kunde stå när de fick sin mat första gången fattade de direkt att de skulle äta och nu har de fått uppblött valpfoder mosat till gröt tre gånger om dagen. Det ser slabbigt ut, men de får äta maten från en tidning på botten i bassängen så här i början. De har svårt att hålla balansen och äter lättast när de står i maten, Alba städar noga efteråt. Nu när de börjar komma igång att äta lite bättre kommer de få mat fyra gånger och de kommer även få lite färskfoder iblandat, för jag tror det är bra med lite rått kött. Om inte annat är det väldigt gott. Och när de är större och har mer kontroll över kroppen får de äta ur en låg skål, det är ju större mängd mat då också, så skål behövs. De har öppnat ögonen helt och hållet, några av valparna kisade ganska länge innan de visade sina fina ögon. Ännu är kopplingen mellan ögon och hjärna inte klar, "hjärnan förstår inte vad ögonen ser", men de tittar sig omkring mer och mer för varje dag. Så här ser de ut idag:

Valp 1, rött halsband, väger idag 1900 gram

Valp 2, blått halsband, väger idag 1830 gram

Valp 3, ljuslila halsband, väger idag 1850 gram

Valp 4, grönt halsband, väger idag 1930 gram

Valp 5, lila halsband, väger idag 1930 gram

Mysigt att sova ihop
 

18 Augusti
Idag är det Albas födelsedag! Hon fyller tre år idag och hennes valpar fyller två veckor. För första gången har de fått sina små klor klippta och de har fått sina halsband i olika färger istället för tip ex-markeringarna på tassarna. Nu kan jag säkert se vem som är vem, även om det är på håll eller om det går fort. En valp kanske kräks eller blir påsprungen av en annan hund, då är det bra att veta exakt vilken det var, så man kan följa upp. Alla valpar har mer än tredubblat sin födelsevikt och de har jämnat ut sin storleksskillnad fint. Genomsnittsvikten är idag 1340 gram, den största väger 30 gram mer och den minsta väger 30 gram mindre. Bra gjort, Alba! Valparna väger faktiskt ett par hekto mer än vad mina valpar brukar väga i den här åldern, Alba är en duktig mamma. Karin kommer ofta på besök, idag kom hon för att fira Albas födelsedag och hon hade med sig märgben till hundarna. Så här ser valparna ut nu, de håller på att öppna ögonen!

Valp 1: tik som nu fått rött halsband, väger idag 1340 gram.

Valp 2: hane som nu fått blått halsband, väger idag 1310 gram.

Valp 3: tik som nu fått ljuslila halsband, väger idag 1320 gram.

Valp 4: hane som nu fått grönt halsband, väger idag 1360 gram.

Valp 5: tik som nu fått lila halsband, väger idag 1370 gram.

Alba är en ambitiös mor, månar om de små.

Venus är sååå suktad på de små, vill nog gärna kliva ned till dem - men vet att hon inte får. När jag väger valparna står hon bredvid och nosar och slickar försiktigt på dem. Hon får det, för mig, för hon är så gammal nu, men Alba är inte jätteglad - även om hon tolererar att valparnas farmorsmor håller koll.

11 Augusti
Det har gått en hel vecka och valparna är idag sju dagar gamla. Valparna är tysta och snälla, äter och sover bra. Alba passar noga på dem, de andra hundarna får koma in i rummet men Alba tycker att de kan hålla sig en liten bit ifrån redet. Hon är ute lite längre stunder, första dagarna ville hon knappt springa ut och kissa, idag kunde vi gå en promenad och Alba verkade glad - men plötsligt ville hon bara skynda hem igen, som att hon fick akut längtan efter sina små. Alla har dubblat sin födelsevikt och det ser ut som att de snart kommer öppna sina ögon. Från att ha varit släta streck så ser det nu ut som ögon som blundar. Jag har gjort en Face Book-grupp för valpkullens blivande familjer, samt Karin och pappa Arhurs familj. Nu kan jag lätt uppdatera gruppen med bilder och filmer från min telefon, valparnas familjer kan lära känna varandra och lätt hålla kontakt och dela bilder. Karin är ofta på besök, hon fotar en del och lägger upp i gruppen, jätteroligt! Tidigare har jag haft mailinglistor, men det här känns både roligare, bekvämare och mycket modernare - så lätt när jag har en iPhone också. Valparna vägs varje dag och jag skriver ned hur mycket de ökar i vikt. Dels vill jag ha noga koll så att alla ökar som de ska och ingen tappar och kommer efter, dels vill jag att valparna vänjer sig vid att bli hanterade. Väger jag dem varje dag så vet jag säkert att alla blir upplyfta och plockade med. Jag tror det är viktigt för valparna att få mycket kroppskontakt under deras uppväxt.

