Valp 1: Mörkblått halsband, väger idag 1060gr. Valp 3: Ljuslila halsband, väger idag 1020gr. Valp 5: Hallonrött halsband, väger idag 915gr.

Valp 2: Grönt halsband, väger idag 965gr. Valp 4: Mörklila halsband, väger idag 950gr. Valp 6: Ljusblått halsband, väger idag 975gr. Syskonkärlek

Fina gamla Venus önskar att hon också fick valpar att pyssla med hela dagarna, nu får hon bara låna.

-Har alla det bra? Är alla på plats? Är alla rena, mätta och nöjda? Malva månar om sina små.

26 Juli

Malva pysslar med sina valpar. Hon har fått byta rede, för hon tyckte det blev för varmt i det andra. Nu har hon en badbassäng ovanpå en madrass, det blir svalare så. Malva och valparna ligger just nedanför huvudändan på min säng och inatt var första gången jag sov med öronproppar. Valparna jollrar och gnyr sött, men det var ganska länge sen jag sov ostört. Men jag vaknade inatt med en öronpropp i handen, jag hade tagit ut den i sömnen, haha, min kropp vet att man inte ska sova med öronproppar och nyfödda i huset.

Det här var bekvämt, hälsar Malva. Malva lämnar inte valparna mer än ett par minuter per dygn, för att hastigt göra toalett eller äta.

24 Juli
En av valparna ska flytta till Andrea i Österrike, hon hade Jalmaris morfar Arras. Arras dog oväntat under en operation för ett kort tag sedan och eftersom de här valparna är hans ättlingar ville hon gärna ha tillbaks hans blod. Andrea har redan en dotter till Lova, Ylvi Stormfare, och när hon var här för att hälsa på henne, lärde hon känna Malva och blev förtjust. Andrea har också träffat Malvas pappa Balder och kände att hon ville ha en av de här valparna. Andras valp ska heta Ronja efter Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter. Hon har redan fått en egen hemsida som du kan läsa här. Valparna blir en vecka idag, så det är dags för nya porträtt. De ser ungefär ut som när de föddes, är bara lite "puffigare" och så har de vuxit förstås, alla utan en har dubblat sin födelsevikt, den som inte dubblat har bara några gram kvar, så imorgon kommer han också att vara dubbelt så stor som när han föddes. Jag har klippt deras små klor idag och för att skilja valparna åt och säkert veta vem som är vem är de målade med Tipp-Ex på tassarna. Det skavs bort fort, så jag få bättra på lite då och då. När de blir större får de istället halsband i olika färger.

Valp 1: väger idag 755gr och har dubblat sin vikt Valp 3: väger idag 650gr och har dubblat sin vikt Valp 5: väger idag 555gr och har dubblat sin vikt

Valp 2: väger idag 655gr Valp 4: väger idag 560gr och har dubblat sin vikt Valp 6: väger idag 570gr och har dubblat sin vikt

23 Juli Valparna växer och mår bra, de gör söta valpljud, små grymt och gnyenden, men mest av allt så ligger de bara och tuttar på Malva.

18 Juli
Jag vaknar ganska utvilad och tittar till valparna, till min lättnad ser jag att den lilla, lilla valpen är död. Han är varm och ligger med de andra, Malva slickar och puffar på honom, men han är död. Han fick en chans men var inte stark nog, det var skönt att jag slapp ta beslut i frågan. Klena små valpar ska inte få ligga och tyna bort, det är inte rätt och känns respektlöst mot den som lider. Hans liv blev kort och jag begravde honom i min trädgård på en bädd av rosa malvor och blåklockor. Av jord är han kommen, av jord skall han åter vara. De resterande valparna mår fint och Malva passar noga på dem. Under dagen passar jag på att fotografera och väga dem. Bilderna blir inte jättebra, för jag lägger bara valpen på en filt bredvid redet, men jag vill ändå visa hur de ser ut. Jag får tvinga ut Malva för en runda på tomten, men hon har bråttom in till valparna igen. Hon ligger hos dem hela tiden och hon har inte lust att äta så mycket, vill bara pyssla med sina små.

