|
Döden i vitögat... Den här berättelsen skrevs för flera år sedan, men den är fortfarande aktuell och kan rädda livet på din hund! En gång berättade min hunds uppfödare Susanne en otäck historia för mig om när hennes leonberger fick magomvridning. Den berättelsen räddade livet på min hund, eftersom jag genast förstod hur allvarligt det var när hon blev sjuk. Nu tänkte jag berätta PomPoms historia för er, för den i sin tur kanske kan rädda livet på någon annan hund. Om jag inte omedelbart hade förstått vad som gjorde PomPom sjuk – då hade jag aldrig hunnit till sjukhuset i tid, och då hade hon varit död nu. Eftersom PomPom inte
gillar raketer och smällare så fick hundarna vara kvar inomhus med
stereon som sällskap när vi gick ut för att se på fyrverkerierna vid
tolvslaget. När vi kom in igen efter en stund verkade hundarna inte alls
skärrade, de hade också fått köttben att gnaga på. Vi åt ännu en
efterrätt, men var redan ganska mätta – så hundarna fick smaka en
del. Det var vaniljglass med ananas, kolasås och mandelflarn och det
gillade hundarna! Vid tretiden gick vi hem,
mycket trötta och mätta och aningen snurriga efter champagnen. Hundarna
verkade belåtna och vi somnade genast. På natten vaknade jag till ett
par gånger av att PomPom var orolig. Först ville hon sova i vår säng
men hon skruvade på sig, sen lade hon sig i sin egen bädd, men jämrade
sig lite. Jag gick upp och släppte ut henne på gräsmattan en stund, vi
gick och lade oss igen, men hon var inte riktigt nöjd, suckade och jämrade
sig ett par gånger på ett högt och ovanligt sätt. Hon kräktes lite
mandelflarn, men sen ville hon inte sova hos oss utan på soffan i
vardagsrummet. -Tålde hon inte efterrätten?, funderade jag. Tidigt på morgonen,
bara ett par timmar efter vi kom hem, vaknade jag av att hon jämrade sig högre
och nästan hjärtskärande. Jag gick upp igen och släppte ut henne på
gräsmattan, hon nästan stapplade ut, satte sig för att kissa men föll
ihop i snön! När jag rusade ut i
nattlinne och lyfte upp henne, kände jag att buken var alldeles uppblåst!
Hon höll på att spricka och kunde inte längre stå på benen. I det ögonblicket
kände jag ju igen symptomen – hon hade för tusan magomvridning! Jag ringde direkt till djursjukhuset och talade om att min hund hade magomvridning, att hon var jättedålig och att jag skulle komma in så fort jag bara kunde. Satte på mig kläder och bar ut PomPom till bilen, hon kunde inte stå eller sitta själv. Är det någon gång man
inte vill ha problem med bilen så är det nu. Min Volvo är 16 år gammal
och har ibland sina egna vanor, särskilt när det är 11 grader kallt –
men idag startade den snällt, men den hade frusit fast! Det hade varit
slask som nu hade frusit till is, bilen stod som i fyra gropar och hjulen
spann. Varför händer detta när alla andra människor ligger hemma,
bakfulla och sover? Jag försökte gasa med ena foten och ta spjärn med
den andra utanför på isen för att gunga bilen ur sina isgropar, jag försökte
hacka bort isvallarna med en spade, men den var av aluminium och vek sig,
jag letade förgäves efter sand som inte var ihopfrusen. Tillslut
slogs jag av ett ”överlevnadsknep” jag antagligen lärt mig på någon
TV-film – jag tog ut gummimattorna, stack ned dem bakom hjulen och
lyckades sakta backa ut bilen. Jag är glad att jag bara bor 20 minuters färd
från ett dygnet-runt-öppet joursjukhus. Men med sin hund döende bak i
bilen tar det inte 20 minuter att åka den sträckan, det kan jag lova! När vi äntligen kom
fram kunde veterinären omedelbart konstatera att det verkligen var
magomvridning hon hade. Det innebär att magsäcken, som är upphängd i
matstrupen och i tunntarmen, har slagit runt inne i bukhålan. Då kan
inte någonting passera in eller ut ur magsäcken och finns där mat så börjar
den jäsa och producera gas. Ju mer utspänd magsäcken är, ju hårdare
vrids den åt och ingen gas kan komma ut. Själva magsäcken är otroligt
töjbar, men utrymmet inne i hundens buk och bröstkorg är begränsat och
magsäcken trycker med stor kraft mot lungor, hjärta och lever. Det är
ju livsviktiga organ och pressas de ihop får de inte blod och syre som de
behöver och hela hundens system kan kollapsa. Veterinären förklarade för mig att PomPom var i mycket dålig form, och trots att hon levde nu kunde de inte garantera att hon skulle klara sig. Operationen var också mycket kostsam och hon var ganska gammal, så de undrade om jag var villig att ta den kostnaden när det var så osäkert om hon skulle överleva. Tack och lov – jag kan inte nog poängtera – tack och lov så var hon försäkrad. Jag behövde inte fundera en sekund, hon är ju ovärderlig, börja bara operera! -Dåså, sa veterinären
och ringade in ”prioriterings-grad: Det tog många timmar
innan jag fick svar från sjukhuset om hur operationen hade gått.
