Datumet är mars 2017. Agria ordnar en föreläsning med veterinär Kerstin Bergvall för sina medlemmar i uppfödarklubben. Kvällens ämne är allergi hos hund. Otroligt stort, intressant och väldigt lärorikt! Kerstin pratade i tre timmar, jag hade gärna lyssnat i tre timmar till.

Allergi är ett växande problem både bland människor och hundar, tyvärr även hos eurasier. Kerstin jobbar halvtid på Djurakuten i Stockholm och undervisar veterinärer halvtid på SLU i Uppsala. När hon började prata flödade informationen och jag hade fullt sjå att lyssna och anteckna. Jag hann anteckna en hel del, men jag hann inte formulera några frågor eller ställa dem, för hon berättade så mycket intressant så jag var hela tiden upptagen med att ta in all information. Jag ska försöka att dela en del av mina anteckningar, men tänker att det lättaste för mig skulle vara att ge rådet att lyssna på hundens veterinär och följa dess plan.

Jag träffar hundägare genom mitt jobb och förstår att många misstror veterinären när de ska börja utreda hunden för dess klåda. Man tror att veterinären vill göra det krångligt, långdraget och dyrt för att passa på att tjäna extra mycket pengar. Men nu när man hör en veterinär berätta om hur mycket arbete som krävs, hur mycket som kan vara fel och hur svårt det är förstår jag veterinärens dilemma. De kan hjälpa hunden och vet hur, men de känner att de måste anpassa sig till hundägaren som inte vill lägga ned det jobb som krävs och vad det kommer att kosta. Jag förstår att problemet är nog egentligen inte att hundägaren inte bryr sig om sin hund eller är för snål, utan för att djurägaren inte förstår hur mycket som måste göras. Veterinärens behandlingsplan är utarbetad dels för att hitta felet, men också för att bli så kostnads- och tidseffektiv som möjligt.

Min korta version av kvällens föredrag blir alltså: Lita på din veterinär och gör precis så som de säger. En allergiutredning består inte av ett besök som ger dig ett recept på kortison. Det tar månader att utreda en allergisk hund!

Om jag börjar titta på mina anteckningar och skriva lite ur dem, så blir den mycket längre versionen istället så här:

Enligt veterinärklinikers statistik är den näst vanligaste anledningen till hundars besök öroninflammation, på 4:e plats kommer hudproblem. Eftersom ett av de vanligaste symtomen på allergi är just öroninflammation kan man lätt lista ut hur stort problem allergi är. Allergi ger en inflammation i huden, vilket lätt leder till en sekundär infektion. Den i sin tur kan kräva antibiotikabehandling, vilket i sin tur kan leda till antibiotikaresistens som ju är ett stort bekymmer i vår värld idag. Allergi betyder att hundens immunförsvar är överaktivt och överreagerar mot ämnen i omgivningen som hunden inte alls borde reagera på. Det är alltid ett protein som kroppen reagerar på. Ibland uppfattar hundägare det som att "min hund är allergisk mot protein" och så vill man kanske köpa ett foder utan protein, men det är inte så det fungerar. Det är ett protein i det ämne som man är allergisk emot som utlöser reaktionen (därför kan en hund som är allergisk mot fisk inte äta fiskkött, som innehåller fiskprotein, men däremot äta fiskolja, som inte innehåller fiskprotein). Det vanligaste allergenet är ett protein som finns i kattloppans saliv som är extremt allergen, dock har vi i Sverige inte så mycket kattloppor som i resten av världen. Det som slog mig när jag hörde det här är att jag som gärna tittar på olika djurprogram på TV ser helt sönderkliade hundar och hör veterinär eller djurräddare berätta att hunden har svårt loppallergi. Näst är de vanligaste allergenerna pollen, kvalster, andra djur, mögel och födoämnen.

