Venus valpar del IV Den här avslutande delen handlar mest om förberedelserna och reglerna kring själva försäljningen. Hur noga jag än fött
upp mina valpar och förberett dem och deras familjer så måste man vara
överens även efter köpet för att allt skall kännas lyckat. Eftersom
man binder sig känslomässigt så mycket till sin hund är det väldigt
viktigt att själva överlåtelsen inte slutar i osämja.
Det är också väldigt bra att man har sin överenskommelse från parningen på papper, men som jag tidigare berättade så hade jag inte varit så förutseende. Men det gick bra ändå, som tur var. Muntliga avtal är också bindande, men svårare att bevisa – särskilt om man talar olika språk. Man får hitta på vilka
namn man vill till sina valpar, så länge man håller sig till vissa
regler. Namnet får till exempel inte vara för långt och har man inget
registrerat kennelnamn får man inte ge valparna namn så det ser ut som
ett kennelnamn. De flesta uppfödare har olika ”system” för att
namnge sina valpar. Vanligt är att ge kullarna namn i bokstavsordning men
själv ville jag vara mer fantasifull. Mina valpar fick förutom mitt
kennelnamn ”Balder-Balder” varsitt personnamn som ”Birka” och ett
gemensamt kullnamn ”Breidablick”. Med kullnamnet blir det lika lätt
att hålla ordning på vilka som är syskon med varandra som om hela
kullen hade fått namn på samma bokstav. De olika personnamnen kom tidigt
på en del, Svea skulle till Danmark och jag ville att hon skulle minnas
sitt ursprung, Ymer var från början som en isbrytare och de andra fick så
småningom sina egna namn. Jag vet inte om man är mera noga när det gäller
att namnge sin första kull, men jag ville att varje valp skulle ha ett
namn som passade till dess person och var inte nöjd förens alla namn var
helt rätt.
Det kan kanske vara
frestande att sälja valparna i ”förtid” mot handpenning – men har
man tagit emot handpenning så är valpen såld! Skulle du av någon
anledning ångra försäljningen har köparen enligt lag ändå rätt att
kräva att det fullföljs. Det räcker alltså inte att lämna tillbaks
handpenningen, du har redan sålt hunden men inte levererat den. Skulle
valpköparen ångra sig så kan du inte kräva att köpet fullföljs, men
där emot behålla handpenningen. Jag ville inte riskera att binda någon
familj innan det verkligen var dags för köp och leverans, så jag tog
inte någon handpenning. Jag vet att valpköpare kan hoppa av i sista
stund och var förberedd på det istället. Jag har försökt sätta mig
in i de lagar och förordningar som finns, innan det blir problem. Den
”stora” lagen är Konsumentköplagen, den kan man aldrig ”komma
undan”. Det är ju inte bara varor värda flera tusen kronor vi handlar
med utan också levande hundar som vi fort binder oss till. Jag valde att
äga mina valpar till den dag de levererades till sina familjer. Det finns
många exempel där avbetalningar på hundvalpar spårat ur så jag bestämde
mig tidigt för att inte gå med på något sådant. Jag
resonerade som så att om man inte har planerat att bli hundägare
under längre tid än att man inte har lyckats spara ihop till vad valpen
kostar så skall man nog ändå inte ha hund ännu, utan förbereda sig bättre.
Dessutom är det ju frågan om man verkligen skulle ha råd att ha en
hund, utgifterna för hunden är ju inte på något sätt slut i och med
att valpen är betald, för det kostar att ha hund. Jag kan verkligen rekommendera de böcker om uppfödning
och försäljning kennelklubben givit ut till uppfödare! Ämnet är stort
och det är viktigt att man i förväg känner till regler, skyldigheter
och rättigheter, då minskar man risken för att man får problem och
blir oense.