Valp 1: Hane, född 14:50, vägde då 375gr Valp 3: Tik, född 16:05, vägde då 325gr Valp 5: Tik, född 18:25, vägde då 230gr

Valp 2: Hane, född 15:25, vägde då 345gr Valp 4: Hane, född 16:47, vägde då 280gr Valp 6: Hane, född 19:55, vägde då 255gr

17 Juli
Natten var ganska lugn, jag var upp en eller ett par gånger och släppte ut mammorna för att kissa. Jag för journal över vad som händer, skriver ned klockslag och temp. Kanske behöver man se tillbaks vad som hänt, det vet man inte innan, men om jag senare behöver kontakta veterinär är det bra att ha en dagbok med alla uppgifter. Just nu står där att Malvas temp är låg, klockan 10:40 är den 36,6 grader. Måtten om magen är nu 78cm om bröstkorgen, 82cm om magen och 73cm om midjan. Hon ville inte ha sin vanliga frukost, men åt en portion färsk vom, lite senare märgen jag krafsat ur två märgben och en äggula. Alltid bra om hon får i sig lite energi nu, man vet inte hur mycket hon behöver sen. Själv passade jag på att duscha och äta frukost, det vet man inte heller när man hinner göra nästa gång. Venus är observant och håller noga koll på Malva, Venus tittar och nosar på henne, hon förstår att det är något på gång. Jag tror att tikar som bor och trivs ihop vet precis vad som händer. Venus har själv haft tre valpkullar och vet förstås vad som är i görningen. Malva ligger i min säng och flåsar, jag förstår att valparna ska komma snart. Försöker sysselsätta mig med något, pysslar med kaninerna och ser att min jättefina honungsros som klättrar på staketet har vuxit som bara den, en jättestor gren hänger ut från staketet och måste bindas upp. Jag hämtar ståltråd för att fästa grenen men när jag vrider den åt sidan tar jag i för hårt och hela stora grenen bryts av! Inte nog med det, det blir en stor fläkskada i huvudstammen och jag förbannar mig själv. Man ska inte försöka göra något när man väntar valpar, man ska verkligen bara sitta och rulla tummarna! Strax innan klockan ett börjar Malvas temperatur att stiga och jag skyndar mig att äta lunch, jag hade en matlåda med pappas laxlasagne, så det var bara att värma. Plötsligt börjar det mullra av åska i fjärran. Himlen blir mörk och åskan kommer närmare. Halv två ser jag att Malva har värkar och och en kvart senare går första vattnet. Ute är åskvädret i full gång, det knallar så högt att jag blir rädd, det blinkar i lamporna och både Venus och Lova som aldrig bryr sig om åska annars springer runt ute på tomten och skäller upprört, jag måste ta in dem och stänga dörren. Under eftermiddagen och kvällen föds valparna, "helt enligt handboken". Lova är med när Malva krystar, men när valparna kommer blir Lova så ivrig och vill slicka på dem, jag ber henne gå undan, men Lova går bara runt mig och kommer på andra sidan för att titta därifrån. För att inte Malva ska bli stressad får Lova lämna rummet, det här är Malvas stund! En av valparna föds helt innesluten i sina hinnor, med moderkakan runt om, så som de ligger i livmodern. Jag förstår att något inte stämmer, för paketet är så litet. Malva öppnar det fort och slickar på den lilla valpen som ligger helt i fosterställning med ihopflätade ben. Den lille lever och försöker andas, men jag förstår att han är för liten, han skulle nog behöva ligga kvar i magen några dagar. Nu är han född och vid liv, jag gnuggar honom torr och och andningen blir bättre, men han är liten och blir fort kall, väger bara 135gram. Kanske borde jag bara låta honom dö, men det är svårt. Jag byter kläder och sätter på mig ett tight linne, lägger honom innanför och drar upp blixtlåset på den tighta träningsjackan, nu ligger han väl inpackad nära huden och får värme från min kropp. Fler valpar föds och tiden går, Malva får komma ut och kissa och får lite energirikt mellanmål att äta. Jag har förberett med färdigköpt energipasta som hon slickar direkt från tuben, men ett par äggulor och benmärg från ett urgröpt märgben går ned. Malva ligger med valparna på tjocka madrassen, framåt sen kväll har den lilla valpen börjat andas bra och jag håller den mot en spene som han suger på, men han kan inte suga sig fast och blir därför bortknuffad av sina syskon. Jag vaknar av att min arm är bortdomnad, jag har somnat på golvet med huvudet och ena armen på madrassen, jag håller fortfarande den lille mot Malvas spene men bestämmer mig för att flytta familjen till redet och gå och lägga mig i sängen. Malva tvingas ut för att kissa, jag har henne i koppel och lyser med ficklampa i henens spår för att vara helt säker på att ingen mer valp kommer. Utomhus klämmer hon ur sig en moderkaka som inte kom med valpen, det var bra. Malvas rede står precis jämte min säng, så jag sover med ett öga i taget och lyssnar på de små. De ligger lugnt med Malva, gör små ljud ifrån sig, nån gång är det en valp som låter högt och jag tänder genast lampan, men valpen hade bara tappat sin spene och blir tyst när jag puffar in den till de andra igen.