Valparna är dubbelt så stora nu som när de föddes!

Valp 1, tik, väger idag 810 gram.

Valp 2, hane, väger idag 855 gram.

Valp 3, tik, väger idag 845 gram.

Valp 4, hane, väger idag 940 gram.

Valp 5, tik, väger idag 860 gram.

Alba är nära valparna, jag lägger dem på en filt bredvid redet när de ska fotograferas. Det är svårt att få färgerna rätt, filtens färger reflekteras. Karin har köpt valparnas bling-bling för fotograferingen.

7 Augusti
Nu är det onsdag och först nu har jag ork och lust att uppdatera hemsidan. För det första skiner solen, det är varmt och jag har äntligen ledigt från jobbet. Och en kull hundvalpar i huset. Det finns roligare saker att göra än att sitta framför datorn. Och så har jag börjat förlika mig med att det bara är fem valpar som lever. Jag kan inte släppa den döda valpen, ser henne framför mig, men börjar acceptera att hon är död och börjar känna mig riktigt glad över de fem fina valparna Alba ligger med i redet. Nu börjar det roliga!

5 Augusti
Måndag morgon och jag har sovit bra. Alba ville gå ut ett par gånger under natten. Jag bestämmer mig för att ta tag i det jobbiga och meddela väntande valpköpare om att valparna är här och hur de ska fördelas. Fy, vilket trist uppdrag att lämna negativa besked. När det väl är gjort känns det lite bättre, jag tittar på valparna som ligger nöjda vid Albas sida, de är så fina. Jag väger dem och alla har ökat i vikt och jag passar på att fotografera dem och bättra på tipp Ex-märkningarna de fått på sina tassar. Jag vill vara säker på att hela tiden veta vilken valp som är vem, så till en början målar jag vitt på deras tassar för att inte blanda ihop dem. Så här ser valparna ut idag.

Valp 1: Tik född 02:55 och vägde då 360 gram. Väger idag 425 gram.

Valp 2: Hane född 03:25 och vägde då 425 gram. Väger idag 470 gram.

Valp 3: Tik född 04:50 och vägde då 390 gram. Väger idag 455 gram.

Valp 4: Hane född 06:40 och vägde då 420 gram. Väger idag 505 gram.

Valp 5: Tik född 08:15 och vägde då 355 gram. Väger idag 430 gram.

4 Augusti
Vi är ute med hundarna klockan ett på natten, Alba är kissnödig. Vi går och lägger oss igen, men bara en timme senare ropar Karin -Nu börjar hon! Äntligen, stackars Alba har legat och hässjat och huttrat sen fredag kväll, nu är det söndag tidig morgon. Hon har fått slicka på en tub med en energipasta för att inte tappa orken, den gillade hon. Jag erbjöd min engerigröt bestående av vitt ris, äggula och vispgrädde, men det lockade inte. Valparna föds med långa mellanrum men utan allt för stort besvär, de är jämnstora och pigga. Näst sista tiken föds död, hon är välskapt och stor, ser ut att vara i perfekt skick så det känns väldigt sorgligt att hon inte fick leva. Man ser att hon hade ärvt farfar Douglas vackra färg. Jag försöker länge att återuppliva henne med massage och konstgjord andning, suger slem ur nosen med en slemsug, men hon är död och ingen kunde ändra på det. Så kommer sista valpen, ännu en tik och henne är det gott om liv i, så skönt att se. Nu har det blivit ljust ute och det är morgon. Vi är så trötta att ögonen går i kors, jag soven en stund på golvet bredvid Alba, Karin ligger i soffan. Fem fina valpar ligger hos Alba, hon slickar och nosar på dem, lägger sig och sover hon med. Donna vill titta på Albas valpar, men Alba låter henne bara få en kort titt, sen försöker hon med sin nos att putta bort Donna. Donna är en gammal dam, hon vill se - så Alba föser bort henne med kroppen, jag borde ha filmat dem, det var så tydligt men vänligt - vänner emellan. Vi är trötta och våra hjärnor är sega och ögonen grumliga. På förmiddagen begraver vi den lilla som inte fick leva, det känns verkligen sorgligt och jag känner mig nedstämd mitt i valplyckan. Man kanske inte ska vara uppfödare när det är så jobbigt att mista en valp? Eller är det kanske när det inte är jobbigt med en död nyfödd som det är dags att sluta vara uppfödare? Jag hade så gärna sett henne leva - man föds för att leva, inte för att dö. Nästa sak som gör mig nedstämd är att jag måste meddela ivriga och väntande valpspekulanter att de inte får någon valp. Innan valparna föds vet jag ju inte hur många de är eller vilket kön de har. Först när valparna är här kan jag se vem som får ett glädjande besked och vem som måste få ett trist besked. Jag har haft turen att ha ovanligt pålästa och väl förberedda valpspekulanter som jag är övertygad om att de skulle bli väldigt bra familjer till mina valpar. Jag ville att alla skulle fått ett glädjande besked. Men vad gör man när det kommer färre valpar än det finns väntande familjer? Det känns jobbigare än vanligt att fatta beslut så jag bestämmer att sova på saken. Alba ligger med sina valpar och verkar nöjd, jag somnar tidigt.

