NGEH, vad är det?

Nordic Group for Eurasier Health, NGEH, bildades av några bekymrade eurasiervänner som brinner för vår ras - men som känner att läget i rasen inte är så bra som man kanske kan tro.

Jag har känt och älskat den här underbara rasen i snart 20 år och kan inte tänka mig att ha någon annan hund än eurasier. Men ju längre jag känt rasen och ju mer insatt jag har blivit, ju mer bedrövad har jag känt mig. Det har dykt upp ganska så stora och svarta moln på eurasierhimlen under de senaste åren. Det känns inte som att utvecklingen av rasen går åt rätt håll. Jag får svårare och svårare att hitta riktigt bra hundar för avel och jag får svårare och svårare att hitta uppfödare som resonerar som jag, som har långsiktiga avelsmål som sätter rasens och hundens bästa framför allt. Det har oroat mig att det dyker upp fler och fler uppfödare som har som avelsmål att föda upp valpar, att "vanliga hundägare" köper några tikvalpar och "öppnar kennel", att man sätter nya hundar till världen utan att känna till särskilt mycket om vare sig rasens situation eller avelshundarnas bakgrund. Det är sorgligt när man ser valpar säljas på Blocket och några månader eller något år senare säljas där igen, för att ägaren visste inte så mycket om rasen och inte förstod vad för ras de valt. Uppfödaren ville bara sälja hunden som valp, sen vill den inte ta något ansvar, så trist för hunden. En hanhund vinner på utställning och genast får han massor av valpar, vi har svenska hundar med både 60, 70 och 80 valpar! Jag har känt mig riktigt bedrövad och varit på vippen att ge upp. Jag är allvarligt oroad över rasens situation och att det känns som att för få verkligen bryr sig om det. De allra flesta eurasier är fantastiska hundar, men det finns hundar som är sjuka, hundar som dör och hundar som har dåligt temperament. Det finns uppfödare som parar sin tik med närmsta hane, säljer valparna för fullt pris men inte har en aning om något. Ingen vill riktigt ta dessa problem på allvar. Det vore inte så bra för rasen om man började prata om det här, så det är bäst att bara hålla god min. Eller?


Det är tungt att pulsa ensam i djupsnö.

En kväll ringde min telefon och jag pratade länge med en eurasiervän och kände att jag fick hoppet tillbaks, vilket givande och inspirerande samtal! Det resulterade i att jag reste till Norge över en helg i februari 2013. Där träffade jag några andra eurasiervänner från olika länder. Vi kände alla samma sak. Och vi ville göra något åt situationen. Efter långa diskussioner bestämde vi oss för att vi som känner så här måste hålla kontakt. Vi måste samarbeta och dela med oss, på så sätt hjälpa varandra. Jag som ensam uppfödare klarar inte att på egen hand "rädda situationen" utan måste få hjälp av andra uppfödare. Det visade sig att jag ju inte alls var ensam, det finns fler som tänker som jag. Fler som brinner för rasen och vill att det ska födas bättre, friskare, trevligare och finare hundar. Som förstår att man måste avla med långsiktiga mål och att man i alla lägen måste samarbeta, vara öppen och ärlig. Vi delar och förvaltar en och samma hundras, vi måste hjälpa varandra för att på så sätt hjälpa rasen, hundarna och de som delar sina liv med våra hundar. Hur skulle vi finna varandra och hur skulle vi hålla kontakt? Vi beslöt att formatera en grupp, en sammanslutning av eurasiervänner som känner som vi. Så såg "Nordic Group for Eurasier Health" dagens ljus en blek men lovande februarimorgon i ett hus djupt inne i norska skogen.