Malva ligger på tjocka madrassen och är beredd, Lova håller sällskap.

Malva krystar, Lova är stöd.

Så här ligger Malva och pustar under förmiddagen, tempen är låg så jag förstår att det ska börja snart. Första valpen är här! Lova och Venus väntar utanför sovrummet. Valparna blir fler och fler!

Lova väntar tålmodigt och håller sällskap, hon vet nog vad som väntar. När valparna väl kom blev Lova så ivrig och ville slicka på dem för att hjälpa till, så hon fick gå ut ur rummet. Så här står de nyfiket och håller koll på Malva och valparna hela dagen och kvällen. Äntligen på plats i redet när allt är klart.

16 Juli
Jag vaknar tidigt på morgonen och lyssnar på Malva som andas onormalt ljudligt. Tittar upp och ser att hon flyttar sig runt i hundsängen för att hitta en bekväm ställning. OK, bara det, ännu inga valpar på gång. Dagen går som vanligt, men sent på kvällen bökar hon runt i min säng och verkar lite orolig. Jag tar tempen på henne och den visar på 36,9 grader - ett tecken på att förlossningen börjar närma sig. Vis av tidigare erfarenhet går jag och lägger mig, vet att man måste passa på att sova medan man kan - för man vet aldrig när det blir chans till det nästa gång. Särskilt inte med två högdräktiga tikar i hemmet.

Är det det här som kallas "inåtvänd blick"? Malva koncentrerar sig på sitt, poserar sällan för kameran.

13 Juli
Malva är nyschamponerad och ren, all lös ull är bortkammad för att det inte ska vara så varmt för henne. Jag vill också att mammorna är rena när valparna ska komma, när de är med inne i Stockholms innerstad varje dag blir det väldigt solkiga och det gråa vattnet som rinner ned i avloppet är belöning nog för att motivera noggranna bad. Valpredet är färdigt och ska bara ställas på plats. Nästa projekt blir att börja tvätta handdukar!

Stag trädda genom hällorna håller ut bottnen så den håller sig sträckt och slät. Redet ställs ovanpå en frigolitbotten som är skålad, så att redet blir djupare i mitten och får högre ytterkanter. Ovanpå frigoliten ligger ett lager skumgummi så att det blir mjukt och bekvämt att ligga i redet.

Valpredet ligger upp och ned, här ser man hur fint bottnen spänns ut av staget, det är tältpinnar från ett campingtält som jag använt. Malva provligger det färdiga redet!

12 Juli
Malva har varit dräktig i åtta veckor och det är bara en vecka kvar! Hon är tjock, men inte lika tjock som förra gången hon var dräktig och fick åtta valpar, men hon väger mer. Hur många valpar är det? Det är ju bara SÅ spännande det här! Att vänta och längta och inte veta säkert. Många har frågat mig om jag inte kollat hur många valpar det är, men det har jag inte. Vad hjälper det mig? De ska födas också, allt ska gå bra och de små ska må bra. Att vänta och inte veta är sånt vi behöver lite mer av i våra liv, man kan inte veta allt och inte kontrollera allt. Ibland måste man bara vänta och se, det är en del av det fantastiska med att få valpar. Dagen då valparna föds är höjdpunkten, det är bra märkligt ändå när man ser nya små hundar komma från mamman och pappan! Malvas nya mått är nu 75cm om bröstkorgen (mot 70cm), 81cm om magen (mot 70cm) och 68cm om midjan (mot 61cm). Hon väger 30,5 kilo (mot 25,8kg) och jag får lyfta in henne i bilen när vi åker någonstans. Hon ser ut att må bra, är nöjd och glad, men vill ligga och vila. På promenaderna går hon i sakta mak och låter sig inte jäktas på. Ibland skulle jag vilja ställa henne på en skateboard och rulla hem henne. Valpredets botten är färdig, det krävdes en hel del både sytråd och tålamod, men nu ska det nog hålla ytterligare några år. Jag är inte duktig på att sy, så jag måste tänka och prova väldigt noga innan jag syr. Medan jag höll på kom en bekant och tittade, hon är duktig på det här med sömnad och kom genast med många tips och förlag, jag har mycket att lära förstod jag då. Fast då var jag redan så gott som klar...