Äntligen är valparna här!

3 Augusti
Klockan sex på morgonen pratar Karin och jag med varandra på telefon, Alba har flåsat hela natten och verkar lite orolig, valparna är kanske på väg nu? Karin vill inte riskera att missa födseln så hon åker genast hemifrån. När hon kommer hit en dryg halvtimme senare har fortfarande inga valpar kommit. Vi sitter i sovrummet och tittar på Alba som ligger i korgen och hässjar. Karins andra hund Donna, en cavalier på 13 år, är Albas bästa väninna. Donna vet att något är på gång och håller sig nära Alba, ligger tålmodigt och väntar. Tiden går, eftersom Karin sitter hos Alba passar jag på att springa ut och in ur huset några gånger för att göra det sista i ordning. Jag har en tvätt på tork och en blomkruka som måste vattnas. Mina föräldrar kommer förbi och bjuder oss på lunch, Alba vill vara med oss och ligger på gräset ute i trädgården medan vi äter. Vi avslutar lunchen och går in igen. Tiden går. Donna väntar tålmodigt. Det blir eftermiddag och är det inte lite fostervatten i bädden? Tjohoo, nu börjar det - trodde vi. Men tiden går, Alba har varit lite orolig men blir lugnare igen framåt kvällen. Karin hade med sig matlådor åt oss, så vi äter middag sittandes i soffan med Alba på tjocka madrassen framför oss på golvet. Hon ligger och flåsar men inget händer. Vi bestämmer att gå och lägga oss och sova medan vi kan, det ser ut att bli en lugn kväll. Jag gör i ordning bäddsoffan till Karin, hon sover med Alba i vardagsrummet och jag går till sovrummet med de andra hundarna.  Det är svårt att koppla av och somna, men jag tror att jag slumrade till en stund.

Lördag förmiddag, Alba ligger i korgen och flåsar. Nu har hon hässjat sen klockan åtta igår kväll - snart kommer väl valparna?

Donna väntar tålmodigt. Malva tror att ingen ser henne, en kaffekopp står lämnad på altanbordet. Ingen av mina hundar tar mat - men en skvätt kaffe kan de inte säga nej till.

Alba gnager på ett tuggben, det var tänt till Donna. -Va, nä, jag skulle bara titta... Vi sitter inne i huset och vill inte lämna Alba utan uppsikt. Mina hundar har långtråkigt och förstår inte varför jag är så frånvarande. Det blir lite bus.

Donna väntar.

Väntar...

Och väntar.

Alba ligger på tjocka madrassen och flåsar.

