Otäcka ogräsfrön

Akta hunden för ogräsfrön som fastnar i dess päls. Min värsta fiende är nejlikrotens, men även andra sorter som snärjmåra och kardborre kan ställa till i en eurasierpäls.

Nu börjar en tid som jag tycker är minst lika jobbig som fästingtiden: Gröna frön! Det är nejlikrotens frön som börjar mogna och fastna i de som går för nära. I hundarnas pälsar och i klädernas tyg på hundarnas ägare. Nejlikroten är en vanlig ört som när den kommer in i en trädgård räknas som ogräs, den är svår att riva upp ur rabatten eftersom rotsystemet är segt och stjälken knäcks ganska lätt från roten när man försöker dra upp den. Namnet sägs komma av att roten doftar kryddnejlika. Den växer överallt och särskilt där hundar gillar att nosa - eftersom fröerna fastnar i hundens päls så sprider hundarna den vidare till andra bra "nosställen". Det som gör att jag avskyr denna ört är att dess frön som fastnar i hundens päls har en gadd som leder fröet in mot hundens hud där den sticks. Hunden kliar och tuggar för att få bort det som sticker, då är det stor risk att där bildas ett fuktande eksem eller en Hot Spot som det också kallas.

För att värja mig har jag alltid med mig en fintandad luskam på promenaden och kammar bort frösamlingen direkt när jag ser den och den ännu sitter på ytan av pälsen. Om jag väntar tills vi är hemma har fröna redan börjar leta sig in mot huden och är lätta att missa. Med samma kam letar jag också igenom pälsen efter fästingar som klättrar runt i hundens päls men ännu inte bitit sig fast. Jag är så van att ha kammen i handen att jag igår upptäckte att jag ännu höll i den fastän jag satt i bilen och var på väg att köra till jobbet. Örten växer ofta längs gångvägar och stigar, den har långa armar där frösamlingarna hänger ut som från en pinne för att verkligen nå ut till den som passerar. Precis som man på promenad går och scannar av omgivningen för att undvika glaskross eller ett rådjur så går jag och ser framför mig att där inte är stråk med nejlikrot. Är det det så får hundarna inte gå nära, trots det kommer det alltid några frön i pälsen så kammen används flitigt under hela promenaden. Jag har många kammar för att säkert ha en i varje väska, jack- eller byxficka.

Malva har gått emot en mogen frökapsel av nejlikroten.

Medan frösamlingen ännu sitter samlad i ytan på pälsen sätter jag kammen under fröna och lyfter ut dem.

Tar man fröna på en gång efter att de fastnat får man ut samlingen ganska lätt.

Så här sen plantan ut, en ganska hög och gänglig växt med spretande grenar som famlar efter förbipasserande.

Nejlikrotens blad och lilla blomma, så här ser den ganska harmlös ut. Den mogna frökapseln ser ut som en taggboll, men är frön som sitter tätt ihop.

Fröna sitter långt ute på spretande armar. På varje frö finns en gadd och letar sig ned genom pälsen och sticker hunden i huden. Den fastnar på kläder också, gadden är vass och sticks illa. Antagligen växtens plan eftersom man vill krafsa bort fröet och därmed gjort växten en tjänst och spritt dess frön för vidare fortplantning.

 tillbaka till Läs mer...