Kerstin berättade exakt hur kroppen reagerar i en allergisk reaktion och att det i hundens tassar och öron finns extra många allergiceller, alltså mast-celler. De finns även runt ögonen, läpparna och nosen, i armhålorna och ljumskarna men väldigt lite på till exempel ryggen. Allergi ger utslag och klåda, om det finns utslag men ingen klåda är det inte allergi utan en annan hudsjukdom. Ohyreangrepp ger också utslag och klåda, men det behöver inte vara allergi - men det är därför en allergiutredning alltid måste påbörjas med att utesluta både parasit- och hudinfektion.

Bland allergiska hundar är loppor vanligare typen av allergi, sen kommer atopi (allergener som finns i omgivningen), sen födoämnen och därefter kontaktallergi. Vissa hundar har bara en form, andra har flera former. Det är vanligt att hundar med atopi även har födoämnesallergi, nästan hälften av atopikerna är även födoämnesallergiska. Allergi bryter oftast ut mellan 6 månader och 3 års ålder, sällan senare. Hundens symtom är lika, oavsett om den är atopisk eller foderallergisk (hundar får inte astma av inandningsallergi som människor får) och symtomen börjar oftast med öroninflammation, därefter irritation i framtassarna. Om en hund med öroninflammation får antibiotika för att bli av med inflammationen förstår man att den inte kommer bli botad om det är en allergi som orsakar problemet. Det vet en veterinär, men en hundägare kanske tycker det känns onödigt att påbörja en allergiutredning när hunden "bara" har lite öroninflammation. En fodermedelsallergisk hund kan visa symtom när som helst i livet, ofta med klåda och återkommande hudinfektioner men ibland även med magproblem som att behöva bajsa ofta (tre gånger eller mer per dygn) eller med nässelutslag som kan komma på hela kroppen. Atopi ger sällan nässelutslag.

Bakterier och jästsvampar trivs väldigt väl i en allergiskadad hud och de måste bekämpas för att huden ska kunna läka, det görs genom att hålla huden ren med regelbundna bad. Därför består en allergibehandling även i att vårda päls och hud med tvätt.

Allergi är ärftligt och allergiska hundar är inte friska, även om de ser friska ut när de medicineras. Det betyder att allergiska hundar inte ska användas i avel. Det har gjorts en del forskning om hur allergi ärvs. Om två allergiska föräldrar får valpar blir ca 65% av valparna allergiska, om den ena föräldern är allergisk och den andra frisk blir ändå upp till 65% av valparna allergiska - det visar hur stark ärftligheten är! I siffror heter det att allergins heritabilitet (ärftlighetsfaktor) är 0,47 vilket alla hunduppfödare vet är ett högt tal. Däremot är släktingar, även nära släktingar, som är friska faktiskt också friska.
Av deltagarnas reaktioner på uppmaningen om att allergiska hundar var sjuka och inte skulle gå i avel förstår jag att det här inte var en välkommen kunskap. Uppfödare protesterade mot vad de just lärt sig, undrade om en hund som bara var "lite allergisk" verkligen skulle räknas som sjuk och därmed inte gå i avel. Men en hund som är allergisk är inte "lite allergisk". Den är inte frisk och ska därför inte användas i avel.

Frågan om vår hygienhysteri kom upp. Det är ju tydligt bevisat att människor som växer upp bland djur på landet är friskare och mindre allergiska än de som växer upp i hysteriskt storstädade hem i stan. Blev hundarna allergiska för att vi var för renliga? Här var det två stora skillnader mellan människa och hund. Människan är så mycket mer utavlad än vad våra hundraser är, som ju ofta är väldigt mycket mer inavlade. Ett bevis på det är att den mest allergidrabbade rasen är bullterrier, följd av welshterrier. Två ganska små raser med högt släktskap inom rasen. Kerstin tyckte ändå att uppfödare i Sverige var duktiga på att hålla koll på inavelsgrader men påminde om vikten att också ha koll på den effektiva populationsstorleken inom en ras. Man har till skillnad hos människa inte sett att hundar svarar på "hygienhypotesen" när det gäller atopi, däremot klart och tydligt på fodermedelsallergi. Kerstin har forskat en hel del inom detta område och är en del intressanta resultat på spåren. Man vet till exempel att om modertiken ges icke steril mat under valparnas första två veckor i livet minskade risken för fodermedelsallergi med hela 50%. Det spelade inte någon roll vad tiken åt under dräktigheten eller vad valparna åt under sin uppväxt. Den "icke sterila maten" kunde bestå av smakbitar från egna hushållet, det var inte så jättenoga. Huvudsaken var att tiken inte enbart åt fabrikstillverkad kost som inte innehöll någon typ av bakteriekultur. Det är bevisat att stafylokocker i avföringen hos både människor och djur ger mindre allergi.