Gruppen är tänkt att samla engagerade eurasiervänner under ett och samma tak så att vi lätt kan hålla kontakt och hjälpa varandra. Vi blir som ett nätverk av personer som brinner för eurasier och som vill "lite mer". Vi är inte "istället för" de nationella eurasierklubbarna eller kennelklubbarna, utan bara ett gäng som samarbetar och håller kontakt med varandra. Vi vill ha en öppen och ärlig kommunikation mellan oss. Vi vill ha ett register där vi samlar hälsoresultat om våra hundar, så att vi sen kan få bättre information om de hundar vi tänker oss använda i avel och på det sättet planera aveln bättre, säkrare och mer långsiktigt. Vi vill undvika att avla på linjer med sjukdomar och problem, att ta till vara bra hundars blodslinjer och undvika att överanvända andra och på så sätt hålla rasens genetiska variation stor. Vi hjälper varandra att finna bra hundar för avel och vi tipsar om var det finns valpar ur välgenomtänkta kombinationer att köpa. De som lämnar information om sina hundar får också tillgång till den information som andra har lämnat. Vi tänkte ordna någon träff eller seminarium och verka för att rasen på alla sätt hålls frisk och livskraftig.

För att få så mycket information som möjligt om rasens situation ville vi gärna samarbeta med den internationella FCI-godkända eurasierunionen "Internationale Föderation für Eurasierzucht", IFEZ, som är en intresseorganisation för eurasierklubbarna i världen. För mer information om IFEZ, läs deras hemsida här. Unionen hade årsmöte i Stuttgart sista helgen i oktober 2013 och det var förstås väldigt spännande att höra hur de resonerade om vår grupp. Jag kunde inte åka till mötet utan fick följa det hemifrån via internet och det var med stor glädje och lättnad som jag fick beskedet om att vår grupp accepterades!


Vi lämnar det gamla bakom oss och ser framåt, mot framtiden!

Vi hoppas att uppfödare och ägare av eurasier som tycker och tänker som oss söker sig till vår grupp. Förstås finns det såna som inte känner som vi, som inte är ett dugg intresserad av det vi i gruppen tycker är viktigt och det är OK. Vi vill bara samarbeta med dem som känner sig kallade, vi vill inte övertala eller tvinga in någon. Lite märkligt är det därför att den som inte är intresserad av gruppen inte bara kan strunta i den, utan måste smutskasta och sprida falska rykten av ren illvilja. Kanske är det ett tecken på avundsjuka eller den klassiska missunnsamheten? Trist inställning tycker jag, men jag hoppas förstås att den som är intresserad av vår grupp kan ta ställning i frågan på egen hand och kan bortse från falsk information och elaka rykten. Den som är nyfiken kan läsa lite mer på vår sida på Facebook här, som vi tillfälligt har tills vi fått ordning på vår egen hemsida som finns här. Vi har satt upp regler för gruppen, de innehåller både hur gruppen är formaterad men också hur vi vill att avel ska bedrivas inom oss. Reglerna finns här, om du vill gå med i gruppen behöver du fylla i den här blanketten och den kan skickas till ansvarig med email. Den information vi vill ha om hunden fylls i på den här blanketten för att överföras till vårat register som vi hoppas med tiden kan bli ganska stort.

Här ska jag ge ett exempel från verkligheten om varför det behövs en grupp av uppfödare och hundägare som samarbetar över ländernas gränser, som vågar berätta och dela med sig av information till varandra. Det finns en jättefin och trevlig hund som har blivit pappa till tre kullar i tre olika länder, valparna i sin tur är sålda till ägare i sex olika länder. De har vuxit upp till jättefina och jättetrevliga eurasier, ägarna är stolta över sina fina hundar och några av dem har redan gått i avel. Men vad inte alla vet är att den här hanhunden är pappa till en sköldkörtelsjuk valp i den ena kullen och en bukspottkörtelsjuk valp i den andra. Eftersom hundarna är spridda i olika länder finns det inget register eller sammanställning över hans valpar och deras åkommor, så även om hundägare eller uppfödare vill dela information är det inte möjligt. Sån här information är jätteviktig att känna till när man vill använda hans valpar i avel, så man kan välja partner extra noga - och då måste det vara en partner där man känner till dess bakgrund mycket väl eftersom båda dessa sjukdomar är något som finns spritt i rasen men vi ännu inte vet hur det ärvs. Vem kan vara emot att sånt här kartläggs? Vem vill köpa en valp som riskerar att bli sjuk bara för att uppfödaren inte visste sånt som andra vet? Eftersom rasen är liten och avelsutbytet mellan länderna är stort, så måste vi börja samarbeta på ett öppet och ärligt sätt. Därför bildades NGEH.


Det känns som att vi är på rätt spår!