Jag ska sy fast hällor för att kunna spänna ut botten, men tråden bara trasslar sig! Farmors symaskin är till glädje, men den får jobba hårt. När jag nålat ihop botten och sidan så blev det så här mycket sida över. Jag fick nåla om, flytta ut alla nålar en liten bit, det blev många varvs nålande innan jag var klar.

Jag använde den gamla botten som mall, men måste veta var jag ska sy. Efter åtskilliga mätningar hittar jag mitten och därefter ett mått att hålla mig till så jag kan markera var sömmen ska vara. Allt är markerat med penna och med nålar. Nu ska bara botten och sidan/sargen sammanfogas. Det var tur att jag hade gott om tid, för det tog ungefär en halv dag att nåla ihop de två så att de slöt tätt ihop utan att galonet buktade sig.

8 Juli Det börjar bli hög tid att göra i ordning valpredet. Det har varit med sen första kullen, så nu har det blivit slitet i botten. Jag tror att jag använt för starka rengöringsmedel så galonet har blivit hårt och sprött med åren. När jag sydde det var jag noga och använde små stygn och dubbla sömmar, det tog ett bra tag att sprätta upp sömmarna för att få bort botten. Eftersom jag bara har två händer tog jag hjälp av fötterna för att hålla tyget sträckt, sprättaren är vass och det är lätt att skära sönder tyget om jag inte är försiktig. Malva låg under tiden och vilade med tjocka magen i gräset - det är vad hon gör mest nu mer.

Har man bara två händer är det bra med två fötter!

5 Juli
Idag är det sju veckor sen Malva och Jussi parade sig och Malvas nya mått om bröstkorgen är 73cm (mot 70cm), om magen 77cm (mot 70) och om midjan 70cm (mot 61cm). Det är svårt att mäta exakt, men man ser att hon ökar i omfång. Hon ökar i vikt också, förstås, och nu väger hon 29,3 kg (mot 25,8kg). Hennes dotter Tuuli Makalös har varit här några dagar och Tuuli ville så gärna busa med Malva, men hur mycket Tuuli än försökte så var Malva inte intresserad av lek. Tuuli hoppade och skuttade runt Malva, men hon bara tittade avmätt på Tuuli och såg ut att tänka "Lägg av, ser du inte att jag är havande?".

28 Juni
Sex veckor passerade och tre veckor kvar. Malva är helt klart redan tjock om magen och hon känner nog själv att det är något på gång: Hon är jätteintresserad av mat och tigger vid bordet som hon inte gör annars eller så ligger hon och vilar sig. Hennes nya mått är nu om bröstkorgen 74cm (mot 70cm), om magen 74cm (mot 70cm) och om midjan 67cm (mot 61cm). Hon har ökat i vikt också, nu väger hon 27,6kg (mot 25,8kg).

Malva vilar mest hela tiden, här i soffan ihop med min systerdotter Evie som är på besök.

21 Juni
Fem veckor har gått! Malva har redan ökat i vikt, trots att hon har fått banta lite fram tills nu. Nu väger hon 26,4kg (mot 25,8kg) och måtten har förändrat sig lite. Om bröstet är hon nu 71cm (mot 70cm), om magen 68cm (mot 70cm - hur gick det till?) och om midjan 64cm (mot 61cm).

