|
Eurasierspecial i Berlin! Linde och jag reste till Berlin för att gå på hundutställning. Det var den tyska eurasierklubben EKW som arrangerade en eurasierspecial. Att åka till Berlin för att besöka en eurasierspecial var främst för att få bekanta mig med lite tyska hundar och deras ägare - men det blev förstås en trevlig semesterresa också! Jag är alltid på jakt efter lämpliga hanar för avel och hade för avsikt att spana in en av de hundar jag var intresserad av. Jag hade sett honom och hans föräldrar på internet och allt verkade lovande, men man måste ju träffa hundar i verkligheten för att få en uppfattning om hur de faktiskt är. Det var roligt att Linde ville följa med på resan, hon talar tyska och det är förstås väldigt praktiskt för en som bara hankar sig fram på en tyska som är en bandning av svenska, tyska och engelska. Linde är fodervärd till Ystra och tanken var även att börja leta efter en make till henne. Vi flög till Berlin på fredagen och sov hos Lindes kusin som hade en flott lägenhet i två plan i den fina stadsdelen Kreuzberg. Dottern i huset följde oss till utställningen på lördagen så vi fick skjuts ut ur Berlin till utställningsplatsen som låg på landsbygden utanför staden. Vi passerade ett fält där vita storkar letade mat, jag tror det är första gången jag sett vilda storkar, åtminstone så många. Jag ser ju gärna tecken i allt - och storkar kommer med bäbisar, så det här kändes som ett gott tecken. Betyder det att vi ska hitta en far till Lovas kommande bäbisar idag? Det var inte så lätt att hitta rätt, först kom vi fram till Paaren, platsen där utställningen skulle vara - men det var fel Paaren, vi skulle till en annan plats med samma namn! Vi körde ditåt och först på infarten till parkeringen hittade vi skylten som representerade hela "skyltad väg", det var bara en liten lapp med texten "Royal Canin"! Solen sken och det var riktigt hett. När vi kom fram var bedömningen redan igång och jag såg ända från parkeringen den hund jag letat efter! Jag pekade på honom och ropade till Linde: Där är han från internet!
Det var 61 hundar anmälda och de dömdes av Walter Holtorf som även har dömt i Sverige. De allra flesta hundarna kom från klubben EKW men det fanns även några från den andra klubben KZG och några utländska hundar. Under bedömningen visade det sig att domaren måste ha ett tålamod som få, det var nämligen väldigt få som faktiskt visade upp sina hundar så som vi är vana att göra här i Sverige. I Tyskland "marknadsförs" eurasier som en familjehund i första hand och det är inte allt för många som är intresserade av utställning. Det syntes att de flesta tagit sin hund, sin picknick-korg och åkt på utflykt istället för som vi gör - åka på utställning! Klassen kallades in i ringen och alla sprang runt, runt, och som är vanligt även här, så sprang alla i en mindre och mindre cirkel så efter några varv blev de flesta ståendes i mitten för det fanns ingen plats att springa... Domaren kallade fram hund efter hund för bedömning, ägaren gick fram och ställde sig lydigt framför domarbordet men verkade glömma bort hunden. Domaren försökte titta på hunden, som satt eller ställde sig bakom sin ägare. Flera gånger backade hundarna ur sina halsband och skuttade glatt iväg, det var bara en som hade ett riktigt utställningskoppel på sin hund. I Sverige är det mer "på allvar" och ser snyggare ut, men det här var en rätt trevlig tillställning med bara "vanliga familjehundar" som skulle bedömas. Mest var det hundarnas hussar som visade hundarna, stolta hussar som ändå saknade ringträning, men ingen verkade förvånad över det. Lite rörande var det att se en stolt matte falla i gråt när domaren sa att hennes hund inte vann, domaren kramade om henne och flera ur publiken tröstade henne medlidsamt och ledde henne gråtande ur ringen. Hennes hund var ju så fin! Domaren var väldigt intresserad av hundarnas tänder, jag vet inte vad han gjorde, men det såg ut som att han kände så att alla tänder satt fast ordentligt, det räckte inte att bara titta på dem. Han försökte förstås också att se hundarna i rörelse, men de flesta hoppade och skuttade istället för att trava fint. Resultaten skrevs efter hand upp på tavlor vid ringside, så det gick lätt att följa bedömningen.