När valparna säljs är
det viktigt att de har friskintyg som inte är äldre än 7 dagar. Det är
inte bara för köparens skull, utan lika mycket för din egen. Du är
genom lag bunden till din valp i tre år, för så lång garantitid har
konsumenter på sina köpta varor i Sverige. För att du skall slippa
betala själv är det viktigt att du som uppfödare har försäkrat din
valpkull för reklamationer under den tiden. För att försäkringen skall
gälla får friskintygen inte vara för gamla. Friskintyg betyder också
att valpen vid försäljningen skall vara frisk – fick den en anmärkning
så gäller inte din försäkring för det felet och du får själv ersätta
valpköparen om det uppstår problem för hunden senare i livet. Jag skall
kanske också nämna att ALLA fel inte ersätts, utan bara sådana som räknas
som ”dolda fel”, dvs att de fanns på valpen när den levererades, som
ett hjärtfel eller ögonsjukdom. Att hunden inte blev så snygg som man tänkte
sig, är ouppfostrad eller fick någon vanlig sjukdom är inget som räknas
hit! Vad fick valparna med sig då de flyttade? Varje familj fick noggranna riktlinjer, råd och förmaningar om valparnas skötsel och uppfostran. Jag vet att när man kommer för att hämta sin valp hör man inte vad uppfödaren tjattrar om, därför var allt var nedskrivet i ett häfte som blev ganska tjockt. I häftet fanns också rasstandard, råd om fodersorter och matrutiner, förslag på bra böcker och tillbehör, information om olika hundklubbar och medlemskap, bilder på föräldrar och släktingar, alla uppgifter om försäkring, vaccination, friskintyg, registreringsbevis och köpeavtal. Jag kände mig som en riktig mamma så det var svårt att släppa iväg mina små, rent mentalt. Att jag skulle fortsätta att hålla kontakt kändes självklart och jag skrämde valpköparna med att ”nu har ni fått en svärmor på köpet”. Till mitt köpeavtal lade jag en bilaga där köparen lovade mig ”första tjing” om de av någon anledning ville sälja sin hund. En risk vid omplacering av äldre hundar är ju tyvärr att det inte slutar med en utan med flera. Jag vill inte att mina valpar ska försvinna vind för våg! Köparna fick också ge löfte om att låta höftleds- och armbågsröntga sin hund mellan ett och två års ålder. Det är ju inte bara viktigt för den induviduella hunden att veta hur den är byggd, utan detta är även av stor betydelse för rasens fortsatta utvecklig. Även om kanske inte denna valp kommer att gå i avel så kan ju andra släktingar göra det. När valpköparna kom för att titta på valparna första gången hade de med sig egna leksaker som valparna fick leka med. När de sen skulle flytta var leksakerna redan ”inlekta” och bekanta, så jag tänkte det skulle kännas tryggt för valparna att ha dem med sig till sitt nya hem. Valparna fick också med sig av det foder de ätit hos mig, en filt, reklam och rabattkuponger samt lite andra saker som kan vara bra att ha just när man kommer hem med sin valp.
Det kostade mycket att föda upp valparna. Alla tänker inte på det och jag fick lustiga förslag på hur många tusen kronor jag skulle tjäna när jag sålde mina valpar. Uträkningen var alltid antal valpar x försäljningspriset, inget mer. Visst fick jag in pengar när valparna såldes, men problemet var att alla utgifter kom innan jag hade någon inkomst på dem. Hela summan måste läggas ut i förväg och eftersom jag var hemma så mycket med valparna fick jag inte nån vidare lön från min arbetsplats heller. Om jag hade förstått i förväg hur mycket det skulle kosta så hade jag sparat ihop mer pengar innan jag började sätta sprätt på dem! Att vara ledig är dyrt – inkomstbortfallet är ju ingen egentlig kostnad, men min månadslön blev ju betydligt mindre än normalt så detta måste tas med i beräkningen. Eftersom jag bodde hos mina föräldrar med valparna kunde vi pussla ihop så att någon alltid var hemma med dem - då kunde jag jobba någon dag här och var och behövde inte vara tjänstledig under alla 8 veckorna. Eftersom jag räknar med att kunna använda min ”valputrustning” igen har jag inte tagit med kostnader för valprede, hagar, matbarer, grindar och annat. Visserligen behövde jag ju köpa mycket av detta för att kunna ha valparna, men det finns ju kvar för att använda igen. För enkelhetens skull så har jag gjort större klumpsummor på mina kostnader som såg ut så här: Förberedelse för parning: vaccinationer och tillstånd: 3.467:- Parningsresa: hotell, bensin och ledigt från arbete: 12.434:- Uppfödning: mat, avmaskning, ledigt från arbete: 15.923:- Annonsering, parningsavgift, veterinär och registrering: 7.419:- Detta tillsammans blir:
39.243:- så när valparna var sålda blev det inte mycket kvar i
vinst, speciellt inte om man tänker på att man jobbat med dem nästan
dygnet runt i 8 veckor. Valpar föder man upp för att man älskar hundar
och tänker man sig en rejäl vinst så finns det lättare sätt att blir
rik på. Jag skulle ändå vilja säga
att tack vare valparna fick jag ett eget hus! En dag när jag bredde nya
tidningar i valphagen fick jag syn på en husannons. Där var MITT hus på
bild och det skulle säljas, direkt kände jag att där är huset skulle
jag köpa! Jag har letat efter just ett sådant hus ända sedan jag
flyttade hemifrån men inte hittat något – förens nu. Det slutade med
att jag stod som ägare till huset och det tack vare att mina valpar
skulle ha något att kissa på. Att nu slutligen sälja valparna var bara att skiljas delvis. De byter familj och adress, men eftersom jag är deras uppfödare kommer jag alltid vara bunden till dem. De första tre åren är jag det enligt lag – men de bär mitt namn hela livet. De slutar aldrig att vara mina valpar och vad som än händer i deras liv kommer jag att känna att jag är delaktig, på gott och på ont. Själva valpvården är slut för min del, och det är nu livet börjar för mina hundar i deras nya familjer. Jag hoppas jag gjort allt för att på bästa sätt förbereda dem på det livet. Lycka till Svea, Ymer, Atle, Vidar och Birka önskar Anna-Karin Lundberg
|