2 Augusti
Allt är förberett nu! Alla hundar är tvättade och fina inför semestern, Alba sköts noga av Karin och schamponerades innan hon flyttade in här, så igår nöjde jag mig med att tvätta "underredet"; hennes ben, mage, byxor och svans. Det var ganska grått smutsvatten som rann ned i avloppet så det känns bra att hon blev ren innan valparna ska komma och ligga och gosa hos henne. Hon ökar i vikt, ungefär 200 gram per dygn så det är viktigt att hon äter ordentligt. Torrfodret lockar inte så värst, trots att det är högenergifoder som är koncentrerat och smakrikt. Alba får också färskfoder (rått köttfoder) som går ned lite lättare samt ett konservfoder med väldigt hög energihalt som verkar vara jättegott, alla hundar flockas i köket när jag öppnar burken. Det känns som att hon måste äta så länge hon kan, för när valpningen väl sätter igång brukar de inte vilja äta. Jag har köpt hem en speciell energipasta som jag kan ge ifall hon blir trött under förlossningen, den kan ju dra ut på tiden också och då är det viktigt med ny engeri. Jag har också ingredienser till min egerigröt jag brukar erbjuda: Välkokt vitt ris blandat med laktosfri vispgrädde och äggula. En sked då och då under förlossningen brukar gå ned. Handdukar är tvättade och valpredet på plats. Mitt kylskåp innehåller också mat till mig och Karin, man vet inte hur länge man blir fast hemma och jag brukar ha färdig mat som jag bara behöver värma, fryst kyckling i form färdig för ugnen och lasagne, till exempel. Frukt, godis, kaffe och juice finns tillgängligt. Jag har fyllt förråden med tuggben och godis för de andra hundarna, de får ju också vänta på valparna. Nu känns det olidligt spännande, jag har stenkoll på Alba och vaknade inatt av att hon gnällde till - men hon bytte bara sovställning, inget annat. Jag har också lärt mig att jag ska passa på att sova så mycket jag kan - för man vet inte när man har chans till det nästa gång. Retligt då att jag låg vaken inatt och lyssnade på hundarnas andning istället för att sova. Det blir tidigt i säng ikväll i alla fall, för snart börjar det!

Det är fredag kväll och Alba är lite orolig och flämtar när hon ligger. Hon åt både frukost, lunch och eftermiddagsmål, men nu på kvällen ville hon inte äta sin middag. Hon vill krypa in under en altan som bygges på tomten, bra ställe att föda på tycker nog Alba. Karin är påringd och vet att det har dragit igång, hon vill vara med när valparna kommer men åker hemifrån när det är igång på riktigt. Vi går och lägger oss nu, ytterdörren får vara öppen så Alba får frisk luft. Både Karin och jag ska försöka sova i natt, man vet inte när man får chans att sova nästa gång.

31 Juli
Alba ligger i morgonsolen på trappan här framför mig när jag dricker mitt morgonkaffe. Jag ser att rör på sig i hennes mage! Det buktar och knölar där inne, börjar väl bli trångt. Alba gillar inte att jag rör hennes mage, så jag försöker att bara titta. Det går bra att kela med henne, att klappa och gosa på "vanligt vis" men magen ska jag låta bli!

29 Juli
Åtta veckor har passerat och bara en vecka kvar! Det är förstås väldigt spännande nu och jag var nyfiken när jag tog Albas mått. Hon växter och hon ökar i vikt, hon äter bra men får lite mindre portioner tre gånger om dagen för att det ska rymmas i magen. Hon får torrfoder för småvalpar blandat med färskfoder och det gillar hon. Hennes päls under magen och runt spenarna trillar av i stora tussar, det är för att valparna ska ha lätt att hitta till en spene för att dia. Alba gillar inte att man rör vid magen, jag gissar att den är öm. Veckans mått ser ut så här: Om bröstkorgen 74 cm (mot 61 cm från början), om magen 73 cm (mot 56 cm) och om midjan är hon nu hela 69 cm (mot 45 cm).  Hennes vikt har gått upp till 24,6 kg vilket är en viktuppgång på 5,1 kg. Nog finns det valpar där inne, men hur många?

28 Juli
Alba har gjort sig hemmastadd och verkar trivas här med oss "på landet". Hon bor i vanliga fall mitt i Stockholm city och nu är det verkligen högsommar och varmt. Jag tror  Alba tycker det är väldigt skönt att få ligga med tjocka magen i skuggan i gräset och pusta istället för att vara kvar i stan. Hon och de andra hundarna går fint ihop och kivas inte. Vi har haft valpspekulanter på besök och jag är glatt överraskad över hur pålästa och väl förberedda besökarna har varit. Alla som har varit här skulle bli bra eurasierägare, så jag hoppas att det är en ordentlig kull valpar Alba har i magen. Idag ville jag nästan boka tid för röntgen, det är ju bara sååå spännande och jag vill gärna veta hur många valpar det är. En vecka till ska vi hålla ut, sen får vi svaret.