En sak som vi gör i Sverige, gjordes inte på den här utställningen: Platsbanden som visade utställningsringen var knutna på stolpar istället för placerade på marken. Publiken som satt på bänkar runt om ringen hade plastbandet mitt i ögonhöjd. Jag som ville fotografera bedömningen har också fått flera fina bilder på plastband... Servering fanns förstås, tysk menü, så det fanns tjock kryddad korv, pommes frites och öl. Hundarna såg ut ungefär som här, lite olika i typ och storlek. Jag vet exakt vad för slags eurasier jag vill ha och tror att jag hittade en sån. Det fanns inte så jag kunde välja och vraka, precis, men jag gillade tre hanhundar. En av dem var fin, men saknade "det", den där särskilda personligheten som gör att man tittar till en gång extra. Han var fin men "bara en hund". Den andra var inte så kraftig som jag vill att en eurasierhane skall vara, men han hade mycket bra kroppsbyggnad, härliga rörelser som gjorde att han flöt fram och en uppsyn och personlighet som liksom strålade runt honom och gjorde att jag tyckte om honom. Den tredje hunden var den som jag sett på internet och var verkligt intresserad av. Han var verkligen så fin som jag föreställt mig, mycket välbyggd och trevlig till sättet, ett vänligt ansikte och fina rörelser. Han har den rätta stamtavlan med förfäder jag tycker om. Den hanen vill jag gärna ha valpar efter - problemet är bara att han ännu inte är godkänd för avel! I Tyskland är det inte hundägarna som bestämmer hur och när det ska tas valpar, det gör rasklubbens avelsansvariga. Innan någon hund får gå i avel görs både hälsokontroller och en utvärdering av hundens mentalitet och utseende. Lämpliga och lovande hundar får vanligtvis lov till två kullar som utvärderas innan hunden får lov till fler. Är kullarna friska och fina så kan fler kullar tillåtas, annars är det stopp. Jag har presenterat Lova för den tyska avelskommittén och fått lov att para henne med en av deras hanar, men med vem är ännu inte klart. Dags dato, ett tag efter utställningen när detta skrivs, har jag fått lov att använda den fina hanen jag önskar - om han uppfyller kraven för avel. Han ska utvärderas i höst och jag hoppas att Lova inte börjar löpa förens han är färdig! Om han inte godkänns för avel så blir det nog den andra hunden jag träffade, också en härlig hund som gjorde mig glad. Tidigare under dagen hade jag sett en fin hund på håll, skymta fram bakom ett tält. Jag tyckte den såg fin ut och spanade efter en ägare med nummerlapp för att kolla upp vem hunden var, men såg inget nummer. Senare när hunden kom in i ringen för att bedömas så såg jag i katalogen att hon hade Kolja som pappa, samma hane som min egen Birka har till far. Det var roligt att se Birkas halvsyster vinna sin klass, sen bli bästa tik och sist bli BIR av alla hundar!
Efter bedömningen åkte vi trötta i huvudet tillbaks till Berlin igen. Över 150 bilder i kameran och många nya hundnamn i huvudet, vi behövde vila ett par timmar. På kvällen gick Linde och jag på stan, det var varmt och kändes verkligen som semester! Min mormor är född i Berlin, men jag har aldrig varit här tidigare. Linde var perfekt resesällskap, hon som bott i Tyskland berättade om allt en turist som jag vill veta. På söndagen skulle vi egentligen tillbaks till utställningsplatsen igen för att gå en eurasierpromenad och äta lunch, men eftersom det inte gick att ta sig dit kommunalt så som vi trodde så blev det istället en riktig sightseeing-dag i Berlin. Vi åkte dubbeldäckad buss, var uppe i TV-tornet och tittade på berömda byggnader. Om man vill ha en riktigt bra "Curry" så åker man till den här gatan vi bodde på, där var alltid lång kö för den här serveringen ansågs ha Berlins bästa. I Tyskland betyder "Curry" en tjock kryddad korv som äts med pommes frites, majonnäs och ketchup. När man pratar om "Curry" i England så är det indisk snabbmat som finns i varje kvarter, i Sverige är det väl bara kryddan vi tänker på.
Man kan inte vara i Berlin eller berätta om Berlin utan att nämna muren som delade Berlin i två delar. Berlin ligger i det som förr var Östtyskland, DDR, men en del av staden tillhörde Västtyskland och den delen ringades in av en mur byggd av Östtyskland. Det är ofattbart att det fått vara så, ända tills alldeles nyss, då muren revs så sent som 1989. Om du vill uppdatera dina historiekunskaper så finns mer att läsa om muren här och om Berlin här. Det kan inte hjälpas, men jag blev lite illa till mods av de minnen av krigen som fortfarande finns kvar i Berlin. Det man inte tänker på till vardags väcks till liv när man ser att det där man läst om i historieböckerna i skolan faktiskt har hänt på riktigt. Berlin är inte bara Berlinmuren, utan också krig och mord. Det är viktigt att inte glömma hur lätt det är att bli osams och starta krig. Någonstans börjar det, kanske genom att man säger ojusta saker om varann. Det ena leder till det andra och rätt som det är så har kriget brutit ut. Det kan hända även bland oss vanliga människor om man inte tänker sig för. Det här kan kanske bli en liten påminnelse om att tolerera varandras olikheter, man kan tycka olika utan att bråka om saken! Efter lite tungsinne lättade vi upp stämningen genom att äta lunch på en restaurang med klassisk Berliner-menü. Linde väljer Hoppel Poppel och jag Ochsenfleisch. Stället var trevligt och kändes som en gammaldags pärla, vill du själv ta en titt så finns deras hemsida här. På söndag kväll flög vi hem igen och på måndag morgon var jag på jobbet. Tänk vad mycket roligt man kan hinna med på en helg! Jag är mycket spänd på vad denna resa ska leda till i framtiden.
tillbaks till Hänt sen sist eller till Läs mer...
|