En allergiutredning börjar alltid med att utesluta parasitangrepp, sen att läka en bakterie- och svampangripen hud, med den behandling som krävs, oftast noggranna medicinska bad. Därefter sätts hunden på en allergifri kost, som lättast och säkrast görs med det enda riktigt säkra fodret som finns, dvs Royal Canins Anallergenic, vilket är det foder som har de högst sönderdelade proteinerna och som därmed gör det omöjligt för kroppens mastceller att reagera på dem. Hunden ska äta specialkosten i minst åtta veckor varpå dess allergitillstånd undersöks innan man startar provokationen då hunden får äta allt möjligt under 14 dagar. Blir den sämre då vet man att den har någon typ av foderallergi. Först då börjar man sen att leta vad hunden kan äta och inte. Det är bara med hjälp av provokation man kan hitta vad hunden reagerar emot, blodprov och pricktest passar inte för foderallergi.

Problemet med allergifri kost är att flera proteinkällor är så pass lika att kroppen reagerar mot flera olika protein. Vanligt är att lamm, nöt och mjölk korsreagerar, alla olika fåglar och ägg korsreagerar, gris och kyckling kan korsreagera, kyckling och fisk kan korsreagera. Även viltkött som hjort korsreagerar mot lamm (och därmed nöt och mjölk), vildsvin reagerar mot gris (och därmed kyckling). Det betyder att en hund som egentligen är allergisk mot lammkött kan reagera allergiskt även på både nöt, mjölk och hjortkött. Då förstår man hur svårt det är med att hitta en lämplig kost.

Det finns vanligt hundfoder med endast en proteinkälla att köpa, som bara lammkött eller bara griskött. Men de flesta "vanliga" hundfoder tillverkas i samma fabriker som annat foder. Det kan alltså bli kontaminerat av andra proteiner, det kan förekomma DNA från sånt som tidigare funnits i fabriken och de maskiner som maten tillverkas i. På förpackningen av människomat kan man ofta läsa "kan innehålla spår av..." och det är när maten tillverkas på en plats där andra ämnen förekommer, även om ingrediensen i sig inte ingår i maten. Använder man Anallerginic kan det inte bli så.

Hundar kan hypersensibiliseras mot atopisk allergi med ett vaccin gjort specifikt för patienten. Det tar 6-12 månader innan man ser resultat och så många som 70-80% av hundarna blir hjälpta. Här är ett problem om hunden är allergisk även mot födoämnen men man inte har utrett det, då kommer inte alla symtom att försvinna eftersom hunden fortsatt utsätts för allergener den inte tål.

För allergiska hundar är det väldigt viktigt att vårda huden, så den kan hålla sig så frisk och stark det bara går. De bör badas minst var annan vecka, gärna i ett antiseptiskt schampo. Man måste hindra sekundära infektioner som kommer av att hunden kliar sig och man måste undvika det den är allergisk emot.

När jag hört Kerstin berätta om allergi förstår jag hur stort och svårt ämne det är. Och än en gång slås jag av att "ju mer man lär sig ju mer förstår man hur lite man vet" och med det vill jag hänvisa till mitt råd högre upp i inlägget, den korta versionen som säger "Lita på din veterinär och gör som den säger".

Kerstin håller låda! Man vill att hon aldrig ska sluta prata. Hon är så kunnig, så intressant och engagerad.