Tillslut ringde de och talade om att hon hade klarat sig,
fortfarande var dålig men stabil, hon hade fått skador på levern, men
inte livshotande. Nu hade de också fixerat magsäcken, den var fastsydd i
ett revben för att inte kunna slå runt igen. Dagens datum var 2001-01-01
och PomPom levde för att jag hann till sjukhuset i tid. Hade jag varit
lite tröttare – och det hade jag varit om jag inte stämt träff med
Susanne – så hade jag inte hört PomPoms jämmer. Hade jag inte förstått
allvaret i hennes svullna mage hade jag aldrig hunnit i tid. Då skulle
inte PomPom ligga vid mina fötter idag, då skulle hon vara död. Det tog nästan en vecka
innan hon var så pass kry att jag fick hämta hem henne igen – och då
var hon lycklig! Hon bara skrek, jag satt med henne i bilen och höll om
henne, men hon bara ylade och gnällde. Vi åkte hem, jag lyfte upp henne
på hennes plats i soffan och hela kvällen så bara gnällde och skrek
hon. En hel veckas upplevelser hade hon att berätta och hon var så nöjd
att vara hemma igen. Vi hade fått strikta förhållningsorder om hur hon
skulle matas. Hon fick bara äta en matsked åt gången, så småningom större
och större portioner. Nu äter hon som vanligt, hon får två mål mat
per dygn, men av ett högkvalitéfoder, så en dygnsranson är bara Hon hade ett långt sår på magen och ett sticksår på sidan bakom sista revbenet. Veterinären sa till mig: Kom ihåg var hon är stucken – för det här kan rädda livet på en hund någon annan gång. Man sticker helt enkelt hål på magsäcken, genom bukväggen för att släppa ut gas. Det hoppas jag att jag aldrig skall behöva göra, men det här kunde ju ha hänt på vår sommarvistelse i Norrbottens skärgård. Där tar man sig inte till veterinär på en halvtimme om man så åker räddningshelikopter! Varför vissa hundar
drabbas av magomvridning vet man inte säkert, men man misstänker stress,
rädsla och mycket stora mål mat. Storväxta- och jätteraser är mer benägna
att drabbas så man tror också att bröstkorgens form har betydelse. Veterinären varnade för räkningen, och han hade rätt i att det var mycket dyrbart att rädda PomPom. Hennes sjukhusräkning slutade på 18.400:- Hon var försäkrad, men
hennes försäkring täckte ungefär 10.000:- och här finns det anledning
att kolla upp sina försäkringsvillkor. När hunden blir äldre ersätts
mindre av kostnaden, olika försäkringsbolag har olika maxersättningsbelopp,
olika många dagar inom en ersättningsperiod, olika åldersgränser och
olika ersättningsregler. Mest av allt är jag ändå
otroligt tacksam att PomPom lever och mår bra. Det tog inte lång tid
innan hon blev sig själv igen och nu märker jag inte på något sätt av
hur sjuk hon var. Läs den här berättelsen noga och lägg symptomen på minnet. En dag kanske det är din hund som blir räddad av vad du lärt dig. tillbaka till Läs mer... |