14 Juni
Nu har det gått fyra veckor sedan Malva åkte från Jalmari. Det tog en stund innan jag kom på att hon och han hade "sitt bröllop" den 17:e maj, Norges Nationaldag, det passar ju Malva fint, som trots att hon har min Balder till far, är född i Norge. Jag är ännu inte säker på om hon är dräktig, men jag kan inte tänka mig något annat. Kanske känns hon redan lite fylligare om magen. Idag har jag mätt henne och måttet om bröstet är 70cm, om magen 70cm och om midjan 61cm. Jag mätte henne inte "från start", men än är det tidigt i dräktigheten och hon borde inte ha ökat så mycket i omfång. För enkelhetens skull åker jag till veterinären och väger både henne och Lova imorgon, Lovas ska ju annars vägas på lördag. Jämfört med tidigare kull så är Malva tjockare om kroppen den här gången - men det är för att hon ÄR tjockare, alltså fetare... Hon har lagt på hullet och jag har inte varit sträng nog med hennes matransoner. Men OK, nu får vi utgå från de HÄR måtten inför den HÄR kullen.

18 Maj
Fredag och Malva och jag vaknar hemma i vårat hus. Jag ska packa för att resa med Lova till Finland, så bilen ska packas om, smutskläder ska bytas mot rena och Lovas papper och pass måste med. Malva sover hela dagen och verkar njuta av lugnet. Jag är stressad och kan inte koncentrera mig, trots att jag haft några dagar med lugn och ro med Malva hos Åke. Jag är rädd att glömma saker och åker iväg för att tanka bilen trots att jag kommer åka förbi macken när jag åker till hamnen senare ikväll. Det känns bra att få allt gjort som ska göras - så kan jag bocka av det på listan. Framåt eftermiddagen byter jag hund, Malva lämnas och Lova hämtas. När de två löptikarna möts uppvaktar de varann och jag ser på Malva att hon nog gärna hade blivit parad även idag. Hade jag inte behövt åka med Lova till Finland nu så hade det varit lämpligt att Malva fick vara kvar en dag till hos Jalmari - men jag hade nog inte haft nerver till att stanna ännu en dag i Småland och sen ha bråttom hem för att hinna med båten samma kväll. Nu får det bli så här, jag hoppas att den parning som skedde igår är tillräcklig.

17 Maj
Torsdag och jag vaknar lite tidigare än igår. Malva är ivrig och vill gå ut, solen skiner och fåglarna sjunger. Det märks direkt att det är ny energi i båda hundarna den här morgonen, Jussi hoppar efter Malva som först vill men i sista sekunden vrider sig undan. Vi går in och äter frukost. För lugnets skull så får Malva vara kvar utomhus, men hon skäller och vill in. Jussi är inne men han skäller och vill ut. Det går inte att vänta längre, jag tar med mig kaffekoppen och går ut med Jussi som genast letar rätt på Malva. Jag hinner precis dricka upp kaffet innan de parar sig på egen hand. Jag skyndar dit för att stötta dem under hängningen, men Jussi vänder sig själv innan jag hinner fram. Jaha, då var vi i mål, så att säga! Jag vet helt säkert att det minst är dag 14 i Malvas löp. Kanske borde jag stanna till imorgon för chans till en andra parning, men eftersom jag ska åka till Finland imorgon så har jag inte nerver till att stanna här, det är minst fem timmars körning - om allt går bekymmerslöst, vill säga. Efter parningen är båda nöjda, de ligger och sover på gårdsplanen. Vi går in och äter våfflor med sylt, Malva kommer med in den här gången, men de ligger helt nöjda och vilar. Hovslagaren ska komma och ta hand om hästarnas fötter, så jag dröjer mig kvar. Det visar sig att det hänt en del sen jag höll på med hästar, det här var en modern hovslagare som verkade hovarna med vinkelslip. Först en grövre slipplatta, sen en finare och det hela gick fort och enkelt. Efter ett par timmar när hovslagaren är klar med alla fem hästarna så äter vi lunch och dricker kaffe. Jag har bestämt mig för att åka hem men har svårt att slita mig. Der är trivsamt i Torshult och jag hade gärna stannat lite till. Det har blivit eftermiddag innan jag kommer iväg, framför mig väntar över 40 mil väg. Jag har lånat några ljudböcker på bibblan så jag har sysselsättning i bilen. Malva somnar snart och milen tickar på. Rätt som det är står det Tyresö på vägskyltarna och vi är snart hemma. Jag har kört hela vägen utan att tanka bilen, mer än innan vi körde hemifrån förstås. Jag har en bi-fuel med två tankar, en för bensin och en för gas och det är väldigt praktiskt när man så åka långt. Det bästa är att när man kör på gas så är utsläppen av miljöfarliga växthusgaser lika med noll, det sämsta är att det är svårt att hitta tankställen som har gas, så därför kör jag ofta på bensin ändå.