Malva Mirakel håller sin dotter Saunamaija Makalös sällskap. Snart kommer det valpar och jag tror att Malva vill hjälpa till och vara valparnas mormor. Malva är en fantastik valpvårdare!

27 Juli
Valpredet byggs ihop. Redet är av egen design och jag kallar det "Venus rede" eftersom det var till hennes första kull jag gjorde det. Det har justerats lite i designen genom åren, men modellen är verkligen praktisk. Det går att montera isär och förvara ihoppackat, när jag behöver det så bygger jag ihop det igen. Botten är skålad, så valparna kasar ned mot mitten och mamman riskerar inte att lägga sig dem, de håller värmen och alla kanter är mjuka.

Här är delarna till valpredet. De knöliga skumgummibitarna har legat i en flyttkartong med överdraget, de återfår snart formen igen och ska ligga ovanpå frigolitbotten på redet så det blir mjukt och skönt.

Skumgummi blir redets väggar. Då är sargen mjuk och mamman kan kliva i och ur utan att skrapa tuttarna mot en hård kant. Skulle någon valp ha sugit sig hårt fast vid en spene när mamman reser sig för att gå så skrapas den av mot väggens sida och följer inte med ut över kanten. Redet är fortfarande vänt upp och ned. Nu har skumgummibotten kommit på plats och jag har lagt in halva frigolitbottnen. Här ser man hur botten är skålad och när mamman ligger i redet med valparna påminner formen om en vildhunds, en vargs eller en rävs egenhändigt grävda lya.

Här är redet lagt upp och ned, skumgummit är monterat i väggen och botten hålls ut och på plats av en ring gjord av tältpinnar som spänner ut bottnen, ungefär som ett trumskinn. Nu är båda bottendelarna där de ska vara och överdraget är ihopsnört med resårband så allt hålls kvar. Redet är färdigt och ska bara vändas rätt och bäras in på sin plats i rummet där Alba ska vara med valparna.

Nu är det klart! Alba ville inte vara med på bild, Lova är däremot nyfiken och vill gärna kliva i redet. Hon är själv född här i och hennes valpar har tillbringat sin första tid här. Galonet är ännu lite skrynkligt, det har varit ihopknölat i flyttkartongen sen förra valpkullen använde redet för ett år sedan.

26 Juli
Alba har flyttat hit och ska stanna tills valparna flyttar härifrån om ett par månader. Hon är tjock och pustar i värmen men verkar annars vara på bra humör. Det börjar bli riktigt spännande och jag undrar förstås vad som finns där inne i magen.

22 Juli
Sju veckor har passerat och vi går in i vecka åtta. Albas nya mått är tagna och magen växer, men det är svårt att mäta exakt. Jag fick det i alla fall till att hon är 67cm om bröstet (mot 61cm från början), 69cm om magen (mot 56cm) och 64 cm om midjan (mot 45 cm). Hennes vikt har ökat till 22,1 kilo (mot 19,5 kg). Hon är pigg och glad men har inte jättestor aptit, så hon har fått börja äta valpfoder redan nu. På fredag ska hon flytta hit och stannar tills valparna har flyttat till nya hem.

18 Juli Alba sover över en natt för att få göra sig hemmastadd här innan hon ska flytta hit. Hon får också vara med oss på jobbet då och då så mina hundar förstår vad som är på gång och så de inte känner sig ovana vid varandra. Det går väldigt bra, Alba är snäll och lätt att ha hand om.

Magen fortsätter att växa.

15 Juli Nu har det gått sex veckor och jag har mätt Albas mage så som jag brukar göra. Jag ser att måtten från båda tidigare mätningarna är tokiga - men jag ser också att Alba faktiskt har ökat ordentligt om magen för att vara så här dags i dräktigheten. Det är först nu som fostren börjar växa och ta plats i magen så nästa veckas mätning blir ännu mer spännande! Om bröstkorgen är Alba nu 64 cm (mot 61cm) om magen är hon 67 cm (mot 56 cm) och om midjan 55 cm (mot 45cm) . Hennes vikt har ökat till 21,1 kilo och jag är nu tvärsäker på att hon är dräktig!

Det syns redan på Albas mage att hon är dräktig!