Jag bestämde mig för att inte hämta de andra hundarna förrän imorgon, Malva och jag åkte hem, åt middag och somnade sen sött.

Åke ryktar Tyr, Tasso håller sällskap Vilji är bara helt fantastisk!

Hovslagaren kommer på besök. Det har visst hänt en del sen jag höll på med hästar: Hovslagaren använder vinkelslip! Åkes andra hund Tasso fick inte vara med och leka... 826 km senare är vi hemma igen! Bensinen är slut, men än finns gas kvar i tanken. Man kommer långt när man har två tankar.

Jag har den här bilden på kullsidan också, men det är min dagbok och jag får visa vilka bilder jag vill... Den här hästen har ställt till det i mitt hjärta. Bara jag ser bilden får jag hjärtklappning, för han är bara så himla fin! Men det är mer än hans utseende, han är inte min favoritras, han har inte min favoritfärg, det är inte det. Det är något magiskt med hans blick, hans utstrålning och personlighet. Det är något annat, något som får mig knäsvag - han ser in i mig och talar till mig! Jag kan inte ha en häst, men om jag skulle ha en, då skulle det vara en som berörde mig så här.

16 Maj
Onsdag morgon och solen skiner! Jag har sovit med neddragna rullgardiner med Malva i sängen och därför sovit som en stock, det här behövde jag. Jag bjuds på kaffe och frukost i Åkes kök, han har varit uppe några timmar redan. Luften ljuder av fågelsång, en starfamilj har byggt bo i det gamla päronträdet och ungarna piper ivrigt när en förälder kommer med mat. Jag har tid att bara sitta i ro på trappan och känna hur våren tar över efter den segdragna vårvintern. Hundarna tar det lugnare idag, Malva börjar uppvakta Jussi lite mer, men han är måttligt intresserad. Kommer de att para sig idag? Det får vi se, jag tror att hundarna vet när det är dags, idag är i alla fall säkert Malvas 13:e löpdag, räknat från dagen när jag såg blod. Vi går en långpromenad med hundarna genom hästhagen och ut i skogen. Hästarna är nyfikna och fölet vill busa och skrämmas lite, men Malva blir inte rädd. Åkes andra hund Tasso är kompis med hästarna, de har ibland kapplöpning i hagen. När vi kommer hem bjuder Åke på öländska kroppkakor till lunch. Förra gången jag var på besök var jag sjuk och kunde inte äta, men det smakade desto bättre den här gången! Jag som har rötter i norrbotten äter ju palt och kroppkakorna är helt klart "en släkting" till den. Eftermiddagen spenderades mest på trappen med kameran i hand, hundarna strosade på gårdsplanen och jag njöt av att bara få se dem ihop, deras flört och kroppsspråk. Vi åt grönsakssoppa till middag och jag gick en liten sväng med Malva och Jussi. Åke hade eldat i spisen i gamla stugan där Malva och jag sov, vi gick och lade oss redan klockan nio. Trots att jag inte gjort mycket mer än att sitta på trappen hela dagen är jag trött. Min kropp behöver nog vila ordentligt några dagar. En fördel med att vara så här långt ute i skogen är att telefonen inte fungerar. Då och då pep den till, när den för en kort stund fick kontakt med yttervärlden. Rätt som det var fick jag meddelande om att det fanns sju nya röstmeddelanden i brevlådan, men jag hade aldrig tillräckligt bra täckning för att kunna lyssna av dem. Utan dator och telefon - då finns inget annat att göra än att koppla av!

Åkes islandshästar Tyr och Huni Alla hästar äter gräs, men man tänker sällan på hur fint de väljer vilket gräs de vill äta. Skickligt väljer Tyr bort de örter han inte vill ha, men utan avbrott i betandet, och lämnar en perfekt klippt gräsmatta bakom sig - men med mindre smakliga örter orörda. Malva och Jussi på kvällspromenad

Åke har gjort eld i spisen åt oss i vår lilla stuga.

Hästarna följer oss genom hagen, fölet vill busa lite med Malva som just hoppat undan, Vilji kommer efter och Grimma är längst bort.

15 Maj
Äntligen tisdag och dags att åka! Mina föräldrar kommer inte hem från England förens till kvällen, så jag kan inte åka så tidigt, vill ju inte lämna hundarna ensamma så länge. Dagen börjar med ett yogapass för att behålla lugnet. Jag har börjat med yoga för att se om jag kan lära mig att slappna av eftersom jag har en tendens att ta på mig för mycket och därför bli stressad. Men lektionen drog ut på tiden, så det var svårt att fortsätta vara avslappnad. Vi hade tid hos veterinären direkt efter yogan för att avmaska Lova inför hennes finlandsresa. Nu när vi har dvärgbandmask hos räv i Sverige så kräver Finland det. Därefter åker vi hem, jag vattnar mina växter, ser till kaniner och fiskar och packar det sista, sen går vi en rejäl promenad i skogen. De andra hundarna lämnas i mina föräldrars tomma hus medan Malva och jag påbörjar vår resa. Första stoppet var hos Anna i Vagnhärad där 80 kilo hundmat skulle levereras, jag var rädd att glömma köra av motorvägen, men kom ihåg! Färden fortsatte söderut, solen sken och det var lite trafik, därför lätt att köra. Efter 42 mil och fem timmars körning var vi framme i Torshult och Malva får äntligen träffa Jussi! De nosas först genom staketet och far sen runt i trädgården i yster dans. Det var bara fem månader sedan jag och Linde var här med Ystra, så Jussi visste vad som skulle göras. Malva lät sig uppvaktas men inte paras. Det känns skönt att vi ska vara här några dagar så vi inte behöver oroa oss över tiden, jag kan stanna ända tills fredag morgon om det behövs. Jag har i alla fall inte missat Malvas start på löpet, det verkar stämma helt och hållet att det här är hennes 12:e dag. När hundarna tycker det är dags så är vi beredda! Åke bjuder på middag och jag går sen och lägger mig ganska tidigt. Den här gången sover Malva och jag över hos Åke, så vi behövde inte köra någonstans.

Bilens båda tankar är fyllda, praktiskt med både bensin och biogas. Jag hoppas att vi slipper stanna för att tanka på vägen.

12 Maj
Malva har börjat pipa efter hanhundar hon ser på håll och hon har börjat uppvakta de andra tikarna här i huset. Hon buffar på dem med tassen, sträcker på sig och hoppar till, vill leka ser det ut som, men jag vet nog vad hon vill. Jag hoppas att jag har räknat rätt, så vi kommer till Jalmari i tid. Vi kan inte åka tidigare än på tisdag, så hon måste hålla sig tills dess.

4 Maj
Jag ser lite blod utkladdat på golvet i hundhagen på jobbet och tänker "oj, har nån gjort sig illa?" och så undersöker jag alla hundarnas tassar efter ett skärsår. Ingen skadad, så jag tittar istället ifall någon av dem löper. Och det gjorde Malva! Hjälp, mer än en månad tidigare än beräknat! Som alltid innebär det en stunds panik, räknande och bläddrande i almanackan. OK, om hon började idag så innebär det att vi måste åka till hanen just när min chef är bortrest och jag absolut inte kan vara borta från jobbet. Men kanske började hon löpa redan igår, eller i förrgår? Vanligtvis brukar jag hålla noga utkik efter löp för att säkert veta exakt när de började bara för att vara helt säker, men det är så tidigt, jag trodde det var över en månad kvar! Jag ringer till vår extrapersonal men ingen kan jobba - men så småningom verkar vi hittat en lösning. Sen nästa problem: Mina föräldrar som passar mina hundar när jag är bortrest är själva bortresta nu, så jag har hand om deras hund. Jag vill inte ta med mig alla fyra hundarna på Malvas parningsresa. Vi får helt enkelt vänta med att åka till samma dag som de kommer hem. Om jag rastar hundarna ordentligt på förmiddagen, lämnar dem i mina föräldrars hus och åker iväg med Malva på eftermiddagen bör det gå. När de kommer hem från England senare på kvällen är hundarna redan hos dem. Jag får förstås planera in att de kan bli några timmar försenade och jag får ha en hundvakt "stand by" om det händer något allvarligt på deras hemresa. Om vi ska komma till hanen i tid så måste vi vara framme hos honom på tisdagkväll den 15:e och sen stanna ett par dagar. Jag bara måste vara på jobbet på lördag morgon och har över 40 mil att köra hem. Hoppas allt går vägen!